I dag servade sig kanadensiske talangen till kvartsfinal via 6-3, 6-3 mot 13-rankade grusspecialisten Nicolas Almagro.
11-seedade Raonic tappade bara elva poäng i egen serve, räddade två breakbollar och bröt Almagros serve tre gånger. Det hela var klappat och klart på knappt en timme.
I kvartsfinalen möter Raonic världsfyran Andy Murray, som nyss avfärdade 54-rankade Santiago Giraldo: 6-1, 6-2. Blir en ordentlig utmaning för Raonic, som imponerat hittills på gruset i Barcelona efter det snöpliga och alldeles för tidiga nederlaget mot Albert Montanes i Monte Carlo. Dessutom är det första mötet spelarna emellan. Blir riktigt intressant att se hur Murray hanterar Raonics superserve – och hur Raonic hanterar Murrays täta försvarsspel.
I skrivande stund är världstvåan i full färd med att detronisera Robert Farah. I kvartsfinalen kommer titelförsvararen att möta världsåttan Janko Tipsarevic, som tidigare i dag slog 117-rankade Frederico Gil.
Rafel Nadal utmanövrerade enkelt 78-rankade landsmannen Guillermo Garcia-Lopez i sin första match i Barcelona Open, där spanske världstvåan jagar sin sjunde titel.
Men stjärnans krånglande knän, tennisens eviga snackis, gjorde sig återigen påminda.
– Knäet besvärade mig en aning, men det är normalt. Det försvinner inte på bara 15 dagar, men det hindrar mig inte från att spela så det är inga problem, säger Nadal (som hoppade av Miami Masters på grund av en skada i vänster knä) enligt ESPN.
Världssexan David Ferrer slog serbiske 20-åringen Filip Krajinovic på under en timme – som kickar en psykning i Nadals riktning:
– ”Rafa” är tveklöst favoriten eftersom han är den bästa spelaren genom tiderna på grus, men han kan också förlora. Alla spelare måste fokusera på den aktuella motståndaren snarare än motståndare längre fram.
Nadal möter 66-rankade Robert Farah och David Ferrer möter 69-rankade Albert Montanes senare i dag.
BARCELONA OPEN: Singel, herrar, omgång 1: Gil vs. Granollers 6-2, 6-2
Anderson vs. Jaziri 6-2, 6-3
Tomic vs. Gulbis 6-3, 6-4
Andujar vs. Goffin 7-6(2), 6-4
Ramos vs. Beck 4-1 (avbröt)
Garcia-Lopez vs. Rochus 6-3, 6-3
Farah vs. Brugues-Davi 6-4, 7-6(3)
Hanescu vs. Machado 6-3, 7-6(5)
Kukushkin vs. Gimeno-Traver 6-2, 6-3
Cipolla vs. Lorenzi 6-0, 6-3
Andreev vs. Junqueira 6-2, 6-3
Singel, herrar, omgång 2: Murray vs. Stakhovsky 6-3, 6-2
Almagro vs. Roger-Vasselin 7-5, 7-6(3)
Verdasco vs. Darcis 6-3, 6-1
Världsfyran Andy Murras 20:e seger i år, alltså. Han blir den nionde spelaren att nå 20 pinnar eller mer hittills under säsongen (de andra är Novak Djokovic 24, Rafael Nadal 22, Roger Federer 23, Jo-Wilfred Tsonga 21, David Ferrer 24, Tomas Berdych 22, Juan Martin Del Potro 23 och John Isner 20).
Skönt att framtidslöftet Kevin Anderson tog sig vidare enkelt. Ser ut som att han så sakteligen börjar hitta formen på grus. Mot 133-rankade argentinaren Federico Delbonis i omgång 3 har han ju en rimlig chans att slugga sig vidare (dagens underdrift).
