Arkiv för kategori Stanislas Wawrinka

- Sida 3 av 3

Rankningskoll, vecka 17

av Henrik Ståhl

Stanislas Wawrinka skrev historia i Monte Carlo Masters.

Redan i dag är turneringen i sig historia.

Nu blickar vi framåt – och passar på att vila ögonen en stund på nya världsrankningen:

ATP-RANKNINGEN

Skärmavbild 2014-04-21 kl. 10.14.05• Toppen oförändrad. Rafael Nadal fortfarande världsetta alltså, med god marginal. Novak Djokovic tvåa, Stanislas Wawrinka trea och Roger Federer fyra. På säsongsrankningen ser det dock helt annorlunda ut, men den pratar vi mer om lite längre ner.

• David Ferrer åter världsfemma efter en finfin insats i Monte Carlo. Är spanjoren på väg ur sin lilla formsvacka? Grussäsongen är ju hur som haver hans time to shine.

• Milos Raonic ny världsnia, medan skadade Richard Gasquet ramlat ur topp 10.

• Tommy Haas klättrar två steg uppåt, till plats 14 – trots att han inte spelat sedan Indian Wells. Detta eftersom Grigor Dimitrov misslyckades med att försvara sina poäng från i fjol (likaså Mikhail Juzjnyj).

• Guillermo Garcia-Lopez sex snäpp upp, till plats 32, efter sin imponerande prestation i Monte Carlo (slog ut Alexandr Dolgopolov och Tomás Berdych, innan han föll mot Novak Djokovic i kvarten). Spanjoren har klättrat 30 placeringar sedan början av året. Starkt!

… och så tar vi en titt på säsongsrankningen:

Skärmavbild 2014-04-21 kl. 10.14.20• Wawrinka etta med 500 poängs marginal ner till Djokovic. Federer trea, Nadal fyra. Andy Murray först på plats 10, efter Grigor DimitrovFabio Fognini och Alexandr Dolgopolov. Det hade man ju kanske inte förutspått inför säsongen. Sannolikheten att Wawrinka är världsetta vid årets slut? Man ska aldrig säga aldrig, men nog måste den bedömas som ganska liten ändå. Att han ska cementera sin position inom topp 5 däremot, det är ju verkligen ingen omöjlighet.

• Marin Cilic och Kei Nishikori strax utanför topp 10. 12 spelare med 1,000 poäng eller mer, för övrigt. Onekligen en intressant säsongsrankning. Ytterst tveksamt att världsrankningen ser ut så här i slutet av säsongen, dock. Tycker att någon av Dimitrov, Cilic och Nishikori borde kunna norpa en plats, på bekostnad av nuvarande världstian John Isner (eventuellt även Juan Martín del Potro). Såvida inte Raonic tar den, förstås. Har ju bäst utgångsläge trots att han ”bara” återfinns på plats 18 på säsongsrankningen. Känner man Dolgopolov rätt så kommer det snart en formdipp och Fognini har inte tillstymmelsen till den stabilitet som krävs.

The Master

av Henrik Ståhl
Roger Federer klappar om vännen Stanislas Wawrinka efter världstreans triumf i Monte Carlo.
Roger Federer klappar om vännen Stanislas Wawrinka efter världstreans triumf i Monte Carlo.

Djokovic, Djokovic, Nadal, Djokovic, Djokovic, Djokovic, Murray, Murray, Federer, Federer, Djokovic, Nadal, Federer, Nadal, Djokovic, Federer, Djokovic, Ferrer, Nadal, Murray, Djokovic, Nadal, Nadal, Nadal, Nadal, Djokovic, Djokovic, Djokovic, Djokovic, Wawrinka.

Det är listan över de 30 senaste Masters-vinnarna.

11 raka hade Big Four bärgat inför finalen i Monte Carlo 2014. 28 av de senaste 29.

Sen kom Stanimal the Animal och skrev in sitt namn bland mästarna på allvar.

I en tid då det vi brukade kalla för Big Four Rafael Nadal, Novak Djokovic, Roger Federer och Andy Murray – lagt beslag på 34 av de 36 senaste Grand Slam-bucklorna och dominerat Masters-turneringarna sedan den nya högsta ATP-serien (Grand Slam är ITF-sanktionerade) introducerades 2009 har det varit en mer eller mindre omöjlig uppgift för övriga toppspelare att bärga de finaste titlarna.

Det är nästan som att vissa har nöjt sig med att stå i skuggan av dessa fyra giganter och leva på brödsmulorna de lämnar efter sig.

Vid enstaka tillfällen har vissa spelare borrat sig igenom det tjocka lagret av suveränitet och chockat tennisvärlden. David Ferrer vann vid 30 års ålder sin första Master i karriären i Paris 2012, efter seger över en annan skrällfinalist: då 21-årige Jerzy Janowicz.

Tre år tidigare, 2009, var det argentinaren Juan Martín del Potro som visade vägen, när han i US Open körde över Rafael Nadal i semifinalen och krigade sig fram till sin första och hittills enda Grand Slam-buckla i karriären efter en femsetsrysare mot Roger Federer i finalen. Han var då den första utanför Big Four att vinna en Grand Slam-turnering sedan Marat Safin slog Lleyton Hewitt Australiska öppna 2005.

Den riktigt svåra utmaningen kommer dock efter en sådan triumf, när du står mitt i strålkastarljuset och folk förväntar sig att du ska fortsätta leverera. del Potro har haft förtvivlat svårt att följa upp den där succén på Flushing Meadows. Han tog sig visserligen till final i World Tour Finals senare samma år (förlust mot Nikolaj Davydenko) men har sedan dess som bäst spelat semifinal (Wimbledon 2013). I Masters-sammanhang har han spelat tre finaler och förlorat samtliga – mot medlemmar av Big Four (Murray i Cincinnati 2009, Nadal i Indian Wells 2013, Djokovic i Shanghai 2013).

När Stanislas Wawrinka triumferade i Melbourne för tre månader sedan var det därför inte en självklarhet att han skulle fortsätta gräva guld världen över. Han hade bestigit ett av de högsta bergen – men det finns fler hinder att övervinna på hans karriärsstig.

Att snuva Big Four på en Master var ett av de hindren.

Och det fick han bocka av från sin checklist redan här i Monte Carlo.

I Australiska öppna besegrade han en av sina största demoner: Novak Djokovic. Efter den förlösande kvartsfinalen flöt det bara på, och väl i finalen höll han huvudet kallt mot en av ryggskada och monsterblåsa plågad Rafael Nadal.

I Monte Carlo stod han öga mot öga med en annan nemesis: Roger Federer.

1-13 i inbördes möten.

Blott fem vunna set på 14 matcher.

Det är en ganska brant backe att klättra.

Stanislas Wawrinka.
Stanislas Wawrinka.

Och visst märktes det att fanns en del nerver i den här matchen, som inledningsvis kändes smärtsamt avslagen. De oprovocerade misstagen stod som spön i backen (från båda håll) och det fanns ingen riktig intensitet i duellerna. Det var trevande. Wawrinka var å sin sida något övertänd i vissa lägen, medan Federer ibland mest såg ut att bara slarva.

Federer var dock den som hade det spelmässiga övertaget och plockade första set med 6-4. Relativt kontrollerat också, ska sägas. Han vann 65% av poängen i egen serve och hade bara en breakboll mot sig. Förvaltade själv en av de två breakbollar han fick.

Andra set fortsatte i ungefär samma stil. Det bjöds visserligen på en del spännande dueller och tennisgodis, men det var överlag inte särskilt välspelat och det fanns ingen riktig nerv.

