Sådärja, nu har äntligen Wimbledon offentliggjort turneringsträdet – vilket givetvis innebär att det är hög tid för en analys!

Here goes:

FÖRSTA SEKTIONEN

Bubblare: Tomás Berdych.

ANDRA SEKTIONEN

Om det finns en gud så är hen en jäkligt sadistisk sådan, som placerar John Isner och Nicolas Mahut i samma ”bracket”. De båda maratonmännen kan mötas redan i andra omgången! Jisses… I övrigt den mest svårtippade sektionen. Om Federer fått ordning på form och attityd (vilket jag utgår ifrån) så borde han inte ha några problem alls att segla vidare till kvartsfinalen. Vem han möter där är lite knepigare att sia om. Isner, som floppat rejält i de senaste tre-fyra turneringarna? Janko Tipsarevic, som lade sig platt som en pannkaka i sin första match på gräs mot Yen-Hsun Lu i Queen’s? Hetsporren David Nalbandian? Oavsett vem tror jag Federer kämpar sig vidare till semifinalen med några tappade set och lite smuts på tröjan.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Janko Tipsarevic.
Bubblare: John Isner.

TREDJE SEKTIONEN

Kei Nishikoris första match sedan slutet av april. Har aldrig tagit sig förbi första omgången i Wimbledon. Inte särskilt trevliga odds, men hoppas på att 20-rankade japanen kan bärga en seger eller två. För övrigt den mest intressant sektionen – här huserar mammutservarna Juan Martín del Potro och Milos Raonic, evige världsfyran Andy Murray och Duracell-kaninen David Ferrer. Murray kan ha oturen att möta Raonic – som slog ut honom i kvartsfinalen i Barcelona – redan i åttondelen. Dessförinnan kan han råka ut för en annan dunderservare: Ivo Karlovic. Ojojoj. Om han inte hindras av skador förväntar jag mig att del Potro tar sig till och förbi en åttondel mot Ferrer (om nu inte Andy Roddick, som har en tendens att höja sitt spel i Wimbledon, sätter käppar i hjulen för spanjoren). Murray lär få det mycket tuffare, och frågan är om han orkar stå emot (visserligen avdankade) Nikolaj Davydenko, Karlovic och Raonic. Personligen ser jag fram emot en kvartsfinal mellan del Potro och Raonic.

Han går till semifinal: del Potro.
Skrällvarning: Raonic (tippade jag uteslutande med hjärtat skulle jag våga påstå att Wimbledon kan bli hans stora genombrott – och första GS-semifinal!).
Bubblare: Andy Murray.
Håll utkik efter: Milos Raonic. Har sett otroligt stark ut på sistone och var (återigen) nära att fälla Federer i Halle.

FJÄRDE SEKTIONEN

Rafael Nadals hemvist. Världstvåan får en förhållandevis enkel resa fram till kvarten, där han kan råka ut för världsfemman Jo-Wilfried Tsonga eller världstolvan Mardy Fish (som inte spelat en match på tre månader, totalt bara 13 på hela året). Tsonga är det tveklöst största hotet mot spanjoren, som gjorde en bra turnering i Franska öppna. Fransosen trivs betydligt bättre på gräs än grus, vilket ökar hans chanser till avancemang. Imponerade dock inte alls i Queen’s och föll redan i sin andra match, mot Ivan Dodig. Dessutom måste han eventuellt ta sig förbi Stanislas Wawrinka, som han tycks ha en del problem med (2-1 i inbördes möten, samtliga har gått till skiljeset). Lyckas han bara vässa formen är dock Wimbledon 2012 ett utmärkt tillfälle för Tsonga att glänsa – och rubba maktbalansen i toppen en aning.

Han går till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Bernard Tomic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.
Håll utkik efter: Matchen mellan Bernard Tomic och David Goffin i första omgången. Kan bli ett riktigt intressant möte. Goffin gjorde en sensationell insats i Franska öppna och Tomic har en tendens att höja sig avsevärt i GS-sammanhang i allmänhet och Wimbledon i synnerhet. Vill även passa på att slå ett litet slag för Brian Baker, som gör sin första Wimbledon-turnering någonsin.

SEMIFINALERNA: Federer slår Djokovic, Nadal slår del Potro.
FINALEN: Nadal slår Federer.

