Nu när grussäsongen har kommit i gång på allvar känns det som att analysera spelarna på samma sätt som vi för en tid sedan gjorde med turneringarna.

Helt enkelt: Grussäsongens vinnare och förlorare.

Tänker börjar med hela topp 10-segmentet, för att sedan fortsätta med särskilt utvalda spelare som antingen har en del att vinna eller en del att förlora under våren. Aktuell rankning inom parentes.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1)

Att världens just nu bästa tennisspelare behärskar alla underlag har det inte rått någon tvekan om på väldigt länge, och i söndags vann han sin tredje grusfinal över rivalen Rafael Nadal på kungens ”hemmaplan” (som Monte Carlo ju är, trots att det är Djokovic som rent fysiskt bor där).

Hans start på den europeiska grussäsongen är därför att betrakta som strålande, och han har all anledning att se fram emot resten av våren.

Både i Madrid (kvartsfinal i fjol) och Rom (final) har han färska poäng att inkassera och på så vis befästa sin position som världsetta inför Franska öppna. Räknar kallt med att han når final i alla tre oerhört prestigefulla tävlingar.

Enda smolket i bägaren kan vara en eventuell kvarts- eller semifinal mot Nadal i Franska öppna, eftersom spanjoren med stor sannolikhet kommer att vara femteseedad. En så ”tidig” förlust innebär inte bara tappade poäng utan också ett sargat självförtroende.

Djokovic lär få fler chanser att bärga sin efterlängtade titel på Roland Garros om han misslyckas även i år, men personligen tror jag att det är enormt viktigt för honom att vinna den redan nu. Gör han inte det så kan det påverka resten av hans säsong negativt – på samma sätt som (bland annat) fjolårets finalförlust påverkade hans prestationer under sommaren.

PROGNOS: Når final i både Madrid och Rom, där enda riktigt stora hotet är Rafael Nadal. Så även i Franska öppna, där ett möte mellan rivalerna kan komma tidigare. Tror på minst en titel för superserben (exklusive Monte Carlo).

* * *

ROGER FEDERER (2)

Har inte spelat en match på touren sedan kvartsfinalförlusten mot Nadal i Indian Wells eftersom han inför säsongen strök Miami ur sitt schema – vilket resulterat i en två månader lång semester.

Först i Madrid får vi se racketkonstnären igen, där han går in som titelförsvarare. Tror dock inte att han upprepar sin bedrift från förra året, då han slog Tomás Berdych i finalen. Madrid är visserligen något snabbare än övriga Masters-turneringar på grus, men inte lika mycket som förra året (då det blåa smurfgruset fick turneringen att likna hardcourt-tennis på andra sätt än bara rent estestiskt).

I Rom var han i semifinal förra året. Betydligt större chans att han försvarar de poängen än i Madrid, men på det hela taget blir grussäsongen 2013 en förlustaffär för Federer – dock inte så pass mycket att han trillar ur toppkvartetten. Hade i och för sig inte spelat överdrivet stor roll om han gjort det eftersom Wimbledon använder sig av ett unikt och egenkomponerat seedningssystem. Viktigare för Federer att få bra seedning där än att samla poäng på grus.

PROGNOS: Blir inga titlar för Federer under grussäsongen, såvida inte både Djokovic och Nadal tvingas stå över någon turnering på grund av skada. Semifinaler i Madrid och Rom ska han dock mäkta med. Semifinal i Franska öppna känns inte helt givet, men ser inte heller någon självklar utmanare. På det hela taget innebär det ändå tappade poäng på världsrankningen, vilket kan bli kostsamt under hösten.

* * *

ANDY MURRAY (3)

Trots att han har alla verktyg i lådan för att lyckas på grus så gör han väldigt sällan det. Av totalt 26 titlar i karriären har inte en enda bärgats på grus. Faktum är att Murray aldrig någonsin ens har nått en final på underlaget.

Vilket också är den största anledningen till att han ännu inte varit i närheten av att utmana aktuell världsetta (just nu Djokovic, som bekant). Han samlar helt enkelt på sig alldeles för få poäng under den så viktiga europeiska grussäsongen.

I Monte Carlo blev det respass i åttondelsfinal. Barcelona Open, som pågår i skrivande stund, valde han att stå över (vilket innebär att han tappar 90 poäng). Madrid valde han att stå över förra året, så där har han en hel del färska poäng att spela om.

Det är nog den turneringen som Murray får lägga sitt krut på, förutom Franska öppna. I Rom lär han försvara sina poäng (åttondelsfinal förra året), men tveksamt om han spelar in några nya.

Enligt uppgift stannade Murray kvar i Monte Carlo efter förlusten och hårdtränade flera timmar om dagen med sitt team. Det bådar så klart gott, men skotten måste göra stora förändringar i sitt spel för att anpassa det till underlaget. I dagsläget är han långt ifrån att utmana om titlarna.

Och Franska öppna? Well, där har han ”bara” en kvartsfinal att försvara, men det finns en hel drös kompetenta grusspelare på touren som kan sätta käppar i hjulet för honom på Roland Garros. Förra året var det David Ferrer, men det kan lika gärna vara en lägre rankad spelare som stoppar honom i år.

PROGNOS: Plockar större delen av sina poäng Madrid. I Rom kan han mycket väl ta sig till kvarts- eller semifinal beroende på hur lotten faller, men han är knappast en utmanare till någon av de två titlarna. Om all den hårda träningen faller väl ut (och lottningen är lyckosam) kan han på sin höjd upprepa sin bedrift från 2011 och ta sig till semifinal i Franska öppna, men det känns i dagsläget ytterst oklart om han ens försvarar sin kvartsfinalplats från 2012.

* * *

DAVID FERRER (4)

Hade i vanlig ordning varit en av grussäsongens stora vinnare. Det är på våren och sommaren som Ferrer gör sig själv allra störst rättvisa, och på gruset brukar Big Four temporärt utökas till en Big Five.

Nu verkar det dock som att evighetsmaskinen plågas av skada och åkte i dag på en riktig stjärnsmäll när han förlorade mot Dimitrij Tursunov redan i öppningsmatchen på hemmaplan i Barcelona. Frågan nu är om han kommer kunna gneta ihop tillräckligt med poäng för att hålla avståndet till Nadal inför Franska öppna (som lär krympa efter den här veckan).

Väl där har han en semifinalplats att försvara. Mycket möjligt att han gör det. Trots att han inte varit i överdrivet bra form under säsongsinledningen så har han hittills bärgat två titlar (Buenos Aires, Auckland) och två ”silver” (Acapulco, Miami). Vilket är väldigt imponerande och visar prov på både hög lägstanivå och stabilitet.

Ska han försvara sin semifinaplats förutsätter det förstås att han återhämtar sig snabbt från skadan – vilket han förhoppningsvis gör.

PROGNOS: Tappar viktiga poäng i Barcelona, men är han bara fri från skada i Madrid och Rom så ska han försvara sina poäng där. I Madrid kan han mycket väl gå till semifinal (kvart i fjol). I Franska öppna har han goda chanser att försvara sin semifinalplats, men det beror lite på hur hans lottning ser ut.

* * *

RAFAEL NADAL (5)

Att påstå något annat än att the king himself är en av grussäsongens stora vinnare vore givetvis tjänstefel.

Men.

Ja, det finns ett men den här gången.

Nadal har oerhört mycket poäng att försvara under våren: Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna (samt åttondelsfinal i Madrid) förra året. Han har redan tappat poäng efter Monte Carlo, och det kan bli ännu fler i framför allt Rom. I Madrid borde han rimligtvis förbättra sitt resultat från ifjol, men frågan är om det räcker för att ta tillbaka positionen som världsfyra inför Franska öppna.

Troligen inte, eftersom det i dagsläget skiljer 1,000 poäng mellan honom och landsmannen David Ferrer. Ferrer lär visserligen tappa mark gentemot Nadal efter sitt tidiga uttåg i Barcelona, men har fortfarande en ledning på över 700 poäng om Nadal försvarar sin titel.

PROGNOS: Idel finaler. Med tanke på hur enormt stark hans comeback varit hittills (tre titlar på fem finaler) håller jag det för troligt att han når final i Barcelona, Madrid och Rom – förutsatt att han inte tvingas möta rivalen Djokovic redan i kvarts- eller semifinal i någon av turneringarna. Stor risk för förlust i så fall, med tanke på Djokovics goda form och imponerande insats i Monte Carlo. Även Franska öppna kan bli en lite knepigare historia än vanligt för Nadal eftersom han i värsta fall kan seedas först som nummer fem även där. Oavsett kommer grussäsongen, när den är över, att bokföras som ännu en imponerande vår för The King of Clay – bara han håller sig hel och frisk.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6)

En stabil men inte briljant grusspelare. Får ju inte lika hög utdelning i serven och offensiven som på snabbare banor, men med Berdychs tunga grundspel sätter man mycket press på motståndaren oavsett underlag. Rör sig dessutom väldigt bra för sin längd och har ett tillräckligt solitt försvarsspel för att röna framgångar på grus.

I Barcelona samlar han på sig en del färska poäng men har sedan en finalplats att försvara i Madrid.

Där blir det poängtapp. Kvartsfinal ska han mäkta med, men frågan är om han ens tar sig till semifinal. Finns många under honom som hotar, och spelarna i toppskiktet rår han inte på (bortsett från Murray).

PROGNOS: I Rom har han bara kvartsfinal att försvara, vilket han lär göra. I Franska öppna förra året tog han sig till åttondelsfinal, en ganska blygsam bedrift som han rimligtvis bör upprepa. På det hela taget blir dock grussäsongen 2013 +-0 för Berdych, om inte till och med en förlustaffär.

* * *

JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Säsongsinledningen har varit bergochdalbana för världssjuan. Finalen i Indian Wells följdes upp med en förlust mot Tobias Kamke i öppningsmatchen i Miami. Har till och från klagat på smärtor i handleden, vilket ju som bekant spolierade hela hans säsong 2010.

Argentinaren har en del poäng att försvara under våren (semifinal i Madrid, åttondel i Rom, titel i Estoril, kvartsfinal i Franska öppna), men kommer å andra sidan ha högre seedning i årets upplaga av de tyngre turneringarna.

Till syvende och sist tror jag att del Potro kommer att bli en av grussäsongens vinnare, eftersom han sannolikt kommer att gå om Tomás Berdych på världsrankningen under våren – och på så vis ta ett kliv närmare topp 5. Berdych spelar visserligen in färska poäng i Barcelona, men har å andra sidan mycket att försvara under våren.

Tror dessutom att del Potro blir en av dem som kan dra mest nytta av en skadedrabbad David Ferrer.

PROGNOS: Plockar tillräckligt mycket poäng för att vrida positionen som världssexa ur händerna på Tomás Berdych. Försvarar troligen sin titel i Estoril men är inte en av huvudutmanarna till de tyngre bucklorna.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8)

Det intressanta med Tsonga är att hans spel är anpassat för hardcourt och gräs, men funkar även bra på grus. Jag tror att det beror på att han tvingas jobba mycket mer för poängen på grus och därför rent generellt spelar enklare – och mer effektivt. Han svävar helt enkelt ut för mycket och tar för stora risker på snabbare underlag.

