… gick ju faktiskt unge herr Alexandr Dolgopolov och vann sin första 500-titel i karriären, efter finalseger över Tommy Haas (6-7, 6-4, 6-1) i Washington natten till i dag.

Slog bland andra hemmafavoriterna James Blake (7-6, 6-4) och Sam Querrey (6-4, 6-4) på vägen till titelmatchen.

Det var av naturliga skäl ingen skräckinjagande uppställning i denna turnering, men det är likväl en imponerande insats av 23-åringen – som nu vunnit två ATP-titlar (den första i Umag förra året, efter finalseger över Marin Cilic).

Riktigt kul också att segern innebär att Dolgopolov studsar inte mindre än nio hack uppåt på rankningslistan; från 25 till 16 (han har som bäst varit rankad 13).

Dolgopolov är med sitt flacka spel, giftiga slice och stabila defensiv en riktigt intressant spelare. Han har tveklöst topp tio-potential. Hoppas kunna skriva mer om honom, och andra intressanta ynglingar, någon gång inom en snar framtid.

Dagens seger över veteranen Tommy Haas i Hamburg innebär inte bara karriärens första ATP 500-titel för Juan Mónaco – utan också att han för första gången tar sig in på topp tio-listan på rankningen.

– Jag var exalterad. Jag grät. Väldigt många saker flög genom mitt huvud. Och jag var väldigt lycklig. Det här var tveklöst min höjdpunkt i karriären. I njöt av varje sekund på banan i dag, säger den lyriske argentinaren efter titelmatchen.

Matchen vann Mónaco med 7-5, 6-4. Tommy Haas första förlust i en titelmatch sedan 2002 (mot Andre Agassi i Rom).

Mónaco inkasserar nu 500 friska poäng – och blir den andra argentinaren på topp tio, efter världsnian Juan Martín del Potro. Grusspecialisten Mónaco har nu 31-10 i matchfacit den här säsongen.

Och titeln var otroligt välförtjänt, särskilt efter den svajiga finalen mot Janko Tipsarevic i Stuttgart förra veckan då han lyckades vända 1-4-underläge i andra set men slutligen föll 3-6 i avgörande. Mónaco, som just är rankad 14, har verkligen imponerat den här säsongen – särskilt på favoritunderlaget grus med titlar i Houston, Vina del Mar och nu Hamburg, samt en finalplats i Stuttgart.

Han har dessutom tangerat sitt årsbästa i Franska öppna (åttondelsfinal) och för första gången vunnit en öppningsmatch i Wimbledon (föll slutligen mot Viktor Troicki i omgång tre).

Hoppas att den positiva trenden håller i sig även nu när grussäsongen långt om länge går mot sitt slut.

Juan Mónaco, som föll mot Janko Tipsarevic i finalen i Stuttgart förra veckan, är klar för sin andra raka final efter seger över toppseedade Nicolás Almagro: 3-6, 6-3, 6-4. Argentinarens tredje seger på sju möten mot spanjoren.

– Jag är väldigt nöjd med hur jag spelade i dag. Jag spelade en fantastisk match för att besegra Almagro, som är förstaseedad och en topp tio-spelare. Jag är väldigt glad över det och att jag är vidare till final, säger Mónaco efter segern.

14-rankade Mónaco jagar sin tredje titel för säsongen. I finalen möter han veteranen Tommy Haas, som slog Marin Cilic: 7-6(7), 6-0.

* * *

Även världsåttan Janko Tipsarevic är klar för sin andra raka final på lika många veckor efter seger över Paul Henri Mathieu i semifinalen i Gstaad: 7-6(10), 6-3.

– Första set kunde ha slutat hur som helst. Jag tror att han tog i för mycket i vissa lägen i det andra setet och jag var helt enkelt mer solid än han. Jag behövde lite tid till att anpassa mig till förutsättningarna. På något sätt överlevde jag de tidiga omgångarna och nu är jag i final, säger Tipsarevic efter segern.

I finalen möter han Thomaz Bellucci. 60-rankade brasilianaren slog talangen Grigor Dimitrov (som alltså förlorade i en ATP-semifinal för tredje gången den här säsongen): 7-6(3), 7-6(5).

Bellucci är i och med segern klar för sin första final sedan han vann titeln i VTR Open 2010 (efter seger över Juan Mónaco).