Ojoj, snart drar det i gång på riktigt. Wimbledon 2012. Årets tveklöst mest spännande turnering (håller ju som bekant Franska öppna som min absoluta favorit, men årets Wimbledon är onekligen mer öppen).

Svårt att analysera spelarnas chanser innan turneringsträdet offentliggjorts (kommer i morgon) – men till dess tänker jag passa på att sia lite om vilka veteraner som kan tänkas göra sina allra sista framträdanden på Wimbledons gröna gräs.

Here goes:

1. Lleyton Hewitt
Ålder: 31
Nuvarande ranking: 202.
Högsta ranking: 1 (19 november 2001)
Bästa resultat i Wimbledon: Mästare 2002.
ATP-titlar totalt: 29 (två Grand Slam).
Kommentar: Att evighetsmaskinen Hewitt väljer att lägga racketen på hyllan efter säsongen är ingen högoddsare. Slitvargen har de senaste åren varit en skugga av sitt forna jag och aldrig varit i närheten av sitt mål – att slå sig in på topp tio-listan igen.

2. Tommy Haas
Ålder: 34.
Nuvarande ranking: 49.
Högsta ranking: 2 (13 mars 2002).
Bästa resultat i Wimbledon: Semifinal 2009.
ATP-titlar totalt: 13 (inga Grand Slam).
Kommentar: Placerar sig ständigt högt på listor över ”bästa spelare som aldrig vunnit Grand Slam”. Otursförföljd tysk som varit oerhört skadedrabbad genom åren. I Wimbledon har denna otur varit närmast osannolik: 2001 tvingades han bryta matchen mot Wayne Black på grund av magproblem orsakade av en kombination av broccoli och ost, 2002 missade han turneringen för att han tog hand om sina föräldrar som skadats i en svår bilolycka, 2003 tvingades han stå över på grund av en axeloperation, 2005 snubblade han på en boll under uppvärmningen och kastade in handduken mot Janko Tipsarevic efter första set, 2007 lämnade han walkover mot Roger Federer efter att ha skadat en magmuskel i föregående match. Haas hoppas säkerligen på en värdig och ärofylld turnering 2012 innan det är dags att ge upp ATP-racet.

3. Andy Roddick
Ålder: 29.
Nuvarande ranking: 33.
Högsta ranking: 1 (3 november 2003).
Bästa resultat i Wimbledon: Final 2004, 2005 och 2009.
ATP-titlar totalt: 30 (en Grand Slam).
Kommentar: Att Andy Roddick, som sjunkit som en sten på världsrankingen, inte redan kastat in handduken är för mig en gåta. Amerikanen med stenhård serve och glödhett temperament spelar dock sin bästa tennis på gräs och har i år ett ypperligt tillfälle att avsluta karriären med flaggan något sånär i topp. Chansen att han ska lyckas omforma sitt spel så mycket som det krävs för att nå toppen igen är ju löjligt liten.

4. Venus Williams
Ålder: 32.
Nuvarande ranking: 55.
Högsta ranking: 1 (25 februari 2002).
Bästa resultat i Wimbledon: Mästare 2000, 2001, 2005, 2007, 2008.
WTA-titlar totalt: 43 (sju Grand Slam).
Kommentar: Fem titlar i Wimbledon säger det mesta om hur otroligt mycket Venus Williams betytt för tennisen. Den kroniska sjukdomen hon nu lider av är givetvis oerhört olycklig, men frågan är om inte Venus valt att lägga av snart ändå. 55:a på rankingen är så klart under hennes värdighet, och hon vill säkerligen klättra några pinnhål innan hon kliver av tennisbanan för gott.

5. Roger Federer
Ålder: 30.
Nuvarande ranking: 3.
Högsta ranking: 1 (2 februari 2004).
Bästa resultat i Wimbledon: Mästare 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2009.
ATP-titlar totalt: 74 (16 Grand Slam).
Kommentar: Min teori, som ni vet, är att Roger Federer gör sin sista säsong i år. Vinner han Wimbledon har han riktigt goda chanser att återerövra tronen som världsetta, vilket med stor sannolikhet innebär att han meddelar sitt avsked medan han är herre på täppan. Förlorar han lär han inse att loppet är kört och att han aldrig kommer lyckas uppnå drömmen om att slå Pete Sampras rekord, och nöja sig med att dra sig tillbaka som världstrea.

