Årets första Masters-vecka är snart till ända.

De 96 personer starka startfälten har kokats ner till blott fyra – två på herrsidan, två på damsidan.

I dag avgörs båda finaler. Här är två tänkbara scenarion:

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – ROGER FEDERER (8)

Två forna världsettor och rivaler på varsin sida om nätet – för första gången i finalsammanhang sedan World Tour Finals 2012 (då Djokovic vann i raka set). 17-15 i inbördes möten till Federer, men 9-4 till Djokovic sedan 2011 (och 4-4 i finaler).

Och den klart formstarkaste av de båda är Roger Federer. Det var det nog inte många som kunde förutse för ett par månader sedan.

Federer har inlett säsongen ruggigt bra. 19-2 i matchfacit (Indian Wells inkluderat) och en titel på två finaler (seger över Tomás Berdych i Dubai, förlust mot Lleyton Hewitt i Brisbane).

Djokovic har, med hans mått mätt, svaga 11-2 i matchfacit – och var för första gången sedan 2005 titellös inför Indian Wells Masters.

De båda möttes så sent som i Dubai för två veckor sedan, i semifinalen. Den gången vände Federer 0-1 i set efter att Djokovic klappat ihop i andra och tredje.

I Indian Wells såg det ut som om serben prickat in formtoppen lagom till semifinalen, efter en ganska trög start: Tvingades till tiebreak mot Victor Hanescu i öppningsmatchen, tappade set mot Alejandro Gonzalez och blev utskåpad av Marin Cilic i första set i åttondelsfinalen (1-6, 6-2, 6-3) innan han körde över Julien Benneteau fullständigt i kvarten (6-1, 6-3).

I semin mot hemmahoppet John Isner vann han första set kontrollerat med 7-5, efter att servat kassaskåpssäkert (vann 25 av 31 poäng i egen serve – enda dippen kom vid 4-5, då han tvingades rädda tre setbollar).

I andra set fortsatte han på inslagen, medan servekanonen Isner hade förtvivlat svårt att hålla sina servegame. Djokovic bröt till 5-4 och fick chansen att serva för matchen. Han brände den chansen efter några busenkla misstag och extremt aggressivt allt-eller-inget-spel från Isner.

Han fick omgående en ny chans, när Isner återigen slarvade bort sin serve.

Djokovic återgäldade tjänsten med att inleda sitt servegame med ett dubbelfel – och sedan bli bruten blankt.

”Men JISSES”, var det enda jag till en början kunde haspla ur mig på Twitter.

En uppumpad Isner kunde sedan vinna efterföljande tiebreak enkelt och tvinga fram ett avgörande set. Ett set som Djokovic visserligen vann stabilt, men siffrorna 7-5, 6-7(2), 6-1 är ändå ingen munter läsning för serbens fans. Inte under de förutsättningarna. Att bli bruten när man servar för matchen två gånger på raken, dessutom mot en så pass svag returtagare som Isner, det är inget gott betyg. Det ska dessutom sägas att Isner under andra halvan av matchen plågades av vad som såg ut att vara en knäskada.

Hur kommer det att påverka hans insats i kväll? Visst, det är starkt att kunna skaka av sig ett så horribelt set och sedan avgöra så pass kontrollerat, men det vore konstigt om sådana där händelser inte låg och gnuggade någonstans i bakhuvudet. Han är trots allt ingen robot, den gode herr Djokovic.

Jag skulle inte vilja säga att Federer sett ut som en rund miljon hittills, det vore en direkt överdrift. Men han har inte tappat set på hela veckan och viftade bort formstarke Alexandr Dolgopolov som om han vore en liten insekt i semifinalen. Nu tycker jag i och för sig att Dolgopolov gjorde sin sämsta match i turneringen. Tappade serve från 40-15 tidigt i första set efter några riktigt hårresande missar och återhämtade sig aldrig riktigt efter det. Såg dessutom ut att störas ordentligt av snålblåsten. Hur som helst ett styrkebesked från Federer.

Spelmässigt är det här något så ovanligt som en dålig matchup för båda spelare. Finns inte jättemånga exempel på det fenomenet som är så talande som just Federer-Djokovic. Typ Berdych mot Jo-Wilfried Tsonga, eller Stanislas Wawrinka mot David Ferrer.

