… är tveklöst den här, efter Milos Raonics förlust mot världsfyran Andy Murray i natt:

Toppseedade Agnieszka Radwanska visade återigen prov på sitt stora tålamod och smarta spel. 6-3, 7-5 mot forna världsettan Jelena Jankovic kändes precis lagom övertygande.

Även världsfyran Serena Williams såg övertygande ut mot 42-rankade Ekaterina Makarova, som var överraskande bra i egen serve. I alla fall i första set, där hon tappade serven först vid ställning 4-4 och satte ordentlig press i Williams serve med sitt stabila försvarsspel. Klappade ihop i andra set, vilket var synd. 6-4, 6-0 känns nästan lite orättvist, givet hur bra hon faktiskt spelade i första set.

Matchbilden visar ändå hur extremt bra Williams är när hon är fokuserad. Trots att hon inte fick lika hög utdelning på sin serve på grund av Makarovas ilskna defensiv så pangade hon in sina servess och var egentligen aldrig hotad på allvar. Starkt.

* * *

Andy Murray hade större bekymmer mot 31-rankade Feliciano López än jag väntat mig. Nu är ju visserligen spanjoren farlig på hardcourt, och framför allt gräs, med sitt solida baslinjespel och giftiga volley, men tycker att det var lite överraskande att han satte så stor press på världsfyran.

Matchsiffrorna 7-6(5), 7-6(5), 4-6, 7-6(4) visar dock två saker: att Murray är typiskt Big Four-kylig i viktiga lägen (låg under med 3-5 i första sets tiebreak men samlade ihop sig bra) och att López största egenskap inte är just stabilitet i viktiga lägen – särskilt inte i tiebreak.

Positivt att Murray sattes på prov ordentligt och fick kämpa för den här segern. Det blir nyttigt inför åttondelsfinalen mot 16-rankade Milos Raonic.

* * *

… som enkelt servade veteranen James Blake av banan: 6-3, 6-0, 7-6(3). Skönt att 21-årige kanadensaren hittat formen efter den där riktigt undermåliga insatsen mot Santiago Giraldo i öppningsmatchen.

Men kan han rubba Andy Murray? Inte helt omöjligt, om än inte sannolikt. Murray är både revanschsugen efter förlusten mot just Raonic på gruset i Barcelona och i bra form. Dessutom gav som bekant OS-guldet en välbehövlig självförtroendeboost.

Om Raonic ska vinna måste han inte bara lyckas penetrera Murrays vattentäta defensiv – han måste också göra det genom hela matchen. Att börja svaja i egen serve och darra i viktiga lägen, som mot Stanislas Wawrinka i Cincinnati, det håller så klart inte mot en spelare av Murrays kaliber.

Blir hur som helst en otroligt intressant match att se. Den mest intressanta hittills i turneringen, skulle jag vilja påstå.

* * *

Angelique Kerber hade inga som helst problem mot 67-rankade Olga Govortsova: 6-1, 6-2. Inte det minsta oväntat, men skönt att se att formen håller i sig.

* * *

Matchen mellan Nicolás Almagro och hemmafavoriten Jack Sock var riktigt underhållande. Almagro såg inte alls lika loj ut som mot Philipp Petzschner.

Och tur var väl det. För Almagro, alltså.

Sock matade på med stenhårda, platta grundslag och tvingade ofta ut spanjoren i hörnen. Hans välplacerade stoppbollar är dessutom oerhört giftiga, när de sitter. Var lite si och så med träffsäkerheten på den punkten i första set. Synd att han inte fick med sig tredje set, då hade matchbilden kunnat bli helt annorlunda. Kändes som att luften gick helt ur amerikanen efter det där tiebreaket.

7-6(3), 6-7(4), 7-6(2), 6-1 är ändå finfina siffror för 19-årige Sock, som har enorm potential. Kan vara en toppspelare redan inom två-tre år.

* * *

82-rankade Andrea Hlavackova slog OS-sensationen Maria Kirilenko: 5-7, 6-4, 6-4. Didn’t see that one coming. Kirilenko har ju sett oerhört stark ut under sommaren.

Lär dock ta stopp i åttondelsfinalen, där hon möter Serena Williams.

* * *

Mötet mellan Ana Ivanovic och Sloane Stephens blev en nagelbitare: 6-7(4), 6-4, 6-2.

Matchen bjöd på totalt 87 oprovocerade misstag, 15 dubbelfel och elva servegenombrott. Inte mycket percentage tennis där inte. Och inte särskilt oväntat med tanke på att båda spelar ett offensivt högriskspel.