6. Francesca Schiavone
Ålder: 32.
Nuvarande ranking: 26.
Högsta ranking: 4 (31 januari 2011).
Bästa resultat i Wimbledon: Kvartsfinal 2009.
WTA-titlar totalt: 5 (en Grand Slam).
Kommentar: En av WTA-tourens ”late bloomers”. Har vunnit merparten av sina titlar (fyra av fem) efter 29 års ålder. Hittills enda Grand Slam-titeln kom i Franska öppna 2010. Detta bäddar givetvis för att Schiavone fortsätter några år till, men vågar ändå gissa att detta kan bli hennes sista Wimbledon.

7. Radek Stepanek
Ålder: 33.
Nuvarande ranking: 26 (13 i dubbel).
Högsta ranking: 8 (10 juli 2006).
Bästa resultat i Wimbledon: Kvartsfinal 2006.
ATP-titlar totalt: 5 (inga Grand Slam).
Kommentar: Hur länge orkar Stepanek hålla på egentligen? Nästa år är han 34 och ett halvt år gammal när det är dags för Wimbledon. Håller det för troligt att han inte spelar då – i alla fall inte i singelturneringen – men det kan å andra sidan inte finnas mycket med Stepanek som förvånar längre…

Sofia Arvidsson fortsätter glänsa i holländska ’s-Hertogenbosch. I går följde hon upp skrällsegern över Jelena Jankovic med en övertygande insats mot Arantxa Rus: 6-4, 6-1. I kvartsfinalen möter hon världstrean Agnieszka Radwanskas lillasyster Ursula Radwanska.

Vamos Sofia!

* * *

Rafael Nadal får äran att bära spanska flaggan vid OS-invigningen i London i juli. Helt rätt val – och givetvis väldigt stort för världstvåan.

Vamos Rafa!

* * *

Andy Roddick tog sin andra seger på tre månader mot Jeremy Chardy, 6-2, 7-6(6) i Eastbourne – efter att ha bränt sju matchbollar.

Roddick spelade betydligt bättre än under sina senaste matcher sedan den där galna segern över Roger Federer i Miami Masters, men utan att egentligen övertyga. Chardy hade otroligt svårt att hitta matchrytmen i första set och fick inte ordning på sitt spel förrän i andra.

Då var det redan för sent, eftersom Roddick hittat tillbaka till gammal storform i egen serve (returnerandet är ju fortfarande en av ”A-Rods” stora brister).

Roddick, som kämpar för att hitta formen inför Wimbledon, möter italienaren Fabio Fognini (som slog Bernard Tomic: 4-6, 6-3, 7-5) i kvartsfinalen.

* * *

Sagan fortsätter.

USA:s ”comeback kid” Brian Baker gnuggade sig igenom kvalet och är nu klar för Grand Slam-turneringen, efter seger över Maxime Teixeira: 5-7, 6-2, 6-1, 6-2.

– Jag var lite seg inledningsvis men jag lyckades vända på det ganska snabbt. När jag väl fått mitt första servegenombrott flöt det bara på och jag lyckades bryta många av hans servar, säger han efter matchen.

Årets Wimbledon blir Bakers första i karriären.

Här är alla som kvalificerat sig till Wimbledon:

1. Jürgen Zopp
2. Adrián Menéndez
3. Guillaume Rufin
4. Michael Russell
5. Jesse Levine
6. Florent Serra
7. Ryan Sweeting
8. Dustin Brown
9. Simone Bolelli
10. Jimmy Wang
11. Brian Baker
12. Kenny de Schepper
13. Ruben Bemelmans
14. Iñigo Cervantes Huegun
15. Jerzy Janowicz
16. Andrey Kuznetsov

Totalt fyra amerikaner, alltså (Baker, Levine, Sweeting, Russell).

* * *

David Ferrer visar fortsatt god form efter succén i Franska öppna (semifinalförlust mot Rafael Nadal). Världssexan är klar för kvartsfinal i ‘s-Hertogenbosch efter en övertygande seger över 62-rankade Leonardo Mayer (6-3, 6-1).

Wimbledons ”head groundsman” Eddie Seaward, som sköter turneringens gräsbanor, hävdar att den bland många experter vedertagna uppfattningen att gräsunderlaget blivit mycket långsammare inte är något annat än en myt.

