Tävlingsveckan är snart över.

På herrsidan bjuds vi på en blockbuster, på damsidan en på papperet sval tillställning.

Så hur tror vi att båda dessa kommer att utspela sig?

Gårdagens semifinaler blev inte riktigt som jag hade föreställt mig dem på förhand.

Till att börja med åkte Jelena Jankovic ut med huvudet före – och Sara Errani blev första hemmaspelaren på 30 år att ta sig till final på hemmaplan i Rom, via 6-4, 6-4. Dålig match av Jankovic. Sure, Errani spelade bra, men inte så bra. Fick mycket hjälp av Jankovics enkla missar.

Serena Williams–Ana Ivanovic blev en svängig historia. Williams tog första set med 6-1 men tappade sedan fyra raka game i andra. Förlorade så småningom setet med 6-3, för att sedan köra över Ivanovic på nytt i tredje: 6-1, 3-6, 6-1.

Som ni minns skrev jag inför gårdagens semifinaler att det hade varit en större skräll om Milos Raonic slagit Novak Djokovic än om Grigor Dimitrov besegrat Rafael Nadal.

Well.

Djokovic hade samma problem han alltid har mot servekanoner och stördes också rejält av vinden. Samtidigt gjorde Raonic en riktigt bra match. Han tar fortfarande kliv framåt i utvecklingen, trots att det ibland känns som att han står still. Hans överlägset bästa grusmatch i år.

Han är förstås fortfarande otymplig, men rör sig avsevärt mycket bättre nu än för ett par år sedan. Hängde med bra i spelet, vilket jag trodde skulle vara en fördel för Djokovic – men han lyckades långa stunder sätta ordentlig press på serben. Fortfarande de korta poängen som han fick mest utdelning i, men det är ändå positivt att han kan matcha Djokovic så här pass bra. 6-7(5), 7-6(4), 6-3 är bra förlustsiffror för honom. Desto sämre segersiffror för Djokovic, även om gnetsegrar alltid är imponerande i sig. Hade trots allt minibreak mot sig i andra sets tiebreak, men red ut stormen.

Några timmar senare ställde Grigor Dimitrov ut sina hajpade skor på banan – och fick sig en ordentlig lektion i Masters-tennis av Nadal.

Helt chanslös var han, Dimitrov. Nadal plockade isär hans backhand som en sjuåringen plockar isär lego och gav inte bulgaren andrum över huvud taget: 6-2, 6-2.

Stora segersiffror – men hur imponerande var egentligen Nadals seger? Inte överdrivet, det måste sägas. Hans spel påminde förvisso mer om det i tredje set mot Andy Murray än i första set (där han tappade fem raka game och var nära att bli nollad), men Dimitrov utgjorde inget hot alls den här kvällen. Att Nadal höll nere siffrorna över oprovocerade misstag – som haglat från hans racket under veckan – är därför ingen bedrift i sig. Han blev ju aldrig riktigt satt under press.

Samtidigt lämnar Djokovics insats mycket övrigt att önska. Som sagt alltid svårt att möta servekanoner, men den här segern satt lite för långt inne för att inte höja vissa frågetecken. Det är trots allt grus vi pratar om här. Ett underlag som Raonic normalt inte ska hota honom på, kan man tycka.

Så, hur påverkar detta dagens drömfinal?

Vi tar en titt:

* * *

RAFAEL NADAL – NOVAK DJOKOVIC

22-18 i inbördesmöten till Nadal. Inga andra spelare har mött varandra så många gånger – och ingen annan spelare har besegrat Rafael Nadal så många gånger.

Dock bara tre gånger på grus: Madrid och Rom 2011, Monte Carlo 2013. Känns nästan lite konstigt. Som att det borde vara några till. Kan han plocka sin fjärde i dag?

Knappast en omöjlighet. Om man struntade helt i gårdagens semifinaler och enbart bedömde matcherna fram till lördag, då skulle jag peka ut Djokovic som klar favorit. Typ 70-30.

Nu, efter semifinalerna, känns det snarare som 55-45. Eller kanske 60-40.

För det är trots allt svårt att inte hålla Djokovic som favorit. Han har överlag sett mest stabil ut, med undantag för matchen mot Dimitrov har Nadal haft en osedvanligt krånglig väg till final och Djokovic brukar som ni vet snudd på överprestera så fort han möter spanjoren.

Vädret kommer säkerligen bli en faktor, återigen. Djokovic har inte hanterat blåsten bra alls och Nadal har inte störts nämnvärt av den lite mer regntunga banan mot främst Murray (i alla fall inte i andra och tredje set) men även mot Dimitrov.

Båda har nog gått stärkta ur sina respektive semifinaler: Nadal för att han hittat sitt spel, Djokovic för att han krånglade sig ur en knepig match. Samtidigt ska nämnas att Nadal tillbringat uppemot 10 timmar på banan redan. Det kan givetvis påverka. Särskilt med tanke på att han spelade kvällsmatchen i går och inte fått lika mycket tid till återhämtning.

Hur blir finalen spelmässigt då?

Precis som mot Dimitrov kommer Nadal vilja ta kommandot omgående. Utnyttja det faktum att Djokovic brukar vara trög i starten. Om Djokovic såg matchen mellan Nadal och Murray så borde han försöka styra spelet mot spanjorens forehand. Mönstret backhand cross court mot Nadals forehand, sedan rak backhand mot Nadals backhand för att fånga världsettan i ett defensivt steg och avslutningsvis återigen sikta in sig på forehandrutan känns som ett troligt mönster. Skulle inte heller förvåna mig om Djokovic försöker sig på den raka forehanden i Nadals vänstra hörn, för att fånga honom på fel fot. Funkade bra för Murray.

Matchbilden kommer säkerligen bölja fram och tillbaka, men avgörande blir vem som dikterar spelet. Alltså inte vem som är mest aggressiv eller offensiv, utan vem som får sin motståndare dit han vill. Det var så Murray gjorde mot Nadal. Det handlade inte jättemycket om att han var mer aggressiv och offensiv, utan hur och när.  Alltså: hur han byggde upp poängen.

Den som blir poängens byggmästare kommer vinna finalen i dag.

Väldigt öppen match, många faktorer som kan bli helt avgörande – men jag säger ändå svag fördel Djokovic, 55-45.

Serben är faktiskt den enda förutom Juan Carlos Ferrero som besegrat Nadal i Rom. Ferrero gjorde det i andra omgången 2008, Djokovic i finalen 2011. Nadals sjätte raka final i Rom, nionde totalt. Sju titlar har han redan. Ett galet bra facit.

Dock inte lika galet som i Monte Carlo, där han hade åtta raka titlar.

Tills Djokovic satte stopp för honom i spanjorens nionde raka.

* * *

SERENA WILLIAMS – SARA ERRANI

Errani är på gång nu, skriver jag för hundrafemtielfte gången. Trots att Jankovic svarade för en blek insats i går är det likväl imponerande av världselvan att ta sig hela vägen till final.

Men här tar det stopp va?

6-0 i inbördes möten och 12-1 i setfacit talar sitt tydliga språk.

Ja, Errani trivs bättre på grus än Williams – men nej, det gör henne inte till en bättre spelare på grus. Williams har gått från klarhet till klarhet i Rom, enda riktiga vägbulan kom i andra set mot Ivanovic i går och det redde hon ändå ut med bravur.

Jag har svårt att se hur Sara Errani ska kunna stoppa hennes framfart. Det räcker liksom inte med att spela smart och på toppen av sin förmåga mot Williams. Hon måste dessutom spela ett spel hon inte riktigt har, det vill säga ett aggressivt och offensivt finslipat sådant. Errani har tillräckligt bra försvarsspel och slagregister för att kunna hänga med bra i spelet, men när Williams höjer tempot ska hon normalt blåsa världselvan av banan.

Jag hoppas på en intensiv match, att Errani överpresterar och gör sin bästa insats i år.

Men kommer det att räcka? Nej, jag tror inte det. Det lär krävas att Williams på ett eller annat sätt viker ner sig för att Errani ska kunna fullborda en skräll av den här digniteten.