Ivanovic möter 55-rankade Tsvetana Pironkova i åttondelen. Personligt rekord för Pironkova, som aldrig tagit sig förbi andra omgången tidigare. Har en Wimbledon-semifinal (2010) och -kvartsfinal (2011) på meritlistan. Hon har dessutom slagit ut Venus Williams i tre Grand Slam-turneringar (Australiska öppna 2006, Wimbledon 2010 och 2011), så helt ofarlig är hon inte – men på US Opens snabba hardcourt borde så klart Ivanovic vinna.

* * *

Roger Federer slog Fernando Verdasco utan större ansträngning: 6-3, 6-4, 6-4. Nästan alltid kul att se Federer (eller någon annan av de stora spelarna för den delen) men i övrigt en inte speciellt underhållande match.

Fortsätter han spela så stabilt lär inte världsettan ha några problem med Mardy Fish.

* * *

… som hade vissa bekymmer mot Gilles Simon: 6-1, 5-7, 7-6(5), 6-3. Fish har nu nått åttondelsfinal i US Open för tredje året i rad.

Belöningen: 17-faldige Grand Slam-vinnaren Roger Federer.

På frågan vad som krävs för att han ska ta sig förbi världsettan svarade han med brutal ärlighet:

– Jag har ingen aning just nu, ärligt talat. Väldigt mycket mer än i dag. Men vi försöker vila så gott vi kan och se vad vi kan göra.

* * *

Sam Querrey gjorde ett helhjärtat försök, men när marginalerna inte var på hans sida och till synes enkla vidöppna lägen gled honom ur händerna vek amerikanen ner sig mot Tomás Berdych: 6-7(8), 6-4, 6-3, 6-2.

Givetvis trist för Querrey, som visat riktigt god form under sommaren, men samtidigt skönt att se att Berdych klättrat upp ur gruvan.

* * *

Marin Cilic slog Kei Nishikori: 6-3, 6-4, 6-7(3), 6-3. Trodde faktiskt inte det, givet Cilics allt annat än övertygande form. Möter Martin Klizan, som slog Jeremy Chardy i raka set (6-4, 6-4, 6-4). Även det oväntat, tycker jag. Blir en riktigt intressant åttondel mellan Cilic och Klizan.

Riktigt bra läge för Cilic att tangera sitt personbästa i US Open (kvartsfinal 2009). Samtidigt har ju Klizan ingenting att förlora, och spelar han så smart som hittills har 23-åringen absolut chans att ta sig till sin första Grand Slam-kvart i karriären.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Andy Roddick stal som bekant alla rubriker när han sent i går kväll svensk tid meddelade att han lägger av efter US Open. Tycker som sagt att det var rätt så oväntat.

Inte själva beskedet i sig – det har snackats hela säsongen om hans pensioneringen – men personligen trodde jag att han skulle vänta till efter säsongen med att kasta in handduken. Kanske till och med spela Australiska öppna.

Men men.

Det hände ju lite annat också. Som att världssexan Jo-Wilfried Tsonga åkte på en stjärnsmäll redan i andra omgången mot 52-rankade Martin Klizan. Turneringens första stora skräll. Får se om vi bjuds på några fler i kväll.

Förvisso ganska tveksamt. David Ferrer och Tomás Berdych visar god form (den senare efter djup formsvacka). Janko Tipsarevic har inte imponerat alls, så det är ingen direkt chock om han ryker tidigt. Juan Martín del Potro har sett stabil ut hittills. Hoppas nu bara att han är helt återställd från den där handledsskadan. Vill verkligen se honom gå långt i turneringen, då kan han bli riktigt farlig.

* * *

Matchen mellan Nicólas Almagro och Philipp Petzschner var den hittills tveklöst tråkigaste jag sett i US Open. Almagro såg stundtals helt omotiverad ut, typ som att han inte brydde sig om han förlorade, och jag finner inte Petzschners spel särskilt roande.

Det där att han aldrig slår riktiga slag med sin backhand utan bara slicar är till exempel riktigt irriterande. Det värsta med matchen i går var att det var sällsynt effektivt mot Almagro. Spanjoren backade tillbaka och fick inte ordentlig fart på sin forehand när han skulle returnera dem, som att han inte riktigt visste vad eller hur han skulle göra.

Kändes väl kanske aldrig på allvar som att en skräll låg i luften, en spelare som Almagro kan faktiskt komma undan med att spela så där otroligt lojt mot en spelare som Petzschner. Det räckte med att han klev fram lite då och då för att neutralisera 106-rankade tysken.

6-3, 5-7, 5-7, 6-4, 6-4 känns inte på något sätt missvisande. Lämnar stora frågetecken runt Almagro dock. Så där ofokuserat kan han inte fortsätta spela om han vill bli långvarig i den här turneringen.

* * *

Roger Federer ångar på. 6-3, 6-2, 6-3 mot Björn Phau var helt enligt planen. Skönt att Federer börjat så bra. Gillar inte när han svajar i inledningen av turneringar. Känns som att han trivs riktigt bra på det snabba underlaget.