Vad som däremot har förändrats under de senaste tio åren är att bollen studsar högre – vilket har bidragit till att motverka mammutservarnas dominans på underlaget.

– Bollen studsar högre för att underlaget är hårdare. Det beror på den grästyp vi använder och för att vi preparerar banorna så. Vi ville ha hårdare underlag för att vi ville att banorna skulle vara i lika bra skick dag 13 som dag ett, och så har det också blivit, säger Seaward till The Tennis Space.

– När jag kom hit 1990 pratade alla om att serven var för dominant. Alla sa att grästennisen var slut eftersom allt handlade om en hård serve. Så vi frågade tränarna och spelarna vad de ville att vi skulle göra. ”Om ni kan sakta ner bollens hastighet med en tiondels sekund så skulle det hjälpa”, svarade de, fortsätter han.

Seaward All England Club, som arrangerar Wimbledon tillsammans med engelska tennisförbundet, har kontinuerlig kontakt med spelarna på touren – och enligt Seaward är spelarna nöjda med hur gräsunderlaget utvecklats.

– När en spelare avslutat en match, oavsett bana, så möts de av en ledamot i kommittén eller någon annan från klubben och får chansen att lämna ett officiellt klagomål angående banan. Vi har inte fått in ett enda klagomål på någon bana under de senaste åtta åren.

Listan över spelarna som seedats till Wimbledon har offentliggjorts. Inga konstigheter alls, eftersom Wimbledon använder sig av ett enkelt linjärt system som går efter aktuell ranking – med några små justeringar för att spegla spelarnas ”styrka på gräs” .

SINGEL HERRAR:

1. Novak DJOKOVIC (SRB) [1]
2. Rafael NADAL (ESP) [2]
3. Roger FEDERER (SUI) [3]
4. Andy MURRAY (GBR) [4]
5. Jo-Wilfried TSONGA (FRA) [5]
6. Tomas BERDYCH (CZE) [7]
7. David FERRER (ESP) [6]
8. Janko TIPSAREVIC (SRB) [8]
9. Juan Martin DEL POTRO (ARG) [9]
10. Mardy FISH (USA) [12]
11. John ISNER (USA) [10]
12. Nicolas ALMAGRO (ESP) [11]
13. Gilles SIMON (FRA) [13]
14. Feliciano LOPEZ (ESP) [17]
15. Juan MONACO (ARG) [14]
16. Marin CILIC (CRO) [18]
17. Fernando VERDASCO (ESP) [16]
18. Richard GASQUET (FRA) [19]
19. Kei NISHIKORI (JPN) [20]
20. Bernard TOMIC (AUS) [27]
21. Milos RAONIC (CAN) [22]
22. Alexandr DOLGOPOLOV (UKR) [21]
23. Andreas SEPPI (ITA) [26]
24. Marcel GRANOLLERS (ESP) [23]
25. Stanislas WAWRINKA (SUI) [24]
26. Mikhail YOUZHNY (RUS) [32]
27. Philipp KOHLSCHREIBER (GER) [29]
28. Radek STEPANEK (CZE) [25]
29. Julien BENNETEAU (FRA) [31]
30. Andy RODDICK (USA) [33]
31. Florian MAYER (GER) [34]
32. Kevin ANDERSON (RSA) [30]

SINGEL DAMER:

1. Maria SHARAPOVA (RUS) [1]
2. Victoria AZARENKA (BLR) [2]
3. Agnieszka RADWANSKA (POL) [3]
4. Petra KVITOVA (CZE) [4]
5. Samantha STOSUR (AUS) [5]
6. Serena WILLIAMS (USA) [6]
7. Caroline WOZNIACKI (DEN) [7]
8. Angelique KERBER (GER) [8]
9. Marion BARTOLI (FRA) [9]
10. Sara ERRANI (ITA) [10]
11. Na LI (CHN) [11]
12. Vera ZVONAREVA (RUS) [12]
13. Dominika CIBULKOVA (SVK) [13]
14. Ana IVANOVIC (SRB) [14]
15. Sabine LISICKI (GER) [15]
16. Flavia PENNETTA (ITA) [16]
17. Maria KIRILENKO (RUS) [17]
18. Jelena JANKOVIC (SRB) [18]
19. Lucie SAFAROVA (CZE) [19]
20. Nadia PETROVA (RUS) [20]
21. Roberta VINCI (ITA) [21]
22. Julia GOERGES (GER) [22]
23. Petra CETKOVSKA (CZE) [23]
24. Francesca SCHIAVONE (ITA) [24]
25. Jie ZHENG (CHN) [25]
26. Anabel MEDINA GARRIGUES (ESP) [26]
27. Daniela HANTUCHOVA (SVK) [27]
28. Christina MCHALE (USA) [28]
29. Monica NICULESCU (ROU) [29]
30. Shuai PENG (CHN) [30]
31. Anastasia PAVLYUCHENKOVA (RUS) [31]
32. Svetlana KUZNETSOVA (RUS) [32]

