Nä, rubriken syftar förstås inte på thrash metal-suveränerna Metallica, Megadeth, Slayer och Anthrax – utan på bolltrollarna Novak Djokovic, Rafael Nadal, Roger Federer och Andy Murray. I det här sällskapet är det givetvis, trots ”Djokos” nuvarande dominans, Federer som motsvarar rockgiganterna Metallica, men det är en annan historia som kan berättas någon annan gång.

Världsettans seger i Miami Masters i går innebär att någon ur The Big Four vunnit de senaste elva ATP Masters 1000-turneringarna – och 17 av 18 sedan turneringen i Monte Carlo 2010.

Den enda spelaren utanför detta dominanta sällskap som vunnit en 1000-turnering de senaste två åren är Robin Söderling, i Paris 2010. Söderling var då världsfemma.

Det säger en hel del om det järngrepp de fyra största håller över tennisen på herrsidan.

Japp, det finns ju som bekant tre sorters lögner: Lögn, förbannad lögn och statistik.

Inte ens Roger Federer tycks kunna motbevisa den gamla skrönan.

Precis allt talade ju för Federer inför matchen i Miami – 21-2 i inbördes möten, 16 raka segrar under säsongen, hittills tre titlar i år (varav den senaste kom i Indian Wells härom veckan). Samtidigt klev Andy Roddick in på banan med ett inte alltför imponerande säsongsfacit på fem vinster och fem förluster. Senaste segern över Federer kom för fyra år sedan – i just Miami.

Och visst hade ”A-Rod” problem i natt: Efter ett tajt första set som Roddick slutligen tog hem i tiebreak bjöd ”Fed” på bländande spel och utklassade amerikanen med 6-1 i andra set.

I tredje och avgörande set kom dock vändningen – efter att ha räddat fyra breakbollar i egen serve kunde Roddick bryta Federer för första gången i matchen och sedan komfortabelt spela hem setet, 6-4.

Förlusten innebär att Federer tappar 315 viktiga poäng i kampen om att återta tronen från världsettan Novak Djokovic, eftersom ”Fed” nådde semifinal i turneringen förra året (där det blev förlust mot rivalen Rafael Nadal). Segern för Andy Roddick innebär inte bara att han snyggar till siffrorna mot sin nemesis (21-3 i inbördes möten nu) utan också att han har chansen att ta sin tredje titel i Miami – han har vunnit här 2004 och så sent som 2010. I åttondelsfinalen möter han 21-rankade Juan Monaco, som något oväntat slog ut 14-rankade Gaël Monfils. Det kan sedan bli en helamerikansk kvartsfinal, om Roddick slår Monaco samtidigt som världsåttan Mardy Fish slår 12-rankade Nicolas Almagro.

Vilket ju är helt galet.

Ja, inte att det blir en helamerikansk kvartsfinal, alltså – utan att det i så fall sker på Roger Federers bekostnad.

Det finns som bekant tre sorters lögner: Lögn, förbannad lögn och statistik.

Sen finns ju som bekant också en sorts Roger Federer: Den bästa genom alla tider.

I hans fall kan statistiken vara hur mycket lögn, eller förbannad lögn, som helst – den rymmer alltid en sorts sanning: Om statistiken säger att Federer är bäst, då är Federer bäst.

Låt oss då utan vidare omsvep ta en titt på statistiken mellan Roger Federer och Andy Roddick: Den säger 21-2 i inbördes möten. Till Federer.

21 segrar.

2 förluster.

Det är iskalla siffror, som stirrar obarmhärtigt rakt in i Roddicks skärrade och ärrade själ. Det var länge sedan Andy Roddick stod på toppen av sin karriär, som kröntes med 13 veckor som världsetta – för nio år sedan.

Roddicks två blygsamma segrar över tidernas bäste kom i Montreal 2003 (6-4, 3-6, 7-6) och Miami 2008 (7-6, 4-6, 6-3). Att han tagit en skalp i just Miami kanske talar för amerikanen, tänker du.

Då får du tänka om.

Det var som bekant ”FedEx” som petade ner ”A-Rod” från tronen och förpassade honom till ett liv i tennisens skuggrike. Det är racketkonstnären från Basel som stått i vägen för amerikanen i jakten på fler Grand Slam-titlar. Och det är Federer som kommer att stå i vägen även i dag, när de forna världsettorna drabbar samman i Miami.

