Novak Djokovic pulvriserade Albert Montanes i Monte Carlo. FOTO: AP
Monte Carlo Masters är i full gång och i går klev turneringens två huvudrollsinnehavare rakt in i hetluften.
Vi tar en snabb recap.
Till att börja med kan vi konstatera att Alexandr Dolgopolovs galna formtopp lever. Nu gjorde visserligen inte Ernests Gulbis en särskilt bra match, men det spelar ju egentligen inte så stor roll – 6-2, 6-4 talar sitt tydliga språk. Mycket härligt att se Dolgo i så fint slag.
I övrigt har turneringen mest puttrat på. Jag hade väl kanske inte väntat mig att Teymuraz Gabashvili skulle slå Gilles Simon (4-6, 6-4, 6-4), eller att Pablo Andújar skulle få sådan problem mot Edouard Roger-Vasselin (2-6, 7-5, 7-6), men skrällarna har hittills uteblivit.
Trist sorti för Jerzy Janowicz: 2-6, 4-6 mot Michael Llodra.
* * *
Matchen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Philipp Kohlschreiber var ganska trevlig. Kohlschreiber visade sig mycket riktigt bli en ganska jobbig öppningsmotståndare för världstolvan. Tsonga var i och för sig relativt överlägsen i första set – sen fick han plötsligt skadekänningar och tankade bort andra set. Tredje var tajtare, men tycker ändå att fransosen hade matchen under kontroll.
Är dock inte ett dugg imponerad. Tsonga spelade ofta så där otaktiskt och överilat som han ofta gör (och kommer undan med) på hardcourt och gräs. Han har en lång väg kvar att vandra, och mitt förhandstips att Fabio Fognini tar hans plats i kvartsfinalen står sig.
Trots att inte heller italienaren övertygar. Joao Sousa är en spelare som Fognini typ ska göra mos av på grus. Ändå låg italienaren plötsligt under med 5-7, 2-5 (0-30) – det vill säga två poäng från förlust – efter att ha misslyckats med att serva hem första set. Tack vare en hel näve tur och helt obegripligt beteende från Sousa (tjafsade med huvuddomaren och kollapsade totalt spelmässigt) dansar han ändå vidare: 5-7, 7-5, 6-4.
* * *
Ett game.
Det var allt Albert Montanes mäktade med att plocka mot regerande mästaren Novak Djokovic: 6-1, 6-0.
45 minuter i rampljuset fick stackars Montanes, innan kölhalningen var fullbordad.
Inte heller Jeremy Chardy hade mycket att sätta emot sin stjärnmotståndare – världssjuan David Ferrer: 6-0, 6-3.
* * *
Det blev en ganska skakig start på grussäsongen för Grigor ”Baby Federer” Dimitrov, men 22-åringen slog till sist Marcel Granollers i en tresetare: 6-2, 4-6, 6-2.
* * *
Ska vi passa på att blicka framåt också?
Tja, varför inte.
Vi bjuds ju trots allt på en del potentiellt bra matcher i dag.
Vi tar en titt!
* * *
√ FABIO FOGNINI – ROBERTO BAUTISTA-AGUT
Det skiljer en del i spelstyrka mellan italienaren och spanjoren, så normalt är det här en walk in the park för Fognini. Men Bautista-Agut har verkligen imponerat så här långt i år och parkerat sig inom topp 50-segmentet på världsrankningen. Han har dessutom fällt två kolosser hittills (Juan Martín del Potro i Australiska öppna och Tomás Berdych i Indian Wells) och pressade Fognini till tre set i Miami.
Finns skrällpotential här, alltså. Även om jag tror att Fognini reder ut stormen.
* * *
√ ROGER FEDERER – RADEK STEPANEK
Stepanek fullkomligt pulvriserade Ivo Karlovic i sin öppningsmatch(6-1, 6-2), men nu är ju motståndet en aning bättre. Milt uttryckt. Ska bli intressant att se vad för slags statement Federer gör på gruset i Monaco. Att han över huvud taget är närvarande i Monte Carlo tyder på att han är i fortsatt fin form – och vill manifestera den ute på banan.
* * *
√ RAFAEL NADAL – TEYMURAZ GABASHVILI
Att möta en Gilles Simon på dekis på grus är inte riktigt samma sak som att möta en Rafael Nadal (oavsett form). Typ natt och dag. Allt annat än solklar seger för Nadal får betraktas som en smärre bragd.
* * *
√ STANISLAS WAWRINKA – MARIN CILIC
Ujuj. Den andra riktigt heta matchupen serveras på ett silverfat. Wawrinka imponerade inte mot Kazakhstan i Davis Cup, men nu vankas det grus. Wawrinka är generellt mycket starkare än Cilic på underlaget. Kroaten har visserligen hunnit förbereda sig lite bättre (och har redan tillryggalagt en match i Monte Carlo), men frågan är om det gör någon skillnad över huvud taget.
Dessutom: Cilic såg skakig ut mot Marinko Matosevic i sin öppningsmatch. 6-1, 3-6, 6-2 är inte ett jättebra resultat för kroaten. Måste verkligen höja sig ett snäpp.
Hoppas hur som helst på en tät match, och Cilic ska givetvis inte räknas ut fullständigt på förhand. Riktigt jobbig öppningsmatch för Wawrinka – men går han helskinnad ur den lär det stärka hans självförtroende.
* * *
√ GAËL MONFILS – PABLO CARRENO BUSTA
Tycker rent generellt att man alltid ska försöka hålla ett öga på ynglingen Pablo Carreno Busta, men sett till kapacitet ska han så klart inte ha någon chans mot Monfils (som såg stabil ut mot Kevin Anderson: 6-4, 7-6). Monfils har i och för sig haft skadekänningar den senaste tiden, och kan Carreno Busta bara hålla liv i duellerna och försöka trötta ut fransmannen finns det kanske en liten öppning.
Men nej, Monfils ska vinna det här. Något annat går ju inte att säga.
* * *
√ PABLO ANDÚJAR – ANDREAS SEPPI
Seppi är favorit hos oddssättarna efter Andújars svaga insats mot Roger-Vasselin och Seppis avfärdande av Mikhail Juzjnyj i raka set (6-3, 7-6). Det ska dock noteras att Juzjnyj brukar ha svårt med övergången från hardcourt till grus (grus är för övrigt hans sämsta underlag) och dessutom plågats av skador under säsongsinledningen.
Jag tycker därför inte att man ska dra på alltför stora växlar av dessa båda resultat.
Seppi har ju en förmåga att överprestera när han väl hamnat i en positiv formcykel – och det är inte som att han egentligen behöver överprestera för att slå Andújar – men det känns ändå som att spanjoren underskattas en aning här.
Jag blir inte ett dugg förvånad om Seppi ångar vidare i Monte Carlo, men jag tror på Andújar inför den här matchen (som inte är tillräckligt het för att avgöras på en bana med tv-bevakning, men det finns ju alltid livescore).
* * *
√ ALEXANDR DOLGOPOLOV – GUILLERMO GARCIA-LOPEZ
Garcia-Lopez är tyvärr inte världens roligaste spelare att titta på, men desto större behållning är det att beskåda Dolgopolov. Matchen i sig är inte särskilt intressant på förhand, men man vill ju hålla ett öga på ukrainaren och se om han kan spinna vidare på framgångarna han rönt de senaste månaderna. Synd bara att den inte spelas på tv-bevakad bana.
Och vad passar väl inte bättre då än att snacka om Roger Federers gryende form (och glädjebeskedet att ställa upp i Monte Carlo Masters? Eller Novak Djokovics uppvaknande? Eller Simona Haleps fortsatta framfart på WTA-touren?
Vi grottar dessutom ner oss i underlagens komplicerade värld i det numera stående inslaget NÖRDKOLLEN, men gruskungen Rafael Nadal som referenspunkt. Stämmer det verkligen att spanjoren alltid missgynnas av snabba underlag? Vi slår hål på myterna!
Utöver allt detta lovar vi dyrt och hederligt att från och med nu börja leverera poddavsnitt på betydligt mer regelbunden basis – kanske så ofta som en gång i veckan.
För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress: http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$
Grussäsongen smyginleddes redan tidigare i veckan, i Houston och Casablanca.
Men det är nu den kickar i gång på allvar.
Låt oss ta en titt på lottningen i Monte Carlo – årets första Master på grus.
* * *
HERRAR
Klicka på bilden för större version.
ÖVRE HALVAN:
Bra startfält, som vanligt. Dock alltid några toppspelare som väljer att stå över, eftersom det är den enda av de totalt nio Masters-turneringarna som inte är obligatorisk. I år är det Andy Murray som valt att avstå. Juan Martín del Potro har fortsatta skadeproblem och Richard Gasquet tvingades lämna återbud på grund av ryggsmärtor. John Isner ställde förra året upp i Monte Carlo för första gången i karriären och åkte ut redan i första omgången (mot Ernests Gulbis), så det var ju inte en högoddsare att han skulle ta en vilovecka.
En trevlig lottning det här, hur som helst, med gott om intressanta underdogs.
För Nadals del borde det bli en enkel resa till final. Gilles Simon eller en kvalspelare i öppningsmatchen, sedan Pablo Andújar, Edouard Roger-Vasselin, Mikhail Juzjnyj eller Andreas Seppi i andra omgången. Juzjnyj och Seppi har tyvärr inlett säsongen bedrövligt (i Juzjnyjs fall på grund av skadeproblem), så där har ju grusräven Andújar läge att kliva fram. Tror han är väldigt glad över att få studsa ut på gruset igen, efter fem förluster och bara en seger på hardcourt så här långt i år.
I kvartsfinalen är världssjuan David Ferrer den högst seedade spelaren Nadal kan stöta på – om han inte åker ut mot 15-rankade Grigor Dimitrov på vägen? Inte helt omöjligt. Marcel Granollers spelar final mot Guillermo Garcia-Lopez i Casablanca i eftermiddag. Inte optimalt att flyga till Monaco och spela mot en så pass bra spelare som Dimitrov dagen därpå. Jarkko Nieminen (eller en kvalspelare) borde inte heller utgöra något stort hot mot Dimitrov på grus. Bra lottning för bulgaren, alltså. Som upplagt för ett litet åttondelsdrama mot Ferrer. En repris på finalen i Stockholm Open i höstas, där ju Dimitrov vann i tre set och bärgade sin första ATP-buckla i karriären.
För Nadal är det nog lite hugget som stucket vem han får i den där kvarten. Dimitrov tog set mot honom i kvartsfinalen i Monte Carlo förra året (6-2, 2-6, 6-4) och Ferrer har en förmåga att störa världsettan. Men måste han välja under pistolhot är det inte omöjligt att han hellre skulle ta Ferrer, med tanke på landsmannens svaga form de senaste månaderna.
På nedre delen av den här halvan har vi världstrean Stanislas Wawrinka och världselvan Milos Raonic. Raonic trivs som bekant bra i Monte Carlo. Han bor ju här sedan ett antal år tillbaka och har tillryggalagt gott om träningstimmar på det röda gruset. Mysig lottning har han fått också. Troligen Federico Delbonis i öppningsmatchen, därefter en formsvag Tommy Robredo, en Julien Benneteau på nedgång eller en Jürgen Melzer som spelar sin första turnering på sex månader (har varit skadad sedan Shanghai i oktober). Det är ju bara att tacka och ta emot.
