http://www.youtube.com/watch?v=Hx3r7D00Dbs

Rafael Nadal mot Juan Martín del Potro.

Visst hade väl en klassisk batalj mellan Nadal och rivalen Novak Djokovic suttit fint, men med tanke på hur del Potro presterat i Indian Wells kan det här bli en riktigt högoktanig finaldrabbning.

Den smärtande handleden verkar bara ha gynnat del Potro, som då tvingats nyttja sin backhandslice mer än vanligt. Det är måhända inte tourens bästa slice, men den var rysligt effektiv mot Andy Murray i kvarten och Djokovic i semin. Delvis för att den skapade variation som störde de bådas matchrytm, men också för att den filade ner deras offensiva spets på backhandsidan.

Den kommer troligtvis inte vara fullt så effektiv mot Nadal som med sin massiva överskruv inte kommer ha lika mycket problem med att skopa upp dem.

Kollar vi lite statistik så ser vi att Nadal leder med 7-3 i inbördes möten. Delpos samtliga tre segrar kom efter varandra och under hans succéår 2009 (Miami, Montréal och US Open). På hardcourt står det 3-3 i matcher.

När del Potro spelar på topp har han en förmåga att dundra igenom Nadals försvarsmur med sin enorma forehandslägga. Nadal kan som bekant ha vissa problem med offensiva sluggers, särskilt på hardcourt, och där är del Potro inget undantag.

Likt Ernests Gulbis är han bra på att själv sätta fart på bollen och har i regel inte lika stora problem med att ta ner Nadals överskruvade loopar som många andra på touren.

En förutsättning för att han ska kunna slå spanjoren i kväll är att han servar i det närmaste felfritt. Han kunde kosta på sig ett par bortslarvade servegame mot Djokovic i går, men det berodde på att serben bjöd tillbaka med eget slarv – medan Nadal varit betydligt stabilare i just serven än både Djokovic och Murray.

Han måste dessutom i huvudsak försöka placera sina tunga grundslag djupt ner i Nadals forehandhörn. Världsfemman har verkligen lyckats anpassa sitt spel till hardcourt, men han har fortfarande problem med att justera sin position bakåt i banan. Det kräver dock enorm precision och kraft, och är således ett vanskligt högriskspel. Bär det frukt kan han få Nadal ur gängorna, men det kan också generera många oprovocerade misstag.

I övrigt måste han fortsätta vårda bollen i duellerna och hitta lägen att vända försvar till attack.

http://www.youtube.com/watch?v=Gxosmuk5lug

Det kommer verkligen inte bli lätt för del Potro, givet vem som står på andra sidan nätet. Nadal kommer nämligen med största sannolikhet inte att bjuda på en flod av oprovocerade misstag à la Murray, eller fokusdippar i avgörande lägen à la Djokovic.

Nadal har också varit grymt aggressiv i sitt returnerande så här långt i turneringen och kommer hela tiden nagga på Delpos serve, vilket kan skapa enorm stress.

Så vad tror vi om det här då?

Det kommer förmodligen att bli jämnt, men jag är inte säker på att det går till tre set. Jag tror nämligen att Nadal har en till växel att lägga i och kan då bärga ett par, tre break per set. Tror inte att del Potro kommer kunna sätta kontinuerlig press i spanjorens serve, utan måste ta tillvara på de luckor som uppstår och chanser han då får.

Det är nämligen en del annat som talar emot del Potro. Han har precis sluggat sig igenom två energikrävande tresetare. Vilket gett honom back-to-back-segrar över Djokovic och Murray, två av världens bästa tennisspelare. Inte ens det hör till vanligheterna, och nu ska han alltså slå en tredje. Ingen lätt uppgift.

Risken är att de där två segrarna dränerat honom både fysiskt och psykiskt – medan Nadal i och med tresetssegern över Gulbis och tvåsetskrossarna mot skadehämmad Federer och formtoppad Berdych gett spanjoren precis det självförtroende han behöver.

Dessutom har Nadal rutinen. Det här blir hans 33:e Masters-final (av de tidigare 32 har han vunnit 21) – del Potros blott andra (förlorade mot Murray i Montréal 2009). Det är dessutom Nadals fjärde final i Indian Wells (segrar 2007 och 2009, förlust 2011).

Delpo har verkligen imponerat så här långt i Indian Wells, men jag tycker att Nadal har varit snäppet mer övertygande. Att Nadal endast låtit sig pressas till tre set mot Gulbis säger faktiskt lika mycket om spanjoren som om letten. Jag menar, även formstarke världssexan Berdych har ett flackt och tungt grundspel och får dessutom hög utdelning på sin serve, men avfärdades ändå i raka set.

Jag tycker därför inte att det är riktigt 50-50, som det på förhand kändes mellan Nadal och Federer. Snarare 60-40 i Nadals favör.

Det vore väl snudd på tjänstefel att inte kasta in en skrällvarning på del Potro med tanke på hans segrar över Murray och Djokovic, men jag tror faktiskt att Nadal är betydligt mer motiverad än världsettan och -trean i den här turneringen. Det är också en viktig del av matchbilden – Nadal kommer inte att vika ner sig och han kommer inte att bjuda på några billiga poäng.

* * *

Det känns som att vi blivit snuvade på en drömfinal mellan Maria Sjarapova och Victoria Azarenka.

I stället får vi en mellan Sjarapova och forna världsettan Caroline Wozniacki.

Känns inte riktigt lika hett.

Sjarapova leder med 4-2 i inbördes möten, men har historiskt haft en del problem mot bollmotaren Wozniacki. Danskan är nämligen grymt bra på att stressa fram misstag med sitt passiva counterpunchande, och Sjarapova kan som bekant svaja som en flaggstång om hon har en sådan dag.

Det tror jag inte att hon har i kväll. Hon har nämligen inte ställts inför en del utmaningar och inte bara glidigt igenom den här turneringen. Viktigt för Sjarapova att få lite tuggmotstånd så hon hittar sin matchrytm i en sådan här turnering.

I finalsammanhang brukar hon inte vika ner sig, om inte motståndaren heter Azarenka eller Serena Williams (och då beror det helt enkelt på att de är överlägsna).

Wozniacki är inte överlägsen Sjarapova ens när hon har en bra dag – då krävs också att Sjarapova har en dålig.

Det går säkert till tre set, men vill det sig riktigt illa för Wozniacki blir det förlust i två raka.

http://www.youtube.com/watch?v=LBsnNzr6Nyg

Okej, vi får börja med att summera det jag ännu inte hunnit redogöra för.

För det har ju som bekant hänt en hel del i Indian Wells.

Det började med att Juan Martín del Potro skrällslog Andy Murray i kvartsfinalen i fredags: 6-7(5), 6-3, 6-1.

Och på ett oerhört imponerande sätt, dessutom. Argentinaren var långa stunder helt överlägsen världstrean, särskilt i tredje set.

Inte bara i det offensiva spelet. Delpo tog nämligen kommandot i de långa duellerna och intog ofta den counterpunchande roll som vi är vana vid att se Murray utföra till perfektion.

Murray å sin sida var inte sitt sedvanliga träffsäkra jag, inte ens i första set när han hade övertaget. När matchen väl var över hade skotten bokfört chockerande 49 oprovocerade misstag (mot del Potros i sammanhanget blygsamma 27) och okaraktäristiska åtta dubbelfel, det sista vid matchboll.

Att del Potro inte bara lyckades störa Murrays matchrytm med sin täta defensiv utan dessutom växla om till sin sedvanliga högoktaniga offensiv framför allt i egen serve, och på så vis både stänga ytorna för Murray och tvinga fram misstag, var det mest imponerande.

Även mot Novak Djokovic imponerade världssjuan, men inte riktigt på samma sätt. Argentinaren har på grund av känningar i handleden tvingats nyttja sin backhandslice betydligt mer än vanligt, vilket givetvis setts som en stor nackdel för honom.

Men den var effektiv mot Murray i kvarten, och så även mot Djokovic i semin. Båda hade problem med framför allt serven inledningsvis, men det var världsettan som fick mest utdelning i returnerandet. Han brände visserligen en hel del breakchanser men förvaltade slutligen sin totalt sjunde breakboll i setet: 6-4.