Så kör vi lite resultat från Bukarest också när vi ändå är i gång:
BRD NASTASE: Singel, herrar, omgång 1: Seppi vs. Rufin 1-6, 7-6(5), 6-4
Brands vs. Dodig 7-6(4), 6-2
Sela vs. Ungur 7-6(2), 6-2
Copil vs. Kamke 6-3, 6-2
Zopp vs. Crivoi 6-3, 6-3
Stebe vs. Chvojka 6-3, 6-3
Fognini vs. Souza 7-5, 7-6(5)
Balazs vs. Lacko 6-7(7), 7-6(2), 6-4
Amerikanske världsnian Mardy Fish ser ut att stå över sommarens OS-turnering i London.
Nyligen presenterades Fish som en av de seedade deltagarna i 500-turneringen Legg Mason Tennis Classic i Washington, som pågår mellan 28 juli och 5 augusti – samma vecka som OS arrangeras.
Fish, som vann OS-silver 2004, har tidigare sagt att han känner att hans resultat sett över hela säsongen kan gynnas av att han hoppar över OS (som hålls på gräset i Wimbledon), och i stället fokuserar på de amerikanska hard court-turneringarna inför US Open i augusti-september.
Fishs beslut öppnar dörren för två unga amerikaner: 50-rankade Donald Young och 58-rankade Ryan Harrison. Max fyra spelare per land får ställa upp i OS – vilket i dagsläget skulle innebära att Young och Harrison får representera USA tillsammans med världselvan John Isner och 28-rankade Andy Roddick.
USA:s näst äldsta tennisturnering läggs ner. Efter 2013 kommer SAP Open San Jose vara ett minne blott.
San Jose Sports & Entertainment Enterprises, som även äger NHL-laget San Jose Sharks, kommer att flytta 250-turneringen från staden till turneringsveckan som just nu upptas av Regions Morgan Keegan Championships i Memphis, som företaget också äger.
500-turneringen i Memphis säljs till IMG som tillsammans med företaget EBX kommer att arrangera en 500-turnering i Rio de Janeiro i Brasilien från 2014.
San Jose Sports & Entertainment Enterprises har även valt att sälja WTA Internationel Series-turneringen i Memphis till IMG, som också flyttas till Rio de Janeiro. Det har diskuterats om man ska byta underlag från grus till hard court, men ingenting är ännu bestämt.
ATP kommer att spika schemat för säsongerna 2014 och 2015 senare under året. Turneringen i Memphis kommer att fortsätta på 500-nivå 2013, för att sedan degraderas till 250-nivå under 2014.
SAP Open arrangerades första gången 1889, då under namnet Pacific Coast Championships. Kanadensiska talangen Milos Raonic har vunnit turneringen de senaste två åren.
Att återerövra tronen som världsetta är inte högsta prio, enligt Rafael Nadal.
Trots segern i Monte Carlo i söndags ligger världstvåan fortfarande nästan 4.000 poäng efter Novak Djokovic.
– Utmaningen för mig är att spela bra i Barcelona, inte att bli världsetta. Det var viktigt att slå Novak, men om jag ska vara ärlig så var det viktigare att vinna i Monte Carlo. När karriären är över så är det bara titlarna och segrarna som återstår, inte vem jag lyckades slå för att vinna, säger han enligt Tennis.com.
Nadal befinner sig nu i Barcelona för att försvara sin titel i 500-turneringen Barcelona Open. Han möter vinnaren i mötet mellan 78-rankade Guillermo Garcia-Lopez och 65-rankade Olivier Rochus i sin första match.
Avslutar kvällen med lite resultat från Barcelona och Bukarest!
BARCELONA OPEN: Singel, herrar, omgång 1:
Nieminen vs. Marti 6-4, 6-1
Raonic vs. Falla 6-4, 7-6(3)
Schwank vs. Ramirez Hidalgo 2-6, 6-4, 6-0
Montanes vs. Granollers-Pujol 7-5, 6-2
Haase vs. Bubka 6-1, 3-2
Darcis vs Golubev 4-6, 7-6(2), 7-6(5)
Krajinovic vs Cervantes 6-2, 6-4
Giraldo vs. Istomin 7-6(3), 6-4
Paire vs. Rosol 6-3, 7-5
Roger-Vasselin vs. Robert 6-2, 6-3
Sousa vs. Kunitsyn 7-6(5), 6-3
Stakhovsky vs. Donskoy 6-2, 6-3
Delbonis vs. Bedene 6-3, 7-5
Bachinger vs. Volandri 3-6, 6-1, 6-3
Starace vs. Chardy 6-3, 6-0
Malisse vs. Dimitrov 6-2, 6-4
Kubot vs. Moraru 6-2, 6-3
Härligt att se Milos Raonic göra bra ifrån sig på grus. Blir intressant att se hur långt han kan gå i den här turneringen, efter en alldeles för tidig sorti i Monte Carlo.
Vi står inför en monumentalt viktig grussäsong – den viktigaste på flera år. Visst, den drygt två månader långa turnén på det rödbrunblaskiga underlaget har redan smygstartat i Houston och Casablanca, men det är i Monte Carlo allvaret börjar.
Världsettan Novak Djokovic stod som bekant över Masters-turneringen i Monte Carlo förra året efter en förkrossande dominans under tourens inledande fyra månader, för att sedan chocka hela tennisvärlden i och med utmanövreringen av gruskungen Rafael Nadal i Madrid och Rom.
Det är historia nu. Sedan dess har kartan ritats om (av Djokovic) och den serbiske världsettan besitter inte längre samma ovärderliga trumfkort – som underskattning från motståndarna. Alla vet vid det här laget vad han går för.
Särskilt rivalen Nadal. Därför är påståendet att Djokovic i och med sin medverkan i Monte Carlo kastar sig huvudstupa rakt in i eldhärjat fiendeterritorium inte helt långsökt. Det är en krigsförklaring mot en Nadal som står redo med hela sin mördande arsenal för att ta revansch efter fjolårets bataljer.
Det krånglande knäet är givetvis ett orosmoment för gruskungen, men viljan att vinna lär vara stark som flinta.
Lika intressant som rivaliteten mellan Djokovic och Nadal är så klart vilka styrkebesked resten av eliten kan bjuda på. Monte Carlo kommer onekligen att ge en fingervisning om maktbalansen inför grusturneringar längre fram (främst Franska öppna), där tempen stiger ytterligare.
Så, låt oss därför göra en genomgång och analysera världsspelarnas chanser på gruset i år:
1. Novak Djokovic
Dominerade även på gruset förra året och chockslog Nadal i två finaler (Madrid och Rom). I Franska öppna tog det stopp mot Roger Federer efter 43 raka segrar. Nadal vann sedan finalen, men hur en final mellan ”Rafa” och ”Djoko” hade sett ut står skrivet i stjärnorna.
Inför årets grussäsong är maktbalansen omvänd – nu är Djokovic favorit och Nadal sluggar i underläge. Att Djokovic inte kan överraska på samma sätt som förra året lär utnyttjas fullt ut av motståndarna. Frågan är om världsettan orkar stå emot anfall efter anfall av taggade kombattanter som bara väntar på chansen att sätta giganten på plats – särskilt med tanke på att Nole själv uttryckt att han inte strävar efter att upprepa bedrifterna från i fjol.
Det är ingen hemlighet att Djokovic har full fokus på Franska öppna, vilket faktiskt kan ligga honom i fatet. Oväntade förluster på vägen dit kan ge självförtroendet en törn, och det kan låsa sig rejält på Roland Garros om spelet inte stämmer till hundra procent.
Det går dock inte att komma ifrån att serben är en kraft att räkna med även i år, och han lär nå minst kvartsfinal i samtliga grusturneringar han ställer upp i. I Franska öppna lär han nå om inte final så minst semi.
2. Rafael Nadal
Det krånglande knäet reser frågetecken kring den obestridlige gruskungens form inför Monte Carlo, som spanjoren vunnit sju år i rad. Vis efter misstagen tidigare i karriären (särskilt 2009, då han åkte på sin hittills enda förlust på Roland Garros och tvingades avstå Wimbledon som titelförsvarare) kommer Nadal sannolikt inte att gå ut lika hårt under årets grusturnering. Samtidigt är det på gruset som Nadal är i sitt rätta element och har störst chans att skaffa viktiga skalpar. Svår balansgång.
Det vore ändå tjänstefel att underskatta en så dominant grusspecialist som ”Rafa”. Jag tror att han vinner i Monte Carlo – och i Franska öppna står alla andra giganter i skuggan av den spanske kolossen.
Om inte knäet sätter stopp är det på gruset som Nadal återvinner självförtroendet och rubbar den rådande maktbalansen.
3. Roger Federer
Denne gud bland gudar sitter med två trumfkort på hand: Det obestridligt briljanta spelsinnet och tekniken, samt – trots sin forna dominans – ställning som underdog. Att påstå att Federer underskattas vore en överdrift, men det känns ändå som att tidernas bäste ständigt betraktas som en uppstickare som gluttar mot tronen över axeln på Djokovic och Nadal.
Det är så klart galet missvisande.
Federer har valt att stå över Monte Carlo i år (efter förra årets chockförlust i kvartsfinalen mot Jürgen Melzer, där ”Fed” såg osedvanligt loj och ointresserad ut). Ett klokt val. Federer kan uppenbarligen inte uppbringa den entusiasm som krävs inför tourens enda icke-obligatoriska 1000-turnering (vilket kan te sig en smula märkligt eftersom Federer sponsras av Rolex, som arrangerar tävlingen) och då är det bättre att spara på krafterna till viktigare bataljer.
Roger Federers sikte är främst inställt på Franska öppna. Där har han viktiga rankingpoäng att försvara – och lär vid det här laget vara dödstrött på finalförluster mot Rafael Nadal.
Världstreans jakt på att återta tronen hänger inte på hans prestationer under grussäsongen, men han lär tveklöst vara en av de fyra-fem spelarna som slåss om titlarna.
4. Andy Murray
Avståndet ner till världstoppens bottre halva är stort. Avståndet upp till stjärntrion Djokovic/Nadal/Federer nästan större. Det är märkligt. Men så är ju också brittiske världsfyran en gåta – man blir aldrig riktigt klok på hetlevrade Murray.
Ja, det är sant att han är väldigt defensiv. Men det borde vara till hans fördel, särskilt eftersom han har tekniken som krävs för att spela riktigt bra defensivt baslinjespel med offensiv spets. Hans defensiva slice är den klart giftigaste på touren och han har goda offensiva vapen att plocka fram när så krävs.
Ändå låser det sig för Murray. Gång på gång. Speciellt mot högre rankade spelare. Om och om igen.
Det sitter förmodligen i huvudet. Om coachen och forne världsettan Ivan Lendl någonsin får pli på sin adept kommer han, som många redan förutspått, att kunna ta upp kampen mot stjärntrion på allvar och kanske till och med erövra kungakronan.
Det kommer dock inte hända under den här säsongen. I Franska öppna blir det som bäst en semifinalrepris, och i övriga turneringar ska han vara glad om han ens når semifinal. Murray har aldrig nått en ATP-final på grus, trots att han har alla verktyg som krävs för att prestera bra på underlaget.
Grussäsongen får nog i Murrays fall ses som ett nödvändigt ont i väntan på Wimbledon och OS i London.
5. Jo-Wilfred Tsonga
Frankrikes stora hopp Jo-Wilfred Tsonga har aldrig nått final på grus och inte tagit sig förbi fjärderundan i Franska öppna. Har 19-6 i matchfacit hittills under säsongen och bortsett från två oväntade förluster (mot Kei Nishikori i Australiska öppna och David Nalbandian i Indian Wells) har han spelat med hög lägstastandard. De fyra övriga förlusterna i år har kommit mot Juan Martin Del Potro (Marseille, Dubai), Rafael Nadal (Miami) och John Isner (Davis Cup).