Wawrinka har fått en desto knepigare lottning. Troligen Marin Cilic eller Fernando Verdasco i öppningsmatchen. Satsar mina slantar på Cilic där. Nu är visserligen Verdasco generellt en skickligare grusspelare än Cilic, men han spelar final mot Nicolás Almagro i Houston i kväll. Tror ni Verdasco skulle avstå från att fira (eller tröstfesta) för att komma fräsch och förberedd till Monte Carlo? Nja. Han kommer nog att vara sliten. Bra läge för Cilic.
Och Wawrinka har i ärlighetens namn inte sett så överdrivet bra ut sedan Australiska öppna. Inte dålig, i och för sig, men han har helt enkelt inte imponerat. Blir lätt så efter en sådan där urladdning. Inte det lättaste att hålla lågan uppe. Kolla bara på Murray, som hade motivationsproblem efter triumfen i Wimbledon förra året. Schweizaren har hur som helst bara plockat drygt 180 poäng sedan Melbourne.
Almagro har en okej lottning. Gräsräven Nicolas Mahut borde inte utgöra något hot på grus. Dominic Thiem? Kanske. Jag har faktiskt aldrig sett honom spela på grus, men han har ju gjort en fantastisk säsong så här långt. Han kan möjligen utmanövrera Mahut och störa Almagro en aning.
Stalltipset är hur som helst Wawrinka eller Cilic mot Almagro i åttondelen. Grus är trots allt ett underlag Wawrinka trivs på. På sistone har han visserligen rönt större framgångar på hardcourt, men han är i grunden en offensiv grusspelare. Som Almagro. Kan bli en kul åttondelsfinal, det.
Kvartsfinalen? I slutänden tror jag att det blir Wawrinka mot Raonic. Där har Raonic faktiskt en bra chans, men Wawrinka måste ändå ses som förhandsfavorit.
Semifinalen? Wawrinka mot Nadal, alltså. Mums.
De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka. Skrällvarning: Raonic, Almagro, Cilic. Bubblare: Dimitrov, Ferrer.
* * *
Klicka på bilden för större version.
UNDRE HALVAN:
Novak Djokovics halva – men också Roger Federers. Federer ställer som bekant upp i Monte Carlo Masters för första gången sedan 2011 (den gången blev det förlust mot Jürgen Melzer i kvarten). Spelade ju tre raka finaler här 2006-2008 (förlust mot Nadal i samtliga). Federer tog ett wild card till årets upplaga av turneringen och skrotar därmed sin nästan en månad långa semester (ursprungsplanen var att vila fram till Madrid Masters i början av maj).
Helt rätt, tycker jag. Federer behöver hålla tempot uppe för att inte förlora momentum, nu när han äntligen prickat in formen.
Nåväl, åter till lottningen.
Överlag den intressantaste halvan, tycker jag. Federer lär möta Ivo Karlovic eller Radek Stepanek i sin öppningsmatch. Båda kan irritera honom, men har låg skrällpotential. I åttondelen hoppas jag på Jerzy Janowicz, som haft en ganska stökig säsong hittills och nu radat upp fem raka förluster. Det är på tiden att bjässen från Lodz vaknar till liv nu. Ska hur som helst inte vara några större problem för Federer att dansa vidare till kvartsfinal.
Formsvage världstian Jo-Wilfried Tsonga har det desto tuffare. Nu visade han ju enorma framsteg på grus under förra säsongen, men att ha Philipp Kohlschreiber, Fabio Fognini och Roberto Bautista-Agut på sin del… Nej, det är inte optimalt för fransosen. Fognini lär gå till åttondelsfinal. Joao Sousa ska normalt inte kunna rubba honom på grus och Bautista-Agut har förvisso svarat för en makalöst bra säsongsöppning, men räcker det? Nja. Han måste troligtvis göra en av sina bästa matcher i år för att kunna kuva italienaren.
Tsonga mot Fognini i åttondelen är därför ett sannolikt scenario. I kvarten? Där skulle jag säga Federer mot Fognini, med Tsonga som främste utmanare.
På den nedre delen hittar vi världstvåan Djokovic och femman Tomás Berdych. Den intressantaste matchenbjuds vi på redan i första omgången: Alexandr Dolgopolov mot Ernests Gubis. Ojojoj. Tennisgodis. Jag kan så klart ha sett fel, men noterade att oddsättarna initialt höll Dolgopolov som favorit. Inte helt chockerande i så fall med tanke på hans galna formtopp, men om det nu inte var inbillat från min sida så har de hur som helst korrigerat det nu. Drygt 1,90 gånger pengarna på Dolgopolov – 1,80 på Gulbis.
Ett bra odds på Gulbis, skulle jag säga. Dels för att Gulbis i grunden är en bättre grusspelare, men också för att jag tror att letten passar Dolgo dåligt att möta eftersom de är ganska lika varandra: högoktanig offensiv med stort risktagande. Gulbis har också en bättre serve och är samtidigt en giftig (aggressiv) returtagare. Bara på en punkt är Dolgopolov märkbart bättre, och det är i variationen. Ukrainaren har helt enkelt fler vapen i sin arsenal, men med tanke på att ingen av de här två spelarna är någon taktiker av rang så kommer den här matchen troligen inte att avgöras på ett strategiskt plan.
En lite intressant grej med Dolgopolovs framgångar i år är att han faktiskt skalat bort mycket strategi i sitt spel och renodlat sin offensiv. Han har liksom främst fokuserat på att stabilisera tre delar: offensiven, grundslagen och returtagandet. Det är när han hittar en bra balans i sin offensiv, när grundslagen är så säkra att han kan ta stora risker utan att straffas för mycket av det, och samtidigt sätta hög press i motståndarens servegame, som han blir så där rysligt farlig som han varit de senaste månaderna.
Spelare som Nadal krymper Dolgopolovs ytor med ogenomtränglig defensiv. Spelare som Gulbis kväver hans offensiv genom att ge igen med samma mynt. Fight fire with fire. Därför tror jag att dagsform och jämnhet avgör den matchen. Och där tycker jag att Gulbis har ett övertag: han är både snäppet bättre på grus och lite säkrare i sitt grundspel.
Hoppsan, det blev ett långt stickspår… Åter till lottningen:
Den av Gulbis och Dolgopolov som vinner deras drabbning har goda chanser att gå till åttondelsfinal. Jag skulle säga att vägen ligger öppen, faktiskt. Och i åttondelen väntar med största sannolikhet Berdych. Där tror jag att Gulbis har störst chans att skrälla. Dolgo har bara vunnit två set på fyra möten mot Berdych – medan tjecken ”bara” har 4-2 i inbördes mot Gulbis.
Berdych tvingades som ni vet lämna walkover mot Nadal i Miami, men det berodde ju på magsjuka. Han har säkerligen hunnit återhämtat sig. Och det går inte att prata bort den stabilitet han uppvisat i år: 1 titel (Rotterdam), 1 final (Dubai) och 2 semifinaler (Australiska öppna, Miami) på 6 ATP-turneringar. Inte illa. Det är därför svårt att se någon annan än Berdych som kvartsfinalfavorit.
Och där är det så klart Djokovic som ska stå i hans väg. Inte mycket som skrämmer honom. Gaël Monfils har haft vissa skadebekymmer på sistone och Kevin Anderson har aldrig varit en grusspelare av rang.
De går vidare till semifinal: Federer, Djokovic. Skrällvarning: Berdych, Gulbis, Tsonga. Bubblare: Fognini, Dolgopolov.
SEMIFINALERNA: Djokovic slår Federer, Nadal slår Wawrinka.
FINALEN: Nadal slår Djokovic.
Viktig final det där, om det står mellan dem för tredje året i rad (och fjärde gången totalt). Känns som att man säger det varje säsong, men jag tror faktiskt att Nadals och Djokovics kraftmätningar under årets grussäsong blir viktigare än någonsin. I fjol bröt Djokovic Nadals magiska svit i Monte Carlo och var sedan nära att fälla honom på Roland Garros. Jag tror att det är extremt viktigt för Nadal att vända på steken igen inför Franska öppna.
Det har inte varit så mycket action i bloggen på sistone, som ni har märkt.
Jag hade visserligen hört talas om ”vabruari”, men kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle göra skäl för sitt namn på ett så fullständigt skoningslöst sätt.
Ska dock inte tråka ut er med sådant en dag som i dag. Ursäkter urschmäkter.
Det har ju hänt en del på touren de senaste veckorna. Rafael Nadals rygg höll hela vägen i Rio de Janeiro (finalseger över formstarke Alexandr Dolgopolov i raka set), Ernests Gulbis körde över hemmafavoriten Jo-Wilfried Tsonga i Marseille-finalen, Kevin Anderson förlorade sin fjärde raka ATP-final i Delray Beach (förlust mot Marin Cilic), Roger Federer utmanövrerade både Novak Djokovic och Tomás Berdych på vägen mot sin första titel för året i Dubai och suveräna Serena Williams föll pladask i raka set mot Alize Cornet (som sedan förlorade mot Serenas syster Venus Williams i finalen), Grigor Dimitrov avfärdade Gulbis, Andy Murray och Anderson i Acapulco (och bärgade därmed första 500-titeln i karriären, andra ATP-bucklan totalt) och Federico Delbonis knep segern i en ganska sval tillställning i Sao Paulo.
Bland annat.
Och nu är det så äntligen dags för årets första Master, i Indian Wells. Och vi bjuds alltså i vanlig ordning på två Masters på raken, som ni vet. När Indian Wells är avklarade rullar tenniscirkusen nämligen vidare till Miami. Finns så klart både för- och nackdelar med ett sådant upplägg.
Men en sak i taget – låt oss ta en titt på lottningarna och försöka oss på att vaska fram ett par potentiella slutsegrare:
* * *
HERRAR
Klicka på bilden för större version.
ÖVRE HALVAN:
Nadal toppseedad. Har till en början en ganska enkel resa, med Dolgopolov och Gaël Monfils som potentiella första hot (i en eventuell tredjerunda respektive åttondelsfinal). På den nedre halvan av den här kvartsfinalsektionen har Andy Murray motorväg till åttondelen. Möjligen att han kan störas lite av Igor Sijsling (eller kanske framtidslöftet Jiri Vesely?), han har trots allt haft svårt att hitta formen efter skadefrånvaron. Pablo Andújar presterade visserligen typ sin bästa tennis i karriären i Rio de Janeiro, men på hardcourt ska han rimligtvis inte kunna rubba världsfemman.
I åttondelen riskerar dock Murray att stöta på Jerzy Janowicz eller Milos Raonic. Med tanke på kanadensarens skadebekymmer (har inte spelat sedan Australiska öppna, på grund av en vristskada) är Janowicz det på papperet mest logiska alternativet. En Janowicz på bra spelhumör är som bekant alltid ett hot mot nästan alla spelare.