I andra set slarvade han själv bort ett servegame, men gav inte del Potro läge att fullborda. Argentinaren bröt dock på nytt och efter ett gäng magiska dueller och lite Hawaii kämpade han sig fram till 6-4 och utjämning i matchen.

Jag trodde faktiskt inte att del Potro skulle orka ett till set av det här slaget. Djokovic var den som flyttade runt sin motståndare. Han pressade hela tiden mot del Potros forehandhörn för att sedan kliva fram i banan och placera bollen i det öppna hav som lämnades oförsvarat medan argentinaren tröstlöst försökte simma ikapp.

Djokovic hade dock stora problem med framför allt sin raka backhand, den som vanligtvis brukar vara så precis och dödlig. Det såg ut som att han helt enkelt hade svårt att komma rätt till bollen när del Potro skickade en backhandslice crosscourt, och ofta lyckades han därför inte generera rätt mängd fart på bollen.

I och med att den offensiva spetsen saknades på backhandsidan fick del Potro väldigt ofta gott om tid på sig att springa runt och ladda sin forehandbössa – som den här kvällen var snudd på felfri. Han har onekligen en av tourens absolut bästa forehand när allting klaffar för argentinaren.

Mycket riktigt såg del Potro en aning andfådd och frånsprungen ut när Djokovic tog en komfortabel 3-0-ledning i avgörande set.

Men som så många gånger förr tappade Djokovic koncentrationen och slarvade bort ledningen. Vid 4-4 bärgade sedan del Potro sitt femte break i matchen – och stängde sedan matchen med ett servess.

Med tanke på hur extremt bra del Potro är när han presterar på topp är det väldigt överraskande att det här är argentinarens blott andra Masters-final i karriären (förlorade mot Murray i Montreal 2009).

* * *

Djokovics kvartsfinal mot Jo-Wilfried Tsonga i fredags ska vi snabbt försöka glömma. Djokovic var fullständigt överlägsen. Tsonga var faktiskt mestadels pinsamt ineffektiv och lojt uppgiven i världsettans 6-3, 6-1-kross.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=mpk8F-Vd2lI

I finalen möter del Potro Rafael Nadal.

Om det är oväntat?

Ja, med tanke på att det är hans första hardcourt-turnering på nästan ett år.

Nej, med tanke på hur oerhört stabil han varit hittills. Den enda som lyckats ta set mot honom är Ernests Gulbis, och han gjorde det med en sanslös offensiv och makalös formtopp.

Mot Tomás Berdych i semifinalen var spanjoren helt orubblig: 6-4, 7-5. Han svajade visserligen med ett break upp i andra set. Till att börja med fick Berdych chansen att serva hem setet vid 5-3, men Nadal satte stopp för det med aggressivt returnerande.

Vid 6-5 bjöd han sedan på totalt fyra breakbollar, innan han stängde matchen och säkrade en plats i sin totalt 33:e Masters-final i karriären (av vilka han hittills vunnit 21).

Om inte del Potro är totalt mentalt och fysiskt dränerad – han har trots allt slagit Andy Murray och Novak Djokovic i samma turnering, inte varje dag det händer om man säger så – kan vi se fram emot en hejdundrande final.

Men mer om det lite senare.

* * *

På damsidan nötte Caroline Wozniacki ner Angelique Kerber i en tresetsrysare, efter att ha legat under med 2-6, 0-2.

Matchen slutade 2-6, 6-4, 7-5. Wozniacki är således klar för sin första Premier Mandatory-final sedan Indian Wells 2011. Hennes totalt åttonde i karriären (har 5-2 i finalfacit hittills).

I finalen möter hon Maria Sjarapova, som slog Maria Kirilenko i raka set: 6-4, 6-3.

I och med semifinalsegern blir Sjarapova ny världstvåa på måndag.

Pang på rödbetan!

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – JO-WILFRIED TSONGA (8)

Oerhört jobbig matchup för Tsonga. 5-9 i inbördes möten och dessutom sju raka förluster mot världsettan. Senast han hade häng på riktigt var i Franska öppna förra året, där han ledde med 2-1 i set och brände tre matchbollar (alla i Djokovics serve).

Det jobbiga för Tsonga i sådana här matcher är att han inte får tillräckligt stor utdelning på sin serve. Hans attacktennis räcker i grunden inte för att slå igenom en försvarsmur av Djokovics mått. Därför måste han ofta ta till drastiska och väldigt oförutsägbara metoder, som tenderar att falla platt mot spelare av Djokovics kaliber.

Det som krävs för att världsåttan ska lyckas skrälla i kväll är inte bara att han spelar i det närmaste felfritt, utan också att Djokovic har en riktigt dålig dag på jobbet.

Och det har han faktiskt redan haft ett par under Indian Wells. I alla fall stundtals.

Det är Tsongas chans. Han måste hugga på minsta lilla bjudning, fullborda ett break och sedan lyckas hålla huvudet kallt. Lättare sagt än gjort, men inte heller mission impossible.

Han lyckades inte på Roland Garros, men i en tresetare är det fullt möjligt – tack vare Djokovics sedvanliga fokustapp.

Dessutom är det svårt att avgöra exakt hur motiverad Djokovic är i den här turneringen. Han har egentligen inget annat än titeln att spela för (eventuellt poängtapp spelar ytterst liten roll för honom eftersom han har en så pass stor ledning på världsrankningen), vi vet redan att det är främst Franska öppna han har siktet inställt på i år, det vankas ny Master redan nästa vecka och så vidare.

Låter han sig påverkas av sådant kan han faktiskt göra en tillräckligt slätstruken insats att Tsonga vinner, om fransmannen bara spelar sina kort rätt.

Tror dock inte att det kommer hända. Djokovic anno 2013 påminner nämligen mycket mer om 2011 års upplaga än 2012 års. Förra året besvärades han på olika plan, mestadels utanför banan, vilket påverkade hans spel. Trots det svarade han för en grym säsong med en Grand Slam-buckla på tre finaler och sex titlar på totalt elva finaler överlag.

I år är han sitt självsäkra, trygga jag igen. Då kan han kosta på sig fokusdippar och plötsliga formsvackor under pågående match.

* * *

ANDY MURRAY (3) – JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Det här är den av kvällens två kvartsfinaler på herrsidan som på förhand har störst skrällpotential, enligt bland andra oddssättarna.

Jag håller inte med.

Att Murray leder med 5-1 i inbördes, och enda segern för del Potro kom på gruset i Madrid under succéåret 2009 (3-1 i inbördes möten för Murray det året) är inte överdrivet relevant i sammanhanget eftersom det faktiskt har gått över tre år sedan de sist möttes.

Det viktiga här är att Murray spelmässigt passar del Potro väldigt illa. Precis som i fallet Tsonga-Djokovic bygger argentinarens powertennis på snabba avslut, hög utdelning i egen serve och aggressivt baslinjespel.

När del Potro näppeligen orkar slugga sönder Roger Federer, som passar honom mycket bättre spelmässigt, i en tresetare – hur ska han då orka göra det mot Murray?

Att del Potro har de offensiva vapen som krävs för att etablera sig i den absoluta toppen råder det ingen tvekan om, och han har förbättrat de defensiva aspekterna av sitt spel. Vårdar bollen mycket bättre i långa bolldueller och rör sig smidigare på banan, både i djup- och sidled. Men uthålligheten lämnar en del övrigt att önska och i bollandet är han helt enkelt inte tillräckligt säker för att rå på Murray.

Skotten har visserligen inte imponerat så här långt i Indian Wells (trots att kvartsfinalplatsen är en klar förbättring mot 2012, då han åkte ut i första omgången) men har nu fått en väldigt åtråvärd morot i och med Roger Federers uttåg i kvarten mot rivalen Rafael Nadal i natt.

Att han har chansen att ta över positionen som världstvåa (måste i så fall nå final) räcker tveklöst för att han ska höja sig den lilla nivå som krävs för att utmanövrera en formstark del Potro (den ende av de kvarvarande kvartsfinalisterna som inte tappat set).

Den här matchen har onekligen potential att gå till tre set, men på det stora hela har jag svårt att se ett annat scenario än att Murray nöter ner del Potro.

