En final som saknar motstycke mellan tourens två kolossalt överlägsna spelare.

Ja, så känns ju den här finalen i Franska öppna – som på ett eller annat sätt kommer att gå till historien.

• Om Novak Djokovic dribblar pennan ur händerna på gruskungen kommer han att skriva ett modernt tenniskapitel som den förste att vinna fyra raka Grand Slam sedan Rod Laver 1969.

• Om Rafael Nadal vägrar släppa den ifrån sig kommer han att klottra över Björn Borgs gamla rekord från 1981 – och rista in sitt eget namn som den förste spelaren någonsin att vinna sju titlar på Roland Garros.

Det är så nervdallrande att man baxnar.

Tills man nyktrar till en aning och inser att finalen i princip redan är avgjord.

För hur ska Djokovic kunna stoppa Nadal. Hur ska någon kunna stoppa Nadal i dagsläget?

Jo okej, vi vet hur Djokovic måste spela för att rubba Nadals matchrytm: Tunga backhandcrossar, aggressivt spel högt upp i banan, rappa returer, solid serve, hård press och blablabla. Men för att lyckas måste han inte bara få ordning på taktiken – han måste dessutom utföra den på ett sätt som snuddar vid total perfektion.

Monaco har försökt. Han blev totalt överkörd.

Almagro har försökt. Han orkade i ett set, sen föll han platt som en pannkaka.

Ferrer har försökt. Han bjöd på sin livs tennis – men stal i slutänden bara fem set av grusmonstret.

Lägg därtill att Djokovic aldrig lyckats vinna ett set mot Nadal på Roland Garros, på tre försök (det senaste 2008) – och du förstår hur omöjlig uppgiften ter sig för den serbiske världsettan.

Om någon ska lyckas är det dock han. Det bevisade han inte minst i Madrid och Rom förra året – och i tre efterföljande Grand Slam-finaler (Wimbledon 2011, US Open 2011, Australiska öppna 2012).

Har dock oerhört svårt att se att han ska lyckas med det konststycket.

Mitt tips: 3-0 i set till Nadal. 3-1 om Djokovic lyckas plocka första eller andra.

Det här med att himlen ska gråta så fort Rafael Nadal och Novak Djokovic möts i en final… Förvisso effektfullt, för att riktigt understryka den dramatiska nerven, men framför allt är det bara enerverande att behöva vänta på det där rafflande avgörandet.

I Rom tvingades arrangörerna skjuta upp deras stekheta möte på grund av regn – och nu ser det ut som att det upprepar sig i Paris.

– Det kan regna från morgon till tidig eftermiddag under söndagen. Vi är redo att skjuta upp matchen till måndag, det är en möjlighet som vi inte har räknat bort. I så fall kommer matchen att spelas under tidig eftermiddag (i morgon), säger turneringens direktör Gilbert Ysern.

Sist en final i Franska öppna inte spelades på en söndag var 1973, då finalen blev uppskjuten till nästkommande tisdag. Den gången vann andraseedade favoriten Ilie Nastase mot Nikola Pilic i tre raka set.

David Ferrer har gjort sin livs turnering i Franska öppna och jobbat upp en fantastisk form inför semifinalen.

Men vad hjälper det när man möter en osannolikt bra Rafael Nadal?

Ferrer inledde matchen i rasande fart och utmanade gruskungen med aggressiv offensiv. Efter ett par jämna game ryckte sedan Nadal ifrån – och efter regnuppehållet i andra set dansade han hem matchen förvånansvärt enkelt.

Setsiffrorna 6-2, 6-2, 6-1 är inte så mycket ett bevis på Ferrers svagheter som ett kvitto på Nadals närmast omänskliga form.

Vem ska stoppa honom? Djokovic? Federer? Det återstår att se.

Men efter den här matchen känns finalen nästan helt avgjord på förhand: Det blir i Franska öppna anno 2012 som Björn Borg tvingas kyssa sitt titelrekord farväl.

David Ferrer fortsatte med högt tempo och offensivt spel i andra set, men det märks tydligt att världssexan tvingas spela på ett sätt som han inte är bekväm med.

Rafael Nadal å sin sida försvarar sig riktigt bra och har hittills enkelt utmanövrerat Ferrer, som inte riktigt hittat matchrytmen.

Det blev nästan skrattretande när Nadal var nära att vinna en poäng sittande (Ferrer räddade dock stoppbollen) – inte för att Ferrer såg bortkommen ut, utan för att Nadal är så ruggigt stark.

6-2 är ett helt rättvist resultat efter regnuppehållet. Frågan är vilka verktyg Ferrer måste plocka fram för att hålla sig kvar i den här matchen – 5-1 till Nadal i tredje set nu.

Tröjbytet hjälpte uppenbarligen inte…

David Ferrer inledde som väntat semifinalen aggressivt och betydligt mer anfallsinriktat än sin kombattant. Nadal såg ut att luta sig tillbaka en aning och valde ofta att inte utmana Ferrer när han klev upp i banan.

Ferrer servade hem första game blankt och pressade sedan Nadal i världstvåans två första servegame – men vid ställning 2-2 stod Nadal för matchens första servegenombrott och sprang sedan enkelt hem första set med 6-2.

Nu är frågan om tröjbytet kan rädda en hårt kämpande Ferrer i första semifinalen någonsin på Roland Garros…

Två stekheta semifinaler – mitt under brinnande fotbolls-EM (eller i alla fall upptakten av den).

Franska öppna anno 2012 lider mot sitt slut. På söndag ska en vinnare koras och ett rekord kanske pulvriseras.

Men först ska turneringens fyra bästa spelare göra upp om platserna i den där historiska finalen.

√ Rafael Nadal (1) – David Ferrer (6)
Det mesta om gruskungen Nadals superform på Roland Garros i år har redan sagts. ”Doldisen” Ferrer har inte bara fått en bråkdel av rampluset och ångat på i skymundan, som så många gånger förr. Faktum är att världssexan, som är känd för att vara okänd och för att alltid stå i landsmannen Nadals skugga, imponerat ordentligt i Paris i år – bara ett tappat set så här långt (mot Andy Murray i kvartsfinalen) och idel överlägsna segrar. Mot en Nadal i så bra form ser jag dock ingen anledning att tro att Ferrer ska kunna skrälla: 12 raka förluster på grus mot landsmannen talar sitt tydliga språk. Senaste vinsten på grus kom i Stuttgart 2004 – alltså åtta år sedan. Finalen mellan de båda i Barcelona var förvisso jämn sett till settsiffrorna (7-6, 7-5), men det kändes aldrig riktigt som att världssexan hotade världstvåan på allvar. Om Ferrer går ut lika stenhårt som Nicólas Almagro i kvarten har han en chans att ta ett set mot Nadal, men inte mer än så. Mer troligt är det i stället att han blir bortsvept i tre raka set.

√ Novak Djokovic (1) – Roger Federer (3)
Oj oj oj. En matchernas match – mitt i säsongen. Federer var som bekant den som satte stopp för Djokovics galna segertåg förra året. I Franska öppna. I semifinalen. Precis som nu. Kan han upprepa den bedriften? Otroligt svårt att svara på. Mycket svårare än jag trodde, faktiskt. Federer har inte alls varit sig själv i den här turneringen. Förra året tappade han inte ett set förrän i semifinalen mot Djokovic – i år har han bara besegrat en spelare i tre raka set (Tobias Kamke i första omgången). Han var stundtals illa ute mot lucky losern David Goffin i åttondelsfinalen, och hans resa på Roland Garros hade lika gärna kunnat ta slut redan i kvarten mot Juan Martín del Potro, som tog ledningen med 2-0 i set. Samtidigt har rivalen Djokovic också sviktat rejält under turneringens gång, och pressades hårt av både Andreas Seppi och Jo-Wilfried Tsonga i åttondels- respektive kvartsfinal. Med detta sagt borde den här prestigematchen bli en rysarnas rysare, men det kan lika gärna bli en totalkollaps för någon av spelarna. Vem det blir? Omöjligt att säga. Men jag satsar mina slantar på Djokovic, som lär vara obeskrivligt sugen på revansch för fjolårsförlusten på gruset i Paris. Federer uttryckte dessutom redan i Rom missnöje över att han ofta tvingas spela sena matcher, vilket så klart spelar in i den psykologiska biten i kväll. Jag hoppas ändå att Federer ska kunna uppbringa den kraft och motivation som krävs för att bjuda Djokovic på ordentligt motstånd – och kanske till och med fälla kolossen.

Föga förvånande följde Rafael Nadal den gastkramande kvartsfinalen mellan Novak Djokovic och Jo-Wilfried Tsonga, som brände totalt fyra matchbollar mot världsettan.

Enligt Nadal gjorde hemmafavoriten två ödesdigra misstag:

– Tsonga spelade stundtals fantastiskt. Han hade otur, det är sant. Men han spelade fel på två väldigt viktiga matchbollar. Det första var en backhandpassering. Han placerade bollen på det kanske sämsta stället – motståndarens forehand. Där skulle han ha spelat mot mot hans backhand, men situationen var så klart väldigt svår.

– Efteråt slog han en forehand mot nätet i sin andra matchboll. Det var förmodligen inte rätt slag att slå. Men sådan är sporten. Båda förtjänade att vinna. Djokovic räddade många bollar, kämpade hårt och behöll sitt fokus. Så båda hade varit den rätta vinnaren, men det blev Novak. Bra gjort.

http://www.youtube.com/watch?v=1T2dYXhW8n0

Det är ju på något vis lite synd att David Ferrer tvingas möta en omänskligt formstark Rafael Nadal i sin första semifinal på Roland Garros någonsin.

Mot Andy Murray (6-4, 6-7, 6-3, 6-2) visade han, återigen, att hårt slit lönar sig – och att inget utpräglat vapen alls ibland är det allra bästa vapnet.

Vissa toppspelare har en tendens att lita blint på att en eller ett par paradnummer (stenhård serve, sylvass slice, bombastisk backhand, furiös forehand) ska kirra biffen i ur och skur, och har grymt svårt att hitta andra lösningar när de där förmågorna går i baklås.

Fördelen för Ferrer är att han egentligen inte har någon sådan exceptionell egenskap att falla tillbaka på. Det han har är snabba fötter, uthållighet och framför allt vinnarskalle: Varje boll är en stenhård kamp, varenda seger frukten av ett envist gnetande. Det är inte särskilt glamouröst, men nog så effektivt. Och framför allt – det är beundransvärt.

Kanske hade de där snabba fötterna och vinnarskallen räckt mot en Novak Djokovic som sviktat betänkligt i Paris? Kanske hade de räckt mot en Roger Federer som sett osedvanligt otålig och barsk ut på Roland Garros?

Det kommer dock inte att räcka mot Rafael Nadal. Kanske lyckas han ta ett set, i så fall det första i turneringen mot gruskungen, i semifinalen. Kanske kommer han att dränera sin landsman på välbehövlig energi inför dennes stundande final. Men någon skräll ska vi inte vänta oss. Den hade kanske kunnat komma mot Djokovic eller Federer (även om det är föga troligt), men det får vi tyvärr aldrig veta.

* * *

Nicolás Almagro ska ha en stor fet eloge för att han lyckades stjäla hela 11 game från Nadal – mer än någon annan i turneringen så här långt.

Men särskilt spännande var det ju aldrig. Snarare väntat att Almagro skulle gå ut stenhårt och bränna allt krut redan i första set. Om han hade kunnat hålla uppe tempot så hade han säkert haft en god chans att ställa till det lite för den gode herr Nadal, men det är inte många som orkar hålla en så pass hög nivå mot en så bra spelare som ”Rafa”.

7-6, 6-2, 6-3 känns både rättvist och helt rättvist. Världstvåan sällar sig i och med segern till en diger skara Franska öppna-legendarer, som alla har 50 vinster eller mer på Roland Garros: Guillermo Vilas (56), Roger Federer (54), Ivan Lendl (53), Andre Agassi (51) och Nicola Pietrangeli (50).

HERRAR:

Nicolás Almagro (13) – √ Rafael Nadal (2)
Almagro har inte lyckats besegra den spanske megastjärnan på sju tidigare försök. Vad som talar för att han skulle lyckas den här gången, mot en Nadal om för tillfället är i sin livs form? Tja, att världstvåan ramlar och bryter båda benen, handlederna och nyckelbenet. Men fan om inte Nadal skulle vinna ändå.

√ David Ferrer (6) – Andy Murray (4)
Slitvargen Ferrer har verkligen gnuggat sig fram under radioskugga på Roland Garros i år. Har en riktigt bra grussäsong bakom sig och självförtroendet på topp, medan Murray fått kämpa hårt för att hitta formen. Tveklöst dagens mest intressanta match. Ferrer må inte ha de giftigaste vapnen i sin arsenal, men jag tror att han nöter ner Murray i fyra eller fem set. Det är på tiden att veteranen når en Grand Slam-semifinal igen (sist var i Australiska öppna 2011 efter en sensationell kvartsfinalseger över Nadal, och dessförinnan US Open 2007) – och var passar väl det bättre än på favoritunderlaget i Paris?

DAMER:

Kaia Kanepi (25) – √ Maria Sjarapova (2)
Sjarapova behöver ”bara” gå till final för att återerövra tronen som världsetta. Hon har haft några ups and downs här i Paris, men överlag sett tillräckligt stark ut för att gå hela vägen – vilket jag också tror att hon gör.

Jaroslava Sjvedova (142) – √ Petra Kvitová (4)
Svårtippat. Kvitová är självklart den givna favoriten, men Sjvedova har inte gått av för hackor i den här turneringen. Tror ändå att fjolårets Wimbledon-vinnare ror det här i land.

Rafael Nadal går fram som en ångvält i Paris. Mot Juan Mónaco låg världstvåan under med 2-1 i första set – men vann sedan följande 17(!) game: 6-2, 6-0, 6-0.

Snacka om att pricka in formtoppen när det behövs som bäst. Frågan är om inte mallorcanen är starkare än han var 2008, då han för första gången gick igenom hela turneringen utan att tappa ett set (upprepade den bedriften 2010). Nadal har bara tappat 19 game på fyra matcher så här långt (som mest åtta i en och samma match, mot Eduardo Schwank). Fenomenalt.

Ja, frågan är om inte Nadal anno 2012 är starkare än någonsin. Kommer vi att få bevittna en lika omänskligt dominant grusspelare under vår livstid? Ytterst tveksamt.

I kvartsfinalen möter han Nicolás Almagro, som tog en övertygande skalp mot världsåttan Janko Tipsarevic: 6-4, 6-4, 6-4.

Almagro pressade Nadal ordentligt sist de möttes på Roland Garros, 2010 (även då i kvartsfinal: 7-6, 7-6, 6-2 till Nadal). Almagro har dock aldrig lyckats besegra världstvåan på sju försök – och lär definitivt inte lyckas med det i Paris i år.

* * *

Avbrottet gynnade tveklöst Juan Martín del Potro i mötet mot Tomás Berdych – men desto mer rättvis blev således också hans seger: 7-6, 1-6, 6-3, 7-6. Synd på ett sprucket tips, men kan inte sticka under stol med att jag mycket hellre ser en högoktanig thriller mellan argentinaren och världstrean Roger Federer i kvartsfinalen, som vi nu kommer att bjudas på, än en förhållandevis avslagen tillställning mellan ”Fed” och Berdych (som har en tendens att krampa mot tyngre motståndare).

* * *

Andy Murray, alltså. Skotten upphör aldrig att förvåna. Sprang som en yr höna i första set men svarade sedan för en briljant upphämtning mot Richard Gasquet, som inte lyckades ta tillvara på publikens massiva stöd: 1-6, 6-4, 6-1, 6-2.

Kan Murray ta sig till en ny semifinal på Roland Garros?

Tveksamt. Särskilt med tanke på att han i kvartsfinalen möter en supertänd David Ferrer, som fullkomligt blåste landsmannen Marcel Granollers av banan: 6-3, 6-2, 6-0.

Vågar dock utlova en otroligt intressant kvartsfinal mellan världsfyran och världssexan.

* * *

Tsonga fick som bekant revansch på Wawrinka efter fjolårets magplask: 6-4, 7-6, 3-6, 3-6, 6-4. Möter Novak Djokovic i kvartsfinalen. Trist för hemmafansen…

* * *

Oj, oj, oj. Hur fel ute får man lov att vara egentligen? 50 procent rätt på damsidan är givetvis under all kritik.

• Maria Sjarapova gjorde vad hon gör bäst – slå förbaskat hårt och hoppas på det bästa. En busenkel och förvånansvärt framgångsrik antistrategi. 6-4, 6-7, 6-2 mot Klara Zakopolova var kanske inte helt övertygande, särskilt inte när hon tappade huvudet och började skälla på domaren i andra set, men precis tillräckligt bra för att komma undan utan skrämselhicka.

• Petra Kvitova var ruggigt effektiv mot Varvara Lepsjenko: 6-2, 6-1. Ord och inga visor.

• Världssjuan och titelförsvararen Li Na bröt ihop fullständigt mot Jaroslava Sjvedova och föll i tre set efter att förhållandevis enkelt ha fixat första: 3-6, 6-2, 6-0. Snacka om besvikelse.

• Inbillade mig att Arantxa Rus skulle ha en rimlig chans att miniskrälla mot Kaia Kanepi – vilket hon i och för sig också hade, i alla fall på förhand – men höll inte för trycket: 6-1, 4-6, 6-0. Bara att ta på sig dumstruten där.