Hur som helst känns det som att Murray har riktigt goda chanser att ta sig till kvartsfinal – och där få möta Rafael Nadal för första gången sedan Tokyo-finalen 2011 (som Murray vann). Om Nadal är frisk och hel så kan jag inte se att han blir utslagen före kvartsfinal. Och Murrays fina lottning… Ja, nu är han som sagt inte direkt i kalasform, men han är inte en spelare man bara joggar förbi.
David Ferrer är skadad och Stanislas Wawrinka är därför tredjeseedad. Han har så klart lottats i samma kvartsfinalsektion som sin landsman Roger Federer, den enda personen i världen han inte kan slå. Okej, det är både lite elakt och överdrivet, men det råder liksom ingen tvekan om att Wawrinka har förtvivlat svårt mot Federer. Jag tror att ”Stanimal” i hemlighet önskar att världsåttan ska hamna i en sån där formsvacka som kantade hela hans 2013 och trilla ur på vägen.
Ska för övrigt bli intressant att se hur Wawrinka presterar i sin första ATP-turnering sedan triumfen i Australiska öppna. Han har fixat överlägsna 11-0 i matchfacit och två titlar på två tävlingar så här långt i år. Så klart oerhört imponerande – men än mer imponerande vore det förstås om han fortsatte på inslagen väg. Nu när han inte bara tagit sig till sin första Grand Slam-final i karriären utan dessutom vunnit den har säkerligen de där sista mentala spärrarna släppt, men det skulle inte förvåna mig om han råkar ut för en liten kalldusch i Indian Wells. Han är inte underdog på samma sätt längre och kommer därför att ha en annan sorts press på sig, en som han inte riktigt är van vid.
Han har dessutom en lite halvknepig lottning. Ivo Karlovic vill nog möta i sin öppningsmatch (om han tar sig förbi Alex Bogomolov Jr, förstås). Särskilt inte med tanke på att kroaten upplevt något av en pånyttfödelse de senaste månaderna. Andreas Seppi i en eventuell tredjerunda är inte oäven han heller. Sam Querrey däremot… Nej, det skulle förvåna mig oerhört om Wawrinka förlorade mot honom i en Master. 4-8 i matchfacit och 38 tappade placeringar på världsrankningen inom loppet av knappt ett halvår skrämmer inte direkt.
I åttondelen väntar troligen Kevin Anderson. Och sedan alltså Roger Federer. Ganska smörig lottning för schweizaren. Möter en kvalspelare i sin första match, därefter ännu en kvalspelare eller Juan Mónaco/Dmitrij Tursunov. I åttondelen väntar sedan Kei Nishikori eller formsvaga Tommy Haas (eller kanske Jeremy Chardy? Han brukar kunna höja sig ett snäpp i de här sammanhangen). Det är inte så man darrar av skräck, direkt – även om både Nishikori och Haas kan ställa till lite besvär, under rätt förutsättningar.
Ser väldigt mycket fram emot båda dessa kvartar, faktiskt. Känns på förhand som att Nadal inte borde ha några jättestora problem mot Murray med tanke på den sistnämndes tveksamma form, men det blir ändå häftigt att äntligen få se dem mötas igen. Jag brukar inte se tjusningen i matchupen Federer-Wawrinka, men just här i Indian Wells 2014 känns den extremt lockande.
Semifinalen då? Där ser jag helst Nadal-Wawrinka, för jag tror faktiskt att Wawrinka kan hota Nadal även när spanjoren inte är fysiskt kvaddad. Vem vill inte se en miniatyrrepris på finalen i Melbourne, men med lite jämnare odds? Tror dock lite mer på Federer. Han såg riktigt riktigt bra ut i Dubai och har ett ganska massivt psykologiskt övertag på Wawrinka.
De går vidare till semifinal: Nadal, Federer. Skrällvarning: Wawrinka, Monfils, Dolgopolov, Janowicz. Bubblare: Murray, Raonic, Nishikori.
* * *
UNDRE HALVAN:
Är det någon som har imponerats av Novak Djokovic så här långt i år? Det är nog inte så många som svarar ja på den frågan. Nu är ju visserligen kraven på honom snudd på omänskliga, men det han åstadkommit hittills den här säsongen… Han gick in i Australiska öppna som dunderfavorit men föll igenom redan i kvartsfinalen mot Wawrinka. Han gick in i semifinalen mot Roger Federer som stor favorit men klappade ihop och förlorade trots att han vann första set med övertygande 6-3.
Någonting står inte riktigt rätt till när det gäller Djokovic. Jag vet inte vad, men det kanske är något privat – för inte kan väl Boris Becker ha kvaddat honom spelmässigt redan? Skämt åsido. Djokovic må vara mentalt stark i många avgörande matchlägen, men han påverkas också väldigt mycket av yttre omständigheter. Vilket inte är konstigt. Visar bara att han är mänsklig, trots att han säsongen 2011 nästan bevisade motsatsen.
Om de här senaste flopparna påverkar honom negativt eller positivt i Indian Wells återstår att se. Förhoppningsvis känner han hämndlystnad och skärper till sig. Förra året dröjde det till Shanghai innan han ens nådde final i Masters-sammanhang efter triumfen i Monte Carlo. I år hoppas vi att han är med i leken på allvar under hela säsongen.
Halvknepig lottning för världstvåan. Ivan Dodig utgör väl kanske inte ett direkt hot, men ändå inte en idealspelare att möta redan i tredjerundan. Sen väntar troligen formstarke Cilic i åttondelen. Han har tveklöst kapacitet att göra livet surt för Djokovic.
Kvartsfinalen då?
Ja, där måste nog faktiskt Tsonga hållas som favorit på förhand, i och med Juan Martín del Potros skadebekymmer. Återigen den där handleden som krånglar. Struligt år för argentinaren hittills. Förlust mot doldisen Roberto Bautista-Agut redan i andra omgången i Melbourne, torsk i raka set mot Gulbis i kvarten i Rotterdam och var sedan tvungen att avbryta sin öppningsmatch mot Somdev Devvarman i Dubai. Är ju så klart en av huvudutmanarna om han är hel och frisk, men det ser tyvärr ut som att världssjuan kommer att tappa en hel drös värdefulla poäng här (har en finalplats från i fjol att försvara).
På den övre kvartsfinalhalvan har vi världsfemman Berdych, nian Richard Gasquet och ett helt knippe andra intressanta namn – som Gulbis, Dimitrov, Fernando Verdasco, John Isner och Philipp Kohlschreiber. Ett litet getingbo däruppe. Verdasco kan skrälla mot Gasquet, en tredjerunda mellan Isner och Kohlschreiber känns som en ganska öppen historia (fördel Isner dock, i och med att han spelar på hemmaplan), Gulbis och Dimitrov möts förhoppningsvis för tredje gången i år.
Berdych har en enkel väg till åttondelsfinal, men möter där troligen Dimitrov eller Gulbis. Jag sätter ju gärna mina slantar på Gulbis där, eftersom jag tycker att han generellt är starkare än Dimitrov när han är i så bra form som han varit hittills i år (i Acapulco pressade han Dimitrov till tre set, trots att han var sliten efter hård matchning – i Rotterdam vann han i raka set).
Svårare att plocka ut en kvartsfinalist till Berdych. Gasquet, Verdasco eller Isner. Och där ligger ju Isner bra till. Spelar aldrig någonsin så bra som han gör i USA. Jag skulle vilja säga att vägen ligger öppen för Isner här, enbart sett till lottningen. Helst hoppas han nog att Verdasco skrällslår Gasquet. Verdasco avskyr verkligen att möta servekanoner, särskilt på hardcourt.
Berdych-Isner i semi? Inte helt otänkbart. Även om jag personligen gärna skulle se en lite mer oväntad matchup, som Verdasco-Gulbis, eller Kohlschreiber-Dimitrov.
De går vidare till semifinal: Djokovic, Berdych. Skrällvarning: Tsonga, Gulbis, Isner, Cilic, Gasquet. Bubblare: Verdasco, Dimitrov, del Potro, Pospisil.
Semifinalerna: Nadal slår Federer, Berdych slår Djokovic.
FINALEN: Nadal slår Berdych.
Wow. En förhandsanalys där man inte tippar Djokovic i final. Händer ju inte jätteofta, men någon gång ska man väl dra till med mer överraskande gissningar. Det har trots allt hänt mycket spännande på touren den senaste tiden, och maktbalansen i toppen har rubbats rejält. Det blåser kraftiga vindar däruppe. Ska bli intressant att se vilka utmanare som tar tillfället i akt att mobilisera och gå all-in här i årets första Master.
* * *
DAMER
Klicka på bilden för större version.
ÖVRE HALVAN:
Li Na toppseedad som ni ser, eftersom Serena Williams bojkottat Indian Wells sedan hon vann där 2001. Ingen busenkel lottning för världstvåan. Troligen Klara Zakopalova i tredjerundan och därefter Anastasija Pavljutjenkova eller Bethanie Mattek-Sands i åttondelsfinalen (Sabine Lisicki är givetvis inte chanslös, men hennes formkurva har pekat stadigt neråt sedan Wimbledon-finalen förra året). Alla spelare är förstås underdogs mot Li Na, men med skrällpotential.
Världsnian Petra Kvitová får nog anses vara huvudkandidat till kvartsfinalplatsen mot Li Na, med Australiska öppna-finalisten Dominika Cibulkova, Svetlana Kuznetsova och Ekaterina Makarova som utmanare. Ska bli intressant att se vad hemmafavoriterna Vania King och Coco Vandeweghe kan åstadkomma. Tror hur som helst att det blir Cibulkova eller Kvitová som kniper kvartsfinalbiljetten.
Den nedre regionen av den här halvan är lite av ett getingbo. Världsfemman Maria Sjarapova gör sin första turnering sedan Paris i slutet av januari och måste troligen kriga sig förbi Julia Görges, oförutsägbara Sorana Cirstea eller AndreaPetkovic,och Samantha Stosur/Flavia Pennetta/Mona Barthel. Ingen optimal lottning för Sjarapova.
Även världssexan Angelique Kerber har en krånglig väg mot kvartsfinal. Riskerar att möta framtidslöftet Garbine Muguruza i tredjerundan och Ana Ivanovic eller Sloane Stephens i en eventuell åttondel. Ivanovic inledde ju året urstarkt men har sedan formdippat lite. Slog dock Kerber i Dubai. Muguruza har gått från klarhet till klarhet under säsongsinledningen, medan Stephens har två raka förluster och svaga 3-3 i matchfacit hittills under 2014. Ingen vild gissning att Kerber nog helst slipper Ivanovic.
Jag skulle tro att det blir Ivanovic mot Kerber eller Muguruza i åttondelsfinalen. Om nu inte Stephens får en plötslig formboost tack vare hemmaplanen. Inte omöjligt, men på förhand tycker jag att en åttondel mellan Ivanovic och Kerber/Muguruza känns trolig.
De går vidare till semifinal: Li Na,Ivanovic. Skrällvarning: Kerber, Muguruza, Kvitová, Cibulkova. Bubblare: Sjarapova, Stephens.
* * *
Klicka på bilden för större version.