– Det går inte att komma ifrån det faktum att han varit det största hindret i min karriär. Jag måste spela riktigt bra för att jag ska ha en chans emot honom, bättre än mot de flesta, säger Roddick inför mötet enligt Tennis.com.

Ja, det var väl årets underdrift. Sorry A-Rod, men det spelar ingen roll hur bra du spelar, Federer kommer att plocka sin 22:a skalp mot dig i dag. Att inbilla sig något annat – det är en förbannad lögn…

Några matcher att hålla ett öga på i dagens andrarunda i Miami Masters:

Gilles Müller (63) – Andy Roddick (34)
Forne världsettan Andy Roddick har sedan Wimbledon-finalen 2009 rasat på rankingen och den form som en gång gjorde honom till en av världens bästa tennisspelare tycks ha gått helt förlorad. Inledningen på säsongen, fem vinster och fem förluster så här långt, har inte antytt att en vändning på den negativa trenden lurar bakom hörnet. 63-rankade Gilles Müller bör dock inte vara något problem för amerikanen – som för allt i världen inte vill missa chansen att möta sin rival Roger Federer i tredjerundan.

Roger Federer (3) – Ryan Harrison (73)
19-årige talangens andra möte med tidernas bästa lär sluta som i Indian Wells – seger i två raka set för Roger Federer efter ett tufft förstaset. Ryan Harrison hade haft potential att skrälla och ta sig hela vägen till, säg, kvartsfinal i Miami – om han mött någon annan än just ”Fed” i andrarundan…

Novak Djokovic (1) – Marcos Baghdatis (42)
Suveräne ”Djoko” har 6-0 i inbördes möten mot Baghdatis. Han kommer att ha 7-0 vid dagens slut.

Bernard Tomic (36) – David Ferrer (5)
19-årige Bernard Tomic har tveklöst potential att skaka världsfemman Ferrer, men spanjoren kommer med största sannolikhet att ta hem det här.

Juan Martin Del Potro (11) – Ivo Karlovic (54)
En inte helt lätt match för ”Delpo”. Möttes i Franska öppna förra året, en match som slutade med seger för Del Potro (6-7, 6-3, 7-5, 6-4). Världselvan lär ta hem det här med 2-1 i set.

Redan i början av januari slog Svenska Dagbladets förträffliga tennisexpert Jonas Arnesen fast att 2012 blir året då bolltrollaren Roger Federer tar tillbaka tronen och i samma veva slår Pete Sampras gamla rekord (286 veckor totalt som världsetta), som så snöpligt gick Federer om intet 2010. Den gången var det ärkerivalen Rafael Nadal som petade ner honom från förstaplatsen på ATP-rankingen – efter en oväntad kvartsfinalförlust i Franska öppna mot Robin Söderling (schweizarens hittills enda förlust i tävlingssammanhang mot svensken).

Då var Roger Federer blott en vecka från att tangera Sampras svårslagna rekord. Att snubbla så nära målsnöret kan ha varit den avgörande faktorn till Federers ”svacka”, om man nu kan tala om en sådan när det gäller tidernas bäste – trots att han inte vunnit en Grand Slam sedan Australiska öppna 2010 (mot Andy Murray) har han, tack vare sin snudd på omänskliga lägstanivå, bitit sig fast på ATP:s topp-tre.

Förra året var det i synnerhet den under säsongen så överlägsne Novak Djokovic som grusade Federers chanser att återigen bestiga tronen som världsetta. Men efter toppar (finalen mot Nadal i Franska öppna) och dalar (kvartsfinalförlusten mot Jo-Wilfred Tsonga i Wimbledon, då ”Fed” tappade ledning med 2-0 i set) har Federer laddat om batterierna, hittat fokus – och dundrar fram som en bulldozer i jakt på det hägrande rekordet.

Man kan måhända inte dra alltför stora växlar på säsongsinledningen (Federer har 39-2 i matchfacit sedan US Open och hittills vunnit tre titlar i år, Djokovic har ”bara” vunnit Australiska öppna) då ”Djoko” med stor sannolikhet koncentrerar sig uteslutande på årets Grand Slam-turneringar, medan förstaplatsen på ATP-rankingen är det mål som lyser klarast i ”Feds” ögon.

Men en sak är säker – det är inget snack om vem som är tenniscirkusens främste, som Jonas Arnesen skriver i dagens SvD. 2012 är året då Federer bryter både Djokovics och Nadals dominans.

Eller, som apan Rafiki i ”Lejonkungen” skulle ha sagt: Kungen har återvänt.