Även i andra set hade Federer ett litet spelmässigt övertag (tappade visserligen sin serve tidigt, men bröt tillbaka omgående – blankt, dessutom). Det hade säkerligen mycket att göra med det initialt dåliga vädret. Regnet gjorde banan tung, vilket medförde att Wawrinka inte riktigt fick fart på sin dödliga backhand (många oprovocerade misstag på just backhandsidan i dag). Federer å sin sida brukar inte besväras lika mycket av att underlaget ”dör” vid sådana väderförhållanden. Inte som att det direkt gynnade Federer, alltså. Mer att det missgynnade Wawrinka.

Världstrean bet sig hur som helst kvar i matchen, mycket tack vare stabilt servande: han hade bara en breakboll mot sig och förlorade blott 10 poäng i egen serve under hela setet.

I tiebreaket fick han med sig ett tidigt minibreak och gick fram till 6-3.

Kommer ni ihåg att jag inför matchen skrev att jag hoppades på en tokjämn match med ett dramatiskt crescendo som avgörs i någon enstaka duell? Det avgörande ögonblicket kom vid ställning 6-5, när Federer bergsäkert räddat två setbollar i egen serve. Om Wawrinka inte stått pall för pressen där, med 0-1 i set och två mosade setbollar i en match där han dittills fått slå ur ett (om än svagt) underläge, då hade inte jag klandrat honom.

Men det gjorde han inte.

I stället smällde han in en resolut serve och pressade fram ett öppet smashläge, där han var skoningslös.

Att regnet tystnade, molnen skingrade sig och solen kom för att beskåda finaldramat kändes nästan poetiskt.

Den där smashen (om vi nu ska prata i poetiska metaforer; jag menar givetvis att han vann setet) gav Wawrinka en ordentlig självförtroendeboost – och hade exakt motsatt inverkan på Federer.

Världsfyran vek ner sig mentalt efter tiebreaket. Wawrinkas självförtroende – kanske i kombination med det pånyttfödda vädret – gav honom ett rejält spelmässigt övertag. Plötsligt stod det 4-0 och matchen var på väg att rinna Federer helt ur händerna.

Han slipade till de där siffrorna något, men stod ändå chanslös mot Wawrinkas bombardemang från baslinjen. Federer hittade inga svar, sjönk allt längre ner i banan och övergav sin tidigare aggressiva taktik till förmån för en mer passiv, och mindre effektiv, strategi.

Mycket stark vändning av Wawrinka, detta. Jag menar, att Federer vann poängen i andra set med 40-39 (ledde med 35-32 inför tiebreaket) stärker bara min uppfattning att han faktiskt hade ett litet spelmässigt övertag fram till the very end (”slutet” i den meningen var alltså tiebreaket, för efter det var matchen förlorad).

Den där uppförsbacken jag pratade om tidigare kan ju knappast ha varit mindre brant efter första set. Eller i andra sets tiebreak, där ett enda minibreak kunde ha kostat honom hela matchen. I stället var det han som fick med sig ett minibreak, och det redan i den allra första poängen – och det kostade Federer segern.

Förutom att det här var dagen då Stanislas Wawrinka vann sin första Master och på allvar tog steget upp i den yttersta eliten kommer den här matchen troligen inte gå till historien som en av de mest minnesvärda.

Men vad gör det?

Nu när den gett oss en Stanislas Wawrinka som vi på riktigt kan räkna med framöver.

Plötsligt känns inte en andra raka Grand Slam-buckla fullt så otänkbart längre…

ANALYS: Så blir finalen i Monte Carlo

av Henrik Ståhl
Roger Federer.
Roger Federer.

Sist två schweizare möttes i en ATP-final förlorade Roger Federer.

I dag ska han försöka vinna sin första Masters-buckla sedan Cincinnati 2012 (22:a totalt i karriären).

Stanislas Wawrinka kämpar å sin sida för sin första i karriären.

Det blev alltså inte ännu en finalrepris mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic i Monte Carlo. Nadal gjorde en plattmatch mot David Ferrer i kvartsfinalen (6-7, 4-6) och Djokovic hämmades av sin handledsskada mot Roger Federer i gårdagens semifinal (5-7, 2-6).

Om vi ska börja med en snabb recap av dessa matcher (och övrig kvartar/semifinaler) så kan vi konstatera att David Ferrer svarade för en formidabel insats mot Nadal. Ja, världsettan gjorde förvisso en oerhört blek insats, men det går inte att förneka det faktum att Ferrer kommit att bli något av en mardrömslottning för Nadal – i alla fall i tresetsmatcher. Att Ferrer slår honom utan att ens vara i överdrivet bra form är ytterligare ett kvitto på det.

Novak Djokovic.
Novak Djokovic.

Och Nadal då, vad finns det för slutsatser att dra där? Inga direkt världsomvälvande. Gjorde en riktigt dålig insats i Indian Wells också men studsade tillbaka redan veckan därpå, i Miami (finalförlust mot Djokovic). Att han inte skulle kunna upprepa sin magiska säsong 2013 var väntat, och han var trots allt svag i Monte Carlo redan förra året. Han har dock inlett året svajigt. Blir intressant att följa hans framfart i Barcelona, Madrid och Rom.

Djokovic? Den där handledsskadan – som han i början av turneringen inte villa prata om – visade sig vara värre än vi trodde. Mot slutet av första set mot Federer kunde han knappt serva, och han grinade illa efter vissa dueller. Smart av Federer att mata på mot hans forehand. Utnyttjade sin motståndares svaghet på bästa sätt där, eftersom det redan i inledningen av matchen stod klart att Djokovic hade som mest problem just på forehandsidan.

Återstår att se exakt hur allvarlig skadan är. Förhoppningsvis är han fullt återställd till Madrid.

Även om man bortser från skadan så gjorde Federer en strålande match och har sett pigg ut hela turneringen. Jo-Wilfried Tsonga var visserligen överraskande bra mot i kvarten, men kunde inte stå emot när schweizaren väl fått ordning på sitt klickande grundspel. Även en fullt frisk Djokovic hade troligen fått problem i semin.

Så, är det nu dags att blicka framåt, mot eftermiddagens final?

Vi gör så.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (3) – ROGER FEDERER (4)

92,8.

Det är Federers vinstprocent mot Wawrinka. 13-1 i inbördes möten. Wawrinkas enda seger kom just här i Monte Carlo för fyra år sedan, i åttondelsfinalen 2009. Bortser man från den segern har han vunnit blott tre set mot 17-faldiga Grand Slam-mästaren.

Det är rätt så överlägsna siffror, om man säger så. Och ser man enbart till dem är chansen stor att Federer går segrande ur den första ATP-finalen som spelats mellan två schweizare sedan 13 februari 2000 (då Federer föll mot Marc Rosset i en tresetsrysare i Marseille: 2-6, 6-3, 7-6). 

Men Wawrinka är inte samma spelare som han var under majoriteten av deras tidigare möten. Redan i Shanghai 2012 var han nära att slå sin nemesis, men föll i en tresetare efter att ha tappat andra set i tiebreak (4-6, 7-6, 6-0). Även i Indian Wells förra året pressade han fram ett avgörande set (6-3, 6-7, 7-5).

Och sedan det där senaste mötet i Indian Wells har han dessutom vunnit sin första Grand Slam-titel i karriären – och han slog både Djokovic och Nadal på vägen dit.

Detta blir hans tredje Masters-final i karriären (Rom 2008, Madrid 2013) och om han någonsin ska slå Federer i en Master så har han störst chans att göra det här. Nu är Federer förvisso ingen Bambi på halt grus, men att underlaget inte hör till hans favoriter är ingen hemlighet.