Janko Tipsarevics goda form håller i sig. Världsåttan bärgade sin sjätte raka seger sedan förlusten mot Mikhail Youzhny i Wimbledon i och med sin 6-2, 6-1-vinst över Jan Hernych i Gstaad i dag.

Tipsarevic tappade bara sex poäng i egen serve i första set, stod för fem servegenombrott under matchen och behövde slutligen knappt en timme på sig att avfärda den 212-rankade kvalspelaren.

Världsåttan, som nu har 38-14 i säsongsfacit, möter 172-rankade Paul Henri Mathieu – som krigade sig förbi Ernests Gulbis (4-6, 6-1, 6-4) – i semifinalen.

Även talangen Grigor Dimitrov visar fortsatt god form. Efter 6-3, 6-2-segern över Lukas Kubot är 61-rankade bulgaren klar för sin tredje ATP-semifinal sedan början av juni och har elva segrar på 14 matcher sedan Queen’s Club Championships.

Dimitrov möter Thomaz Bellucci, som besegrade Rafael Nadals OS-ersättare Feliciano Lopez i raka set (6-3, 6-3) i semifinalen.

Efter gårdagens rabalder kommer här sent omsider en liten reflektion över 87-rankade veteranen Tommy Haas skrällvinst över Roger Federer i Gerry Weber Open:

Haas, denne ständigt uträknade 34-åring med ett så skadedrabbat förflutet, har onekligen imponerat i tyska Halle. Han radade upp övertygande segrar och tappade faktiskt bara ett set (mot Tomás Berdych i kvartsfinalen) på vägen mot final.

Inför finalen var han givetvis helt uträknad, eftersom Roger Federer (som han hade nio raka förluster mot) stod på andra sidan nätet. Att påstå att Federer imponerat i Halle efter sin plattmatch i Franska öppna-semin mot Novak Djokovic givetvis att överdriva, men under turneringens gång såg han trygg ut och lät sig egentligen bara rubbas i en match – mot mammutservaren Milos Raonic (och även där såg han ut som sitt gamla kyliga jag).

I finalen var han dock osedvanligt visionslös – och efter att ha förlorat första set i tiebreak kändes det nästan som att han förlorade allt hopp. Som att han inte trodde att han skulle kunna vinna, precis som mot Djokovic i ovan nämnda semifinal på Roland Garros.

Att Haas – hur imponerande han än varit under turneringen – slog Federer i två raka set (7-6, 6-4), efter okarakteristiska missar och felslag, förbryllar. Likaså Federers uttalande efter matchen:

– Jag är glad för hans skull… glad för att han lyckats kämpa sig igenom så många skador och fortfarande tror på sig själv, fortfarande vill resa, fortfarande vill offra sitt familjeliv.

Återigen det här med familjen, alltså. Visserligen säger han det om en annan spelare den här gången, men ändå. Det är förbryllande. Och oroväckande. Det är verkligen inte likt ”Fed” att vika ner sig i så viktiga matcher som dessa båda ändå får anses vara (en final är ju viktig oavsett status på turneringen). Är det så att Federer börjar ge upp hoppet om att återta tronen? Eller läser jag in alldeles för mycket i denna enskilda match?

Jag vet inte. Men jag har en olustig känsla inför Wimbledon. För vad händer om Federer gör en ny plattmatch där – kanske redan tidigt i turneringen?

Time will tell.

Världstolvan Juan Martin Del Potro inledde sin jakt på andra raka Estoril Open-titel på bästa möjliga sätt: 6-1, 6-0 mot 90-rankade Portugalettan Rui Machado.

Matchen är Del Potros blott tredje på grus den här säsongen.

– Jag gillar att spela på grus. Jag föredrar uppenbarligen hard court, men jag har jobbat hårt hemma innan jag kom hit. Den här turneringen är väldigt viktig inför kommande Masters 1000-turneringar och Franska öppna, säger Del Potro, som har vilat sedan sina två Davis Cup-matcher i början av april.

I nästa omgång möter han 69-rankade Albert Montanes, som vunnit turneringen 2009 och 2010. Montanes besegrade amerikanske 133-rankade Bobby Reynolds: 4-6, 6-4, 6-3.

Att 23-rankade Milos Raonic kan gå i princip hur långt som helst råder det ingen tvekan om. Det visade han med all önskvärd tydlighet under förra veckans Barcelona Open, där han tog sig till semifinal efter en imponerande kvartsfinalseger över världsfyran Andy Murray.