UNDRE HALVAN:
Världstrean Agnieszka Radwanska andraseedad, och hennes största hot på vägen mot semifinal är åttan Jelena Jankovic, tolvan Caroline Wozniacki och 26-rankade Kaia Kanepi.
Möter Heather Watson i öppningsmatchen. Hon har betydligt högre kapacitet än hennes rankning skvallrar om (134), men har haft några tunga månader och ska normalt inte rå på Radwanska. Sedan Elena Veznina i tredjerundan, vilket inte heller borde vara några stora bekymmer. Alize Cornet har ju visat god form på sistone, och tar hon sig förbi Carla Suarez-Navarro kan hon kanske störa världstrean en aning. Men nej, på det hela taget känns det som att Radwanska ska ta sig till semifinal relativt enkelt – oavsett om hon möter Jankovic, Wozniacki eller Kanepi i kvarten. Här tycker jag för övrigt att ni ska hålla ett öga på 41-rankade 22-åringen Bojana Jovanovski. Möter Wozniacki i andrarundan. Finns ju lite skrällpotential där.
Övre delen av den här halvan är kanske en smula knepigare att tippa, men visst känns det som att världsfyran Victoria Azarenka har motorväg till åtminstone kvartsfinal. Lauren Davis är visserligen inte en busenkel förstamotståndare, men ser inte riktigt att någon ska kunna hota henne (formsvaga Roberta Vinci? Ojämna Kirsten Flipkens? Veteranen Daniela Hantuchova, som har bleka 3-5 i matchfacit i år?), om inte Madison Keys spelar som i trans och tar hela Indian Wells med storm. Känns som att det borde bli Keys eller Flipkens i kvarten.
Vill nog påstå att världssjuan Simona Halep är huvudkandidat till den andra kvartsfinalplatsen. Busenkel lottning, spontant: 162-rankade 18-åringen Allie Kiick i öppningsmatchen, Yanina Wickmayer eller Lucie Safarova i tredjerundan, Sara Errani eller mer troligen Eugenie Bouchard i åttondelen. Hoppas ju väldigt mycket på Bouchard här, men visst vore det kul om Halep överbevisar både mig och min poddkollega Andreas Käck. Inför säsongen trodde vi båda att hon skulle kunna hålla sig inom topp 10, men inte göra så överdrivet mycket större framsteg än så under återstoden av karriären.
De går vidare till semifinal: Radwanska, Azarenka. Skrällvarning: Halep, Bouchard. Bubblare: Errani, Flipkens, Keys.
Semifinalerna: Li Na slår Ivanovic, Radwanska slår Azarenka.
FINALEN: Radwanska slår Li Na.
Haha, ibland undrar jag varför jag ens bemödar mig med att tippa semifinalister, finalister och vinnare. Det är ju snudd på omöjligt att pricka in alla de positionerna.
Men nåväl. Friskt vågat, hälften vunnet – som man brukar säga.
En urstark Tomás Berdych vann i Rotterdam, en överlägsen David Ferrer i Buenos Aires, en omutlig Kei Nishikori i Memphis och en formtoppad Simona Halep i Doha.
Och så har det rört sig i toppen både på dam- och herrsidan – igen.
Fördelen med att ha magsjuka är att man hinner se ganska mycket mer tennis än man brukar.
Nackdelen med magsjuka är… tja, magsjuka.
Och att man inte riktigt har orken att blogga om all den där fina tennisen man ser när man inte stirrar ner i botten på en hink, eller sover som Törnrosa på rohypnol.
Från Rotterdam finns annars mycket göttigt att skriva om. Förstarundan mellan Juan Martín del Potro och Gaël Monfils blev kanske inte exakt så episk som vi hade väntat oss, men likväl riktigt bra. Argentinaren svarade för en choke av rang när han servade för första set och hade 40-0 men tappade fem raka poäng, och tvingades till ett tiebreak. Väl där låg han under med 3-5 innan han till slut stängde setet och inte långt därefter hela matchen: 7-6(6), 6-3.
Av handledsskadan som plågat honom under säsongsinledningen såg vi inte särskilt mycket i den här matchen, men den gjorde sig påmind lite längre in i turneringen. Nu var visserligen Ernests Gulbis (som dessförinnan slagit ut Denis Istomin och Grigor Dimitrov)på bästa spelhumör, men del Potro gjorde inte en av sina bättre matcher när han föll mot letten i raka set i kvartsfinalen: 6-3, 6-4.
Turneringens två stora utropstecken var hemmafavoriten Igor Sijsling och formstarke Tomás Berdych. Sijsling inledde med att avfärda Mikhail Juzjnyj busenkelti raka set (6-2, 6-2) – Jujnyj befinner sig förvisso i en avgrundsdjup formsvacka, men holländaren visade likväl upp ett övertygande spel redan där – och sedan Michael Berrer ännu busenklare (6-1, 6-2). Mot Philipp Kohlschreiber i kvarten var han spelmässigt överlägsen i första set men sträckte en muskel i andra och såg ut att vara illa ute, men redde ut det och vann efter en minst lika imponerande insats som i föregående två matcher: 6-2, 2-6, 6-1.
Hans semifinalplats tycker inte jag är att betrakta som en skräll. Sijsling brukar alltid prestera på hemmaplan. Visst, han har inte alltid fått med sig resultaten, men det har ofta berott på svåra lottningar eftersom han fortfarande är så pass lågt rankad – han gör nästan alltid bra matcher i Holland (slog ut Jo-Wilfried Tsonga i Rotterdam förra året, till exempel).
Det tog hur som helst stopp för Sijsling i tre set i semifinalen mot Marin Cilic (som slog ut en fortsatt formsvag Andy Murray i raka set i kvartsfinalen: 6-3, 6-4)
Berdych å sin sida såg många gånger helt oslagbar ut. Hade egentligen bara problem mot Jerzy Janowicz i kvartsfinalen, men vann den matchen kontrollerat efter att ha tappat första set: 6-7(9), 6-2, 6-4. Körde sedan över Gulbis i semin (6-3, 6-2) och Cilic i finalen (6-4, 6-2). Bra turnering för båda. Viktigt för Cilic att få resultaten med sig tidigt och klättra på rankningen så snabbt som möjligt, för under sommaren och hösten har han ju knappt några poäng alls att försvara.
Värt att nämna är också att 20-årige Dominic Thiem gjorde en riktigt bra turnering. Kvalade sig in i huvudturneringen utan större problem, slog Jarkko Nieminen i en tresetare i förstarundan och tog sedan set mot Andy Murray (6-4, 3-6, 6-3).
* * *
David Ferrer.
Såg i princip ingenting från Buenos Aires, bara delar av finalen mellan David Ferrer och Fabio Fognini via en ganska kass livestream. Inte mycket att hänga i julgranen. Fognini tycks ha gjort ännu en bra turnering men hade inte mycket att sätta emot Ferrer: 6-4, 6-3.
Tredje raka titeln för Ferrer i Buenos Aires – och sjätte året i rad som en spanjor lyfter bucklan (Tommy Robredo 2009, Juan Carlos Ferrero 2010, Nicolás Almagro 2011, Ferrer 2012-2014). Ferrer slog för övrigt Almagro i semifinalen – hans 15:eraka seger över landsmannen. Måste vara otroligt smärtsamt för Almagro.
Och Fognini slog Robredo i en tresetare i sin semi: 3-6, 7-5, 6-3. Nu har Robredo visserligen inte riktigt hittat formen än i år, men ändå imponerande. Trodde Robredo skulle nöta ner italienaren.
* * *
Kei Nishikori.
Kei Nishikori får nog sägas vara veckans mest solklara turneringssegrare (och enklaste förhandstips).
Han tappade visserligen set mot hemmaspelaren Alex Bogomolov Jr i kvarten (3-6, 6-3, 6-2) men hade överlag smooth sailing genom hela turneringen och mötte sedan Ivo Karlovic i finalen. Väl där bröt han kroaten – som under turneringen inte blivit bruten på 49 servegame – redan i matchens tredje game.
Det är ju verkligen ingen hemlighet att Karlovic har absolut noll och ingenting att komma med förutom sin mammutserve. Om man tycker att John Isner och Milos Raonic har undermåligt grundspel, så… well, de är bollkonstnärer i jämförelse med Karlovic. Och det säger jag utan att raljera. Även om det kan vara extremt tråkigt och ibland till och med smärtsamt att se honom spela tennis (inklusive den här matchen) så är det ändå imponerande att han nått så långt som han gjort med bara en enda fungerande beståndsdel i sitt spel. Det är det få som klarar av.
Finalen var hur som helst en av de spelmässigt sämsta jag sett på länge. Den lilla lilla nerv som uppstod i andra set kom i princip till i ett vakuum och bestod av en drös klantiga missar från Kei Nishikori. Missar som förmodligen hade med finalnerver och guldfrossa att göra, för Nishikori måste ha förstått redan efter tre game att Karlovic omöjligtvis kunde vinna den här matchen – den var Nishikoris att förlora.
Lite lite dramatik bjöds vi på också, med betoning på lite. I slutet av andra set hade Nishikori 0-15 i egen serve och skulle ha haft 0-30 eftersom ett slag från Karlovic klippte linjen. Linjedomaren dömde ut, men huvuddomaren korrigerade omgående. Poängen spelades om och Nishikori tackade linjedomaren genom att smaska in ett ess.
Karlovic hämtade sig aldrig mentalt efter det där och tog inte en enda poäng i tiebreaket. 6-4, 7-6(0) blev således segersiffrorna för Nishikori, som försvarade sin titel i Memphis.
* * *
Simona Halep.
Simona Halep!
Ja, hon fortsätter ju ånga på. Tappade set mot Kaia Kanepi i sin öppningsmatch (6-4, 3-6, 7-6) men körde sedan över alla motståndare fullständigt, oavsett vem hon mötte.
– Många gånger visste jag inte ens vad jag skulle göra för att avsluta poängen, hon var överallt, summerar världstrean Agnieszka Radwanska efter förlusten i semifinalen (7-5, 6-2).
Mot Angelique Kerber i finalen var hon ännu mer överlägsen: 6-2, 6-3 (och stackars Sara Errani fick bara med sig två game i kvarten: 6-2, 6-0).
Haleps sjunde titel totalt i karriären (samtliga sex tidigare kom som bekant under 2013) och första Premier 5-buckla (WTA-tourens motsvarighet till ATP:s Masters 1000; dock har de fyra Premier Mandatory-turneringarna snäppet högre status än Premier 5).
* * *
Och så till sist: Vad har dessa fyra turneringar gett för ekon på världsrankningen?
• Toppen går inte helt oförändrad efter den här veckan. del Potro tappar 410 poäng eftersom han inte lyckades försvara sin titel i Rotterdam och förlorar därmed sin fjärdeplats till David Ferrer. Lite snöpligt. Tre veckor fick han vara världsfyra, del Potro. Nåväl. Har inte jättemånga poäng upp till spanjoren så kan säkert knuffa ner honom igen under våren.