Grus är däremot Wawrinkas överlägset bästa underlag. Ja, i grunden passar hans spel bra för lite snabbare underlag, men det är först på senare år han hittat den jämnhet på hardcourt som han nästan alltid haft på grus. Att grus passar honom så bra handlar delvis om att han inte är så överdrivet snabb. Den extra tiden han får att komma rätt till bollen gör honom farligare i defensiven och ger honom bättre lägen att placera sina giftiga vinklade slag.

Mot David Ferrer i semifinalen styrde han spelet precis som han ville och hade hela tiden ett offensivt övertag. Eftersom hans främsta kvaliteter ligger i just offensiven passar det honom generellt ganska bra att möta defensiva spelare (att han genom åren kuvats ändå har med andra saker att göra – många faktorer att ta hänsyn till i tennis, som ni vet).

Att möta spelare som Federer passar honom å andra sidan ganska dåligt. Detta beror inte nödvändigtvis på att Federer är bättre i offensiven (för det är han inte alltid), som ofta är fallet när två spelare av samma skrot och korn möts (till exempel är Tomás Berdych och Kevin Anderson spelmässigt ganska lika varandra – Berdych har helt enkelt bara tyngre och vassare vapen vid en direkt jämförelse).

Wawrinkas problem är att Federer är så komplett: han har en riktigt bra serve och blixtrande offensiv, men också bra slice, snabbt fotarbete och solitt försvarsspel. De enda riktigt stora svagheterna är backhanden och returerna (Federer har aldrig varit en särskilt bra returtagare). Svagheter som han mot de flesta spelarna väger upp med sina främsta styrkor: den redan nämnda serven, forehanden och variationen.

Att Djokovic haft problem med Wawrinka de senaste åren – sedan schweizaren började genomgå sin stora transformering – beror delvis på att Wawrinka kan diktera spelet på ett offensivt plan (vilket få spelare mäktar med mot Djokovic), sätta konstant hög press och jaga ut världstvåan i sidled, där hans kontringsspel inte är lika farligt. Djokovic gillar som ni vet att springa klistrad vid baslinjen och få bollarna placerade mitt i zonen, så han får perfekt träff på sina grundslag. När Wawrinka sätter press både i djupled, med sitt hårda grundspel, och i sidled, med sina farliga vinkelslag, får Djokovic problem eftersom han inte ges utrymme att spela sitt spel enligt sin egen matchrytm. Att Djokovic dessutom inte har en blytung serve som enkelt räddar honom ur trängda lägen och själv måste kämpa i Wawrinkas servegame gör så klart saken värre för serben.

Stanislas Wawrinka.
Stanislas Wawrinka.

Så där ser det dock inte ut mot Federer. Han tillåts inte diktera spelet på samma sätt och får inte lika stor utdelning i sitt grundspel. Inte för att Federer är en bättre försvarsspelare än Djokovic (för det är han ju inte), utan för att matchbilden inte är densamma.

Att hävda att serven blir livsviktig i dag är en underdrift. Det blir så klart inte lika många ess som på hardcourt, och det är i allmänhet lättare att returnera på grus vilket bäddar för breaks, men det här är två spelare som bygger sitt spel utifrån serve och offensiv. Det kommer sannolikt att smälla i hörnen, för att låna en sliten hockeyklyscha.

Mycket talar förstås för Federer – inte minst siffrorna och det psykologiska övertag han byggt upp under åren.

Men det är å andra sidan just på det mentala planet Stanislas Wawrinka (tack vare svenske Magnus Norman) gjort som allra störst framsteg det senaste året.

Lägg därtill att underlaget gynnar honom och oddsen jämnas ut rätt rejält.

Om det hade varit gräs skulle jag nog sagt fördel Federer 70-30. Hardcourt kanske 60-40 (beroende på vilken sorts hardcourt). Men nu, på grus? Undrar om det inte är svag fördel Wawrinka, typ 55-45. I alla fall på ett strikt spelmässigt plan, sett till kapacitet. Wawrinka är en otroligt bra spelare – och ännu bättre på grus. Som sagt: ska han någonsin slå Federer i en Master så har han som störst chans nu.

2,30 gånger pengarna på Wawrinka är knappast ett orättvist odds. Det här är trots allt hans blott tredje Masters-final – och Federers 36:e totalt (21 segrar, 14 förluster) och fjärde i Monte Carlo. Kan det där att Federer aldrig vunnit Monte Carlo (tre raka finalförluster 2006-2008) ha någon betydelse, kanske du undrar? Nja, va? Hade inte överdrivet stor betydelse i Franska öppna-finalen 2009, även då mot en spelare han hade överlägset facit mot (en viss herr Robin Söderling). Tror snarare att han nu som då mest ser det som sin bästa chans att äntligen bärga en titel som saknas i troféhylla.

Så, hur slutar det då?

Jättesvårt att säga, tycker jag. Många håller nog Federer som solklar favorit, men jag är inte så säker. Wawrinka har trivts väldigt bra som underdog hittills i år. Det lär passa honom lika bra i dag.

Jag hoppas förstås på en tokjämn kamp med ett dramatiskt crescendo som avgörs i någon enstaka duell, men det blir det ju sällan när man uttalar en sådan önskning så den som vinner gör det säkert i raka set.

Vem det blir? Hjärnan säger Federer, hjärtat Wawrinka. Måste jag tippa en slutsegrare under pistolhot så säger magkänslan Wawrinka. Han har bevisat för sig själv att han kan slå de bästa och i de största sammanhangen (Andy MurrayUS Open-kvarten 2013, Djokovic och Nadal i Australiska öppna 2014).

Ett berg har han kvar att bestiga under sin klättring mot toppen.

Det heter Roger Federer.

Gör han det redan i dag?

Inför kvartarna i Monte Carlo

av Henrik Ståhl
22-årige Pablo Carreno Busta blev tillplattad av regerande mästaren Novak Djokovic.
22-årige Pablo Carreno Busta blev tillplattad av regerande mästaren Novak Djokovic.

40 minuter.

Så lång tid tog det för Pablo Carreno Busta att vinna ett game mot Novak Djokovic.

Serben är i ruggigt bra form – handledsskadan till trots.

22-årige spanjoren Pablo Carreno Busta må ha blivit utsedd till årets mest utvecklade spelare förra säsongen, men mot giganter av Novak Djokovics kaliber står han sig fortfarande slätt. 6-0, 6-1 blev det för världstvåan i deras åttondelsfinalmöte.

Den där handledsskadan – som Djokovic nyligen bekräftade – har man inte sett mycket av under hans inledande två matcher. Förhoppningsvis är det inte värre än att han bara haft känningar.

Nu är i och för sig Carreno Busta en munsbit för Djokovic alla dagar i veckan, men spanjoren slog trots allt Gaël Monfils i raka set i tredje omgången. Att inte släppa mer än ett game (och totalt blott 20 poäng) är ett ordentligt styrkebesked från världstvåan.

Även Roger Federer ångar på: 6-1, 6-2 mot Radek Stepanek i går och 6-4, 6-1 mot Lukas Rosol i dag. Ser ut att trivas bättre på gruset i Monte Carlo än på många år.

Rafael Nadal somnade till en stund vid ställning 6-1, 4-2 mot Andreas Seppi och tappade sitt break, men det hade ju marginell betydelse eftersom Seppi tappade sin serve omgående. 6-1, 6-3 blev det till slut till världsettan. Ser stabil ut även han – vilket bådar gott inför den eventuella finaldrabbningen mellan Nadal och Djokovic många säkert ser fram emot.