I Barcelona bjöd kanadensaren på ett moget och strategiskt listigt spel, något jag tidigare saknat hos 21-åringen. Raonic är som många andra brunkare av samma kaliber väldigt låst till den taktik som i regel går ut på att

a) serva jäkligt hårt
b) returnera jäkligt hårt
och
c) slå jäkligt hårt i största allmänhet.

Taktiken brukar resultera i minimal rörlighet (eftersom tanken är att motståndaren ska tvingas springa arslet av sig i jakt på de jäkligt hårt slagna bollarna) och ytterst lite variation i spelet.

Denna klassiska brunkarstil funkar i regel väldigt bra, så länge

a) de egna servarna är så jäkla hårda att motståndaren knappt hinner se/träffa bollen
b) spelet i de egna servegemen är så dominant att motståndaren faktiskt måste springa arslet av sig hela tiden
och
c) motståndaren inte lyckas bryta serven, dominera i sin egen serve och bjuda på så varierat spel att brunkarens matchrytm störs.

Framför allt variationen har varit ett av Raonics stora problem – han har helt enkelt varit alldeles för oflexibel och fyrkantig i sitt spel för att kunna rå på de högre rankade spelarna (semifinalförlusten mot 14-rankade Gaël Monfils i Stockholm Open förra året är ett tydligt exempel på det). Lyckas man bara bryta Raonics serve är hälften redan vunnet, eftersom han har så stora brister i sitt försvarsspel.

Att Raonic föredrar hard court och inte är överförtjust i grus är ingen hemlighet, eftersom hårda och snabba underlag passar brunkarstilen bättre.

Men gruset har haft en oerhört positiv inverkan på Raonic: Han har helt enkelt tvingats anpassa sitt spel sig efter det långsamma underlaget. Vilket var oerhört tydligt under Barcelona Open. Tror aldrig jag sett honom bjuda på så varierat, ibland till och med våghalsigt, spel förut.

Låt oss titta lite närmare på de faktorer som gjorde att ett 21-årigt, relativt orutinerat stjärnskott kunde besegra en världsfyra i en kvartsfinal i en 500-turnering (och skaka världssexan, tillika grusspecialisten David Ferrer i semifinalen!):

• SERVEN
Raonics mäktigaste vapen. Här chockar han Murray med ett servess i 228 kilometer i timmen – i andraserve. Helt galet.

• STOPPBOLLEN
Används väldigt sparsamt av Raonic. Varför? Det är en gåta. I alla fall när man ser en som utförs på det här delikata sättet. Om han bara justerar den något och finslipar precisionen kan den bli en väldigt viktig komponent i Raonics annars blytunga arsenal.

• FOREHAND & FOTARBETE
Det näst viktigaste vapnet, efter serven. Otroligt svår för motståndaren att hantera. När fotarbetet funkar prickfritt, som i den här sekvensen, kan Raonic skaffa sig blytunga övertag – inte helt olikt en viss Rafael Nadal…

• SPELET VID NÄT
Raonics stora svaghet. När han väl ställer sig i nätposition i egen serve (första sekvensen) har han oftast byggt upp ett övertag med snabbt fotarbete och kraftiga forehands som tvingar motståndaren långt ut på kanten, och kan därför vinna poängen med en smash eller enkel volley. En strategi som visade sig väldigt effektiv i Barcelona.
I motståndarens serve försvarar han sig ofta långt nere vid baslinjen och letar efter luckor som öppnar för ett kraftfullare spel. Ett effektivt sätt att få Raonic ur balans är således att slå korta bollar som tvingar honom att röra sig upp i banan (sekvens två). Det intressanta under kvartsfinalen mot Murray var att när Raonic väl lyckades rädda en sådan boll försökte han ofta slå den nära inpå Murray och inte så snävt/långt åt sidan som möjligt, som många andra spelare. Vilket resulterade i att Murray inte fick önskad kraft i sin retur och Raonic hann positionera sig för ett ending blow. En väldigt intelligent strategi som ger Raonics spel en helt ny dimension. Synd bara att han oftast inte hinner fram till fler än typ 8 av 10 nätbollar…

• SERVERETURERNA
En annan tydlig svaghet. Raonic hamnar ofta i lägen där motståndaren får diktera spelet helt och hållet i egen serve, och Raonics långsamma rörelseschema gör det lätt för motståndaren att få honom dit han vill. När han väl får styr på sina servereturer är de dock i klass med Novak Djokovics…

• PRECISIONEN
Att han har en explosiv forehand (kanske den mest explosiva på touren) vet vi redan. Men det är framför allt precisionen i de här vansinnigt tunga slagen som imponerar.

• KYLAN I VIKTIGA LÄGEN
I ställning 4-4 bröt Raonic Murrays serve och gav sig själv ett gyllene läge att själv serva hem matchen. 21-åringen uppträdde då oerhört nervöst och överilat, bjöd bort gemet och föll sedan i Murrays serve. Med rytmen så gruvligt rubbad – och i ett så avgörande läge – är det lätt att tappa fokus och ”släppa” setet för att i stället mentalt förbereda sig på nästa.
Den fällan trillade dock inte Raonic i mot Murray. Han gick i stället tillbaka till det inövade, raka spelet i egen serve och tvingade fram ett tiebreak. Väl där var kanadensaren helt omutlig. Trots att Murray gick all in och räddade (helt väntat) två matchbollar, var Raonic lugnet själv vid ställning 6-3 och servade enkelt hem matchen. Otroligt kyligt mot en så rutinerad spelare som Andy Murray.

Raonic spelade på liknande sätt i semifinalen mot David Ferrer, som på grus dock når helt andra nivåer än Murray. Att den matchen ändå var så otroligt jämn (7-6, 7-6 till Ferrer) visar ändå att Raonic utvecklats tillräckligt mycket för att faktiskt kunna mäta sig med spelarna ovanför topp 10-strecket på rankingen.

Håller han sig fri från skador resten av säsongen tror jag att sannolikheten för att 21-åringen sluggar sig in på topp 10-listan före årets slut är riktigt hög.

Kan han hålla samma höga nivå som i Barcelona och höja sig ett snäpp till vågar jag dessutom påstå att han är en seriös utmanare till någon av de återstående Grand Slam-titlarna.

Djokovic, Nadal, Federer – se upp. There’s a new kid in town.

Inte ens en David Ferrer i toppform kan stoppa en frustrerad Rafael Nadal i Barcelona.

Efter två timmar och fyrtio minuter i den spanska vårsolen kämpade världstvåan ner världssexan för fjärde gången i en Barcelona Open-final och bärgade i och med det sin sjunde titel i turneringen.

Det var dock en otroligt revanschlysten Ferrer (har förlorat sina tidigare tre finaler i Barcelona mot just Nadal: 2008, 2009 och 2011) som chocköppnade matchen, bröt Nadals serve och gick upp i 2-0-ledning. Nadal svarade omgående och vid ställning 2-2 följdes sedan de båda spanjorerna åt hela vägen till tiebreak, där ”Rafa” krossade Ferrer med 7-1 och säkrade första set.

I andra set gick Nadal upp till 3-1, men tappade sedan egen serve – trots tre räddade gamebollar.

Nadal blev mer och mer defensiv, särskilt i Ferrers serve, ju längre matchen led och såg stundtals rejält svajig ut. Vid ställning 4-4 räddade han två breakbollar – men gav sedan bort gemet med ett onödigt dubbelfel.

Här hade Ferrer guldläge att serva hem setet, men spelade nervöst och bjöd Nadal på två breakbollar – som världstvåan missade. När han sedan pressades tillbaka ordentligt vid ställning 40-40 såg det ut som att Ferrer skulle vända gemet – men då svarar Nadal för en makalös comeback, räddar en öppen smash och bryter Ferrers serve.

Den osannolika räddningen visade sig bli helt matchavgörande.

Den missade chansen att serva hem andra set tog musten ur Ferrer psykologiskt, som sedan föll relativt enkelt i de två följande gemen.

Nadals sjunde Barcelona Open-titel, hans 34:e raka seger i turneringen och fjärde finalsegern över landsmannen David Ferrer, betyder att Nadal är den förste tennisspelaren någonsin att vinna två separata turneringar minst sju gånger under Öppna eran (som inleddes 1968, då proffsspelare tilläts tävla mot amatörer i Grand Slam-turneringar).

Ett helt makalöst facit för en av vår tids absolut största stjärnor.

Porsche Tennis Grand Prix bjuder på drömfinal i Stuttgart i dag – världsettan Victoria Azarenka mot världstvåan Maria Sharapova, Azarenka via 6-1, 6-3 mot världsfyran Agnieszka Radwanska (som hon nu har har 10-3 i inbördes möten mot, 5-0 bara i år!)  och Sharapova via 6-4, 7-6(3) mot världstrean Petra Kvitova.

Azarenka har vunnit fyra av de fem senaste matcherna mot Sharapova, senast i Indian Wells-finalen för en månad sedan (och dessförinnan i finalen i Australiska öppna). Sharapova har dock vunnit deras enda möte på grus, i Rom förra året.

Känns som en väldigt öppen final, men Azarenka har sett ruggigt stark ut genom hela turneringen. Adderar man sedan det psykologiska övertaget hon har över Sharapova känns det som att världsettan lär gå segrande ur den här sammandrabbningen.

* * *

I Barcelona bjuds det kanske inte på någon drömfinal, men däremot en repris från förra året. Världstvåan Rafael Nadal jagar sin sjunde titel (vann åren 2005, 2006, 2007, 2008, 2009 och 2011) och 34:e raka seger i turneringen, medan landsmannen och världssexan David Ferrer hoppas på revansch för fjolårets finalförlust (2-6, 4-6).

Nadal slog Fernando Verdasco enkelt (6-0, 6-4) i sin semifinal medan Ferrer sattes på prov av Milos Raonic (7-6, 7-6).

Så, vad väntar oss i finalen?

Nadal har förkrossande 13-4 i inbördes möten och Ferrers enda seger på grus kom i Stuttgart för åtta år sedan. Om Ferrer skulle vinna i dag kan det inte betraktas som annat än ett smärre mirakel.

Mirakel sker ju då och då, förstås.

Dock inte i dag, med största sannolikhet.

Åh, vilken härlig känsla.

Milos Raonic är ju som bekant min absoluta favorit av dagens unga framtidslöften. Har följt honom i flera år och har höga förväntningar på 21-årige kanadensaren.

I går förverkligade han en av mina förutsägelser – att 2012 skulle bli året då Raonic besegrade en topp fem-spelare.

Segern kom, inte helt oväntat, mot världsfyran Andy Murray. Med 14 servess blåste han den chockade andraseedade britten, som inte hade några effektiva svar på kanadensarens kanonserve och dunderforehand, av banan i Barcelona: 6-4, 7-6(3).

Murrays lite långsammare tempo (och grusunderlagets dito) passade Raonic utmärkt, som på så vis hade tid att positionera sig och ladda forehandkanonen.

I dagens semifinal möter han David Ferrer, som kämpade ner Feliciano Lopez med sin övermänskliga uthållighet och snabba fotarbete. Efter 6-7-förlust i första set jobbade sig spanske världssexan in i matchen och vann ett gastkramande andraset med 9-7 i tiebreak. Ett set som tog musten ur Lopez – avgörande set spelade Ferrer hem enkelt med 6-3.

Blir en otroligt intressant semifinal mellan Raonic och Ferrer. Ferrer leder med 3-0 i inbördes möten – samtliga segrar kom förra året (Australiska öppna, Monte Carlo Masters, Shanghai Masters). Raonic måste prestera på topp – ännu bättre än mot Murray – och ta kommandot över spelet direkt för att inte tröttas ut av maratonlöparen Ferrer.

Hittills har världssexan bara tappat ett av åtta set mot 25-rankade Raonic. Även om jag håller det för sannolikt att Raonic kan stjäla ett set i dag tror jag att Ferrer blir för svår i en semifinal på grus. Raonic har visserligen imponerat stort så här långt i Barcelona, men Ferrer har sett betydligt mer motiver och hungrig ut än i Monte Carlo.

Min gissning är att Ferrer kan justera och variera sitt spel tillräckligt för att få Raonic i obalans, och vinner matchen med 2-1 i set.

* * *

Världstvåan Rafael Nadal var ruggigt stark mot världsåttan Janko Tipsarevic: 6-2, 6-2 i gårdagens kvartsfinal. Möter Fernando Verdasco, som gick vidare efter Kei Nishikoris olyckliga skada, i semifinalen.

Verdascos chanser att slå Nadal, som har 32 raka segrar i Barcelona?

Tja, vad sägs om en på tusen, kanske?

Blir med största ord en finalrepris från förra året (mellan Nadal och Ferrer), alltså.