• Andy Murray halkar ner till plats 7 efter Berdychs succé i Rotterdam. Ojoj. Inte för att det spelar någon roll i seedningssyfte om man är sexa eller sjua, men så här lågt rankad har inte Murray varit sedan juli 2008. Knappt 1,000 poäng som skiljer sjuan Murray från trean Stanislas Wawrinka, så mycket kan förstås hända framöver – men det bör dock nämnas att Murray har en del poäng att försvara under våren. 1,180 poäng bara i Indian Wells och Miami, till exempel.
• Kei Nishikori och Mikhail Juzjnyj byter plats efter Memphis, Nishikori således numera 15-rankad. Borde kunna krypa närmare 10-strecket inom en överskådig framtid. Har sett pigg ut hittills i år.
• Marin Cilic tar ännu ett skutt uppåt på rankningen tack vare sin finalplats i Rotterdam – från 37 till 29. Känns som att han, spelmässigt, är en topp 10-kandidat på allvar för första gången på flera år. De senaste två säsongerna har han mest varit det i teorin men inte nått fram i praktiken.
• I de nedre regionerna av topp 50 hittar vi forne världsettan Lleyton Hewitt på plats 38, ”Rustys” högsta placering sedan oktober 2010. Imponerande, måste ju sägas. Och ännu lite längre ner, på plats 46, hittar vi en annan gräsräv: Yen-Hsun Lu. Detta sedan taiwanesen nått semifinal i Memphis (avbröt på grund av skada). Och precis utanför topp 50 har vi Igor Sijsling, på plats 52, och Ivo Karlovic, på plats 56. 12 respektive 24 placeringar klättrar de uppåt efter succéerna i Rotterdam och Memphis.
• Julien Benneteau, fjolårsfinalist i Rotterdam, tappar 28 placeringar och återfinns nu på plats 67. Känns nästan lika tråkigt som att Marcos Baghdatis trillade ur topp 100 för några veckor sedan. De är sådana där spelare man gärna vill ha runt 40-strecket.
• Dominic Thiem plockar 14 placeringar och är nu för första gången i karriären topp 100 i och med sin 99:e-plats.
• Li Na ny världstvåa, trots att hon föll platt mot Petra Cetkovska redan i sin andra match i Doha. Även Agnieszka Radwanska hoppar upp ett snäpp, på bekostnad av Victoria Azarenka som tappar två placeringar. Maria Sjarapova fortsatt världsfemma. Williams har för övrigt nästan dubbelt så många poäng som Li Na: 12,380 för världsettan, 6,690 för världstvåan. Och hon ligger i sin tur nästan 1,300 poäng före Radwanska (5,705).
• Jelena Jankovic, Angelique Kerber och Simona Halep hoppar alla upp ett pinnhål, medan Sara Errani tappar fyra placeringar – från 6 till 10. Kommer Errani att trilla ur topp 10 snart, vilket min poddkollega Andreas Käck förutspått vid några tillfällen? Ingen omöjlighet alls. Om hon inte lyckas stoppa blödningen under vårens grussäsong.
• Överlag små och betydelselösa rörelser inom topp 50 i övrigt. Kan väl noteras att Sloane Stephens står kvar på plats 18 – bara en placering bättre än ett år yngre framtidslöftet Eugenie Bouchard. Nu är visserligen samarbetet fortfarande färskt, men det kan väl inte betraktas som någon högoddsare att Roger Federers ex-coach Paul Annacone får foten om ingenting drastiskt händer ganska snart.
Tre av tre rätt i går. Gaël Monfils vann i Montpellier, Marin Cilic i Zagreb och Fabio Fognini i Vina del Mar.
Hade varit konstigt annars. Att Monfils hade högre odds än finalmotståndaren Richard Gasquet var kanske inte så märkligt, men det var verkligen ingen skräll att ”Le Monf” vann.
Men det är redan historia.
Nu är det ny vecka – och nya turneringar.
Om något intressant ska lyftas fram om gårdagens finaler så är det att samtliga guldmedaljörer vann i raka set: 6-4, 6-4 för Monfils mot Gasquet, 6-3, 6-4 för Cilic mot Tommy Haas och 6-2, 6-4 för Fognini mot Leonardo Mayer.
Alla matcher måste dessutom betraktas som utskåpningar: Monfils vann 80 procent av poängen i egen serve, hade inte en enda breakboll emot sig och förvaltade 2 av 5 breakbollar. Poängställningen landade på 68-55. Ganska överlägset, om man säger så.
Cilic var visserligen den enda i titeltrion som tappade sin serve, men svarade å andra sidan själv för tre servegenombrott. 63-53 i poäng totalt.
Fognini brände inte mindre än 10 breakbollar men förvaltade 3, vilket räckte gott och väl. Vann 84 procent i egen serve och körde över Mayer fullständigt: 78-55 i vunna poäng totalt.
Men låt oss nu gå vidare och ta en titt på vad veckan har att erbjuda i tennisväg:
* * *
ROTTERDAM
Klicka på bilden för större version.
Veckans tveklöst mest intressanta, men så är det ju också en 500-turnering (Memphis är numera en 250-turnering). Världsfyran Juan Martín del Potro och sexan Andy Murray toppseedade. Sjuan Tomás Berdych tredjeseedad, nian Gasquet fjärdeseedad, tian Jo-Wilfried Tsonga femteseedad, tolvan Haas sjätteseedad. Och så 15-rankade Mikhail Juzjnyj samt 19-rankade Grigor Dimitrov sjunde-respektiveåttondeseedade.
Därutöver hittar vi spännande namn som Gaël Monfils, Ernests Gulbis, Jerzy Janowicz, Marin Cilic och Dominic Thiem.
Ja, ni ser ju själva vilket trevligt startfält vi bjuds på.
Stenhård öppningsrunda mellan del Potro och Monfils. Det är väl egentligen själve fan att vi ska få den matchen så tidigt. Risken är ju att Monfils är sliten efter veckan i Montpellier (det har hänt förr). Samtidigt brukar del Potro vara ganska sömnig i turneringsinledningar, så det kanske går på ett ut. Men vi kan väl slå fast att utgången av den matchen påverkar turneringen betydligt mer än någon annan förstarunda.
Haas i ganska bra form, men Fernando Verdasco är knappast en spelare man vill ha i första omgången. Stor risk att världstolvan ryker där. Janowicz borde slå Julien Benneteau i sin öppningsmatch och sedan ta sig till en kvart mot Tomás Berdych. Berdych har visserligen historiskt haft vissa problem med Gilles Simon, men jag kan inte riktigt se att han ska gå på pumpen mot honom eller Nicolas Mahut (Andreas Seppi i 1R kan vara lite lurig, dock).
Gulbis borde slå Denis Istomin och Dimitrov borde inte ha några större bekymmer med Dmitrij Tursunov. Gulbis mot Dimitrov i 2R, alltså. Och där håller jag Gulbis som knapp favorit.
Den där förstarundan mellan ”Delpo” och ”Le Monf” ställer verkligen till det när man ska försöka tippa den här turneringen. Personligen är jag sjukt imponerad av allt som Monfils presterat i år och vill någonstans hålla honom som favorit. Samtidigt ska man inte underskatta del Potro i de här sammanhangen. Han är alltid fantastiskt bra i de 500-turneringar han ställer upp i (4 titlar på 5 turneringar 2013).
Ska inte sticka under stol med att jag gärna ser en kvart mellan Monfils och Gulbis. Känns som en härligt oviss matchup. Säger hur som helst Monfils eller del Potro mot Berdych i semifinal på den övre halvan, med Gulbis och Dimitrov som uppstickare.
På den undre måste väl ändå Murray hållas som favorit. Han övertygade inte i Doha och föll pladask mot det enda riktiga motstånd han mötte i Australiska öppna (Roger Federer), men har börjat hitta formen igen efter två formidabla Davis Cup-singelsegrar mot USA (på grus, dessutom). Att möta Tsonga eller Cilic i kvarten kan dock bli tufft för honom, så han är verkligen inte given i semifinal.
Gasquet har däremot betydligt trivsammare lottning. Hemmahoppet Thiemo De Bakker skrämmer inte i förstarundan, inte heller Sergej Stakhovskij eller formsvaga Philipp Kohlschreiber i 2R. Möter sedan Juzjnyj eller i värsta fall Igor Sijsling i kvarten. Jag säger ”i värsta fall” för att Sijsling brukar snudd på överprestera på hemmaplan och för att Juzjnyj inte är i särskilt bra form.
Gasquet mot Murray, Tsonga eller Cilic i semifinal. På förhand tror jag ändå på Murray, så säger Gasquet-Murray. Vi får se om den tron kan komma att skiftas under resans gång.
Finalen då? Ptja. Tror mest på Murray där. Men på övre halvan? Jättesvårt. Vill ju säga Monfils, men är lite osäker på hans fysiska status eftersom han lirar Montpellier och Rotterdam back to back. Men ja, Monfils-Murray vore ju inte fy skam. Inte del Potro-Murray heller för den delen. Oavsett så är jag inte helt säker på att Murray är riktigt mogen för att slå ut så många bra spelare efter varandra, med tanke på ryggoperationen. Kan därför knappast ses som ett fiasko om han åker ur tidigt eller faller i finalen.
* * *
QATAR
Startfältet i Watar är i samma klass som Rotterdam – minst. Världstrean Li Na och femman Agnieszka Radwanska toppseedade. Sexan Petra Kvitová tredjeseedad, sjuan Sara Errani fjärdeseedad, åttan Jelena Jankovic femteseedad, nian Angelique Kerber sjätteseedad. Och så tian Simon Halep samt elvan Caroline Wozniacki sjunde- respektive åttondeseedade.
Därutöver har vi spelare som Sloane Stephens, Ana Ivanovic, Venus Williams, Dominika Cibulkova, Eugenie Bouchard och Kaia Kanepi.
Har vi sett några som helst tendenser till att Li Na ska sakta ner? Nja va? Kanske att hon känner viss mättnad nu när hon plockat sin andra Grand Slam-buckla, som Andy Murray efter Wimbledon-segern förra året. Hur som helst Stephens eller Ivanovic som är största hoten på hennes väg mot semifinal, och de är ju inte oävna. I semin väntar sedan Kvitová eller Jankovic. Eller varför inte Cibulkova? Det vore kul.
På undre halvan känns Radwanska som förhandsfavorit. Var solid som betong mot Sverige i Fed Cup i Borås i helgen (6-1, 6-1 mot Sofia Arvidsson, 6-4, 6-1 mot Johanna Larsson). Inte jättesvår lottning fram till semifinalen, och väl där väntar troligen Halep, Kanepi eller Bouchard (eller någon skrällare, typ Mona Barthel). För inte tror vi väl att Errani plötsligt ska bli en stabil hardcourt-spelare? Nä.
Ändå rätt mycket som kan hända i sektionen med Halep och Errani. Den med högst skrällpotential, kan man nog säga. Men jag tror hur som helst på Radwanska. Hon har dock inte jättemycket att sätta emot Li Na i finalen, om världstrean tar sig dit.
* * *
BUENOS AIRES
Veckans enda tävling på grus. David Ferrer och Fabio Fogninitoppseedade. 17-rankade Tommy Robredo tredjeseedad, 18-rankade Nicolás Almagro fjärdeseedad. Ganska bra topp ändå, för att vara en 250-turnering som spelas samma vecka som en av säsongens mer attraktiva 500-turneringar.
