Rafael Nadal meddelar nu att han tvingas dra sig ur ytterligare en turnering på grund av sin knäskada: Cincinnati Masters, som drar i gång nästa vecka.

”Jag kommer inte att spela i Cincinnati Open. Jag är fortfarande inte redo. Jag har oförglömliga minnen från 2008. Jag fortsätter med min återhämtning”, skriver världstrean på Twitter.

Uppgifter på just Twitter gör gällande att resten av Nadals säsong kan vara i fara:

”Jag hörde från en pålitlig källa att Nadal överväger att sitta av resten av året. Uppenbarligen inte 100 % säkert, men en möjlighet”, skriver Tennis Connected.

Nej, vi kommer inte att få se världstrean Rafael Nadal i Toronto Masters (även känt som Canadien Open eller Rogers Cup). Heller.

Nadal tvingades som bekant att dra sig ur årets London-OS på grund av en inflammation i knäskålssenan och meddelar nu att han även tvingas dra sig ur 1000-turneringen i Toronto.

Spanjoren vet i dagsläget inte när han kan göra sin comeback.

– Jag ska försöka att vara redo för den amerikanska säsongen men man vet aldrig, man måste kämpa hårt varje dag och se hur det utvecklas dag för dag. Jag kommer att tävla när mitt knä säger att jag är redo att tävla. Jag vill inte gå ut på banan med en dålig känsla för det vore fruktansvärt, säger han till nyhetsbyrån Reuters.

Även David Ferrer, Fernando Verdasco, Juan Carlos Ferrero och Gaël Monfils (liksom Nadal på grund av knäskada) har dragit sig ur turneringen.

”En av de sorgligaste dagarna i min karriär.”

Så beskriver världstrean Rafael Nadal känslorna inför det bottenlöst sorgliga faktum att han på grund av knäskadan tvingas stå över OS i London – och således inte får chansen att försvara sitt guld från Peking-OS 2008.

Även för oss tittare är spanjorens frånvaro ett ordentligt avbräck i den olympiska tennisfesten. Det som de senaste åren varit en Big Four reduceras nu följaktligen till en Big Three – och plötsligt har de olympiska spelen i London förlorat en stor del av sin stjärnglans för oss tennisälskare.

Än mer olyckligt är det att det sker i ett OS som, delvis tack vare att det spelas i Wimbledon, känns hetare än på många många år. Ja, även Peking 2008 var en stor tennishappening, men i år har det på förhand verkligen känts som en femte Grand Slam-turnering – särskilt i och med rådande maktbalans mellan Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal och till viss del Andy Murray.

Och vem hade inte velat se den ettrige spanjoren stånga sig blodig i jakten på revansch efter den där sensationella förlusten mot Lukas Rosol i Wimbledon för knappt en månad sedan? Gräs är långt ifrån Nadals starkaste underlag, särskilt när matcherna som i OS spelas i bäst av tre set, men ingen vid sina sinnens fulla bruk hade med gott samvete kunnat räkna bort en Nadal i form som finalkandidat och kanske till och med guldmedaljör.

Lottningen, som offentliggörs torsdagen den 26 juli, blev plötsligt än mer intressant än tidigare. Det står redan klart att Federer och Djokovic inte kan mötas förrän i en eventuell final eftersom de är världsetta respektive -tvåa. Men vem får möta en efter finalförlusten i Wimbledon revanschsugen, formtoppad Andy Murray i en eventuell semi? Och vem får den ”enklare” lottningen?

En sak är säker: ett gigantiskt hinder på resan mot guld röjdes precis ur vägen för en av de två jättarna.

Rafael Nadal, som efter det tidiga respasset i Wimbledon mot kvalspelaren Lukas Rosol behandlats för en knäskada, hoppas att skadan inte ska hindra hans medverkan i OS i London.

– Jag gör allt som står i min makt för att bli bättre. Det var en tuff tid för mig efter Franska öppna, men jag jobbar så hårt jag kan och förhoppningsvis är jag 100-procentig (till OS). Jag är den som är mest orolig. Jag hoppas att saker och ting blir bättre och mina intentioner är att anlända till London väl förberedd och återhämtad. Att bära flaggan kommer att bli en oförglömlig upplevelse, säger världstrean till spansk press.

Nadal vann OS i Peking 2008 efter finalseger över Fernando Gonzáles från Chile.

Apropå det här med vem som är ”bäst”: Om tennisspelare var maskiner och inte människor så hade man säkert kunnat dra slutsatsen att ”en Novak Djokovic på topp” med lätthet skulle besegra ”en Roger Federer på topp” eller en Rafael Nadal dito.

Eller att Federer skulle göra slarvsylta av både ”Nole” och ”Rafa” om han varit fem år yngre.

Eller att ditt och datt och hepp och hopp.

Nu är ju, som tur är, tennisen en sport mellan spelare av kött och blod. På papperet kanske den ene är starkare än den andre på vissa underlag – men Nadal har bevisat att han kan slå Federer på gräs, Djokovic att han kan slå Nadal på grus, Federer att han kan slå Djokovic på hardcourt. Och så vidare.

Som exempel kan nämnas att det på papperet betydligt starkare Holland fick stryk av lilleputtlandet Danmark i herrarnas fotbolls-EM – och lyckades inte ta en enda poäng i sin grupp.

Det är helt enkelt en så ofantlig mängd faktorer att ta i beräkningarna under en match/turnering att det helt enkelt inte går att slå fast någonting med hundra procents säkerhet. Det är ju det som är tjusningen men sport, inte sant?

Den här debatten är således, som jag ser det, helt meningslös. Kan vi inte bara glädja oss åt att vi alla fått privilegiet att uppleva tre av sportens största utövare under en och samma generation?

Hela dagen har ju varit fullspäckad med fantastisk tennis på tv så har inte riktigt tagit mig tiden att hosta fram den här nyheten.

Hur som haver, here goes:

Rafael Nadal är knäskadad. Igen.

– Läkarna har tittat på mitt knä och meddelat att jag har en inflammation i knäskålssenan och måste vila i 15 dagar, vilket gör det omöjligt för mig att spela mot Novak Djokovic (i en uppvisningsmatch på Santiago Bernabeu) som vi planerat. Jag har inlett återhämningsprocessen för att vara redo till OS i London. Jag kommer att kombinera behandlingen med en minisemester och börjar träna igen om 15 dagar, säger Nadal i ett officiellt uttalande.

Uppvisningsmatchen kommer, förhoppningsvis, att genomföras något annat datum.

Rafael Nadal kommer som bekant att gå miste om sin plats som världstvåa efter skrällförlusten mot Lukas Rosol i andra omgången av årets Wimbledon.

Inte nog med det – hans totala poäng kommer dessutom att vara det lägsta på två år.

Har gått igenom rankningslistan vecka för vecka de senaste åren och räknat lite på Nadals poängtapp. Så här ser det ut:

• Nadal klev ut på Centre Court med totalt 10,060 poäng på rankningslistan.
• Han hade en finalplats och 1,200 poäng att försvara, men åkte ut redan i andra omgången (en placering som ger ynka 45 poäng). Nadal tappar således 1,155 dyrbara kulor.
• Spanjorens poängsumma landar därför på 8,905 poäng efter Wimbledon, 500+ poäng bakom Roger Federer som försvarat sin kvartsfinalplats från i fjol och blir ny världstvåa.
• Resultatet är Nadals svagaste på två år. Sist han hade mindre än 9,000 poäng var 28 juni 2010 (8,745 poäng).

Snacka om svidande förlust.

I tennis kan allt hända på gräs i allmänhet och i Wimbledon i synnerhet.

På gott och ont.

I kväll vet jag inte åt vilket håll det väger över.

Normalt älskar jag skrällar. Men det här. Det saknar motstycke. Det är en lika stor sensation som när kvalspelaren Ivo Karlovic slog ut regerande mästaren Lleyton Hewitt redan i första omgången av Wimbledon 2003. Snudd på lika osannolik som Robin Söderlings galna seger över Rafael Nadal i Franska öppna 2009.

Det känns nästan komiskt att det händer just Nadal. Och framför allt: just nu.

Då, den där ödesdigra dagen på Roland Garros för tre år sedan, var han skadad och bräcklig. I år har han visat snudd på omänsklig form och dansade sig igenom Franska öppna när han så lekande lätt plockade sin sjunde titel där.

Allt var ju som upplagt för en gastkramande finalrepris mellan superrivalerna Nadal och Roger Federer – Federer på motsatt halva av turneringsträdet, Nadal med bara ett fåtal utmanare av rang på sin halva.

Så plötsligt stegar en 26-årig, 100-rankad dussinspelare (förlåt, men jag kan inte kalla honom något annat) ut på banan – och fäller världens just nu näst bästa spelare i fem set.

19 servess från Nadals sylvassa racket räckte inte när tjecken Lukas Rosol spelade sin livs tennis.

Och som han spelade. Det slog fullkomligt gnistor om killen! Okej, matchen i sig var stundtals en ganska ful och brunkig historia (29 oprovocerade misstag från Rosol är ändå i mildaste laget), men Rosols aggressiva spel var sällsynt effektivt mot Nadal som blev alltmer passiv ju längre matchen led.

Vill bara skrika för full hals: ”Rosol! Det där jag skrev på Twitter i dag, det var ju bara ett skämt för bövelen!”

När Nadal ändå lyckades kvittera och pressa fram ett avgörande set – som dröjde eftersom taket skulle stängas och lampor tändas – kändes det som att han skulle göra en sådan där klassisk Nadal-vändning. Bara bita ihop, spänna musklerna och gå ut och göra sitt jobb.

Rosol hade uppenbarligen helt andra planer. Setsiffrorna 6-7(11), 6-4, 6-4, 2-6, 6-4 är helt rättvisa – och således helt uppåt väggarna galna.

Det är svårt att ta in vad som precis har hänt. Ska försöka ge er ett litet hum om varför:

* Rosol har aldrig vunnit en ATP-titel och aldrig ens spelat en final.
* Han har (efter i kväll) 19-32 i matchfacit i ATP-sammanhang.
* I Wimbledon är det i år första gången han tar sig till huvudturneringen. Tidigare år har han inte ens tagit sig förbi kvalspelet.
* Sitt bästa Grand Slam-resultat är från Franska öppna 2011, då han tog sig till tredje omgången. I år åkte han ut i andra.
* Wimbledon 2012 är hans blott sjätte Grand Slam-turnering – på 18 försök.  Inte mindre än 13 gånger har han åkt ut redan i kvalet.
* Rosols högsta ranking i karriären är 65, en position han uppnådde i augusti förra året.

Hur mycket jag än gläds åt Rosols lycka (så starka prestationer måste givetvis applåderas) har jag ändå svårt att skaka av mig känslan av att detta är en one hit wonder som åker ut redan i nästa omgång – och således nästan helt i onödan berövat oss chansen att återigen få se en fantastisk final mellan Nadal och Federer.

Jag hoppas verkligen att den känslan bara är resultatet av den där tomheten man ändå upplever när en av de största spelarna i världen (och genom tiderna) åker på en så svidande skrällförlust.

För vad finns det mer att säga? Annat än: VAMOS ROSOL!

Wimbledon 2012 känns på förhand otroligt öppen för att vara en Grand Slam-turnering (alla sådana har som bekant totaldominerats av Novak Djokovic och Rafael Nadal de senaste två åren).

Min analys i förra inlägget kan därför uppfattas som en smula galen – vilket givetvis även beror på att grässäsongen är så otroligt kort, vilket gör det svårt att bedöma spelarnas dagsform på samma sätt som inför Franska öppna.

Tycker därför att det är på sin plats med en lite mer genomgående analys av de huvudsakliga guldkandidaterna, samt några av uppstickarna. (Listade i rankingordning, chanser att vinna presenterade i klassiska Aftonbladet-plus.)

Here goes:

1. Novak Djokovic
+++++
Sedan förra året tourens stora gigant. Har faktiskt inte nämnt Wimbledon bland turneringar han prioriterar att vinna (Franska öppna och OS), vilket gett upphov till en del oro från experter och tyckare. Ser världsettan The Championships som uppvärmning inför OS i London? Nej, självklart inte. Att få lyfta bucklan i Wimbledon var en livslång dröm som gick i uppfyllelse förra året, och det är knappast troligt att serben med sin enorma vinnarskalle inte tänker ge allt för att försvara sin titel. Finalförlusten mot rivalen Rafael Nadal på Roland Garros var dock oerhört smärtsam, och frågan är om han har hunnit ladda om ordentligt inför Wimbledon. Viktigt att han får några enkla segrar i början för att stärka självförtroendet. Rubbas hans balans inför en eventuell semifinal mot Federer lever han riktigt farligt.

2. Rafael Nadal
+++++
Kritiker som hävdar att världstvåan är ”dålig” på snabbt underlag borde ha tystats efter fem finaler i Wimbledon (två titlar), två finaler i US Open (en titel) och två finaler i Australiska öppna (en titel). I finalen mot Djokovic förra året var han dock stundtals helt utskåpad och övertygade bara i ett set. Sedan dess har Nadal tveklöst vässat sitt spel på snabbare underlag, vilket tydliggjordes i årets fem-set-och-nästan-sex-timmar-långa-final i Melbourne. Nadal har dessutom visat upp en ruggig form och stärkt självförtroendet avsevärt efter de senaste finalsegrarna över Djokovic (Monte Carlo, Rom, Franska öppna). ”Rafa” älskar Wimbledon, och att räkna ut spanjoren – som tycks vara i sin livs form – vore direkt dåraktigt. Återigen får The Big Two ses som en Grand Slam-turnerings stora favoriter…

3. Roger Federer
+++++
Om Roland Garros är Rafael Nadals vardagsrum så är Wimbledon Roger Federers gyllengröna bakgård. Sex titlar på sju finaler säger väl egentligen allt om Federers enorma kapacitet på underlaget. De två senaste årens chockartade kvartsfinalförluster (2010 mot Tomás Berdych, 2011 mot Jo-Wilfried Tsonga) kan faktiskt ha skapat ett monster i Federer, som jagar den nytändning som ska ge honom platsen som världsetta tillbaka. Trots skakiga insatser i Rom, Franska öppna och Halle (finalförlust mot Tommy Haas!!) känns Wimbledon 2012 på förhand som Roger Federers turnering. Och han är på krigsstigen.

4. Andy Murray
++
Är, som vanligt, ständigt i strålkastarljuset under Wimbledon. Pressen är, som vanligt, enorm på brittiske världsfyran. Och han kommer, som vanligt, inte att kunna leva upp till den. Personligen tror jag att rekryteringen av Ivan Lendl var ett genidrag – är det någonting Murray är i desperat behov av hjälp med så är det den psykologiska biten i sitt spel. Visst såg vi att åttafaldiga GS-vinnarens coachning gett resultat redan i årets Australiska öppna, då Murray pressade Djokovic till fem set i semifinalen, men man kan inte förvänta sig några mirakulösa förändringar på så kort tid. Det blir inte i Wimbledon 2012 som Andy lyfter sin första GS-buckla. Om han nu någonsin får göra det…

5. Jo-Wilfried Tsonga
++++
Man gör rätt i att inte underskatta franske världsfemman – det visade han inte minst i Australiska öppna 2008 (finalförlust mot Djokovic) och Wimbledon förra året (vände underläge 0-2 till seger i kvartsfinalen mot Federer). I Franska öppna var han nära att fälla kolossen Djokovic men brände fyra matchbollar. Det var en insats som dock lär ha stärkt Tsongas självförtroende, och om han inte låter sig sänkas mentalt av den svaga insatsen i Queen’s har han goda chanser att nå långt även i år. Tror dock inte att han har vad som krävs för att fälla Djokovic, Nadal eller Federer (igen).

6. David Ferrer
++
Spanientvåan Ferrer har visat otroligt god form på favoritunderlaget grus i år, och tog sig till sin första semifinal på Roland Garros. Den goda formen har han tagit med sig till gräset och nådde i dag final i holländska ’s-Hertogenbosch. En slitvarg som visat prov på så hög kapacitet ska givetvis inte underskattas. Han har goda chanser att slå sitt personbästa i Wimbledon (åttondelsfinal 2006, 2010 och 2011) men lär inte ta sig längre än till kvartsfinal.

7. Tomás Berdych
+++
Spelade final i Wimbledon så sent som 2010. Den gången blev Rafael Nadal alldeles för svår för nuvarande världssjuan. Har gjort en helt okej säsong med en titel i Montpellier (finalseger över Gaël Monfils), finalförlust i Madrid (Federer), kvartsfinal i Australiska öppna (Nadal) och åttondelsfinal i Franska öppna (del Potro). Trivs rätt bra på gräset och har varit bland de 16 bästa i Wimbledon de senaste tre åren. Håller det dock inte för troligt att han upprepar sin bedrift från 2010.

UPPSTICKARE

9. Juan Martín del Potro
+++
Knäskadan hindrade honom från att fälla Federer på Roland Garros. I stället lyckades schweiziske världstrean vända 0-2-underläge till seger. Hans facit på gruset i år (titel i Estoril, semifinalförlust mot Berdych i Madrid, kvartsfinal i Franska öppna) är dock imponerande. På gräset kommer han att få ännu bättre utdelning i egen serve och om inte knäet fortsätter krångla är del Potro tveklöst en av de största utmanarna bland uppstickarna.

10. John Isner
+
Är i Wimbledon-sammanhang mest känd för den där evighetslånga maratonmatchen mot Nicolas Mahut 2010 (vann med 70-68 i skiljeset). Avslutade 2011 och inledde 2012 riktigt bra, men har efter det hamnat i en ordentlig formsvacka. Nu är grus visserligen inte direkt amerikanens favoritunderlag, men även på Madrids ovanligt snabba ”smurf-grus” misslyckades Isner kapitalt (förlust mot Marin Cilic redan i sin första match). I Wimbledon har han som bäst tagit sig till andra omgången innan det tagit tvärstopp. Har på sistone inte sett några som helst tecken på att Wimbledon 2012 blir annorlunda.

22. Milos Raonic
+++
21-åringen har verkligen mognat under året och bland annat för första gången slagit en toppspelare (världsfyran Andy Murray i Barcelona). Dessutom pressade han Federer till tre set i Indian Wells, Madrid och Halle. Det är bara en tidsfråga innan han fäller fler toppspelare – och han får sitt stora genombrott. Det kan mycket väl komma redan i Wimbledon 2012. Kan han bara hålla nervositeten i schack och spela lika varierat och kyligt som mot Federer i Madrid har han riktigt goda chanser att gå långt i den här turneringen. Förväntar mig inga mirakel, men tror att han redan har vad som krävs för att stånga sig fram till en kvartsfinal.

33. Andy Roddick
++
Har verkligen blandat och gett under året. Efter skadan i Australiska öppna har det tisslats och tasslats om forne världsettans stundande pensionering. Om så är fallet lär gamle ”A-Rod” göra allt som står i hans makt för att avsluta karriären med en riktig smäll. Och vad vore väl bättre i så fall än att fälla en och annan koloss i Wimbledon? Har visat grym form på gräset efter den tre månader långa supersvackan och vann i dag sin 600:e match i karriären (efter kvartsfinalseger över Fabio Fognini och semidito över Steve Darcis). Tror dock inte att han är i tillräckligt bra form för att ha en rimlig chans att skrälla.

39. David Nalbandian
+
Har egentligen ingenting på den här listan att göra (eftersom han borde stängas av på livstid… haha!), men tar med honom som en hyllning till ”Nallens” mest hängivna fan: Tobbe Pablo Eriksson. Så, Tobbe – fyll vänligen i motivering i kommentarsfältet! 🙂

Sådärja, nu har äntligen Wimbledon offentliggjort turneringsträdet – vilket givetvis innebär att det är hög tid för en analys!

Here goes:

FÖRSTA SEKTIONEN

Bubblare: Tomás Berdych.

ANDRA SEKTIONEN

Om det finns en gud så är hen en jäkligt sadistisk sådan, som placerar John Isner och Nicolas Mahut i samma ”bracket”. De båda maratonmännen kan mötas redan i andra omgången! Jisses… I övrigt den mest svårtippade sektionen. Om Federer fått ordning på form och attityd (vilket jag utgår ifrån) så borde han inte ha några problem alls att segla vidare till kvartsfinalen. Vem han möter där är lite knepigare att sia om. Isner, som floppat rejält i de senaste tre-fyra turneringarna? Janko Tipsarevic, som lade sig platt som en pannkaka i sin första match på gräs mot Yen-Hsun Lu i Queen’s? Hetsporren David Nalbandian? Oavsett vem tror jag Federer kämpar sig vidare till semifinalen med några tappade set och lite smuts på tröjan.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Janko Tipsarevic.
Bubblare: John Isner.

TREDJE SEKTIONEN

Kei Nishikoris första match sedan slutet av april. Har aldrig tagit sig förbi första omgången i Wimbledon. Inte särskilt trevliga odds, men hoppas på att 20-rankade japanen kan bärga en seger eller två. För övrigt den mest intressant sektionen – här huserar mammutservarna Juan Martín del Potro och Milos Raonic, evige världsfyran Andy Murray och Duracell-kaninen David Ferrer. Murray kan ha oturen att möta Raonic – som slog ut honom i kvartsfinalen i Barcelona – redan i åttondelen. Dessförinnan kan han råka ut för en annan dunderservare: Ivo Karlovic. Ojojoj. Om han inte hindras av skador förväntar jag mig att del Potro tar sig till och förbi en åttondel mot Ferrer (om nu inte Andy Roddick, som har en tendens att höja sitt spel i Wimbledon, sätter käppar i hjulen för spanjoren). Murray lär få det mycket tuffare, och frågan är om han orkar stå emot (visserligen avdankade) Nikolaj Davydenko, Karlovic och Raonic. Personligen ser jag fram emot en kvartsfinal mellan del Potro och Raonic.

Han går till semifinal: del Potro.
Skrällvarning: Raonic (tippade jag uteslutande med hjärtat skulle jag våga påstå att Wimbledon kan bli hans stora genombrott – och första GS-semifinal!).
Bubblare: Andy Murray.
Håll utkik efter: Milos Raonic. Har sett otroligt stark ut på sistone och var (återigen) nära att fälla Federer i Halle.

FJÄRDE SEKTIONEN

Rafael Nadals hemvist. Världstvåan får en förhållandevis enkel resa fram till kvarten, där han kan råka ut för världsfemman Jo-Wilfried Tsonga eller världstolvan Mardy Fish (som inte spelat en match på tre månader, totalt bara 13 på hela året). Tsonga är det tveklöst största hotet mot spanjoren, som gjorde en bra turnering i Franska öppna. Fransosen trivs betydligt bättre på gräs än grus, vilket ökar hans chanser till avancemang. Imponerade dock inte alls i Queen’s och föll redan i sin andra match, mot Ivan Dodig. Dessutom måste han eventuellt ta sig förbi Stanislas Wawrinka, som han tycks ha en del problem med (2-1 i inbördes möten, samtliga har gått till skiljeset). Lyckas han bara vässa formen är dock Wimbledon 2012 ett utmärkt tillfälle för Tsonga att glänsa – och rubba maktbalansen i toppen en aning.

Han går till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Bernard Tomic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.
Håll utkik efter: Matchen mellan Bernard Tomic och David Goffin i första omgången. Kan bli ett riktigt intressant möte. Goffin gjorde en sensationell insats i Franska öppna och Tomic har en tendens att höja sig avsevärt i GS-sammanhang i allmänhet och Wimbledon i synnerhet. Vill även passa på att slå ett litet slag för Brian Baker, som gör sin första Wimbledon-turnering någonsin.

SEMIFINALERNA: Federer slår Djokovic, Nadal slår del Potro.
FINALEN: Nadal slår Federer.