* * *

ANGELIQUE KERBER (6) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Båda har på sätt och vis halkat in i den här semifinalen på varsitt bananskal, efter att Samantha Stosurs respektive Victoria Azarenkas tvingats lämna walkover i kvartsfinalen.

Känns mest oförtjänt i Wozniackis fall, för jag tror inte att hon hade rått på Azarenka. Kerber, som varit oväntat stark hittills och gått igenom turneringen utan att tappa set, hade däremot haft riktigt goda chanser att slå Stosur.

Det är också världssexan som har ett svagt övertag i inbördes möten, 3-2, och har tre raka segrar över forna världsettan: två på hardcourt, en på grus.

Ser Kerber som den självklara favoriten i det här mötet och såvida hon inte klappar ihop eller får skadekänningar tycker jag att hon borde ta det här i raka set.

* * *

MARIA SJARAPOVA (3) – MARIA KIRILENKO (15)

Den klart hetaste semifinalen på damsidan. Sjarapova leder med 4-2 i inbördes möten men brukar ha en del problem mot Kirilenko. Förra året pressades hon till tre set här i Indian Wells (i kvartsfinalen) efter att ha tappat första set.

Hur matchbilden kommer att se ut den här gången är lite svårt att sia om. Sjarapova kommer med största sannolikhet att vara den som driver spelet framåt, eftersom Kirilenko trivs i den mer taktiska rollen som spelförstörare.

15-rankade ryskan har dock en väldigt varierad repertoar och är den klart bättre spelaren framme vid nät, där hon kan göra en hel del skada om hon ges utrymme. Hon kommer med största sannolikhet att försöka hacka sönder Sjarapovas matchrytm och stressa fram oprovocerade misstag från världstrean.

Det kan mycket väl gå vägen. Bortsett från öppningsmatchen mot Francesca Schiavone har Sjarapova haft oroväckande hög andel oprovocerade misstag och dubbelfel. En lika trög start som mot Sara Errani i kvartsfinalen kan vara direkt fatal, vilket hon är högst medveten om.

Är hon bara stabil i sitt offensiva sluggande är Sjarapova den solklara favoriten – med en ordentlig skrällvarning för Kirilenko. Hon är en envis fighter som vägrar ge upp, vilket hon inte minst visade mot Petra Kvitová i kvarten.

Samtidigt har hon tillryggalagt tre raka tresetare i Indian Wells, vilket tar på krafterna. Nu är hon visserligen grymt vältränad, men de tuffa matcherna lär ändå till viss del ha dränerat hennes energi, vilket kan bli avgörande mot en powerspelare som Sjarapova.

Jag håller som sagt Sjarapova som favorit här, men blir inte alls förvånad om Kirilenko lyckas bärga sin tredje raka seger över en topp 10-spelare i natt.

Vi börjar med Stanislas Wawrinka och hans totala oförmåga att besegra toppspelare i de större sammanhangen, trots briljans och stundtals även överlägsenhet.

Jag såg inte själv matchen mellan Wawrinka och hans stora idol och landsman Roger Federer, som han genom alla år alltid haft alldeles för stor respekt för. Rapporterna efter nattens drabbning gör dock gällande att Wawrinka på många sätt svarade för en lika imponerande insats som mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen i Australiska öppna – men återigen snubblade på mållinjen.

Har också noterat att den för sin ödmjukhet så hyllade Federer dessutom ägnade sig åt lite osportslighet i tredje set, då han missade en volley framme vid nät efter serve och började jiddra med huvuddomaren för att han inte tilläts utmana domslutet på sin egen förstaserve.

(Bollen var alltså ute men dömdes in. Att Federer inte fick utmana domslutet berodde på att han inte genast efter serven avbröt spelet. Helt korrekt beslut av domaren alltså. För inte inbillar ni er väl att Federer velat utmana om han inte missat sin volley?)

Nåväl.

Efter en del om och men kunde Federer hur som helst vända matchen i tredje set när Wawrinka var ett break upp, och säkrade slutligen en plats i kvartsfinalen: 6-3, 6-7(4), 7-5.

Där möter han sin stora nemesis Rafael Nadal, som lyckades utmanövrera vansinnigt formstarka Ernests Gulbis: 4-6, 6-4, 7-5.

Att de inte mötts före en semifinal i de här sammanhangen sedan 2004 är redan uttjatat, men faktum är att det gått nästan exakt ett år sedan de sist möttes över huvud taget.

Den gången, i Indian Wells, rörde det sig om en semifinal, och Federer vann i raka set (6-3, 6-4).

Så lätt kommer han inte att få det nu.

Federer befinner sig för närvarande i någon sorts svacka och har inte spelat överdrivet bra sedan Australiska öppna i början av året. Efter flopparna i Rotterdam och Dubai trodde jag att Mästarnas Mästare skulle studsa tillbaka här i Indian Wells, men än har formtoppen uteblivit. I stället har kurvan fortsatt att peka svagt nedåt.

På sätt och vis är det kul för den här kvartsfinalen, för annars hade han förmodligen varit totalt överlägsen rent spelmässigt (sällan mentalt, men det är en annan femma). Att Federer nu är i sämre form och Nadal inte hunnit hitta tillbaka till sitt rätta jag jämnar helt enkelt ut oddsen lite.

Att Nadal står i 2,00 gånger pengarna är därför en smula förvånande. Jag känner snarare att det är väldigt nära 50-50 inför den här matchen. Federer är överlag den bättre spelaren av de båda på hardcourt (trots att han bara har 6-5 i inbördes på underlaget), men Nadal har under åren byggt upp ett enormt psykologiskt övertag.

Om inte Federer presterar på topp, vilket han inte gjort på ett tag nu, är det därför rimligt att tro på en ny förlust och 10-19 totalt i inbördes möten mot spanjoren. Nadal lär nämligen kräma ut precis allt han har i de där krånglande knäna för att slå sin gamle rival.

* * *

Ibland blir man inte riktigt klok på Novak Djokovic. Inför matchen mot Sam Querrey kunde man ju tänka sig att han dels omgående ville visa att Paris Masters-incidenten var en engångsföreteelse, och dels få matchen överstökad eftersom den spelades sent på natten lokal tid.

Det började i så fall bra.

Total överlägsenhet och 6-0 efter knappt en halvtimme ute på banan. Querrey hade absolut noll och ingenting att komma med.

I andra set var det som om Djokovic började tänka på något helt annat. Franska öppna, kanske. Han kom fel till bollen, missade busenkla transportslag, bjöd in Querrey i matchen med bedrövligt servande och så vidare.

Så där höll det på hela vägen till tiebreak, där Novak tog ledningen med 5-1. Efter två brända matchbollar bärgade han slutligen segern med setsiffrorna 6-0, 7-6(6) på den svenska morgonkvisten.

Typiskt Djokovic, med andra ord. Både överlägsenheten och den sviktande koncentrationsförmågan.

* * *

Åttondelsfinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic blev mycket riktigt en serve- och sluggerfest. Och en väldigt jämn sådan.

Tsonga vann 80 procent i sin förstaserve, Raonic 79. Kanadensaren slog tolv ess, mot fransmannens sju. Och världssexan vann med en ynka poäng totalt: 86-85.

Men det var Raonic som började bäst och rättvist bärgade första set med 6-4 efter att ha förvaltat en av sina fem breakbollar.

I andra set följdes de åt hela vägen till 6-5, då Raonic för första gången i matchen hade breakboll mot sig. Han räddade den första men inte den andra. Oväntat tyckte uppenbarligen liveoddssättarna, som gav 4,33 gånger pengarna för Tsonga-seger efter första set.

Tredje set blev nästan identiskt med andra och även här behövde Tsonga bara förvalta en ynka breakboll – som dessutom råkade vara matchboll – för att ta sig vidare till kvartsfinal. Och visst var det lite sorgligt att se Raonic gå tillbaka mot baslinjen efter det där dubbelfelet vid matchboll, som om han utmanade domslutet.

Det gjorde han inte.

Poängtavlan var trasig och Raonic hade inte förstått att han förlorat matchen. Huvuddomaren fick informera 22-åringen om att matchen var över.

Riktigt tråkigt att se Raonic vika ner sig på det sättet, särskilt i egen serve, efter att ha varit så resolut och bestämd i första set. Inte förvånande, (det har trots allt hänt förr), men tråkigt.