* * *

Angelique Kerber bar favoritskapet mot Venus Williams. Känns säkert lite konstigt för en 24-åring när man möter en sjufaldig Grand Slam-vinnare och en av WTA-tourens största superstjärnor (två i US Open).

Inte särskilt konstigt dock, givet Kerbers grymma form och Williams hälsotillstånd. Blev en jämn tillställning som Kerber slutligen vann i tre set: 6-2, 5-7, 7-5. Viktig skalp för Kerber i jakten på en semifinal. Lär gå stärkt ur den matchen.

* * *

Världstvåan Agnieszka Radwanska hade lite bekymmer mot 39-rankade Carla Suarez Navarro, men vann till slut i tre set: 4-6, 6-3, 6-0.

* * *

Kei Nishikori ångar på. Krossade 179-rankade Tim Smyczek: 6-2, 6-2, 6-4.

* * *

Milos Raonic studsade tillbaka snabbt efter sin skakiga insats mot Santiago Giraldo. 21-årige kanadensaren avfärdade fransmannen Paul-Henri Mathieu förhållandevis enkelt: 7-5, 6-4, 7-6(5).

Skönt att ynglingen samlat ihop sig igen. Vill gärna se honom gå långt i New York.

* * *

Marin Cilic visar fortsatt svajig form. Efter att ha tvingats vända ett 0-2-underläge mot Marinko Matosevic i öppningsmatchen höll han själv på att tappa en 2-0-ledning i andra omgången. Han lyckades till slut slå 123-rankade tysken Daniel Brands i fem set: 6-3, 6-2, 5-7, 4-6, 7-5.

Fortsätter det så här lär 13-rankade Cilic åka ut ganska snart.

* * *

Sofia Arvidsson åkte tyvärr på däng mot forna världsettan Ana Ivanovic: 6-2, 6-2. Inte särskilt oväntat, men alltid trist när svenskhoppen ryker tidigt (Johanna Larsson åkte ju ut redan i första omgången, efter förlust mot Dominika Cibulkova).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Hann inte riktigt flagga för en av dagens mest intressanta matcher, men lyckades i alla fall få tillräckligt med tid över för att själv faktiskt se den.

Jag pratar alltså om matchen mellan världssjuan Tomás Berdych och framtidslöftet David Goffin.

Om Roger Federer fick den lättaste öppningsmatchen (Donald Young) och Andy Murray den ”bästa” (Alex Bogomolov) så fick världssjuan onekligen den svåraste.

Själv tyckte jag på förhand att den var intressant mest för att Berdychs form varit ett så stort frågetecken under rätt lång tid nu. Goffin är en väldigt spännande spelare att följa, men fortfarande lite för ung och orutinerad för att utmana toppspelarna på allvar på den här nivån.

Gillar dock hans oförutsägbara naivitet skarpt. Fascinerande också att han har sådant tryck i bössan trots att han i ärlighetens namn är rätt så… spinkig, om man får säga så.

Hur som helst.

På sätt och vis höll matchen vad den lovade, på sätt och vis inte. Tyckte överlag att Goffin såg betydligt starkare ut än Berdych. Tog kommandot omgående, styrde och ställde, jagade ut världssjuan i hörnen, dundrade in ett gäng servess, försvarade sig bra. Kändes som att Berdych stundtals hade oerhört svårt att läsa Goffins spel.

Tyvärr kunde inte den 56-rankade belgaren ta tillvara på det övertag han så ofta skapade. Jag vill inte sträcka mig så långt som till att påstå att han hade matchen helt och hållet i egna händer, men trots att setsiffrorna 7-5, 6-3, 6-3 ser riktigt trevliga ut för Berdych fick världssjuan slita hårt för den här segern (och hade i vissa ganska viktiga lägen marginalerna på sin sida, minst sagt). Den tappade 4-2-ledningen i första set och de många breakbollarna han hade emot sig tyder på fortsatt osäkerhet kring serven, som normalt sett är Berdychs starkaste vapen. Att han avstyrde smått ofattbara 16 av 18 av de där breakbollarna tyder dock å andra sidan på att kylan i avgörande lägen finns kvar, medan Goffin har en del att jobba på där.

Berdych har med andra ord på intet sätt rätat ut alla surrande frågetecken, men att han tog sig igenom en så pass svår öppningsmatch så relativt oskadd måste ändå ses som ett styrkebesked.

* * *

Det var riktigt nära att kvällen för min del slutade i bitter frustration. Milos Raonic inledde ju så bra mot Santiago Giraldo och såg ut att fixa en enkel repris på segern i Wimbledon (6-4, 6-4, 6-4 i öppningsmatchen).

Men efter att ha bärgat första set med 6-3 var det som att allt bara rasade som ett illa byggt korthus för kanadensaren, av ytterst oklar anledning. Han dundrade enkla returer i nät, skickade forehandslag upp på läktaren, tycktes ta fel beslut i nästan alla lägen. Och när inte ens serven, Raonics paradgren, funkade – ja, då var han plötsligt riktigt illa ute. 6-3 i första set blev 4-6 i andra och 3-6 i tredje.

Dessutom fixade Giraldo ett tidigt break i fjärde. Då trodde i alla fall jag att det var kört, att Raonic skulle vika ner sig så där som han gjorde mot Stanislas Wawrinka i Cincinnati.

Men icke!

21-åringen samlade ihop sig, studsade tillbaka, vände på steken – och bärgade fjärde och femte set med 6-4, 6-4. Väldigt skönt, så klart. Särskilt med tanke på att en oerhört naiv del av mig går och hoppas på att hans stora genombrott ska komma här i US Open.

Skönt också att även motståndaren i nästa omgång, Paul-Henri Mathieu, spelade en femsetare i sin öppningsmatch i går (mot Igor Andreev). Då missgynnas han kanske inte så överdrivet mycket av dagens långa match.

Här kan ni förresten lyssna på min och Stefan Holms syn på Raonics chanser i US Open i Sportbladets tennispodcast. Obs! Spola cirka fem minuter in i klippet.

* * *

Sofia Arvidsson slog som väntat Kimiko Date-Krumm: 6-4, 6-2. Arvidssons fjärde seger i US Open-sammanhang (har nu tagit sig vidare till andra omgången lika många gånger). Kul naturligtvis, särskilt efter de tunga nederlagen i Wimbledon och London-OS.

Möter dock Ana Ivanovic, som mosade 176-rankade Elina Svitolina i raka set (6-3, 6-2), i nästa omgång. Riktigt svårt för Arvidsson, som har 1-3 i inbördes möten mot forna världsettan. Hittills enda segern kom dessutom i Luxemburg – för nio år sedan…

* * *

Världstvåan Agnieszka Radwanska hade, precis som ettan Victoria Azarenka och trean Maria Sjarapova i går, inga som helst problem i sin öppningsmatch: 6-1, 6-1 mot 91-rankade Nina Bratchikova som fick minimal utdelning på det mesta i matchen.

Ska bli intressant att se hur hennes svårpenetrerade försvar står sig mot de mer offensivt tunga spelarna  här på det snabba hardcourt-underlaget längre fram i turneringen.

Känns otroligt tomt att följa en lottning sedan och tippa en Grand Slam-turnering utan Rafael Nadal i startfältet. Och märkligt nog känns årets sista GS ännu mer förutsägbar med spanjoren frånvarande. I stället för Big Three plus Andy Murray blir det nu Big Two plus Andy Murray. I spåkulan gäller det därför snarare att få en glimt av vem som kniper den första semifinalplatsen än vem som vinner.

Säkra kan vi så klart inte vara på någonting, men känslan är helt enkelt att en drömfinal mellan världsettan och världstvåan – Roger Federer respektive Novak Djokovic – är mer given än någonsin.

Hur som helst. Låt oss titta närmare på lottningen sektion för sektion:

FÖRSTA SEKTIONEN

Roger Federer har tveklöst den enklaste öppningsmatchen av alla. Alltså av alla i hela turneringen. Donald Young bröt visserligen sin mardrömssvit i Winston-Salem, men att han slår Federer i US Open är lika troligt som att David Nalbandian vinner hela turneringen. Givet världsettans goda form och fantastiska sommarsäsong råder det ingen tvekan om att han tar sig vidare till semifinalen. Frågan är vem han måste slå i kvartsfinalen: Tomás Berdych? Nicolás Almagro? Florian Mayer? Berdych har inte varit att räkna med på ett halvår och riskerar att komma utsliten till US Open om han går långt i Winston-Salem, Almagro har aldrig tagit sig förbi tredje omgången och Mayer brukar inte ha vad som krävs i GS-sammanhang. Allt lutar dock mot att det blir Mardy Fish mot Federer i åttondelsfinalen, om han nu inte krampar totalt mot typ Nikolaj Davydenko eller Gilles Simon. Ynglingen David Goffin och Denis Istomin har skrällpotential, men Goffin har haft svårt att upprepa sin succé i Franska öppna och Istomin har hamnat i en formsvacka efter åttondelen i Wimbledon.
Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: David Goffin, Denis Istomin.
Bubblare: Tomás Berdych, Nicolás Almagro.

ANDRA SEKTIONEN

Riktigt intressant sektion. Svårt att inte hålla Andy Murray som favorit att ta sig till semifinal, sin formdipp efter OS-guldet till trots. Tror världsfyran kommer gå in i turneringen med både stärkt självförtroende och maximalt fokus. Jo-Wilfried Tsonga är ett frågetecken, dels på grund av skadan han ådrog sig i Toronto men också det faktum att han spelar i Winston-Salem den här veckan. Hinner världssexan hitta formen till på måndag – och kommer han att vara fit för femsetare efter en tävlingsvecka så nära inpå? Kei Nishikori såg stark ut i Cincinnati, kan utmana om en kvartsfinalplats. Skrällvarning på Jeremy Chardy, som de senaste veckorna besegrat Murray, Tsonga, Andy Roddick och Denis Istomin i Masters-sammanhang. Givetvis skrällvarning på Milos Raonic även i denna GS-turnering. Tog sig till kvartsfinal i både Toronto och Cincinnati och har en riktigt bra säsong, som gett honom en 16-plats på rankningen, bakom sig. Blir dock svårt att slå Murray i en femsetare i åttondelen.
Han går vidare till semifinalen: Andy Murray.
Skrällvarning: Milos Raonic, Jeremy Chardy.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, David Ferrer.

TREDJE SEKTIONEN

Svårtippad sektion. David Ferrer verkar ha förlorat sitt momentum efter Wimbledon, John Isner är inte direkt känd för att spela sin bästa tennis i Grand Slams, Richard Gasquet är precis lika oberäknelig som alltid och Janko Tipsarevic har svajat fram och tillbaka hela säsongen. Ferrer kan dessutom få det svårt redan i första omgången, mot Kevin Anderson. Anderson har visserligen vacklat under våren och sommaren, men har de offensiva vapen som krävs för att spränga sig igenom Ferrers försvar – särskilt på hardcourt. Man gör även rätt i att hålla ett öga på veteranen Tommy Haas som gjort en otroligt stark säsong. Det var länge sedan han var att räkna med i en Grand Slam. Kanske dags för honom att kliva fram ordentligt igen? Kul också att se hur det går för Brian Baker i amerikanens första US Open sedan 2005.
Han går vidare till semifinal: Richard Gasquet.
Skrällvarning: Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas.
Bubblare: John Isner, David Ferrer.

FJÄRDE SEKTIONEN

Turneringens mest lättippade sektion? Kanske. Om inte Juan Martín del Potro klappar ihop fullständigt borde han utan större svårigheter ta sig vidare till kvartsfinal i sin historiskt bästa Grand Slam. Känns också som att det ska otroligt mycket till för att inte Djokovic ska ta sig till semifinal. Ja, det skulle ju vara om han själv och/eller en inspirerad del Potro står i hans väg. I övrigt blir det intressant om Alexandr Dolgopolov eller kanske till och med Stanislas Wawrinka kan ställa till det för toppspelarna. del Potro mot Juan Monaco eller Bernard Tomic och Djokovic mot Dolgopolov eller Wawrinka i åttondelarna känns inte helt långsökt. Särskilt inte med tanke på att Andy Roddicks otroligt dåliga form inte bådar gott för amerikanen.
Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Alexandr Dolgopolov, Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Juan Martín del Potro.

SEMIFINALERNA: Federer slår Murray, Djokovic slår Gasquet.
FINALEN: Djokovic slår Federer.

Ja, det var det hela. Tidsoptimisten i mig fick för sig att jag skulle hinna göra en likadan genomgång av damernas lottning. Det gick så klart åt fanders, men hoppas kunna göra en så fort som möjligt.

Milos Raonic ångar på i Cincinnati. Det snabbare underlaget gynnar naturligtvis mammutservaren, men mot Tomás Berdych visade han återigen att han har fler vapen än bara den i sin arsenal.

Matchen i sig var ganska lik de flesta av Raonics matcher, men till skillnad från i mötet med Marcos Baghdatis var han i åttondelsfinalen den som gick ut hårdast i inledningen, grejade ett servegenombrott och servade hem första set: 6-3. Raonics serve var i det närmast felfri medan Berdychs var osedvanligt ineffektiv.

I andra kom Berdych som väntat ut starkare och bröt Raonic direkt efter att ha pressat tillbaka 21-åringen med aggressivt returnerande. Ytterligare ett genombrott vid ställning 5-2 gav Berdych en komfortabel seger med 6-2 och slagläge inför tredje set.

Det slarvade han bort omgående. Raonic tog kommandot, varierade både sin serve och sitt spel i övrigt och gjorde klart färre misstag än mot Baghdatis. Det märktes verkligen att Raonic insåg vikten av att för allt i världen inte slarva och bjuda bort onödiga poäng för att lyckas få världssjuan på fall.

Kanadensarens taktik var i stort sett intakt från föregående match, men jag tycker att han överlag utförde den betydligt bättre i kväll. Det som framför allt imponerar är att han inte vek ner sig efter att Berdych sluggat hem det där andra setet. Vilken annan ung spelare som helst hade säkerligen darrat på manschetten i ett sådant läge, men Raonic visade prov på det starka psyke jag skrev om i går. Visar också hur rutinerad 21-åringen är, sin ringa ålder till trots.

Tredje setet var över ganska snabbt, och med två servegenombrott och stabilt servande bärgade 19-rankade kanadensaren segern med övertygande 6-2.

Berdych är visserligen inte alls i bra form, men åtminstone i andra set bjöd han på en glimt av sitt rätta jag (med allt vad utskällningar av domarna och andra mindre lyckade försök till psykningar heter – mycket kan man beskylla den gode Berdych för, men särskilt sportslig är han sannerligen inte).

Alldeles oavsett är varje seger över en topp tio-rankad spelare ett kvitto på Milos Raonics stora potential. Dessutom riktigt skönt för honom att för egen maskin ta sig till en Masters-kvartsfinal, efter Andy Murrays walkover i Toronto. Han har ju dessutom riktigt goda chanser att slå Stanislas Wawrinka och på så vis ta sig hela vägen till semifinal. Vore hejdlöst kul med ett genombrott av den magnituden så här nära inpå US Open.

* * *

Roger Federer och Novak Djokovic är för övrigt, föga förvånande, klara för kvartsfinal. Federer efter komfortabel 6-2, 6-4-seger över Bernard Tomic, Djokovic efter att Nikolaj Davydenko kastat in handduken vid ställning 6-0, 0-0.

Inte mycket att orda om där egentligen. I kvarten möter Djokovic Marin Cilic, som slog Pablo Andújar (7-6, 6-2) och Federer möter Mardy Fish, som slog Radek Stepanek (6-3, 6-3).

Milos Raonic har jag redan ägnat en hel hög tecken, så där nöjer jag mig med att kort och gott konstatera att han gjorde en tillräckligt habil insats för att slå Marcos Baghdatis i tre set: 6-7(6), 6-3, 6-4.

Gårdagens stora chock var onekligen Stanislas Wawrinkas tvåsetsseger över David Ferrer: 6-4, 6-1. Inte så överraskande sett till Ferrers sviktande form. Spanjoren har haft en grym vår och tidig sommar med framgångar i Franska öppna och Wimbledon, men var blek i efterföljande London-OS (förlust i åttondelen mot Kei Nishikori).

Chocken ligger framför allt i att Wawrinka prickat in en svår formsvacka sedan åttondelen mot Jo-Wilfried Tsonga i Franska öppna och radade därefter upp tre raka förluster (Wimbledon, Gstaad, London). Nu är visserligen Stan något mer stabil på hardcourt än gräs, medan Ferrer brukar ha svårt att hitta matchrytmen vid omställningen inför höstsäsongen. Men att Wawrinka skulle slå Ferrer så enkelt i den här matchen, det kunde åtminstone inte jag förutse.

Wawrinka möter Kei Nishikori, som kämpade sig förbi James Blake (2-6, 6-4, 6-4), i åttondelen.

* * *

Sofia Arvidsson har slagit sin sista boll i Cincinnati efter två raka förluster i går. Först i singeln mot världstrean Agnieszka Radwanska (4-6, 3-6) och sedan i dubbeln tillsammans med 157-rankade amerikanen Jill Craybas mot Natalie Grandin/Vladimira Uhlirova (6-1, 7-6).

* * *

Novak Djokovic hade lite svårigheter mot Andreas Seppi i första set men höll näsan ovanför vattenytan och sluggade till sist hem segern i två raka: 7-6(4), 6-2.

Möter veteranen Nikolaj Davydenko, som slog Florian Mayer (6-3, 6-3), i åttondelsfinalen. Att slå Davydenko ska ju i rimlighetens namn vara som en vanlig dag på jobbet för Novak, men Davydenko har sett ovanligt motiverad och flink ut. Kanske kan han stjäla ett set av världstvåan?

* * *

Även Roger Federer avfärdade sin första motståndare i Cincinnati i raka set: 6-3, 6-2 mot Alex Bogomolov. Åttondelen mot Bernard Tomic har, vid sidan av den mellan Raonic och Tomás Berdych, potential att bli den mest intressanta. Särskilt om Tomic kan bjuda på samma stabilitet som mot Brian Baker.

* * *

Världsfemman Petra Kvitová lyckades till sist utmanövrera Mona Barthel i tre tajta set: 3-6, 6-2, 7-5. Fjärdeseedade Kvitová hade ett break emot sig i tredje set men lyckades vända på steken.

– Luftfuktigheten och hettan var inte bra för mig på grund av min astma, men som tur var hade jag min inhalator och andra saker för att få energi och hålla mig kvar i matchen. Jag är väldigt glad över att jag kämpade hårt och vann, det var inga trevliga siffror på resultattavlan men jag är glad över att åtminstone vara klar för nästa runda, säger hon efter segern.

* * *

Såg inledningen mellan Andy Murray och Sam Querrey och zappade sedan lite mellan den och Raonic/Baghdatis, tills jag insåg att den sistnämnda var betydligt mer intressant och ägnade den större uppmärksamhet.

Murray hade inga problem alls med den amerikanske kanonservaren bortsett från några game i första set. 6-2, 6-4 blev matchsiffrorna. Murray på fortsatt gott spelhumör efter OS-triumfen (och välbehövlig vila), alltså.

* * *

Venus Williams tappade första set mot Chanelle Sheepers men kämpade sig in i matchen och vann i tre set: 2-6, 6-3, 6-2. Williams möter Sara Errani, som slog Daniela Hantuchova (6-4, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Janko Tipsarevic tvingades bryta sin match mot Pablo Andújar vid ställning 6-4, 4-1 till spanjoren. Trist.

Pablo möter Marin Cilic, som slog Jason Levine (7-5, 7-6), i nästa omgång.

* * *

Andy Roddicks baneman Jeremy Chardy slog Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3. En smula oväntat, då Istomin sett stark ut under sommaren. Chardy möter Murray i åttondelen.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Milos Raonic är som bekant en av mina favoriter i kategorin ”unga lovande spelare med potential att nå topp tio inom en inte alltför avlägsen framtid”. Går bara och väntar på hans stora genombrott, vilket jag tror kommer under det här året.

Men för att det där genombrottet – i en Masters- eller Grand Slam-turnering eller i form av hög rankning vid årets slut – ska komma krävs ju att han förbättrar en del aspekter av sitt spel.

Likt John Isner har han, tack vare sin blytunga slägga, en förmåga att vara otroligt dominant i egen serve – men desto mer passiv i sitt returnerande. Utöver detta har han haft en del mentala spärrar, som gjort det svårt för honom att vinna de riktigt viktiga poängen.

För varje match jag ser känns det som att 21-åringen har gjort en liten liten justering från föregående match, vilket tar honom lite närmare ett (hans förutsättningar och kapacitet betraktat) fulländat spel. Till exempel märks det att han dragit lärdom av alla tunga svidande förluster och jobbat mer på sitt försvarsspel.

I dagens match mot Marcos Baghdatis visade han upp både de mest negativa och de mest positiva sidorna av sig själv.

I första set hade han svårigheter i egen serve och samtidigt inte mycket att säga till om i Baghdatis dito. Han simmade långt bakom baslinjen vid returneringar, även i andraserve (som var många: Baghdatis slog bara in 40 procent förstaservar under matchen) och klev endast fram i banan i egen serve.

Ändå klamrade han sig kvar i setet och tvingade fram ett tiebreak, där han räddade tre setbollar vid ställning 3-6 men sedan slog ut sig i egen serve vid ställning 6-7.

Momentum låg då hos Baghdatis, men Raonic visade prov på tålamod och självförtroende – som om han helt enkelt bara visste att han skulle få ordning på allt.

Vilket han också fick. I andra set gick han ut aggressivt, fixade matchens första servegenombrott och en komfortabel 3-0-ledning. Baghdatis tog en skadetimeout och tycktes ha vissa problem, vilket Raonic inte lyckades utnyttja. Oavsett hur allvarlig skadan var kan man torrt konstatera att Baghdatis långt ifrån bjöd på sin bästa tennis. 6-3 till kanadensaren borde ha varit 6-2, särskilt som Baghdatis inte var i närheten av så aggressiv som man borde i egen serve med kniven mot strupen vid ställning 5-2.

Tredje set var ett ställningskrig där Raonic hade full kontroll över sin egen serve, medan Baghdatis i sina servegame egentligen bara behövde hålla bollen i spel för att till slut utmanövrera en något mer aggressiv men fortfarande alldeles för passiv Raonic.

I setets slutskede klev dock rutinerade Baghdatis fram och pressade Raonic ordentligt i egen serve, som plötsligt hade två breakbollar mot sig vid ställning 3-4. Här, i vad som får ses som minimatchbollar för Baghdatis, visade Raonic dock prov på mental styrka och red ut stormen. Direkt därefter klev han fram och bjöd på några av sina mest delikata poäng i matchen och bröt sedermera Baghdatis serve.

I vad som skulle bli matchens sista game började han, som jag sett honom göra tidigare när han är i ledning och vill stänga matchen eller setet (som mot Andy Murray i Barcelona respektive Roger Federer i Madrid), spela serve and volley. Inget märkligt i sig med tanke på att han är skicklig framme vid nät, men han gjorde det per default utan att vänta in rätt läge, som sig bör – vilket omgående resulterade i ett onödigt 0-30-underläge.