Hur det än är med den saken så brukar fransmannen leverera helt okej under grussäsongen. I Monte Carlo förra veckan tog han sig till semifinal, vilket blev en plusaffär (kvartsfinal i fjol).

I Madrid och Rom har han en åttondelsfinal respektive semi att försvara, vilket känns fullt överkomligt. Att han försvarar sin kvartsfinal i Franska öppna känns däremot mer osäkert. Troligt att det tar stopp redan i tredjerundan eller åttondelsfinalen, beroende på hur lottningen (och dagsformen) ser ut. Tsonga har helt enkelt inte blivit en stabil kvartsfinalist i Grand Slam-sammanhang än.

PROGNOS: Lär inte bli några titlar för fransmannen, men däremot går han plus rent poängmässigt – dock inte tillräckligt för att hota Berdych/del Potro om sjundeplatsen på världsrankningen. Kan till och med vara så att positionen som världsåtta hänger löst.

* * *

RICHARD GASQUET (9)

Jetsetaren Gasquet påbörjade sin omvandling förra året och har sedan fortsatt på inslagen väg. Han har hittills förbättrat sina resultat i årets tre första Masters jämfört med 2012 (åttondel i Indian Wells, semi i Miami, kvart i Monte Carlo).

I Madrid och Rom har han en tredjerunda respektive kvartsfinal att försvara – vilket han borde mäkta med utan större problem, till och med inkassera några extra färska poäng. Gasquets defensiva allroundspel lämpar sig bra för grus, och när han nu dessutom förbättrat sin uthållighet avsevärt kan han bli svårstoppad.

I Franska öppna tog han sig förra året till åttondelsfinal (vilket han faktiskt gjorde i samtliga Grand Slam-turneringar) men med tanke på den stabilitet han redan visat upp under säsongsinledningen håller jag det för troligt att han nu når sin första GS-kvartsfinal sedan 2007 (semifinalförlust mot Roger Federer).

Har även en finalplats i Estoril att försvara men har valt att stå över den turneringen i år. Det poängbortfallet har han dock redan tjänat in i Monte Carlo (kvartsfinal i en Master ger 180 poäng, final i en 250-turnering ger 150). Gasquet blir därför på det hela taget en av grussäsongens vinnare.

I bästa fall kan han till och med ha gått om Tsonga på världsrankningen, men det tror jag dröjer till sommaren.

PROGNOS: Går långt i både Madrid, Rom och Paris. Samlar på sig ett gäng nya poäng och minskar avståndet till Jo-Wilfried Tsonga på världsrankningen, men en eventuell passering lär inte ske förrän efter Franska öppna.

* * *

JANKO TIPSAREVIC

Har bitit sig fast inom topp 10 i ett och ett halvt år men har nu tappat två placeringar sedan april 2012. Säsongsinledningen har varit fullkomligt bedrövlig för serben.

I Madrid har han en semifinal att försvara, vilket han med största sannolikhet inte kommer att göra. I Rom blev det dock respass redan i andra omgången 2012, men det är likväl ytterst tveksamt att hans prestationer i dessa båda turneringar tillsammans ska överstiga hans 370 inspelade poäng förra året (kvartsfinal i båda tävlingarna ger 360).

Han gick till kvartsfinal i Barcelona förra året men har i år i stället valt att spela BRD Nastase Tiriac Trophy i Rumänien. Förmodligen ett bra val, för med några segrar under bältet kan det flyende självförtroendet återvända.

Har ändå svårt att se hur grussäsongen 2013 ska bli en vinstaffär för Tipsarevic. I stället finns faktiskt risken att han trillar ur topp 10.

PROGNOS: Likt Andy Murray har Tipsarevic alla spelmässiga kvaliteter för att lyckas på grus, men har förtvivlat svårt att leverera på underlaget. Fullt möjligt att han förlorar sin position som världstia efter våren.

* * *

MARIN CILIC (11)

Kroaten får som mest utdelning på sitt tunga grundspel på snabbare underlag, men är en hyfsat stabil grusspelare (rent statistiskt bättre än Tipsarevic). Åkte ut i tredje omgången i Madrid och redan i förstarundan i Rom, så har en del poäng att spela in.

I Franska öppna blev det förlust i tredje omgången, och han bör försvara de poängen. Med tursamma lottningar i alla tre turneringar har han kapacitet att ta sig till åtminstone en kvartsfinal, så grussäsongen borde rimligtvis bli en plusaffär för Cilic.

PROGNOS: Gör inga större avtryck i någon av turneringarna men tillryggalägger en stabil vår och hotar Tipsarevic om positionen som världstia.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (17)

En av säsongsinledningens utropstecken. Har visserligen blandat och gett efter Australiska öppna, men på det hela taget har han svarat för en riktigt stark öppning på året. Rekryteringen av Magnus Norman som coach tror jag dessutom är ett genidrag, och det samarbetet kommer säkerligen bära frukt redan under våren.

Wawrinka tog sig till åttondelsfinal i Madrid, Rom och Franska öppna förra året. I år bör han betraktas som ett av de största hoten mot Big Four i samtliga turneringar och det är faktiskt mycket troligt att han når sin första kvartsfinal i Franska öppna.

Med tanke på den grymma form han visat upp de senaste veckorna blir Wawrinka en av grussäsongens vinnare.

PROGNOS: Försvarar sina poäng från förra året och har goda chanser att nå kvartsfinal eller längre i både Madrid och Rom. I Franska öppna kan han mycket väl nå sin första kvartsfinal i karriären.

* * *

FABIO FOGNINI (24)

I vanlig ordning drar jag motvilligt förhastade slutsatser efter enstaka succéer (lex Horacio Zeballos, Jerzy Janowicz) men i Monte Carlo visade Fognini vilken enorm kapacitet han besitter, särskilt på grus.

Startfälten är visserligen tuffare i Madrid och Rom, men där åkte han ut i första respektive andra omgången förra året och borde därmed kunna spela in en del färska poäng.

Vi ska däremot inte inbilla oss att han blommar ut till den fullfjädrade stjärna man kan få för sig att han är när han i sina bästa stunder bjuder på bländande tennis. Trots segrarna över Berdych och Gasquet (och förlusten mot Djokovic) i Monte Carlo har 25-åringen blygsamma 3-22 i matchfacit mot topp 10-spelare.

Tack vare semifinalplatsen i Monte Carlo är grussäsongen 2013 redan en vinstaffär för italienaren, men för att den ska räknas som en fullödig succé krävs inte bara att han bjuder på enstaka stormatcher – han måste även stabilisera sitt spel generellt. Är tveksam till att det sker redan under våren.

PROGNOS: Lär inte upprepa sin bedrift i Monte Carlo men kommer på det hela taget att förbättra sina resultat gentemot fjolåret.

* * *

GRIGOR DIMITROV (28)

Precis som med Fabio Fognini är det klokt att inte dra på alltför stora växlar efter Dimitrovs uppvisning i Monte Carlo (slog Tipsarevic i raka set i andrarundan och pressade Nadal till tre i kvarten). I Barcelona blev det respass direkt i öppningsmatchen efter förlust mot Tommy Robredo.

Dimitrov har dock en förmåga att prestera sin allra bästa tennis på grus, och med tanke på att han redan imponerat under säsongsinledningen ser det onekligen ut som att hans rankningsklättring fortsätter spikrakt uppåt.

I Madrid och Rom har han inga poäng att försvara och i Franska öppna åkte han ut redan i andra omgången förra året, vilket innebär att han kan spela in en hel del nya poäng under våren. Håller det för troligt att han når åttondelsfinal eller bättre i antingen Madrid eller Rom.

Franska öppna är dock en helt annan spelplan och i Grand Slam-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi andra omgången. Vore så klart väldigt kul om han gjorde det på just Roland Garros i år, men det beror helt och hållet på dagsform och lottning.

PROGNOS: Fortsätter klättra på världsrankningen under våren. Kan mycket väl upprepa Monte Carlo-bedriften i antingen Madrid eller Rom, och på det hela taget blir grussäsongen en plusaffär för bulgaren.

* * *

TOMMY ROBREDO (43)

30-åringen har redan bevisat att han inte ska dömas ut på förhand. Har imponerat stort i både Buenos Aires (semifinal) och Casablanca (bärgade titeln efter segrar över förhandsfavoriterna Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson).

Den goda formen tycks hålla i sig och i dag slog han ut Dimitrov i Barcelona. Har i princip inga poäng alls att försvara under våren och har således riktigt goda chanser att klättra ännu mer på rankningen (har hoppat upp 66 pinnhål sedan januari).

Med tursamma lottningar kan Robredo mycket väl slå sig in på topp 30 under grussäsongen. Konkurrensen är förvisso väldigt stor, men spanjoren har visat att han fortfarande kan leverera på sitt favoritunderlag.

PROGNOS: Våren 2013 blir lyckosam för Robredo, om han får hålla sig skadefri. Att den forne världsfemman ska slå sig in på topp 30 kanske är lite väl drastiskt, men sett till hur han presterat hittills i år har han kapaciteten att göra det. Han har också potential att leverera en och annan skräll i Madrid eller Rom, men i Franska öppna lär han inte göra några större avtryck.

* * *

ERNESTS GULBIS (53)

24-årige talangen har genom åren om vartannat höjts till skyarna och avfärdats som ett alldeles för stort problembarn för att någonsin kunna slå igenom stort.

Att han har kapaciteten för stordåd råder det ingen som helst tvekan om – 22 år gammal chockbesegrade han Roger Federer i kvartsfinalen i Rom och pressade sedan Rafael Nadal till tre set i semifinalen. På grus, alltså.

Efter att året därpå ha nått en 21-plats på rankningen (högsta noteringen hittills i karriären) föll lettländaren ner i en avgrundsdjup ”formsvacka”. Det handlade egentligen om brist på motivation, och den tog honom så djupt ner i träsket att han föll ur topp 100 (lägsta noteringen: 159).

Han inledde 2013 som rankad 138 i världen och har sedan dess alltså klättrat 85 placeringar på knappt fyra månader.

Förutom att han har övertygande 14-4 i ATP-matchfacit så här långt under säsongen så är grus statistisk sett hans bästa underlag – och han har i princip inga poäng alls att försvara under våren (bara blygsamma 20 poäng i München).

Jag är inte beredd att ropa hej förrän han tagit sig över ån, men visst vore det kul om Gulbis totalt bortslösade talang äntligen tas tillvara på. Det vi sett hittills bådar gott. Som så många gånger förr kanske vissa har som invändning, men det verkar faktiskt som att det är annorlunda den här gången.

Personligen hoppas jag därför extra mycket på att motivationen inte går förlorad igen.

För i så fall kan Gulbis bli en av grussäsongens absolut farligaste underdogs.