Tsonga möter hur som helst Djokovic i kvarten.

* * *

Åttondelen mellan Kevin Anderson och Gilles Simon var gårdagens klart märkligaste. Anderson var snudd på överlägsen i första set, som han vann enkelt med 6-3.

I andra set var matchbilden den totalt omvända. Plötsligt kunde Anderson inte slå en serve. Inte en forehand. Inte en backhand. Knappt ens en slice. Och det tidigare så stabila nätspelet var en total katastrof.

Efter att ha hållit sitt första servegame i setet torskade han sex raka game och praktiskt taget gav Simon kvitteringen. Trots att fransmannen inte höjde sig nämnvärt mellan seten. Anderson var helt enkelt bedrövlig. Det var snudd på pinsamt ibland, som när han följde upp två raka dubbelfel med en makalöst dålig forehandmiss.

Det kändes faktiskt som att han var lite trött efter urladdningen i första set och därför tankade, för att hämta krafter till tredje.

För i det där avgörande setet var han nämligen återigen klart bättre än Simon. Scenförändringen var precis lika plötslig som mellan första och andra.

Märkligt.

Setsiffrorna blev till slut: 6-3, 1-6, 6-4. Anderson ställs nu återigen mot Tomás Berdych, precis som i Australiska öppna (fast den gången i åttondelsfinal). Då blev det stryk i raka set. Behöver inte nödvändigtvis bli så nu, med tanke på hur formstark sydafrikanen är, men det är givetvis en match som Berdych bör vinna.

Ovan nämnde Berdych utklassade världstian Richard Gasquet i första set och säkrade slutligen kvartsfinalplatsen i raka set: 6-1, 7-5.

Lite trist att Gasquet inte hade mycket att sätta emot ens när han höjde sitt spel. Kändes ju som att han äntligen fått ordning på sina prioriteringar efter den urstarka säsongsinledningen, men nu är ojämnheten tillbaka igen. Kanske lite väl tidigt att misstänka att han är på väg att falla tillbaka i gamla mönster, men man slås ändå av tanken.

* * *

Andy Murray slog planenligt Carlos Berlocq, men fick som sagt slita för segern: 7-6(4), 6-4. Juan Martín del Potro fick det betydligt enklare mot veteranen Tommy Haas: 6-1, 6-2.

Blir en riktigt trevlig kvartsfinal mellan världstrean och världssjuan.

Murray leder med 5-1 i inbördes möten. Delpos enda seger hittills kom på gruset i Madrid 2009. Lär dock bli en jämn tillställning.

* * *

Matchen mellan Petra Kvitová och Maria Kirilenko blev mycket riktigt en av gårdagens klart mest sevärda matcher. Ganska lång var den också.

Kvitová var inledningsvis riktigt aggressiv och hade ordning på winners kontra oprovocerade misstag, vilket är direkt livsnödvändigt för att hon ska kunna vinna en match.

Misstagen är ofrånkomliga när man spelar sådan attacktennis som Kvitová, men de måste hållas på ett absolut minimum. Annars letar de sig in i hennes huvud och så börjar hon tvivla på sig själv. Vilket oftast utnyttjas tacksamt av motståndaren.

Så även i går.

Kvitová ledde alltså med 6-4, 4-2 när den mentala kollapsen kom. En kollaps som Kirilenko inte var sen att utnyttja. Detta alltså efter att Kvitová själv jobbat ikapp ett 2-4-underläge i första set och sedan vunnit åtta av tio game.

Vid ställning 4-5, 15-0 i egen serve slår sedan Kvitová fyra raka dubbelfel och bjuder på så vis bort hela setet.

De följdes sedan åt under tredje set, tills Kirilenko förvaltade en breakboll och fick chansen att serva hem matchen. Vilket hon gjorde, efter att först ha hamnat i 0-30-underläge.

Siffrorna efter matchen är inte jättesmickrande för Kvitová. Hon slog visserligen hela 43 winners, men även 48 oprovocerade misstag (mot Kirilenkos 17-19).

Riktigt imponerande av Kirilenko, som alltså följde upp sin skrällseger över Agnieszka Radwanska i tredjerundan på bästa tänkbara sätt.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som efter en del besvär avfärdade Sara Errani i raka set: 7-6(6), 6-2.

Vi har en del riktigt heta matcher att se fram emot i dag – åttondelsfinaler på herrsidan, kvartar på damsidan.

Vi tar en titt:

* * *

Gilles Simon-Kevin Anderson
Roger Federer-Stanislas Wawrinka
Rafael Nadal-Ernests Gulbis
Novak Djokovic-Sam Querrey
Jo-Wilfried Tsonga-Milos Raonic
Tomás Berdych-Richard Gasquet
Andy Murray-Carlos Berlocq
Juan Martín del Potro-Tommy Haas

• Första mötet mellan Simon och galet formstarka Kevin Anderson. Och det är frågan om två diametralt olika spelare här. Anderson förlitar sig på hård serve och tungt grundspel, medan Simons främsta vapen är snabbhet och taktiskt spelsinne. Normalt sett skulle Anderson vara helt beroende av att få maximal utdelning i egen serve eftersom Simon utklassar honom totalt i bollandet, men Anderson har faktiskt sett stabil ut även på den punkten i Indian Wells. Simon betydligt mer formsvag, men han har en kuslig förmåga att hamstra poäng och utnyttja sin motståndares svagheter. Det här borde därför bli en jämn tillställning. Går säkert till tre set. Frågan är om Anderson kommer orka rent fysiskt. Han måste nämligen spela på toppen av sin förmåga och förmodligen tvingas ta ganska stora risker, vilket alltid är vanskligt. På papperet är det här en matchup som gynnar tålmodige Simon, så jag håller ändå honom som knapp favorit – trots att oddsen talar för Anderson.

• Federer-Wawrinka är sällan en intressant matchup. Påstår inte att det kommer bli ett sömnpiller, men ytterst lite talar för att Federer inte bärgar sin 13:e seger över landsmannen (12-1 i inbördes inför matchen).

• Kvällens/nattens klart mest intressanta match. Gulbis har hittat tillbaka till sin motivation (har han egentligen någonsin haft en, förresten?) och det har gett resultat. 24-åringen har verkligen talang så det räcker och blir över. Att döma av hans förhandssnack har han dessutom både självförtroende och ambitioner inför mötet med Nadal. Lite av en mardrömsmatch för spanjoren, som förmodligen mycket hellre mött Andreas Seppi. Gulbis har alla offensiva vapen som krävs för att sätta press på Nadal på hardcourt, och har dessutom i Indian Wells (och Delray Beach) även visat sig besitta de defensiva kvaliteter som är så viktiga i dagens tennis. Det lär inte bli någon promenadseger för Nadal det här – om han ens vinner. Inte alls omöjligt att Gulbis ställer till med en praktskräll. Att Nadal dessutom gått miste om viktig matchträning i och med Leonard Mayers walkover ligger också världsfemman i fatet. Jag förväntar mig en rafflande – och känslosam – uppgörelse.

• Nye USA-ettan Querrey kan faktiskt skryta med att han är den ende som besegrat Djokovic i tävlingssammanhang det senaste halvåret. I Paris Masters i höstas var dock världsettan grymt omotiverad, och anklagelserna om att han tankade (förlorade med flit) är kanske inte helt tagna ur luften. Den här gången blir det inte lika roligt för Querrey. Kolossen Djokovic kommer att visa var skåpet ska stå, förmodligen i raka set. Att pressas till tre set mot en formstark Marinko Matosevic är visserligen ingenting att skämmas över, men det duger inte mot Novak. Trots att världsettan inledningsvis uppträdde som att han klivit ur sängen fem minuter före inbollning avfärdade han Grigor Dimitrov enkelt i raka set (7-6, 6-1).