Nu 55-rankade Venus Williams, som spelade ÅTTA finaler mellan 2000 och 2009, är oseedad för första gången – på 15 år!

Även veteranen och fyrfaldiga Grand Slam-vinnaren (US Open 2005, 2009 och 2010, Australiska öppna 2011) Kim Clijsters (rankad 53) är oseedad – för första gången på 12 år.

Tråkigt nog tvingas akrobatiska 15-rankade fransmannen Gaël Monfils dra sig ur turneringen på grund av skada. Skadan stoppade även Monfils från spel i Franska öppna.

Wildcards offentliggjordes tidigare i veckan:

HERRAR:

1. Jamie Baker
2. David Goffin
3. Oliver Golding
4. Joshua Goodall
5. Tommy Haas
6. Lleyton Hewitt
7. James Ward
8. Grega Žemlja

DAMER:

1. Ashleigh Barty
2. Naomi Broady
3. Johanna Konta
4. Melanie Oudin
5. Virginie Razzano
6. Laura Robson
7. Yaroslava Shvedova

På herrsidan går hälften av fribiljetterna till brittiska spelare, alltså. Inte särskilt konstigt eftersom det är en engelsk turnering där blott en brittisk spelare seedats (Andy Murray).

Men att inte USA:s ”comeback-kid” Brian Baker fick ett av dessa wildcars är för mig helt obegripligt. Jag har absolut ingenting att invända mot att David Goffin, efter sin imponerande insats i Franska öppna och urstarka match mot Roger Federer där, får ett wildcard – men jag måste säga att det är en smula märkligt att han går före Baker i kön. Goffin var trots allt en ”lucky loser” i Franska öppna, medan Baker framgångsrikt stångade sig igenom kvalet i Nice (där det blev final) och sedan föll i fem set mot 13-rankade Gilles Simon i andra omgången på Roland Garros.

Och Grega Zemlja? 119-rankad 25-åring med det inte alltför imponerade säsongsresultatet 3-3. Ett felbeslut av rang att inte ge en fribiljett till Baker, helt enkelt.

Just nu, så här veckan efter Franska öppna och veckan före Wimbledon, finns det egentligen ingenting som talar för att det där frågetecknet i rubriken ändras till ett utropstecken efter den prestigefulla turneringen i vårt grannland England.

Men det kan som bekant snabbt ändras. För vad vet vi egentligen om toppspelarnas form inför Wimbledon? Inte tillräckligt mycket för att göra rättvisa analyser. Så, låt oss vänta en stund till med dem – och i stället titta lite närmare på förutsättningarna för att Rafael Nadal eller Roger Federer ska kunna peta Novak Djokovic från positionen som världsetta:

• Djokovic måste gå till final för att sitta helt säkert på sin tron. Når han semifinal hänger det på hur det går för Federer (som måste vinna hela turneringen för att peta Djokovic). Åker han ur redan i kvarten kan det bli lite svettigare. Om Federer och Nadal då skulle mötas i en hypotetisk final är han rökt.

• Federer måste vinna hela turneringen för att ha en chans att peta Djokovic. Om det är Djokovic han slår i finalen behåller dock serben platsen som världsetta. Om Djokovic däremot åkt ut i semifinalen eller tidigare är kungatronen återerövrad. Om Federer skulle förlora mot Nadal i finalen behålls topptrion intakt.

• Nadal måste inte bara vinna för att ta över tronen – han måste dessutom hoppas på att Djokovic ryker redan i kvartsfinalen.

Så här ser det ut i konkreta siffror:

Tillsammans har de vunnit 31 av de senaste 34 Grand Slam-turneringarna.

Ett tecken på att tennisen börjar bli alldeles för förutsägbar och tråkig?

Inte alls, om man får tro världsettan Novak Djokovic:

– Jag tror att sporten upplever en riktigt god tid nu. Vi drar mycket uppmärksamhet till herrtennisen tack vare de här två stora spelarna (Rafael Nadal och Roger Federer), Andy Murray och mig själv, och vi har andra riktigt bra och karismatiska spelare. Det är bra för tennisen, säger han.

Den senaste spelaren utanför topptrion att vinna en Grand Slam-titel är Juan-Martín del Potro, som slog Roger Federer i en episk femsetsrysare i US Open 2009. Dessförinnan vann Marat Safin Australiska öppna 2005, efter finalseger över Lleyton Hewitt, och Gastón Gaudio Franska öppna 2004, efter finalseger över Guillermo Coria.

Men förutom dessa tre undantag är det alltså Federer, Nadal och Djokovic som lagt beslag på samtliga bucklor.

Alla Rafael Nadal-hatare därute (ni är ofantligt många) kommer givetvis att skylla Novak Djokovics förlust på att matchen sköts upp på grund av gårdagens ösregn.

Det är naturligtvis kvalificerat skitsnack.

Under rådande omständigheter är setsiffrorna 6-4, 6-3, 2-6, 7-5 helt rättvisa. Att utgången hade kunnat vablia en helt annan spelar egentligen ingen roll, men låt oss för skoj skull spekulera lite:

• Vad hade hänt om vädret inte förvärrats under matchen i går?
Baserat på hur otroligt stark Nadal varit under hela resan på Roland Garros, och hur överlägsen han var i finalens inledning, vågar jag påstå att han slagit sin nemesis i tre raka set. Djokovic hade svårt att hitta matchrytmen, vilket hade mer att göra med pressen som Nadal satte på honom med sina signifikativa toppspinbollar än att han underpresterade. Djokovic är tveklöst den bäste på touren att hantera Nadals högtstudsande slag, men det kräver enorm precision och fokus. Den biten av världsettans spel var inte helt klockrent i går.

• Vad hade hänt om arrangörerna valt att inte avbryta matchen i början av fjärde set? Då hade Djokovic förmodligen bärgat sin fjärde raka Grand Slam-titel. Det var nästan skrämmande att se hur obekymrat Djokovic sluggade vidare i obarmhärtiga vätan. Ju tyngre bollen och ju lergrötigare banan blev, desto hårdare och mer precisa tycktes världsettans slag bli. Helt makalöst att kunna prestera så bra tennis under så svåra förhållanden. Samtidigt var det närmast sorgligt att se hur extremt avväpnad Nadal blev när han tvingades ta i med varenda fiber i sin 185 centimeter långa kropp för att över huvud taget kunna slå igenom. Utan sin sjukt höga toppspin var Nadal närmast chanslös. En uppenbar brist som spanjoren måste åtgärda för att kunna fortsätta utmana Djokovic i Grand Slam-racet.

Det är omöjligt att komma i från att Nadals svaga avslutning i går (åtta förlorade game på raken är under all kritik) och efterföljande matchavbrott är smolk i bägaren för grusmonstret, som fram till finalen krossat allt motstånd.

Det lilla smolket kan dock inte ta ifrån Nadal den slutgiltiga segern – som gör att Rafael Nadal äntligen slagit det där gamla rekordet som skulle ha slagits redan förra året, om det inte varit för en viss Robin Söderling i åttondelsfinalen 2009.

Kritiken mot att Nadal gnällde på domaren i slutet av tredje och inledningen av fjärde set i går kväll är helt obefogad. Varför skulle han inte gnälla? Han missgynnades oerhört av vädret, men det var inte grundorsaken till hans klagomål: om detta inte varit en hett efterlängtad final hade arrangörerna tveklöst valt att avbryta matchen betydligt tidigare.

Det örat lyssnar säkert inte Nadal-hatarna (och Djokovic-älskarna) på.

Men vad gör väl det, en dag som denna?

Hattan av för Rafael Nadal, en värdig vinnare av Franska öppna 2012. Och hatten av för hans motståndare, en värdig finalist och överlägsen världsetta.

Vilken helt galen superfinal vi bjudits på hittills.

Tyvärr av helt fel anledningar, dock.

Det tunga regnet som legat som ett vått täcke över hela matchen gjorde till slut vad regn gör bäst: saboterar. (Ja, i alla fall om man snackar utomhussport – det här är ju trots allt inte en blogg om pelargoner.)

För mig ter det sig helt obegripligt att matchen inte avbröts tidigare än efter ett helt frustrerande set.

Och detta säger jag inte bara för att jag tippat Rafael Nadal, som missgynnats oerhört av det dåliga vädret, som segrare – utan för att underhållningsvärdet har sjunkit i takt med att regndropparna duggat tätare.

Nadal såg ordentligt uppgiven och frustrerad ut efter de åtta raka gameförlusterna. Och inte är väl det så konstigt? Den på Roland Garros annars så självsäkre spanjoren fick knappt någonting alls att stämma i det där ödesdigra tredje setet.

Det ska absolut inte användas som en bortförklaring. Novak Djokovic bevisar återigen att han på många plan är en betydligt mer komplett spelare än Nadal i och med att han till synes obekymrat anpassar sig efter rådande väderförhållanden (precis som i den blåsiga tillställningen mot Roger Federer i semifinalen).

Men det vore väl själva f-n om en lerig bana och bollar tunga som bly skulle hindra Nadal från att prestera sin bästa tennis i en så ofantligt viktig match. Djokovic skulle tveklöst vara en värdig vinnare ändå om han lyckades vända matchen – men det skulle bli en bitterljuv seger, och han skulle förmodligen inte kunna skaka av sig känslan av att en seger under bättre förhållanden hade varit en värdigare vinst.

Tills han lyckas göra om bedriften på ett soligt Roland Garros om ett år eller två, förstås.

Djokovic gynnades av det första uppehållet. Återstår att se om det blir Nadal som gynnas av det andra. Men en sak är alldeles bombsäker – det gynnar oss nagelbitande tennisälskare framför tv:n.

Enda förklaringen till att matchen inte avbröts tidigare är väl egentligen att det rör sig om en så hett efterlängtad final. Hade det här varit en match av mindre betydelse är jag övertygad om att den inte hade återupptagits efter det regntyngda andra setet, utan skjutits upp till i morgon.

Nu får vi be till vädergudarna att de inte fortsätter förstöra vår superfinal.

En final som saknar motstycke mellan tourens två kolossalt överlägsna spelare.

Ja, så känns ju den här finalen i Franska öppna – som på ett eller annat sätt kommer att gå till historien.

• Om Novak Djokovic dribblar pennan ur händerna på gruskungen kommer han att skriva ett modernt tenniskapitel som den förste att vinna fyra raka Grand Slam sedan Rod Laver 1969.

• Om Rafael Nadal vägrar släppa den ifrån sig kommer han att klottra över Björn Borgs gamla rekord från 1981 – och rista in sitt eget namn som den förste spelaren någonsin att vinna sju titlar på Roland Garros.

Det är så nervdallrande att man baxnar.

Tills man nyktrar till en aning och inser att finalen i princip redan är avgjord.

För hur ska Djokovic kunna stoppa Nadal. Hur ska någon kunna stoppa Nadal i dagsläget?

Jo okej, vi vet hur Djokovic måste spela för att rubba Nadals matchrytm: Tunga backhandcrossar, aggressivt spel högt upp i banan, rappa returer, solid serve, hård press och blablabla. Men för att lyckas måste han inte bara få ordning på taktiken – han måste dessutom utföra den på ett sätt som snuddar vid total perfektion.

Monaco har försökt. Han blev totalt överkörd.

Almagro har försökt. Han orkade i ett set, sen föll han platt som en pannkaka.

Ferrer har försökt. Han bjöd på sin livs tennis – men stal i slutänden bara fem set av grusmonstret.

Lägg därtill att Djokovic aldrig lyckats vinna ett set mot Nadal på Roland Garros, på tre försök (det senaste 2008) – och du förstår hur omöjlig uppgiften ter sig för den serbiske världsettan.

Om någon ska lyckas är det dock han. Det bevisade han inte minst i Madrid och Rom förra året – och i tre efterföljande Grand Slam-finaler (Wimbledon 2011, US Open 2011, Australiska öppna 2012).

Har dock oerhört svårt att se att han ska lyckas med det konststycket.

Mitt tips: 3-0 i set till Nadal. 3-1 om Djokovic lyckas plocka första eller andra.