PROGNOS: Har hittills i år bara förlorat mot Juan Martín del Potro, Tomás Berdych, Rafael Nadal och Juan Mónaco i ATP-sammanhang. Väldigt namnkunniga spelare, vilket visar prov på Gulbis höga kapacitet. 24-åringen har historiskt levererat fina resultat på grus och trivs bra på underlaget. Lär spela in en del färska poäng och ta ytterligare kliv på rankningen. Skrällpotential i alla turneringar under våren.

http://www.youtube.com/watch?v=75nO_KzvrzU

Miami Masters bjuder i regel på ett par skrällar varje år. 2012 slog Andy Roddick sin nemesis Roger Federer i tredjerundan. 2011 åkte då fjärdeseedade Robin Söderling ut i tredjerundan, femteseedade Andy Murray i andra. 2010 Gick då 17-seedade Tomás Berdych hela vägen till final, där han föll mot sjätteseedade Roddick.

I år bjöds vi på en blytung skräll redan i andra omgången, när Juan Martín del Potro förlorade sin öppningsmatch mot Tobias Kamke.

Därefter har det rullat på mer eller mindre som väntat.

Tills i natt.

Personligen misstänkte jag att Tommy Haas skulle kunna ställa till besvär för Djokovic, som han gjorde i Toronto Masters förra året. På sin höjd pressa fram ett tredje set.

Men att han skulle vinna med setsiffrorna 6-2, 6-4…

Vem kunde förutse det?

Kolla på de där siffrorna igen. Världsettan och regerande mästaren Novak Djokovic vann alltså bara totalt sex game över två set mot 34-årige, 21-rankade veteranen Tommy Haas – hans första seger mot en världsetta sedan han slog Andre Agassi 1999 (Haas har 2-14 totalt mot världsettor).

Det ska sägas direkt att Djokovic underpresterade, vilket nästan är en förutsättning för att en skräll i den här storleksordningen över huvud taget ska kunna äga rum. Vill inte påstå att Haas överpresterade, men han spelade ruggigt bra. Speciellt taktiskt.

Väderförhållandena var påfrestande, nämligen. Enorm snålblåst.

Det brukar kunna störa Djokovic, eftersom han då tenderar att bli osäker och inte vågar trycka till bollen ordentligt.

Det där utnyttjade Haas perfekt. Han spelade oerhört enkelt, men framför allt defensivt. Inte alls passivt. Bara defensivt. Han loopade ofta bollarna långt mot baslinjen med hög topspin, slog matchen igenom inte speciellt hårt och sällan flackt (vilket han brukar försöka göra) och nyttjade sin slice mer än vanligt.

På så vis lät han alltså Djokovic driva spelet framåt, vara den som i princip själv satte fart på bollen och ta störst risker.

En sådan taktik brukar inte störa världsettans matchrytm avsevärt, men den här gången blev han osäker och lät sig pressas till många oprovocerade misstag.

Båda satte tonen redan i matchens femte game, då Djokovic tappade ledning med 30-0 i egen serve och blev bruten efter tre horribla forehandmissar på raken.

Så där fortsatte det. Djokovic brände enkla transportslag, medan typ allt Haas företog sig landade innanför linjerna. Tysken spelade oerhört enkelt och smart, medan världsettan kämpade för att hitta sin matchrytm (som aldrig riktigt infann sig).

Hur som helst.

Djokovic ute ur turneringen. Eftersom både Federer och Rafael Nadal valde att stå över hela tävlingen är det nu alltså upp till Andy Murray att försvara toppkvartettens dominans i Masters-sammanhang. Världstrean har verkligen inte övertygat så här långt, men visst borde han hållas som favorit i Djokovics, Nadals och Federers (plus del Potros) frånvaro?

Tar han sig förbi Marin Cilic och Berdych/Richard Gasquet (förmodligen Berdych) så väntar troligen David Ferrer eller Tommy Haas i finalen.

Ganska bra odds för skotten, får sägas.

* * *

Ferrer slog Kei Nishikori, som väntat: 6-4, 6-2. Japanen fortfarande några nummer för liten mot toppspelarna, även när han inte plågas av skador.

* * *

Åttondelen mellan Gasquet och Nicolás Almagro var jämn och gick till tre set, precis som jag trodde: 6-7(3), 7-5, 7-6(3).

Fransmannen möter Berdych i kvartsfinalen. Den matchen har potential att bli den klart intressantaste kvarten.

* * *

Jürgen Melzer slog Albert Ramos: 2-6, 6-3, 6-3. Hugget som stucket i den matchen, som sagt, men tycker ändå att Ramos borde ha grejat en kvartsfinalbiljett.

Melzer möter Ferrer i kvarten, och där kan jag inte se annat än att österrikarens framfart får ett abrupt slut.

* * *

Marin Cilic skrällslog Jo-Wilfried Tsonga: 7-5, 7-6(4). Större skrällar har vi upplevt, för den här kändes inte så överdrivet oväntad. Cilic var grymt stabil i egen serve och naggade hela tiden på Tsongas servegame.

Världsåttan spelade återigen alldeles för komplicerat och gav ofta Cilic öppet mål. Kroaten hade faktiskt kunnat bärga den här segern med betydligt mer förkrossande siffror, om det inte vore för att Tsonga lyckades plocka fram några ess ur rockärmen och blixtra till i tuffa underlägen.

Jag är inte särskilt förvånad över Tsongas relativt svaga start på säsongen. Däremot lite besviken. Han har ju så hög kapacitet, som det känns som att han inte tar tillvara på. Synd.

* * *

Andy Murray mosade Andreas Seppi: 6-2, 6-4.

* * *

Berdych fullkomligt pulvriserade stackars Sam Querrey: 6-1, 6-1. Matchen mot Alejandro Falla blev mycket riktigt en turning point för Berdych. Svårt att se hur Gasquet ska kunna stoppa honom nu. Han är i fantastiskt bra form, tjecken.

* * *

Gilles Simon slog Janko Tipsarevic: 5-7, 6-2, 6-2. Inte alls bra från Tipsarevics sida. Kämpasegern mot Kevin Anderson räckte tydligen inte – den svaga formen håller i sig…

* * *

Serena Williams slog Li Na i raka set, men efter att ha pressats till tiebreak i andra: 6-3, 7-6(5).

* * *

Agnieszka Radwanska var illa ute mot Kirsten Flipkens, men lyckades vända på skutan och bärgade slutligen segern i tre set: 4-6, 6-4, 6-2.

De inledande omgångarna är överstökade, agnarna har (överlag) sållats från vetet.

På herrsidan går vi i dag in i åttondelsfinalerna, den första fasen med lite mer nerv och spänning. På damsidan är vi redan framme vid kvartsfinaler.

Låt oss titta lite närmare på vad denna tisdag har att erbjuda:

* * *

DAVID FERRER (5) – KEI NISHIKORI (15)

2-2 i inbördes möten. Inte illa med tanke på att Nishikori är blott 23 år gammal och dessutom redan fått delar av karriären spolierad på grund av skador. De möttes så sent som i årets Australiska öppna, och den gången blev det total kross från Ferrers sida. Spanjoren tappade bara sju game i den tre set korta matchen.

Enligt egen utsago hämmades Nishikori dock av knäskadan han ådrog sig i Tokyo i höstas, och han såg inte helt hundra ut på banan. De där skadorna kommer och går lite mystiskt, men förlorar japanen även i Miami borde han inte ha någon att skylla på.

Han har i alla fall inte sett särskilt hämmad ut vare sig mot Victor Hanescu eller Xavier Malisse.

Ferrer klev in i turnering med nedåtgående formkurva och har hittills bara behövt besegra Fabio Fognini på sin väg mot åttondel (Dmitry Tursunov lämnad walkover).

Det här är i grunden två likvärdiga spelare. Jag tycker att Nishikori har snäppet mer offensiv spets, men det förutsätter att han vågar kliva på. Låter sig 23-åringen stressas av Ferrers ointagliga försvarsborg tenderar han att bli passiv – vilket spanjoren kommer utnyttja, precis som i Melbourne.

Nishikoris bästa chans är troligen att attackera Ferrers forehandhörn, och även försöka öppna ytor genom att tvinga fram inside out-forehands i backhandhörnet.

I bollandet är de överlag jämställda, och långa malande dueller kan sluta lite hur som helst. Hoppas att Nishikori går för fullt, för jag förväntar mig en kirurgiskt välspelad försvarsfest.

Vem som vinner?

Ferrer. Helt enkelt för att han har det psykologiska övertaget och fick med sig en viktig tvåsetsseger över Fognini efter magplasket i Indian Wells. Jag vill gärna tro att Nishikori spelmässigt snart sprungit ifatt spanjoren, men riktigt där är vi inte än.

* * *

ANDY MURRAY (3) – ANDREAS SEPPI (19)

Det blev alltså mycket riktigt Seppi som tvingas ta sig an Andy Murray. Världstrean vände 3-5-underläge mot Grigor Dimitrov i första set till tvåsetsseger: 7-6(3), 6-3. Det där med percentage tennis är någonting även Dimitrov behöver lära sig. Spelar på tok för överambitiöst.

Trots att Murray verkligen inte sett hundra ut i Miami hittills (vilket han inte heller gjorde i Indian Wells, där det blev kvartsfinal) måste allt annat än seger i raka set för skotten betraktas som en skräll.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8) – MARIN CILIC (11)

Cilic slog planenligt John Isner i natt (6-3, 7-6). Tsonga körde över Jarkko Nieminen (6-3, 6-3), inte heller det särskilt oväntat trots finländarens formtopp.

Tillsammans med Ferrer-Nishikori dagens mest intressanta drabbning, faktiskt. De har bara mötts två gånger tidigare (1-1 i inbördes) och sist var i Cincinnati 2011. Den gången blev det seger i raka set för Tsonga.

Inte så säker på att det blir så i dag. Cilic har sett stabil ut hittills och han har med sitt tunga grundspel potential att störa Tsonga, som har vissa brister i kontringsspelet och inte är överdrivet förtjust i att bli jagad i sidled.

Dessutom har han inte sett helt bekväm ut under säsongsinledningen – den stenhårda satsningen, med tränarbyte och högtravande snack om att utmana Big Four, till trots.

Skrällvarning utfärdas här alltså, även om jag tror att Tsongas rutin och skapliga form gör honom strået vassare.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – TOMMY HAAS (18)

Haas var grymt bra mot Alexandr Dolgopolov i tredjerundan och gav faktiskt Djokovic bekymmer i Toronto förra året.

Världsettan är dock alldeles för stark för att det ska bli tal om annat än möjligen ett jämnt set här. Okej, om Haas spelar om han stundtals gjorde mot Dolgopolov genom ett helt set kan han pressa fram ett tredje, som i Toronto, men det troliga är att Djokovic tar det här i raka.

