Skulle egentligen ha skrivit den här texten redan efter Wimbledon, men det är ju lika aktuellt nu.

Det rör på sig på världsrankningen, nämligen.

Rejält.

En av fördelarna med semester är att man kan koppla av med en hel del tennis under dagarna.

Förra veckan roade jag mig till exempel med att följa Lleyton Hewitts och Ivo Karlovics framfart i Newport. Jo, visst sneglade jag lite på Båstad och Swedish Open när andan föll på, men det var inte mycket mer än Elias Ymer och Christian Lindell som fångade mitt intresse i den turneringen (båda åkte ut i andra omgången). Trots att den spelas på svensk mark. Startfältet var inte bättre än så, helt enkelt.

Finalen mellan Hewitt och Karlovic i Newport blev lite mer intressant än väntat. Med tanke på Hewitts kalasform och det faktum att kroaten inte imponerat så jättemycket (annat än att han i vanlig ordning slog många ess) trodde jag att Hewitt skulle jogga hem titeln, typ. Trots att Karlovic ledde med 4-1 i inbördes möten inför matchen.

Och det var nära att det blev så också. Forne världsettan servade nämligen för matchen vid ställning 6-3, 5-3, men kollapsade mentalt och var nära att upprepa fjolårets magplask (mot Nicolas Mahut; servade för titeln då också, men tappade setet och förlorade slutligen finalen). Brände sedan dessutom två matchbollar i Karlovics serve.

Rätt starkt av honom att bita ihop, skaka av sig de där missade chanserna och besegra både Karlovic och sin egen historia: 6-3, 6-7(4), 7-6(3). Han har ju blivit något av en choker av rang de senaste åren.

Nog om det.

Upptakten på veckans turneringar har jag inte följt mer än via resultaten (på sin höjd livescore), bortsett från en match – den mellan Dominic Thiem och Jiri Vesely i Hamburg. Ett högintressant möte på förhand, mellan två av de mest lovande unga framtidsnamnen på touren just nu. I praktiken blev det dock inte lika kul. Nu känns det visserligen som att Thiem är den snäppet bättre spelare generellt – ännu mer så på grus; förmodligen bara på gräs som Vesely i dagsläget har ett naturligt övertag – men i och med att Vesely dessutom hade en ganska dålig dag på jobbet blev det aldrig särskilt spännande.

Tjecken räddade visserligen en hel hög breakbollar i första set (efter att båda brutit varandra vid ställning 1-1 och 2-1), men Thiem hade hela tiden ett litet spelmässigt övertag. Vesely var ofta den som dikterade spelet, men han fick väldigt liten utdelning och trillade dessutom ofta rätt in i Thiems fällor. Smart spelare, Thiem. Man kan tro att det bara är power bakom båda de här spelarna, men österrikaren har fler vapen än så i sin arsenal.

Generellt kan man säga att Vesely är den kraftfullare av de båda och har en mer solid backhand. Kanske att han i regel har en lite bättre serve också, men det är nog marginellt. Thiem å sin sida har en tyngre forehand, är snabbare, har tätare defensiv och bättre speluppfattning. Det finns mer tanke bakom hur Thiem bygger upp poängen och han gillrade som sagt snitsiga fällor. Vesely är lite mer monoton och förutsägbar.

7-5, 6-0 blev det, hur som helst. Jämnt första set alltså, trots att Thiem hade ett litet övertag genom i stort sett hela matchen.

Nåväl.

Ska vi titta på hur världsrankningen ser ut, så här en vecka efter Wimbledon?

Ja, låt oss!

* * *

ATP-RANKNINGEN

• Novak Djokovic ny världsetta, som ni redan vet. Drygt 500 poäng före Rafael Nadal. Wimbledon-finalisten Roger Federer ny trea, 300 poäng före fyran Stan Wawrinka. Men de två som sticker ut så här i toppen på världsrakningen är förstås världssexan Milos Raonic och nian Grigor Dimitrov. Första gången i karriären som Dimitrov är rankad innanför topp 10 – och han petar ner Andy Murray i och med sin semifinalplats i Wimbledon. Bra jobbat. Förresten lite sjukt egentligen att Juan Martín del Potro fortfarande kan vara rankad 8 i världen. Han har ju inte spelat på nästan fem månader…

• Strax utanför topp 10 hittar vi Kei Nishikori, John Isner och Ernests Gulbis, som alltså inte blev särskilt långvarit i toppen. Skadedrabbade Richard Gasquet kvar innanför topp 20 tack vare poängen han spelade in förra sensommaren och hösten. Roberto Bautista Agut så högt upp som plats 18 efter titeln i Stuttgart (slog Lukas Rosol i finalen). 26-åringens första vecka inom topp 20 i karriären. Imponerande.

• I övrigt? Ptja, Marin Cilic ligger kvar och skvalpar runt 20-strecket, men kommer att klättra den närmaste tiden. Har ju inga poäng att försvara nu efter Wimbledon. Nicolás Almagro på plats 27, men kommer att störtdyka. Opererade sig nyligen och kommer missa resten av säsongen. Ivo Karlovic på plats 29 – hans bästa notering på över fyra år. Joao Sousa hoppar upp fem snäpp efter finalen i Båstad, till 35 – hans bästa rankning i karriären. Gilles Simon i fortsatt fritt fall, tappar två placeringar och återfinns nu på plats 38.

• Jerzy Janowicz klättrar tre pinnar trots floppen i Båstad. Rankad 48 nu. Dags för honom att vända skutan på rätt köl igen snart? Swedish Open-vinnaren Pablo Cuevas klättrar osannolika 50 placeringar, till plats 61 – första gången sedan hösten 2011 som 28-årige, skadedrabbade uruguayanen är rankad inom topp 100. Wimbledon stora sensation Nick Kyrgios på plats 66. Högre rankad än både Jiri Vesely (68) och Jack Sock (69 – gjorde för övrigt en riktig plattmatch mot Hewitt i Newport, direkt smärtsamt att se), alltså.

… och så tar vi en titt på säsongsrankningen:

• Inga jättestora skillnader i toppen jämfört med den officiella världsrankningen, förutom att Dimitrov är sexa, Murray sjua, Nishikori nia, Gulbis tia och Raonic elva. Marin Cilic tolva, och borde som sagt närma sig topp 10 även på den officiella rankningen snart. RBA så högt upp som 13, och Alexandr Dolgopolov fortfarande innanför 20-strecket trots förhållandevis svaga resultat den senaste tiden.

• Lleyton Hewitt på plats 30. Vore ju faktiskt lite roligt om han kunde klättra innanför topp 30, kanske till och med närma sig topp 20, innan det är dags att kasta in handduken. Nick Kyrgios på plats 35, tack vare Wimbledon förstås. Hälften av poängen han spelat in i år kom i London. Oavsett så är det kul när de unga spelarna rör sig uppåt, och Kyrgios har god chans att ta sig högre även på den officiella världsrankningen. 24-årige Steve Johnson på plats 36, förresten! Det är skoj. Har tagit rejäla kliv framåt i år.

• 22-årige Damir Dzumhur på plats 76. Lite av en personlig favorit. Är rankad 105 just nu och har aldrig varit innanför topp 10 hittills, men det lär komma snart. Följer honom och ett gäng andra unga talanger flitigt på Challenger-touren, och han börjar verkligen få ordning på sitt spel nu. Riktigt kul.

• del Potro nere på plats 83. Ajaj. Kan bli stort rankningsras för honom innan säsongen är slut.