I övrigt består startfältet av ett gäng grusrävar (Juan Monaco, Albert Montanes, Albert Ramos, Carlos Berlocq, Pablo Andújar osv). Alexandr Dolgopolov borde kunna få med sig ett par segrar eller så.
Turneringen påminner en smula om Vina del Mar. Almagro är återigen på övre halvan, men slipper Fognini den här gången. Får i stället Ferrer i semin, vilket knappast är ett uppköp.
Robredo återigen på nedre halvan, och kan han torska mot Leonardo Mayer i Vina del Mar så kan han förlora mot talangen Pablo Carreno Busta i Buenos Aires. Frågetecken kring både Ferrer och Robredo, skulle jag vilja säga. Det börjar bli smått tjatigt, men vill återigen påpeka att Ferrer är i en nedåtgående spiral. Inte som att han är på väg att spåra ur fullständigt, men han har helt enkelt tappat lite i spelstyrka sedan förra våren.
Kanske var magplasket i Vina del Mar bara en engångsföreteelse för Robredo. Han brukar ju vara relativt dominant i den här typen av turneringar.
På övre halvan tycker jag hur som helst att Ferrer borde gå till final. Det är trots allt grus och lottningen är så pass enkel. På undre är det lite mer öppet. Sätter mina slantar på Robredo eller Fognini.
Finalen? Borde bli seger för Ferrer. Robredo brukar stå sig slätt mot sin landsman och Fognini hotar sällan toppspelarna på allvar.
* * *
MEMPHIS
Memphis har alltså ”degraderats” från 500- till 250-status. Detta sedan arrangörerna av US National Indoor Tennis Championships 2012 valde att sälja turneringen till IMX, som arrangerar den nya 500-turneringen i Rio de Janeiro. Bolaget Sharks Sports & Entertainment valde att lägga ner sin 250-turnering i San José förra året, men kör vidare i Memphis med 250-status.
Så, där har ni bakgrunden till ”degraderingen”.
Regerande mästaren Kei Nishikori och fjolårsfinalisten Feliciano Lopez är hur som helst toppseedade. Lleyton Hewitt tredjeseedad, 54-rankade Yen-Hsun Lu fjärdeseedad. Inte världens häftigaste startfält, om man säger så.
Ska som vanligt bli intressant att se vad ynglingarna Jack Sock, Jiri Vesely och Nick Kyrgios kan åstadkomma. Sock knapp favorit mot Adrian Mannarino, medan Vesely och Kyrgios slår i underläge mot Marinko Matosevic respektive Tim Smyczek. Känns dock inte som att Smyczek borde vara någon omöjlighet för Kyrgios. Lite knepigare för Vesely dock. Matosevic är kanske inte den roligaste spelaren på touren, men han är erfaren och brukar vinna på papperet ”enkla” matcher.
Med tanke på lottningen borde Hewitt gå till semifinal mot Nishikori. För japanen är allt annat än final något av en flopp.
Undre halvan är svårare att tippa, men visst måste Lopez hållas som förhandsfavorit – om han nu inte åker ut mot Ivo Karlovic redan i öppningsmatchen. Svårt att plocka ut någon riktig utmanare där. Kan Donald Young sprattla till och göra hemmafansen glada? Inte helt omöjligt. Han har trots allt presterat långt över förväntan de senaste månaderna.
Yen-Hsun Lu kan inte räknas bort heller, han är skicklig på snabbare underlag (vilket han inte minst visade i Auckland i januari, där han tog sig till sin första final i karriären).
Hur som helst borde Nishikori plocka sin andra raka titel i Memphis. Känns som att Hewitt i en eventuell semi är hans största hot.
Grigor Dimitrov imponerade mot Roberto Bautista Agut. FOTO: BILDBYRÅN
Men jisses!
Kan man ha mer fel än jag hade i gårdagens matchkoll?
Ja, det kan man så klart. Men det där var ändå något av ett bottennapp.
• Grigor Dimitrov körde över Roberto Bautista Agut i fyra set: 6-3, 3-6, 6-2, 6-4. Riktigt imponerad av Dimitrov, faktiskt. Spelar med enormt självförtroende och pondus. Känns verkligen som att han tagit ett stort kliv framåt i utvecklingen efter titeln i Stockholm Open i höstas. Om han har den eller nya tränaren Roger Rasheed att tacka låter jag vara osagt, men visst kan man konstatera att det äntligen börjat lossna för honom.
• Agnieszka Radwanska mosade Garbine Muguruza i raka set: 6-1, 6-3. Var ett par intensiva game i början av första set, men efter det var det raksträcka in i mål för Radwanska. Behövde i princip bara peta över bollen och vänta på att Muguruza skulle göra jobbet åt henne. Lite synd, för jag hade väntat mig en tätare och mer spännande drabbning.
• Roger Federer detroniserade Jo-Wilfried Tsonga: 6-3, 7-5, 6-4. Jäklar vad bra Federer spelade. Bättre än på mycket länge. Spelade väldigt aggressivt, precis som jag väntat mig, och med stort självförtroende – särskilt framme vid nät. Totalt 41 nätattacker, vann 83 procent av dem. Dessutom 43 winners på 21 oprovocerade misstag. Bra ratio där. Lät verkligen inte Tsonga komma till tals över huvud taget. Och det där nätspelet, kan det möjligen härledas till en viss Stefan Edberg? Vore ju inte alldeles långsökt. Underlaget har så klart en del med saken att göra också. Vädret i Melbourne har gjort spelet snabbare än vanligt, vilket passar Federer som hand i handsken.
• Kei Nishikori plockade 17 game mot Rafael Nadal. Något fler än de 8 jag drog till med i går, alltså. Nishikori gjorde en riktigt bra match, men det ska också sägas att Nadal spelade långt under sin nivå. Vilket inte behöver vara något negativt. Snarare är det ett styrkebesked att vinna så pass säkert som han ändå gjorde trots att man går på halvfart. Kanske inte uteslutande positivt heller, men jätteoroande är det inte.
Därutöver slog Dominika Cibulkova världstvåan Maria Sjarapova. Känns knappt ens som en skräll, trots att jag inte löpte hela linan ut och fastslog henne som segrare på förhand. 3-6, 6-4, 6-1 blev slutresultatet, hur som helst.
Och så slog Victoria Azarenka framtidslöftet Sloane Stephens enkelt: 6-3, 6-2. Det var i alla fall helt väntat. Alltid något…
Nåväl, låt oss spana in vad som står till buds under natten och förmiddagen:
* * *
Det börjar verkligen tunnas ut nu.
Som det alltid gör andra veckan i en Grand Slam.
Det har både sina för- och nackdelar. Å ena sidan är det ju spännande att det börjar dra ihop sig och bli mer allvar. Kvaliteten på matcherna höjs generellt ett antal snäpp.
Å andra sidan har den första veckan, med sitt smörgåsbord av matchups, onekligen sin charm.
Men men.
Vi går vidare.
* * *
NOVAK DJOKOVIC – STANISLAS WAWRINKA
Så möts de igen. David och Goliat. Nä, det är en jäkligt sliten klyscha. Dessutom är Wawrinka knappast något blåbär (om nu David kan betraktas som ett blåbär). 17 gånger har de mötts. 15-2 till Djokovic i inbördes möten. Helt otroligt egentligen. Blir lika överraskad varje gång jag kollar den inbördes statistiken (bildligt talat – så dåligt minne har jag förstås inte). Fyra bataljer blev det förra året. I en av dem kunde Wawrinka mycket väl ha vunnit – Australiska öppna. I USOpen-seminblev det en ny femsetare, men inte lika episk som den i åttondelsfinalen i Melbourne. I Paris Masters och World Tour Finals blev det däremot överkörning från Djokovics sida.
Jag tror att det främst beror på att Djokovic ”knäckt gåtan” Wawrinka. Han behövde de där två jämnare matcherna för att klura ut honom, helt enkelt. När han nu gjort det kan Wawrinka inte riktigt ta honom på sängen, vilket var lite av fallet i Australiska öppna 2013. Djokovic må ha ett i det närmaste vattentätt försvarsspel, men han är givetvis inte immun mot blixtrande offensiv. Wawrinkas vinklade slag är generellt oerhört effektiva, och mot Djokovic har han kunnat utnyttja dem för att tvinga honom i sidled och krympa ytorna. Djokovic står normalt väldigt nära baslinjen och trivs väldigt bra med att få bollar mot sig som landar innanför linjerna med god marginal och och med lagom vinkel. Eftersom han är så snabb och så stabil i både forehand- och backhandhörnet passar det honom att låsa fast spelet i bollande, oavsett tempo (även om han så klart helst dikterar villkoren i duellerna). Han vill slåss om baslinjen helt enkelt, eftersom han är snudd på oslagbar där.
Hur som helst. De senaste två matcherna dem emellan har kommit att handla om vem som styr spelet från baslinjen. Det blir ofta så i matcher mot Djokovic. I US Open-finalen mot Nadal var det spanjoren som var baslinjekung (i de tre seten han vann). I Paris och World Tour Finals mot Wawrinka var det Djokovic som styrde och ställde från baslinjen och inte lät sig skrämmas av schweizarens försök att rycka sönder hans matchrytm.
Teoretiskt kan man anta att lite snabbare underlag gynnar Wawrinka (eftersom han har en hårdare serve och tyngre grundspel), men man ska inte låta sig luras – Djokovic är fenomenalt bra på att spela i högt tempo, mycket tack vare hans snabbhet och bollsäkerhet, medan Wawrinka trvis bättre på något långsammare underlag, där han får mer tid på sig att komma rätt till bollen och förbereda sin sving (det är inte för inte han rönt störst framgångar på grus).
Med allt detta sagt: Hur blir det här mötet?
Wawrinka har imponerat, inte minst mot evighetsmaskinen Tommy Robredo som han tog han om förvånansvärt enkelt (trots att han brände chansen att serva hem andra set, bra mental styrka att vinna i efterföljande tiebreak i stället) – men Djokovic har å sin sida sett snudd på omänskligt stark ut.
Jag tror att Wawrinka kommer bjuda upp till betydligt mer kamp den här gången än i Paris och London. Det kan mycket väl gå till fyra set, eventuellt fem. Men att komma så nära seger som han gjorde här i åttondelsfinalen förra året, det tror jag inte att han gör under en överskådlig framtid igen.
* * *
ANA IVANOVIC – EUGENIE BOUCHARD
Fantastiskt att Bouchard är framme i kvartsfinal! Som jag har väntat på att hon ska blomma ut. Okej, nu är det lite tidigt att fastslå att 2014 blir hennes stora genombrottsår, men att ta sig till sin första Grand Slam-kvartsfinal i karriären är så klart ett stort kliv i rätt riktning.
Ivanovic gjorde en fantastisk match mot Serena Williams i åttondelsfinalen och har överlag sett otroligt stark ut hittills under säsongsinledningen. Ganska förutsägbart att hålla henne som en av toppkandidaterna till titeln, nu när både Williams och Maria Sjarapova är ute – men det har hon förtjänat.
Spelmässigt är Ivanovic är den klart offensivare av de båda. Bouchard tenderar att lita till sin täta defensiv och stressa fram misstag (inte helt olikt Agnieszka Radwanska och Caroline Wozniacki, till exempel).
Jag tror att Ivanovic kommer att diktera spelet, och det är ingenting som Bouchard kommer känna sig obekväm med. Det avgörande här blir om Ivanovic håller självförtroendet på topp. Gör hon det kan hon vinna det här kontrollerat, till och med enkelt. Smyger sig bara en liten gnutta osäkerhet in under hennes skinn kan hon sätta krokben för sig själv. Vilket nog är vad som krävs för att Bouchard ska ta sig vidare till semifinal. Spontant känns det inte som att hon kan ta sig dit helt av egen kraft. Inte när Ivanovic är i så här bra form.
* * *
DAVID FERRER – TOMÁS BERDYCH
Oddssättarna håller Berdych som hyfsat klar favorit. Vilket är lite lite märkligt ändå. 7-4 i inbördes möten för Ferrer, 6-2 på de senaste åtta matcherna. Ingen av de imponerade i turneringarna inför Australiska öppna och båda har sett solida ut hittills i Melbourne.
Är det deras möte i World Tour Finals som ligger till grund för den bedömningen? Kanske. Kanske är det en kombination av den matchen och Ferrers tillkortakommanden i Doha och Auckland.
Underlaget gynnar förstås generellt Berdych, men det behöver inte betyda någonting mot en spelare som Ferrer (vilket vi blev varse i Davis Cup-finalen 2012, om inte annat). Jag tror att Berdych är mer obekväm i den här matchupen än Ferrer. Han kommer säkerligen att få spela det spel han vill spela, men inte få den utdelning han förväntar sig. Det är så det brukar vara mot Ferrer, och det är nyckeln till spanjorens framgångar. Det där nötandet och gnetandet vi alltid tjatar om, ni vet.
Jag tippade Berdych inför turneringen och står fast vid det. Berdych har levererat. Det har visserligen Ferrer också, på ett sätt jag inte förutspådde. Men det känns ändå någonstans som att han inte gjort sig själv rättvisa på ganska länge. Nu är ju det här bäst av fem set, och det är så klart alltid ännu svårare att slå Ferrer över fem set.
Äh, nu börjar jag svikta här. Nästan flip a coin-varning. Men nä, jag säger Berdych.
* * *
LI NA – FLAVIA PENNETTA
Givetvis väldigt imponerande att Pennetta tagit sig så här långt i ännu en Grand Slam-turnering. Jag menar, det var imponerande redan när hon tog sig till semifinal i US Open förra året. Att följa upp det med en kvartsfinal i Melbourne är nog ännu mer imponerande, faktiskt.
Men här måste det väl ta stopp?
Li Na har verkligen gått från klarhet till klarhet sedan i höstas, och toppat formen rejält inför Australiska öppna. Det känns som att det krävs en enorm nedvikning för att hon ska förlora den här matchen.
* * *
Nu har jag säkert jinxat hela turneringen, efter min katastrofala tippning i går. I så fall kan jag väl inte göra annat än att käka upp min hatt och såna bildligt dramatiska grejer.
Äh, nu skiter vi i sånt.
Bollen är som bekant rund, och den kan det gott få fortsätta vara.
Det blev ingen matchkoll inför nattens sammandrabbningar i Melbourne.
Ägnade i stället kvällen åt att spela in och fixa säsongens andra avsnitt av Sportbladets Tennispodd.
I det här avsnittet går jag och Andreas Käck så klart igenom vad som hänt i Australiska öppna så här långt, vi pratar om den extrema värmebölja som sveper över landet mitt under pågående Grand Slam, vi analyserar den statistiska kategorin där Roger Federer är totalt underlägsen alla sina konkurrenter på touren – och vi diskuterar ämnet tankning som taktiskt vapen, apropå Bernard Tomics berömda uttalande ”det har hjälpt mig genom åren”.
För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress: http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$
Årets första Grand Slam-turnering står för dörren.
Lottningarna till Australiska öppna offentliggjordes i natt svensk tid, men jag kunde tyvärr inte följa den live. Har sedan inte haft tiden att gå igenom dem ordentligt förrän nu.
Så, here goes!
* * *
ÖVRE HALVAN:
Klicka på bilden för större version.
FÖRSTA SEKTIONEN:
Rafael Nadal förstaseedad, förstås. Möter australiske kelgrisen Bernard Tomic, som brukar prestera på hemmaplan, i sin öppningsmatch. Australiska öppna är faktiskt hans totalt sett överlägset bästa Grand Slam-turnering. Ingen busenkel öppningsmatch för Nadal, men samtidigt: kan Tomic verkligen störa honom? På rak arm: nja. Om han spelar tillräckligt aggressivt (som han i vissa stunder gjorde mot Alexandr Dolgopolov i Sydney) kan han irritera spanjoren, möjligen även ta ett set.
Men ni minns väl hur det gick förra året, när hans match mot Roger Federer hajpades enormt på förhand? Förlust i raka set (6-4, 7-6, 6-1) och så var det med den saken. Han har visserligen styrt upp sitt spel (och framför allt sin inställning) under säsongsuppehållet, men tappar fortfarande fokus alldeles för lätt under matcherna för att han ska kunna slå Nadal i en femsetare. Vi ska också komma ihåg att han brukar vara som bäst i inledningen av säsongen – hemma i Australien. Det är med andra ord lätt att tro att det (äntligen) är något stort på gång när han får några segrar med sig i början av året.
Så känner jag spontant när jag ser den här lottningen. Knepig, men knappast livsfarlig. Tror det hade varit värre för Nadal att möta Marin Cilic i öppningsmatchen. Eller Ivo Karlovic.
Nåväl. I andra omgången hoppas jag på australiske ynglingen Thanasi Kokkinakis, men det blir troligen Igor Sijsling. Därefter sannolikt Gaël Monfils. Det kan bli jobbigt! Tror inte fransmannen mäktar med att vinna tre set mot Nadal, men det får ändå anses vara en tuff tredjerunda. Monfils gjorde ju en riktigt bra match i Doha-finalen förra veckan.
I åttondelen har jag svårt att se någon annan än Kei Nishikori. Eller nej förresten, kan så klart bli Lleyton Hewitt. Imponerade i Brisbane och trivs på hemmaplan. Om underlaget verkligen är snabbare i år (vilket ryktena fortfarande gör gällande, trots turneringsdirektören Craig Tileys förnekande) är han favorit i en eventuell tredjerunda mot Nishikori.
Kvarten då? Juan-Martín del Potro. Ujujuj. Värsta tänkbara lottningen för Nadal där. Den tveklöst tuffaste av de fyra kvartsfinalseedade spelarna – Nadal har dessutom som bekant problem mot argentinaren och har fallit offer för hans forehandslägga förut, vilket gör saken etter värre. Det har ju potential att bli en av säsongsinledningens klart bästa matcher. För del Potros del är det smooth sailing till åttondelsfinal. Ska i alla fall vara det. Jag menar, en kvalspelare i förstarundan, Roberto Bautista–Agut/Tim Smyzcek i 2R och kanske Benoit Pairei 3R? Högst överkomligt. Finns förresten faktiskt en liten chans för framtidslöftet Nick Kyrgios att skrälla här. Möter Benjamin Becker i öppningsmatchen. Vinner han den tycker jag att han har hyfsat god chans att slå Paire, som inte sett bra ut alls hittills i år.
I åttondelen ser det ut att bli Milos Raonic som utmanar del Potro. Kan bli en riktigt bra match det. Båda deras möten har varit ganska jämna, trots att vinnaren har vunnit i raka set (Raonic i Montréal, del Potro i Tokyo). Raonic ska ta sig förbi Daniel Gimeno-Traver, förmodligen Victor Hanescu och sedan eventuellt Grigor Dimitrov på sin väg mot åttondelen. Kanske kan Yen-Hsun Lu överraska, som han gjort i Auckland. Är framme i sin första ATP-final i karriären där, efter skrällseger mot David Ferrer i raka set. Det vore kul, jag gillar Lu. Men nej, Raonic är stalltipset.
Han går vidare till semifinal: Nadal. Skrällvarning: del Potro, Raonic, Monfils. Bubblare: Hewitt, Nishikori.
* * *
ANDRA SEKTIONEN:
Andy Murray har Go Soeda i 1R och sedan en av två kvalspelare. Därefter Michael Llodra eller kanske Feliciano Lopez. Mysig lottning för Murray. Precis vad han behöver nu när han precis kommit tillbaka från skada och åkt på tidigt respass i Doha.
God chans för John Isner att ta sig till första Grand Slam-åttondelen sedan US Open 2011. Måste visserligen sannolikt utmanövrera Philipp Kohlschreiber i tredjerundan, men det har han ju lyckats med förr (senast för bara ett par dagar sedan). Brukar bli väldigt öppna matcher mellan Isner och Kohlschreiber. Mardröm att försöka förutset hur de slutar. Men det bör nämnas i sammanhanget att Kohlschreiber sett lite svajig ut på sistone. Kan faktiskt få vissa problem redan i 1R mot Aljaz Bedene, han är en svårare motståndare än man kan tro.
Murray-Isner i åttondelen, alltså? Murray är nog inte vansinnigt förtjust i den tanken. Servekanoner tenderar att ställa till besvär i tid och otid.
Längst ner på den här halvan har vi Roger Federer, som möter sin första tuffa motståndare i tredjerundan: Fernando Verdasco. Eller tror ni Sergej Stakhovskij skrällslår spanjoren, om inte annat så för att Federer ska sätta energidrycken i vrångstrupen? Nja. Kanske. Men visst måste Verdasco hållas som favorit där. Radek Stepanek ska kanske inte avfärdas helt och hållet, men jag har någonstans ändå svårt att se att Federer skulle torska mot honom i andra omgången av en Grand Slam.
Jo-Wilfried Tsonga favorit till att knipa åttondelsplatsen mot Federer, med Cilic som bubblare. Filippo Volandri i öppningsrundan skrämmer inte så klart (där handlar det nog mer om hur många game ”Pippo” får med sig). Cilic borde ta sig till 3R, och väl där är han knappast chanslös. Inte direkt tursamt för Tsonga att åka på just Cilic så tidigt. Lite av en nitlott, får man ju lov att säga. Känns som en ganska öppen match, där dagsformen kan bli avgörande. Cilic föll mot Denis Istomin i Sydney häromdagen. På inget sätt skamligt att förlora mot Istomin, men inte heller särskilt lovande inför Australiska öppna. Intressant matchup det där, hur som helst. Tror spontant att Tsonga klarar prövningen – och får sin belöning i form av Federer.
Med tanke på att antalet topp 10-spelare som Federer slog under hela 2013 går att räkna på tre fingrar är det tveksamt om Federer ens är favorit inför den matchen. Beror helt och hållet på hur de presterar under inledningen av turneringen. Att Federer slog Tsonga i en femsetare i kvartsfinalen förra året vet jag inte om det talar för eller emot honom. Jag menar, då hade ju inte hans stora spelmässiga ras riktigt inletts än – och ändå tog han sig vidare med nöd och näppe. Sedan kvartsfinalen i Franska öppna – där Tsonga vann i raka set – har Federer hunnit störta ner i en djup formsvacka, som han bara de senaste månaderna börjat kravla sig ur. Kan bli en väldigt spännande match det. Och viktig för Federer. Tappar många saftiga rankningspoäng om han åker ur för tidigt.
Trots att toppspelarna i den här sektionen har förhållandevis enkla lottningar fram till åttondelsfinaler och kvartar finns det väldigt många frågetecken. Kommer Murray hinna spela sig i form efter långa skadefrånvaron? Kan Federer reparera sitt redan stukade självförtroende, som fick sig en ny törn i Brisbane mot gamle rivalen Hewitt i finalen? Kan Cilic kliva fram och skrälla? Kan Tsonga dra nytta av en förhållandevis enkel lottning och det psykologiska övertag gentemot Federer han eventuellt byggt upp i och med femsetaren i Melbourne och kvartsfinalsegern på Roland Garros förra året?
Någonstans tror jag på Tsonga. Av det jag läst verkar han satsa rejält inför den här säsongen, känner revanschlystnad efter sin halvt spolierade säsong 2013 och har de spelmässiga verktygen för att lyckas. Man ska också komma ihåg att fransmannen trivs i Australiska öppna. Spelade sin hittills enda Grand Slam-final här 2008 (förlust mot Novak Djokovic) och har överlag bra resultat att stoltsera med i Melbourne.
Han går vidare till semifinal: Tsonga. Skrällvarning: Cilic, Isner. Bubblare: Kohlschreiber, Federer, Murray.
* * *
UNDRE HALVAN:
Klicka på bilden för större version.
TREDJE SEKTIONEN:
På den övre kvartsfinalhalvan har vi Berdych och Ferrer. Spanjoren är i riktigt risig form. Tre raka finalförluster i höstas (Stockholm Open, Valencia, Paris), sedan tre bleka insatser i World Tour Finals – följt av två skrällförluster i Doha och Auckland. Nej, Ferrer befinner sig just nu i en formsvacka som jag inte tror att han kommer hinna ta sig ur nu när det börjar dra ihop sig. Slog visserligen Alexandr Dolgopolov i Doha men kan mycket väl torska om de möts igen. Notera ”om”. Ukrainaren har sett helt okej ut hittills, mycket bättre än under stora delar av 2013, men han möter troligen Jeremy Chardy redan i andra omgången. Chardy var riktigt bra i Brisbane häromveckan. Kan mycket väl slå både Dolgopolov och Ferrer.
Jerzy Janowicz störs enligt uppgifter fortfarande av skada. Väldigt tråkigt. Blev totalt överkörd av Dolgopolov i Sydney tidigare i veckan. Personligen har jag inga större förväntningar på honom i Melbourne. Lär slå Jordan Thompson i öppningsmatchen, men redan Pablo Andújar eller Albert Ramos kan bli jobbiga – trots att båda är dussinspelare, särskilt på hardcourt. Kanske att det faktum att även Mikhail Juzjnyj dragits med skada under säsongsinledningen kan bli Janowiczs räddning. En skadeskjuten Juzjnyj mot en skadeskjuten Janowicz i en tredjerunda, liksom? Kan gå lite hur som helst. Då är det nästan värre för honom om han går till 3R och tvingas möta knepige Florian Mayer.
Berdych har någorlunda rak motorväg till kvartsfinal. Karlovic utgör ett litet hot, men att kroaten skulle slå honom i bäst av fem set… Nej, det känns inte troligt. Riktigt tuff lottning för Ivan Dodig (som halkade in på ett bananskal, då både Nicolás Almagro och Jürgen Melzer tvingades lämna återbud på grund av skador)för övrigt, som möter Karlovic i första omgången.
I åttondelen ställs han mot antingen Kevin Anderson eller Tommy Haas. Båda har plågats av skador under säsongsinledningen (mycket sånt just nu, som ni vet). Ingen av dem ska utgöra något större hot.
Sen alltså eventuellt Chardy i kvarten. Eller Juzjnyj/Janowicz. Okej, vi kan väl inte räkna ut Ferrer helt och hållet, men ändå. Med allt detta sagt känns det som att det ska mycket till för att Berdych inte ska ta sig till semifinal.
Här tycker jag för övrigt att ni ska hålla koll på framtidsnamnen Jiri Vesely och Steve Johnson. Johnson slog både Marcos Baghdatis och Kevin Anderson i Auckland i veckan. Imponerande segrar för 24-åringen, som är rankad så lågt som 160. Vesely är alltid intressant att hålla ett vakande öga på, eftersom han har potential att bli en framtida toppspelare.
Han går till semifinal: Berdych. Skrällvarning: Chardy, Janowicz. Bubblare: Juzjnyj, Haas, Anderson.
* * *
FJÄRDE SEKTIONEN:
Djokovic längst ner på lottningen, som spelare nummer 128, för första gången i en Grand Slam sedan US Open 2012. Busenkel lottning för världstvåan. Första riktiga motståndaren att tala om kommer i åttondelsfinalen, och det förutsätter att Ernests Gulbis inte åker på en chockförlust på vägen. Djokovic har överlägsna 49-3 i inbördes möten mot spelarna i den här åttondelssektionen.
Kan ni gissa vilka som besegrat honom? Gulbis (Brisbane 2009), Sam Querrey (Paris 2012) och Jarkko Nieminen (Sydney 2010). Av dessa spelare är det dock bara Gulbis som ens har en tillstymmelse till chans mot Djokovic. Nu tror jag inte att Gulbis har vad som krävs för att rubba giganten just nu, men jag hoppas verkligen att han står där i åttondelsfinalen och gör ett ärligt försök.
I kvartsfinalen väntar troligen Stanislas Wawrinka, och då får vi med andra ord en repris på den episka åttondelsfinalen 2013. Wawrinka har onekligen vad som krävs för att inte bara störa Djokovic, utan faktiskt dessutom ge honom skrämselhicka. Han gjorde det två gånger förra året, när han pressade serben till fem set både i Australiska öppna-åttondelen, som sagt, och US Open-semifinalen. Wawrinkas svåraste hinder är Gasquet i åttondelen, men det förutsätter att fransmannen är fit for fight efter skadan han ådrog sig inför Doha (och ens tar sig till åttondelsfinal). Han har ju lämnat walk over i finalen mot Berdych i uppvisningsturneringen Kooyong Classic, men då angett utmattning som skäl. Frågetecken där alltså. Tror inte Gasquet kan upprepa sin succé i US Open (där han tog sig till semifinal i höstas) här i Melbourne.
Har Wawrinka några andra hot då? Ptja. Vasek Pospisil, kanske? Men nä, det känns inte troligt. Samuel Groth kan säkert, och i så fall i vanlig ordning, dundra in ett gäng serve-ess och kanske få med sig en skrällseger eller så. Tommy Robredo? Han har visserligen bevisat att man inte ska räkna ut honom så lättvindigt, men nej. Det här är en bra lottning för Wawrinka. Han borde gå till kvartsfinal. Väl där tror jag det blir ett nytt nederlag för schweizaren (har ju underlägsna 2-15 i inbördes möten – nära skjuter ingen hare, och så vidare). Djokovic har bra koll på Wawrinka nu och segern i US Open var mycket mer kontrollerad än den i Australiska öppna.
Han går till semifinal: Djokovic. Skrällvarning: Wawrinka, Gulbis. Bubblare: Robredo, Gasquet.
Semifinalerna: Nadal slår Tsonga, Djokovic slår Berdych.
I Sydney har vi bjudits på en del skrällar av både större och mindre dignitet. Att Alexandr Dolgopolovs fullständigt mosade Jerzy Janowicz (6-2, 6-2) tillhör den första kategorin. 60-35 i antal vunna poäng för Dolgopolov. Det är ganska överlägset det. Såg själv inte matchen, men tydligen var Janowicz rejält under isen. Inte särskilt konstigt i så fall med tanke på skadebekymren han dragits med på sistone. Reser ju hur som helst återigen frågetecken kring hans status inför Australiska öppna, som drar i gång på måndag. Inte alls bra.
Vidare kan nämnas att kämpen Denis Istomin slog Marin Cilic i raka set: 6-3, 6-4. Det var oväntat, tycker jag. Brukar visserligen öppna sina säsonger starkt och presterar ofta i Australien (semifinal i Sydney 2012 och kvartsfinal i Brisbane och Sydney förra året, till exempel), men ändå. Cilic såg ju stark ut i Brisbane (där han slog Istomin i tre set i första omgången) förra veckan.
Marinko Matosevic slog Andreas Seppi: 6-3, 6-4. Det trodde jag verkligen inte, efter Matosevics plattmatch mot Roger Federer förra veckan. Lät dessutom som att han klagade på skadekänningar i matchen mot Federer, så status inför hans förstarunda mot Seppi här i Sydney var väl på förhand en aning oklar.
Juan Martín del Potro tappade set mot Nicolas Mahut, men tog sig vidare ganska kontrollerat: 1-6, 6-3, 6-4. Typiskt honom att börja trögt i inledningsrundor.
På damsidan är framtidslöftet Madison Keys klar för semifinal, efter att Bethanie Mattek-Sands (som slog ut Agnieszka Radwanska i åttondelen) tvingats kasta in handduken vid ställning 3-2 i första set. Och Tsvetana Pironkova slog världssexan Sara Errani: 7-6(2), 6-3. Petra Kvitová och Angelique Kerber de enda seedade spelarna kvar i turneringen.
Och det här är som ni förstår bara de senaste skrällarna i Sydney. Tidigare i veckan slog Albert Ramos, som inte vunnit en ATP-match sedan juli förra året (9 raka förluster – sist han vann en på hardcourt var i Miami Masters i mars), USA-tvåan Sam Querrey: 4-6, 6-3, 6-4. Avgrundsdjup formsvacka för Querrey. Ska bli intressant att följa honom under säsongsinledningen, som kan bli den viktigaste i hans karriär (fast kanske inte på det viset han hade hoppats).
* * *
I Auckland stod Jack Sock för veckans skräll natten till onsdag, när han slog Tommy Haas i raka set: 6-4, 6-4. Hans hårtslående – men betydligt lägre rankade – kollega Steve Johnson chockslog dessutom fjärdeseedade Kevin Anderson: 7-5, 6-4. Och toppseedade David Ferrer tappade set mot en annan amerikan, Donald Young: 6-7(5), 6-3, 6-1.
Och så måste vi ju säga några ord om Benoit Paire. Han föll alltså mot 73-rankade Roberto Bautista-Agut i raka set: 6-3, 6-4. Samme Bautista-Agut som föll mot 270-rankade Alexandr Kudryavtsev i Chennai förra veckan. Inget illa mot Bautista-Agut, han är visserligen en dussinspelare men inte usel. Det här är dock en match som Paire på papperet bara ska vinna.
Och i Hobart ångar min poddpartner Andreas Käcks personliga favorit Garbine Muguruza på för full! Klar för kvartsfinal efter att Yanina Wickmayer kastat in handduken vid 4-1 i första set.