• Här har vi ytterligare en högintressant match. Ja, kanske inte spelmässigt. Det lär bli en hel del servess och dueller som är över på två-tre slag mellan Tsonga och Raonic. Nej, det ska bli intressant att se om Raonic kan bjuda på lika tufft motstånd som i London-OS förra året (då Tsonga vann med 25-23 i skiljeset). Hardcourt passar kanadensaren bättre än gräs, så här finns absolut skrällpotential. 2,33 gånger pengarna på Raonic är klart lockande, särskilt med tanke på att Tsonga pressades till två tiebreak mot comebackande Mardy Fish i tredje omgången. Nu är väl inte Raonic i överdrivet mycket bättre form sett till hans prestationer så här långt under året, men han vet att han kan slå en spelare som Tsonga – om han bara har en bra dag. Vilket han hade mot Marin Cilic i går (3-6, 6-4, 6-3).

• Berdych är inte alls förtjust i att möta den sortens passive aggressive all court-spelare som Gasquet är. Gasquets kombination av snabbhet, varierade slagregister och effektiva kontringsspel tar liksom udden av Berdychs attacktennis. Dessutom är tjecken inte en tillräckligt bra returnerare för att kontinuerligt sätta hög press i Gasquets serve. Det gör honom osäker. Och när Berdych blir osäker, då spelar han vårdslöst. Vill det sig riktigt illa vikar han ner sig fullständigt mentalt, som för några år sedan. Nu har han visserligen visat grym form under säsongsinledningen, så det råder ingen som helst tvekan om att han är favorit inför den här åttondelen – trots att Gasquet har två raka segrar och 4-2 i inbördes möten mot världssexan. Skrällvarning utfärdas, dock. Gasquets förbättrade uthållighet ger honom nämligen ett ganska bra övertag i en sådan här matchup.

• Berlocq tycks ha prickat in någon sorts galen, och oväntad, formtopp. 6-2, 6-2 och inte en enda breakboll mot sig mot Kei Nishikori i går var sanslöst överraskande. Det är därför lite problematiskt att helt avfärda honom inför åttondelen mot Murray, trots att man i normala fall hade gjort det utan att blinka. Världstrean får säkert slita för segern, men skrällpotentialen måste ändå anses liten.

• Tio år skiljer mellan del Potro och Haas. Vilket varit ganska tydligt i deras tre tidigare möten. Samtliga på hardcourt, och del Potro har vunnit alla tre i raka set. Det gör han förmodligen även här. Haas skräll mot Nicolás Almagro var nämligen måhända lite otippad, men inte helt överraskande. Almagro har fortfarande inte lärt sig spela ordentligt på hardcourt och drabbas av mental härdsmälta titt som tätt. Såvida Delpo inte har en riktigt dålig dag på jobbet (som han stundtals hade mot Björn Phau) borde han öka på till 8-0 i set efter den här matchen.

* * *

Petra Kvitová-Maria Kirilenko
Maria Sjarapova-Sara Errani

• Dagens klart mest intressanta match på damsidan. 3-3 i inbördes möten, 2-1 till Kvitová under 2012 (i Australiska öppna tvingades Kirilenko dock avbryta matchen). Vinnaren i samtliga matcher har bara behövt två set för att bärga segern, men det har ändå varit jämna matcher (7-6, 6-3 till Kirilenko i OS, 7-6, 7-5 till Kvitová i New Haven). Kvitová har 3-1 på hardcourt, vilket så klart ger henne ett mentalt övertag inför den här matchen. Kirilenkos enda seger på underlaget kom i Toronto 2009. Det här lär hur som helst bli en tät batalj, som förmodligen avgörs med små marginaler. Såvida inte Kvitová ”överraskar” med en för henne så typisk genomklappning…

• Det skiljer bara fem placeringar mellan Sjarapova och Errani, men spelmässigt är Sjarapova brutalt överlägsen. Särskilt beträffande högstanivå och speciellt på hardcourt. Hon har inte varit fläckfri i Indian Wells men ändå bärgat övertygande segrar. Båda har fått en ganska behaglig resa till åttondeslfinalen och det här är första riktiga kraftmätningen. Borde rimligtvis bli en förhållandevis enkel seger för Sjarapova

* * *

Alla gårdagens resultat:

Några matcher är redan överstökade. Milos Raonic slog Marin Cilic i tre set (3-6, 6-4, 6-3) och Jo-Wilfried Tsonga krånglade sig förbi comebackande Mardy Fish (7-6, 7-6). Han har svårt för Fisken, den gode Tsonga. Förstår inte riktigt varför. Tsonga är ju en i grunden så mycket bättre spelare.

Men nåväl.

På damsidan slog Sara Errani världselvan Marion Bartoli (6-3, 6-2) och Petra Kvitová avfärdade Klara Zakopalova (6-2, 6-3).

Vi går raskt vidare till återstående matcher:

Sam Querrey-Marinko Matosevic
Nicolás Almagro-Tommy Haas
Kei Nishikori-Carlos Berlocq
Novak Djokovic-Grigor Dimitrov
Juan Martín del Potro-Björn Phau

• Querrey leder i skrivande stund med 1-0 i set över Matosevic och Tommy Haas, lite oväntat, med 1-0 i set över Almagro. Känns ändå som att båda har goda chanser att vända sina matcher. Querrey borde så klart vinna, men det är inte helt givet. Om inte Almagro kollapsar fullständigt ska han kunna nöta ner 34-årige Haas.

• Nishikori solklar favorit mot Berlocq, trots att det är svårt att veta var man har japanen. Magisk ena dagen, rasselkungen själv nästa (och oftast då på grund av någon sorts skada). Men Berlocq på hardcourt, det är en match Nishikori bara ska vinna om han inte går sönder fullständigt.

• Dimitrov är alltid rolig att titta på, men han har inte mycket att sätta emot Djokovic. Om Djokovic har en dålig dag och Dimitrov en väldigt bra så kanske det går till tre set, men det tror jag inte att Novak har någon lust med efter matchen mot Fognini. Två raka för världsettan, alltså.

• Delpo har sett stark ut hittills. Phau? Han får nog nöja sig med att ha tagit sig så långt som till tredje omgången i en Master.

* * *

Och på damsidan:

Maria Sjarapova-Lara Arrubarrena-Vecino
Agnieszka Radwanska-Maria Kirilenko
Victoria Azarenka-Urszula Radwanska
Samantha Stosur-Mona Barthel
Angelique Kerber-Garbine Muguruza Blanco

• 5-5 mellan Sjarapova och 87-rankade Arrubarrena just nu. Väldigt otippat. Men den lilla fnurran på tråden borde världstrean rimligtvis reda ut. Hon brukar hitta tillbaka till bollträffen och vända på steken mot svagare motståndare.

• En av kvällens mest intressanta matcher. Radwanska har visserligen 6-2 och fyra raka segrar i inbördes möten, men Kirilenko har närmat sig mer och mer för varje match. 7-5, 4-6, 7-5 i Wimbledon senast och 6-0, 2-6, 7-5 i Indian Wells 2011. Kan mycket väl bli en skräll här, även om Radwanska får betraktas som klar favorit.

• Promenadseger för Azarenka. Var visserligen hyfsat jämn i deras hittills enda möte, i just Indian Wells 2011, men Azarenka är en så mycket bättre spelare nu. Borde handla om strögame för Radwanska.

• Stosur imponerade inte mot Peng i går. Barthel svajade visserligen även hon mot Ana Ivanovic, men här finns tveklöst skrällpotential.

• Kerber verkar ha hittat tillbaka till sig själv på sistone. Glädjande. Muguruza borde därför inte bli några problem.

http://www.youtube.com/watch?v=xB1oEu-9bdA

Gårdagen (och natten) blev förhållandevis skrällfri. 83-rankade Jevgenij Donskoj tog set mot trögstartad Andy Murray (som hämtade in 1-5 men förlorade första set med 5-7) och Fabio Fognini mot Novak Djokovic.

Att 53-rankade Marinko Matosevic slog 14-rankade Juan Mónaco i raka set var helt väntat. Formsvaga Mónaco har bara vunnit i Davis Cup-sammanhang så här långt i år – och bokförde nu sin fjärde raka turneringsförlust i första omgången (har tidigare fått respass direkt även i Australiska öppna, Vina del Mar och Sao Paolo).

Samtidigt har Matosevic tillryggalagt en av sina starkaste säsongsinledningar i karriären och har nu 7-6 i matchfacit i år.

De enda riktiga skrällarna på herrsidan var Björn Phaus seger över Jeremy Chardy (6-2, 2-6, 6-4) och Carlos Berlocqs över Alexandr Dolgopolov (6-3, 6-7, 6-3).

