Nu hoppas vi kunna behålla momentum och dundra på under hela säsongen.
På menyn i detta rykande färska avsnitt av Sportbladets Tennispodcast står förstås Monte Carlo och Stanislas Wawrinkas triumf.
Har han etablerat sig som en given topp 5-spelare nu? Kan han rentav utmana om titeln i Franska öppna – och avsluta året som världsetta? Vi analyserar schweizarens framgångar och framtida chanser.
Dessutom:
• Hur påverkar Novak Djokovics skada serbens chanser att bärga sin efterlängtade Franska öppna-buckla? Och behöver vi oroa oss över Rafael Nadals formsvacka?
• NÖRDKOLLEN: Vi grottar ner oss i wild card-träsket. Vilka får flest? Tar de tillvara på sina gyllene chanser? Kan det missgynna spelare att få många wild cards? Borde det införas något sorts tak eller striktare regler?
• Vi tar tempen på svensk tennis efter Elias Ymers och Rebecca Petersons senaste framgångar!
För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress: http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$
Det är listan över de 30 senaste Masters-vinnarna.
11 raka hade Big Four bärgat inför finalen i Monte Carlo 2014. 28 av de senaste 29.
Sen kom Stanimal the Animal och skrev in sitt namn bland mästarna på allvar.
I en tid då det vi brukade kalla för Big Four – Rafael Nadal, Novak Djokovic, Roger Federer och Andy Murray – lagt beslag på 34 av de 36 senaste Grand Slam-bucklorna och dominerat Masters-turneringarna sedan den nya högsta ATP-serien (Grand Slam är ITF-sanktionerade) introducerades 2009 har det varit en mer eller mindre omöjlig uppgift för övriga toppspelare att bärga de finaste titlarna.
Det är nästan som att vissa har nöjt sig med att stå i skuggan av dessa fyra giganter och leva på brödsmulorna de lämnar efter sig.
Vid enstaka tillfällen har vissa spelare borrat sig igenom det tjocka lagret av suveränitet och chockat tennisvärlden. David Ferrer vann vid 30 års ålder sin första Master i karriären i Paris 2012, efter seger över en annan skrällfinalist: då 21-årige Jerzy Janowicz.
Tre år tidigare, 2009, var det argentinaren Juan Martín del Potro som visade vägen, när han i US Open körde över Rafael Nadal i semifinalen och krigade sig fram till sin första och hittills enda Grand Slam-buckla i karriären efter en femsetsrysare mot Roger Federer i finalen. Han var då den första utanför Big Four att vinna en Grand Slam-turnering sedan Marat Safin slog Lleyton Hewitt i Australiska öppna 2005.
Den riktigt svåra utmaningen kommer dock efter en sådan triumf, när du står mitt i strålkastarljuset och folk förväntar sig att du ska fortsätta leverera. del Potro har haft förtvivlat svårt att följa upp den där succén på Flushing Meadows. Han tog sig visserligen till final i World Tour Finals senare samma år (förlust mot Nikolaj Davydenko) men har sedan dess som bäst spelat semifinal (Wimbledon 2013). I Masters-sammanhang har han spelat tre finaler och förlorat samtliga – mot medlemmar av Big Four (Murray i Cincinnati 2009, Nadal i Indian Wells 2013, Djokovic i Shanghai 2013).
När Stanislas Wawrinka triumferade i Melbourne för tre månader sedan var det därför inte en självklarhet att han skulle fortsätta gräva guld världen över. Han hade bestigit ett av de högsta bergen – men det finns fler hinder att övervinna på hans karriärsstig.
Att snuva Big Four på en Master var ett av de hindren.
Och det fick han bocka av från sin checklist redan här i Monte Carlo.
I Australiska öppna besegrade han en av sina största demoner: Novak Djokovic. Efter den förlösande kvartsfinalen flöt det bara på, och väl i finalen höll han huvudet kallt mot en av ryggskada och monsterblåsa plågad Rafael Nadal.
I Monte Carlo stod han öga mot öga med en annan nemesis: Roger Federer.
1-13 i inbördes möten.
Blott fem vunna set på 14 matcher.
Det är en ganska brant backe att klättra.
Stanislas Wawrinka.
Och visst märktes det att fanns en del nerver i den här matchen, som inledningsvis kändes smärtsamt avslagen. De oprovocerade misstagen stod som spön i backen (från båda håll) och det fanns ingen riktig intensitet i duellerna. Det var trevande. Wawrinka var å sin sida något övertänd i vissa lägen, medan Federer ibland mest såg ut att bara slarva.
Federer var dock den som hade det spelmässiga övertaget och plockade första set med 6-4. Relativt kontrollerat också, ska sägas. Han vann 65% av poängen i egen serve och hade bara en breakboll mot sig. Förvaltade själv en av de två breakbollar han fick.
Andra set fortsatte i ungefär samma stil. Det bjöds visserligen på en del spännande dueller och tennisgodis, men det var överlag inte särskilt välspelat och det fanns ingen riktig nerv.
Även i andra set hade Federer ett litet spelmässigt övertag (tappade visserligen sin serve tidigt, men bröt tillbaka omgående – blankt, dessutom). Det hade säkerligen mycket att göra med det initialt dåliga vädret. Regnet gjorde banan tung, vilket medförde att Wawrinka inte riktigt fick fart på sin dödliga backhand (många oprovocerade misstag på just backhandsidan i dag). Federer å sin sida brukar inte besväras lika mycket av att underlaget ”dör” vid sådana väderförhållanden. Inte som att det direkt gynnade Federer, alltså. Mer att det missgynnade Wawrinka.
Världstrean bet sig hur som helst kvar i matchen, mycket tack vare stabilt servande: han hade bara en breakboll mot sig och förlorade blott 10 poäng i egen serve under hela setet.
I tiebreaket fick han med sig ett tidigt minibreak och gick fram till 6-3.
Kommer ni ihåg att jag inför matchen skrev att jag hoppades på en tokjämn match med ett dramatiskt crescendo som avgörs i någon enstaka duell? Det avgörande ögonblicket kom vid ställning 6-5, när Federer bergsäkert räddat två setbollar i egen serve. Om Wawrinka inte stått pall för pressen där, med 0-1 i set och två mosade setbollar i en match där han dittills fått slå ur ett (om än svagt) underläge, då hade inte jag klandrat honom.
Men det gjorde han inte.
I stället smällde han in en resolut serve och pressade fram ett öppet smashläge, där han var skoningslös.
Att regnet tystnade, molnen skingrade sig och solen kom för att beskåda finaldramat kändes nästan poetiskt.
Den där smashen (om vi nu ska prata i poetiska metaforer; jag menar givetvis att han vann setet) gav Wawrinka en ordentlig självförtroendeboost – och hade exakt motsatt inverkan på Federer.
Världsfyran vek ner sig mentalt efter tiebreaket. Wawrinkas självförtroende – kanske i kombination med det pånyttfödda vädret – gav honom ett rejält spelmässigt övertag. Plötsligt stod det 4-0 och matchen var på väg att rinna Federer helt ur händerna.
Han slipade till de där siffrorna något, men stod ändå chanslös mot Wawrinkas bombardemang från baslinjen. Federer hittade inga svar, sjönk allt längre ner i banan och övergav sin tidigare aggressiva taktik till förmån för en mer passiv, och mindre effektiv, strategi.
Mycket stark vändning av Wawrinka, detta. Jag menar, att Federer vann poängen i andra set med 40-39 (ledde med 35-32 inför tiebreaket) stärker bara min uppfattning att han faktiskt hade ett litet spelmässigt övertag fram till the very end (”slutet” i den meningen var alltså tiebreaket, för efter det var matchen förlorad).
Den där uppförsbacken jag pratade om tidigare kan ju knappast ha varit mindre brant efter första set. Eller i andra sets tiebreak, där ett enda minibreak kunde ha kostat honom hela matchen. I stället var det han som fick med sig ett minibreak, och det redan i den allra första poängen – och det kostade Federer segern.
Förutom att det här var dagen då Stanislas Wawrinka vann sin första Master och på allvar tog steget upp i den yttersta eliten kommer den här matchen troligen inte gå till historien som en av de mest minnesvärda.
Men vad gör det?
Nu när den gett oss en Stanislas Wawrinka som vi på riktigt kan räkna med framöver.
Plötsligt känns inte en andra raka Grand Slam-buckla fullt så otänkbart längre…
Sist två schweizare möttes i en ATP-final förlorade Roger Federer.
I dag ska han försöka vinna sin första Masters-buckla sedan Cincinnati 2012 (22:a totalt i karriären).
Stanislas Wawrinka kämpar å sin sida för sin första i karriären.
Det blev alltså inte ännu en finalrepris mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic i Monte Carlo. Nadal gjorde en plattmatch mot David Ferrer i kvartsfinalen (6-7, 4-6) och Djokovic hämmades av sin handledsskada mot Roger Federer i gårdagens semifinal (5-7, 2-6).
Om vi ska börja med en snabb recap av dessa matcher (och övrig kvartar/semifinaler) så kan vi konstatera att David Ferrer svarade för en formidabel insats mot Nadal. Ja, världsettan gjorde förvisso en oerhört blek insats, men det går inte att förneka det faktum att Ferrer kommit att bli något av en mardrömslottning för Nadal – i alla fall i tresetsmatcher. Att Ferrer slår honom utan att ens vara i överdrivet bra form är ytterligare ett kvitto på det.
Novak Djokovic.
Och Nadal då, vad finns det för slutsatser att dra där? Inga direkt världsomvälvande. Gjorde en riktigt dålig insats i Indian Wells också men studsade tillbaka redan veckan därpå, i Miami (finalförlust mot Djokovic). Att han inte skulle kunna upprepa sin magiska säsong 2013 var väntat, och han var trots allt svag i Monte Carlo redan förra året. Han har dock inlett året svajigt. Blir intressant att följa hans framfart i Barcelona, Madrid och Rom.
Djokovic? Den där handledsskadan – som han i början av turneringen inte villa prata om – visade sig vara värre än vi trodde. Mot slutet av första set mot Federer kunde han knappt serva, och han grinade illa efter vissa dueller. Smart av Federer att mata på mot hans forehand. Utnyttjade sin motståndares svaghet på bästa sätt där, eftersom det redan i inledningen av matchen stod klart att Djokovic hade som mest problem just på forehandsidan.
Återstår att se exakt hur allvarlig skadan är. Förhoppningsvis är han fullt återställd till Madrid.
Även om man bortser från skadan så gjorde Federer en strålande match och har sett pigg ut hela turneringen. Jo-Wilfried Tsonga var visserligen överraskande bra mot i kvarten, men kunde inte stå emot när schweizaren väl fått ordning på sitt klickande grundspel. Även en fullt frisk Djokovic hade troligen fått problem i semin.
Så, är det nu dags att blicka framåt, mot eftermiddagens final?
Vi gör så.
* * *
STANISLAS WAWRINKA (3) – ROGER FEDERER (4)
92,8.
Det är Federers vinstprocent mot Wawrinka. 13-1 i inbördes möten. Wawrinkas enda seger kom just här i Monte Carlo för fyra år sedan, i åttondelsfinalen 2009. Bortser man från den segern har han vunnit blott tre set mot 17-faldiga Grand Slam-mästaren.
Det är rätt så överlägsna siffror, om man säger så. Och ser man enbart till dem är chansen stor att Federer går segrande ur den första ATP-finalen som spelats mellan två schweizare sedan 13 februari 2000 (då Federer föll mot Marc Rosset i en tresetsrysare i Marseille: 2-6, 6-3, 7-6).
Men Wawrinka är inte samma spelare som han var under majoriteten av deras tidigare möten. Redan i Shanghai 2012 var han nära att slå sin nemesis, men föll i en tresetare efter att ha tappat andra set i tiebreak (4-6, 7-6, 6-0). Även i Indian Wells förra året pressade han fram ett avgörande set (6-3, 6-7, 7-5).
Och sedan det där senaste mötet i Indian Wells har han dessutom vunnit sin första Grand Slam-titel i karriären – och han slog både Djokovic och Nadal på vägen dit.
Detta blir hans tredje Masters-final i karriären (Rom 2008, Madrid 2013) och om han någonsin ska slå Federer i en Master så har han störst chans att göra det här. Nu är Federer förvisso ingen Bambi på halt grus, men att underlaget inte hör till hans favoriter är ingen hemlighet.
Grus är däremot Wawrinkas överlägset bästa underlag. Ja, i grunden passar hans spel bra för lite snabbare underlag, men det är först på senare år han hittat den jämnhet på hardcourt som han nästan alltid haft på grus. Att grus passar honom så bra handlar delvis om att han inte är så överdrivet snabb. Den extra tiden han får att komma rätt till bollen gör honom farligare i defensiven och ger honom bättre lägen att placera sina giftiga vinklade slag.
Mot David Ferrer i semifinalen styrde han spelet precis som han ville och hade hela tiden ett offensivt övertag. Eftersom hans främsta kvaliteter ligger i just offensiven passar det honom generellt ganska bra att möta defensiva spelare (att han genom åren kuvats ändå har med andra saker att göra – många faktorer att ta hänsyn till i tennis, som ni vet).
Att möta spelare som Federer passar honom å andra sidan ganska dåligt. Detta beror inte nödvändigtvis på att Federer är bättre i offensiven (för det är han inte alltid), som ofta är fallet när två spelare av samma skrot och korn möts (till exempel är Tomás Berdych och Kevin Anderson spelmässigtganska lika varandra – Berdych har helt enkelt bara tyngre och vassare vapen vid en direkt jämförelse).
Wawrinkas problem är att Federer är så komplett: han har en riktigt bra serve och blixtrande offensiv, men också bra slice, snabbt fotarbete och solitt försvarsspel. De enda riktigt stora svagheterna är backhanden och returerna (Federer har aldrig varit en särskilt bra returtagare). Svagheter som han mot de flesta spelarna väger upp med sina främsta styrkor: den redan nämnda serven, forehanden och variationen.
Att Djokovic haft problem med Wawrinka de senaste åren – sedan schweizaren började genomgå sin stora transformering – beror delvis på att Wawrinka kan diktera spelet på ett offensivt plan (vilket få spelare mäktar med mot Djokovic), sätta konstant hög press och jaga ut världstvåan i sidled, där hans kontringsspel inte är lika farligt. Djokovic gillar som ni vet att springa klistrad vid baslinjen och få bollarna placerade mitt i zonen, så han får perfekt träff på sina grundslag. När Wawrinka sätter press både i djupled, med sitt hårda grundspel, och i sidled, med sina farliga vinkelslag, får Djokovic problem eftersom han inte ges utrymme att spela sitt spel enligt sin egen matchrytm. Att Djokovic dessutom inte har en blytung serve som enkelt räddar honom ur trängda lägen och själv måste kämpa i Wawrinkas servegame gör så klart saken värre för serben.
Stanislas Wawrinka.
Så där ser det dock inte ut mot Federer. Han tillåts inte diktera spelet på samma sätt och får inte lika stor utdelning i sitt grundspel. Inte för att Federer är en bättre försvarsspelare än Djokovic (för det är han ju inte), utan för att matchbilden inte är densamma.
Att hävda att serven blir livsviktig i dag är en underdrift. Det blir så klart inte lika många ess som på hardcourt, och det är i allmänhet lättare att returnera på grus vilket bäddar för breaks, men det här är två spelare som bygger sitt spel utifrån serve och offensiv. Det kommer sannolikt att smälla i hörnen, för att låna en sliten hockeyklyscha.
Mycket talar förstås för Federer – inte minst siffrorna och det psykologiska övertag han byggt upp under åren.
Men det är å andra sidan just på det mentala planet Stanislas Wawrinka (tack vare svenske Magnus Norman) gjort som allra störst framsteg det senaste året.
Lägg därtill att underlaget gynnar honom och oddsen jämnas ut rätt rejält.
Om det hade varit gräs skulle jag nog sagt fördel Federer 70-30. Hardcourt kanske 60-40 (beroende på vilken sorts hardcourt). Men nu, på grus? Undrar om det inte är svag fördel Wawrinka, typ 55-45. I alla fall på ett strikt spelmässigt plan, sett till kapacitet. Wawrinka är en otroligt bra spelare – och ännu bättre på grus. Som sagt: ska han någonsin slå Federer i en Master så har han som störst chans nu.
2,30 gånger pengarna på Wawrinka är knappast ett orättvist odds. Det här är trots allt hans blott tredje Masters-final – och Federers 36:e totalt (21 segrar, 14 förluster) och fjärde i Monte Carlo. Kan det där att Federer aldrig vunnit Monte Carlo (tre raka finalförluster 2006-2008) ha någon betydelse, kanske du undrar? Nja, va? Hade inte överdrivet stor betydelse i Franska öppna-finalen 2009, även då mot en spelare han hade överlägset facit mot (en viss herr Robin Söderling). Tror snarare att han nu som då mest ser det som sin bästa chans att äntligen bärga en titel som saknas i troféhylla.
Så, hur slutar det då?
Jättesvårt att säga, tycker jag. Många håller nog Federer som solklar favorit, men jag är inte så säker. Wawrinka har trivts väldigt bra som underdog hittills i år. Det lär passa honom lika bra i dag.
Jag hoppas förstås på en tokjämn kamp med ett dramatiskt crescendo som avgörs i någon enstaka duell, men det blir det ju sällan när man uttalar en sådan önskning så den som vinner gör det säkert i raka set.
Vem det blir? Hjärnan säger Federer, hjärtat Wawrinka. Måste jag tippa en slutsegrare under pistolhot så säger magkänslan Wawrinka. Han har bevisat för sig själv att han kan slå de bästa och i de största sammanhangen (Andy Murray i US Open-kvarten 2013, Djokovic och Nadal i Australiska öppna 2014).
Ett berg har han kvar att bestiga under sin klättring mot toppen.
22-årige Pablo Carreno Busta blev tillplattad av regerande mästaren Novak Djokovic.
40 minuter.
Så lång tid tog det för Pablo Carreno Busta att vinna ett game mot Novak Djokovic.
Serben är i ruggigt bra form – handledsskadan till trots.
22-årige spanjoren Pablo Carreno Busta må ha blivit utsedd till årets mest utvecklade spelare förra säsongen, men mot giganter av Novak Djokovics kaliber står han sig fortfarande slätt. 6-0, 6-1 blev det för världstvåan i deras åttondelsfinalmöte.
Den där handledsskadan – som Djokovic nyligen bekräftade – har man inte sett mycket av under hans inledande två matcher. Förhoppningsvis är det inte värre än att han bara haft känningar.
Nu är i och för sig Carreno Busta en munsbit för Djokovic alla dagar i veckan, men spanjoren slog trots allt Gaël Monfils i raka set i tredje omgången. Att inte släppa mer än ett game (och totalt blott 20 poäng) är ett ordentligt styrkebesked från världstvåan.
Även Roger Federer ångar på: 6-1, 6-2 mot Radek Stepanek i går och 6-4, 6-1 mot Lukas Rosol i dag. Ser ut att trivas bättre på gruset i Monte Carlo än på många år.
Rafael Nadal somnade till en stund vid ställning 6-1, 4-2 mot Andreas Seppi och tappade sitt break, men det hade ju marginell betydelse eftersom Seppi tappade sin serve omgående. 6-1, 6-3 blev det till slut till världsettan. Ser stabil ut även han – vilket bådar gott inför den eventuella finaldrabbningen mellan Nadal och Djokovic många säkert ser fram emot.
David Ferrer körde över Grigor Dimitrov (6-4, 6-2), Milos Raonic avfärdade Tommy Robredo busenkelt (6-4, 6-3) och Nicolás Almagro lämnade walkover mot Stanislas Wawrinka på grund av en fotskada.
– Jag vaknade i morse med en så svår smärta i vänstra foten att jag inte ens kunde gå. Jag och min läkare kom gemensamt fram till att det bästa var att inte spela, berättar Almagro.
Milos Raonic.
Hoppas han tillfrisknar snart. Almagro är ju en färgsprakande del av den europeiska grussäsongen.
Den enda av toppspelarna som inte riktigt svarade upp till förväntningarna i dag var Tomás Berdych. Världsfemman föll mot Guillermo Garcia-Lopez i en tresetare: 4-6, 6-3, 6-1. Behöver knappast påpekas att Garcia-Lopez är i kanonform. Vann sin första titel på nästan fyra år i Casablanca i söndags och har nu alltså slagit ut Alexandr Dolgopolov (6-1, 7-5)och Berdych back-to-back.
Och Fabio Fognini, som en och annan (inklusive undertecknad) trodde skulle ta sig till kvartsfinal, föll pladask mot Jo-Wilfried Tsonga: 5-7, 6-3, 6-0. Att han vände ett 2-0-underläge för att sedan bränna sin första chans att serva hem öppningssetet var inte särskilt förvånande. Det är helt enkelt sådant han tvingar sina fans att stå ut med.
Tsonga var i ärlighetens namn inte överdrivet bra i det setet. Först vid 3-3 i andra set hittade fransmannen gaspedalen och gasade fram till 6-3 och 1-1 i set. Fognini var missnöjd med en linjedomare och fick honom utbytt efter en het diskussion med huvuddomaren och supervisorn, men till ingen nytta – i tredje set blev han fullständigt överkörd.
Typiskt Fognini att ta den enkla vägen ut, kan jag tycka. Välja att ta ut sin frustration över att motståndaren kämpat sig in i matchen på något annat (kanske i syfte att psyka?) och sedan mer eller mindre lägga sig platt i stället för att ta en hederlig förlust. Känns det igen? Well, det händer ganska ofta när Fognini möter spelare av lite högre kaliber. Ni minns säkert Peking förra året, när Fognini ledde över Rafael Nadal med 6-2, 4-1. Nadal – som dittills gjort en undermålig insats – gnetade sig in i matchen, hittade sin rytm, tog tillbaka breaket – och vann 11 av de 12 sista gamen. Fognini var extremt loj i det avgörande setet, så till den grad att en stark misstanke om tankning är på sin plats.
Nåväl. Nog om det nu.
6 av 8 kvartsfinalseedade spelare gör alltså upp om fyra semifinalplatser i morgon. Världstolvan Tsonga (9) är den lägst seedade spelaren och Guillermo Garcia-Lopez är den enda oseedade. Det är en riktigt fin uppställning det.
Så, vad sägs om att ta en titt på morgondagens kvartar?
Ja, låt oss:
* * *
STANISLAS WAWRINKA (3) – MILOS RAONIC (10)
Det står redan nu klart att Raonic hoppar upp ett hack på måndagens uppdaterade världsrankning. Kul! Verkligen på tiden att han etablerar sig inom topp 10. Fortfarande långt kvar upp till Andy Murray på åttondeplatsen, men kanadensaren är knappast klar med sin utveckling.
Hur som helst.
2-0 till Wawrinka i inbördes möten. Båda matcherna har varit ganska täta: 2-6, 7-6(5), 6-4 i Cincinnati 2012 och 7-6(2), 6-4 i Shanghai 2013.
Wawrinka brukar faktiskt inte ha så överdrivet svårt för servekanoner. Slår man ihop statistiken i de inbördes mötena mellan Wawrinka och Raonic, John Isner, Ivo Karlovic och Andy Roddick så har Wawrinka överlägsna 10-4. Isner står för 50% av servekanonernas segrar.
Anledningen är ganska enkel: Wawrinka har en väldigt bra serve, en okej retur och är förträffligt bra på att flytta runt sin motståndare i banan (vilket otympliga mammutservare som Raonic inte är så förtjusta i). Särskilt på grus, där han får mer tid till att hitta de där knepiga vinklarna.
Schweizaren har 42% vunna breakbollar hittills i år, vilket är ett gott facit. Förvaltar man nästan varannan breakboll får man ofta med sig det där enda servegenombrottet som i regel krävs för att plocka ett set mot Raonic, Isner eller Karlovic.
Det ska dock sägas att om Raonic någonsin ska slå Wawrinka på grus så ska det förmodligen ske i Monte Carlo (eller möjligen Barcelona). 22-åringen är bekant med underlaget eftersom han tränat mycket här genom åren och ser dessutom ut att vara i riktigt bra form i årets upplaga av turneringen.
Stalltipset är ändock att Wawrinka tar hem det här. Förhoppningsvis i tre set. Jag tycker inte att det är en dunderskräll om Raonic vinner – Wawrinka har trots allt sett lite svajig ut på sistone – men schweizaren är klar favorit.
* * *
RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (6)
Jag skrev inför turneringen att det var hugget som stucket vem av Ferrer eller Dimitrov som står för motståndet mot Nadal i kvarten, men att han troligen valt Ferrer om han tvingats välja eftersom landsmannen inte varit i sitt livs form den senaste tiden.
Med tanke på hur svajig Dimitrov var under veckan tvingas jag nog revidera det påståendet. Ferrer har dessutom varit på bra spelhumör hittills.
Spelar det någon roll? Nja. En enda gång har Ferrer slagit Nadal på grus – och det var för 10 år sedan, i Hamburg 2004 (när Nadal var 18 år gammal). Det känns inte troligt att han ska fälla kolossen just nu och just här. Nadal tycks ha skakat av sig förlusten i Miami på bästa sätt och det finns ingenting i hans spel som indikerar någon sorts genomklappning mot Ferrer.
Och en genomklappning från Nadal, det är nog vad som krävs för att världssexan ska mäkta med en skräll av den här digniteten.
* * *
ROGER FEDERER (4) – JO-WILFRIED TSONGA (12)
Kul att Tsonga är vidare till kvarten! Han behöver poängen för att inte avståndet till topp 10 ska bli ännu större.
Mot Federer tror jag dock att det tar stopp. Förra året var fransmannen betydligt bättre än vi är vana att se honom på grus och gjorde en kanonmatch i kvartsfinalen i Franska öppna (där han slog Federer i raka set). Men Federer å sin sida hade vaknat på fel sida inför den matchen – och fortsatte göra det under nästan hela resten av säsongen.
Nu är ordningen omvänd: Federer är i kalasform, medan Tsonga har haft svårt att hävda sig mot de bästa spelarna sedan skadan i Wimbledon förra året (har 0-3 i matchfacit mot topp 10-spelare hittills i år; sist han slog en topp 10-spelare var mot just Federer i Paris för nästan ett år sedan).
Tsonga har dessutom inte övertygat mot vare sig Philipp Kohlschreiber i öppningsmatchen eller Fognini i åttondelen. Det han presterat hittills räcker inte mot Federer.
* * *
NOVAK DJOKOVIC (2) – GUILLERMO GARCIA-LOPEZ (38)
Hade Dolgopolov eller Berdych utgjort ett särskilt potent hot mot en Djokovic i storform på grus? Nja. Särskilt inte Berdych. De har mötts så pass många gånger att det krävs något extra för att Djokovic inte ska läsa honom sönder och samman, och utnyttja varenda liten svaghet i tjeckens spel. I Rom förra året var serben lite ur slag, medan Berdych var extremt fokuserad. Sedan dess har Djokovic verkat mer koncentrerad när de mötts och vunnit båda deras möten (Wimbledon och Davis Cup) i raka set. Dolgo är mer oförutsägbar, så han hade eventuellt kunnat störa honom en aning.
Men nu är det alltså Guillermo Garcia-Lopez som står för motståndet.
En Garcia-Lopez med självförtroendet på absolut topp, ska noteras, men det krävs betydligt mer än så för att fälla regerande mästaren. Såvida inte Djokovic plötsligt känner av sin handledsskada så till den grad att det hämmar hans spel ska det här vara en enkel resa till semifinal för världstvåan.
Novak Djokovic pulvriserade Albert Montanes i Monte Carlo. FOTO: AP
Monte Carlo Masters är i full gång och i går klev turneringens två huvudrollsinnehavare rakt in i hetluften.
Vi tar en snabb recap.
Till att börja med kan vi konstatera att Alexandr Dolgopolovs galna formtopp lever. Nu gjorde visserligen inte Ernests Gulbis en särskilt bra match, men det spelar ju egentligen inte så stor roll – 6-2, 6-4 talar sitt tydliga språk. Mycket härligt att se Dolgo i så fint slag.
I övrigt har turneringen mest puttrat på. Jag hade väl kanske inte väntat mig att Teymuraz Gabashvili skulle slå Gilles Simon (4-6, 6-4, 6-4), eller att Pablo Andújar skulle få sådan problem mot Edouard Roger-Vasselin (2-6, 7-5, 7-6), men skrällarna har hittills uteblivit.
Trist sorti för Jerzy Janowicz: 2-6, 4-6 mot Michael Llodra.
* * *
Matchen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Philipp Kohlschreiber var ganska trevlig. Kohlschreiber visade sig mycket riktigt bli en ganska jobbig öppningsmotståndare för världstolvan. Tsonga var i och för sig relativt överlägsen i första set – sen fick han plötsligt skadekänningar och tankade bort andra set. Tredje var tajtare, men tycker ändå att fransosen hade matchen under kontroll.
Är dock inte ett dugg imponerad. Tsonga spelade ofta så där otaktiskt och överilat som han ofta gör (och kommer undan med) på hardcourt och gräs. Han har en lång väg kvar att vandra, och mitt förhandstips att Fabio Fognini tar hans plats i kvartsfinalen står sig.
Trots att inte heller italienaren övertygar. Joao Sousa är en spelare som Fognini typ ska göra mos av på grus. Ändå låg italienaren plötsligt under med 5-7, 2-5 (0-30) – det vill säga två poäng från förlust – efter att ha misslyckats med att serva hem första set. Tack vare en hel näve tur och helt obegripligt beteende från Sousa (tjafsade med huvuddomaren och kollapsade totalt spelmässigt) dansar han ändå vidare: 5-7, 7-5, 6-4.
* * *
Ett game.
Det var allt Albert Montanes mäktade med att plocka mot regerande mästaren Novak Djokovic: 6-1, 6-0.
45 minuter i rampljuset fick stackars Montanes, innan kölhalningen var fullbordad.
Inte heller Jeremy Chardy hade mycket att sätta emot sin stjärnmotståndare – världssjuan David Ferrer: 6-0, 6-3.
* * *
Det blev en ganska skakig start på grussäsongen för Grigor ”Baby Federer” Dimitrov, men 22-åringen slog till sist Marcel Granollers i en tresetare: 6-2, 4-6, 6-2.
* * *
Ska vi passa på att blicka framåt också?
Tja, varför inte.
Vi bjuds ju trots allt på en del potentiellt bra matcher i dag.
Vi tar en titt!
* * *
√ FABIO FOGNINI – ROBERTO BAUTISTA-AGUT
Det skiljer en del i spelstyrka mellan italienaren och spanjoren, så normalt är det här en walk in the park för Fognini. Men Bautista-Agut har verkligen imponerat så här långt i år och parkerat sig inom topp 50-segmentet på världsrankningen. Han har dessutom fällt två kolosser hittills (Juan Martín del Potro i Australiska öppna och Tomás Berdych i Indian Wells) och pressade Fognini till tre set i Miami.
Finns skrällpotential här, alltså. Även om jag tror att Fognini reder ut stormen.
* * *
√ ROGER FEDERER – RADEK STEPANEK
Stepanek fullkomligt pulvriserade Ivo Karlovic i sin öppningsmatch(6-1, 6-2), men nu är ju motståndet en aning bättre. Milt uttryckt. Ska bli intressant att se vad för slags statement Federer gör på gruset i Monaco. Att han över huvud taget är närvarande i Monte Carlo tyder på att han är i fortsatt fin form – och vill manifestera den ute på banan.
* * *
√ RAFAEL NADAL – TEYMURAZ GABASHVILI
Att möta en Gilles Simon på dekis på grus är inte riktigt samma sak som att möta en Rafael Nadal (oavsett form). Typ natt och dag. Allt annat än solklar seger för Nadal får betraktas som en smärre bragd.
* * *
√ STANISLAS WAWRINKA – MARIN CILIC
Ujuj. Den andra riktigt heta matchupen serveras på ett silverfat. Wawrinka imponerade inte mot Kazakhstan i Davis Cup, men nu vankas det grus. Wawrinka är generellt mycket starkare än Cilic på underlaget. Kroaten har visserligen hunnit förbereda sig lite bättre (och har redan tillryggalagt en match i Monte Carlo), men frågan är om det gör någon skillnad över huvud taget.
Dessutom: Cilic såg skakig ut mot Marinko Matosevic i sin öppningsmatch. 6-1, 3-6, 6-2 är inte ett jättebra resultat för kroaten. Måste verkligen höja sig ett snäpp.
Hoppas hur som helst på en tät match, och Cilic ska givetvis inte räknas ut fullständigt på förhand. Riktigt jobbig öppningsmatch för Wawrinka – men går han helskinnad ur den lär det stärka hans självförtroende.
* * *
√ GAËL MONFILS – PABLO CARRENO BUSTA
Tycker rent generellt att man alltid ska försöka hålla ett öga på ynglingen Pablo Carreno Busta, men sett till kapacitet ska han så klart inte ha någon chans mot Monfils (som såg stabil ut mot Kevin Anderson: 6-4, 7-6). Monfils har i och för sig haft skadekänningar den senaste tiden, och kan Carreno Busta bara hålla liv i duellerna och försöka trötta ut fransmannen finns det kanske en liten öppning.
Men nej, Monfils ska vinna det här. Något annat går ju inte att säga.
* * *
√ PABLO ANDÚJAR – ANDREAS SEPPI
Seppi är favorit hos oddssättarna efter Andújars svaga insats mot Roger-Vasselin och Seppis avfärdande av Mikhail Juzjnyj i raka set (6-3, 7-6). Det ska dock noteras att Juzjnyj brukar ha svårt med övergången från hardcourt till grus (grus är för övrigt hans sämsta underlag) och dessutom plågats av skador under säsongsinledningen.
Jag tycker därför inte att man ska dra på alltför stora växlar av dessa båda resultat.
Seppi har ju en förmåga att överprestera när han väl hamnat i en positiv formcykel – och det är inte som att han egentligen behöver överprestera för att slå Andújar – men det känns ändå som att spanjoren underskattas en aning här.
Jag blir inte ett dugg förvånad om Seppi ångar vidare i Monte Carlo, men jag tror på Andújar inför den här matchen (som inte är tillräckligt het för att avgöras på en bana med tv-bevakning, men det finns ju alltid livescore).
* * *
√ ALEXANDR DOLGOPOLOV – GUILLERMO GARCIA-LOPEZ
Garcia-Lopez är tyvärr inte världens roligaste spelare att titta på, men desto större behållning är det att beskåda Dolgopolov. Matchen i sig är inte särskilt intressant på förhand, men man vill ju hålla ett öga på ukrainaren och se om han kan spinna vidare på framgångarna han rönt de senaste månaderna. Synd bara att den inte spelas på tv-bevakad bana.
Och vad passar väl inte bättre då än att snacka om Roger Federers gryende form (och glädjebeskedet att ställa upp i Monte Carlo Masters? Eller Novak Djokovics uppvaknande? Eller Simona Haleps fortsatta framfart på WTA-touren?
Vi grottar dessutom ner oss i underlagens komplicerade värld i det numera stående inslaget NÖRDKOLLEN, men gruskungen Rafael Nadal som referenspunkt. Stämmer det verkligen att spanjoren alltid missgynnas av snabba underlag? Vi slår hål på myterna!
Utöver allt detta lovar vi dyrt och hederligt att från och med nu börja leverera poddavsnitt på betydligt mer regelbunden basis – kanske så ofta som en gång i veckan.
För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress: http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$
Grussäsongen smyginleddes redan tidigare i veckan, i Houston och Casablanca.
Men det är nu den kickar i gång på allvar.
Låt oss ta en titt på lottningen i Monte Carlo – årets första Master på grus.
* * *
HERRAR
Klicka på bilden för större version.
ÖVRE HALVAN:
Bra startfält, som vanligt. Dock alltid några toppspelare som väljer att stå över, eftersom det är den enda av de totalt nio Masters-turneringarna som inte är obligatorisk. I år är det Andy Murray som valt att avstå. Juan Martín del Potro har fortsatta skadeproblem och Richard Gasquet tvingades lämna återbud på grund av ryggsmärtor. John Isner ställde förra året upp i Monte Carlo för första gången i karriären och åkte ut redan i första omgången (mot Ernests Gulbis), så det var ju inte en högoddsare att han skulle ta en vilovecka.
En trevlig lottning det här, hur som helst, med gott om intressanta underdogs.
För Nadals del borde det bli en enkel resa till final. Gilles Simon eller en kvalspelare i öppningsmatchen, sedan Pablo Andújar, Edouard Roger-Vasselin, Mikhail Juzjnyj eller Andreas Seppi i andra omgången. Juzjnyj och Seppi har tyvärr inlett säsongen bedrövligt (i Juzjnyjs fall på grund av skadeproblem), så där har ju grusräven Andújar läge att kliva fram. Tror han är väldigt glad över att få studsa ut på gruset igen, efter fem förluster och bara en seger på hardcourt så här långt i år.
I kvartsfinalen är världssjuan David Ferrer den högst seedade spelaren Nadal kan stöta på – om han inte åker ut mot 15-rankade Grigor Dimitrov på vägen? Inte helt omöjligt. Marcel Granollers spelar final mot Guillermo Garcia-Lopez i Casablanca i eftermiddag. Inte optimalt att flyga till Monaco och spela mot en så pass bra spelare som Dimitrov dagen därpå. Jarkko Nieminen (eller en kvalspelare) borde inte heller utgöra något stort hot mot Dimitrov på grus. Bra lottning för bulgaren, alltså. Som upplagt för ett litet åttondelsdrama mot Ferrer. En repris på finalen i Stockholm Open i höstas, där ju Dimitrov vann i tre set och bärgade sin första ATP-buckla i karriären.
För Nadal är det nog lite hugget som stucket vem han får i den där kvarten. Dimitrov tog set mot honom i kvartsfinalen i Monte Carlo förra året (6-2, 2-6, 6-4) och Ferrer har en förmåga att störa världsettan. Men måste han välja under pistolhot är det inte omöjligt att han hellre skulle ta Ferrer, med tanke på landsmannens svaga form de senaste månaderna.
På nedre delen av den här halvan har vi världstrean Stanislas Wawrinka och världselvan Milos Raonic. Raonic trivs som bekant bra i Monte Carlo. Han bor ju här sedan ett antal år tillbaka och har tillryggalagt gott om träningstimmar på det röda gruset. Mysig lottning har han fått också. Troligen Federico Delbonis i öppningsmatchen, därefter en formsvag Tommy Robredo, en Julien Benneteau på nedgång eller en Jürgen Melzer som spelar sin första turnering på sex månader (har varit skadad sedan Shanghai i oktober). Det är ju bara att tacka och ta emot.
Wawrinka har fått en desto knepigare lottning. Troligen Marin Cilic eller Fernando Verdasco i öppningsmatchen. Satsar mina slantar på Cilic där. Nu är visserligen Verdasco generellt en skickligare grusspelare än Cilic, men han spelar final mot Nicolás Almagro i Houston i kväll. Tror ni Verdasco skulle avstå från att fira (eller tröstfesta) för att komma fräsch och förberedd till Monte Carlo? Nja. Han kommer nog att vara sliten. Bra läge för Cilic.
Och Wawrinka har i ärlighetens namn inte sett så överdrivet bra ut sedan Australiska öppna. Inte dålig, i och för sig, men han har helt enkelt inte imponerat. Blir lätt så efter en sådan där urladdning. Inte det lättaste att hålla lågan uppe. Kolla bara på Murray, som hade motivationsproblem efter triumfen i Wimbledon förra året. Schweizaren har hur som helst bara plockat drygt 180 poäng sedan Melbourne.
Almagro har en okej lottning. Gräsräven Nicolas Mahut borde inte utgöra något hot på grus. Dominic Thiem? Kanske. Jag har faktiskt aldrig sett honom spela på grus, men han har ju gjort en fantastisk säsong så här långt. Han kan möjligen utmanövrera Mahut och störa Almagro en aning.
Stalltipset är hur som helst Wawrinka eller Cilic mot Almagro i åttondelen. Grus är trots allt ett underlag Wawrinka trivs på. På sistone har han visserligen rönt större framgångar på hardcourt, men han är i grunden en offensiv grusspelare. Som Almagro. Kan bli en kul åttondelsfinal, det.
Kvartsfinalen? I slutänden tror jag att det blir Wawrinka mot Raonic. Där har Raonic faktiskt en bra chans, men Wawrinka måste ändå ses som förhandsfavorit.
Semifinalen? Wawrinka mot Nadal, alltså. Mums.
De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka. Skrällvarning: Raonic, Almagro, Cilic. Bubblare: Dimitrov, Ferrer.
* * *
Klicka på bilden för större version.
UNDRE HALVAN:
Novak Djokovics halva – men också Roger Federers. Federer ställer som bekant upp i Monte Carlo Masters för första gången sedan 2011 (den gången blev det förlust mot Jürgen Melzer i kvarten). Spelade ju tre raka finaler här 2006-2008 (förlust mot Nadal i samtliga). Federer tog ett wild card till årets upplaga av turneringen och skrotar därmed sin nästan en månad långa semester (ursprungsplanen var att vila fram till Madrid Masters i början av maj).
Helt rätt, tycker jag. Federer behöver hålla tempot uppe för att inte förlora momentum, nu när han äntligen prickat in formen.
Nåväl, åter till lottningen.
Överlag den intressantaste halvan, tycker jag. Federer lär möta Ivo Karlovic eller Radek Stepanek i sin öppningsmatch. Båda kan irritera honom, men har låg skrällpotential. I åttondelen hoppas jag på Jerzy Janowicz, som haft en ganska stökig säsong hittills och nu radat upp fem raka förluster. Det är på tiden att bjässen från Lodz vaknar till liv nu. Ska hur som helst inte vara några större problem för Federer att dansa vidare till kvartsfinal.
Formsvage världstian Jo-Wilfried Tsonga har det desto tuffare. Nu visade han ju enorma framsteg på grus under förra säsongen, men att ha Philipp Kohlschreiber, Fabio Fognini och Roberto Bautista-Agut på sin del… Nej, det är inte optimalt för fransosen. Fognini lär gå till åttondelsfinal. Joao Sousa ska normalt inte kunna rubba honom på grus och Bautista-Agut har förvisso svarat för en makalöst bra säsongsöppning, men räcker det? Nja. Han måste troligtvis göra en av sina bästa matcher i år för att kunna kuva italienaren.
Tsonga mot Fognini i åttondelen är därför ett sannolikt scenario. I kvarten? Där skulle jag säga Federer mot Fognini, med Tsonga som främste utmanare.
På den nedre delen hittar vi världstvåan Djokovic och femman Tomás Berdych. Den intressantaste matchenbjuds vi på redan i första omgången: Alexandr Dolgopolov mot Ernests Gubis. Ojojoj. Tennisgodis. Jag kan så klart ha sett fel, men noterade att oddsättarna initialt höll Dolgopolov som favorit. Inte helt chockerande i så fall med tanke på hans galna formtopp, men om det nu inte var inbillat från min sida så har de hur som helst korrigerat det nu. Drygt 1,90 gånger pengarna på Dolgopolov – 1,80 på Gulbis.
Ett bra odds på Gulbis, skulle jag säga. Dels för att Gulbis i grunden är en bättre grusspelare, men också för att jag tror att letten passar Dolgo dåligt att möta eftersom de är ganska lika varandra: högoktanig offensiv med stort risktagande. Gulbis har också en bättre serve och är samtidigt en giftig (aggressiv) returtagare. Bara på en punkt är Dolgopolov märkbart bättre, och det är i variationen. Ukrainaren har helt enkelt fler vapen i sin arsenal, men med tanke på att ingen av de här två spelarna är någon taktiker av rang så kommer den här matchen troligen inte att avgöras på ett strategiskt plan.
En lite intressant grej med Dolgopolovs framgångar i år är att han faktiskt skalat bort mycket strategi i sitt spel och renodlat sin offensiv. Han har liksom främst fokuserat på att stabilisera tre delar: offensiven, grundslagen och returtagandet. Det är när han hittar en bra balans i sin offensiv, när grundslagen är så säkra att han kan ta stora risker utan att straffas för mycket av det, och samtidigt sätta hög press i motståndarens servegame, som han blir så där rysligt farlig som han varit de senaste månaderna.
Spelare som Nadal krymper Dolgopolovs ytor med ogenomtränglig defensiv. Spelare som Gulbis kväver hans offensiv genom att ge igen med samma mynt. Fight fire with fire. Därför tror jag att dagsform och jämnhet avgör den matchen. Och där tycker jag att Gulbis har ett övertag: han är både snäppet bättre på grus och lite säkrare i sitt grundspel.
Hoppsan, det blev ett långt stickspår… Åter till lottningen:
Den av Gulbis och Dolgopolov som vinner deras drabbning har goda chanser att gå till åttondelsfinal. Jag skulle säga att vägen ligger öppen, faktiskt. Och i åttondelen väntar med största sannolikhet Berdych. Där tror jag att Gulbis har störst chans att skrälla. Dolgo har bara vunnit två set på fyra möten mot Berdych – medan tjecken ”bara” har 4-2 i inbördes mot Gulbis.
Berdych tvingades som ni vet lämna walkover mot Nadal i Miami, men det berodde ju på magsjuka. Han har säkerligen hunnit återhämtat sig. Och det går inte att prata bort den stabilitet han uppvisat i år: 1 titel (Rotterdam), 1 final (Dubai) och 2 semifinaler (Australiska öppna, Miami) på 6 ATP-turneringar. Inte illa. Det är därför svårt att se någon annan än Berdych som kvartsfinalfavorit.
Och där är det så klart Djokovic som ska stå i hans väg. Inte mycket som skrämmer honom. Gaël Monfils har haft vissa skadebekymmer på sistone och Kevin Anderson har aldrig varit en grusspelare av rang.
De går vidare till semifinal: Federer, Djokovic. Skrällvarning: Berdych, Gulbis, Tsonga. Bubblare: Fognini, Dolgopolov.
SEMIFINALERNA: Djokovic slår Federer, Nadal slår Wawrinka.
FINALEN: Nadal slår Djokovic.
Viktig final det där, om det står mellan dem för tredje året i rad (och fjärde gången totalt). Känns som att man säger det varje säsong, men jag tror faktiskt att Nadals och Djokovics kraftmätningar under årets grussäsong blir viktigare än någonsin. I fjol bröt Djokovic Nadals magiska svit i Monte Carlo och var sedan nära att fälla honom på Roland Garros. Jag tror att det är extremt viktigt för Nadal att vända på steken igen inför Franska öppna.
Nu när grussäsongen har kommit i gång på allvar känns det som att analysera spelarna på samma sätt som vi för en tid sedan gjorde med turneringarna.
Helt enkelt: Grussäsongens vinnare och förlorare.
Tänker börjar med hela topp 10-segmentet, för att sedan fortsätta med särskilt utvalda spelare som antingen har en del att vinna eller en del att förlora under våren. Aktuell rankning inom parentes.
* * *
Novak Djokovic. FOTO: BILDBYRÅN
NOVAK DJOKOVIC (1)
Att världens just nu bästa tennisspelare behärskar alla underlag har det inte rått någon tvekan om på väldigt länge, och i söndags vann han sin tredje grusfinal över rivalen Rafael Nadal på kungens ”hemmaplan” (som Monte Carlo ju är, trots att det är Djokovic som rent fysiskt bor där).
Hans start på den europeiska grussäsongen är därför att betrakta som strålande, och han har all anledning att se fram emot resten av våren.
Både i Madrid (kvartsfinal i fjol) och Rom (final) har han färska poäng att inkassera och på så vis befästa sin position som världsetta inför Franska öppna. Räknar kallt med att han når final i alla tre oerhört prestigefulla tävlingar.
Enda smolket i bägaren kan vara en eventuell kvarts- eller semifinal mot Nadal i Franska öppna, eftersom spanjoren med stor sannolikhet kommer att vara femteseedad. En så ”tidig” förlust innebär inte bara tappade poäng utan också ett sargat självförtroende.
Djokovic lär få fler chanser att bärga sin efterlängtade titel på Roland Garros om han misslyckas även i år, men personligen tror jag att det är enormt viktigt för honom att vinna den redan nu. Gör han inte det så kan det påverka resten av hans säsong negativt – på samma sätt som (bland annat) fjolårets finalförlust påverkade hans prestationer under sommaren.
PROGNOS: Når final i både Madrid och Rom, där enda riktigt stora hotet är Rafael Nadal. Så även i Franska öppna, där ett möte mellan rivalerna kan komma tidigare. Tror på minst en titel för superserben (exklusive Monte Carlo).
* * *
Roger Federer. FOTO: AP
ROGER FEDERER (2)
Har inte spelat en match på touren sedan kvartsfinalförlusten mot Nadal i Indian Wells eftersom han inför säsongen strök Miami ur sitt schema – vilket resulterat i en två månader lång semester.
Först i Madrid får vi se racketkonstnären igen, där han går in som titelförsvarare. Tror dock inte att han upprepar sin bedrift från förra året, då han slog Tomás Berdych i finalen. Madrid är visserligen något snabbare än övriga Masters-turneringar på grus, men inte lika mycket som förra året (då det blåa smurfgruset fick turneringen att likna hardcourt-tennis på andra sätt än bara rent estestiskt).
I Rom var han i semifinal förra året. Betydligt större chans att han försvarar de poängen än i Madrid, men på det hela taget blir grussäsongen 2013 en förlustaffär för Federer – dock inte så pass mycket att han trillar ur toppkvartetten. Hade i och för sig inte spelat överdrivet stor roll om han gjort det eftersom Wimbledon använder sig av ett unikt och egenkomponerat seedningssystem. Viktigare för Federer att få bra seedning där än att samla poäng på grus.
PROGNOS:Blir inga titlar för Federer under grussäsongen, såvida inte både Djokovic och Nadal tvingas stå över någon turnering på grund av skada. Semifinaler i Madrid och Rom ska han dock mäkta med. Semifinal i Franska öppna känns inte helt givet, men ser inte heller någon självklar utmanare. På det hela taget innebär det ändå tappade poäng på världsrankningen, vilket kan bli kostsamt under hösten.
* * *
Andy Murray. FOTO: BILDBYRÅN
ANDY MURRAY (3)
Trots att han har alla verktyg i lådan för att lyckas på grus så gör han väldigt sällan det. Av totalt 26 titlar i karriären har inte en enda bärgats på grus. Faktum är att Murray aldrig någonsin ens har nått en final på underlaget.
Vilket också är den största anledningen till att han ännu inte varit i närheten av att utmana aktuell världsetta (just nu Djokovic, som bekant). Han samlar helt enkelt på sig alldeles för få poäng under den så viktiga europeiska grussäsongen.
I Monte Carlo blev det respass i åttondelsfinal. Barcelona Open, som pågår i skrivande stund, valde han att stå över (vilket innebär att han tappar 90 poäng). Madrid valde han att stå över förra året, så där har han en hel del färska poäng att spela om.
Det är nog den turneringen som Murray får lägga sitt krut på, förutom Franska öppna. I Rom lär han försvara sina poäng (åttondelsfinal förra året), men tveksamt om han spelar in några nya.
Enligt uppgift stannade Murray kvar i Monte Carlo efter förlusten och hårdtränade flera timmar om dagen med sitt team. Det bådar så klart gott, men skotten måste göra stora förändringar i sitt spel för att anpassa det till underlaget. I dagsläget är han långt ifrån att utmana om titlarna.
Och Franska öppna? Well, där har han ”bara” en kvartsfinal att försvara, men det finns en hel drös kompetenta grusspelare på touren som kan sätta käppar i hjulet för honom på Roland Garros. Förra året var det David Ferrer, men det kan lika gärna vara en lägre rankad spelare som stoppar honom i år.
PROGNOS: Plockar större delen av sina poäng Madrid. I Rom kan han mycket väl ta sig till kvarts- eller semifinal beroende på hur lotten faller, men han är knappast en utmanare till någon av de två titlarna. Om all den hårda träningen faller väl ut (och lottningen är lyckosam) kan han på sin höjd upprepa sin bedrift från 2011 och ta sig till semifinal i Franska öppna, men det känns i dagsläget ytterst oklart om han ens försvarar sin kvartsfinalplats från 2012.
* * *
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
DAVID FERRER (4)
Hade i vanlig ordning varit en av grussäsongens stora vinnare. Det är på våren och sommaren som Ferrer gör sig själv allra störst rättvisa, och på gruset brukar Big Four temporärt utökastill en Big Five.
Nu verkar det dock som att evighetsmaskinen plågas av skada och åkte i dag på en riktig stjärnsmäll när han förlorade mot Dimitrij Tursunov redan i öppningsmatchen på hemmaplan i Barcelona. Frågan nu är om han kommer kunna gneta ihop tillräckligt med poäng för att hålla avståndet till Nadal inför Franska öppna (som lär krympa efter den här veckan).
Väl där har han en semifinalplats att försvara. Mycket möjligt att han gör det. Trots att han inte varit i överdrivet bra form under säsongsinledningen så har han hittills bärgat två titlar (Buenos Aires, Auckland) och två ”silver” (Acapulco, Miami). Vilket är väldigt imponerande och visar prov på både hög lägstanivå och stabilitet.
Ska han försvara sin semifinaplats förutsätter det förstås att han återhämtar sig snabbt från skadan – vilket han förhoppningsvis gör.
PROGNOS: Tappar viktiga poäng i Barcelona, men är han bara fri från skada i Madrid och Rom så ska han försvara sina poäng där. I Madrid kan han mycket väl gå till semifinal (kvart i fjol). I Franska öppna har han goda chanser att försvara sin semifinalplats, men det beror lite på hur hans lottning ser ut.
* * *
Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN
RAFAEL NADAL (5)
Att påstå något annat än att the king himself är en av grussäsongens stora vinnare vore givetvis tjänstefel.
Men.
Ja, det finns ett men den här gången.
Nadal har oerhört mycket poäng att försvara under våren: Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna (samt åttondelsfinal i Madrid) förra året. Han har redan tappat poäng efter Monte Carlo, och det kan bli ännu fler i framför allt Rom. I Madrid borde han rimligtvis förbättra sitt resultat från ifjol, men frågan är om det räcker för att ta tillbaka positionen som världsfyra inför Franska öppna.
Troligen inte, eftersom det i dagsläget skiljer 1,000 poäng mellan honom och landsmannen David Ferrer. Ferrer lär visserligen tappa mark gentemot Nadal efter sitt tidiga uttåg i Barcelona, men har fortfarande en ledning på över 700 poäng om Nadal försvarar sin titel.
PROGNOS: Idel finaler. Med tanke på hur enormt stark hans comeback varit hittills (tre titlar på fem finaler) håller jag det för troligt att han når final i Barcelona, Madrid och Rom – förutsatt att han inte tvingas möta rivalen Djokovic redan i kvarts- eller semifinal i någon av turneringarna. Stor risk för förlust i så fall, med tanke på Djokovics goda form och imponerande insats i Monte Carlo. Även Franska öppna kan bli en lite knepigare historia än vanligt för Nadal eftersom han i värsta fall kan seedas först som nummer fem även där. Oavsett kommer grussäsongen, när den är över, att bokföras som ännu en imponerande vår för The King of Clay – bara han håller sig hel och frisk.
* * *
Tomás Berdych. FOTO: AP
TOMÁS BERDYCH (6)
En stabil men inte briljant grusspelare. Får ju inte lika hög utdelning i serven och offensiven som på snabbare banor, men med Berdychs tunga grundspel sätter man mycket press på motståndaren oavsett underlag. Rör sig dessutom väldigt bra för sin längd och har ett tillräckligt solitt försvarsspel för att röna framgångar på grus.
I Barcelona samlar han på sig en del färska poäng men har sedan en finalplats att försvara i Madrid.
Där blir det poängtapp. Kvartsfinal ska han mäkta med, men frågan är om han ens tar sig till semifinal. Finns många under honom som hotar, och spelarna i toppskiktet rår han inte på (bortsett från Murray).
PROGNOS: I Rom har han bara kvartsfinal att försvara, vilket han lär göra. I Franska öppna förra året tog han sig till åttondelsfinal, en ganska blygsam bedrift som han rimligtvis bör upprepa. På det hela taget blir dock grussäsongen 2013 +-0 för Berdych, om inte till och med en förlustaffär.
* * *
Juan Martin Del Potro.
JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)
Säsongsinledningen har varit bergochdalbana för världssjuan. Finalen i Indian Wells följdes upp med en förlust mot Tobias Kamke i öppningsmatchen i Miami. Har till och från klagat på smärtor i handleden, vilket ju som bekant spolierade hela hans säsong 2010.
Argentinaren har en del poäng att försvara under våren (semifinal i Madrid, åttondel i Rom, titel i Estoril, kvartsfinal i Franska öppna), men kommer å andra sidan ha högre seedning i årets upplaga av de tyngre turneringarna.
Till syvende och sist tror jag att del Potro kommer att bli en av grussäsongens vinnare, eftersom han sannolikt kommer att gå om Tomás Berdych på världsrankningen under våren – och på så vis ta ett kliv närmare topp 5. Berdych spelar visserligen in färska poäng i Barcelona, men har å andra sidan mycket att försvara under våren.
Tror dessutom att del Potro blir en av dem som kan dra mest nytta av en skadedrabbad David Ferrer.
PROGNOS: Plockar tillräckligt mycket poäng för att vrida positionen som världssexa ur händerna på Tomás Berdych. Försvarar troligen sin titel i Estoril men är inte en av huvudutmanarna till de tyngre bucklorna.
* * *
Jo-Wilfried Tsonga. FOTO: AP
JO-WILFRIED TSONGA (8)
Det intressanta med Tsonga är att hans spel är anpassat för hardcourt och gräs, men funkar även bra på grus. Jag tror att det beror på att han tvingas jobba mycket mer för poängen på grus och därför rent generellt spelar enklare – och mer effektivt. Han svävar helt enkelt ut för mycket och tar för stora risker på snabbare underlag.
Hur det än är med den saken så brukar fransmannen leverera helt okej under grussäsongen. I Monte Carlo förra veckan tog han sig till semifinal, vilket blev en plusaffär (kvartsfinal i fjol).
I Madrid och Rom har han en åttondelsfinal respektive semi att försvara, vilket känns fullt överkomligt. Att han försvarar sin kvartsfinal i Franska öppna känns däremot mer osäkert. Troligt att det tar stopp redan i tredjerundan eller åttondelsfinalen, beroende på hur lottningen (och dagsformen) ser ut. Tsonga har helt enkelt inte blivit en stabil kvartsfinalist i Grand Slam-sammanhang än.
PROGNOS: Lär inte bli några titlar för fransmannen, men däremot går han plus rent poängmässigt – dock inte tillräckligt för att hota Berdych/del Potro om sjundeplatsen på världsrankningen. Kan till och med vara så att positionen som världsåtta hänger löst.
* * *
Richard Gasquet. FOTO: BILDBYRÅN
RICHARD GASQUET (9)
Jetsetaren Gasquet påbörjade sin omvandling förra året och har sedan fortsatt på inslagen väg. Han har hittills förbättrat sina resultat i årets tre första Masters jämfört med 2012 (åttondel i Indian Wells, semi i Miami, kvart i Monte Carlo).
I Madrid och Rom har han en tredjerunda respektive kvartsfinal att försvara – vilket han borde mäkta med utan större problem, till och med inkassera några extra färska poäng. Gasquets defensiva allroundspel lämpar sig bra för grus, och när han nu dessutom förbättrat sin uthållighet avsevärt kan han bli svårstoppad.
I Franska öppna tog han sig förra året till åttondelsfinal (vilket han faktiskt gjorde i samtliga Grand Slam-turneringar) men med tanke på den stabilitet han redan visat upp under säsongsinledningen håller jag det för troligt att han nu når sin första GS-kvartsfinal sedan 2007 (semifinalförlust mot Roger Federer).
Har även en finalplats i Estoril att försvara men har valt att stå över den turneringen i år. Det poängbortfallet har han dock redan tjänat in i Monte Carlo (kvartsfinal i en Master ger 180 poäng, final i en 250-turnering ger 150). Gasquet blir därför på det hela taget en av grussäsongens vinnare.
I bästa fall kan han till och med ha gått om Tsonga på världsrankningen, men det tror jag dröjer till sommaren.
PROGNOS: Går långt i både Madrid, Rom och Paris. Samlar på sig ett gäng nya poäng och minskar avståndet till Jo-Wilfried Tsonga på världsrankningen, men en eventuell passering lär inte ske förrän efter Franska öppna.
* * *
Janko Tipsarevic. FOTO: AP
JANKO TIPSAREVIC
Har bitit sig fast inom topp 10 i ett och ett halvt år men har nu tappat två placeringar sedan april 2012. Säsongsinledningen har varit fullkomligt bedrövlig för serben.
I Madrid har han en semifinal att försvara, vilket han med största sannolikhet inte kommer att göra. I Rom blev det dock respass redan i andra omgången 2012, men det är likväl ytterst tveksamt att hans prestationer i dessa båda turneringar tillsammans ska överstiga hans 370 inspelade poäng förra året (kvartsfinal i båda tävlingarna ger 360).
Han gick till kvartsfinal i Barcelona förra året men har i år i stället valt att spela BRD Nastase Tiriac Trophy i Rumänien. Förmodligen ett bra val, för med några segrar under bältet kan det flyende självförtroendet återvända.
Har ändå svårt att se hur grussäsongen 2013 ska bli en vinstaffär för Tipsarevic. I stället finns faktiskt risken att han trillar ur topp 10.
PROGNOS: Likt Andy Murray har Tipsarevic alla spelmässiga kvaliteter för att lyckas på grus, men har förtvivlat svårt att leverera på underlaget. Fullt möjligt att han förlorar sin position som världstia efter våren.
* * *
Marin Cilic. FOTO: BILDBYRÅN
MARIN CILIC (11)
Kroaten får som mest utdelning på sitt tunga grundspel på snabbare underlag, men är en hyfsat stabil grusspelare (rent statistiskt bättre än Tipsarevic). Åkte ut i tredje omgången i Madrid och redan i förstarundan i Rom, så har en del poäng att spela in.
I Franska öppna blev det förlust i tredje omgången, och han bör försvara de poängen. Med tursamma lottningar i alla tre turneringar har han kapacitet att ta sig till åtminstone en kvartsfinal, så grussäsongen borde rimligtvis bli en plusaffär för Cilic.
PROGNOS: Gör inga större avtryck i någon av turneringarna men tillryggalägger en stabil vår och hotar Tipsarevic om positionen som världstia.
* * *
Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN
STANISLAS WAWRINKA (17)
En av säsongsinledningens utropstecken. Har visserligen blandat och gett efter Australiska öppna, men på det hela taget har han svarat för en riktigt stark öppning på året. Rekryteringen av Magnus Norman som coach tror jag dessutom är ett genidrag, och det samarbetet kommer säkerligen bära frukt redan under våren.
Wawrinka tog sig till åttondelsfinal i Madrid, Rom och Franska öppna förra året. I år bör han betraktas som ett av de största hoten mot Big Four i samtliga turneringar och det är faktiskt mycket troligt att han når sin första kvartsfinal i Franska öppna.
Med tanke på den grymma form han visat upp de senaste veckorna blir Wawrinka en av grussäsongens vinnare.
PROGNOS: Försvarar sina poäng från förra året och har goda chanser att nå kvartsfinal eller längre i både Madrid och Rom. I Franska öppna kan han mycket väl nå sin första kvartsfinal i karriären.
* * *
Fabio Fognini. FOTO: BILDBYRÅN
FABIO FOGNINI (24)
I vanlig ordning drar jag motvilligt förhastade slutsatser efter enstaka succéer (lex Horacio Zeballos, Jerzy Janowicz) men i Monte Carlo visade Fognini vilken enorm kapacitet han besitter, särskilt på grus.
Startfälten är visserligen tuffare i Madrid och Rom, men där åkte han ut i första respektive andra omgången förra året och borde därmed kunna spela in en del färska poäng.
Vi ska däremot inte inbilla oss att han blommar ut till den fullfjädrade stjärna man kan få för sig att han är när han i sina bästa stunder bjuder på bländande tennis. Trots segrarna över Berdych och Gasquet (och förlusten mot Djokovic) i Monte Carlo har 25-åringen blygsamma 3-22 i matchfacit mot topp 10-spelare.
Tack vare semifinalplatsen i Monte Carlo är grussäsongen 2013 redan en vinstaffär för italienaren, men för att den ska räknas som en fullödig succé krävs inte bara att han bjuder på enstaka stormatcher – han måste även stabilisera sitt spel generellt. Är tveksam till att det sker redan under våren.
PROGNOS: Lär inte upprepa sin bedrift i Monte Carlo men kommer på det hela taget att förbättra sina resultat gentemot fjolåret.
* * *
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN
GRIGOR DIMITROV (28)
Precis som med Fabio Fognini är det klokt att inte dra på alltför stora växlar efter Dimitrovs uppvisning i Monte Carlo (slog Tipsarevic i raka set i andrarundan och pressade Nadal till tre i kvarten). I Barcelona blev det respass direkt i öppningsmatchen efter förlust mot Tommy Robredo.
Dimitrov har dock en förmåga att prestera sin allra bästa tennis på grus, och med tanke på att han redan imponerat under säsongsinledningen ser det onekligen ut som att hans rankningsklättring fortsätter spikrakt uppåt.
I Madrid och Rom har han inga poäng att försvara och i Franska öppna åkte han ut redan i andra omgången förra året, vilket innebär att han kan spela in en hel del nya poäng under våren. Håller det för troligt att han når åttondelsfinal eller bättre i antingen Madrid eller Rom.
Franska öppna är dock en helt annan spelplan och i Grand Slam-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi andra omgången. Vore så klart väldigt kul om han gjorde det på just Roland Garros i år, men det beror helt och hållet på dagsform och lottning.
PROGNOS: Fortsätter klättra på världsrankningen under våren. Kan mycket väl upprepa Monte Carlo-bedriften i antingen Madrid eller Rom, och på det hela taget blir grussäsongen en plusaffär för bulgaren.
* * *
Tommy Robredo. FOTO: BILDBYRÅN
TOMMY ROBREDO (43)
30-åringen har redan bevisat att han inte ska dömas ut på förhand. Har imponerat stort i både Buenos Aires (semifinal) och Casablanca (bärgade titeln efter segrar över förhandsfavoriterna Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson).
Den goda formen tycks hålla i sig och i dag slog han ut Dimitrov i Barcelona. Har i princip inga poäng alls att försvara under våren och har således riktigt goda chanser att klättra ännu mer på rankningen (har hoppat upp 66 pinnhål sedan januari).
Med tursamma lottningar kan Robredo mycket väl slå sig in på topp 30 under grussäsongen. Konkurrensen är förvisso väldigt stor, men spanjoren har visat att han fortfarande kan leverera på sitt favoritunderlag.
PROGNOS: Våren 2013 blir lyckosam för Robredo, om han får hålla sig skadefri. Att den forne världsfemman ska slå sig in på topp 30 kanske är lite väl drastiskt, men sett till hur han presterat hittills i år har han kapaciteten att göra det. Han har också potential att leverera en och annan skräll i Madrid eller Rom, men i Franska öppna lär han inte göra några större avtryck.
* * *
Ernests Gulbis.
ERNESTS GULBIS (53)
24-årige talangen har genom åren om vartannat höjts till skyarna och avfärdats som ett alldeles för stort problembarn för att någonsin kunna slå igenom stort.
Att han har kapaciteten för stordåd råder det ingen som helst tvekan om – 22 år gammal chockbesegrade han Roger Federer i kvartsfinalen i Rom och pressade sedan Rafael Nadal till tre set i semifinalen. På grus, alltså.
Efter att året därpå ha nått en 21-plats på rankningen (högsta noteringen hittills i karriären) föll lettländaren ner i en avgrundsdjup ”formsvacka”. Det handlade egentligen om brist på motivation, och den tog honom så djupt ner i träsket att han föll ur topp 100 (lägsta noteringen: 159).
Han inledde 2013 som rankad 138 i världen och har sedan dess alltså klättrat 85 placeringar på knappt fyra månader.
Förutom att han har övertygande 14-4 i ATP-matchfacit så här långt under säsongen så är grus statistisk sett hans bästa underlag – och han har i princip inga poäng alls att försvara under våren (bara blygsamma 20 poäng i München).
Jag är inte beredd att ropa hej förrän han tagit sig över ån, men visst vore det kul om Gulbis totalt bortslösade talang äntligen tas tillvara på. Det vi sett hittills bådar gott. Som så många gånger förr kanske vissa har som invändning, men det verkar faktiskt som att det är annorlunda den här gången.
Personligen hoppas jag därför extra mycket på att motivationen inte går förlorad igen.
För i så fall kan Gulbis bli en av grussäsongens absolut farligaste underdogs.
PROGNOS: Har hittills i år bara förlorat mot Juan Martín del Potro, Tomás Berdych, Rafael Nadal och Juan Mónaco i ATP-sammanhang. Väldigt namnkunniga spelare, vilket visar prov på Gulbis höga kapacitet. 24-åringen har historiskt levererat fina resultat på grus och trivs bra på underlaget. Lär spela in en del färska poäng och ta ytterligare kliv på rankningen. Skrällpotential i alla turneringar under våren.
Novak Djokovic krönte sig själv till kung av Monte Carlo efter en rafflande final mot rivalen Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN
Vi har en ny King of Clay.
I alla fall i Monte Carlo.
Rafael Nadals makalösa svit på 46 raka segrar tog abrupt slut i dag – och det var nog ingen annan än Novak Djokovic som kunde svara för den bedriften. Särskilt inte i raka set: 6-2, 7-6(1).
Matchen blev annars ungefär som jag förutspått. Sköts upp en timme på grund av regn och enligt uppgifter skulle banan inte bli så tungspelad eftersom man hunnit täcka över den så snabbt.
Så såg det dock inte ut i första set. Inte alls.
Den höga studs Nadal genererar med sin vansinniga överskruv uteblev och de flesta bollar han slog blev korta och väldigt lätthanterliga för Djokovic, som gick ut ruggigt starkt och trampade gasen i botten från nedsläpp.
Serben var totalt överlägsen, Nadal hängde inte alls med i hans höga tempo och plötsligt hade världsettan en till synes ointaglig 5-0-ledning.
Nadal lyckades visserligen slipa till siffrorna något men avslutade setet med att bli bruten för tredje gången i matchen.
Mot slutet av setet började dock Nadal komma in i matchen. Att det skedde samtidigt som solen sken med full kraft och lät sina strålar torka upp den fuktiga banan är ingen slump. Nadal får så enormt liten utdelning på sitt spel när banan blir för fuktig och tungrodd, samtidigt som det gynnar Djokovic. Serben har helt enkelt mycket mer tryck i sina slag och kan sätta enorm press på spanjoren, vilket han också gjorde med bravur.
I andra set var rollerna ombytta. Nadal hade mycket mer offensiv spets i sitt spel och lyckades också parera Djokovics aggressiva slag med betydligt mer press. Flera gånger under setet såg han ut att ha världsettan i gungning, men Novak klamrade sig fast och tog tillbaka ett break till 4-4.
När han sedan tappade sin serve igen, till 5-6, och gav Nadal chansen att serva hem setet såg det onekligen ut som att en magisk vändning var på gång.
Men nej.
Djokovic bröt blankt efter ett oerhört taffligt servegame från Nadal.
Det där var faktiskt världsfemmans klart största svaghet under hela matchen. Serven. Blev precis den draghjälp Djokovic behövde när Nadal började bli varm i kläderna, precis som jag förutspått.
En svaghet som Djokovic exploaterade, gång på gång. Ett break för Nadal kändes aldrig helt säkert, även om jag själv förhastat slog fast att vi skulle bjudas på ett skiljeset efter det där servegenombrottet till 6-5.
Han var så grymt osäker i egen serve och fick ingenting alls gratis, vilket blev kostsamt för honom. För Djokovic lyckades inte bara returnera nästan allt som Nadal servade mot honom, utan dessutom med längd och press.
Rafael Nadal förlorade sin första match i Monte Carlo på tio år. FOTO: BILDBYRÅN
När det där andra setet gick till tiebreak hade Djokovic pumpat upp samma självförtroende som han hade inför finalen och under hela matchinledningen, medan luften gick ur Nadal. Han visste att han skulle bli tvungen att gräva ner sig djupt djupt djupt i skiten för att ta sig ur det här extremt pressade läget, men i dag hade han inte vad som krävdes mot en Djokovic på så fenomenalt bra spelhumör.
Det mest imponerande är faktiskt att Djokovic höll sig kvar i andra set, trots att Nadal stundtals var lika överlägsen som serben var i första. Han såg frustrerad ut, men aldrig panikslagen. Han höll sig hela tiden till sin gameplan (som i grova drag gick ut på att ta bollen väldigt tidigt och jaga Nadal i sidled med snäva vinklar, slå igenom hans försvar med sin patenterat omöjliga raka backhand och mixa upp med eleganta stoppbollar) och inte bara trodde på att han kunde vinna.
Han hade bestämt sig för att han skulle vinna.
Det är precis så man måste spela för att slå Nadal på grus. Inte bara grymt aggressivt utan också med pondus, självsäkerhet, precision, styrka, variation, stabilitet och ett psyke av stål. Det finns i dag bara en spelare som mäktar med att bocka av alla de punkterna under en hel match, och han råkar heta Novak Djokovic.
Att göra det i några game eller ett helt set är en bedrift i sig.
Att göra det över tid, det är ingenting annat än mäktigt.
Allt det där gjorde att Djokovic kröp in under skinnet på Nadal. Det märktes framför allt när Nadal skulle serva hem setet vid 6-5. Gamet där han servade för att hålla sig kvar i matchen var relativt enkelt överstökat, men när han nu hade övertaget visste han att Djokovic skulle kliva på och domdera som bara han kan i ett sådant läge.
Det stressade Nadal.
Så till den milda grad att han i slutet av dagen tvingas se sig själv besegrad i Monte Carlo för första gången sedan 2003, då han förlorade mot grusräven Guillermo Coria i raka set (6-7, 2-6). 48-2 i matchfacit i turneringen är fortfarande makalöst, men det är givetvis tufft för Nadal att förlora mot sin stora rival i den tävling där han genom åren rönt så stora framgångar.
Framför allt är det här resultatet viktigt inför den fortsatta grussäsongen. Av Nadals skada har vi inte sett någonting under veckan, och även Djokovic ser ut att vara helt återställd efter vristskadan han ådrog sig i Davis Cup-mötet mot USA.
Att världsettan besegrar en Nadal i toppform på grus är mer än bara en magisk bedrift – det är ett kvitto på Djokovics kolossala nivå. Om det någonsin under de senaste drygt två och en halv säsongerna rått någon tvekan om vem som är världens just nu bästa tennisspelare så blåstes de tvivlen av banan i dag, tillsammans med Rafael Nadal.
Om det här är en fingervisning om vad som komma skall, vilket jag tror, så lever Nadal farligt under våren, den tid på året då hans kungakrona skiner som allra mest.
Djokovic gick segrande ur den första kraftmätningen, och det är fullt möjligt att det ger honom tillräckligt mycket extra självförtroende för att han ska svepa allt motstånd åt sidan och kröna sig själv till hela säsongens King of Clay.
Man får vara ganska nöjd med att vi slapp en final mellan Nadal och Fabio Fognini efter en dag som denna.
Rafael Nadal möts för 34:e gången i karriären i söndagens Monte Carlo Masters-final. FOTO: BILDBYRÅN
Rafael Nadal mot Novak Djokovic.
Gruskungen mot världsettan.
Öga mot öga, rival mot rival.
För totalt 34:e gången.
19-14 i inbördes möten och Nadal har vunnit deras tre senaste möten – men dessförinnan hade Djokovic en aldrig tidigare skådad svit på sju raka finalsegrar över spanjoren.
Deras senaste tre möten på grus, vilket också råkar vara deras senaste tre möten över huvud taget, slutade i trippelseger för Nadal och totalt 7-1 i set. Och trots de där två förlusterna 2011 (Madrid och Rom) har Nadal förkrossande 12-2 mot sin rival på underlaget.
Monte Carlo förra året kan vi räkna bort, för då var Djokovic inte sig själv. Det var han däremot i Rom, och där blev det seger i raka set för Nadal: 7-5, 6-3. I Franska öppna i fyra set, efter att matchen avbrutits på grund av skyfall under söndagen: 6-4, 6-3, 2-6, 7-5.
I år har Djokovic hittills vunnit Australiska öppna och Dubai, Nadal Sao Paolo, Acapulco och Indian Wells.
Båda har haft skadebekymmer men flera gånger under veckan bevisat att de kan prestera åtminstone i närheten av sin toppnivå.
Det här är alltså, som ni förstår, rysligt intressanta förutsättningar. Särskilt med tanke på hur extremt mycket som står på spel: För Nadals del att bärga sin nionde raka titel i Monte Carlo, för Djokovics del att bli den första på tio år att besegra gruskungen på hans ”hemmaplan”.
Men det handlar inte bara om det. Det handlar också om en första kraftmätning inför Franska öppna. Det är ingen hemlighet att Nadal jagar sin åttonde titel där och att Djokovic längtar efter att få fullborda en Career Grand Slam.
Därför är den här matchen oerhört viktig för båda. Utgången av denna final kan bli helt avgörande för hur resten av den europeiska grussäsongen utkristalliseras. Det är verkligen inte långsökt att anta att den som vinner i morgon också blir den som går segrande ur hela grussäsongens två månader långa fältslag.
Av det vi sett hittills känns det ganska säkert att säga att vi kommer bjudas på en rafflande final. Nadal går troligen ut lika hårt som mot Grigor Dimitrov i kvarten och Jo-Wilfried Tsonga i semin. Frågan är om han kommer hålla sig på den höga nivån genom hela matchen. Det är ett måste om han ska fälla Djokovic.
Det imponerande med segrarna över Dimitrov och Tsonga var annars att Nadal aldrig såg särskilt skakad ut. Lite frustrerad emellanåt, men aldrig panikslagen. Han visste att han kunde reda ut härvan och bestämde sig för att bara göra det. Och så gjorde han det. Så stark är Nadal. Men så stark är även Djokovic.
På grus finns det ingen annan spelare än Djokovic som tvingar världsfemman att spela ut hela sitt register och höja sig till en nivå som knappt känns möjlig. Det omvända gäller, naturligtvis. De här två krigarna spelar alltid sin bästa tennis mot varandra – vilket är en av anledningarna till att den här matchen varit så enormt efterlängtad.
Spelmässigt kommer det här som vanligt att bli en baslinjefajt, men den kommer knappast att avgöras därifrån. Djokovic lär mixa upp sitt spel med både slice och stoppbollar med tanke på hur effektivt det var för Dimitrov och Tsonga, men inte i så hög utsträckning som man kanske kan tro.
Det är otroligt svårt att störa Nadals spel tillräckligt mycket för att besegra honom enbart på det sättet, så det gäller för Djokovic att inte fokusera för mycket på Nadals spel utan hitta tryggheten i sitt eget. Med en perfekt balans mellan den bergsfasta säkerheten som sitter i Novaks ryggmärg och taktisk variation kan han rubba Nadals spel och krypa in under skinnet på honom.
En ytterst delikat uppgift.
Men han har lite draghjälp också. Rafa har nämligen servat väldigt ojämnt under sina senaste matcher. Mot Tsonga fick han visserligen in 80 procent av sina förstaservar och vann 71 procent av dem, men det var i de avgörande servegamen han sviktade.
Mot Djokovic måste den siffran inte bara vara hög, utan dessutom stabil. Serben är en rysligt bra returtagare och kan vinna många enkla poäng om Nadal börjar svaja i egen serve.
Det är väl egentligen det enda spelmässiga frågetecknet, i övrigt går båda ut på banan i morgon i mycket god form.
Det finns dock ett annat orosmoln för Nadal, om ni ursäktar ordvitsen: Vädret. Enligt prognoserna är det risk för regn och hög luftfuktighet. Precis den prognosen spanjoren absolut inte ville se, eftersom ett sådant väder gör spelet väldigt tungt och långsamt.
Nadal får enorma problem när det är fuktigt eftersom han inte alls får samma överskruv och längd på sina slag. Allt det som ger honom spelmässiga övertag dränks liksom i regnet.
Samtidigt är det idealiska förutsättningar för Djokovic, eftersom han inte har några problem alls med att få tryck i bollen. Det såg vi inte minst under Franska öppna-finalen förra året, då Nadal fullkomligt utklassade Djokovic i de två inledande (och typ soliga) seten – för att sedan klappa ihop totalt när regnet kom.
Så, kan vi torrt konstatera att sol innebär seger för Nadal och regn innebär seger för Djokovic?
Nej, riktigt så enkelt är det givetvis inte – men nästan. Är det blött och fuktigt i Monte Carlo i morgon, ja då tycker jag att 2,10 gånger pengarna på Djokovic är ett makalöst bra odds.
Är väderförhållandena däremot normala (sol eller mulet kvittar, bara det inte regnar och/eller är väldigt fuktigt) så kan Nadal mycket väl ta hem det här i raka set.
I grund och botten tror jag på seger för Nadal. 21-1 i matchfacit hittills i år (och 46 raka segrar i Monte Carlo) samt tre titlar på fyra finaler talar sitt tydliga språk.
Gruskungen har återvänt, och han är redo för en ordentlig holmgång med sin närmaste tronarvinge.