David Ferrer körde över Grigor Dimitrov (6-4, 6-2), Milos Raonic avfärdade Tommy Robredo busenkelt (6-4, 6-3) och Nicolás Almagro lämnade walkover mot Stanislas Wawrinka på grund av en fotskada.

– Jag vaknade i morse med en så svår smärta i vänstra foten att jag inte ens kunde gå. Jag och min läkare kom gemensamt fram till att det bästa var att inte spela, berättar Almagro.

Milos Raonic.
Milos Raonic.

Hoppas han tillfrisknar snart. Almagro är ju en färgsprakande del av den europeiska grussäsongen.

Den enda av toppspelarna som inte riktigt svarade upp till förväntningarna i dag var Tomás Berdych. Världsfemman föll mot Guillermo Garcia-Lopez i en tresetare: 4-6, 6-3, 6-1. Behöver knappast påpekas att Garcia-Lopez är i kanonform. Vann sin första titel på nästan fyra år i Casablanca i söndags och har nu alltså slagit ut Alexandr Dolgopolov (6-1, 7-5) och Berdych back-to-back.

Och Fabio Fognini, som en och annan (inklusive undertecknad) trodde skulle ta sig till kvartsfinal, föll pladask mot Jo-Wilfried Tsonga: 5-7, 6-3, 6-0. Att han vände ett 2-0-underläge för att sedan bränna sin första chans att serva hem öppningssetet var inte särskilt förvånande. Det är helt enkelt sådant han tvingar sina fans att stå ut med.

Tsonga var i ärlighetens namn inte överdrivet bra i det setet. Först vid 3-3 i andra set hittade fransmannen gaspedalen och gasade fram till 6-3 och 1-1 i set. Fognini var missnöjd med en linjedomare och fick honom utbytt efter en het diskussion med huvuddomaren och supervisorn, men till ingen nytta – i tredje set blev han fullständigt överkörd.

Typiskt Fognini att ta den enkla vägen ut, kan jag tycka. Välja att ta ut sin frustration över att motståndaren kämpat sig in i matchen på något annat (kanske i syfte att psyka?) och sedan mer eller mindre lägga sig platt i stället för att ta en hederlig förlust. Känns det igen? Well, det händer ganska ofta när Fognini möter spelare av lite högre kaliber. Ni minns säkert Peking förra året, när Fognini ledde över Rafael Nadal med 6-2, 4-1. Nadal – som dittills gjort en undermålig insats – gnetade sig in i matchen, hittade sin rytm, tog tillbaka breaket – och vann 11 av de 12 sista gamen. Fognini var extremt loj i det avgörande setet, så till den grad att en stark misstanke om tankning är på sin plats.

Nåväl. Nog om det nu.

6 av 8 kvartsfinalseedade spelare gör alltså upp om fyra semifinalplatser i morgon. Världstolvan Tsonga (9) är den lägst seedade spelaren och Guillermo Garcia-Lopez är den enda oseedade. Det är en riktigt fin uppställning det.

Så, vad sägs om att ta en titt på morgondagens kvartar?

Ja, låt oss:

* * *

STANISLAS WAWRINKA (3) – MILOS RAONIC (10)

Det står redan nu klart att Raonic hoppar upp ett hack på måndagens uppdaterade världsrankning. Kul! Verkligen på tiden att han etablerar sig inom topp 10. Fortfarande långt kvar upp till Andy Murray på åttondeplatsen, men kanadensaren är knappast klar med sin utveckling.

Hur som helst.

2-0 till Wawrinka i inbördes möten. Båda matcherna har varit ganska täta: 2-6, 7-6(5), 6-4 i Cincinnati 2012 och 7-6(2), 6-4 i Shanghai 2013.

Wawrinka brukar faktiskt inte ha så överdrivet svårt för servekanoner. Slår man ihop statistiken i de inbördes mötena mellan Wawrinka och Raonic, John IsnerIvo Karlovic och Andy Roddick så har Wawrinka överlägsna 10-4. Isner står för 50% av servekanonernas segrar.

Anledningen är ganska enkel: Wawrinka har en väldigt bra serve, en okej retur och är förträffligt bra på att flytta runt sin motståndare i banan (vilket otympliga mammutservare som Raonic inte är så förtjusta i). Särskilt på grus, där han får mer tid till att hitta de där knepiga vinklarna.

Schweizaren har 42% vunna breakbollar hittills i år, vilket är ett gott facit. Förvaltar man nästan varannan breakboll får man ofta med sig det där enda servegenombrottet som i regel krävs för att plocka ett set mot Raonic, Isner eller Karlovic.

Det ska dock sägas att om Raonic någonsin ska slå Wawrinka på grus så ska det förmodligen ske i Monte Carlo (eller möjligen Barcelona). 22-åringen är bekant med underlaget eftersom han tränat mycket här genom åren och ser dessutom ut att vara i riktigt bra form i årets upplaga av turneringen.

Stalltipset är ändock att Wawrinka tar hem det här. Förhoppningsvis i tre set. Jag tycker inte att det är en dunderskräll om Raonic vinner – Wawrinka har trots allt sett lite svajig ut på sistone – men schweizaren är klar favorit.

* * *

RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (6)

Jag skrev inför turneringen att det var hugget som stucket vem av Ferrer eller Dimitrov som står för motståndet mot Nadal i kvarten, men att han troligen valt Ferrer om han tvingats välja eftersom landsmannen inte varit i sitt livs form den senaste tiden.

Med tanke på hur svajig Dimitrov var under veckan tvingas jag nog revidera det påståendet. Ferrer har dessutom varit på bra spelhumör hittills.

Spelar det någon roll? Nja. En enda gång har Ferrer slagit Nadal på grus – och det var för 10 år sedan, i Hamburg 2004 (när Nadal var 18 år gammal). Det känns inte troligt att han ska fälla kolossen just nu och just här. Nadal tycks ha skakat av sig förlusten i Miami på bästa sätt och det finns ingenting i hans spel som indikerar någon sorts genomklappning mot Ferrer.

Och en genomklappning från Nadal, det är nog vad som krävs för att världssexan ska mäkta med en skräll av den här digniteten.

* * *

ROGER FEDERER (4) – JO-WILFRIED TSONGA (12)

Kul att Tsonga är vidare till kvarten! Han behöver poängen för att inte avståndet till topp 10 ska bli ännu större.

Mot Federer tror jag dock att det tar stopp. Förra året var fransmannen betydligt bättre än vi är vana att se honom på grus och gjorde en kanonmatch i kvartsfinalen i Franska öppna (där han slog Federer i raka set). Men Federer å sin sida hade vaknat på fel sida inför den matchen – och fortsatte göra det under nästan hela resten av säsongen.

Nu är ordningen omvänd: Federer är i kalasform, medan Tsonga har haft svårt att hävda sig mot de bästa spelarna sedan skadan i Wimbledon förra året (har 0-3 i matchfacit mot topp 10-spelare hittills i år; sist han slog en topp 10-spelare var mot just Federer i Paris för nästan ett år sedan).

Tsonga har dessutom inte övertygat mot vare sig Philipp Kohlschreiber i öppningsmatchen eller Fognini i åttondelen. Det han presterat hittills räcker inte mot Federer.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – GUILLERMO GARCIA-LOPEZ (38)

Hade Dolgopolov eller Berdych utgjort ett särskilt potent hot mot en Djokovic i storform på grus? Nja. Särskilt inte Berdych. De har mötts så pass många gånger att det krävs något extra för att Djokovic inte ska läsa honom sönder och samman, och utnyttja varenda liten svaghet i tjeckens spel. I Rom förra året var serben lite ur slag, medan Berdych var extremt fokuserad. Sedan dess har Djokovic verkat mer koncentrerad när de mötts och vunnit båda deras möten (Wimbledon och Davis Cup) i raka set. Dolgo är mer oförutsägbar, så han hade eventuellt kunnat störa honom en aning.