Carlos Berlocq är inte bara en dussinspelare som Dolgopolov normalt sett ska spöa på hardcourt i sömnen, utan dessutom något av en slagpåse i ATP-sammanhang (utom på grus). Den här förlusten är därför ett väldigt bra kvitto på Dolgopolovs fullkomligt bedrövliga form.

* * *

På damsidan föll tyvärr svenska Johanna Larsson mot världssjuan Sara Errani: 6-3, 6-1. Tråkigt, men inte särskilt oväntat.

Den enda fullbordade skrällen var 87-rankade Lara Arruabarrenas seger över 14-seedade Roberta Vinci: 2-6, 6-4, 6-4. Världsfyran Agnieszka Radwanska hade visserligen problem mot 29-rankade Sorana Cirstea, men red ut stormen i tre set: 6-7(3), 6-3, 6-4. Intressant åttondelsfinal mot Maria Kirilenko, som slog Mallory Burdette (6-3, 4-6, 6-2), väntar.

I övrigt tog sig de seedade spelarna vidare förhållandevis enkelt. Carla Suarez Navarro pressade visserligen Maria Sjarapova, men världstrean vann till slut i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Nåväl.

Låt oss nu i stället blicka framåt och se vad kvällen/natten har att erbjuda:

Jarkko Nieminen-Kevin Anderson
Rafael Nadal-Leonardo Mayer
Andreas Seppi-Ernests Gulbis
Jerzy Janowicz-Richard Gasquet
Tomás Berdych-Florian Mayer
Gilles Simon-Benoit Paire
Roger Federer-Ivan Dodig
Stanislas Wawrinka-Lleyton Hewitt

• Nieminen och Anderson båda i god form, kan bli en sevärd match. Borde rimligtvis bli seger för Anderson i raka set, om nu inte Nieminen har en sådan där dag då han bara vägrar att ge sig. Inte omöjligt att han har det, men seger för Anderson känns givet.

• Nadal pressades i första set mot Ryan Harrison i öppningsmatchen men vann till slut en komfortabel seger, för att vara första tävlingsmatchen på hardcourt sedan Miami 2012. Mayer lär inte bli några överdrivet stora bekymmer för världsfemman, trots att argentinaren skåpade ut Mikhail Juzjnyj.

• Gulbis har alltså 10-2 i ATP-matchfacit så här långt i år. Bara Juan Martín del Potro (Rotterdam) och Tomás Berdych (Marseille) som lyckats besegra honom i ATP-sammanhang. Kan han så vill han, helt enkelt. Särskilt mot en spelare som Andreas Seppi. Given seger för Gulbis, om han nu inte drar i sig några öl före matchen. Men det skulle han väl aldrig göra?

• Janowicz miniskrällde mot David Nalbandian i öppningsmatchen, men en skräll av betydligt större proportioner mot världstian Richard Gasquet känns inte helt troligt. Han har, föga förvånande, inte lyckats komma upp till samma nivå som i Paris Masters förra året och den högst rankade spelaren han besegrat i år är Julien Benneteau (i Marseille, då rankad 30). Ingen omöjlig match för 24-rankade polacken, men tror inte han rår på Gasquet.

• Berdych är i sanslöst bra form. Florian Mayer? Mja, fyra raka förluster inför Indian Wells är väl kanske inget vidare tecken på en formtopp, om man säger så. Dessutom har Berdych 4-0 i inbördes möten. Minimal skrällchans.

• Här har ju Benoit Paire en riktigt god ”skrällchans”. Gilles Simon har alltså 1,68 i odds, mot Paires 2,15. Trots att Paire har två raka segrar över Simon (Rotterdam 2011, Montpellier 2013, 2-0 totalt i inbördes möten). Simon räddade visserligen matchbollar och vände 1-5 i skiljeset mot Paolo Lorenzi i öppningsmatchen, medan Paire hade ganska tuff förstarunda mot knepiga Lukasz Kubot, men avfärdade sedan Philipp Kohlschreiber i raka set i andra omgången. Kan säkert bli jämnt, men Paire har goda chanser att vinna. Vilket vore kul eftersom han aldrig tagit sig förbi andra omgången tidigare.

• Känns nästan lite konstigt att Roger Federer och Ivan Dodig aldrig mötts förut. Men någon gång ska ju vara den första. Kan bli intressant, men allt annat än seger i raka set för Federer är att betrakta som ytterst skrällbetonat.

• 1-1 i inbördes möten och båda matcherna har gått till skiljeset. Som så många andra bollmotare kan Hewitt göra livet surt för Wawrinka, men det beror helt på vad schweizaren är på för spelhumör (det vill säga om han har skallen med sig eller lämnat den hemma). Bortsett från chocktorsken mot Aljaz Bedene i Chennai har Wawrinka i år faktiskt bara förlorat mot topp 10-spelare (plus Fabio Fognini, men det var på Foggys favoritunderlag grus i Acapulco). Den episka femsetaren mot Djokovic i Australiska öppna har onekligen stärkt Wawrinkas psyke, och han borde därför inte förlora mot Hewitt på hardcourt i en Masters-turnering. Men han kommer säkerligen få slita för segern.

* * *

Angelique Kerber-Yanina Wickmayer
Magdalena Rybarikova-Garbine Muguruza Blanco
Nadia Petrova-Julia Görges
Samantha Stosur-Shuai Peng
Caroline Wozniacki-Elena Vesnina

• Kerber favorit, men hon har inte varit att lita på så här långt i år. 1-1 i inbördes möten här, och båda matcherna har gått till skiljeset. Kerber vann senast, på hardcourt i Paris förra året (Wickmayer vann på gruset i Rom). 32-rankade Wickmayer har överlag presterat bäst av de båda under säsongsinledningen, i alla fall sett till kapacitet. Tycker ändå att Kerber borde ta det här ganska enkelt.

• 1-1 i inbördes möten även här (Paris och Australiska öppna, båda i år) och det var faktiskt 95-rankade Muguruzu som vann sist (Australiska öppna). Dock med en hårsmån – närmare bestämt 14-12 i skiljeset. Lär bli jämnt även nu, och 55-rankade Rybarikova har tveklöst siktet inställt på revansch.

• Har aldrig mötts tidigare och kliver in i denna matchup med snarlika resultat i respektive öppningsmatch i bagaget (6-2, 6-3 för Petrova mot 71-rankade Stefanie Vögele, 6-3, 6-3 för Görges mot Sofia Arvidsson). Världstolvan Petrova är dock den klart bättre spelaren av de båda och borde vinna relativt enkelt.

• Världsnian Stosur har bara tappat ett set plus ett gäng strögame på fyra matcher mot 38-rankade Shuai Peng. Borde inte bli mer än just strögame för Peng även i Indian Wells.

• Ingen överdrivet svår matchup för Wozniacki, i alla fall inte på papperet: Världstian leder med 5-1 i inbördes möten. Det har dock gått två år sedan senaste matchen, och 30-rankade Vesnina har en bra säsongsinledning bakom sig (final i Hobart, bland annat). Kan möjligen skrälla, med tanke på Wozniackis svajiga start på året (föll mot 186-rankade doldisen Qiang Wang i Kuala Lumpur i slutet av februari.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vi tog en titt på herrarnas lottning i Indian Wells Masters i går. I kväll är det således dags för damernas.

ÖVRE HALVAN

Ingen överdrivet läskig lottning för förstaseedade världstvåan Victoria Azarenka, får man lov att säga. Vägen till först och främst åttondelsfinal ligger vidöppen, och väl där möter hon förhoppningsvis Sloane Stephens. Nu ska vi inte ha alldeles för höga förväntningar på den talangfulla 19-åringen, men det vore onekligen den mest intressanta matchupen.

Och i kvarten då? Caroline Wozniacki, Nadia Petrova? Troligtvis, och framför allt Wozniacki har ingenting att sätta emot Azarenka i dagsläget. Möjligen Petrova, beroende på vilken form hon visar upp i Indian Wells.

I semin hoppas i alla fall jag se Angelique Kerber, men det är inte helt troligt med tanke på hennes usla form så här långt i år. Hon tog sig till semifinal förra året och borde på papperet göra det igen med tanke på den relativt enkla lottningen, men som sagt – hon har inte direkt övertygat under säsongsinledningen och har dessutom plågats av skada.

På den här sidan blir det intressant att se vad Mona Barthel kan ställa till med. Eller 21-åriga Bojana Jovanovskij. Blev visserligen respass i första omgången förra året, men visst borde hon kunna ta sig förbi 95-rankade 19-åringen Garbine Muguruzu i årets öppningsmatch.

I semifinalen kan Azarenka mycket väl ställas mot Ana Ivanovic, som trivs i Indian Wells. Hon har spelat två finaler här (seger 2008, förlust 2009) och var framme i semifinalen så sent som förra året.

Mona Barthel hade oturen att möta Azarenka redan i andra omgången förra året, men i och med sin betydligt mer gynnsamma i år tycker jag att åtminstone en kvartsfinal inte är för mycket begärt.

I skrivande stund vann dessutom allas vår Sofia Arvidsson sin öppningsmatch mot Laura Robson: 2-6, 7-6(2), 6-1. Mycket glädjande! Hon borde nu ha en god chans att slå Julia Görges i nästa runda, trots att hon har 0-2 i inbördes möten – och lär vid seger där ställas mot Petrova. Kan bli intressant.

De går vidare till semifinal: Victoria Azarenka, Ana Ivanovic.
Skrällvarning: Mona Barthel, Sloane Stephens.
Bubblare: Nadia Petrova.

Hon går vidare till final: Victoria Azarenka.

UNDRE HALVAN

Här har vi ett riktigt getingbo. På ena sidan världsfyran Agnieszka Radwanska, världssjuan Petra Kvitová, 14-rankade Dominika Cibulkova och 15-rankade Maria Kirilenko.

På den andra världstrean Maria Sjarapova, världsåttan Sara Errani och världselvan Marion Bartoli.

Däremellan ett knippe spelare med skrällpotential: Jelena Jankovic, Svetlana Kuznetsova, Roberta Vinci, Sorana Cirstea och Lesia Tsurenko.

På ena sidan ställs sannolikt formstarka Kvitová mot Radwanska, med chans för repris på deras drabbning i Dubai (6-2, 6-4 till Kvitová). Om nu inte Kvitová tappar huvudet på vägen mot, säg, Cibulkova. Som i Sydney (1-6, 1-6).

På andra sidan lär Sjarapova med största säkerhet knipa semifinalplatsen. Efter en kvartsfinal mot Sara Errani. Eller varför inte Jelena Jankovic? Har visserligen inte presterat här de senaste två åren, men vann här så sent som 2010.

Johanna Larsson vann sin öppningsmatch mot Timea Babos och möter Anastasia Pavlytjenkova i nästa runda. Där tar det troligtvis stopp för Sverigetvåan.

De går vidare till semifinal: Petra Kvitová, Maria Sjarapova.
Skrällvarning: Dominika Cibulkova, Maria Kirilenko, Marion Bartoli.
Bubblare: Sara Errani, Jelena Jankovic.

Hon går vidare till final: Maria Sjarapova.

FINALEN: Sjarapova besegrar Azarenka.

Riktigt svårt att tippa en eventuell final mellan Azarenka och Sjarapova, tycker jag. Framför allt för att Sjarapovas dagsform spelar en så oerhört stor roll i allmänhet – och mot Azarenka i synnerhet.

Tycker ändå att hon överlag sett stark ut i år, och Indian Wells/Miami är två turneringar där hon åtminstone brukar gå långt (och då krävs bara det där lilla extra för att gå hela vägen, vilket Sjarapova inte alltid men stundtals har).

Måste jag välja en spelare som mest troligt åker ut före finalen av dessa båda måste jag å andra sidan säga Sjarapova. Lite märkligt kan tyckas, men jag tror helt enkelt att världstrean ror titeln i land om hon bara tar sig till final.

Hon måste bara passa sig för speed bumps på vägen dit.

Och förresten: Serena Williams har ju bojkottat Indian Wells sedan 2001, då systern Venus Williams drog sig ur deras semifinal fyra minuter före matchen – och Serena därefter buades ut i finalen mot Kim Clijsters – men det visste ni väl redan.

Okej, låt oss ta en snabbtitt på dagens semifinaler.

ROTTERDAM

Grigor Dimitrov (41) – √ Juan Martín del Potro (7)
Världssjuan del Potro är givetvis favorit, dels baserat på hans tidigare framgångar i Rotterdam men också efter insatserna så här långt i årets upplaga av turneringen. Dimitrov har imponerat och tagit sig längre än jag trott, men trots att han bevisligen är på uppgång tror jag att det tar stopp mot den mer rutinerade del Potro.

√ Julien Benneteau (39) – Gilles Simon (14)
Simon leder med 3-2 i inbördes möten, men Benneteau har den klart tyngsta skalpen i turneringen så här långt – gårdagens skrällseger över Roger Federer. Det här är dock en matchup som passar Benneteau ganska dåligt. Fransmannen gillar när motståndaren håller i taktpinnen, någonting Simon ytterst sällan gör. I sina sämsta stunder är båda typiska bollfösare, och i det långa loppet är Simon den stabilare fösaren, med både bättre uthållighet och precision. Om båda presterar på topp kan detta dock bli en lågintensiv taktisk batalj, som kommer att avgöras med små marginaler. Om Benneteau presterar som mot Federer samtidigt som Simon är lika svajig som han stundtals var mot Martin Klizan i går, då har Benneteau en riktigt god chans att utjämna den inbördes statistiken.

SAN JOSE

Milos Raonic (13) – √ Sam Querrey (20)
Vi bjuds på riktigt intressanta semifinaler i San José. Querrey hade vissa bekymmer med Alejandro Falla i natt, men krånglade sig till semifinal i tre set. Querrey leder med 2-0 i inbördes möten och har faktiskt bara tappat ett set mot Raonic, i Wimbledon 2012. Däremot har tre av deras totalt sex set gått till tiebreak, så vi kan vänta oss en jämn sammandrabbning även här. Med tanke på Raonics framgångar här 2011 och 2012 är han knapp favorit, men jag tror att Querreys psykologiska övertag i kombination med hemmafördelen kan fälla avgörandet i natt.

Tommy Haas (22) – √ John Isner (16)
Riktigt kul att veteranen Haas smugit sig fram så här långt i den här turneringen. Blir dock en riktigt tuff semifinal för 34-åringen. Isner är visserligen inte direkt i sitt livs form, men det snabba inomhusunderlaget ger honom stora fördelar som med stor sannolikhet räcker till seger för amerikanen.

SAO PAOLO

√ Rafael Nadal (5) – Martin Alund (111)
Nadal lyckades slutligen vända mot Carlos Berlocq i natt, men det såg verkligen inte bra ut. Berlocq var på det hela taget den klart bättre spelaren, men vek ner sig i andra och tredje set. Delvis tack vare Nadals envisa kampvilja. Det går dock inte att komma ifrån det för Nadal så bistra faktum att Berlocq hade segern i sin hand – men lät den glida honom ur händerna. Några sådana problem borde spanjoren inte ha mot doldisen Alund. Här borde det handla om strögame för argentinaren. Världsfemman går vidare i raka set.

√ David Nalbandian (93) – Simone Bolelli (80)
Inför turneringen trodde jag verkligen inte att David Nalbandian skulle bli den som stod för motståndet i finalen mot Rafael Nadal. Nu talar väldigt mycket för att det blir just så. Nalbandian imponerade mot Nicolás Almagro i kvartsfinalen, även om spanjoren stod för en sedvanlig nedvikning. Med det sagt borde Bolelli inte bli någon svår nöt alls att knäcka.

DOHA

√ Victoria Azarenka (1) – Agnieszka Radwanska (4)
Glädjande att se samtliga toppseedade spelare i semifinalen i en så pass stor turnering som Qatar Open. I den första semin talar det mesta för nuvarande världsettan Azarenka: Hon leder med 11-3 i inbördes möten (6-0 under 2012) och har inte förlorat mot världsfyran sedan Tokyo 2011. Dessutom passar underlaget Azarenka särdeles bra och vitryskan är i god form. Radwanska har sett bra ut i Doha och under säsongsinledningen i allmänhet, men jag ser inte riktigt att en eventuell vändpunkt i deras rivalitet kommer just i dag.

√ Serena Williams (2) – Maria Sjarapova (3)
Williams vacklade ordentligt mot Petra Kvitová, men grejade till slut en typisk Serena-vändning. Det är dock en smula oroväckande att hon under långa stunder uppträdde så nonchalant som hon gjorde mot Kvitová. Det har hon inte råd med mot en glödande Sjarapova. Tror dock inte att Serena upprepar samma misstag mot sin gamla rival. Det är hon alldeles för rutinerad för. I största allmänhet så klart, men i synnerhet när det gäller just Sjarapova.

Det har ju hänt ett och annat runtom i världen på tennisfronten, som ni förstår.

Martin Klizan kastade alldeles nyss in handduken mot Gilles Simon i deras kvartsfinalmöte i Rotterdam. Simon till semi alltså, via 6-7(6), 6-3, 3-0.

Riktigt tråkigt att Klizan inte kunde slutföra matchen. Kan dock inte påstå att det var överdrivet underhållande, rent spelmässigt är det sällan det när Simon står på ena sidan av nätet. Han är nog så nära en klassisk pusher man kan komma i dagens moderna tennis. Den korrekta svenska termen för Simons spelstil torde vara fösare.

För det är vad han är, och det är en adekvat beskrivning av vad han i regel gör. En fösare. Som föser runt bollen i banan.

• Klizan tar i från tårna och dundrar in en stenhård forehandcross.

• Simon svarar med att fösa tillbaka bollen över nät.

Nu tycker ni kanske att jag låter dräpande negativ och hatisk. I så fall missförstår ni mig en smula.

Jag gillar verkligen spelare som inte har några pretentioner i sitt spel, som är redo att spela fult och slugt för att vinna. Som Andy Murray. Eller Rafael Nadal och Novak Djokovic, för all del.

Simon är en taktisk räv. Han är makalöst bra på att hålla bollen vid liv (genom att fösa den över nät), hitta omöjliga vinklar och störa sin motståndares rytm. För oss tittare är det ofta sövande, frustrerande osnyggt och föga underhållande – men ack så effektivt (och visst bjuder även Simon på tennismagi emellanåt, det ska vi ha klart för oss).

Vad jag däremot inte står ut med är hans märkliga utsvävningar på banan, som skulle reta gallfeber på mig om jag var den som stod på andra sidan nätet. Som att han ska dricka vatten i tid och otid, gärna mitt under pågående game, att han ber bollkallen om en boll att slå på i motståndarens serve, att han skriker och svär och gnäller över fullt rimliga saker som att bollen klipper linjen med minsta möjliga marginal. Precis lika lite som jag står ut med Murrays outsinliga, ofta omogna kverulans under pågående match.

Sammantaget gör detta att jag känner en viss skadeglädje när han förlorar. Utifrån det perspektivet såg det inledningsvis ganska bra ut i dag. Klizan imponerade väl inte, men räddade ändå typ ett dussin breakbollar och bärgade slutligen första set.

Efter det gick det utför, och nu är alltså Gilles Simon klar för semifinal i en 500-turnering. Där möter han inte som väntat Roger Federer, utan Simons betydligt mer hedervärda landsman Julien Benneteau.

På den undre halvan i Rotterdam stångade sig Juan Martín del Potro förbi Jarkko Nieminen utan större bekymmer: 6-3, 6-4. I semifinalen möter han Grigor Dimitrov, som lite överraskande slog Marcos Baghdatis i en tresetare: 6-7(4), 7-6(0), 6-3.

Inte överraskande i allmänhet – Dimitrov hade trots allt 2-1 i inbördes möten inför matchen – men aningen oväntat eftersom Baghdatis sett rätt så övertygande ut hittills (slog Richard Gasquet i raka set i åttondelen).

Mot världssjuan del Potro borde det rimligtvis ta stopp för 21-årige Dimitrovs framfart i Rotterdam. Argentinaren borde inte låta chansen att, i Federers frånvaro, bärga titeln förhållandevis enkelt glida honom ur händerna.

Fast det kan vi så klart inte vara ett dugg säkra på, har vi lärt oss i år.

* * *

I San José är John Isner och Tommy Haas klara för semifinal, efter kvartsfinalsegrar över Xavier Malisse (7-6, 6-2) respektive Steve Johnson (6-4, 6-2).

Vilka som plockar semifinalplatserna på den övre halvan avgörs i natt. Milos Raonic möter Denis Istomin (en match Raonic rimligtvis bör vinna) och Sam Querrey möter Alejandro Falla.

I den sistnämnda är givetvis hemmahoppet Querrey favorit, men jag skulle inte avfärda Falla helt och hållet inför den här matchen. Hans flacka spel gör sig bra inomhus och han har sett stabil ut hittills i San José.

* * *

Rafael Nadal har så klart varit det stora samtalsämnet i Sao Paolo. Han drog sig ur dubbelturneringen, vilket inte är speciellt konstigt med tanke på hur många matcher han spelat totalt under denna och förra veckan, men det får en liten varningsklocka att ringa.

Överlag har han sett lika långsam och instabil ut som i Vina del Mar. Som jag påpekat tidigare tycker jag dock inte att man ska dra några förhastade slutsatser. Att han inte drog sig ur Sao Paolo (och i skrivande stund spelar kvartsfinal mot Carlos Berlocq) är positivt i sig eftersom det tyder på att knäna håller. Han hade aldrig ställt upp om han ansåg att situationen förvärrats efter Vina del Mar.

Nu är han dock fortfarande väldigt långt från sitt bästa. Skulle inte förvåna mig det minsta om han förlorar mot Berlocq i natt. Argentinaren må inte ha ett särskilt spektakulärt ATP-facit, men han är en stabil grusspelare som har alla verktyg för att sätta en haltande Nadal under stor press.

Turneringens klart bästa match spelades tidigare under dagen: David Nalbandian mot Nicolás Almagro.

Nalbandian vann till slut: 7-6(5), 3-6, 7-6(3), efter nästan två och en halv timmes spel. Det är nästan så att man tycker synd om Almagro (som dels vann den totala poängräkningen: 109-106). Han smackade in 28 servess och spelade överlag riktigt bra.

Men han har svårt för Nalbandian och tycks inte ha hittat formen än i år.

I semifinalen möter argentinaren Simone Bolelli, som följde upp sin chockseger över en otroligt loj Juan Mónaco i går med att utmanövrera Albert Montanes i kvarten: 6-4, 6-4.

På den övre halvan är 111-rankade Martin Alund klar för semi efter seger över Filippo Volandri i raka set: 7-5, 7-6(5). Alund halkade in i turneringen på ett bananskal, som lucky loser efter att Leonardo Mayer dragit sig ur på grund av ryggskada, och avfärdade 346-rankade Ricardo Mello enkelt i öppningsmatchen (6-4, 6-4). Det följde han sedan upp med en stabil seger över Jeremy Chardy (6-4, 4-6, 7-6).

Och nu är han då klar för semifinal i Sao Paolo. Inför turneringen hade han aldrig vunnit en ATP-match. Inte illa.

* * *

I Doha händer det grejer. Serena Williams hängde på fallrepet i kvartsfinalen mot Petra Kvitová men svarade för en typisk Serena-upphämtning i tredje set och säkrade slutligen semifinalplatsen – och positionen som världsetta: 3-6, 6-3, 7-5.

Detta alltså efter att ha legat under med 1-4 i avgörande set.

På måndag skriver 32 år, fyra månader och 24 dagar gamla Serena Williams därmed återigen historia, som världens äldsta världsetta genom tiderna (på damsidan). Rekordet hölls tidigare av Chris Evert, som var 30 år, elva månader och tre dagar gammal när hon avnjöt tronen för sista gången i november 1985.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som slog Samantha Stosur i raka set: 6-2, 6-4.

I den andra semifinalen möts nuvarande världsettan Victoria Azarenka och världsfyran Agnieszka Radwanska. Azarenka slog världssexan Sara Errani enkelt (6-2, 6-2) medan Radwanska utmanövrerade Caroline Wozniacki (6-2, 7-5).