Att han lyckats knipa femteplatsen från Ferrer (35 poäng före spanjoren) har ringa betydelse när grusturneringen drar i gång. Den där ledningen kan snabbt ätas upp av Ferrer på favoritunderlaget. Ingenting talar för att Tsonga gör mycket bättre ifrån sig på gruset i år jämfört med i fjol.
6. David Ferrer
Ska 2012 bli året då David Ferrer tar sin efterlängtade första titel i en Masters-turnering? Kanske.
Men det lär inte bli under grussäsongen.
Ferrer har inlett året starkt – tre titlar (Auckland, Buenos Aires, Acapulco) och kvartsfinal i Miami Masters. I just Miami var han med sitt gnetande nära att knäcka Djokovic, men spanjoren föll i två raka efter ett jämnt andra set. David Ferrer är en tuff spelare att möta och dränerar oftast sin motståndares energi med hårt slit och snudd på omänsklig fysisk fitness, men har inte riktigt udden som krävs för att knäcka toppspelarna i viktiga matcher.
Av Ferrers tre Masters-finaler i karriären har två varit på grus (Rom och Monte Carlo, förluster mot Nadal, den tredje i Shanghai förra året, förlust mot Murray). I Franska öppna har han som bäst nått kvartsfinal, senast 2008. Det är inte alls omöjligt att han är en av de åtta bästa på Roland Garros i år, och han lär dessvärre inte nå längre i någon av de andra förestående grusturneringarna.
BUBBLARE
10 (9). John Isner
Få kan nog stoltsera med att ha förutsett Isners plötsliga uppgång. Amerikanen har gått från klarhet till klarhet och i och med finalen i Houston (spelas i kväll) går han om landsmannen Mardy Fish när rankinglistan uppdateras – och blir då USA:s högst rankade spelare.
Och Isner har verkligen blivit en spelare att räkna med. Trots fysisk och mental trötthet efter tuffa duster i Indian Wells, Miami och Davis Cup har hans höga lägstanivå räckt ända in i kaklet i Houston. Det är faktiskt lika mycket kvitto på att han blivit en världsspelare av rang som segrarna över Djokovic (Indian Wells) och Federer (Davis Cup).
Efter den välbehövliga vilan lär Isner vara taggad till tänderna och redo att bevisa att han kan prestera bra även i de större sammanhang.
Framför allt vill han nog få minnet av den skrattretande Wimbledon-matchen mot Nicolas Mahut 2010 (slutade 6–4, 3–6, 6–7, 7–6, 70–68 efter elva timmars spel) att blekna – och bli ihågkommen för större bedrifter än en löjeväckande rekordfest…
11. Juan Martin Del Potro
Den hårdservande argentinaren Juan Martin Del Potro ska inte underskattas på grus. Under succéåret 2009, som kröntes av en US Open-titel, nådde ”Delpo” semifinal (förlust i fem set mot Federer) i Franska öppna – hans näst bästa resultat i Grand Slam-sammanhang. Har inlett säsongen med 23 vinster och sex förluster (samtliga utom en mot topp 5-spelare). Har svårt att se att han på allvar kan hota toppskiktet, men han lär bråka ordentligt om en plats bland de fyra bästa i årets grusturneringar.
16. Juan Monaco
Klubbade sig långt i Miami (semifinalförlust mot Djokovic) och spelar final i Houston i kväll. Har imponerat stort så här långt, och det är på gruset som han är i sitt rätta element. Om inte skador stoppar honom har han potential att hoppa upp några hack på rankingen efter årets grussäsong. I Franska öppna hoppas jag att han äntligen tar sig förbi fjärderundan, men han måste höja sig ytterligare ett par snäpp för att kunna rå på topp 10-spelarna.
