Vinter-OS går in i sitt avslutningsskede (för egen del med herrarnas hockeyfinal som den stora höjdpunkten).

Så gör även veckans ATP-turnerinar i Rio de Janeiro, Marseille och Delray Beach.

Vi tar en titt vad som står på menyn en söndag som denna:

* * *

RAFAEL NADAL (1) – ALEXANDR DOLGOPOLOV (54)

När Dolgopolov är på bra spelhumör kan han slå typ vem som helst. Vilket han också gjort i Rio de Janeiro: Fabio Fognini i kvarten (6-1, 6-1) och David Ferrer i semin (6-4, 6-4). Inför den här turneringen hade han inte lyckats vinna mer än två matcher i rad sedan Winston-Salem i augusti förra året. Typiskt ”Dolgo”.

Och han har ju verkligen sett rysligt bra ut i Rio. Han har fortfarande lika snabb serverörelse och snärtig forehand, och tar bollen lika tidigt som han brukar. Skillnaden nu jämfört med i princip hela förra säsongen är att han har en sådan kontroll på bollen – vilket verkligen inte är lätt när man spelar som Dolgopolov gör.

Oerhört offensiv är han också, som bekant. Ingenting nytt under solen. Det är just det här att han i Rio lyckat prestera på den här galna nivån över flera set (ibland har han tur om han mäktar med att göra det under flera game i en match). Det är som att han är ett med sin racket och som att racketen i sin tur har en romans med bollen. Det är ibland snudd på euforiskt att se honom spela när förutsättningarna ser ut som de nu gör. Han är verkligen en bollkonstnär, Dolgopolov.

Någonstans inbillar jag mig att coachen Fabrice Santoro (även han ett bollgeni) har ett finger med i spelet.

Hur som helst.

Med tanke på Nadals insats mot Pablo Andújar i semifinalen lever världsettan farligt i dag. Andújar har visserligen offensivt bett, särskilt på grus, men om ”Rafa” serverar korta och klena bollar som på ett silverfat mot ”Dolgo” som han långa stunder gjorde mot Pablo… Det råder liksom ingen tvekan om att Dolgopolov är flera nivåer vassare offensivt än Andújar.

Nadal var illa ute mot Andújar. Spelar han som i går kommer det kanske inte räcka att spotta i nävarna och vägra förlora. Om Dolgopolov presterar på samma nivå som han gjort hittills måste Nadal vinna den här matchen. Spelmässigt, alltså. Så farlig är ukrainaren.

Ja, om han nu inte bjuder på en klassisk choke, förstås. Man vet aldrig riktigt med ”Dolgo”. Upp som en sol, ner som en pannkaka, ofta från en dag till en annan.

Nadal är givetvis favorit, med all rätt. Men en solklar seger lär det inte bli.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (10) – ERNESTS GULBIS (22)

3-1 i inbördes möten för Tsonga. Gulbis enda seger kom i Wimbledon förra året, då Tsonga skadade sig under matchen och tvingades avbryta. Gulbis å sin sida har aldrig förlorat en final (fyra segrar). Han har visserligen aldrig mött en så pass bra finalmotståndare som Tsonga tidigare, men de där fyra raka finalsegrarna ger honom ändå en enorm självförtroendeboost.

Och det råder ingen tvekan om att Gulbis kan slå Tsonga. Gulbis är en av de spelare utanför topp 10 som är det största hotet mot toppspelarna. 14 segrar mot topp 10-spelare säger ganska mycket – särskilt med tanke på att han själv aldrig ens varit rankad inom topp 20…

Han har verkligen sett ut som en rund miljon i Marseille, Gulbis. Körde över världsnian och toppseedade hemmafavoriten Richard Gasquet i raka set i går: 6-3, 6-2. Räkna med att han kommer försöka ta kommandot och diktera spelet mot Tsonga i finalen.

Lettens största problem kan bli Tsongas variation. När Tsonga är på bra spelhumör och hittar bollträffen kan han hitta på nästan vad som helst. Det är visserligen inte alltid till fransmannens fördel, men ofta ställer det till bekymmer för motståndaren, eftersom han är svårläst.

Vilket Gulbis inte är. Han är en enorm bolltalang med explosiva offensiva kvaliteter, men någon strateg har han aldrig varit. Det är fullt ös medvetslös från början till slut. Sen får det bära eller brista.

När han presterar på den här nivån kan det bära hela vägen. Trots att en världstia med hela publiken på sin sida står i hans väg.

Jag tror på Gulbis, helt enkelt för att jag tycker att han sett bättre ut än sin motståndare i den här turneringen. Samtidigt ska man förstås aldrig underskatta Tsonga (och hans publikstöd). Vilket bäddar för en intensiv finalrysare.

* * *

KEVIN ANDERSON (21) – MARIN CILIC (29)

Tredje raka finalen för Cilic (seger i Zagreb, förlust i Rotterdam). Extremt bra facit för kroaten, så klart. För Andersons del är det här första turneringen sedan åttondelsfinalen i Australiska öppna (förlust i raka set mot Tomás Berdych).

3-1 i inbördes möten för Cilic. Andersons enda seger kom konstigt nog på grus (Rom förra året).

Cilic körde ju typ över hemmafavoriten John Isner i semin i går (7-6, 6-3) och har inte hotats av någon på sin väg mot final. Anderson har å sin sida tappat set mot både Tim Smyzcek och Marinko Matosevic.

Spelmässigt är båda offensiva spelare med tunga grundslag. Anderson har haft en betydligt bättre serve än Cilic, men kroaten har verkligen förbättrat den delen av sitt spel enormt den här säsongen (med Goran Ivanisevics hjälp). Generellt håller jag Cilic som en bättre spelare än Anderson. Sett till kapacitet och spelstyrka har Cilic klar topp 10-potential. Anderson har gjort stora framsteg de senaste åren, men för att klättra högre behöver han ta ytterligare ett kliv – ett kliv som Cilic redan tagit.

Med tanke på Cilics grymma form kommer det därför inte som någon chock att jag håller honom som favorit i den här matchupen. Anderson litar mycket till sin serve, och kan Cilic plocka isär Isners så kan han nedmontera sydafrikanens.