Veckans största skräll är ett faktum – David Ferrer förlorade sin öppningsmatch mot 66-rankade Dimitrij Tursunov på hemmaplan i Barcelona: 7-5, 3-6, 6-1.

Världsfyran skräder inte orden när han efter matchen totalsågar sin egen insats.

– Det var den sämsta matchen jag spelat de senaste åren. Mina slag verkade inte göra någon skada alls. Det var en märklig match både mentalt och fysiskt, säger spanjoren.

Man kan anta att Ferrer inte hunnit återhämta sig från skadan han ådrog sig under Miami Masters, och som tvingade honom att dra sig ur Monte Carlo.

* * *

Vi bjöds på ytterligare en skräll i Spanien under dagen: Veteranen Tommy Robredo slog ut framtidslöftet Grigor Dimitrov, som pressade Rafael Nadal till tre set i Monte Carlo-kvartsfinalen, i raka set: 7-5, 6-1.

Inte överdrivet överraskande med tanke på att Dimitrov ofta åker på kallsupar i direkt anslutning till succéer (inte helt olikt en viss Juan Martín del Potro). Robredo har dessutom imponerat den senaste tiden, med finalseger över Kevin Anderson i Casablanca förrförra veckan och semifinal i Buenos Aires i februari.

* * *

Rafael Nadal inledde sin vecka i Barcelona starkt: 6-4, 6-2 mot Carlos Berlocq. I dagsläget svårt att se vem som kan utmana världsfemman om titeln.

* * *

Ynglingarna Milos Raonic, Benoit Paire och Martin Klizan är alla vidare till tredje omgången efter segrar över Edouard Roger-Vasselin (6-4, 6-2), Pablo Andújar (6-4, 5-7, 6-3) respektive Albert Montanes (6-3, 6-4.

Raonic möter Ernests Gulbis i åttondelsfinalen. Den matchen känns på förhand som veckans klart mest intressanta. Bör inte missas.

För Paires del blir det fråga om hur många game han lyckas plocka av Nadal medan Klizan ställs mot Philipp Kohlschreiber. En inte helt lätt uppgift, men inte heller omöjlig.

* * *

I Bukarest är det slutspelat för Gaël Monfils. Fransmannen tvingades kasta in handduken mot Daniel Brands vid ställning 6-7, 0-2 på grund av skada.

Så mycket visade sig kommentaren ”jag är i bättre form än någonsin” vara värt. Ytterst tråkigt, naturligtvis. Man vill verkligen se honom i toppen av världsrankningen igen, men det känns mer och mer som en önskedröm än en sannolik framtidsvision.

* * *

Även Bukarest bjöd på en skräll i dag – Lukas Rosol slog oväntat Andreas Seppi i en tresetare: 6-1, 3-6, 6-3.

* * *

I Stuttgart blev det ny tung förlust för Caroline Wozniacki, i och med Carla Suarez Navarros skrällseger: 7-6(6), 6-1. För övrigt Navarros sjätte seger över en topp 10-spelare i karriären.

Även världsåttan Petra Kvitová var nära praktfiasko. Hon låg under med 1-3 i skiljeset mot 60-rankade Annika Beck men lyckades till slut få rätsida på matchen: 7-5, 6-7(0), 6-3.

Dock med minsta möjliga marginal. Kvitová vann totalt 110 poäng under matchen – Beck 109…

Dessutom slog Jaroslava Sjvedova formstarka Roberta Vinci i raka set: 6-4, 6-2.

* * *

Alla dagens resultat:

Ny vecka, nya tävlingar. Än är det måndag, så inte alldeles för sent att gå igenom lottningarna för pågående turneringar.

* * *

BARCELONA OPEN
ATP 500
Barcelona, Spanien
Regerande mästare: Rafael Nadal.

ÖVRE HALVAN

Rafael Nadal alltså ”bara” andraseedad, bakom landsmannen David Ferrer. Känns så klart lite ovant i en turnering som Rafa dominerat nästan lika hårt som Monte Carlo och Franska öppna (sju titlar totalt: 2005-2009, 2011-2012).

Tio år i rad har en spanjor vunnit turneringen. Nadal och Ferrer har mött varandra fyra gånger (2008-2009, 2011-2012). Inte riktigt lika hett startfält i år som förra året, vilket så klart bäddar för en finalrepris dem emellan.

Det finns egentligen ingen spelare som på papperet kan hota Ferrer på vägen mot semifinal. 21-åringen Pablo Carreno-Busta är intressant men rår knappast på Ferrer på grus. Philipp Kohlschreiber förhandsfavorit att nå kvartsfinal, men 22-åringen Andreij Kuznetsov har kapacitet att skrälla redan i andra omgången (tappade endast fyra game mot Igor Sijsling i öppningsmatchen).

Kuznetsov trivs på underlaget men är nyckfull, samtidigt som Kohlschreiber är en stabil men inte bländande grusspelare. Martin Klizan lär få det tufft mot grusräven Albert Montanes. Annars vill jag väldigt gärna se en kvart mellan Klizan och Kohlschreiber (eller allra helst Klizan och Kuznetsov). Skrällvarning på Montanes, dock. Han har en förmåga att höja sig inför hemmafansen i Spanien.

I semifinalen är Juan Mónaco en trolig motståndare, om inte Nicolás Almagro studsar tillbaka efter det tidiga respasset i Monte Carlo (som säkerligen delvis berodde på jetlag efter finalen i Houston). Känns som att en kvart mellan Almagro och Mónaco kan sluta lite hur som helst, med tanke på att båda svajat under säsongsinledningen.

De går till semifinal: David Ferrer, Juan Mónaco.
Skrällvarning: Nicolás Almagro.
Bubblare: Albert Montanes, Andreij Kuznetsov.

* * *

UNDRE HALVAN

Nadal givetvis solklar favorit, konstigt vore det annars efter hans makalösa comeback. Han har alltså hunnit tillryggalägga 23 matcher (21-2 i facit) och bärgat tre titlar på fem finaler sedan början av februari.

Vägen mot semifinal ligger vidöppen för världsfemman. Pablo Andújar eller Benoit Paire utgör inget som helst hot mot honom. Jerzy Janowicz är ofarlig på grus. Kei Nishikori har vunnit blott ett set på fyra möten med spanjoren (i Queens 2008; 9-1 i setfacit totalt) och då har de ändå aldrig mötts på grus (vilket är japanens svagaste underlag).

Sektionen ovanför Nadals är dock lite av ett getingbo. Tomás Berdych förhandsfavorit att nå semifinal, men här finns ett gäng skrällvarningar: Milos Raonic, Ernersts Gulbis, Grigor Dimitrov, Tommy Robredo. Raonic kan mycket väl försvara sin semifinalplats från ifjol (förlust i två tiebreaks mot Ferrer), men Gulbis och Dimitrov är i betydligt bättre form.

Av dessa fyra måste man nog hålla Dimitrov och Gulbis som skrällfavoriter. Dimitrov trivs på grus och tog enorma kliv framåt spelmässigt i Monte Carlo. Gulbis verkar (äntligen) ha funnit glädjen i att spela tennis och har pressat Nadal på grus förr (Rom 2010) och ledde dessutom med 1-0 i set i åttondelsfinalen i Indian Wells.

Robredo har bevisat att han inte ska underskattas, men lottningen ser lite för tuff ut för att han ska ta sig till semi.

Berdych då? Han kan stressas redan i öppningsmatchen mot Nikolaj Davydenko om ryssen är på rätt humör och lär sedan få det ännu tuffare mot Dimitrov/Robredo och Raonic/Gulbis.

Helst av allt ser jag en semi mellan Nadal och Gulbis, faktiskt. I andra hand en mellan Nadal och Raonic, i tredje hand Nadal och Dimitrov. Känns dock väldigt öppet vem det blir som ställs mot favoriten i semifinalen.

De går vidare till semifinal: Rafael Nadal, Ernests Gulbis.
Skrällvarning: Milos Raonic, Grigor Dimitrov.
Bubblare: Tommy Robredo.

Semifinalerna: Nadal slår Gulbis, Ferrer slår Mónaco.
FINALEN: Nadal slår Ferrer.

Ett litet frågetecken på Ferrers form naturligtvis, men jag tror att han hunnit vila upp sig och anländer till Barcelona fullt återställd – och då blir han väldigt svårstoppad.

Förra årets final blev en jämn historia, trots att Nadal vann i raka set (7-6, 7-5). Högst troligt att det blir så igen med tanke på Nadals tuffa spelschema och tunga förlust i Monte Carlo. Kan inte vara jättelätt att ladda om så snabbt efter en sådan kraftmätning, trots att man råkar heta Rafael Nadal.

* * *

BRD NASTASE TIRIAC TROPHY
ATP 250
Bukarest, Rumänien

ÖVRE HALVAN

Tre topp 20-spelare (Janko Tipsarevic, Gilles Simon, Andreas Seppi). Ingen jättehet turnering det här, alltså. Regerande mästaren Simon var förstaseedad förra året, framför då 20-rankade Florian Mayer.

Tipsarevic är fortfarande i totalt usel form men stöter knappt på något motstånd värt namnet förrän i semifinalen. Kan visserligen möta Horacio Zeballos i kvarten, som om han har en bra dag kan ställa till problem. Annars är det spikrak väg mot semi för världstian, där han lär möta Mikhail Juzjnyj.

Florian Mayer har visserligen en kuslig förmåga att leverera i sådana här sammanhang, men med tanke på hans svaga form så borde han inte utgöra ett överdrivet stort hot.

Skrällvarning? David Goffin vann sin öppningsmatch mot Adrian Ungur övertygande: 6-3, 6-1. Det är ju på gruset han är säkrast i sitt spel, och med lite vind i seglen kanske han kan hitta tillbaka till den där formen som tog honom till åttondelsfinal i Franska öppna förra året.

De går till semifinal: Janko Tipsarevic, Mikhail Juzjnyj.
Skrällvarning: David Goffin, Horacio Zeballos.
Bubblare: Florian Mayer.

* * *

UNDRE HALVAN

Gaël Monfils möter lucky losern Filippo Volandri (ersätter Fabio Fognini som dragit sig ur turneringen) och ska med sin lottning utan problem ta sig till kvartsfinal, kan tyckas. Volandri avbröt för övrigt sin kvalfinal mot Flavio Cipolla med påstådd axelskada. Märkligt att han tackar ja till att gå in som lucky loser, men det handlar säkert om att roffa åt sig billiga rankningspoäng.

Simon har det lite tuffare. Han möter troligen formtoppade Jarkko Nieminen redan i sin öppningsmatch, och med tanke på Simons svaga form kan det gå hur som helst (har dessutom 2-2 i inbördes möten, 1-1 på grus).

I sektionen ovanför möts förmodligen Andreas Seppi och Viktor Troicki i kvarten. Troicki körde över Marinko Matosevic i sin öppningsmatch och har en klart överkomlig lottning (Tobias Kamke eller Paul-Henri Mathieu i nästa omgång).

Någonstans vill jag faktiskt tro på att Monfils äntligen lämnar startblocken på allvar och tar sig till en semifinal för andra gången i år (nådde semi i Auckland, förlust mot Ferrer). Han har en tillräckligt bra lottning för det. I semifinalen möter han Seppi – en person han har 3-1 i inbördes möten mot (alla på hardcourt, dock). Med tanke på att Seppi är en stabil grusspelare kan det bli en riktigt intressant match.

De går till semifinal: Andreas Seppi, Gaël Monfils.
Skrällvarning: Jarkko Nieminen.
Bubblare: Viktor Troicki.

Semifinalerna: Monfils slår Seppi, Juzjnyj slår Tipsarevic.
FINALEN: Monfils slår Juzjnyj.

Brasklappar för att Tipsarevic eller Simon plötsligt hittar formen. Simon har trots allt rönt stora framgångar i den här turneringen och Tipsarevic är duktig på att pricka in formen i de här mindre turneringarna. Håller det dock för mer troligt att Simon rycker upp sig, eftersom han lär vara mån om att försvara sina poäng här och på så vis stoppa ett förestående rankningsras.

Roligast vore förstås om Goffin tog sig till final, men det är inte så troligt. Eller en final mellan Horacio Zeballos och Gaël Monfils. Det hade varit skoj.

* * *

PORSCHE TENNIS GRAND PRIX
WTA Premier
Stuttgart, Tyskland

ÖVRE HALVAN

Veckans mest stjärnspäckade turnering. Eller vad sägs om att sju topp 10-spelare finns med i startfältet?

Maria Sjarapova är både titelförsvarare och storfavorit. Hennes lottning är dock betydligt tuffare än andraseedade Li Nas. Sjarapova möter Mona Barthel eller Lucie Safarova i öppningsmatchen och därefter troligen Ana Ivanovic eller Nadia Petrova. Överkomliga hot, men sen väntar Angelique Kerber, Caroline Wozniacki eller Roberta Vinci i semifinalen.

Alla har potential att ställa till det för världstvåan, särskilt Vinci (som möter Jaroslava Sjvedova redan i första omgången – kan bli en härlig batalj).

Ser ändå ingen anledning till att inte tippa Sjarapova i final. Hon har sett tillräckligt solid ut under säsongsinledningen för att inte tvivla.

De går vidare till semifinal: Maria Sjarapova, Roberta Vinci.
Skrällvarning: Angelique Kerber.
Bubblare: Caroline Wozniacki.

* * *

UNDRE HALVAN

Relativt enkel lottning för Li Na som sagt, men här måste man hålla Sara Errani som favorit. Hon är ruggigt stark på grus. Till att börja med känns det som att det ska mycket till för att hon inte ska gå till semifinal.

För Li Nas del kan Petra Kvitová ställa till bekymmer redan i kvartsfinalen (har 2-2 i inbördes möten, 1-1 på grus). Li Na är överlag den starkaste av de båda på grus, men om Kvitová har en bra dag kan hon mycket väl avfärda världsfemman och försvara sin semifinalplats från förra året.

Mycket troligt att det blir semi mellan Errani och Li Na eller Kvitová. Skrällvarning på Samantha Stosur, som pressade Sjarapova ordentligt i fjolårets kvartsfinal (6-7, 7-6, 7-5 till Sjarapova).

De går till semifinal: Sara Errani, Li Na.
Skrällvarning: Samantha Stosur, Petra Kvitová.
Bubblare: Jelena Jankovic.

Semifinalerna: Sjarapova slår Roberta Vinci, Errani slår Na.
FINALEN: Sjarapova slår Errani.

Grattis, Basel.

Roger Federer satte i dag effektivt punkt för spekulationerna kring schweizarens vara eller icke vara i Swiss Indoors i oktober.

– Alla vet hur viktig den här turneringen är för mig och det gäller fortfarande, säger han – och bekräftar enligt Tennis.com att han deltar i 2013 års upplaga.

Femfaldige Swiss Indoors-mästaren menar att han aldrig sagt att han står över turneringen i år, utan ”försöker göra en komplicerad fråga enklare”.

Federers kontrakt med arrangören gick ut efter finalförlusten mot Juan Martín del Potro förra året. Schweizisk media rapporterade då att Federers management krävde en sjusiffrig summa och inte kunde nå en överenskommelse med turneringens ägare.

– Jag kan spela i Basel utan några kontrakt eller överenskommelser, säger Federer själv.

Beslutet påverkar inte bolltrollarens schema nämnvärt. Den längsta pausen är som bekant pågående (mellan Indian Wells och Madrid), och från maj rullar det på mer eller mindre som vanligt (Madrid, Rom och Franska öppna i maj, Halle och Wimbledon i juni, Montréal, Cincinnati och US Open i augusti, Shanghai, Basel och Paris i oktober).

Snart dags för grussäsong – och därför läge att slå på den jättestora trumman!

Skämt åsido så har den här veckan varit något av en mellanlandning med två Internationals på damsidan och lite Davis Cup på herrsidan. Inte årets hetaste tennisvecka, med andra ord. Även om DC givetvis bjudit på lite välbehövlig dramatik.

Ändå fullt naturligt att den här veckan varit något avslagen eftersom den är inkilad mellan Miami Masters och de inledande grusturneringarna som leder fram till Monte Carlo Masters i mitten av månaden.

Det är helt enkelt dags för en djupdykning inför grussäsongen 2013. Vi börjar med turneringarna och går vidare med spelare på individnivå (fast i ett separat inlägg).

* * *

APRIL

* * *

GRAND PRIX HASSAN II
ATP 250
Casablanca, Marocko
8-14 april

En av två turneringar som smygstartar grussäsongen, innan Monte Carlo veckan därpå, och är i regel en av de absolut svagaste turneringarna under våren. Pablo Andújar är tvåfaldig regerande mästare och var tredjeseedad förra året (då rankad 39). I år är han inte ens seedad.

Vill dock påstå att Grand Prix Hassan II anno 2013 är betydligt hetare än vanligt. 17-rankade Stanislas Wawrinka är toppseedad och under honom finns flera intressanta spelare: Kevin Anderson, Martin Klizan, Benoit Paire, Jürgen Melzer. Okej, Melzer är kanske inte så jättespännande, men förra året var Alexandr Dolgopolov i princip det enda intressanta namnet i startfältet. Klar förbättring där alltså.

Wawrinka favorit naturligtvis, tillsammans med titelförsvararen Andújar. Ska bli intressant att se vad Anderson kan åstadkomma, med tanke på att grus inte direkt är hans starkaste underlag. Han spelade ju US Men’s Clay Court Championship i Houston förra året, där han föll mot Juan Mónaco i kvartsfinalen.

Men det blir mest intressant att följa Klizan och Paire. Tror faktiskt att Paire klarar sig bäst av de två, han är en generellt sett bättre grusspelare än Klizan. Skulle inte förvåna mig om han ställer till med en skräll eller två, beroende på hur lotten faller.

Av de seedade spelarna är det tveklöst Wawrinka som har störst chans att vinna, han har varit i grym form under årsinledningen och trivs dessutom riktigt bra på grus. Hoppas på att få se honom i final, åtminstone.

——————

US MEN’S CLAY COURT CHAMPIONSHIPS
ATP 250
Houston, USA
8-14 april

Den klart hetaste av de båda turneringarna veckan före Monte Carlo. Världstolvan Nicolás Almagro, 14-rankade Tommy Haas, 19-rankade titelförsvararen Juan Mónaco och 20-rankade Sam Querrey är toppseedade, följt av och 23-rankade fjolårsfinalisten John Isner, 30-rankade Fernando Verdasco, 57-rankade Paolo Lorenzi och 73-rankade Michael Russel.

Förutom de finns ett helt knippe andra intressanta spelare, som Gaël Monfils, James Blake, Jack Sock, Steve Anderson, Lleyton Hewitt och Ryan Harrison. Spontant ser det ut som att formstarke Haas har fått den tuffaste lottningen, men med tanke på hans prestationer hittills i år (och Isners katastrofala form) borde han ha goda chanser att nå semifinal. Känns en smula galet att han inte ens lyckades kvala sig in till turneringen förra året…

Lär bli svårt för Mónaco att försvara sin titel. Han har bara levererat i Davis Cup-sammanhang hittills i år (7-1 i setfacit, 1-11 i ATP-sammanhang) och trots att han har en till synes enkel resa till kvartsfinal kan han lika gärna åka ut redan mot Tim Smyzcek/Josselin Ouanna i öppningsmatchen.

En final mellan Almagro och Haas vore faktiskt inte helt fel. Oavsett vem det blir måste grusspecialisten Almagro hållas som förhandsfavorit. Fram till finalen är det svårt att se vem som ska stoppa honom, och väl där är det nog hugget som stucket om det blir Haas, Isner eller Mónaco.

Vore riktigt kul om Ryan Harrison, Jack Sock eller Ricardas Berankis kunde kliva fram och ställa till med några skrällar.

——————

MONTE CARLO MASTERS
ATP Masters 1000
Monte Carlo, Monaco
14-21 april

Samtliga topp 10-spelare utom Roger Federer kommer till Monte Carlo i år. De 16 seedade spelarna är rankade ett till 18 (förutom Federer avstår även 15-rankade Kei Nishikori). Åttafaldiga, regerande mästaren Rafael Nadal är fjärdeseedad. Vilket de senaste åren inte direkt hört till vanligheten.

Som upplagt för en hejdundrande Masters-fest alltså, trots att Monte Carlo är den enda av säsongens nio Masters som inte är obligatorisk. Som det ser ut nu, i alla fall. Vi får hoppas att det inte sker några skadeavhopp i sista stund.

Det intressanta här blir att se Novak Djokovic och Nadal spänna musklerna. Om Roland Garros är Nadals vardagsrum så är Monte Carlo hans farstu. Att åka på pumpen mot rivalen Djokovic här kan få förödande konsekvenser för spanjoren under fortsättningen av våren.

Förra året detroniserade han världsettan i finalen, men den gången plågades Novak av dödsfall i familjen, så räkna med ett stekhet möte dem emellan (om de nu ställs mot varandra över huvud taget, vill säga).

Det ska även bli spännande att se vad Andy Murray kan åstadkomma. Han nådde kvarten förra året men föll då i tre set mot Tomás Berdych. Han har en del friska poäng att samla ihop under grussäsongen, Murray – och vill han ha minsta lilla chans att närma sig Djokovic i toppen är det lika bra att börja jaga redan i Monte Carlo.

Vidare kommer den här turneringen att ge en liten fingervisning om var framför allt toppspelarna står inför den fortsatta grusvåren. Berdych, Juan Martín del Potro, David Ferrer, Richard Gasquet och Nicolás Almagro borde kunna gå långt, men alla kan inte nå de sista rundorna.

Av dessa uppräknade är det del Potro och Gasquet som har mest att vinna på sin medverkan, eftersom de stod över turneringen förra året. Ferrer åkte ut redan i andra omgången förra året och bör således öka på avståndet till Nadal på rankningen. Milos Raonic åkte ut i första omgången och borde även han kunna samla på sig lite välbehövliga poäng. Almagro tog sig till tredjerundan och ska göra det även i år, men ytterst tveksamt att han når längre än till kvartsfinal. Konkurrensen är verkligen mördande.

Det vore också önskvärt om Gaël Monfils gör riktigt bra ifrån sig och slåss om platserna i de senare rundorna. Det är hög tid för en klättring på rankningen för hans del nu.

Den stora frågan, dock: Kan Nadal vinna för nionde året i rad? Inte alls omöjligt, särskilt inte med tanke på sin insats i Indian Wells, på hardcourt. Det lutar åt en finalrepris mellan honom och Djokovic. Och i så fall: Kan Djokovic fälla gruskungen i hans egen farstu?

Är det någon som kan göra det så är det sannerligen Djokovic. Jag misstänker att Djokovic gått lite på sparlåga i Indian Wells och Miami. Han har helt enkelt inte brytt sig tillräckligt mycket om att vinna de turneringarna för att lägga i den där extraväxeln när så krävdes (mot del Potro i Indian Wells och Tommy Haas i Miami), men i Monte Carlo handlar det om att kuva Nadal inför Franska öppna. Han kommer inte att vika ner sig i första taget, det är ett som är säkert.

——————

BARCELONA OPEN
ATP 500
Barcelona, Spanien
22-28 april

Fyra topp 10-spelare i startfältet, precis som förra året (Berdych skulle ha spelat då, men drog sig ur på grund av skada). En turnering Nadal vunnit sju gånger (2005-2009, 2011-2012).

Största skillnaderna jämfört med i fjol är att Ferrer är förstaseedad och att Andy Murray inte finns med i startfältet. Skotten förlorade i kvartsfinalen mot Milos Raonic förra året. Lite märkligt att han står över i år. Han behöver ju matchning på grus och rankningspoängen.

Nåväl.

Jerzy Janowicz ska spela turneringen för första gången i karriären (förlorade i kvalet förra året). Även Kei Nishikori, Martin Klizan och Grigor Dimitrov finns i startfältet. Vore kul om någon av de tre, eller Raonic, kunde kliva fram och skrälla lite (som Raonic gjorde mot Murray i kvarten 2012).

Men nja, det lär i vanlig ordning stå mellan Nadal och Ferrer, med Berdych, Gasquet och Almagro som främsta utmanare. Om inte Juan Mónaco blixtrar till plötsligt? Fernando Verdasco lär få oerhört svårt att försvara sin semifinalplats med tanke på hans hejdlöst dåliga form så här långt i år.

——————

BRD NASTASE TIRIAC TROPHY
ATP 250
Bukarest, Rumänien
22-28 april

Liksom Grand Prix Hassan II en sval turnering med praktiskt taget obefintlig stjärnstatus. Gilles Simon är regerande mästare och har vunnit turneringen totalt tre gånger (2007-2008, 2012). Simon finns med i startfältet även i år och är återigen toppseedad.

Under honom finns 18-rankade Andreas Seppi, 26-rankade Mikhail Juzjnyj och 28-rankade Florian Mayer (som bärgade titeln 2011).

Blir intressant att se om 39-rankade Horacio Zeballos kan hitta tillbaka till det spel som tog honom hela vägen i Vina del Mar i februari nu när det vankas grus igen. Efter segern över Nadal i Chile blev det som bekant två raka förluster i förstarundor, innan han gick till kvartsfinal i Acapulco.

Med tanke på Simons bedrövliga form är det svårt att peka ut honom som favorit på förhand. Seppi, som är stabil på grus, borde ha en riktigt god chans att bärga karriärens fjärde titel här. Om inget väldigt spännande namn kommer in på wildcard.

I övrigt en inte alltför intressant turnering.

——————

ESTORIL OPEN
ATP 250/WTA International
Oeiras, Portugal
29 april-5 maj

På herrsidan är del Potro, Mónaco, Wawrinka och Seppi toppseedade.  Även Julien Benneteau, Kevin Anderson, Benoit Paire, Horacio Zeballos och Albert Ramos finns med i startfältet.

Liksom David Goffin. Tycker att han borde kunna få lite utdelning under grussäsongen, så en eller ett par matcher i Portugal ska han ju kunna vinna trots sin usla form under säsongsinledningen. Beroende på hur lotten faller, så klart.

Tvåfaldiga titelförsvararen del Potro solklar favorit givetvis, men Wawrinka borde kunna utmana. Eller har vi börjat övervärdera schweizaren efter hans makalösa insats mot Djokovic i Australiska öppna? Nej, jag vill inte riktigt tro det. Än. Det är ju på gruset han kommer till sin fulla rätt.

Förra året blev det förlust i semifinalen för Wawrinka, mot just del Potro, så han är säkerligen revanschsugen. Mónaco ska generellt inte underskattas på grus och hans formsvacka kan ju rimligen inte hålla i sig för evigt, så han kan mycket väl vara en utmanare här. Så även Seppi och fjolårssemifinalisten Ramos. Den sistnämnda må ha överskattats grovt förra säsongen, men han har en förmåga att ta sig långt i sådana här turneringar.

På damsidan är världselvan Marion Bartoli, 15-rankade Roberta Vinci, 21-rankade Carla Suarez Navarro och 25-rankade Anastasia Pavlytjenkova toppseedade.

I övrigt inga direkt iögonenfallande spelare i startfältet – bortsett från titelförsvararen Kaia Kanepi. Hon har som bekant inte spelat sedan Tokyo i september förra året. Vore riktigt kul om hon kommer till start i ett försök att försvara titeln.

* * *

MAJ

* * *

MADRID MASTERS
ATP Masters 1000/WTA Premier Mandatory
Madrid, Spanien
5-12 maj

Efter klagomål från spelarna är fjolårets blåa ”smurfgrus” ett minne blott. Vilket överlag är bra eftersom det var ett misslyckat experiment, men samtidigt lite tråkigt. Det var onekligen ett av de klart mest spännande inslagen under grussäsongen 2012. Om inte det spelmässiga drabbats så negativt hade det kunnat fortsätta vara en trevlig färgklick (ursäkta ordvitsen) under våren.

Nåväl.

Madrid Open är den enda turneringen under grussäsongen där Rafael Nadal kan vinna nya poäng (föll i åttondelsfinalen mot Fernando Verdasco förra året). Oerhört viktig turnering för honom, med andra ord.

Om inte David Ferrer tappar fasligt mycket poäng under våren kan den här tävlingsveckan nämligen bli direkt avgörande för om Nadal ska bli semifinalseedad eller bara kvartsfinaldito i Franska öppna. Förutsatt att han försvarat alla sina poäng i Monte Carlo och Barcelona och sedan gör detsamma i Rom veckan efter Madrid, alltså.

Blir också oerhört intressant att se hur Federers ”comeback” blir. Schweizaren har som bekant ett pågående – två månader långt – uppehåll efter Indian Wells och ämnar inte återvända förrän i Madrid. Förra året gynnades han av det snabbare underlaget, men har faktiskt vunnit här även på rött grus (slog Nadal i finalen 2009).

Dock ytterst tveksamt att han försvarar sin titel. Det mest troliga är att han som längst når semifinal och därmed tappar ytterligare mark på rankningen. Vilket inte är hela världen, så länge han behåller sin fjärdeplats. Och det kommer han sannolikt att göra. Det skiljer trots allt i skrivande stund 1,620 poäng mellan Federer och Ferrer.

Det mesta kommer ändå i vanlig ordning att kretsa kring Nadal och Djokovic. Det får vi vänja oss vid under grussäsongen 2013, helt enkelt. Hela våren lär nämligen bli en enda lång maktkamp mellan dessa båda herrar inför Franska öppna. Nadals knän får säkert också stå i fokus. Orkar han verkligen spela lika intensivt som han gjorde förra året? Det blir många och långa veckor för honom om han ska spela Monte Carlo, Barcelona, Madrid och Rom, vilket det i dagsläget ser ut som att han tänker göra.

Oavsett om Nadal hunnit tappa så mycket poäng att uppförsbacken till fjärdeplatsen inför Franska öppna är för brant så lär Madrid Open bli en högintressant turnering, just på grund av kraftmätningen mellan Nadal och Djokovic.

Och då menar jag inte bara i matcher där de möter varandra, utan över huvud taget. Oerhört viktigt för båda att göra bra ifrån sig och bygga upp självförtroendet inför Roland Garros.

Andy Murray har chansen att håva in nya poäng eftersom han tvingades stå över på grund av skada förra året.

På damsidan lär Serena Williams, likt Roger Federer, på grund av det nygamla underlaget få det svårt att försvara sin titel. Maria Sjarapova får bära favoritskapet, eftersom hon brukar göra bra ifrån sig på grus (kvartsfinal i Madrid, titlar i Rom och Franska öppna förra året). Om nu inte Victoria Azarenka kommer tillrätta med sina skadeproblem och går ut starkt på gruset.

——————

ROME MASTERS
ATP Masters 1000/WTA Premier Mandatory
Rom, Italien
12-19 maj

Precis som i fallet med Miami och Indian Wells tenderar Rom ibland att bli lite mer avslagen än Madrid, eftersom den spelas redan nästkommande vecka.

Förra året handlade det så klart väldigt mycket om att det var en ”vanlig” Master som spelades direkt efter experimentella Madrid, men det blev aldrig någon riktig nerv förrän i finalen mellan Nadal och Djokovic – trots att vi bjöds på en fin lineup redan i kvartarna (Djokovic-Tsonga, Federer-Seppi, Ferrer-Gasquet, Nadal-Berdych).

I finalen slog Nadal rivalen Djokovic i raka set, vilket gav en fingervisning om vad som komma skulle (på Roland Garros). Så kan det mycket väl bli även i år. Det är nästan så att man vågar påstå att den av de två som vinner i Rom även kommer vinna Franska öppna (förutsatt att alla knän, ryggar och andra fysiska hjälpmedel inte går sönder).

För det är i ärlighetens namn på förhand svårt att se några andra scenarier än att just Nadal eller Djokovic vinner. De är så outstanding på grus. Självklart kan en del Potro eller en Berdych eller en Federer i god form utmana, men det råder ingen tvekan om att spanjoren och serben spelar i en klass för sig under den europeiska grussäsongen.

Även här har för övrigt Murray chansen att plocka nya poäng. Åkte ut redan i tredje omgången mot Gasquet 2012.

På damsidan är det återigen Sjarapova som får bära favoritskapet, med Williams och Azarenka som största utmanare. Även Li Na får slängas in i mixen här, hon nådde trots allt final förra året och har vunnit sin enda Grand Slam-buckla i Franska öppna (2011).

Världsfyran Agnieszka Radwanska åkte ut redan i andra omgången mot Petra Cetkovská förra året, och jag tycker att det börjar bli dags för försvarsspecialisten Radwanska att börja leverera på grus nu. Hon har hittills bara vunnit två av totalt tolv titlar på underlaget. Med hennes snabbhet, uthållighet och smarta spel borde hon kunna prestera betydligt bättre på grus. Att hon inte lyckats göra det hittills är lika gåtfullt som att hennes manliga motsvarighet Andy Murray lider av samma problem.

——————

POWER HORSE CUP
ATP 250
Düsseldorf, Tysklan
20-26 maj

Första upplagan av turneringen som 250-event, har tidigare varit ett team event (och hette då Power Horse World Team Cup). Har aldrig gillat ATP:s World Team Cup. Blev aldrig mer än en tråkigare variant av Davis Cup.

Skönt att Power Horse Cup blir en ”vanlig” turnering nu.

Som sådan finns det inte jättemycket att säga om den, eftersom den inte har någon historia att luta sig mot. Världstian Janko Tipsarevic, världstolvan Nicolás Almagro, 21-rankade Philipp Kohlschreiber och 26-rankade Mikhail Juzjnyj är toppseedade.

Totalt blott fem topp 30-spelare i startfältet hittills, sedan ett stort glapp ner till 81-rankade Tobias Kamke. Ingen jättehög status på den här turneringen alltså, men det kan så klart tillkomma en eller annan spännande wildcard-spelare innan den drar i gång.

——————

NICE OPEN
ATP 250
Nice, Frankrike
20-26 maj

Nicolás Almagro är tvåfaldig regerande mästare och var faktiskt ”bara” tredjeseedad både 2011 och 2012. De senaste tre åren har vi bjudits på minst en skrällfinalist: Då oseedade Richard Gasquet 2010 (seger över andraseedade Fernando Verdasco), Victor Hanescu 2011 (förlust mot Almagro) och kvalspelaren Brian Baker 2012 (förlust mot Almagro).

Bakers fantastiska comeback skapade buzz kring turneringen förra året. 2013 års upplaga ser på papperet ut att bli en ganska sval historia, men med vissa intressanta namn.

Almagro jagar så klart sin tredje raka titel. Utöver honom finns bland andra Gaël Monfils, Gilles Simon och Bernard Tomic i startfältet. Personligen är jag mest nyfiken på Monfils och Tomic. Att Almagro kommer vara storfavorit och att turneringen i stort är fisljummen råder det liksom ingen tvekan om.

——————

FRANSKA ÖPPNA
Grand Slam
Paris, Frankrike
26 maj-9 juni

Årets Franska öppna kan så klart inte avhandlas så långt i förväg, och speciellt inte som en i mängden av den europeiska grussäsongens turneringar.

Men vi kan nog redan nu säga att detta kan komma att bli den mest intressanta upplagan sedan 2009.

Den gången slog som bekant en viss Robin Söderling ut självaste Rafael Nadal redan i åttondelsfinalen. Söderling tog sig sedan hela vägen till final mot Roger Federer, där det blev förlust. Till dags dato Federers enda titel i Franska öppna.

Det finns de som tror att Federer inte betraktar den som en ”äkta” Franska öppna-buckla eftersom han inte behövde besegra Nadal. Det vet jag inte riktigt om jag är beredd att skriva under på, men nog drömmer schweizaren fortfarande om att få tvåla till sin favoritrival på dennes bästa underlag.

Personligen tror jag att Federer har siktet inställt på Wimbledon och US Open, och att det återigen kommer stå mellan Djokovic och Nadal på Roland Garros. Om någon av de åker ur tidigare – exempelvis om de tvingas möta varandra redan i kvartsfinalen på grund av olycklig lottning om Nadal är femteseedad – så måste nog Federer, Ferrer och möjligen del Potro ses som största utmanare.

Men, som sagt – mer om det längre fram i vår!

* * *

Och så var det med den saken.

Håll utkik efter min förhandsanalys om grussäsongens vinnare och förlorare på spelarnivå! Den kommer förhoppningsvis redan i morgon, eller i alla fall under nästa vecka.

Kommer med största sannolikhet att göra en liknande lista inför grässäsongen, men den lär inte bli riktigt lika lång (höhö)…

Han erbjöd tuggmotstånd, Tomás Berdych.

Men i slutänden stod Novak Djokovic där igen, med ännu en titel i packningen (fjärde i Dubai) – och 18 raka tävlingssegrar.

Berdych var den som inledde klart bäst och tog rättvist ledningen med 3-2 efter att ha förvaltat sin dittills enda breakboll.

Han kan vara otäckt bra när han spelar på topp, Berdych. Betydligt bättre än vad det svaga matchfacit mot Djokovic (1-13 efter dagens final) vittnar om.

Vid en helhetsbedömning är Djokovic väsentligt bättre på alla spelmässiga punkter utom en: serven. Visst, Berdych har också generellt ett tyngre grundspel, men det är inte nödvändigtvis ett övertag mot världsettan. Det är helt enkelt för svårt att slå igenom hans försvarsmur och på så vis slugga hem en seger.

Men han är också väldigt smidig och snabb för sin längd, och besitter ett stabilt försvarsspel. På senare år har han blivit betydligt rappare i löpningarna, särskilt i djupled (bortsett från när han måste backa tillbaka, det har han fortfarande stora bekymmer med). Han returnerar också helt okej, särskilt mot spelare som Djokovic, vars huvudsakliga styrka inte sitter i just serven.

Kombinera detta med en precision värdig en solid topp 10-spelare och ni förstår varför han varit världssexa/sjua under drygt två års tid.

När han spelar på topp har han den enormt fördelaktiga förmågan att kunna leverera stenhårda kontringsslag även från någon meter bakom baslinjen, vilket ger honom lägen att vända försvar till attack. Inte helt olikt Djokovic själv.

Det imponerande i dag var att han vårdade bollen så pass bra att han ofta fick chansen att gasa på och förvandla långa malande dueller till sluggerfester. Och det är i sluggandet som Berdych vinner många av sina poäng.

Problemet är bara att det är svårt att vinna tillräckligt många poäng på det viset mot en spelare som Djokovic. Det är ett slitsamt sätt att vinna. Kräver enorm fokus och fysisk styrka/uthållighet att i stort sett hela tiden ligga och pressa så där.

För det krävs nämligen tryck om man ska kunna rubba Djokovic från en passiv position. Det funkar liksom inte att bara fjösa över bollen och sedan stå två meter bakom baslinjen och vänta på nästa slag (jo, om man är snabb som en vessla, likt Andy Murray, men till och med han måste trycka till när han möter Djokovic).

Att Djokovic bröt tillbaka redan vid 4-3 handlade mest om slarv från Berdychs sida. Eller vad sägs om en helt horribel volley i nät? Kan noteras att han stod ungefär en halv meter från nätet… Det märktes hur som helst att Berdych redan då var aningen trött efter ett par långa dueller i gamet.

Han hängde sedan med fram till 6-5, 15-40 i egen serve, då han bjuder bort setet med ett dubbelfel. 7-5 och slagläge för Djokovic.

Vid 3-3 i andra set räddar sedan världsettan tre breakbollar, vilket Berdych uppenbarligen låter sig nedslås av. Han krånglar sig visserligen ur ett par svåra lägen men bjuder sedan på en ny totalt hårresande tabbe – när Djokovic har breakboll. Smashen går utanför. Ridå.

Djokovic svajar visserligen i nästa game, har både 0-30 och 30-40, men rider sin vana trogen ut stormen och bärgar sin totalt 37:e titel i karriären. Superserben har nu 13 raka tävlingssegrar i år (förlorade visserligen mot Bernard Tomic i Hopman Cup i januari, men det är ju något av en plojturnering).

I dessa sammanhang har han dessutom inte förlorat en match sedan Paris Masters i höstas, där han föll mot Sam Querrey i andra omgången.

Frågan är vem som ska stoppa honom i Indian Wells som drar i gång nästa vecka, med tanke på Roger Federers sviktande form, Andy Murrays sparsmakade schema (kan i och för sig vara ett genidrag att hoppa över Dubai, återstår att se) och Nadals tvekan om han över huvud taget kommer till start (troligen inte).

Det är givetvis för tidigt att spekulera i huruvida 2013 blir en repris av Djokovics magiska 2011, men det har onekligen börjat bra för världsettan i det avseendet. Inte bara på utan även utanför banan ser han hittills mycket mer ut som Novak anno 2011 än 2012.

Och inte är väl det särskilt konstigt. Med alla frågetecken runt Nadal hägrar ju hans efterlängtade Franska öppna-buckla i horisonten.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=ESVOTyHSEQM

Apopå Nadal så gjorde världsfemman en riktigt bra match mot vilt kämpande landsmannen Nicolás Almagro i nattens semifinaldrabbning i Acapulco: 7-5, 6-4.

Väldigt jämnt var det. Särskilt om man ser till statistiken. Siffrorna är nästan identiska.

• Försvaservar (i procent): 66-65.
• Vunna förstaservar (i procent): 73-73.
• Vunna andraservar (i procent): 50-50.
• Vunna poäng i servegame (i procent): 65-65.
• Vunna poäng i returgame (i procent): 35-35.

Det enda som skiljde, rent siffermässigt alltså, var breakstatistiken. Nadal räddade nämligen samtliga fyra breakbollar han hade mot sig och förvaltade själv två av sex. Nadal vann totalt 78 poäng – Almagro 73. En marginal på blott fem poäng, trots seger i raka set.

Samtidigt krigade Fabio Fognini till sig ett set mot David Ferrer: 6-3, 6-7(5), 6-1. Fognini är ju som bekant något av en bollkonstnär och borde egentligen kunna slå nästan vem som helst om han bara ville. Problemet är att han har ungefär samma arbetsmoral som Richard Gasquet och Ernests Gulbis hade för några år sedan. Bland annat.

Ferrer har inte sett helt klockren ut i Acapulco men borde rimligtvis ses som knapp favorit i finalen. Bettingfirmorna håller inte med och ger drygt 2,75 gånger pengarna på Ferrer.

Nu tycker jag visserligen att Nadal sett tillräckligt bra ut hittills i turneringen för att kunna bokföra sin 17:e seger över landsmannen. I Acapulco har han glidit på gruset på ett helt annat sätt än i Vina del Mar och Sao Paolo, och har därtill betydligt mer tryck i sina kontringsslag.

Men med tanke på att han är långt ifrån sin verkliga toppform, medan Ferrer överlag inlett säsongen nästan lika övertygande som han avslutade 2012, borde världsfyran i alla fall på papperet anses ha ett litet övertag.

* * *

I Delray Beach blev 102-rankade Ernests Gulbis i dag klar för sin första ATP-final sedan Los Angeles 2011, efter seger över veteranen Tommy Haas: 6-3, 4-6, 7-6(2).

I finalen väntar vinnaren i mötet mellan toppseedade John Isner och 105-rankade Edouard Roger-Vasselin. Isner, sin risiga form under säsongsinledningen till trots, tog en imponerande skalp mot formstarke titelförsvararen Kevin Anderson i kvartsfinalen natten till lördag: 6-2, 7-6(1).

Nej, det blir ingen drömfinal i Dubai. Okej, det där med ”drömfinal” är ju ett jäkla slitet uttryck, men ni fattar.

Det blir inte världsettan mot världstvåan. Det blir inte Novak Djokovic mot Roger Federer.

Det blir Novak Djokovic mot Tomás Berdych. Världssexan.

Detta sedan schweizaren tappat överläge med 1-0 i set och bränt tre matchbollar mot den respektlöse tjecken. Kunde tyvärr bara följa matchen sporadiskt och trodde väl i ärlighetens namn att det var klappat och klart när Federer förhållandevis enkelt bärgade första set, 6-4.

I andra set hamnade han dock tidigt ur fas, blev bruten vid 2-3 och gav således Berdych chansen att serva hem setet vid 5-3. Det misslyckades han dock med och det hela fick avgöras i tiebreak.

Och det var alltså här som Federer brände sina tre matchbollar, den ena i egen serve. Slutade så småningom 10-8 till Berdych, vilket gav världssexan ordentlig vind i seglen.

Han bröt schweizaren vid 2-2 i tredje set och höll fokus uppe ända in i mål. Han kunde till och med kosta på sig att bränna några break- och matchbollar på vägen. För när han skulle serva för matchen vid 5-4 var han kassaskåpssäker – och nollade världstvåan.

Berdych har nu vunnit fem av sina senaste åtta matcher mot Federer (Fed har 11-6 totalt).

– Han har ett väldigt tungt spel, en stor serve som kanske gör det svårare att spela mot honom på de snabba banorna än de långsammare. Man kanske kan flytta runt honom lite mer, men samtidigt har han mer tid på sig inför slagen och han har anpassat sig väl efter hur spelet utvecklats, säger en besviken Federer efter nederlaget.

– Jag lämnar så klart den här matchen med mycket ånger. Jag servade för matchen, hade chanser i början av andra set när han inte riktigt kommit in i matchen än. Det var några poäng där saker bara inte hände för mig, tillägger han.

Ja, att han nu misslyckats med att försvara sina titlar i både Rotterdam och Dubai borde oroa schweizaren en smula. De förlorade poängen innebär nämligen att världstrean Andy Murray plötsligt har läge att ta över hans plats som tvåa på rankningen redan i Indian Wells (men mest troligt sker skiftet i så fall i Miami).

Om Murray vinner Indian Wells, eller går till final medan Federer åker ur tidigt, är saken klar. Detta eftersom Murray fick respass redan i andra omgången förra året, vilket gav blygsamma 25 poäng – medan Federer, återigen, har en titel att försvara.

I Miami är förutsättningarna de omvända (Murray finalist förra året, Federer åkte ut i tredje omgången), men skotten har ändå goda chanser att gå om på rankningen om han misslyckas i Indian Wells.

På den övre halvan gick det lite lättare för Djokovic. Andra set blev visserligen en prövning på flera sätt. Först tog del Potro ledningen med 3-0 efter ett tidigt break, sedan bärgade Djokovic fem raka game – för att sedan bli bruten när han servade för matchen vid 5-3.

I efterföljande tiebreak visade dock Djokovic varför han är världsetta – och varför han inte förlorat en ATP-match sedan Paris Masters (mot Sam Querrey). Han har nu 27 segrar på sina 30 senaste matcher, och är hittills obesegrad i år.

I Dubai gick kvartsfinalerna precis som väntat. Busenkla segrar för samtliga seedade spelare:

• Roger Federer-Nikolaj Davydenko 6-2, 6-2
• Novak Djokovic-Andreas Seppi 6-0, 6-3
• Juan Martín del Potro-Daniel Brands 6-4, 6-2
• Tomás Berdych-Dmitry Tursunov 6-3, 6-2

Så har vi då två rafflande semifinaler att se fram emot: Federer-Berdych och Djokovic-del Potro.

En väldigt ofördelaktig matchup för Federer. Trots att han har två raka förluster mot del Potro tror jag faktiskt att han hellre mött honom. Berdych är helt enkelt överlag en jobbigare motståndare för schweizaren. Delvis för att världssexan inte har någon som helst respekt för världstvåan och dels för att han är jämnare i sitt spel.

del Potro måste liksom spela på sin absoluta topp under ganska stora delar av matchen för att kunna slå Federer, och ändå beror Federers förluster mot argentinaren ofta på att han själv slarvar och tappar fokus.

Berdych har måhända en något lägre högstanivå än del Potro, men betydligt högre lägstanivå, och han gör inte längre grova misstag på regelbunden basis (när han väl gör det kan det gå illa, som mot Jo-Wilfried Tsonga i Marseille, men det kräver också att motståndaren har tungan rätt i mun typ hela tiden). Det där stressar Federer.

Givet schweizarens stabilitet efter den nonchalanta öppningsmatchen mot Malek Jaziri – samt det faktum att Berdych rimligtvis borde vara sliten efter sitt tuffa spelschema – tror jag att Federer går vinnande ur den här bataljen. Han behöver ju egentligen bara hålla sig på en lagom hög nivå genom hela matchen och trötta ut Berdych.

Djokovic är nog mer nöjd med sin matchup. Han hade visserligen inte sett Berdych heller som något överdrivet stort hot, sluggers får sällan serben ur balans. Djokovic har hur som helst 7-2 i inbördes möten mot del Potro. Senaste förlusten kom i bronsmatchen i London-OS, där Novak uppträdde märkligt omotiverat (dessutom spelades ju OS på gräs, världsettans sämsta underlag).

Att del Potro enligt uppgift har skadekänningar i handleden gör inte heller saken särskilt bättre för argentinaren. Han kan möjligen plocka ett set, om i World Tour Finals, men mer än så bör det inte bli. Inte på hardcourt utomhus, mot världens just nu bästa tennisspelare.

Mycket talar alltså för en drömfinal mellan Djokovic och Federer i Dubai.

* * *

Inte heller i Acapulco bjöds vi på några skrällar: David Ferrer slog Paolo Lorenzi (6-3, 6-1), Nicolás Almagro slog Horacio Zeballos (6-3, 6-4), Rafael Nadal slog Leonardo Mayer (6-1, 7-5) och Fabio Fognini slog Santiago Giraldo (7-5, 6-4). Endast Fognini var knapp favorit i sin kvart, övriga tre var så stora favoriter att de inte kan ha inbringat många bettingslantar.

Nu ställs alltså Nadal mot sitt första riktigt potenta hot sedan comebacken drog i gång i början av februari. Kan inte påstå att jag låtit mig imponeras av gruskungen än, men visst har han sett klart bättre ut än i Vina del Mar och Sao Paolo.

Tillräckligt bra för att slå Almagro? Ja, förmodligen. Särskilt med tanke på att Almagro med största sannolikhet kommer att underprestera. Han är inte bra på att hantera press, världstolvan.

Till synes formstarke (och evigt oförutsägbare) Fabio kanske kan stressa Ferrer en smula. Om ens det. Han har vunnit blott ett set mot Ferrer på fyra matcher. Så sent som i förra veckan åkte han på en rejäl torsk mot spanjoren i kvarten (6-2, 6-1). Allt annat än seger för världsfyran är att betrakta som en skräll av sensationella mått.

* * *

Samtliga resultat:

I Dubai har alla seedade spelare haft relativt smärtfria matchdagar i dag.

Alla utom en: Mikhail Juzjnyj, som torskade mot 97-rankade Daniel Brands i raka set: 6-4, 6-4.

Såg Roger Federers andrarunda mot Marcel Granollers och man kan väl säga som så, att schweizaren tog den på betydligt större allvar än öppningsmatchen mot Malek Jaziri. 6-3, 6-4 blev det till världstvåan efter ganska stabilt servande och två förvaltade breakbollar.

55-rankade Roberto Bautista-Agut pressade Novak Djokovic i andra set, men världsettan tog ändå hem segern i raka: 6-1, 7-6(4).

Värlssexan Tomás Berdych besegrade en vilt kämpande, och skadad, Tobias Kamke: 7-5, 6-1.

Och världssjuan Juan Martín del Potro såg inte ut att vara överdrivet skadehämmad mot Somdev Devvarman: 6-4, 6-4.

Vilket leder oss till kvartsfinalerna, som ser ut så här:

Novak Djokovic-Andreas Seppi
Juan Martín del Potro-Daniel Brands
Tomás Berdych-Dmitry Tursunov
Roger Federer-Nikolaj Davydenko

Det här är ju som upplagt för semifinaluppgörelser mellan de fyra toppseedade spelarna. Precis som förra året. Störst skrällpotential har väl formstarka Daniel Brands, men bara för att det råder vissa tveksamheter kring del Potros fysiska status.

Pånyttfödde Dmitry Tursunov då? Nja. Han har föga smickrande 1-6 i inbördes möten mot Berdych och åkte på storstryk mot densamme så sent som i Marseille förra veckan. Har gått sju år sedan han sist slog tjecken. Hans skrällchanser får därför betraktas som ytterst små.

Det samma gäller för Nikolaj Davydenko. 18-2 till Federer i inbördes möten, och Davydenko har svajat sedan succén i Doha tidigare i år.

Andreas Seppi? 0-9 i inbördes möten mot Djokovic. Vann visserligen två raka set i Franska öppna förra året innan serben samlade ihop sig och pressade honom dessutom till tiebreak i Cincinnati i höstas, men riktigt så mycket kommer nog inte Novak släppa till den här gången.

* * *

I Acapulco åkte Stanislas Wawrinka ut redan i första omgången, mot 43-rankade Fabio Fognini: 6-2, 7-6(3).

Och David Nalbandian torskade i en tresetare mot 71-rankade Aljaz Bedene: 4-6, 6-0, 6-4. Intressant spelare, Bedenez. Hade 4-4 i ATP-matchfacit under hela förra året – efter nattens bravader har han redan 5-5, med ett par imponerande segrar i bagaget (Wawrinka i Chennai, Horacio Zeballos i Buenos Aires).

Rafael Nadal hade inga problem alls mot 157-rankade Diego Sebastian Schwartzman: 6-2, 6-2. Och David Ferrer tappade blott tre game mot 129-rankade Antonio Veic: 6-0, 6-3. Ännu lättare gick det för Nicolás Almagro, som gick nästan helt prickfri ur sin batalj mot 476-rankade Cesar Ramirez: 6-0, 6-1. Att Ramirez trots allt vann 25 poäng får väl ses som en smärre sensation.

* * *

Kei Nishikori är trasig. Igen. Den här gången är det ryggen som krånglar. 23-åringen tvingades kasta in handduken mot Ivo Karlovic vid ställning 4-5 i första set. Ytterst tråkigt, med tanke på den goda form han visade upp i Memphis förra veckan.

I övrigt tog sig de seedade spelarna vidare. John Isner pressades visserligen till tre set mot Jesse Levine (7-6, 5-7, 6-4) och enligt uppgift var det kanadensaren Levine (som tills för några månader sedan tävlat för USA) som hade publikens stöd. Trots att Isner är toppseedad hemmaspelare, alltså.

Titelförsvararen Kevin Anderson slog 101-rankade Tim Smyzczek: 6-3, 6-4. Inga konstigheter.

* * *

Samtliga resultat:

Två dagar in i turneringen har vi alltså redan bjudits på lika många skrällar i Dubai.

Det började med att Nikolaj Davydenko krossade världsnian Janko Tipsarevic: 6-0, 7-5. Eller ja, i alla fall resultatmässigt. Matchens två första game höll på i över 30 minuter. Helt sjukt. Davydenko låg dessutom under med 1-4 i andra set innan han älgade sig fram till segern.

Tennisdagen fortsatte hur som helst med ännu ett tungt fall, när världsåttan och nyblivna Marseille-mästaren Jo-Wilfried Tsonga förlorade mot 32-årige landsmannen Michael Llodra i raka set: 7-6(3), 6-2.

– Jag var i Frankrike i går. Anlände precis. Det var svårt att ha bra reaktionsförmåga. Jag kan inte spela ordentligt mot Michael eftersom han avslutar allt på två, tre slag. Så man får inte tid att hitta en bra rytm. När man inte är i fysiskt topptrim är det tufft att ha bra precision och snabba reflexer, förklarar Tsonga efter nederlaget.

Dålig bortförklaring, om ni frågar mig – och en av anledningarna till att Tsonga inte vunnit någon Grand Slam ännu (eller ens tagit sig till en andra final). Jag menar, Tomás Berdych – Tsongas finalmotståndare i går – måste också ha anlänt till Dubai nyligen, och han lyckades ändå vinna sin öppningsmatch enkelt: 6-1, 6-3 mot Rajeev Ram.

Okej, Berdych firade säkerligen inte sitt ”silver” på samma sätt som Tsonga firade sin tionde buckla i karriären, men om man av sådana anledningar är i så usel fysisk form kanske man bör fundera på om man ska ställa upp i nästkommande turnering över huvud taget.

Nåväl.

Det var nära att dubbelskrällen vi bjöds på i dag blev en trippelskräll. Juan Martín del Potro hade nämligen enorma bekymmer i sin öppningsmatch mot Marcos Baghdatis: 4-6, 6-4, 7-6(4).

Första set var helt fri från breakbollar – fram till setets absolut sista game, när del Potro efter ett ovanligt svagt servegame hamnade i 15-40-underläge och tre setbollar mot sig. Baghdatis behövde bara en.

I andra set var rollerna ombytta och del Potro behövde bara förvalta en breakboll, utan att själv ha någon emot sig, för att bärga setet. I tredje set hämtade sedan argentinaren upp ett 1-3-underläge och räddade tre matchbollar innan han slutligen kunde säkra avancemang i turneringen efter ett avgörande tiebreak.

Enligt uppgifter efter matchen känner världssjuan, enligt egen utsago, av handledsskadan som spolierade hela säsongen 2010. Märktes inte jättemycket under matchen. Ersatte inte sina backhandslag med den där uddlösa slicen som han använde mot Viktor Troicki i Cincinnati förra året, om ni minns. Den gången var det visserligen en inflammation, men ändå.

Redan i går bjöds vi ju faktiskt nästan på en skräll. Precis som mot Julien Benneteau i Rotterdam var världstvåan Roger Federer provocerande nonchalant och tappade första set mot 128-rankade Malek Jaziri, innan han studsade tillbaka och gjorde processen kort i följande set.

Vid sidan av Berdych är det i alla fall en seedad spelare som gjort sitt jobb: Novak Djokovic. 6-1, 6-4 blev det mot landsmannen Troicki. ”En bye hade fått Nole att jobba hårdare”, som någon skrev på Twitter efter första set (bye innebär att en seedad spelare står över första omgången, vilket förekommer i mindre turneringar, för er som inte visste det).

Bör även noteras att svenske Robert Lindstedt i par med Nenad Zimonjic är vidare i dubbeln, efter seger över Eric Butorac/Paul Hanley: 6-3, 6-4.

* * *

I Delray Beach har det inte hänt något av större intresse under dagen. Jack Sock slog Matthew Ebden (6-3, 6-3), vilket var glädjande men inte särskilt oväntat. Och problembarnet Ernersts Gulbis goda form verkar hålla i sig. Den här gången var det veteranen James Blake som avfärdades, dessutom i raka set: 6-1, 6-4.

Okej, en skräll bjöds vi faktiskt på: 154-rankade Daniel Munos de la Nava slog hemmahoppet Ryan Harrison: 6-2, 1-6, 6-3. Spanjoren är en 31-årig Challenger-spelare som hade 4-10 i ATP-matchfacit inför den här matchen. En föga smickrande förlust för 76-rankade framtidslöftet inför hemmapublik, med andra ord.

* * *

Alla dagens resultat:

 

Måndag, ny vecka, nya tag på respektive tour.

Vi tar en snabb titt på veckans startfält.

* * *

DUBAI TENNIS CHAMPIONSHIPS
ATP 500 (hardcourt)
Dubai, Förenade Arabemiraten

Stjärnspäckat, som vanligt. Världsettan Novak Djokovic på övre halvan, världstvåan och regerande mästaren Roger Federer på den undre. Däremellan världssexan Tomás Berdych, världssjuan Juan Martín del Potro, världsåttan Jo-Wilfried Tsonga och världsnian Janko Tipsarevic.

De två med lägst rankning av de seedade spelarna är Andreas Seppi (19) och Mikhail Juzjnyj (32).

Spontant har Federer fått den tveklöst tuffaste lottningen av toppduon – han har Berdych, Tsonga och Tipsarevic på sin halva. Tipsy visserligen i tveksam form och Berdych/Tsonga kommer direkt från final i Marseille, med minimal tid för förberedelser.

Denna trio ska dock inte underskattas i dessa sammanhang – samtliga tog sig till kvartsfinal förra året.

Djokovic har bara del Potro att oroa sig över, och han har historiskt inte ingjutit så mycket rädsla hos världsettan. Novak leder med förkrossande 7-2 i inbördes möten och har tre raka segrar över argentinaren (7-1 i set).

En final mellan Djokovic och Federer hade därför känts mest trolig, om det inte varit för schweizarens nonchalans i sin öppningsmatch mot 128-rankade Malek Jaziri (5-7, 6-0, 6-2). Detta alltså i första matchen efter en minst lika arrogant uppvisning mot Julien Benneteau i Rotterdam för två veckor sedan (som slutade i kvartsfinalfiasko).

Återstår att se vem av Berdych och Tsonga som får chansen att fälla racketkonstnären på nytt. Om nu inte någon av dem åker ut på vägen. Konstigare saker har hänt, trots att skrällarna inte brukar dugga så tätt just i Dubai. För att vara en 500-turnering har den här ovanligt hög status bland toppspelarna.

Vore kul om Bernard Tomic kunde ställa till med lite besvär för Tipsarevic, eller potentiellt Federer, även om jag inte tror att han har vad som krävs för att störa topp 10-stjärnorna i en sådan här tävling. Än.

* * *

MEXICAN OPEN
ATP 500 (grus)
Acapulco, Mexiko

Rafael Nadals stora elddop. Det är här han bjuds på tillräckligt tufft motstånd för att man ska kunna avgöra vartåt hans comeback barkar. Ett första minitest redan i öppningsmatchen, mot flinke Diego Sebastian Schwartzman (ursäkta den ofrivilliga ordvitsen – Schwartzman är 170 centimeter lång).

20-åringen ser inte mycket ut för världen, men likt många andra spelar som inte riktigt har den där tunga fysiken som krävs för ett kraftfullt grundspelar väger han upp det med precision, snabbhet och tennisintelligens. Kommer förmodligen bara vinna några strögame, men helt klart intressant att hålla ögonen på.

Första riktiga testet kommer i semifinalen, mot Nicolás Almagro. Ja, egentligen redan i kvartsfinalen mot Thomaz Bellucci, men brasilianarens form är ytterst tveksam (torskade i första omgången i Buenos Aires förra veckan, mot ovan nämnda Schwartzman, och i andra omgången på hemmaplan i Sao Paolo veckan dessförinnan).

Om det inte vore för Nadal så hade det här givetvis, återigen, varit David Ferrers turnering. Världsfyran har vunnit tre titlar i rad här, och inleder turneringen med en färsk titel från Buenos Aires i bagaget för andra året i rad.

Hans största hot på vägen mot final är Stanislas Wawrinka, som pressade Ferrer till tre set i Buenos Aires-finalen. I övrigt består startfältet mestadels av en hop grusspecialister som normalt inte ska rå på någon av de fyra högst seedade spelarna.

En final mellan Ferrer och Nadal känns högst trolig, om inte Nadal är lika skakig som i Vina del Mar och Sao Paolo och torskar i en eventuell semifinal mot Almagro.

Kuriosa: Åtta av de tio senaste åren har minst en av finalisterna varit spanjor. De senaste tre åren har finalerna varit helspanska uppgörelser.

* * *

DELRAY BEACH INTERNATIONAL TENNIS CHAMPIONSHIPS
ATP 250 (hardcourt)
Delray Beach, USA 

Veckans av förklarliga skäl minst stjärnströdda turnering, eftersom toppspelarna befinner sig i antingen Dubai eller Acapulco (eller tar ledigt, som Andy Murray, Richard Gasquet och Milos Raonic).

John Isner och Tommy Haas är toppseedade. Memphis-vinnaren Kei Nishikori fjärdeseedad. I startfältet finns även Sam Querrey, Alexandr Dolgopolov och Kevin Anderson (som gör sin första turnering efter Australiska öppna).

Nishikori trivs bra i Delray Beach. Bärgade sin första ATP-titel här 2008 (och har dessutom under flera år bott i Florida). Vilket förmodligen är anledningen till att han ens ställer upp, med tanke på att han spelade final i Memphis så sent som i går.

Kevin Anderson är regerande mästare och med tanke på att hans lottning är snarlik fjolårets har han goda chanser att upprepa bedriften. Om inte Nishikori går sönder eller känner sig sliten efter förra veckans turnering håller jag dock honom som favorit till finalplatsen på den övre halvan.

På den undre får Sam Querrey bära favoritskapet. Inte för att han är i särskilt god form eller spelat överdrivet bra på sistone, utan av den enkla anledningen att resten av sektionen är så pass svag: Tommy Haas tvingades lämna walkover i Memphis, Dolgopolov förlorade sin kvartsfinal mot Marinko Matosevic efter väldigt lojt uppträdande, Denis Istomin är visserligen i bra form men har spelat väldigt mycket på sistone vilket borde ta ut sin rätt snart och resten är egentligen inte mycket att hänga i julgranen.

Matosevic är för övrigt spelklar. Trots skadan mot Nishikori i Memphis-semifinalen. Har dock åkt på en otroligt tuff lottning och måste ta sig förbi Isner, Anderson och Nishikori för att ta sig till final – vilket givetvis försämrar hans chanser att upprepa sin bedrift från ifjol, då han gick hela vägen till final, avsevärt.

Att tippa den här turneringen känns verkligen som ett lotteri, så jag drar till med Nishikori mot Dolgopolov i final. Bara för att det skulle bli en kul match som jag gärna vill se.