* * *

JÜRGEN MELZER (42) – ALBERT RAMOS (61)

Melzer var onekligen den som drog det klart längsta strået efter Juan Martín del Potros tidiga uttåg. Tobias Kamke bjöd upp till kamp i tredje omgången men föll i tre set.

Inte direkt dagens hetaste matchup, om man säger så. Melzer har en osviklig förmåga att göra sig själv till underdog och sedan leverera – snudd på överprestera – utifrån det. Kan vara därför hans sejour inom topp 10 blev så kortvarig.

Ramos är dock en lurig spelare, inte minst eftersom han själv oftast slår i underläge. Var högoddsare både mot Juan Mónaco och James Blake men vann de matcherna i tre set.

Känns hugget som stucket vem av de båda som kniper kvartsfinalbiljetten, men det lutar lite åt Ramos. Helt enkelt för att han redan besegrat betydligt tuffare motståndare, medan Melzer glidit fram på en liten räkmacka.

* * *

RICHARD GASQUET (10) – NICOLÁS ALMAGRO (12)

Almagro leder faktiskt med 3-1 i inbördes möten (två segrar på grus, en på hardcourt). Gasquets hittills enda seger kom på gräset i Wimbledon förra året.

Inför den här matchen känns dock den pånyttfödde Gasquet som den mer kompletta spelaren, Almagro får framför allt lita till sin serve. Kommer att gynna fransmannen om matchen blir lång, så vi har säkert en tresetare med minst ett tiebreak att se fram emot.

Tror det blir svårt för Almagro att stoppa Gasquet, historiken till trots. Han är i riktigt bra form nu, världstian. Almagro i hyfsad form, men han måste höja sig ett par snäpp här för att ha en chans.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – SAM QUERREY (20)

Världssexan har alltså darrat på manschetten två matcher i rad, mot betydligt svagare motstånd än vad han ställs inför i dag.

Visserligen grymt starkt av honom att vända de matcherna, särskilt mot Alejandro Falla i går – men det duger så klart inte att underprestera på det viset mot Sam Querrey.

Querrey är inte i överdrivet bra form direkt, men han är tillräckligt stabil för att inte låta lägen som Falla hade i går rinna honom ur händerna.

Milos Raonics walkover (på grund av feber) i tredje omgången ligger dock amerikanen i fatet. På sätt och viss var det ju bonnröta eftersom Raonic med stor sannolikhet vunnit den matchen (fast det kan vi ju bara spekulera i), men samtidigt är det en nackdel att gå miste om matchning när man ställs inför topp 10-spelare.

Min gissning är att den här matchen blir Berdychs turning point. Han har varit i fantastisk form hela året och nu har han tack vare ett par tuffa matcher fått spela in sig i Miami också. Tror på seger i raka set.

* * *

JANKO TIPSAREVIC (9) – GILLES SIMON (13)

Båda klev in i turneringen med sviktande form (i Tipsarevics fall milt uttryckt) men har fått några viktiga segrar under bältet. Simon tack vare busenkel lottning, i och för sig.

Tipsarevic har inte fått mycket att stämma under de senaste veckorna, men borde ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter kämpasegern över Kevin Anderson. Och med den vinsten i bagaget borde inte bollfösaren Simon vara ett speciellt skräckinjagande hinder.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – LI NA (5)

Serena Williams stod för en fullständigt bedrövlig insats mot Dominika Cibulkova i går, men lyckades vända på steken vid ställning 2-6, 0-3. Brände busenkla transportslag och servade som en kratta i ett och ett halvt set, innan hon vaknade till liv.

Det intressanta med den här matchen är att Williams mycket väl kan upprepa den ”bedriften” i dag. Li Na är en notorisk fokusdippare, som låter poäng, game, set och i värsta fall segrar rinna henne som sand ur händerna.

I går ledde hon med 5-1 över Garbine Muguruza i första set. Några mentala kollapser senare var det tiebreak, där Li Na tog ledningen med 6-1. Nya mentala kollapser och efter en jäkla massa om och men kunde världsfemman till slut bärga segern med matchsiffrorna 7-6(6), 6-2.

Helt otänkbart att spela så och vinna över Serena Williams. Tror dessutom att formdippen i går eldade i gång världsettan. Blir förmodligen överkörning och totalt 7-1 i inbördes möten efter dagens kvartsfinal.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA (4) – KIRSTEN FLIPKENS (28)

Flipkens har lite oväntat halkat vidare i Miami. Kanske inte fullt så oväntat när man tänker efter, hon har trots allt visat prov på bra form under säsongsinledningen.

Mot Radwanska borde det dock ta stopp. Världsfyran har visserligen åkt på en del tunga smällar efter den fantastiska sviten i början av året, men en kvartsfinal i en Premier Mandatory förlorar hon inte mot en så pass mycket lägre rankad spelare.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vädrets makter har inte riktigt varit på tennisälskarnas sida den här veckan. En hel drös matcher har avbrutits och återupptagits nästkommande dag på grund av regn.

Vilket i vissa fall kan vara till hjälp. Som i Juan Martín del Potros fall. Efter att ha förlorat första set mot Tobias Kamke med 6-7(5) öppnades himmelen och syndafloden sköljde ner över Miami. Perfekt för argentinaren, tänkte man. Då får han en chans att samla ihop sig och vända på skutan.

Men icke.

I stället rasade världssjuan ihop som ett korthus och fick med sig blott 18 poäng i andra set. 7-6(5), 6-1 blev slutligen Kamkes chockerande segersiffror – och 26-åringen seglar vidare till tredjerundan i en Masters-turnering för första gången i karriären.

– Jag såg fram emot att spela här, men jag hade en dålig dag och han spelade riktigt bra, förklarar del Potro sitt magplask.

Kul för Kamke naturligtvis, som verkligen gjorde det bästa av situationen. Men sådana här enkla förluster har så klart inte del Potro råd med om han har högre mål än att gå till historien som en i mängden ”One Slam Wonders”. Argentinarens kapacitet är obestridlig, men för att kunna utmana Big Four på allvar måste han också hitta jämnheten och leverera sin bästa tennis över tid.

Jag ser inte riktigt att del Potro är där än, och min känsla av att han ännu inte är del av någon Big Five förstärktes efter det här fiaskot. Det är också därför jag framhäver Tomás Berdych som en mer potentiell världsfemma. Han har för länge sedan bevisat att han har maxkapaciteten som krävs – nu börjar han dessutom hitta stabiliteten. 

* * *

Victoria Azarenka tvingas tyvärr kasta in handduken även i Miami, på grund av vristskadan hon ådrog sig i Indian Wells.

81-rankade 19-åringen Lauren Davis gick därför in i turneringen som lucky loser – och hon gjorde det med besked.

Efter en tät sammandrabbning låg hon under med 3-6 i avgörande sets tiebreak mot 76-rankade 18-åringen Madison Keys, men räddade tre matchbollar och vann matchen med segersiffrorna 6-1, 5-7, 7-6(7).

Segern var Davis första i Key Biscayne, och hon fick veta först en timme före matchstart att hon skulle ersätta Azarenka.

– Jag brydde mig inte om jag vann eller förlorade. Jag var bara så tacksam för att få spela, sa hon efter bragdsegern.

Okej, lite överdrivet kanske med tanke på att Madison Keys inte hunnit bli något stort namn hon heller, men det var en imponerande vinst.

Azarenka lämnade som bekant w/o inför kvartsfinalen mot Caroline Wozniacki i Indian Wells förra veckan på grund av en inflammation i högra vristen. Hon återvände till träning på onsdag och insåg då att skadan förvärrats.

Hon valde att hoppa av även Miami Masters efter att ha försökt träna under fredagen. Världstrean, som har 17-0 i matchfacit hittills i år, lär tvingas vila i flera veckor.

* * *

Världstvåan Maria Sjarapova fullkomligt mosade wild card-spelaren Eugenie Bouchard i sin öppningsmatch: 6-2, 6-0. Sjarapova har förlorat fyra finaler i Miami, mot fyra olika spelare – samtliga i raka set (Kim Clijsters 2005, Svetlana Kuznetsova 2006, Victoria Azarenka 2011 och Agnieszka Radwanska 2012).

Herrarnas världsetta och titelförsvarare Novak Djokovic hade inte heller han några som helst bekymmer i sin öppningsmatch. Stackars Lukas Rosol blev totalt förödmjukad: 6-1, 6-0. Krossen var över på 52 minuter.

* * *

Veteranen James Blake avfärdade 24-rankade Julien Benneteau i raka set: 6-2, 6-3. Lite oväntat, men Blake – som spelar Miami Masters för tolfte gången i karriären – har en förmåga att höja sig inför sin hemmapublik.

– Man vet aldrig hur många fler chanser jag får att spela på såna här arenor. Jag är realistisk. Jag hoppas att jag har mycket kvar i tanken, men jag är 33 år gammal, säger han.

I nästa omgång möter amerikanen Albert Ramos, som skrällslog tolfteseedade Juan Mónaco: 6-2, 4-6, 6-3.

Detta är alltså fjärde turneringen som Mónaco förlorar redan i sin första match, femte totalt i år.

Jag kan inte påstå att jag är överdrivet förvånad. Mónaco är i grunden en grusspecialist, och att han klättrade så högt som till en tiondeplats på rankningen förra året berodde på en makalös urladdning i vissa turneringar och idogt poänghamstrande i största allmänhet.

Det var kul att se honom prestera så bra tennis under ett helt år, men nu har kraschlandningen inletts. Tillbaka till verkligheten. Han tar säkert igen det under grussäsongen och lägger sig någonstans runt topp 20-strecket.

* * *

Tredjeseedade David Ferrer är vidare till tredjerundan efter walkover från kvalspelaren Dmitry Tursunov.

* * *

Andy Murray dundrade förbi framtidslöftet Bernard Tomic i sin öppningsmatch: 6-3, 6-1.

Världstrean och vinnare av 2009 års upplaga av Miami Masters vann 80 procent i sin förstaserve och bröt Tomic två gånger per set i den blott 56 minuter långa matchen.

– Jag vet inte om han var trött eller kämpade med [den höga] luftfuktigheten, men han spelade ganska low percentage tennis. Under rådande omständigheter passade det mig väldigt bra. Jag tror att vi båda spelar med mycket variation och det finns definitivt vissa likheter där. Han träffar förmodligen bollen flackare än jag och kan generera mer kraft, men jag rör mig nog bättre, analyserar Murray matchen.

Murray föll i finalen mot Djokovic förra året och siktar på att vinna sin första Masters-buckla sedan 2011, då han besegrade David Ferrer i Shanghai. Världstrean möter Grigor Dimitrov i nästa runda i en repris av årets final i Brisbane, där Murray vann.

Dimitrov ledde med 6-4, 1-1 när Simone Bolelli tvingades avbryta matchen på grund av en handledsskada.

* * *

David Goffin tycks ha prickat in formtoppen inför Miami. Först slog han Robin Haase i en tajt tresetare (7-6, 3-6, 6-1) och i dag skrällslog han Philipp Kohlschreiber: 7-6(5), 4-6, 6-2.