Skönt då att se honom reda ut även det (med stenhård serve och känsliga handleder framme vid nät). Ett ytterligare tecken på mental styrka, helt enkelt. Trots att det där huvudlösa spring-fram-på-nät-och-hoppas-att-motståndaren-returnerar-dåligt-eller-känner-sig-pressad-spelet stör mig.

42 oprovocerade misstag är aldrig godkänt, men starkt att kunna vinna en match trots en så otroligt dålig siffra. De 22 servessen är så klart en starkt bidragande orsak, men står inte ensamma för hela matchbilden.

Ska bli väldigt intressant att se åttondelsfinalen mellan Raonic och världssjuan Tomás Berdych.

Så där, nu när vad som tyvärr skulle komma att bli den minst glamourösa Masters-turneringen i år slutligen är överstökad kan vi så äntligen rikta allt fokus mot Cincinnati och säsongens sjunde 1000-turnering.

Centralt för den här turneringen är att världstvåan Novak Djokovic, stärkt av sin promenadseger i Toronto, flåsar världsettan Roger Federer i nacken. Federer måste nå final för att vara helt säker på att inte tvingas lämna ifrån sig tronen, Djokovic ska vinna alltihop för att återerövra den.

Tänker ägna det lite mer tid och eftertanke i ett separat inlägg, så kan vi i stället fokusera på lottningen:

• Roger Federer har, precis som i London-OS, fått något av en drömlottning. Möter Jarkko Nieminen eller Alex Bogomolov i sin första match. Piece of cake oavsett vem det blir. Sedan väntar Bernard Tomic (som slog Ryan Harrison i raka set) eller Brian Baker/Philipp Kohlschreiber i nästa omgång. Inte direkt skräckinjagande. Han riskerar inte tuffare motstånd förrän i kvartsfinalen, och då står förmodligen Juan Mónaco eller Mardy Fish på andra sidan nätet (eller någon helt ovidkommande skrällspelare). Lär bli en ganska behaglig resa till semifinalen för Federer, med andra ord.

• Novak Djokovic har fått en nästan lika enkel lottning. Egentligen bara Janko Tipsarevic som utgör ett potentiellt hot, om han ens tar sig till kvartsfinalen. I övrigt är det väldigt avslaget i turneringsträdets nedersta sektion. Kan avdankade Nikolay Davydenko, som en smula oväntat krossade Alexandra Dolgopolov i sin öppningsmatch (6-1, 6-1), sprattla till och bjuda upp till kamp? Tveksamt.

• Lite värre ser det ut för Andy Murray, som kan möta servespecialisten Sam Querrey redan i sin förra match. OS-guldmedaljörens knä är ett litet frågetecken, men personligen tror jag inte att det ska ställa till problem för världsfyran. Att han lämnade w/o i Toronto tror jag mer handlade om fysisk och mental utmattning än om att skadan var allvarlig. I kvartsfinalen kan Murray ställas mot Juan Martín del Potro. Kan bli den klart intressantaste av kvartarna, om det blir så. I den här sektionen trängs också mer eller mindre spännande spelare som Denis Istomin (trivs bra på de lite snabbare underlagen), Andy Roddick och Tommy Haas.

• Var förlusten mot Kei Nishikori i OS-åttondelen en tillfällig svacka för David Ferrer? Ska bli intressant att se hur han hanterar omställningen från gräs (temporärt tillbaka till grus i Båstad) till hardcourt. Kan Tomás Berdych äntligen slugga sig ur sin långvariga formdipp? Osäkert. Hans självförtroende har verkligen varit uselt de senaste månaderna. Har inte alls spelat med den naturliga pondus han brukar ha. Berdych är en spelare som förbryllar och kan därför inte ses som en favorit till någon av kvartsfinalplatserna. Däremot ska man hålla ögonen på Kei Nishikori och Milos Raonic. Lyckas kanadensaren bomba sig förbi Toronto-finalisten Richard Gasquet har han goda chanser att ta sig till en ny Masters-kvartsfinal.

Värt att notera i övrigt är att Donald Young i detta nu ser ut att gå mot sin 17:e raka förlust. Ligger i skrivande stund under med 2-4 i första set mot Jesse Levine i sin öppningsmatch.

Också värt att notera är att John Isner tvingats dra sig ur Cincinnati Masters på grund av ryggproblem och Jo-Wilfried Tsonga på grund av att han sytts flera stygn efter att ha gått in i en brandpost(?!).

Knäskadan som Andy Murray fick behandling för i matchen mot Flavio Cipolla i går var värre än befarat. OS-guldmedaljören tvingas lämna walkover och Milos Raonic seglar således vidare till kvartsfinalen.

Murray hoppas bli spelbar till Cincinnati Masters nästa vecka.

Kvartsfinalen är Milos Raonics första i en Masters-turnering.