Men nu är det alltså Guillermo Garcia-Lopez som står för motståndet.

En Garcia-Lopez med självförtroendet på absolut topp, ska noteras, men det krävs betydligt mer än så för att fälla regerande mästaren. Såvida inte Djokovic plötsligt känner av sin handledsskada så till den grad att det hämmar hans spel ska det här vara en enkel resa till semifinal för världstvåan.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-04-17 kl. 23.41.46

Podcast, avsnitt 12: Grus, grus – strålande grus

av Henrik Ståhl
Rafael Nadal lär av allt att döma lyfta sin åttonde buckla i Franska öppna i dag. FOTO: BILDBYRÅN
Rafael Nadal kan bärga sin nionde Franska öppna-titel i vår. FOTO: BILDBYRÅN

Som ni har längtat (hoppas vi)!

När vi spelade in det här avsnittet av Tennispodden stod grussäsongen för dörren – nu har vi redan hunnit kliva rakt in i den.

Och vad passar väl inte bättre då än att snacka om Roger Federers gryende form (och glädjebeskedet att ställa upp i Monte Carlo Masters? Eller Novak Djokovics uppvaknande? Eller Simona Haleps fortsatta framfart på WTA-touren?

Vi grottar dessutom ner oss i underlagens komplicerade värld i det numera stående inslaget NÖRDKOLLEN, men gruskungen Rafael Nadal som referenspunkt. Stämmer det verkligen att spanjoren alltid missgynnas av snabba underlag? Vi slår hål på myterna!

Utöver allt detta lovar vi dyrt och hederligt att från och med nu börja leverera poddavsnitt på betydligt mer regelbunden basis – kanske så ofta som en gång i veckan.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt12.mp3

ANALYS: Så blir Monte Carlo Masters 2014

av Henrik Ståhl

Grussäsongen smyginleddes redan tidigare i veckan, i Houston och Casablanca.

Men det är nu den kickar i gång på allvar.

Låt oss ta en titt på lottningen i Monte Carlo – årets första Master på grus.

* * *

HERRAR

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

ÖVRE HALVAN:

Bra startfält, som vanligt. Dock alltid några toppspelare som väljer att stå över, eftersom det är den enda av de totalt nio Masters-turneringarna som inte är obligatorisk. I år är det Andy Murray som valt att avstå. Juan Martín del Potro har fortsatta skadeproblem och Richard Gasquet tvingades lämna återbud på grund av ryggsmärtor. John Isner ställde förra året upp i Monte Carlo för första gången i karriären och åkte ut redan i första omgången (mot Ernests Gulbis), så det var ju inte en högoddsare att han skulle ta en vilovecka.

En trevlig lottning det här, hur som helst, med gott om intressanta underdogs.

För Nadals del borde det bli en enkel resa till final. Gilles Simon eller en kvalspelare i öppningsmatchen, sedan Pablo AndújarEdouard Roger-VasselinMikhail Juzjnyj eller Andreas Seppi i andra omgången. Juzjnyj och Seppi har tyvärr inlett säsongen bedrövligt (i Juzjnyjs fall på grund av skadeproblem), så där har ju grusräven Andújar läge att kliva fram. Tror han är väldigt glad över att få studsa ut på gruset igen, efter fem förluster och bara en seger på hardcourt så här långt i år.

I kvartsfinalen är världssjuan David Ferrer den högst seedade spelaren Nadal kan stöta på – om han inte åker ut mot 15-rankade Grigor Dimitrov på vägen? Inte helt omöjligt. Marcel Granollers spelar final mot Guillermo Garcia-Lopez i Casablanca i eftermiddag. Inte optimalt att flyga till Monaco och spela mot en så pass bra spelare som Dimitrov dagen därpå. Jarkko Nieminen (eller en kvalspelare) borde inte heller utgöra något stort hot mot Dimitrov på grus. Bra lottning för bulgaren, alltså. Som upplagt för ett litet åttondelsdrama mot Ferrer. En repris på finalen i Stockholm Open i höstas, där ju Dimitrov vann i tre set och bärgade sin första ATP-buckla i karriären.

För Nadal är det nog lite hugget som stucket vem han får i den där kvarten. Dimitrov tog set mot honom i kvartsfinalen i Monte Carlo förra året (6-2, 2-6, 6-4) och Ferrer har en förmåga att störa världsettan. Men måste han välja under pistolhot är det inte omöjligt att han hellre skulle ta Ferrer, med tanke på landsmannens svaga form de senaste månaderna.

På nedre delen av den här halvan har vi världstrean Stanislas Wawrinka och världselvan Milos Raonic. Raonic trivs som bekant bra i Monte Carlo. Han bor ju här sedan ett antal år tillbaka och har tillryggalagt gott om träningstimmar på det röda gruset. Mysig lottning har han fått också. Troligen Federico Delbonis i öppningsmatchen, därefter en formsvag Tommy Robredo, en Julien Benneteau på nedgång eller en Jürgen Melzer som spelar sin första turnering på sex månader (har varit skadad sedan Shanghai i oktober). Det är ju bara att tacka och ta emot.

Wawrinka har fått en desto knepigare lottning. Troligen Marin Cilic eller Fernando Verdasco i öppningsmatchen. Satsar mina slantar på Cilic där. Nu är visserligen Verdasco generellt en skickligare grusspelare än Cilic, men han spelar final mot Nicolás Almagro i Houston i kväll. Tror ni Verdasco skulle avstå från att fira (eller tröstfesta) för att komma fräsch och förberedd till Monte Carlo? Nja. Han kommer nog att vara sliten. Bra läge för Cilic.

Och Wawrinka har i ärlighetens namn inte sett så överdrivet bra ut sedan Australiska öppna. Inte dålig, i och för sig, men han har helt enkelt inte imponerat. Blir lätt så efter en sådan där urladdning. Inte det lättaste att hålla lågan uppe. Kolla bara på Murray, som hade motivationsproblem efter triumfen i Wimbledon förra året. Schweizaren har hur som helst bara plockat drygt 180 poäng sedan Melbourne.

Almagro har en okej lottning. Gräsräven Nicolas Mahut borde inte utgöra något hot på grus. Dominic Thiem? Kanske. Jag har faktiskt aldrig sett honom spela på grus, men han har ju gjort en fantastisk säsong så här långt. Han kan möjligen utmanövrera Mahut och störa Almagro en aning.

Stalltipset är hur som helst Wawrinka eller Cilic mot Almagro i åttondelen. Grus är trots allt ett underlag Wawrinka trivs på. På sistone har han visserligen rönt större framgångar på hardcourt, men han är i grunden en offensiv grusspelare. Som Almagro. Kan bli en kul åttondelsfinal, det.

Kvartsfinalen? I slutänden tror jag att det blir Wawrinka mot Raonic. Där har Raonic faktiskt en bra chans, men Wawrinka måste ändå ses som förhandsfavorit.

Semifinalen? Wawrinka mot Nadal, alltså. Mums.

De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka.
Skrällvarning: Raonic, Almagro, Cilic.
Bubblare: Dimitrov, Ferrer.