Visst, Haase går sällan långt i ATP-turneringar och åkte här på sin fjärde raka förlust i förstarundan (totalt sjätte i år) och 21-rankade Kohlschreiber har hamnat i en ordentlig formsvacka efter finalförlusten mot Ferrer i Auckland, men ändå imponerande av Goffin att kravla sig ur grottan och börja få några välbehövliga segrar under bältet.

* * *

Andreas Seppi slog planenligt Aljaz Bedene, om än med vissa bekymmer: 7-5, 5-7, 7-5. Intressant spelare, Bedene. Börjar komma i gång nu. Ska bli intressant att se mer av honom under året.

* * *

Richard Gasquet bättrar på sitt säsongsfacit till 18-4 efter sin seger över kvalspelaren Olivier Rochus: 7-5, 6-2. Blir intressant att se vad fransmannen kan åstadkomma i Miami. I Indian Wells blev det platt fall mot Tomás Berdych i åttondelsfinalen.

* * *

24-rankade Jerzy Janowicz åkte ut med huvudet före: 7-6(5), 3-6, 6-3 mot Thomaz Bellucci. Ser alltså ut att bli Seppi som står för motståndet mot Andy Murray i åttondelsfinalen, alltså.

Och formsvaga John Isner lyckades till slut kämpa ner Ivan Dodig: 4-6, 7-5, 7-6(5). Viktig seger för amerikanen, som redan rasat flera placeringar på världsrankningen efter en bedrövlig säsongsinledning.

* * *

Daniel Gimeno-Traver har precis pressat Tomás Berdych till ett avgörande set i världssexans öppningsmatch. 7-5, 6-7(3) till Gimeno-Traver så här långt. Nu borde så klart Berdych med sin rutin stänga den här matchen, men det kan mycket väl bli en ny skräll i natt.

Samtidigt har Milos Raonic 6-2, 4-2 mot kvalspelaren Guillaume Rufin (som slog Marius Copil i sin öppningsmatch). En ledning som 22-årige kanadensaren inte borde släppa.

* * *

Alla dagens resultat (hittills):

http://www.youtube.com/watch?v=LBsnNzr6Nyg

Okej, vi får börja med att summera det jag ännu inte hunnit redogöra för.

För det har ju som bekant hänt en hel del i Indian Wells.

Det började med att Juan Martín del Potro skrällslog Andy Murray i kvartsfinalen i fredags: 6-7(5), 6-3, 6-1.

Och på ett oerhört imponerande sätt, dessutom. Argentinaren var långa stunder helt överlägsen världstrean, särskilt i tredje set.

Inte bara i det offensiva spelet. Delpo tog nämligen kommandot i de långa duellerna och intog ofta den counterpunchande roll som vi är vana vid att se Murray utföra till perfektion.

Murray å sin sida var inte sitt sedvanliga träffsäkra jag, inte ens i första set när han hade övertaget. När matchen väl var över hade skotten bokfört chockerande 49 oprovocerade misstag (mot del Potros i sammanhanget blygsamma 27) och okaraktäristiska åtta dubbelfel, det sista vid matchboll.

Att del Potro inte bara lyckades störa Murrays matchrytm med sin täta defensiv utan dessutom växla om till sin sedvanliga högoktaniga offensiv framför allt i egen serve, och på så vis både stänga ytorna för Murray och tvinga fram misstag, var det mest imponerande.

Även mot Novak Djokovic imponerade världssjuan, men inte riktigt på samma sätt. Argentinaren har på grund av känningar i handleden tvingats nyttja sin backhandslice betydligt mer än vanligt, vilket givetvis setts som en stor nackdel för honom.

Men den var effektiv mot Murray i kvarten, och så även mot Djokovic i semin. Båda hade problem med framför allt serven inledningsvis, men det var världsettan som fick mest utdelning i returnerandet. Han brände visserligen en hel del breakchanser men förvaltade slutligen sin totalt sjunde breakboll i setet: 6-4.

I andra set slarvade han själv bort ett servegame, men gav inte del Potro läge att fullborda. Argentinaren bröt dock på nytt och efter ett gäng magiska dueller och lite Hawaii kämpade han sig fram till 6-4 och utjämning i matchen.

Jag trodde faktiskt inte att del Potro skulle orka ett till set av det här slaget. Djokovic var den som flyttade runt sin motståndare. Han pressade hela tiden mot del Potros forehandhörn för att sedan kliva fram i banan och placera bollen i det öppna hav som lämnades oförsvarat medan argentinaren tröstlöst försökte simma ikapp.

Djokovic hade dock stora problem med framför allt sin raka backhand, den som vanligtvis brukar vara så precis och dödlig. Det såg ut som att han helt enkelt hade svårt att komma rätt till bollen när del Potro skickade en backhandslice crosscourt, och ofta lyckades han därför inte generera rätt mängd fart på bollen.

I och med att den offensiva spetsen saknades på backhandsidan fick del Potro väldigt ofta gott om tid på sig att springa runt och ladda sin forehandbössa – som den här kvällen var snudd på felfri. Han har onekligen en av tourens absolut bästa forehand när allting klaffar för argentinaren.

Mycket riktigt såg del Potro en aning andfådd och frånsprungen ut när Djokovic tog en komfortabel 3-0-ledning i avgörande set.

Men som så många gånger förr tappade Djokovic koncentrationen och slarvade bort ledningen. Vid 4-4 bärgade sedan del Potro sitt femte break i matchen – och stängde sedan matchen med ett servess.

Med tanke på hur extremt bra del Potro är när han presterar på topp är det väldigt överraskande att det här är argentinarens blott andra Masters-final i karriären (förlorade mot Murray i Montreal 2009).

* * *

Djokovics kvartsfinal mot Jo-Wilfried Tsonga i fredags ska vi snabbt försöka glömma. Djokovic var fullständigt överlägsen. Tsonga var faktiskt mestadels pinsamt ineffektiv och lojt uppgiven i världsettans 6-3, 6-1-kross.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=mpk8F-Vd2lI

I finalen möter del Potro Rafael Nadal.

Om det är oväntat?

Ja, med tanke på att det är hans första hardcourt-turnering på nästan ett år.

Nej, med tanke på hur oerhört stabil han varit hittills. Den enda som lyckats ta set mot honom är Ernests Gulbis, och han gjorde det med en sanslös offensiv och makalös formtopp.

Mot Tomás Berdych i semifinalen var spanjoren helt orubblig: 6-4, 7-5. Han svajade visserligen med ett break upp i andra set. Till att börja med fick Berdych chansen att serva hem setet vid 5-3, men Nadal satte stopp för det med aggressivt returnerande.

Vid 6-5 bjöd han sedan på totalt fyra breakbollar, innan han stängde matchen och säkrade en plats i sin totalt 33:e Masters-final i karriären (av vilka han hittills vunnit 21).

Om inte del Potro är totalt mentalt och fysiskt dränerad – han har trots allt slagit Andy Murray och Novak Djokovic i samma turnering, inte varje dag det händer om man säger så – kan vi se fram emot en hejdundrande final.

Men mer om det lite senare.

* * *

På damsidan nötte Caroline Wozniacki ner Angelique Kerber i en tresetsrysare, efter att ha legat under med 2-6, 0-2.

Matchen slutade 2-6, 6-4, 7-5. Wozniacki är således klar för sin första Premier Mandatory-final sedan Indian Wells 2011. Hennes totalt åttonde i karriären (har 5-2 i finalfacit hittills).

I finalen möter hon Maria Sjarapova, som slog Maria Kirilenko i raka set: 6-4, 6-3.

I och med semifinalsegern blir Sjarapova ny världstvåa på måndag.

Pang på rödbetan!

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – JO-WILFRIED TSONGA (8)

Oerhört jobbig matchup för Tsonga. 5-9 i inbördes möten och dessutom sju raka förluster mot världsettan. Senast han hade häng på riktigt var i Franska öppna förra året, där han ledde med 2-1 i set och brände tre matchbollar (alla i Djokovics serve).

Det jobbiga för Tsonga i sådana här matcher är att han inte får tillräckligt stor utdelning på sin serve. Hans attacktennis räcker i grunden inte för att slå igenom en försvarsmur av Djokovics mått. Därför måste han ofta ta till drastiska och väldigt oförutsägbara metoder, som tenderar att falla platt mot spelare av Djokovics kaliber.

Det som krävs för att världsåttan ska lyckas skrälla i kväll är inte bara att han spelar i det närmaste felfritt, utan också att Djokovic har en riktigt dålig dag på jobbet.

Och det har han faktiskt redan haft ett par under Indian Wells. I alla fall stundtals.

Det är Tsongas chans. Han måste hugga på minsta lilla bjudning, fullborda ett break och sedan lyckas hålla huvudet kallt. Lättare sagt än gjort, men inte heller mission impossible.

Han lyckades inte på Roland Garros, men i en tresetare är det fullt möjligt – tack vare Djokovics sedvanliga fokustapp.

Dessutom är det svårt att avgöra exakt hur motiverad Djokovic är i den här turneringen. Han har egentligen inget annat än titeln att spela för (eventuellt poängtapp spelar ytterst liten roll för honom eftersom han har en så pass stor ledning på världsrankningen), vi vet redan att det är främst Franska öppna han har siktet inställt på i år, det vankas ny Master redan nästa vecka och så vidare.

Låter han sig påverkas av sådant kan han faktiskt göra en tillräckligt slätstruken insats att Tsonga vinner, om fransmannen bara spelar sina kort rätt.

Tror dock inte att det kommer hända. Djokovic anno 2013 påminner nämligen mycket mer om 2011 års upplaga än 2012 års. Förra året besvärades han på olika plan, mestadels utanför banan, vilket påverkade hans spel. Trots det svarade han för en grym säsong med en Grand Slam-buckla på tre finaler och sex titlar på totalt elva finaler överlag.

I år är han sitt självsäkra, trygga jag igen. Då kan han kosta på sig fokusdippar och plötsliga formsvackor under pågående match.

* * *

ANDY MURRAY (3) – JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Det här är den av kvällens två kvartsfinaler på herrsidan som på förhand har störst skrällpotential, enligt bland andra oddssättarna.

Jag håller inte med.

Att Murray leder med 5-1 i inbördes, och enda segern för del Potro kom på gruset i Madrid under succéåret 2009 (3-1 i inbördes möten för Murray det året) är inte överdrivet relevant i sammanhanget eftersom det faktiskt har gått över tre år sedan de sist möttes.

Det viktiga här är att Murray spelmässigt passar del Potro väldigt illa. Precis som i fallet Tsonga-Djokovic bygger argentinarens powertennis på snabba avslut, hög utdelning i egen serve och aggressivt baslinjespel.

När del Potro näppeligen orkar slugga sönder Roger Federer, som passar honom mycket bättre spelmässigt, i en tresetare – hur ska han då orka göra det mot Murray?