I exemplet Berdych-Tsonga handlar det om att de har liknande spelstil, styrkor och svagheter, och på så vis tar ut varandra. När det gäller Wawrinka-Ferrer är det precis tvärtom: Ferrers spelstil passar Wawrinka ganska bra och vice versa. Wawrinka vill diktera spelet med aggressiv offensiv, Ferrer vill ta ett steg tillbaka i banan och försvara sig med aggressiv defensiv. Det blir lite katt-och-råtta-lek, helt enkelt, där dagsformen ofta är avgörande.

Djokovic-Federer är ett mellanting. Båda vill diktera spelet – Djokovic med långa, nötande baslinjedueller, Federer med varierat spel och offensiva chockeffekter, för att störa motståndarens matchrytm och så ett frö av osäkerhet (vilket Djokovic avskyr, eftersom matchrytmen är så viktig för honom). Djokovic vill hela tiden styra spelet mot Federers backhand för att tvinga schweizaren i försvarsställning och på så vis kunna styra tempot och därmed hela matchbilden. Federer jobbar i grunden mot samma resultat, att få vara den som bestämmer tempo och ha kontroll över matchbilden, men gör det med lite andra medel.

Enbart sett till dagsform tycker jag att Federer är klar favorit i den här finalen. Han har varit väldigt mycket starkare av de båda så här långt, medan Djokovic mest sett frustrerad och bekymrad ut. Så klart ett styrkebesked att ta sig så långt när man inte presterar sin bästa tennis, men i en final är det lite andra bullar.

Och nu är det ju inte bara dagsformen som avgör. Fram till den där semifinalen i Dubai hade Djokovic tre raka segrar (och 6 på deras senaste 8 möten) mot Federer. Efter höstens drabbningar kändes det som att Federer även framöver skulle få nöja sig med att i bästa fall ta set mot serben.

Nu har dynamiken återigen förändrats – och som vi alla vet trivs Djokovic som underdog. Att Federer lyfts fram som favorit (dock inte av oddssättarna, som drygt 1,50 gånger pengarna på Djokovic och 2,60 på Federer) kan stärka honom.

Dessutom är det nog ingen överdrift att påstå att Djokovic suktar efter årets första titel. Han föll mot Wawrinka i en gastkramande femsetare i Australiska öppna-kvarten och har sedan dess bara spelat en turnering, i Dubai där det som sagt blev pisk mot just Federer i semin.

Djokovic är revanschsugen – och förhoppningsvis motiverad. I så fall har den här matchen potential att bli en riktig nagelbitare.

Som det sett ut hittills i Indian Wells tror jag dock mer på Federer, även om en nivåhöjning från Djokovic kan komma lika plötsligt och oväntat som en positiv tweet från något av cyberrymdens alla bittra nättroll.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA (3) – FLAVIA PENNETTA (21)

Oj. Hoppsan. Flavia Pennetta slog alltså Li Na i semifinalen – i raka set: 7-6(5), 6-3. Räck upp en hand om du tippade den här finaluppställningen för en vecka sedan…

Själv tippade jag Radwanska och Li Na i final, med Radwanska som slutsegrare. Just det sistnämnda tipset känns ju lite säkrare nu än om världstvåan stått på andra sidan nätet.

Visst har Pennetta gjort en fantastisk resa de senaste månaderna (semifinal i US Open, kvartsfinal i Australiska öppna och Dubai), men kan hon slå toppspelarna i en Masters-final?

Teoretiskt, ja. Självklart. Kan hon slå Li Na i en semifinal så kan hon mycket väl slå Radwanska i en final.

Men det känns inte så troligt. Hon körde visserligen över polskan i Dubai, men Radwanska har 4-2 i inbördes möten och vann deras senaste möte i Indian Wells (2012) enkelt. Hon har visserligen aldrig vunnit titeln i Indian Wells, men har bra resultat här (hennes tredje bästa Premier-turnering, efter Miami och Tokyo).

Spelmässigt påminner Pennetta om offensiva Simona Halep, som Radwanska slog i raka set i semin: 6-3, 6-4. Vilket passar världstrean bra. Det gäller alltså för Pennetta att inte bara spela aggressivt – utan extremt aggressivt. Helst ska hon göra en av sina bästa matcher någonsin. Vilket inte är det lättaste mot Radwanska.

Särskilt inte i sin första Premier Mandatory-final någonsin.