* * *

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

UNDRE HALVAN:

Novak Djokovics halva – men också Roger Federers. Federer ställer som bekant upp i Monte Carlo Masters för första gången sedan 2011 (den gången blev det förlust mot Jürgen Melzer i kvarten). Spelade ju tre raka finaler här 2006-2008 (förlust mot Nadal i samtliga). Federer tog ett wild card till årets upplaga av turneringen och skrotar därmed sin nästan en månad långa semester (ursprungsplanen var att vila fram till Madrid Masters i början av maj).

Helt rätt, tycker jag. Federer behöver hålla tempot uppe för att inte förlora momentum, nu när han äntligen prickat in formen.

Nåväl, åter till lottningen.

Överlag den intressantaste halvan, tycker jag. Federer lär möta Ivo Karlovic eller Radek Stepanek i sin öppningsmatch. Båda kan irritera honom, men har låg skrällpotential. I åttondelen hoppas jag på Jerzy Janowicz, som haft en ganska stökig säsong hittills och nu radat upp fem raka förluster. Det är på tiden att bjässen från Lodz vaknar till liv nu. Ska hur som helst inte vara några större problem för Federer att dansa vidare till kvartsfinal.

Formsvage världstian Jo-Wilfried Tsonga har det desto tuffare. Nu visade han ju enorma framsteg på grus under förra säsongen, men att ha Philipp KohlschreiberFabio Fognini och Roberto Bautista-Agut på sin del… Nej, det är inte optimalt för fransosen. Fognini lär gå till åttondelsfinal. Joao Sousa ska normalt inte kunna rubba honom på grus och Bautista-Agut har förvisso svarat för en makalöst bra säsongsöppning, men räcker det? Nja. Han måste troligtvis göra en av sina bästa matcher i år för att kunna kuva italienaren.

Tsonga mot Fognini i åttondelen är därför ett sannolikt scenario. I kvarten? Där skulle jag säga Federer mot Fognini, med Tsonga som främste utmanare.

På den nedre delen hittar vi världstvåan Djokovic och femman Tomás Berdych. Den intressantaste matchen bjuds vi på redan i första omgången: Alexandr Dolgopolov mot Ernests Gubis. Ojojoj. Tennisgodis. Jag kan så klart ha sett fel, men noterade att oddsättarna initialt höll Dolgopolov som favorit. Inte helt chockerande i så fall med tanke på hans galna formtopp, men om det nu inte var inbillat från min sida så har de hur som helst korrigerat det nu. Drygt 1,90 gånger pengarna på Dolgopolov – 1,80 på Gulbis.

Ett bra odds på Gulbis, skulle jag säga. Dels för att Gulbis i grunden är en bättre grusspelare, men också för att jag tror att letten passar Dolgo dåligt att möta eftersom de är ganska lika varandra: högoktanig offensiv med stort risktagande. Gulbis har också en bättre serve och är samtidigt en giftig (aggressiv) returtagare. Bara på en punkt är Dolgopolov märkbart bättre, och det är i variationen. Ukrainaren har helt enkelt fler vapen i sin arsenal, men med tanke på att ingen av de här två spelarna är någon taktiker av rang så kommer den här matchen troligen inte att avgöras på ett strategiskt plan.

En lite intressant grej med Dolgopolovs framgångar i år är att han faktiskt skalat bort mycket strategi i sitt spel och renodlat sin offensiv. Han har liksom främst fokuserat på att stabilisera tre delar: offensiven, grundslagen och returtagandet. Det är när han hittar en bra balans i sin offensiv, när grundslagen är så säkra att han kan ta stora risker utan att straffas för mycket av det, och samtidigt sätta hög press i motståndarens servegame, som han blir så där rysligt farlig som han varit de senaste månaderna.

Spelare som Nadal krymper Dolgopolovs ytor med ogenomtränglig defensiv. Spelare som Gulbis kväver hans offensiv genom att ge igen med samma mynt. Fight fire with fire. Därför tror jag att dagsform och jämnhet avgör den matchen. Och där tycker jag att Gulbis har ett övertag: han är både snäppet bättre på grus och lite säkrare i sitt grundspel.

Hoppsan, det blev ett långt stickspår… Åter till lottningen:

Den av Gulbis och Dolgopolov som vinner deras drabbning har goda chanser att gå till åttondelsfinal. Jag skulle säga att vägen ligger öppen, faktiskt. Och i åttondelen väntar med största sannolikhet Berdych. Där tror jag att Gulbis har störst chans att skrälla. Dolgo har bara vunnit två set på fyra möten mot Berdych – medan tjecken ”bara” har 4-2 i inbördes mot Gulbis.

Berdych tvingades som ni vet lämna walkover mot Nadal i Miami, men det berodde ju på magsjuka. Han har säkerligen hunnit återhämtat sig. Och det går inte att prata bort den stabilitet han uppvisat i år: 1 titel (Rotterdam), 1 final (Dubai) och 2 semifinaler (Australiska öppna, Miami) på 6 ATP-turneringar. Inte illa. Det är därför svårt att se någon annan än Berdych som kvartsfinalfavorit.

Och där är det så klart Djokovic som ska stå i hans väg. Inte mycket som skrämmer honom. Gaël Monfils har haft vissa skadebekymmer på sistone och Kevin Anderson har aldrig varit en grusspelare av rang.

De går vidare till semifinal: Federer, Djokovic.
Skrällvarning: Berdych, Gulbis, Tsonga.
Bubblare: Fognini, Dolgopolov.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Federer, Nadal slår Wawrinka.

FINALEN: Nadal slår Djokovic.

Viktig final det där, om det står mellan dem för tredje året i rad (och fjärde gången totalt). Känns som att man säger det varje säsong, men jag tror faktiskt att Nadals och Djokovics kraftmätningar under årets grussäsong blir viktigare än någonsin. I fjol bröt Djokovic Nadals magiska svit i Monte Carlo och var sedan nära att fälla honom på Roland Garros. Jag tror att det är extremt viktigt för Nadal att vända på steken igen inför Franska öppna.

Om han lyckas återstår att se.

ANALYS: Så blir Indian Wells 2014

av Henrik Ståhl
indianwells_header

Det har inte varit så mycket action i bloggen på sistone, som ni har märkt.

Jag hade visserligen hört talas om ”vabruari”, men kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle göra skäl för sitt namn på ett så fullständigt skoningslöst sätt.

Ska dock inte tråka ut er med sådant en dag som i dag. Ursäkter urschmäkter.

Det har ju hänt en del på touren de senaste veckorna. Rafael Nadals rygg höll hela vägen i Rio de Janeiro (finalseger över formstarke Alexandr Dolgopolov i raka set), Ernests Gulbis körde över hemmafavoriten Jo-Wilfried Tsonga i Marseille-finalen, Kevin Anderson förlorade sin fjärde raka ATP-final i Delray Beach (förlust mot Marin Cilic), Roger Federer utmanövrerade både Novak Djokovic och Tomás Berdych på vägen mot sin första titel för året i Dubai och suveräna Serena Williams föll pladask i raka set mot Alize Cornet (som sedan förlorade mot Serenas syster Venus Williams i finalen), Grigor Dimitrov avfärdade Gulbis, Andy Murray och Anderson i Acapulco (och bärgade därmed första 500-titeln i karriären, andra ATP-bucklan totalt) och Federico Delbonis knep segern i en ganska sval tillställning i  Sao Paulo.

Bland annat.

Och nu är det så äntligen dags för årets första Master, i Indian Wells. Och vi bjuds alltså i vanlig ordning på två Masters på raken, som ni vet. När Indian Wells är avklarade rullar tenniscirkusen nämligen vidare till Miami. Finns så klart både för- och nackdelar med ett sådant upplägg.