Att del Potro har de offensiva vapen som krävs för att etablera sig i den absoluta toppen råder det ingen tvekan om, och han har förbättrat de defensiva aspekterna av sitt spel. Vårdar bollen mycket bättre i långa bolldueller och rör sig smidigare på banan, både i djup- och sidled. Men uthålligheten lämnar en del övrigt att önska och i bollandet är han helt enkelt inte tillräckligt säker för att rå på Murray.

Skotten har visserligen inte imponerat så här långt i Indian Wells (trots att kvartsfinalplatsen är en klar förbättring mot 2012, då han åkte ut i första omgången) men har nu fått en väldigt åtråvärd morot i och med Roger Federers uttåg i kvarten mot rivalen Rafael Nadal i natt.

Att han har chansen att ta över positionen som världstvåa (måste i så fall nå final) räcker tveklöst för att han ska höja sig den lilla nivå som krävs för att utmanövrera en formstark del Potro (den ende av de kvarvarande kvartsfinalisterna som inte tappat set).

Den här matchen har onekligen potential att gå till tre set, men på det stora hela har jag svårt att se ett annat scenario än att Murray nöter ner del Potro.

* * *

ANGELIQUE KERBER (6) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Båda har på sätt och vis halkat in i den här semifinalen på varsitt bananskal, efter att Samantha Stosurs respektive Victoria Azarenkas tvingats lämna walkover i kvartsfinalen.

Känns mest oförtjänt i Wozniackis fall, för jag tror inte att hon hade rått på Azarenka. Kerber, som varit oväntat stark hittills och gått igenom turneringen utan att tappa set, hade däremot haft riktigt goda chanser att slå Stosur.

Det är också världssexan som har ett svagt övertag i inbördes möten, 3-2, och har tre raka segrar över forna världsettan: två på hardcourt, en på grus.

Ser Kerber som den självklara favoriten i det här mötet och såvida hon inte klappar ihop eller får skadekänningar tycker jag att hon borde ta det här i raka set.

* * *

MARIA SJARAPOVA (3) – MARIA KIRILENKO (15)

Den klart hetaste semifinalen på damsidan. Sjarapova leder med 4-2 i inbördes möten men brukar ha en del problem mot Kirilenko. Förra året pressades hon till tre set här i Indian Wells (i kvartsfinalen) efter att ha tappat första set.

Hur matchbilden kommer att se ut den här gången är lite svårt att sia om. Sjarapova kommer med största sannolikhet att vara den som driver spelet framåt, eftersom Kirilenko trivs i den mer taktiska rollen som spelförstörare.

15-rankade ryskan har dock en väldigt varierad repertoar och är den klart bättre spelaren framme vid nät, där hon kan göra en hel del skada om hon ges utrymme. Hon kommer med största sannolikhet att försöka hacka sönder Sjarapovas matchrytm och stressa fram oprovocerade misstag från världstrean.

Det kan mycket väl gå vägen. Bortsett från öppningsmatchen mot Francesca Schiavone har Sjarapova haft oroväckande hög andel oprovocerade misstag och dubbelfel. En lika trög start som mot Sara Errani i kvartsfinalen kan vara direkt fatal, vilket hon är högst medveten om.

Är hon bara stabil i sitt offensiva sluggande är Sjarapova den solklara favoriten – med en ordentlig skrällvarning för Kirilenko. Hon är en envis fighter som vägrar ge upp, vilket hon inte minst visade mot Petra Kvitová i kvarten.

Samtidigt har hon tillryggalagt tre raka tresetare i Indian Wells, vilket tar på krafterna. Nu är hon visserligen grymt vältränad, men de tuffa matcherna lär ändå till viss del ha dränerat hennes energi, vilket kan bli avgörande mot en powerspelare som Sjarapova.

Jag håller som sagt Sjarapova som favorit här, men blir inte alls förvånad om Kirilenko lyckas bärga sin tredje raka seger över en topp 10-spelare i natt.

Vi börjar med Stanislas Wawrinka och hans totala oförmåga att besegra toppspelare i de större sammanhangen, trots briljans och stundtals även överlägsenhet.

Jag såg inte själv matchen mellan Wawrinka och hans stora idol och landsman Roger Federer, som han genom alla år alltid haft alldeles för stor respekt för. Rapporterna efter nattens drabbning gör dock gällande att Wawrinka på många sätt svarade för en lika imponerande insats som mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen i Australiska öppna – men återigen snubblade på mållinjen.

Har också noterat att den för sin ödmjukhet så hyllade Federer dessutom ägnade sig åt lite osportslighet i tredje set, då han missade en volley framme vid nät efter serve och började jiddra med huvuddomaren för att han inte tilläts utmana domslutet på sin egen förstaserve.

(Bollen var alltså ute men dömdes in. Att Federer inte fick utmana domslutet berodde på att han inte genast efter serven avbröt spelet. Helt korrekt beslut av domaren alltså. För inte inbillar ni er väl att Federer velat utmana om han inte missat sin volley?)

Nåväl.

Efter en del om och men kunde Federer hur som helst vända matchen i tredje set när Wawrinka var ett break upp, och säkrade slutligen en plats i kvartsfinalen: 6-3, 6-7(4), 7-5.

Där möter han sin stora nemesis Rafael Nadal, som lyckades utmanövrera vansinnigt formstarka Ernests Gulbis: 4-6, 6-4, 7-5.

Att de inte mötts före en semifinal i de här sammanhangen sedan 2004 är redan uttjatat, men faktum är att det gått nästan exakt ett år sedan de sist möttes över huvud taget.

Den gången, i Indian Wells, rörde det sig om en semifinal, och Federer vann i raka set (6-3, 6-4).

Så lätt kommer han inte att få det nu.

Federer befinner sig för närvarande i någon sorts svacka och har inte spelat överdrivet bra sedan Australiska öppna i början av året. Efter flopparna i Rotterdam och Dubai trodde jag att Mästarnas Mästare skulle studsa tillbaka här i Indian Wells, men än har formtoppen uteblivit. I stället har kurvan fortsatt att peka svagt nedåt.

På sätt och vis är det kul för den här kvartsfinalen, för annars hade han förmodligen varit totalt överlägsen rent spelmässigt (sällan mentalt, men det är en annan femma). Att Federer nu är i sämre form och Nadal inte hunnit hitta tillbaka till sitt rätta jag jämnar helt enkelt ut oddsen lite.

Att Nadal står i 2,00 gånger pengarna är därför en smula förvånande. Jag känner snarare att det är väldigt nära 50-50 inför den här matchen. Federer är överlag den bättre spelaren av de båda på hardcourt (trots att han bara har 6-5 i inbördes på underlaget), men Nadal har under åren byggt upp ett enormt psykologiskt övertag.

Om inte Federer presterar på topp, vilket han inte gjort på ett tag nu, är det därför rimligt att tro på en ny förlust och 10-19 totalt i inbördes möten mot spanjoren. Nadal lär nämligen kräma ut precis allt han har i de där krånglande knäna för att slå sin gamle rival.

* * *

Ibland blir man inte riktigt klok på Novak Djokovic. Inför matchen mot Sam Querrey kunde man ju tänka sig att han dels omgående ville visa att Paris Masters-incidenten var en engångsföreteelse, och dels få matchen överstökad eftersom den spelades sent på natten lokal tid.

Det började i så fall bra.

Total överlägsenhet och 6-0 efter knappt en halvtimme ute på banan. Querrey hade absolut noll och ingenting att komma med.

I andra set var det som om Djokovic började tänka på något helt annat. Franska öppna, kanske. Han kom fel till bollen, missade busenkla transportslag, bjöd in Querrey i matchen med bedrövligt servande och så vidare.

Så där höll det på hela vägen till tiebreak, där Novak tog ledningen med 5-1. Efter två brända matchbollar bärgade han slutligen segern med setsiffrorna 6-0, 7-6(6) på den svenska morgonkvisten.

Typiskt Djokovic, med andra ord. Både överlägsenheten och den sviktande koncentrationsförmågan.

* * *

Åttondelsfinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic blev mycket riktigt en serve- och sluggerfest. Och en väldigt jämn sådan.

Tsonga vann 80 procent i sin förstaserve, Raonic 79. Kanadensaren slog tolv ess, mot fransmannens sju. Och världssexan vann med en ynka poäng totalt: 86-85.

Men det var Raonic som började bäst och rättvist bärgade första set med 6-4 efter att ha förvaltat en av sina fem breakbollar.

I andra set följdes de åt hela vägen till 6-5, då Raonic för första gången i matchen hade breakboll mot sig. Han räddade den första men inte den andra. Oväntat tyckte uppenbarligen liveoddssättarna, som gav 4,33 gånger pengarna för Tsonga-seger efter första set.

Tredje set blev nästan identiskt med andra och även här behövde Tsonga bara förvalta en ynka breakboll – som dessutom råkade vara matchboll – för att ta sig vidare till kvartsfinal. Och visst var det lite sorgligt att se Raonic gå tillbaka mot baslinjen efter det där dubbelfelet vid matchboll, som om han utmanade domslutet.

Det gjorde han inte.

Poängtavlan var trasig och Raonic hade inte förstått att han förlorat matchen. Huvuddomaren fick informera 22-åringen om att matchen var över.

Riktigt tråkigt att se Raonic vika ner sig på det sättet, särskilt i egen serve, efter att ha varit så resolut och bestämd i första set. Inte förvånande, (det har trots allt hänt förr), men tråkigt.

Tsonga möter hur som helst Djokovic i kvarten.

* * *

Åttondelen mellan Kevin Anderson och Gilles Simon var gårdagens klart märkligaste. Anderson var snudd på överlägsen i första set, som han vann enkelt med 6-3.

I andra set var matchbilden den totalt omvända. Plötsligt kunde Anderson inte slå en serve. Inte en forehand. Inte en backhand. Knappt ens en slice. Och det tidigare så stabila nätspelet var en total katastrof.

Efter att ha hållit sitt första servegame i setet torskade han sex raka game och praktiskt taget gav Simon kvitteringen. Trots att fransmannen inte höjde sig nämnvärt mellan seten. Anderson var helt enkelt bedrövlig. Det var snudd på pinsamt ibland, som när han följde upp två raka dubbelfel med en makalöst dålig forehandmiss.

Det kändes faktiskt som att han var lite trött efter urladdningen i första set och därför tankade, för att hämta krafter till tredje.

För i det där avgörande setet var han nämligen återigen klart bättre än Simon. Scenförändringen var precis lika plötslig som mellan första och andra.

Märkligt.

Setsiffrorna blev till slut: 6-3, 1-6, 6-4. Anderson ställs nu återigen mot Tomás Berdych, precis som i Australiska öppna (fast den gången i åttondelsfinal). Då blev det stryk i raka set. Behöver inte nödvändigtvis bli så nu, med tanke på hur formstark sydafrikanen är, men det är givetvis en match som Berdych bör vinna.

Ovan nämnde Berdych utklassade världstian Richard Gasquet i första set och säkrade slutligen kvartsfinalplatsen i raka set: 6-1, 7-5.

