Lottningen gav David Ferrer en jättechans att nå sin första Grand Slam-final i karriären. Det största hotet på vägen var Roger Federer i en eventuell semifinal.

Ett hot som Jo-Wilfried Tsonga effektivt röjde ur vägen redan i kvartsfinalen.

Ferrer tackade och tog emot genom att avfärda en (förmodligen av nervositet) svajig Tsonga i raka set: 6-1, 7-6(3), 6-2.

Belöningen: Rafael Nadal.

Låt oss börja med att gå igenom de saker som talar för Ferrer i den här matchen, för de är få:

• Utvilad. Ferrer sprang som sagt igenom sin semifinal i raka set och har ännu inte tappat set, medan Nadal stångade sig blodig mot rivalen Novak Djokovic i fyra timmar och 37 minuter.

• Pressen på Nadal. Ferrer må vara nervös inför sin första GS-final någonsin, men all press vilar på Nadals axlar. Semifinalen mot Djokovic var den moraliska finalen, och alla förväntar sig nu att han ska svepa Ferrer i raka set. När en 19-årig version av Nadal slog Federer i semin 2005 (vilket var det årets moraliska final) tappade han första set i den riktiga finalen mot Mariano Puerta. Att ladda om efter en sådan episk drabbning som den vi bevittnade i fredags är lättare sagt än gjort.

• Favoritskapet. Nadal med sina sju titlar i Franska öppna är den obestridliga favoriten – Ferrer underdog. En tacksam roll för 31-åringen, eftersom det minskar pressen på honom ytterligare.

Bortsett från detta talar precis allt för Nadal. 19-4 i inbördes möten, 16-1 på grus (enda segern för Ferrer på underlaget kom i Stuttgart 2004 – alltså för nästan tio år sedan). Ferrers senaste seger kom på hardcourt i Australiska öppna 2011, då Nadal plågades av skada.

Åtta raka segrar för Nadal alltså, och räknar man bort matchen i Melbourne har Ferrer inte lyckats kuva sin landsman sedan 2007 (i US Open och World Tour Finals, då under namnet Tennis Masters Cup).

Spelmässigt tenderar deras matcher ändå att vara jämna och av deras totalt 56 spelade set genom åren har drygt 30 procent slutat 7-6 eller 7-5.

Detta eftersom de är väldigt lika som spelare, med stort fokus på defensiv, bollsäkerhet och snabbhet.

Problemet för Ferrer är att Nadal är en mycket bättre version av honom själv. Han har inte bara ett tyngre och mer varierat grundspel, utan är också mycket starkare mentalt – särskilt i de mest avgörande lägena (vilket vi inte minst såg prov på i Madrid och Rom).

Nadal är också den mer taktiske av de båda och tycks alltid hitta en väg ut ur även de knepigaste situationerna. När han befinner sig i underläge har han de offensiva vapnen som krävs för att förändra matchbilden, medan Ferrers spel i grunden är monotont och bräckligt när det utsätts för hårda prövningar.

Ferrer har dock imponerat i Paris i år, det måste sägas. Framför allt har han varit väldigt aggressiv och inte nöjt sig med att nöta ner sina motståndare. Han har tagit kommandot och visat framåtanda. Något han måste göra i dag också.

Räcker det mot gruskungen? Nej, jag tror inte det, eftersom han måste spela ett offensivt spel som inte faller sig lika naturligt för honom som för till exempel Djokovic eller Federer.

Lite elakt skulle man helt enkelt kunna likna den här matchupen vid boxning, säga att Nadal är tungvikt och Ferrer mellanvikt.

Vill man vara ännu elakare kan man måla upp det här scenariot:

Nadal magsjuk, knäskadad och fastkedjad vid en lyktstolpe två kvarter bort från Roland Garros. Ferrer börjar serva.

Kommentatorn: Wow, Ferrer fläskar in fyra raka ess! Imponerande. Men Nadal vinner väl det här i slutänden ändå?
Bisittaren: Ja, Rafa brukar ju hitta en väg ut ur sådana här situationer. Om Ferrer har tur kanske han vinner ett set.

Det är dumt att raljera, att David Ferrer äntligen tagit sig till en Grand Slam-final är ett bevis på att ”poetisk rättvisa” inte bara är ett tramsigt hittepå. Men visst känns det som att Ferrer bara inte kan besegra Nadal? Alternativt att Nadal bara inte kan förlora mot Ferrer.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7iNqgGjJkrc#t=961s

I Madrid kändes det som det förstnämnda. 31-åringen var då två poäng från matchen, men slarvade bort sitt övertag med en horribel missbedömning i öppet läge vid ställning 6-5 och 30-15 i Nadals serve (se klippet ovan). Han återhämtade sig aldrig efter den missen, tappade setet och blev sedan nollad i avgörande set.

Precis som i damernas final är därför den stora frågan inför den här matchen om det över huvud taget ens blir fråga om en match – eller om det bara blir en total överkörning och Nadals åttonde titel på Roland Garros.

Det finns personer som tror på Ferrer inför den här finalen. De är inte många, men de finns.

Jag är inte en av dem.

Måste börja den här analysen i lite fel ände. Brukar som bekant fokusera på det spelmässiga, men det är svårt att inte beröra två för matchen rysligt avgörande sekvenser.

• Först i tredje set, när Rafael Nadal har breakboll och Novak Djokovics backhandcross döms ut av huvuddomaren. Linjedomaren hade dock dömt in den – och på hawkeye får vi tittare se att bollen touchar linjen. Djokovic blir märkbart frustrerad över domslutet (spelarna får dock inte se hawkeye eftersom det inte används för domslut i Franska öppna) och blir sedan fullständigt krossad i det setet: 6-1 till Nadal.

• I avgörande set – efter att Nole vänt två underlägen och räddat sig kvar när Nadal servade för matchen vid ställning 5-4 i fjärde set – får världsettan ett tidigt break och håller sedan sin serve fram till 4-3. Vid 40-40 pressar han ut Nadal i hörnen, tvingar fram en defensiv lobb från spanjoren, avancerar mot nät och gör sig redo för smash – men tappar balansen och faller in i nätet efter slaget. Eftersom reglerna säger att en spelare inte får nudda nätet över huvud taget förlorar Djokovic poängen, vilket innebär breakboll för Rafa. Världsfyran missar den men förvaltar nästa och kvitterar därmed till 4-4.

Den första sekvensen var tveklöst avgörande för utgången av tredje set, men saknar helt betydelse under resten av matchen. Om Nadal avgjort redan i fjärde set hade det säkert snackats om domarskandal och så vidare, men det förlorare sin relevans när Djokovic kom tillbaka så starkt och brottade till sig både momentum och setet.

Den andra sekvensen, däremot. Ja, den är matchavgörande.

Men domarskandal?

Nej. Regler är regler. Spelarna får inte vidröra nätet, hur öppet läget än är, hur självklar poängen än är, hur utspelad den andre spelaren än är. Djokovic tappade balansen och ramlade in i nätet. Solklart poängavdrag.

Vilket är jäkligt synd. För visst känns det bittert när en match av sådana episka proportioner avgörs på ett så snopet sätt?

Nu säger jag inte att Djokovic utan tvekan hade vunnit om han satt den där smashen rent och sedan hållit sin serve – men 3-5 i ett avgörande set är en riktigt brant uppförsbacke även för en grusspelare av Nadals kaliber. Särskilt mot Novak Djokovic.

Eftersom den här regeln normalt knappast ger upphov till några tveksamheter känns det lite drastiskt att börja gapa om regeländring, men kanske behöver den ses över. Jag menar, den poängen ska bara gå till Djokovic, Nadal hade ju inte en chans att rädda den smashen.

Typ som i förra årets US Open-semi mellan Andy Murray och Tomás Berdych, där Murrays keps blåste av mitt under en poäng. Murray hade då precis slagit en för Berdych helt otagbar forehand och hade alltså utan tvekan vunnit den poängen om inte kepsen blåst av.

Att Murray tappade kepsen och Djokovic balansen hade således noll relevans, kan tyckas – poängen var ju redan i praktiken vunnen.

Dock svårt att säga hur en regeländring skulle se ut. På sätt och vis är det logiskt att en regel är så här enhetlig och oantastlig, och därför inte lämnar något som helst utrymme till mänskliga felbeslut.

Nåväl.

Den där poängen blev hur som helst indirekt avgörande, såtillvida att Nadal tack vare den kunde klamra sig kvar i matchen.

En match som bjudit på det mesta i tennisväg. Alltifrån blytunga baslinjedueller, massivt försvarsspel, eleganta stoppbollar, omöjliga passeringar, snabba tempoväxlingar och brinnande intensitet. Setsiffrorna 6-4, 3-6, 6-1, 6-7(3), 9-7 säger väl egentligen allt om den känslomässiga bergochdalbana som dessa båda mästare bjöd fansen och tittarna på.

Djokovic gick som väntat ut hårdast. Bombade på med offensiva grundslag och jobbade Nadal i sidled. Mixade upp med stoppbollar för att tvinga spanjoren även i djupled.

Nadal hängde dock med riktigt bra, och när även han höjde aggressiviteten och intensiteten fick han också ett litet övertag. Det räckte till matchens dittills enda break och setseger med 6-4.

I andra set skiftade momentum och Djokovic pressade tillbaka Nadal ordentligt med ursinnig offensiv. Nadal bryter till 3-2, men Djokovic svarar med att vinna fyra raka game och kvitterar.

I tredje set sker dock incidenten med Djokovics backhandcross med breakboll mot sig. Döms alltså ut och Nadal tar kommandot. Går fram till 5-0 i fenomenal attacktennis.

Djokovic uppträder oerhört lojt i det här setet och tv-kommentatorerna börjar spekulera i en eventuell skada (eftersom Djokovic tagit sig för ryggen under matchen – vilket han i och för sig brukar göra – och lämnade banan mellan andra och tredje set).

6-1 till Nadal, som ser ut att gå mot en säker 3-1-kross.

I fjärde set får Nadal återigen ett tidigt break. Djokovic bryter tillbaka, men tappar sin serve på nytt – och Nadal får chansen att serva för matchen vid ställning 6-5. Han missar sin chans och förlorar sedan all momentum.

Djokovic vinner efterföljande tiebreak enkelt med 7-3 och kvitterar till 2-2.

Och det är avgörande set som kom att gestalta precis hela matchen. Det är liksom som om det här setet är en gestaltning av hela matchen i miniatyr.

Svag start från Nadal ger Djokovic en komfortabel 2-0-ledning. Han är sedan den klart bättre spelaren – servar stabilt och naggar hela tiden på Nadals serve. Vid några tillfällen ser spanjoren faktiskt till och med trött ut, och förlorar många poäng på att han inte hinner justera sin position bakåt i banan när Djokovics returer landar på hans fötter.

Så kommer då den där snubbelsekvensen vid 4-3 till Djokovic. Det är som att den poängen och det gamet ger Nadal en välbehövlig injektion av energi, styrka, självförtroende och beslutsamhet.

Därifrån svarar han för några av sina absolut bästa servegame i matchen. Då har han under hela setet sakta men säkert höjt intensiteten och aggressiviteten lite i taget, och börjar nu skörda frukterna av sitt hårda slit. Han är kvar i matchen och han vet att han kan vinna.

Det känns faktiskt som att Nadal efter att ha fått det där breaket med sig slutar vara rädd för att förlora och i stället går in helhjärtat för att vinna.

Från 4-4 och framåt bjuds vi överlag på den absolut bästa tennisen i matchen – och några av årets tveklöst bästa dueller.

Som när Nadal räddar en blytung inside out-forehandcross med en loop som likt en magnet vrider sig in mot linjen. Eller som när Djokovic räddar Nadals stenhårda forehandcross med en ännu hårdare backhand – i steget.

Det var verkligen två av världens absolut mest imponerande atleter som gjorde upp om den där finalplatsen.

Ser man till matchbilden som helhet kan man säga att den var svängig. Böljade fram och tillbaka, men det var ofta Djokovic som dikterade spelet. Nadal å sin sida försvarade sig helt otroligt bra och tvingade världsettan att slita hund för varenda liten poäng.

Nadal hade dock även han krut i bössan. Framför allt hans raka forehand i Djokovics forehandhörn var ett giftigt vapen. Världsfyran lurade ofta Djokovic att slå en snäv backhandcross, som Nadal kunde kliva fram på och avsluta med det där rysligt effektiva forehandslaget.

De snabba omställningarna var också avgörande för Nadal. När Djokovics backhand klickade i inledningen av matchen – och framför allt i tredje set – identifierades och exploaterades den svagheten omgående och resolut av Nadal.

När Nole sedan fick i gång sin backhand, och speciellt den för honom så oerhört viktiga raka backhanden (främst i Nadals backhandhörn), justerade spanjoren och attackerade då huvudsakligen Djokovics forehand i stället.

Tycker faktiskt att Nadal överraskade rent taktiskt. Det är en oerhört svår balansgång att skifta mellan försvar och attack mot en så snabb, flexibel och bollsäker spelare som Djokovic. Lägen som mot de allra flesta andra spelarna på touren betraktas som vidöppet kan liksom lika gärna visa sig vara en lömsk fälla, slugt gillrad av en av världens absolut bästa tennispelare.

Också imponerande av Rafa att inte vika ner sig mentalt i avgörande set. Ett set som Djokovic klev in i med ett stort övertag i och med sin bragdvändning i fjärde set. Måste ha känts oerhört tungt att missa chansen att serva hem matchen där i slutet av fjärde.

Vad har vi att säga om Djokovic då?

Han gör en minst lika bra match som Nadal.

Okej, det kom några sedvanliga fokusdippar för serben. Dels en långvarig i tredje set och sedan en direkt avgörande i femte set, där han tappar sin serve blankt vid ställning 8-7 till Nadal och därmed förlorar matchen.

Nu bröts han visserligen inte direkt efter den där nätfadäsen vid 4-3, men han låter sig påverkas av det så till den milda grad att han likväl tappar gamet några poäng senare.

Överlag tycker jag dock att Djokovic spelar helt rätt – hög offensiv press, flyttar runt Nadal lite som han vill både i djupled och sidled, returnerar väldigt aggressivt (särskilt i fjärde och femte set, betydligt sämre returtagande i matchens inledande tre set), matar grundslag mot Nadals backhand, servar stabilt och så vidare.

Han har verkligen både ingredienserna och receptet som krävs för att koka ihop en triumfsoppa mot Nadal på grus – och han lyckas med en hårsmån genomföra den hela vägen in i mål.

I slutänden handlar det om marginaler. Nadal hade dem på sin sida i dag. Djokovic hade otur och slarvade i viktiga lägen.

För att knyta ihop det: Offensivt tycker jag att Djokovic var den bättre spelaren, defensivt Nadal. Taktiskt var det huggsexa, men i avgörande set var det Nadal som vann den mentala kampen.

Matchen höll på i över fem och en halv timme, men frågan är om det spelar någon roll på söndag. Jag tror inte det. David Ferrer och Jo-Wilfried Tsonga gör i skrivande stund upp om den andra finalplatsen och vinnaren där kommer därför att ha kortare återhämtningstid än Nadal, vilket jämnar ut oddsen angående den fysiska biten.

Efter den här kämpasegern tror jag inte Nadal viker ner sig mot någon – eller något.

I går tog vi en titt på Rafael Nadals och Novak Djokovics statistik under turneringen fram till deras hett efterlängtade semifinal i dag.

Dags nu att ta en närmare titt på deras matchup, och på den andra semifinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och David Ferrer.

Till att börja med ser det ut att bli runt 25 grader varmt och lite molnigt men mestadels klart, enligt väderprognosen.

Något som gynnar Rafael Nadal. Hade det varit liknande förhållanden – det vill säga förhållandevis kallt och blött – som under gårdagens damsemifinal mellan Maria Sjarapova och Victoria Azarenka så hade Djokovic varit solklar (ursäkta ordvitsen) favorit inför den här matchen.

Nadal får helt enkelt ingen vidare bra utdelning på sina extremt toppade slag när det är fuktigt och regntungt, eftersom studsen inte blir lika hög och svårhanterlig som när det är torrt och soligt.

Frågan är om vädret kommer att gynna Nadal tillräckligt mycket. Att det blir en kross i stil med de första två seten i finalen förra året (då momentum skiftade till Djokovics fördel först när solen hissat vit flagg och låtit regnet ösa ner över Roland Garros) är det inte tal om. Jag tycker förvisso att Nadal till viss del visade prov på sin maxkapacitet i andra set i Monte Carlo Masters-finalen, men det räckte inte längre än till tiebreak.

Matchen som sådan kommer med största sannolikhet att bli en typisk Nole vs Rafa-drabbning. Djokovic lär gå ut aggressivt och försöka få ett övertag tidigt. Någon sedvanlig trögstart har han inte råd med – det är oerhört tufft att besegra Nadal när spanjoren väl byggt momentum, självförtroende och överläge.

Jag misstänker att Nadal kommer vara nervös och en aning passiv inledningsvis, men min förhoppning är att även han går ut med stor pondus och självsäkerhet. Den stora kraftmätningen lär nämligen äga rum i första och andra set.

Andra set blir nog det tveklöst viktigaste setet i matchen. Om någon av dem hamnar i 0-2-underläge är loppet kört. Vid 1-1 kommer tredje set förmodligen att bli en mer trevande och ängslig historia.

Jag tror att Novaks taktik blir att gå på knock – och med den serve och det returtagande han besitter så har han riktigt goda chanser att lyckas med det. Djokovic är en av ytterst få spelare som kan sätta så hög offensiv press på Nadal, och samtidigt inte svara för alltför många egna misstag, under en hel match.

Tre nycklar för Djokovic:

• Stabil serve. Helst lika bra som mot Tommy Haas i kvarten.

• Forehandcross. Bör försöka låsa fast spelet mot Nadals backhand med djupa tunga grundslag, för att sedan kliva in i banan och avsluta poängen med volley, rak backhand eller snäv backhandcross.

• Hög press. A och O mot Nadal. Det solida försvarsspelet sitter i Djokovics ryggmärg – men nyckeln till segern ligger i en resolut offensiv. Bör också mixa upp spelet med stoppbollar för att störa Nadals matchrytm och tvinga honom att lämna sin ”comfort zone”.

Tre nycklar för Nadal:

• Stabil serve. Precis som för Djokovic kommer serven bli oerhört viktig. Nadal har servat bra hittills under turneringen, men inte lika övertygande som Djokovic. En starkt bidragande orsak till förlusten i Monte Carlo. Måste försöka placera snäva slicade servar från ad court och helst servar in mot kroppen i deuce court – men framför allt måste han mixa upp serven mer än han hittills gjort.

• Backhand. Nadals backhand har varit hans akilleshäl under hela karriären, och han måste stävja Djokovics exploatering av denna svaghet. Måste slica mer än han brukar göra. Dels för att hitta tillbaka till rätt position när han sätts under press och förlänga duellerna, men också för att Nole ibland har bekymmer med att skopa upp lågt studsande slicar.

• Aggressivitet. Han har inte råd att låta Djokovic ta kommandot och diktera spelet. Måste kliva fram och sätta press på världsettan när tillfälle ges. Passivitet och ängslighet leder till självklar förlust.

Grymt svårt att tippa den här matchen. Djokovic har som sagt generellt övertygat mest av de båda, men man kan aldrig räkna ut Nadal – särskilt inte på Roland Garros röda grus.

Enligt oddsen är Nadal favorit, men det handlar väldigt mycket om hans historiska dominans i Paris. Själv håller jag Djokovic som knapp favorit. Känns som att det är ”hans tur” nu, även om jag inte är så förtjust i det uttrycket. Han har uppträtt med sådan beslutsamhet. Som att han inte bara tänker försöka vinna, utan som att han har bestämt sig för att det inte finns något annat alternativ än att vinna.

Blir inte förvånad om det blir en rafflande femsetare, men känns nästan mer troligt att det blir en fyrsetare. Blir ofta det när dessa båda herrar möts i Grand Slam-sammanhang.

* * *

Vad gäller Tsonga-Ferrer tycker jag att vi tar en titt på statistiken, som i går.

Vi börjar med Tsonga:

• Har alltså gått igenom turneringen utan att tappa set. Har slagit totalt 148 winners, i snitt 30 per match. Som mest 35, mot Jarkko Nieminen i andra omgången. 22 ess, drygt fyra i snitt per match.

• Otroligt bra servesiffror. Har förbättrat sin förstaserveprocent från match till match och snittar på knappt 69 procent. Vinner dessutom i snitt 81 procent av poängen bakom förstaserven (66 procent bakom andraserve). Verkligen makalöst bra.

Och så jämför vi med Ferrer:

• Har också tagit sig till semifinal utan att förlora ett enda set. Har slagit 140 winners (väldigt hög siffra för att vara Ferrer), i snitt 28 per match. Som mest 35, mot Feliciano Lopez i tredje omgången. Nio ess, knappt två i snitt per match.

• Ganska bra servesiffror. Sätter bara 56 procent förstaservar, men vinner 75 procent av poängen (58 procent bakom andraserve).

Det ska sägas att Tsonga hittills inte mött en returnerare som är i närheten av så bra som Ferrer. Han kommer därför sannolikt inte att ha lika fantastiska servesiffror i den här semifinalen som i sina tidigare matcher.

Samtidigt är just returtagandet inte heller Tsongas stora styrka, så det jämnar liksom ut sig trots att Ferrers serve är betydligt svagare.

Matchbilden då?

Tsonga kommer få stora problem att slå igenom Ferrers försvarsmur. Samtidigt tror jag inte att spanjoren kommer nöja sig med att agera bollplank – Tsonga får säkerligen hålla i taktpinnen under stora delar av matchen, men Ferrer lär försöka vrida den ur händerna på hemmafavoriten så fort han får chansen.

Det här monotona bollandet som vi kommer att bjudas på passar Tsonga illa. Normalt har han inte riktigt tålamodet och den taktiska finessen för att bryta mönstret, vilket dessutom försvåras ytterligare av Ferrers snabbhet, bollsäkerhet och spelsinne.

Just tålamodet och den taktiska delen är dock det jag imponerats mest av med Tsonga. Han vårdar bollen på ett helt annat sätt än man är van vid och mixar upp spelet väldigt bra.

Nu biter inte variation lika bra mot Ferrer som mot andra spelare, men Tsonga har å andra sidan de offensiva verktygen för att sätta Ferrer under konstant hög press.

Hemmapubliken ska också slängas in i ekvationen. Det är oerhört mycket som står på spel för båda, och i sådana lägen är fanatiska fans (med höga krav) inte alltid något som gynnar just hemmaspelaren.

Tsonga visade dock ingen nervositet under kvarten mot Roger Federer utan lät sig bäras fram av publiken.

Personligen tror jag dock att Ferrer vinner den här matchen. Bättre chans att ta sig till sin första Grand Slam-final i karriären än så här lär han knappast få.

I morgon smäller det.

Och det är inga dåliga matcher vi bjuds på: En mellan två spelare som aldrig tidigare varit i final på Roland Garros och en mellan två spelare som borde ha gjort upp om titeln i finalen.

Eftersom det är Stjärnornas Krig mellan Novak Djokovic och Rafael Nadal som är på allas läppas inför morgondagen tycker jag att vi tar oss en närmare titt på den matchupen.

Och vad passar väl inte bättre än att grotta ner sig i lite statistik? Alltid lika intressant.

Vi börjar med Nole:

• 15-1 i set. Som mest 46 winners under en match (i kvartsfinalen mot Tommy Haas), i snitt 30 per match. 26 servegenombrott totalt, fem i snitt per match. 21 ess, fyra i snitt per match.

• Riktigt bra serveprocent. Sätter 69 procent förstaservar. Som bäst 82 procent vunna poäng bakom förstaserve, återigen mot Haas i kvartsfinalen, som sämst 68 procent (mot Philipp Kohlschreiber i åttondelen), och ett snitt på 77 procent (och 63 procent bakom andraserve).

Och så jämför vi med Rafa:

• 15-2 i set. Som mest 40 winners under en match (mot Daniel Brands i första omgången), i snitt 28 per match. Totalt 27 servegenombrott, fem i snitt per match. 18 ess, tre i snitt per match.

• Bra serveprocent även här. Sätter 76 procent förstaservar. Som bäst 78 procent vunna poäng bakom förstaserve, mot Brands i öppningsmatchen, som sämst 64 procent (mot Fabio Fognini i tredjerundan), och ett snitt på 72 procent (58 procent bakom andraserve).

På det statistiska planet är det alltså hyfsat jämnt – och precis som Djokovic själv sa efter kvartsfinalen mot Haas lär serven bli nyckeln till segern.

– Jag måste serva lika bra som i dag, var hans svar på frågan om vad som krävs för att slå Nadal.

Ser vi till deras senaste möte, i Monte Carlo Masters-finalen, var just serven en viktig del i Djokovics seger:

Djokovic slog in färre förstaservar än Nadal, men vann fler poäng bakom både första- och andraserve.

Det intressanta med den här matchen var att Djokovic hade riktigt bra statistik på sin förstaserve i första set (slog visserligen bara in 60 procent, men vann 71 procent) men desto sämre i andra (63/58) – medan det omvända gällde för andraserven (44 procent i första set, 71 procent i andra).

Dessa siffror räckte till 5-0-ledning och 37-28 i vunna poäng totalt i första set (78-61 under hela matchen) – mot Rafael Nadal på grus. Detta eftersom han är en så extremt effektiv returtagare.

Om Djokovic kan serva lika bra som mot Haas är därför mycket vunnet redan där.

Ser man förbi siffrorna och bara på det spelmässiga ute på banan har Djokovic överlag varit den som imponerat mest. Nadal har visserligen sakta men säkert hittat formen, men Djokovic har inte sviktat alls (bortsett från ett relativt svagt första set mot Kohlschreiber).

Det är därför svårt att inte se Djokovic som favorit inför den här matchen – Nadals galna facit på Roland Garros till trots. Sedan 2011 har alla möten med serben varit en tuff mental kamp för Rafa, och finalförlusten i Monte Carlo lär ha sått ett nytt frö av osäkerhet.

Samtidigt har Djokovic den där segern färskt i minnet. Han vet precis hur han måste spela och han vet att han har vad som krävs för att klara uppgiften. Dessutom verkar han vara mer taggad än någonsin och vill vinna för att hedra sin bortgångna tränare Jelena Gencic, som upptäckte supertalangen på 1990-talet.

Måste nog sova på saken innan jag ger en fullödig analys. Känns som att det har potential att bli en otroligt jämn match. Nadal kommer sannolikt att behöva lite hjälp från vädrets makter – regn och fukt sätter ordentliga käppar i hjulet för honom, medan sol och torrt har precis motsatt effekt.

Kommer så klart även en analys av semin mellan Jo-Wilfried Tsonga och David Ferrer under morgondagen.

Okej.

Jag hade rätt om en sak i alla fall: andra set slutade 6-3.

Men något 7-5 i första set var Roger Federer hästlängder ifrån i dag.

Det blev 6-1.

Bortsett från matchens allra första game, som Federer servade hem enkelt, var Rafael Nadal totalt överlägsen – och bjöd på den utskåpning jag inför finalen inte hoppades skulle inträffa.

Federer slog in 82 procent förstaservar, men vann bara bedrövliga 44 procent av dem (och katastrofala 25 procent bakom sin andraserve). Slog fem winners och 15 oprovocerade misstag. Vann bara elva poäng totalt i hela setet – nio i egen serve, två i Nadals. Räddade inte en enda av de tre breakbollarna han hade mot sig.

25-11 var den totala poängställningen efter det där första setet.

Och krossen fortsatte i andra. Federer lyckades snygga till siffrorna efter att ha brutit blankt vid ställning 1-5, men när sista bollen slagits hade Nadal till synes helt utan ansträngning bokfört sin 36:e seger, sin sjätte titel och sin tredje Masters-buckla (totalt 24:e i karriären) bara i år.

Nadal behövde faktiskt aldrig ens spela särskilt fantastiskt. Det där absolut första servegamet bådade gott för Federer, men efter det säckade världstrean ihop totalt. Precis allt han företog sig misslyckades. De oprovocerade misstagen stod som spö i backen och schweizaren lyckades inte sätta någon som helst press på gruskungen.

Inte ens i egen serve lyckades han ta kommandot.

Jag är inte förtjust i att förklara segrar och förluster med att motståndaren viker ner sig, särskilt inte när det gäller toppspelarna.

Men att i det här fallet påstå något annat vore lögn. Nadal imponerade inte mycket mer än att han spelade precis så stabilt som man kunde förvänta sig.

Magiskt? Knappast. Det behövde han ju inte.

Trist för Federer att finalen blev ett sådant bottennapp. Sett till hela veckan ska han vara nöjd. Okej, han har inte stött på något direkt skräckinjagande motstånd på vägen till final, men han tog sig dit utan att tappa set och med spelmässiga glädjebesked efter magplasket i Madrid.

Icke desto mindre kommer det här med största säkerhet att ge bränsle till diskussionen om huruvida Federer är ”slut som spelare” eller inte.

Om nederlaget i Madrid för Federer-fansen kändes ungefär som när Gandalf dras ner i Khazad-dûms mörker av balrogen i ”Sagan om ringen” hoppades säkert många att det här skulle bli hans återvändo som Gandalf den vite i ”Sagan om de två tornen”.

Den storslagna återkomsten låter vänta på sig, förmodligen till Wimbledon i sommar.

För visst var den här finalförlusten helt och hållet väntad. Precis lika väntad som att han inte kan mäta sig mot Nadal (och troligen inte heller mot Novak Djokovic, även om vi inte fått se exempel på det än) på grus. Efter den här matchen känns det oerhört avlägset att världstrean ska vara med och slåss om titeln i Franska öppna.

I och med segern kommer Nadal för övrigt att bli världsfyra på världsrankningen i morgon – vilket alltså betyder att han blir semifinalseedad i Franska öppna oavsett om Andy Murray tvingas stå över eller inte. Väldigt glädjande så klart.

Går dessutom om rivalen Djokovic på säsongsrankningen (har nu 5,000 inspelade poäng i år, mot Noles 4,310). Detta alltså trots att han missade Australiska öppna i januari.

Vi har en väldigt intressant fortsättning på säsongen att se fram emot.

* * *

Även på damsidan bjöds vi på en riktig kross – med exakt samma matchsiffror.

Serena Williams körde nämligen över världstrean Victoria Azarenka: 6-1, 6-3.

– De första tre gamen tog runt 20 minuter. Det var inte lätt, inget är någonsin lätt. Jag tror att skillnaden i dag var att jag tog tillvara på mina chanser när de kom och bjöd på några riktigt bra slag. Och jag har inte rört mig så här bra på hela veckan, jag känner mig i väldigt bra form och hoppas att jag kan fortsätta så här, säger Williams efter överkörningen.

WTA-drottningen, som i dag bärgade sin 51:a titel i karriären, är taggad inför Franska öppna.

– Förra året kände jag mig fantastisk på grus men gjorde inte så bra ifrån mig på Roland Garros. I år är jag försiktig, jag vill jobba hårt och behålla fokus och vinna varenda poäng jag spelar, och inte slappa alls, säger hon.

http://www.youtube.com/watch?v=ujMUKveAV_c

Det är alltid något väldigt speciellt med finaler mellan Rafael Nadal och Roger Federer.

Visst, dem mellan Nadal och Novak Djokovic (och till viss del även Djokovic-Andy Murray) är på sätt och vis mer relevanta, i brist på bättre ord, sett ur ett framåtblickande perspektiv – men den här rivaliteten har en dignitet som de andra saknar.

Helt enkelt eftersom den, förutom att innehålla alla intressanta spelmässiga ingredienser då det handlar om två så diametralt olika spelare, vilar på ett historiskt fundament. Det är helt enkelt en perfekt kombination av nutid och dåtid. Nostalgi i realtid.

Nåväl.

Semifinalerna var inte mycket att hurra över. Federer var emellanåt rätt så loj mot Benoit Paire, troligen på grund av överskattning, men tappade aldrig fokus och vann slutligen i raka set: 7-6(5), 6-4.

Nadal var helt orubblig och körde över Tomás Berdych i sin semifinal: 6-2, 6-4.

Härligt att se spanjoren i så grymt bra form.

http://www.youtube.com/watch?v=r32NGulsnkQ

Federer då?

Tja, han imponerade ju verkligen inte i går, något annat kan man inte säga. Men det ska han å andra sidan inte behöva göra mot en spelare som Paire. Fransmannen har stor potential men samtidigt också stora brister på både det tekniska, det taktiska och det mentala planet.

Federers finalplats kändes liksom aldrig hotad, och det är glädjande att se honom kräma ur lite mer när han blir pressad av motståndaren.

Så, hur blir då blockbuster-finalen?

Å ena sidan har Federer inte bjudits på särskilt mycket motstånd alls hittills, å andra sidan har han sett ordentligt taggad och solid ut. Tror därför knappast att han kommer låta sig bli helt avklädd av sin stora nemesis.

Men kan han vinna?

Efter Nadals uppvisning mot Berdych i går – och även mot Ernests Gulbis i åttondelen och David Ferrer i kvarten – har jag svårt att se det hända. Världsfemman är helt enkelt för stark.

Vi vet redan hur stressad, och ibland till och med ängslig, Federer blir när han möter Nadal på grus. Hur han avskyr att hela tiden bombarderas med löjligt överskruvade slag mot sin backhandsida. Vi vet hur frustrerande det är för honom att i princip aldrig få bärga enkla poäng och att inte få diktera tempot.

Vi vet också vad som krävs för att slå Nadal – bara under den här veckan har vi otaliga gånger sett prov på hur osannolikt svårslagen han är på sitt underlag när han är i så här pass bra form.

Med allt detta sagt tror jag att Nadal efter dagens final kommer att ha 20-10 i inbördes möten mot Federer.

Däremot tror jag som sagt inte att det blir fråga om någon utskåpning. Gissar att Federer kommer gå ut väldigt hårt i första set, försöka utnyttja att Nadal den senaste tiden varit som mest sårbar just i matchinledningen och på så vis säkra ett avgörande set.

Magkänslan säger att Nadal tar det här i två jämna set (eller ett och ett halvt, typ 7-5, 6-3), men hoppas att Federer blixtrar till och tvingar fram ett avgörande.

I väntan på nedsläpp kan vi ju passa på att njuta av en skaplig dos nostalgi, i form av ”den bästa grusmatch som någonsin spelats” (Nadal-Federer Rom 2006):

https://twitter.com/kimthecynic/status/336058757761101825

Tråkiga nyheter.

Andy Murray tvingades avbryta sin öppningsmatch i Rom Masters mot Marcel Granollers vid ställning 6-3, 6-7(5) på grund av en ryggskada.

Det är nu oklart om världstvåan hinner återhämta sig inför Franska öppna senare i maj.

– Jag skulle bli väldigt överraskad om jag spelar i Paris. Jag måste göra upp planer och reda ut vad jag ska göra. Jag kommer att nå ett beslut kring Paris inom de närmaste fem dagarna. Jag måste ta några dagar ledigt och se hur det känns, säger han.

– Jag ska försöka få ordning på det men det är ett problem jag tampats med ett ganska bra tag. Så jag vill vara säker på att det är något som jag kan få ordning på. Det är inte särskilt behagligt att spela just nu.

Riktigt tråkigt, naturligtvis. För turneringens del gör det ingen överdrivet stor skillnad, men det känns givetvis oerhört trist att inte ha en intakt Big Four i Franska öppna – trots att han inte heller där är en av huvudutmanarna.

För Rafael Nadal är det tur i oturen, så att säga. Om Murray missar Franska öppna spelar det ju nämligen ingen roll om spanjoren är världsfyra eller -femma, eftersom han då kommer semifinalseedas oavsett.

Nadal detroniserade Fabio Fognini i dag, för övrigt: 6-1, 6-3. Världsfemman möter, precis som väntat, Ernests Gulbis i tredje omgången. Gulbis fullkomligt mosade Viktor Troicki: 6-1, 6-1.

Så vad tror vi om den matchen då? Kan Gulbis skrämma gruskungen?

Ja. Skrämma kan han absolut göra. Gulbis skrämmer alla toppspelare, eftersom han har en enorm kapacitet kombinerat med en total brist på respekt (i uttryckets positiva bemärkelse). Gulbis tycker att han kan slå alla spelare, och det i sig kan räcka långt.

Inte tillräckligt långt för att fälla Nadal, dock. Nej, en skräll känns faktiskt mer avlägsen nu än i Indian Wells i mars. Nadal får säkert slita, men han kommer sannolikt att vara på tårna från start och inte bjuda på några luckor för Gulbis att exploatera.

* * *

David Ferrer inledde svajigt men lyckades vända mot landsmannen Fernando Verdasco: 5-7, 7-5, 6-3. Verdasco slog för övrigt Horacio Zeballos i sin öppningsmatch – argentinarens fjärde raka förlust i första omgången.

Sedan segern i Chile i februari har han radat upp totalt sju förluster i första omgången och som bäst vunnit två matcher i en och samma turnering (Acapulco).

Så, om ni inte slutade överskatta honom redan efter Vina del Mar så är det nog dags att göra det nu.

* * *

Jerzy Janowicz svarade för dagens bragd när han slog världsåttan Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-4, 7-6(5).

22-åringens hittills tredje seger i karriären över en topp 10-spelare. Möter Richard Gasquet (som avfärdade Grigor Dimitrov i raka set i andra omgången: 6-4, 6-4) härnäst.

* * *

Stanislas Wawrinka tvingades tyvärr lämna walkover mot Alexandr Dolgopolov på grund av en lårskada. Inte jättekonstigt att han har en del krämpor efter de senaste veckornas spelschema, men tråkigt att vi nu går miste om den matchen.

Dolgopolov möter Novak Djokovic i tredje omgången. Kan bli intressant. Djokovic lär troligen vinna i raka set, men Dolgopolov har onekligen kapacitet att störa även de största stjärnorna när han presterar på topp.

* * *

Nicolás Almagro åkte ju alltså ut redan i första omgången mot Julien Benneteau. Såg verkligen inte det komma, men Benneteau är ju en sjukt oförutsägbar spelare. Vet aldrig var man har honom.

Följde till exempel upp den skrällsegern med en tresetsförlust mot Benoit Paire: 6-7(3), 6-4, 7-6(4). Aldrig ska man få chansen att glänsa, som någon skrev i en kommentar här i bloggen. Men men, får väl hoppas att min ”helgardering” Juan Martín del Potro levererar i stället. Hehe.

Eller Roger Federer, som jag ju tippade i semifinal. Han körde över svage Potito Starace i sin öppningsmatch i går och möter Gilles Simon i nästa runda.

Federer står i skyhöga 1,20 gånger pengarna. Nej, jag är inte ironisk. Jag menar, Simon. Han kunde inte ens besegra en underpresterande Murray i Madrid. På grus. Ska han då spöa en till synes taggad Federer inför Franska öppna?

Nej, det känns osannolikt.

* * *

Alla dagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7iNqgGjJkrc#t=961s

Vi har nästan tillryggalagt ännu en Masters-vecka.

Och vi har bjudits på en del fantastiska matcher. Och en del förunderliga.

I går fick vi till exempel se en Rafael Nadal som under stora delar av matchen var rejält ur gängorna mot landsmannen David Ferrer (som i sin tur spelade lika resolut som mot Tommy Haas i kvartsfinalen).

Inte ovanligt att Nadal börjar segt, men efter den där varningen vid ställning 40-15 i egen serve tidigt i första set var det som att allt mer eller mindre rasade för världsfemman. Han blev alltså varnad för att ha brutit mot 25-sekundersregeln (som säger att det inte får ta längre tid än 25 sekunder mellan poängen), blev fly förbannad och blev sedermera bruten. Trots två gamebollar.

Fortsatte sedan käbbla med domaren vid sidbytet.

Märkligt beteende. Det är ju ingen hemlighet att Nadal hatar den där 25-sekundersregeln, men det är knappast domarnas fel att den existerar och att de måste se till att den åtföljs. Varför inte bara svälja förtreten – det är trots allt samma för alla – kan man tycka.

Nåväl.

Ferrer kämpade på riktigt jäkla bra. Nadal som sagt ur gängorna men bara vägrade ge upp.

Jag vet inte riktigt om det är så att Ferrer inte kan besegra Nadal eller Nadal som inte kan förlora mot Ferrer.

Att döma av den där horribla missen från Ferrer (se klippet ovan) vid ställning 4-6, 5-6, 15-30 i Nadals serve – en poäng som alltså hade kunnat ge Ferrer matchboll – är man så klart benägen att hävda att Ferrer inte kan besegra Nadal.

Men hade han verkligen vunnit ens om han gjort rätt val och fått matchboll?

Jag är inte så säker. Jag menar, Ferrer spelade ruskigt bra i första och andra set. Nadal presterade stora delar av matchen långt under sin nivå. Ändå vinner Nadal – dessutom efter att ha nollat världsfyran i avgörande set: 4-6, 7-6(3), 6-0.

Trots att Nadal fortfarande svajar emellanåt (backhanden är på tok för svag, serven instabil och de osedvanliga fokusdipparna är märkliga) har han en så sjukt hög lägstanivå.

Att han skulle förlora mot Pablo Andújar, som svepte Kei Nishikori i raka set (6-3, 7-5), känns helt osannolikt. Att Andújar är klar för semifinal i en Master är redan en tillräckligt stor skräll.

* * *

Stanislas Wawrinka var numret för stor för Jo-Wilfried Tsonga. Intressant att han utvecklats så mycket på den mentala planet på så kort tid. I går uppträdde han med mycket större självförtroende än i exempelvis Monte Carlo.

Den gången drog Tsonga längsta strået i en tajt tresetare.

I går var Wawrinka liksom beredd på att Tsonga skulle inleda svagt och sedan sakta men säkert växa in i matchen. Som han brukar göra.

Han lät sig därför inte stressas av att Tsonga kämpade till sig andra set, utan höll sig lugn och förlitade sig på att han i grunden faktiskt är en bättre spelare än Tsonga. Personligen vill jag påstå att Tsonga har högre högstanivå, delvis på grund av att han när han hittar sitt flyt kan rubba motståndarens matchrytm med sitt irrationella och varierade spel, men generellt är Wawrinka helt enkelt en säkrare spelare.

Förutom när nerverna spökar. Och det verkar som att han äntligen börjat jaga undan dem.

* * *

Tomás Berdych slog Andy Murray i raka set: 7-6(3), 6-4. Inte ett dugg oväntat. Att Murray tvingades slita hund mot Gilles Simon i åttondelen är ett ganska gott kvitto på hans låga nivå på grus.

Berdych är en stabil grusspelare. Underlaget i Madrid gynnar dessutom hans tunga grundspel.

Nästan lite märkligt att Murray hängde med så bra. Berdych hade vissa problem bland annat med sin serve – men nu är ju skotten också en exceptionellt bra returnerare.

Okej, semifinaler i dag alltså. Låt oss titta lite närmare på dem:

* * *

TOMÁS BERDYCH – STANISLAS WAWRINKA

Utan tvekan dagens match. 5-5 i inbördes möten totalt, 2-0 till Wawrinka på grus. Senast de möttes på underlaget var i Rom 2010. Den gången vann Wawrinka med 8-6 i avgörande tiebreak.

Sett till den här turneringen har båda imponerat. Berdych har svajat lite i sina matcher medan Wawrinka spelat genomgående stabilt. Schweizaren har dock två sena kvällsmatcher bakom sig, som dessutom gått till tre set, medan Berdych hittills bara tappat ett set (mot Jerzy Janowicz).

Jag är benägen att hålla Wawrinka som knapp favorit. Dels för att han är den bättre grusspelaren generellt, dels för att han imponerat under turneringen, dels för att han verkar trivas riktigt bra på underlaget och dels för att Berdych inte varit hundraprocentig hittills.

Det kan på sätt och vis också vara en styrka, eftersom han har en extranivå att plocka fram vid behov – det vill säga nu. Medan Wawrinka måste hålla samma nivå som han gjort mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga, i princip.

Jag tror på en jämn match, förmodligen tresetare. Jag väljer att tro på seger för Wawrinka för att jag så gärna vill se honom blomma ut ordentligt, äntligen. Det är liksom på tiden nu. Och han har redan visat prov på enorm utveckling den senaste tiden.

Om han inte är sliten efter de sena matcherna så vinner han det här. Det kommer krävas så enormt mycket för Berdych att slå igenom honom med sina flacka grundslag (som gynnas enormt av den tunna luften), och risken är mycket större att han stressas till misstag än att Wawrinka gör det. Wawrinka är helt enkelt säkrare i spelet när han presterar på topp.

Dessutom kan schweizaren mäta sig med Berdych även rent offensivt. Det kan verkligen stressa tjecken. Han gillar att diktera spelet och börjar ofta darra när han inte får hög utdelning i sin offensiv.

Hoppas dock att Berdych höjer sig ytterligare en nivå, för då kan det här bli en helt öppen och extremt välspelad match.

* *

RAFAEL NADAL – PABLO ANDÚJAR

Att Andújar är klar för semifinal måste betraktas som en smärre sensation, men i dag måste sagan ta slut.

Jag menar, om inte en (i alla fall i Madrid) formtoppad Ferrer kan fälla björnen, skulle då en väsentligt mycket sämre spelare som Andújar göra det?

Nej, det känns helt uteslutet. Allt annat än seger i raka set för Nadal måste betraktas som en skräll.

Det vore onekligen tacksamt att inleda den här texten med något raljant om att båda ”bröderna” Federer (originalet Roger och kopian Grigor Dimitrov) är utslagna, men sådana fånigheter ska vi inte ägna oss åt.

I stället kan vi börja med att lite torrt konstatera att Federer d.ä. inte var på sitt bästa spelhumör i dag.

Kei Nishikori gjorde visserligen en riktigt bra match, men exceptionellt bra? Nej.

Efter att ha tappat första set gasade världstvåan på ordentligt i andra och såg ut att gå mot en i så fall inte speciellt oväntad vändning.

Men efter urladdningen i det setet, som slutade 6-1 i schweizaren, rasade korthuset ihop fullständigt och 23-årige Nishikori kunde säkra turneringens näst största skräll efter 6-2 i skiljeset.

Det är visserligen ingen skam alls att förlora mot framtidslöftet, men setsiffrorna 6-4, 1-6, 6-2 är inget smickrande facit för Federer.

Nåväl, mer om Federers ”magplask” i ett separat inlägg. Kan väl lite avslutningsvis säga att intervjun efter matchen var ganska smärtsam att titta på.

Så låt oss nu i stället glädjas över ynglingarnas framgångar här i Madrid. Nishikori möter Pablo Andújar (som gick vidare efter att Daniel Gimeno-Traver tvingats bryta matchen vid ställning 6-4 till Andújar) och borde därför rimligtvis ta sig till semifinal – karriärens andra semi i Masters-sammanhang, i så fall.

Ja, det måste ändå vara ganska safe att säga att Kei är klar för semi nu. För ska han följa upp en seger över Federer med en förlust mot Andújar? Det skulle kännas konstigt.

* * *

Dagens två klart bästa matcher spelades mellan Tommy Haas och David Ferrer samt Stanislas Wawrinka och Grigor Dimitrov.

Åttondelen mellan Haas och Ferrer påminde till viss del om deras semifinal i Miami, med den väsentliga skillnaden att båda var på tårna från start (Ferrer var som bekant ovanligt platt i första set i Miami).

Framför allt var Ferrer aggressivare än vanligt på grus. Vilket inte är så konstigt med tanke på underlaget. En nödvändig justering, särskilt mot en offensiv spelare som Haas.

Båda höll serve utan större problem i första set, tills Ferrer gjorde sitt dittills klart bästa returgame vid ställning 6-5. Ganska typiskt Ferrer, det där – att bärga breaken i de bästa lägena. Liksom den där ettriga kämpaglöden, som gör att han vänder underlägen på löpande band.

I det avseendet blev Madrid en repris av Miami. Efter att Haas kvitterat matchen i andra set fixade han nämligen ett servegenombrott i mitten av skiljeset.

Trots det kändes det aldrig som att segern var säkrad för tysken. Ferrer gnetade i vanlig ordning och klamrade sig fast i matchen, och när Haas sedan tappade 40-15 i egen serve vid ställning 4-2 gick resten av bara farten för spanjoren – och 4-2 för Haas blev 6-4 till Ferrer.

Det är så stressande att möta Ferrer, särskilt för Haas som väldigt gärna vill gå för clean winners. Det kan han inte göra i lika hög utsträckning som han är van vid och tvingas lita till variation och bollsäkerhet.

Det är inte direkt som att han lider brist på något av det, men det är svårt att tvingas lämna sin comfort zone och inte kunna spela ut på det sätt man egentligen vill. Måste dessutom ha varit frustrerande att Ferrer överlag lyckades bättre i sina offensiva ruscher än Haas. Där ska det ju normalt vara omvända roller.

Kändes ofta som att Ferrers slag satt som smäck och att han bara kunde strössla ut dem lite som han ville över banan. Med tanke på att Ferrer spelade så bra var det en grym arbetsinsats av Haas. Verkligen makalöst att han fortfarande håller så hög klass.

* * *

Dimitrov gjorde återigen en fantastisk insats. I första set var han den klart bättre spelaren och bjöd verkligen inte Wawrinka på någonting. 6-3 var nästan i lägsta laget, eftersom han typ gav bort ett eget servegame efter att ha brutit Wawrinka tidigt i matchen.

Även i andra set hade Dimitrov övertaget. I flera av Wawrinkas servegame kändes det nästan som att han servade för att hålla sig kvar i matchen. Här blev ett gäng räddade breakbollar i ett av matchens längsta game som blev avgörande för Wawrinka. I nästkommande game spelade Dimitrov på tok för svårt och aggressivt och blev bruten.

I tredje set vek Dimitrov ner sig totalt och Wawrinka kunde säkra en kvartsfinalplats efter övertygande 6-1.

Starkt av schweizaren att behålla lugnet och tålamodet. Det gäller ju ofta att bara vänta ut Dimitrov, som ofta går ut stenhårt. Dels kommer dipparna så småningom (särskilt i viktiga lägen) och dels vet ju Wawrinka att han har en extraväxel att lägga i när stunden så kräver.

Precis så var det i den här matchen: Dimitrov maxade och såg ibland helt överlägsen ut, men det kändes hela tiden som att Wawrinka hade mer att ge. Och i takt med att Wawrinka höjde sig så dippade Dimitrov.

I övrigt var det intressant hur schweizaren hela tiden höll sig till sin spelidé. Det hade inte varit direkt konstigt om han börjat darra lite och försökt spela ett helt annat spel, och det hade mycket väl kunnat vara en bra idé att dra ner tempot lite (minns hur många dueller Djokovic vann när han tog lite fart ur bollen).

Tack vare Wawrinkas tålamod (okej, han surnade till på både publik och domare emellanåt, men det verkade bara tagga honom) bjöds vi därför på offensiv och väldigt välspelad tennis. Det var egentligen först i i tredje set som de enkla missarna började hagla, men under hela första och andra set hade båda kombattanterna fler winners än oprovocerade misstag (blev till slut totalt 27/31 för Wawrinka och 24/33 för Dimitrov).

Ingen direkt överdrift att påstå att 21-årige bulgaren åker ur turneringen med flaggan i topp. Han gjorde faktiskt inga direkta fel i dagens åttondelsfinal och marginalerna var tillräckligt små för att han med lite mer flax hade kunnat vinna det här.

Att han inte riktigt gav sig själv chansen i tredje set var väl kanske lite smolk i bägaren, men så mycket som han vuxit under säsongen i allmänhet och i Monte Carlo/Madrid i synnerhet… Det är väldigt imponerande. Stor eloge till svenska Good to Great!

* * *

Rafael Nadal körde över Mikhail Juzjnyj i raka set: 6-2, 6-3. Den av toppspelarna som hittills haft absolut minst bekymmer med underlaget, tillsammans med Ferrer.

Svårt att i nuläget inte se världsfemman som solklar favorit till titeln.

* * *

Kevin Anderson blev ingen lätt match för Tomás Berdych, men världssexan behövde ändå bara två set för att säkra kvartsfinalplatsen: 7-6(5), 7-5.

* * *

Även Fernando Verdasco stretade emot bra mot Jo-Wilfried Tsonga och vann till och med första set. Blev till slut 4-6, 6-3, 6-2 till världsåttan. Han har verkligen inte övertygat hittills, Tsonga. Måste verkligen höja sig ett antal snäpp mot Wawrinka i kvarten.

* * *

Matchen mellan Andy Murray och Gilles Simon pågår i skrivande stund. Kan säga som så att jag knappt minns när Murray gjorde en så slätstruken insats i en match som i första set.

Visst, han är ofta underlägsen mot mer namnkunniga spelare på grus, men att bli så utspelad mot Gilles Simon… Nej, det är verkligen under all kritik. Först i underläge 2-6, 0-2 vaknade skotten till liv och kämpade till sig en kvittering efter några murrayiskt magiska kontringar – och ett tio minuter långt game, bland annat.

Trots att Murray höjt sig rejäl efter den katastrofala inledningen så har den här åttondelsfinalen överlag hittills varit mer sövande än rohypnol.

Murray borde dock rimligtvis vinna det här nu, trots tappat break och 3-0-ledning (4-3 nu).

Vilket ger följande kvartsfinalfält:

Wawrinka-Tsonga
Murray-Berdych
Nadal-Ferrer
Nishikori-Andújar

Ett riktigt trevligt sådant, alltså.

Vågar man redan nu gissa på Wawrinka-Berdych och Nadal-Nishikori i semifinalerna?

Ja, tveklöst. Känns som lågoddsaren.

* * *

På damsidan blev det idel tvåsetssegrar. Ekaterina Makarova följde upp sin skrällseger över Victoria Azarenka med att köra över Marion Bartoli: 6-3, 6-2.

Riktigt kul att se comebackande Kaia Kanepi i så bra form. Har ju redan slagit ut den på underlaget så namnkunniga Carla Suarez-Navarro och slog i dag Daniela Hantuchova enkelt: 6-3, 6-4.

Även Sara Errani ångar vidare, efter 7-5, 6-3-seger över amerikanska Varvara Lepchenko. Väldigt väntad utgång med tanke på att 27-rankade Lepchenko gått kräftgång hela säsongsinledningen.

Favoriterna Serena Williams och Maria Sjarapova vidare utan större bekymmer, efter segrar över Maria Kirilenko (6-3, 6-1) respektive Sabine Lisicki (6-2, 7-5).

* * *

Alla dagens resultat:

Grussäsongen är i full gång och det har knappt hunnit bli ny månad innan säsongens andra Master på underlaget står för dörren. På herrsidan har Juan Martín del Potro tyvärr tvingats dra sig ur på grund av sjukdom, men annars bjuder Madrid Masters som vanligt på ett stjärnspäckat startfält.

Låt oss i vanlig ordning gå igenom lottningen:

HERRAR

ÖVRE HALVAN

Av bekvämlighetsskäl är ju bilden ovan som ni ser ett fullständigt turneringsträd – med sidor på den horisontala i stället för vertikala axeln – men av gammal vana väljer jag att skriva ”övre halvan” (vilket är den korrekta benämningen när trädet presenteras som det gör här) i stället för ”vänstra halvan” eller något annat konstigt. Ni förstår säkert.

Nåväl.

Som av en ren slump har rivalerna Novak Djokovic och Rafael Nadal hamnat på varsin halva. Dessutom har världstvåan Roger Federer återigen fått den stora nitlotten (Nadal, alltså), medan Djokovic fått den på underlaget klart svagare Andy Murray.

Ska bli väldigt intressant att se hur lotten faller i Rom.

Djokovic har hur som helst fått den knepigaste lottningen av toppspelarna. Redan i första omgången kan han möta framtidslöftet Grigor Dimitrov. En match han med största säkerhet vinner, men om bulgaren kan ställa till besvär för Nadal i Monte Carlo kan han sannolikt göra det mot Djokovic i Madrid.

Största bekymret för världsettan är dock Stanislas Wawrinka, som han kan (och lär) stöta på redan i tredje omgången. Att Wawrinka skulle förlora mot Marius Copil eller Martin Klizan/Santiago Giraldo känns knappast troligt, om nu schweizaren inte är sliten efter de senaste veckornas spelschema.

En match mellan Djokovic och Wawrinka har åtminstone på papperet potential att bli en av turneringens bästa. Wawrinka har tveklöst kapaciteten att ställa till med en skräll, men spontant känns det som ett överkomligt hot för Djokovic. Jag misstänker att serben kommer lägga sig på en ganska hög nivå direkt för att snabbt hitta sin spelrytm – och på så vis vara både väl förberedd och mentalt/fysiskt fräsch inför en eventuell final mot Nadal.

Wawrinka känns faktiskt som det enda riktiga hotet mot Djokovic på vägen mot final. Jo-Wilfried Tsonga kan så klart störa honom i kvartsfinalen, men inte mer. Milos Raonic? Inte alls omöjligt att han tar sig till kvartsfinal, varken Nikolaj Davydenko i första omgången eller Fernando Verdasco i andra är direkt skräckinjagande spelare (Verdasco visserligen generellt en bättre grusspelare, men har verkligen varit under isen den senaste tiden). Mot Djokovic har dock 22-åringen inte mycket att sätta emot.

Sett till lottningen borde Tomás Berdych stå för motståndet i semifinalen. Sam Querrey/Jerzy Janowicz i öppningsmatchen borde inte innebära några större problem, därefter troligen Juan Mónaco. Eller kanske Kevin Anderson. Janko Tipsarevic? Nja. Tuff lottning för honom – möter Mónaco redan i första omgången. Åker förmodligen ut direkt.

Andy Murray borde rimligtvis kunna kämpa sig fram till en kvartsfinal, men han kan lika gärna ryka mot Jeremy Chardy i åttondelen (om nu inte otroligt formsvage Gilles Simon slår Chardy i andra omgången – då känns Murrays kvartsfinalplats relativt säkrad).

Noterar för övrigt att Horacio Zeballos återigen förlorat en match i första omgången, den här gången alltså mot Jeremy Chardy.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka, Milos Raonic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Jeremy Chardy.

* * *

NEDRE HALVAN:

Nadal verkar trivas ypperligt i Madrid i år och är nog gladast av alla över att fjolårets blåa (och snabba/halkiga) smurfgrus är ett minne blott.

Och lottningen? Tja, den ser helt okej ut. Mot Benoit Paire/Joao Souza i öppningsmatchen handlar det mest om hur få game han tappar och Nicolás Almagro – som sannolikt står för motståndet i åttondelsfinalen – kan han typ inte förlora mot, vilket uppvisningen i Barcelona är ett bra kvitto på.

I den här sektionen ska det bli mest intressant att se vad Tommy Haas och jokern Tommy Robredo kan ställa till med nu när David Ferrer är så pass mycket ur gängorna (okej, en final i Portugal är knappast att betrakta som dåligt, men han har verkligen inte varit i sitt livs form de senaste veckorna).

Att världsfyran skulle förlora mot Denis Istomin/Xavier Malisse i öppningsmatchen känns i princip helt uteslutet, men redan i åttondelsfinalen kan han alltså möta Haas, Robredo, Marcos Baghdatis eller Andreas Seppi. Av de fyra är Robredo och Seppi mest namnkunniga på grus, men Haas den generellt starkaste spelaren.

Om inte Haas får soppatorsk nu efter en intensiv vecka i München tror jag att han har störst potential att skrälla mot Ferrer, tätt följd av Robredo. Tror därför att det blir någon av dessa herrar som ställs mot spanjoren i åttondelen.

Ser helst Haas i en kvartsfinal mot Nadal, faktiskt. Vore intressant att se hur han skulle hantera gruskungen i Spanien – på grus.

I sektionen under har Roger Federer en till synes enkel resa mot kvartsfinal. Nu har vi som bekant inte sett världstvåan på en tennisbana sedan Indian Wells way back in mars, men ingen av de spelare han kan ställas emot i de första omgångarna utgör några hot mot schweizaren på grus.

Av dessa är Kei Nishikori tveklöst den med störst kapacitet, men han är inte alls lika bra på grus som på hardcourt och gräs. Skulle inte förvåna mig om Jürgen Melzer eller Marcel Granollers står för motståndet i åttondelsfinalen.

I kvarten borde rimligtvis världsnian Richard Gasquet stå på andra sidan nätet. Han är en kompetent grusspelare och dessutom i bra form.

I övrigt kan noteras att wildcard Pablo Andújar slog Marin Cilic redan i första omgången. Oväntat, måste sägas. Har man väl fått en sådan seger under bältet rullar det lätt på och som wildcard har man absolut ingenting alls att förlora, så inte alls omöjligt att han tillryggalägger fler skrällar innan han åker på en tvärnit (mot Federer?). Kan dessutom bli en intressant första omgång mellan Guillermo Garcia-Lopez och John Isner.

Men ja, svårt att inte hålla Gasquet som favorit till kvartsfinalen mot Federer. Och då borde Federer ha hunnit bli varm i kläderna.

De går vidare till semifinal: Rafael Nadal, Roger Federer.
Skrällvarning: Tommy Haas, Tommy Robredo.
Bubblare: Pablo Andújar, Richard Gasquet.

Semifinalerna: Nadal slår Federer, Djokovic slår Berdych.

FINALEN: Nadal slår Djokovic.

En eventuell final mellan Nadal och Djokovic kan verkligen gå precis hur som helst, så det där är egentligen en ren gissning. Svårt att spekulera innan man sett mer av båda under turneringens gång, så små är marginalerna.

Tyckte ändå att Nadal höjde sig ytterligare en nivå i Barcelona efter det svidande nederlaget i Monte Carlo. Förväntar mig en betydligt jämnare finaldrabbning den här gången.

* * *

Får återkomma med damernas lottning under morgondagen.