Men en sak i taget – låt oss ta en titt på lottningarna och försöka oss på att vaska fram ett par potentiella slutsegrare:

* * *

HERRAR

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

ÖVRE HALVAN:

Nadal toppseedad. Har till en början en ganska enkel resa, med Dolgopolov och Gaël Monfils som potentiella första hot (i en eventuell tredjerunda respektive åttondelsfinal). På den nedre halvan av den här kvartsfinalsektionen har Andy Murray motorväg till åttondelen. Möjligen att han kan störas lite av Igor Sijsling (eller kanske framtidslöftet Jiri Vesely?), han har trots allt haft svårt att hitta formen efter skadefrånvaron. Pablo Andújar presterade visserligen typ sin bästa tennis i karriären i Rio de Janeiro, men på hardcourt ska han rimligtvis inte kunna rubba världsfemman.

I åttondelen riskerar dock Murray att stöta på Jerzy Janowicz eller Milos Raonic. Med tanke på kanadensarens skadebekymmer (har inte spelat sedan Australiska öppna, på grund av en vristskada) är Janowicz det på papperet mest logiska alternativet. En Janowicz på bra spelhumör är som bekant alltid ett hot mot nästan alla spelare.

Hur som helst känns det som att Murray har riktigt goda chanser att ta sig till kvartsfinal – och där få möta Rafael Nadal för första gången sedan Tokyo-finalen 2011 (som Murray vann). Om Nadal är frisk och hel så kan jag inte se att han blir utslagen före kvartsfinal. Och Murrays fina lottning… Ja, nu är han som sagt inte direkt i kalasform, men han är inte en spelare man bara joggar förbi.

David Ferrer är skadad och Stanislas Wawrinka är därför tredjeseedad. Han har så klart lottats i samma kvartsfinalsektion som sin landsman Roger Federer, den enda personen i världen han inte kan slå. Okej, det är både lite elakt och överdrivet, men det råder liksom ingen tvekan om att Wawrinka har förtvivlat svårt mot Federer. Jag tror att ”Stanimal” i hemlighet önskar att världsåttan ska hamna i en sån där formsvacka som kantade hela hans 2013 och trilla ur på vägen.

Ska för övrigt bli intressant att se hur Wawrinka presterar i sin första ATP-turnering sedan triumfen i Australiska öppna. Han har fixat överlägsna 11-0 i matchfacit och två titlar på två tävlingar så här långt i år. Så klart oerhört imponerande – men än mer imponerande vore det förstås om han fortsatte på inslagen väg. Nu när han inte bara tagit sig till sin första Grand Slam-final i karriären utan dessutom vunnit den har säkerligen de där sista mentala spärrarna släppt, men det skulle inte förvåna mig om han råkar ut för en liten kalldusch i Indian Wells. Han är inte underdog på samma sätt längre och kommer därför att ha en annan sorts press på sig, en som han inte riktigt är van vid.

Han har dessutom en lite halvknepig lottning. Ivo Karlovic vill nog möta i sin öppningsmatch (om han tar sig förbi Alex Bogomolov Jr, förstås). Särskilt inte med tanke på att kroaten upplevt något av en pånyttfödelse de senaste månaderna. Andreas Seppi i en eventuell tredjerunda är inte oäven han heller. Sam Querrey däremot… Nej, det skulle förvåna mig oerhört om Wawrinka förlorade mot honom i en Master. 4-8 i matchfacit och 38 tappade placeringar på världsrankningen inom loppet av knappt ett halvår skrämmer inte direkt.

I åttondelen väntar troligen Kevin Anderson. Och sedan alltså Roger Federer. Ganska smörig lottning för schweizaren. Möter en kvalspelare i sin första match, därefter ännu en kvalspelare eller Juan Mónaco/Dmitrij Tursunov. I åttondelen väntar sedan Kei Nishikori eller formsvaga Tommy Haas (eller kanske Jeremy Chardy? Han brukar kunna höja sig ett snäpp i de här sammanhangen). Det är inte så man darrar av skräck, direkt – även om både Nishikori och Haas kan ställa till lite besvär, under rätt förutsättningar.

Ser väldigt mycket fram emot båda dessa kvartar, faktiskt. Känns på förhand som att Nadal inte borde ha några jättestora problem mot Murray med tanke på den sistnämndes tveksamma form, men det blir ändå häftigt att äntligen få se dem mötas igen. Jag brukar inte se tjusningen i matchupen Federer-Wawrinka, men just här i Indian Wells 2014 känns den extremt lockande.

Semifinalen då? Där ser jag helst Nadal-Wawrinka, för jag tror faktiskt att Wawrinka kan hota Nadal även när spanjoren inte är fysiskt kvaddad. Vem vill inte se en miniatyrrepris på finalen i Melbourne, men med lite jämnare odds? Tror dock lite mer på Federer. Han såg riktigt riktigt bra ut i Dubai och har ett ganska massivt psykologiskt övertag på Wawrinka.

De går vidare till semifinal: Nadal, Federer.
Skrällvarning: Wawrinka, Monfils, Dolgopolov,
Janowicz.

Bubblare: Murray, Raonic, Nishikori.

* * *

Skärmavbild 2014-03-05 kl. 19.52.19

UNDRE HALVAN:

Är det någon som har imponerats av Novak Djokovic så här långt i år? Det är nog inte så många som svarar ja på den frågan. Nu är ju visserligen kraven på honom snudd på omänskliga, men det han åstadkommit hittills den här säsongen… Han gick in i Australiska öppna som dunderfavorit men föll igenom redan i kvartsfinalen mot Wawrinka. Han gick in i semifinalen mot Roger Federer som stor favorit men klappade ihop och förlorade trots att han vann första set med övertygande 6-3.

Någonting står inte riktigt rätt till när det gäller Djokovic. Jag vet inte vad, men det kanske är något privat – för inte kan väl Boris Becker ha kvaddat honom spelmässigt redan? Skämt åsido. Djokovic må vara mentalt stark i många avgörande matchlägen, men han påverkas också väldigt mycket av yttre omständigheter. Vilket inte är konstigt. Visar bara att han är mänsklig, trots att han säsongen 2011 nästan bevisade motsatsen.

Om de här senaste flopparna påverkar honom negativt eller positivt i Indian Wells återstår att se. Förhoppningsvis känner han hämndlystnad och skärper till sig. Förra året dröjde det till Shanghai innan han ens nådde final i Masters-sammanhang efter triumfen i Monte Carlo. I år hoppas vi att han är med i leken på allvar under hela säsongen.

Halvknepig lottning för världstvåan. Ivan Dodig utgör väl kanske inte ett direkt hot, men ändå inte en idealspelare att möta redan i tredjerundan. Sen väntar troligen formstarke Cilic i åttondelen. Han har tveklöst kapacitet att göra livet surt för Djokovic.

Kvartsfinalen då?

Ja, där måste nog faktiskt Tsonga hållas som favorit på förhand, i och med Juan Martín del Potros skadebekymmer. Återigen den där handleden som krånglar. Struligt år för argentinaren hittills. Förlust mot doldisen Roberto Bautista-Agut redan i andra omgången i Melbourne, torsk i raka set mot Gulbis i kvarten i Rotterdam och var sedan tvungen att avbryta sin öppningsmatch mot Somdev Devvarman i Dubai. Är ju så klart en av huvudutmanarna om han är hel och frisk, men det ser tyvärr ut som att världssjuan kommer att tappa en hel drös värdefulla poäng här (har en finalplats från i fjol att försvara).

På den övre kvartsfinalhalvan har vi världsfemman Berdych, nian Richard Gasquet och ett helt knippe andra intressanta namn – som Gulbis, Dimitrov, Fernando VerdascoJohn Isner och Philipp Kohlschreiber. Ett litet getingbo däruppe. Verdasco kan skrälla mot Gasquet, en tredjerunda mellan Isner och Kohlschreiber känns som en ganska öppen historia (fördel Isner dock, i och med att han spelar på hemmaplan), Gulbis och Dimitrov möts förhoppningsvis för tredje gången i år.

Berdych har en enkel väg till åttondelsfinal, men möter där troligen Dimitrov eller Gulbis. Jag sätter ju gärna mina slantar på Gulbis där, eftersom jag tycker att han generellt är starkare än Dimitrov när han är i så bra form som han varit hittills i år (i Acapulco pressade han Dimitrov till tre set, trots att han var sliten efter hård matchning – i Rotterdam vann han i raka set).

Svårare att plocka ut en kvartsfinalist till Berdych. Gasquet, Verdasco eller Isner. Och där ligger ju Isner bra till. Spelar aldrig någonsin så bra som han gör i USA. Jag skulle vilja säga att vägen ligger öppen för Isner här, enbart sett till lottningen. Helst hoppas han nog att Verdasco skrällslår Gasquet. Verdasco avskyr verkligen att möta servekanoner, särskilt på hardcourt.

Berdych-Isner i semi? Inte helt otänkbart. Även om jag personligen gärna skulle se en lite mer oväntad matchup, som Verdasco-Gulbis, eller Kohlschreiber-Dimitrov.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Berdych.
Skrällvarning: Tsonga, Gulbis, Isner, Cilic, Gasquet.
Bubblare: Verdasco, Dimitrov, del Potro, Pospisil.

Semifinalerna: Nadal slår Federer, Berdych slår Djokovic.

FINALEN: Nadal slår Berdych.

Wow. En förhandsanalys där man inte tippar Djokovic i final. Händer ju inte jätteofta, men någon gång ska man väl dra till med mer överraskande gissningar. Det har trots allt hänt mycket spännande på touren den senaste tiden, och maktbalansen i toppen har rubbats rejält. Det blåser kraftiga vindar däruppe. Ska bli intressant att se vilka utmanare som tar tillfället i akt att mobilisera och gå all-in här i årets första Master.

* * *

DAMER

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

ÖVRE HALVAN:

Li Na toppseedad som ni ser, eftersom Serena Williams bojkottat Indian Wells sedan hon vann där 2001.  Ingen busenkel lottning för världstvåan. Troligen Klara Zakopalova i tredjerundan och därefter Anastasija Pavljutjenkova eller Bethanie Mattek-Sands i åttondelsfinalen (Sabine Lisicki är givetvis inte chanslös, men hennes formkurva har pekat stadigt neråt sedan Wimbledon-finalen förra året). Alla spelare är förstås underdogs mot Li Na, men med skrällpotential.

Världsnian Petra Kvitová får nog anses vara huvudkandidat till kvartsfinalplatsen mot Li Na, med Australiska öppna-finalisten Dominika CibulkovaSvetlana Kuznetsova och Ekaterina Makarova som utmanare. Ska bli intressant att se vad hemmafavoriterna Vania King och Coco Vandeweghe kan åstadkomma. Tror hur som helst att det blir Cibulkova eller Kvitová som kniper kvartsfinalbiljetten.

Den nedre regionen av den här halvan är lite av ett getingbo. Världsfemman Maria Sjarapova gör sin första turnering sedan Paris i slutet av januari och måste troligen kriga sig förbi Julia Görges, oförutsägbara Sorana Cirstea eller Andrea Petkovic, och Samantha Stosur/Flavia Pennetta/Mona Barthel. Ingen optimal lottning för Sjarapova.

Även världssexan Angelique Kerber har en krånglig väg mot kvartsfinal. Riskerar att möta framtidslöftet Garbine Muguruza i tredjerundan och Ana Ivanovic eller Sloane Stephens i en eventuell åttondel.  Ivanovic inledde ju året urstarkt men har sedan formdippat lite. Slog dock Kerber i Dubai. Muguruza har gått från klarhet till klarhet under säsongsinledningen, medan Stephens har två raka förluster och svaga 3-3 i matchfacit hittills under 2014. Ingen vild gissning att Kerber nog helst slipper Ivanovic.

Jag skulle tro att det blir Ivanovic mot Kerber eller Muguruza i åttondelsfinalen. Om nu inte Stephens får en plötslig formboost tack vare hemmaplanen. Inte omöjligt, men på förhand tycker jag att en åttondel mellan Ivanovic och Kerber/Muguruza känns trolig.

De går vidare till semifinal: Li Na, Ivanovic.
Skrällvarning: Kerber, Muguruza, Kvitová, Cibulkova.
Bubblare: Sjarapova, Stephens.

* * *

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

UNDRE HALVAN:

Världstrean Agnieszka Radwanska andraseedad, och hennes största hot på vägen mot semifinal är åttan Jelena Jankovic, tolvan Caroline Wozniacki och 26-rankade Kaia Kanepi.

Möter Heather Watson i öppningsmatchen. Hon har betydligt högre kapacitet än hennes rankning skvallrar om (134), men har haft några tunga månader och ska normalt inte rå på Radwanska. Sedan Elena Veznina i tredjerundan, vilket inte heller borde vara några stora bekymmer. Alize Cornet har ju visat god form på sistone, och tar hon sig förbi Carla Suarez-Navarro kan hon kanske störa världstrean en aning. Men nej, på det hela taget känns det som att Radwanska ska ta sig till semifinal relativt enkelt – oavsett om hon möter Jankovic, Wozniacki eller Kanepi i kvarten. Här tycker jag för övrigt att ni ska hålla ett öga på 41-rankade 22-åringen Bojana Jovanovski. Möter Wozniacki i andrarundan. Finns ju lite skrällpotential där.

Övre delen av den här halvan är kanske en smula knepigare att tippa, men visst känns det som att världsfyran Victoria Azarenka har motorväg till åtminstone kvartsfinal. Lauren Davis är visserligen inte en busenkel förstamotståndare, men ser inte riktigt att någon ska kunna hota henne (formsvaga Roberta Vinci? Ojämna Kirsten Flipkens? Veteranen Daniela Hantuchova, som har bleka 3-5 i matchfacit i år?), om inte Madison Keys spelar som i trans och tar hela Indian Wells med storm. Känns som att det borde bli Keys eller Flipkens i kvarten.

Vill nog påstå att världssjuan Simona Halep är huvudkandidat till den andra kvartsfinalplatsen. Busenkel lottning, spontant: 162-rankade 18-åringen Allie Kiick i öppningsmatchen, Yanina Wickmayer eller Lucie Safarova i tredjerundan, Sara Errani eller mer troligen Eugenie Bouchard i åttondelen. Hoppas ju väldigt mycket på Bouchard här, men visst vore det kul om Halep överbevisar både mig och min poddkollega Andreas Käck. Inför säsongen trodde vi båda att hon skulle kunna hålla sig inom topp 10, men inte göra så överdrivet mycket större framsteg än så under återstoden av karriären.

De går vidare till semifinal: Radwanska, Azarenka.
Skrällvarning: Halep, Bouchard.
Bubblare: Errani, Flipkens, Keys.

Semifinalerna: Li Na slår Ivanovic, Radwanska slår Azarenka.

FINALEN: Radwanska slår Li Na.

Haha, ibland undrar jag varför jag ens bemödar mig med att tippa semifinalister, finalister och vinnare. Det är ju snudd på omöjligt att pricka in alla de positionerna.

Men nåväl. Friskt vågat, hälften vunnet – som man brukar säga.

Sida 3 av 3
  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB