Kastade racketar, gnäll över domslut och till och med borttankade game eller set kan man i viss mån ha överseende med.

Men det beteende Fabio Fognini visar upp på en tennisbana är inget annat än skamligt.

Och lika skamligt är det att han kommer undan med bara böter.

Dagens tennis är överlag en rätt städad sport, men visst finns det exempel på bad boys. Spelare som på ett eller annat sätt är kända för sin extroverta bitterhet ute på banan.

Ernests Gulbis. Fernando Verdasco. Tomás Berdych. Jerzy Janowicz.

Gulbis, som gjort ”racquet abuse” till en sport i sig, är kanske det klarast lysande exemplet. Den känslomässiga explosivitetens fanbärare, typ.

Det är inte heller någon hemlighet att spelare som Novak Djokovic kan leverera (milt uttryckt) syrliga kommentarer på banan – men de är allt som oftast introverta och riktade mot egna tillkortakommanden (undantagen ska väl vara de gånger han hasplat ur sig illa valda svordomar mot publiken).

I viss mån är ovan nämnda bad boys underhållande. Tennis är en mentalt krävande sport, och känslor på banan är inte alltid av ondo. Det bidrar med intensitet och dramatik, när det hålls inom rimlighetens gränser. Och vid sidan av racketbrutalitet och spelmässig skicklighet är Gulbis berömd för sin rakt-på-sak-attityd och oförutsägbarhet på presskonferenser och i intervjuer, till exempel.

Men så finns det spelare som gång på gång går över den där gränsen. Det är inte utan anledning som Bernard Tomic fått det föga smickrande smeknamnet ”The Tank Engine” – han står helt enkelt i en klass för sig när det gäller att ge upp, sluta kämpa och mer eller mindre förlora med flit (”tanka”, som det kallas inom tennisen). Så pass att det enbart är provocerande att se honom lägga sig platt.

Fabio Fognini?

Han är bara pinsam.

Förutom att han försöker utmana Gulbis i grenen racketplågeri ger han sig på både domare och spelare verbalt. Gång på gång. Att han sedan kryddar det hela med tankningar bortom all rim och reson gör ju inte saken bättre. Vem kan någonsin glömma hans uppträdande i Cincinnati förra året? Slår två dubbelfel i matchens sista game, får poängavdrag efter att i ren frustration ha slagit upp bollen på läktaren, gör två fotfel med flit och förlorar matchen.

Eller när han gav upp matchen mot Michal Przysiezny vid ställning 3-6, 3-5, 0-30 i St. Petersburg? Bråkar med domaren efter att Przysiezny slagit ett ess i föregående game, får poängavdrag i nästkommande, slår ett dubbelfel och avbryter sedan matchen – två poäng från förlust.

Eller när han hotade svenske domaren Mohamed Lahyani i Madrid i våras?

Inte ens under sin framgångsrika grussäsong 2013, när succéerna duggade tätare än utbrotten, hade han vett att bete sig sportsligt på en tennisbana.

Och i årets upplaga av Wimbledon fick han inte mindre än 200,000 kronor i böter efter ett gäng överträdelser i första rundan mot Alex Kuznetsov. Han hotades också med avstängning.

Listan kan göras mycket längre än så.

Efter cirkusen i London har flera tennisexperter diskuterat just avstängning – inte minst i kölvattnet efter Luis Suárez bitskandal i fotbolls-VM. En diskussion som aktualiseras ännu mer efter Fogninis rasistiska utbrott i Hamburg i förrgår, då han kallade serben Filip Krajinovic för ”jävla zigernare”. Böter tycks nämligen inte bita på hetlevrade Fognini, vars skandalösa tirader avlöser varandra.

Som jag skriver ovan kan man ha överseende med gnäll på domaren, söndertrasade racketar och ”tankningar”. Men de skandaler som Fognini gång på gång levererar är bortom all rimlighet. Italienaren har blivit en skam för vår sport.

ATP måste sätta ner foten och statuera exempel. Böter räcker inte. Avstängning från en eller ett par kommande turneringar vore ett straff som står i paritet med hans överträdelser.

Om det kommer hända?

Troligtvis inte.

Trots att Fabio Fognini gått över gränsen för länge sedan.

Att han får hållas är en lika stor skam som hans uppträdande.