Lite trist att Gasquet inte hade mycket att sätta emot ens när han höjde sitt spel. Kändes ju som att han äntligen fått ordning på sina prioriteringar efter den urstarka säsongsinledningen, men nu är ojämnheten tillbaka igen. Kanske lite väl tidigt att misstänka att han är på väg att falla tillbaka i gamla mönster, men man slås ändå av tanken.

* * *

Andy Murray slog planenligt Carlos Berlocq, men fick som sagt slita för segern: 7-6(4), 6-4. Juan Martín del Potro fick det betydligt enklare mot veteranen Tommy Haas: 6-1, 6-2.

Blir en riktigt trevlig kvartsfinal mellan världstrean och världssjuan.

Murray leder med 5-1 i inbördes möten. Delpos enda seger hittills kom på gruset i Madrid 2009. Lär dock bli en jämn tillställning.

* * *

Matchen mellan Petra Kvitová och Maria Kirilenko blev mycket riktigt en av gårdagens klart mest sevärda matcher. Ganska lång var den också.

Kvitová var inledningsvis riktigt aggressiv och hade ordning på winners kontra oprovocerade misstag, vilket är direkt livsnödvändigt för att hon ska kunna vinna en match.

Misstagen är ofrånkomliga när man spelar sådan attacktennis som Kvitová, men de måste hållas på ett absolut minimum. Annars letar de sig in i hennes huvud och så börjar hon tvivla på sig själv. Vilket oftast utnyttjas tacksamt av motståndaren.

Så även i går.

Kvitová ledde alltså med 6-4, 4-2 när den mentala kollapsen kom. En kollaps som Kirilenko inte var sen att utnyttja. Detta alltså efter att Kvitová själv jobbat ikapp ett 2-4-underläge i första set och sedan vunnit åtta av tio game.

Vid ställning 4-5, 15-0 i egen serve slår sedan Kvitová fyra raka dubbelfel och bjuder på så vis bort hela setet.

De följdes sedan åt under tredje set, tills Kirilenko förvaltade en breakboll och fick chansen att serva hem matchen. Vilket hon gjorde, efter att först ha hamnat i 0-30-underläge.

Siffrorna efter matchen är inte jättesmickrande för Kvitová. Hon slog visserligen hela 43 winners, men även 48 oprovocerade misstag (mot Kirilenkos 17-19).

Riktigt imponerande av Kirilenko, som alltså följde upp sin skrällseger över Agnieszka Radwanska i tredjerundan på bästa tänkbara sätt.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som efter en del besvär avfärdade Sara Errani i raka set: 7-6(6), 6-2.

Vi har en del riktigt heta matcher att se fram emot i dag – åttondelsfinaler på herrsidan, kvartar på damsidan.

Vi tar en titt:

* * *

Gilles Simon-Kevin Anderson
Roger Federer-Stanislas Wawrinka
Rafael Nadal-Ernests Gulbis
Novak Djokovic-Sam Querrey
Jo-Wilfried Tsonga-Milos Raonic
Tomás Berdych-Richard Gasquet
Andy Murray-Carlos Berlocq
Juan Martín del Potro-Tommy Haas

• Första mötet mellan Simon och galet formstarka Kevin Anderson. Och det är frågan om två diametralt olika spelare här. Anderson förlitar sig på hård serve och tungt grundspel, medan Simons främsta vapen är snabbhet och taktiskt spelsinne. Normalt sett skulle Anderson vara helt beroende av att få maximal utdelning i egen serve eftersom Simon utklassar honom totalt i bollandet, men Anderson har faktiskt sett stabil ut även på den punkten i Indian Wells. Simon betydligt mer formsvag, men han har en kuslig förmåga att hamstra poäng och utnyttja sin motståndares svagheter. Det här borde därför bli en jämn tillställning. Går säkert till tre set. Frågan är om Anderson kommer orka rent fysiskt. Han måste nämligen spela på toppen av sin förmåga och förmodligen tvingas ta ganska stora risker, vilket alltid är vanskligt. På papperet är det här en matchup som gynnar tålmodige Simon, så jag håller ändå honom som knapp favorit – trots att oddsen talar för Anderson.

• Federer-Wawrinka är sällan en intressant matchup. Påstår inte att det kommer bli ett sömnpiller, men ytterst lite talar för att Federer inte bärgar sin 13:e seger över landsmannen (12-1 i inbördes inför matchen).

• Kvällens/nattens klart mest intressanta match. Gulbis har hittat tillbaka till sin motivation (har han egentligen någonsin haft en, förresten?) och det har gett resultat. 24-åringen har verkligen talang så det räcker och blir över. Att döma av hans förhandssnack har han dessutom både självförtroende och ambitioner inför mötet med Nadal. Lite av en mardrömsmatch för spanjoren, som förmodligen mycket hellre mött Andreas Seppi. Gulbis har alla offensiva vapen som krävs för att sätta press på Nadal på hardcourt, och har dessutom i Indian Wells (och Delray Beach) även visat sig besitta de defensiva kvaliteter som är så viktiga i dagens tennis. Det lär inte bli någon promenadseger för Nadal det här – om han ens vinner. Inte alls omöjligt att Gulbis ställer till med en praktskräll. Att Nadal dessutom gått miste om viktig matchträning i och med Leonard Mayers walkover ligger också världsfemman i fatet. Jag förväntar mig en rafflande – och känslosam – uppgörelse.

• Nye USA-ettan Querrey kan faktiskt skryta med att han är den ende som besegrat Djokovic i tävlingssammanhang det senaste halvåret. I Paris Masters i höstas var dock världsettan grymt omotiverad, och anklagelserna om att han tankade (förlorade med flit) är kanske inte helt tagna ur luften. Den här gången blir det inte lika roligt för Querrey. Kolossen Djokovic kommer att visa var skåpet ska stå, förmodligen i raka set. Att pressas till tre set mot en formstark Marinko Matosevic är visserligen ingenting att skämmas över, men det duger inte mot Novak. Trots att världsettan inledningsvis uppträdde som att han klivit ur sängen fem minuter före inbollning avfärdade han Grigor Dimitrov enkelt i raka set (7-6, 6-1).

• Här har vi ytterligare en högintressant match. Ja, kanske inte spelmässigt. Det lär bli en hel del servess och dueller som är över på två-tre slag mellan Tsonga och Raonic. Nej, det ska bli intressant att se om Raonic kan bjuda på lika tufft motstånd som i London-OS förra året (då Tsonga vann med 25-23 i skiljeset). Hardcourt passar kanadensaren bättre än gräs, så här finns absolut skrällpotential. 2,33 gånger pengarna på Raonic är klart lockande, särskilt med tanke på att Tsonga pressades till två tiebreak mot comebackande Mardy Fish i tredje omgången. Nu är väl inte Raonic i överdrivet mycket bättre form sett till hans prestationer så här långt under året, men han vet att han kan slå en spelare som Tsonga – om han bara har en bra dag. Vilket han hade mot Marin Cilic i går (3-6, 6-4, 6-3).

• Berdych är inte alls förtjust i att möta den sortens passive aggressive all court-spelare som Gasquet är. Gasquets kombination av snabbhet, varierade slagregister och effektiva kontringsspel tar liksom udden av Berdychs attacktennis. Dessutom är tjecken inte en tillräckligt bra returnerare för att kontinuerligt sätta hög press i Gasquets serve. Det gör honom osäker. Och när Berdych blir osäker, då spelar han vårdslöst. Vill det sig riktigt illa vikar han ner sig fullständigt mentalt, som för några år sedan. Nu har han visserligen visat grym form under säsongsinledningen, så det råder ingen som helst tvekan om att han är favorit inför den här åttondelen – trots att Gasquet har två raka segrar och 4-2 i inbördes möten mot världssexan. Skrällvarning utfärdas, dock. Gasquets förbättrade uthållighet ger honom nämligen ett ganska bra övertag i en sådan här matchup.

• Berlocq tycks ha prickat in någon sorts galen, och oväntad, formtopp. 6-2, 6-2 och inte en enda breakboll mot sig mot Kei Nishikori i går var sanslöst överraskande. Det är därför lite problematiskt att helt avfärda honom inför åttondelen mot Murray, trots att man i normala fall hade gjort det utan att blinka. Världstrean får säkert slita för segern, men skrällpotentialen måste ändå anses liten.

• Tio år skiljer mellan del Potro och Haas. Vilket varit ganska tydligt i deras tre tidigare möten. Samtliga på hardcourt, och del Potro har vunnit alla tre i raka set. Det gör han förmodligen även här. Haas skräll mot Nicolás Almagro var nämligen måhända lite otippad, men inte helt överraskande. Almagro har fortfarande inte lärt sig spela ordentligt på hardcourt och drabbas av mental härdsmälta titt som tätt. Såvida Delpo inte har en riktigt dålig dag på jobbet (som han stundtals hade mot Björn Phau) borde han öka på till 8-0 i set efter den här matchen.

* * *

Petra Kvitová-Maria Kirilenko
Maria Sjarapova-Sara Errani

• Dagens klart mest intressanta match på damsidan. 3-3 i inbördes möten, 2-1 till Kvitová under 2012 (i Australiska öppna tvingades Kirilenko dock avbryta matchen). Vinnaren i samtliga matcher har bara behövt två set för att bärga segern, men det har ändå varit jämna matcher (7-6, 6-3 till Kirilenko i OS, 7-6, 7-5 till Kvitová i New Haven). Kvitová har 3-1 på hardcourt, vilket så klart ger henne ett mentalt övertag inför den här matchen. Kirilenkos enda seger på underlaget kom i Toronto 2009. Det här lär hur som helst bli en tät batalj, som förmodligen avgörs med små marginaler. Såvida inte Kvitová ”överraskar” med en för henne så typisk genomklappning…

• Det skiljer bara fem placeringar mellan Sjarapova och Errani, men spelmässigt är Sjarapova brutalt överlägsen. Särskilt beträffande högstanivå och speciellt på hardcourt. Hon har inte varit fläckfri i Indian Wells men ändå bärgat övertygande segrar. Båda har fått en ganska behaglig resa till åttondeslfinalen och det här är första riktiga kraftmätningen. Borde rimligtvis bli en förhållandevis enkel seger för Sjarapova

* * *

Alla gårdagens resultat:

Några matcher är redan överstökade. Milos Raonic slog Marin Cilic i tre set (3-6, 6-4, 6-3) och Jo-Wilfried Tsonga krånglade sig förbi comebackande Mardy Fish (7-6, 7-6). Han har svårt för Fisken, den gode Tsonga. Förstår inte riktigt varför. Tsonga är ju en i grunden så mycket bättre spelare.

Men nåväl.

På damsidan slog Sara Errani världselvan Marion Bartoli (6-3, 6-2) och Petra Kvitová avfärdade Klara Zakopalova (6-2, 6-3).

Vi går raskt vidare till återstående matcher:

Sam Querrey-Marinko Matosevic
Nicolás Almagro-Tommy Haas
Kei Nishikori-Carlos Berlocq
Novak Djokovic-Grigor Dimitrov
Juan Martín del Potro-Björn Phau

• Querrey leder i skrivande stund med 1-0 i set över Matosevic och Tommy Haas, lite oväntat, med 1-0 i set över Almagro. Känns ändå som att båda har goda chanser att vända sina matcher. Querrey borde så klart vinna, men det är inte helt givet. Om inte Almagro kollapsar fullständigt ska han kunna nöta ner 34-årige Haas.

• Nishikori solklar favorit mot Berlocq, trots att det är svårt att veta var man har japanen. Magisk ena dagen, rasselkungen själv nästa (och oftast då på grund av någon sorts skada). Men Berlocq på hardcourt, det är en match Nishikori bara ska vinna om han inte går sönder fullständigt.

• Dimitrov är alltid rolig att titta på, men han har inte mycket att sätta emot Djokovic. Om Djokovic har en dålig dag och Dimitrov en väldigt bra så kanske det går till tre set, men det tror jag inte att Novak har någon lust med efter matchen mot Fognini. Två raka för världsettan, alltså.

• Delpo har sett stark ut hittills. Phau? Han får nog nöja sig med att ha tagit sig så långt som till tredje omgången i en Master.

* * *

Och på damsidan:

Maria Sjarapova-Lara Arrubarrena-Vecino
Agnieszka Radwanska-Maria Kirilenko
Victoria Azarenka-Urszula Radwanska
Samantha Stosur-Mona Barthel
Angelique Kerber-Garbine Muguruza Blanco

• 5-5 mellan Sjarapova och 87-rankade Arrubarrena just nu. Väldigt otippat. Men den lilla fnurran på tråden borde världstrean rimligtvis reda ut. Hon brukar hitta tillbaka till bollträffen och vända på steken mot svagare motståndare.

• En av kvällens mest intressanta matcher. Radwanska har visserligen 6-2 och fyra raka segrar i inbördes möten, men Kirilenko har närmat sig mer och mer för varje match. 7-5, 4-6, 7-5 i Wimbledon senast och 6-0, 2-6, 7-5 i Indian Wells 2011. Kan mycket väl bli en skräll här, även om Radwanska får betraktas som klar favorit.

• Promenadseger för Azarenka. Var visserligen hyfsat jämn i deras hittills enda möte, i just Indian Wells 2011, men Azarenka är en så mycket bättre spelare nu. Borde handla om strögame för Radwanska.

• Stosur imponerade inte mot Peng i går. Barthel svajade visserligen även hon mot Ana Ivanovic, men här finns tveklöst skrällpotential.

• Kerber verkar ha hittat tillbaka till sig själv på sistone. Glädjande. Muguruza borde därför inte bli några problem.

http://www.youtube.com/watch?v=xB1oEu-9bdA

Gårdagen (och natten) blev förhållandevis skrällfri. 83-rankade Jevgenij Donskoj tog set mot trögstartad Andy Murray (som hämtade in 1-5 men förlorade första set med 5-7) och Fabio Fognini mot Novak Djokovic.

Att 53-rankade Marinko Matosevic slog 14-rankade Juan Mónaco i raka set var helt väntat. Formsvaga Mónaco har bara vunnit i Davis Cup-sammanhang så här långt i år – och bokförde nu sin fjärde raka turneringsförlust i första omgången (har tidigare fått respass direkt även i Australiska öppna, Vina del Mar och Sao Paolo).

Samtidigt har Matosevic tillryggalagt en av sina starkaste säsongsinledningar i karriären och har nu 7-6 i matchfacit i år.

De enda riktiga skrällarna på herrsidan var Björn Phaus seger över Jeremy Chardy (6-2, 2-6, 6-4) och Carlos Berlocqs över Alexandr Dolgopolov (6-3, 6-7, 6-3).

Carlos Berlocq är inte bara en dussinspelare som Dolgopolov normalt sett ska spöa på hardcourt i sömnen, utan dessutom något av en slagpåse i ATP-sammanhang (utom på grus). Den här förlusten är därför ett väldigt bra kvitto på Dolgopolovs fullkomligt bedrövliga form.

* * *

På damsidan föll tyvärr svenska Johanna Larsson mot världssjuan Sara Errani: 6-3, 6-1. Tråkigt, men inte särskilt oväntat.

Den enda fullbordade skrällen var 87-rankade Lara Arruabarrenas seger över 14-seedade Roberta Vinci: 2-6, 6-4, 6-4. Världsfyran Agnieszka Radwanska hade visserligen problem mot 29-rankade Sorana Cirstea, men red ut stormen i tre set: 6-7(3), 6-3, 6-4. Intressant åttondelsfinal mot Maria Kirilenko, som slog Mallory Burdette (6-3, 4-6, 6-2), väntar.

I övrigt tog sig de seedade spelarna vidare förhållandevis enkelt. Carla Suarez Navarro pressade visserligen Maria Sjarapova, men världstrean vann till slut i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Nåväl.

Låt oss nu i stället blicka framåt och se vad kvällen/natten har att erbjuda:

Jarkko Nieminen-Kevin Anderson
Rafael Nadal-Leonardo Mayer
Andreas Seppi-Ernests Gulbis
Jerzy Janowicz-Richard Gasquet
Tomás Berdych-Florian Mayer
Gilles Simon-Benoit Paire
Roger Federer-Ivan Dodig
Stanislas Wawrinka-Lleyton Hewitt

• Nieminen och Anderson båda i god form, kan bli en sevärd match. Borde rimligtvis bli seger för Anderson i raka set, om nu inte Nieminen har en sådan där dag då han bara vägrar att ge sig. Inte omöjligt att han har det, men seger för Anderson känns givet.

• Nadal pressades i första set mot Ryan Harrison i öppningsmatchen men vann till slut en komfortabel seger, för att vara första tävlingsmatchen på hardcourt sedan Miami 2012. Mayer lär inte bli några överdrivet stora bekymmer för världsfemman, trots att argentinaren skåpade ut Mikhail Juzjnyj.

• Gulbis har alltså 10-2 i ATP-matchfacit så här långt i år. Bara Juan Martín del Potro (Rotterdam) och Tomás Berdych (Marseille) som lyckats besegra honom i ATP-sammanhang. Kan han så vill han, helt enkelt. Särskilt mot en spelare som Andreas Seppi. Given seger för Gulbis, om han nu inte drar i sig några öl före matchen. Men det skulle han väl aldrig göra?

• Janowicz miniskrällde mot David Nalbandian i öppningsmatchen, men en skräll av betydligt större proportioner mot världstian Richard Gasquet känns inte helt troligt. Han har, föga förvånande, inte lyckats komma upp till samma nivå som i Paris Masters förra året och den högst rankade spelaren han besegrat i år är Julien Benneteau (i Marseille, då rankad 30). Ingen omöjlig match för 24-rankade polacken, men tror inte han rår på Gasquet.

• Berdych är i sanslöst bra form. Florian Mayer? Mja, fyra raka förluster inför Indian Wells är väl kanske inget vidare tecken på en formtopp, om man säger så. Dessutom har Berdych 4-0 i inbördes möten. Minimal skrällchans.

• Här har ju Benoit Paire en riktigt god ”skrällchans”. Gilles Simon har alltså 1,68 i odds, mot Paires 2,15. Trots att Paire har två raka segrar över Simon (Rotterdam 2011, Montpellier 2013, 2-0 totalt i inbördes möten). Simon räddade visserligen matchbollar och vände 1-5 i skiljeset mot Paolo Lorenzi i öppningsmatchen, medan Paire hade ganska tuff förstarunda mot knepiga Lukasz Kubot, men avfärdade sedan Philipp Kohlschreiber i raka set i andra omgången. Kan säkert bli jämnt, men Paire har goda chanser att vinna. Vilket vore kul eftersom han aldrig tagit sig förbi andra omgången tidigare.

• Känns nästan lite konstigt att Roger Federer och Ivan Dodig aldrig mötts förut. Men någon gång ska ju vara den första. Kan bli intressant, men allt annat än seger i raka set för Federer är att betrakta som ytterst skrällbetonat.

• 1-1 i inbördes möten och båda matcherna har gått till skiljeset. Som så många andra bollmotare kan Hewitt göra livet surt för Wawrinka, men det beror helt på vad schweizaren är på för spelhumör (det vill säga om han har skallen med sig eller lämnat den hemma). Bortsett från chocktorsken mot Aljaz Bedene i Chennai har Wawrinka i år faktiskt bara förlorat mot topp 10-spelare (plus Fabio Fognini, men det var på Foggys favoritunderlag grus i Acapulco). Den episka femsetaren mot Djokovic i Australiska öppna har onekligen stärkt Wawrinkas psyke, och han borde därför inte förlora mot Hewitt på hardcourt i en Masters-turnering. Men han kommer säkerligen få slita för segern.

* * *

Angelique Kerber-Yanina Wickmayer
Magdalena Rybarikova-Garbine Muguruza Blanco
Nadia Petrova-Julia Görges
Samantha Stosur-Shuai Peng
Caroline Wozniacki-Elena Vesnina

• Kerber favorit, men hon har inte varit att lita på så här långt i år. 1-1 i inbördes möten här, och båda matcherna har gått till skiljeset. Kerber vann senast, på hardcourt i Paris förra året (Wickmayer vann på gruset i Rom). 32-rankade Wickmayer har överlag presterat bäst av de båda under säsongsinledningen, i alla fall sett till kapacitet. Tycker ändå att Kerber borde ta det här ganska enkelt.

• 1-1 i inbördes möten även här (Paris och Australiska öppna, båda i år) och det var faktiskt 95-rankade Muguruzu som vann sist (Australiska öppna). Dock med en hårsmån – närmare bestämt 14-12 i skiljeset. Lär bli jämnt även nu, och 55-rankade Rybarikova har tveklöst siktet inställt på revansch.

• Har aldrig mötts tidigare och kliver in i denna matchup med snarlika resultat i respektive öppningsmatch i bagaget (6-2, 6-3 för Petrova mot 71-rankade Stefanie Vögele, 6-3, 6-3 för Görges mot Sofia Arvidsson). Världstolvan Petrova är dock den klart bättre spelaren av de båda och borde vinna relativt enkelt.

• Världsnian Stosur har bara tappat ett set plus ett gäng strögame på fyra matcher mot 38-rankade Shuai Peng. Borde inte bli mer än just strögame för Peng även i Indian Wells.

• Ingen överdrivet svår matchup för Wozniacki, i alla fall inte på papperet: Världstian leder med 5-1 i inbördes möten. Det har dock gått två år sedan senaste matchen, och 30-rankade Vesnina har en bra säsongsinledning bakom sig (final i Hobart, bland annat). Kan möjligen skrälla, med tanke på Wozniackis svajiga start på året (föll mot 186-rankade doldisen Qiang Wang i Kuala Lumpur i slutet av februari.

* * *

Alla gårdagens resultat: