Ännu en gång har vi bjudits på en maratonmatch – och ännu en gång är John Isner en av huvudrollsinnehavarna.

Matchtiden, tre timmar och 20 minuter, var visserligen inte överdrivet brutal, men eftersom mötet mellan hemmafavoriten och tyske Philipp Kohlschreiber påbörjades sent på grund av regnuppehåll var den inte över förrän runt 02.30 lokal tid (08.30 svensk tid).

Isner, som redan spelat fem femsetare i Grand Slam-sammanhang i år (två i Australiska öppna, en i Franska öppna, en i Wimbledon och efter i natt en i US Open), var den som drog kortaste strået, efter att ha tappat en ledning med 2-1 i set.

Annars var det Philipp Kohlschreiber som inledde bäst. Hans taktik – att fokusera på försvarsarbetet och invänta lägen i Isners mardrömslika serve, och tvinga amerikanen att springa sig trött i egen serve – visade sig väldigt effektiv. Tyckte att Kohlschreiber uppträdde nästan lika lugnt som Roger Federer gör mot servemonster. Federer har en osviklig förmåga att hålla sin serve bra och tålmodigt få bollen i spel i motståndarens serve och invänta de lägen som alltid uppstår.

I andra set var han desto mer darrig, samtidigt som Isner pangade på med lite större säkerhet och precision. Vid ställning 2-1 i set till amerikanen var tysken illa ute, men började återigen få utdelning på sitt smarta taktiska spel.

När Kohlschreiber sedan tog fjärde set kändes det faktiskt rätt så avgjort. Och mycket riktigt: efter stabilt servande från Kohlschreiber förlorade Isner sin fjärde Grand Slam-femsetare i år. Setsiffrorna blev 6-4, 3-6, 4-6, 6-3, 6-4.

Välförtjänt av Kohlschreiber, som gått från klarhet till klarhet under säsongen och visat att han har kapaciteten att vara en solid topp 20-spelare.

Isner, däremot – han går miste om 270 viktiga rankningspoäng då han inte lyckas försvara sin kvartsfinalplats från ifjol.

John Isners GS-femsetare i år:

David Nalbandian, Australiska öppna: 4-6, 6-3, 2-6, 7-6(5), 10-8
Feliciano López, Australiska öppna: 3-6, 7-6(3), 4-6, 7-6(0), 1-6
Paul-Henrik Mathieu, Franska öppna: 7-6(2), 4-6, 4-6, 6-3, 16-18
Alejandro Falla, Wimbledon: 4-6, 7-6(7), 6-3, 6-7(7), 5-7
Philipp Kohlschreiber, US Open: 4-6, 6-3, 6-4, 3-6, 4-6 

Trefaldiga US Open-vinnaren Kim Clijsters slog sin allra sista boll i nät.

Hon log hela vägen in i mål inför drygt 3,000 jublande fans på Flushing Meadows i den match som skulle komma att bli hennes allra sista.

Hon och dubbelpartnern Bob Bryan i US Opens mixade dubbelturnering föll i en jämn match mot Ekaterina Makarova och Bruno Soares efter fyra räddade matchbollar: 6-2, 3-6, 12-10.

– Det var överraskande torrt, jag har inte gråtit. Jag tror att det är ännu ett tecken på att det här är rätt beslut, säger en gladlynt Clijsters efter karriärens sista match.

Toppseedade Agnieszka Radwanska visade återigen prov på sitt stora tålamod och smarta spel. 6-3, 7-5 mot forna världsettan Jelena Jankovic kändes precis lagom övertygande.

Även världsfyran Serena Williams såg övertygande ut mot 42-rankade Ekaterina Makarova, som var överraskande bra i egen serve. I alla fall i första set, där hon tappade serven först vid ställning 4-4 och satte ordentlig press i Williams serve med sitt stabila försvarsspel. Klappade ihop i andra set, vilket var synd. 6-4, 6-0 känns nästan lite orättvist, givet hur bra hon faktiskt spelade i första set.

Matchbilden visar ändå hur extremt bra Williams är när hon är fokuserad. Trots att hon inte fick lika hög utdelning på sin serve på grund av Makarovas ilskna defensiv så pangade hon in sina servess och var egentligen aldrig hotad på allvar. Starkt.

* * *

Andy Murray hade större bekymmer mot 31-rankade Feliciano López än jag väntat mig. Nu är ju visserligen spanjoren farlig på hardcourt, och framför allt gräs, med sitt solida baslinjespel och giftiga volley, men tycker att det var lite överraskande att han satte så stor press på världsfyran.

Matchsiffrorna 7-6(5), 7-6(5), 4-6, 7-6(4) visar dock två saker: att Murray är typiskt Big Four-kylig i viktiga lägen (låg under med 3-5 i första sets tiebreak men samlade ihop sig bra) och att López största egenskap inte är just stabilitet i viktiga lägen – särskilt inte i tiebreak.

Positivt att Murray sattes på prov ordentligt och fick kämpa för den här segern. Det blir nyttigt inför åttondelsfinalen mot 16-rankade Milos Raonic.

* * *

… som enkelt servade veteranen James Blake av banan: 6-3, 6-0, 7-6(3). Skönt att 21-årige kanadensaren hittat formen efter den där riktigt undermåliga insatsen mot Santiago Giraldo i öppningsmatchen.

Men kan han rubba Andy Murray? Inte helt omöjligt, om än inte sannolikt. Murray är både revanschsugen efter förlusten mot just Raonic på gruset i Barcelona och i bra form. Dessutom gav som bekant OS-guldet en välbehövlig självförtroendeboost.

Om Raonic ska vinna måste han inte bara lyckas penetrera Murrays vattentäta defensiv – han måste också göra det genom hela matchen. Att börja svaja i egen serve och darra i viktiga lägen, som mot Stanislas Wawrinka i Cincinnati, det håller så klart inte mot en spelare av Murrays kaliber.

Blir hur som helst en otroligt intressant match att se. Den mest intressanta hittills i turneringen, skulle jag vilja påstå.

* * *

Angelique Kerber hade inga som helst problem mot 67-rankade Olga Govortsova: 6-1, 6-2. Inte det minsta oväntat, men skönt att se att formen håller i sig.

* * *

Matchen mellan Nicolás Almagro och hemmafavoriten Jack Sock var riktigt underhållande. Almagro såg inte alls lika loj ut som mot Philipp Petzschner.

Och tur var väl det. För Almagro, alltså.

Sock matade på med stenhårda, platta grundslag och tvingade ofta ut spanjoren i hörnen. Hans välplacerade stoppbollar är dessutom oerhört giftiga, när de sitter. Var lite si och så med träffsäkerheten på den punkten i första set. Synd att han inte fick med sig tredje set, då hade matchbilden kunnat bli helt annorlunda. Kändes som att luften gick helt ur amerikanen efter det där tiebreaket.

7-6(3), 6-7(4), 7-6(2), 6-1 är ändå finfina siffror för 19-årige Sock, som har enorm potential. Kan vara en toppspelare redan inom två-tre år.

* * *

82-rankade Andrea Hlavackova slog OS-sensationen Maria Kirilenko: 5-7, 6-4, 6-4. Didn’t see that one coming. Kirilenko har ju sett oerhört stark ut under sommaren.

Lär dock ta stopp i åttondelsfinalen, där hon möter Serena Williams.

* * *

Mötet mellan Ana Ivanovic och Sloane Stephens blev en nagelbitare: 6-7(4), 6-4, 6-2.

Matchen bjöd på totalt 87 oprovocerade misstag, 15 dubbelfel och elva servegenombrott. Inte mycket percentage tennis där inte. Och inte särskilt oväntat med tanke på att båda spelar ett offensivt högriskspel.

Ivanovic möter 55-rankade Tsvetana Pironkova i åttondelen. Personligt rekord för Pironkova, som aldrig tagit sig förbi andra omgången tidigare. Har en Wimbledon-semifinal (2010) och -kvartsfinal (2011) på meritlistan. Hon har dessutom slagit ut Venus Williams i tre Grand Slam-turneringar (Australiska öppna 2006, Wimbledon 2010 och 2011), så helt ofarlig är hon inte – men på US Opens snabba hardcourt borde så klart Ivanovic vinna.

* * *

Roger Federer slog Fernando Verdasco utan större ansträngning: 6-3, 6-4, 6-4. Nästan alltid kul att se Federer (eller någon annan av de stora spelarna för den delen) men i övrigt en inte speciellt underhållande match.

Fortsätter han spela så stabilt lär inte världsettan ha några problem med Mardy Fish.

* * *

… som hade vissa bekymmer mot Gilles Simon: 6-1, 5-7, 7-6(5), 6-3. Fish har nu nått åttondelsfinal i US Open för tredje året i rad.

Belöningen: 17-faldige Grand Slam-vinnaren Roger Federer.

På frågan vad som krävs för att han ska ta sig förbi världsettan svarade han med brutal ärlighet:

– Jag har ingen aning just nu, ärligt talat. Väldigt mycket mer än i dag. Men vi försöker vila så gott vi kan och se vad vi kan göra.

* * *

Sam Querrey gjorde ett helhjärtat försök, men när marginalerna inte var på hans sida och till synes enkla vidöppna lägen gled honom ur händerna vek amerikanen ner sig mot Tomás Berdych: 6-7(8), 6-4, 6-3, 6-2.

Givetvis trist för Querrey, som visat riktigt god form under sommaren, men samtidigt skönt att se att Berdych klättrat upp ur gruvan.

* * *

Marin Cilic slog Kei Nishikori: 6-3, 6-4, 6-7(3), 6-3. Trodde faktiskt inte det, givet Cilics allt annat än övertygande form. Möter Martin Klizan, som slog Jeremy Chardy i raka set (6-4, 6-4, 6-4). Även det oväntat, tycker jag. Blir en riktigt intressant åttondel mellan Cilic och Klizan.

Riktigt bra läge för Cilic att tangera sitt personbästa i US Open (kvartsfinal 2009). Samtidigt har ju Klizan ingenting att förlora, och spelar han så smart som hittills har 23-åringen absolut chans att ta sig till sin första Grand Slam-kvart i karriären.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vi är alltså framme vid US Opens sjätte dag. Det börjar snart dra ihop sig, och det är nu matcherna så smått börjar bli riktigt intressanta.

Noterar att Andy Roddick vann sin match mot Bernard Tomic i natt: 6-3, 6-4, 6-0. Inte helt oväntat, men trodde kanske inte att han skulle greja det så pass enkelt och i raka set dessutom. Får se hur långt han tar sig. Vore kanske inte helt värdigt att avsluta karriären med en förlust mot Fabio Fognini på hemmaplan.

Hur som helst. Här är några matcher som jag tycker att ni borde hålla ett extra öga på:

Sloane Stephens – √ Ana Ivanovic
Den här matchen har onekligen potential att bli en härlig sluggerfest. Båda har riktigt effektiva offensiva vapen när allt klaffar, och 19-åriga Stephens forehand är brutalt tung emellanåt. Ivanovic har genom karriären brottats med sina inre demoner, men när hon hittar matchrytmen är hon livsfarlig. Tror dock att Stephens, som med sin snabbhet har ett rätt stabilt försvarsspel, kan ställa till besvär för forna världsettan. Tror att det blir viktigt för Ivanovic att tidigt få hög utdelning på sin serve och snabbt hitta matchrytmen. Håller Ivanovic, som förutom att hon har rutinen dessutom sett självsäker ut så här långt i turneringen, men tycker kanske att över 3,00 (3,25 på Bet365) gånger pengarna på Stephens är lite i högsta laget.

Sam Querrey – √ Tomás Berdych
Världssjuan Berdych har verkligen inte fått en lätt lottning i US Open: David Goffin i öppningsmatchen och nu servekanonen Querrey redan i tredje omgången. Querrey har ju sett bra ut under sommaren, särskilt sedan USA-säsongen drog i gång med seger i Los Angeles och semifinaler i Washington och Winston-Salem. Berdychs seger i Winston-Salem-semin (i raka set) ger honom ett psykologiskt övertag, men räcker det? Ja, i slutänden tror jag det. Berdych verkar ha hittat tillbaka till sitt rätta jag och såg stabil ut både mot Goffin och mot Jürgen Zopp i andrarundan.

√ Nicólas Almagro – Jack Sock
Almagro spelade som bekant riktigt uselt mot tråkige Philipp Petzschner i förrgår. Spelar han så i kväll lär han få stora problem mot hemmahoppet Jack Sock. 19-åringen har imponerat så här långt. Nu är förvisso inte 85-rankade Flavio Cipolla någon direkt skräckinjagande spelare att möta i en andrarunda, men han slog honom ändå i raka set – och dessförinnan Florian Mayer, som tvingades ge upp på grund av skada. Svårt ändå att inte hålla Almagro som favorit, men blir inte förvånad om 243-rankade Sock grejar en praktskräll i kväll.

James Blake – √ Milos Raonic
Blake har sett bättre ut än på mycket mycket längre inför hemmafansen i New York. Raonic började svajigt, var nära att förlora öppningsmatchen mot Santiago Giraldo, men ryckte upp sig mot Paul-Henri Mathieu. Tror kanadensaren servar hem det här. Lär dock få jobba för det, om vi känner evige kämpen Blake rätt.

Marin Cilic – √ Kei Nishikori
Cilic kämpar med dålig form och har spelat två femsetare hittills. Nishikori har ännu inte tappat ett set, men utan att riktigt imponera. Har liksom inte riktigt behövt glänsa. Tror dock att det finns mycket mer att ta av för Nishikori, medan Cilic inte bara måste hitta matchrytmen utan dessutom höja sig ett par snäpp för att kunna hota Nishikori. Givet detta har jag svårt att se japanen förlora det här. Skönt om Cilic bjuder upp till ordentlig kamp, så Nishikori får slåss lite för segern. Blir nyttigt inför åttondelsfinalen mot Jeremy Chardy/Martin Klizan (tror för övrigt inte att Klizan kan följa upp skrällen mot Jo-Wilfried Tsonga, Chardy har sett rätt stark ut hittills).

David Ferrer ser ut att trivas på tennisbanan igen, efter formdippen i OS och Cincinnati.

Nu var ju visserligen Igor Sijsling riktigt usel i de första två seten. Uppträdde som en räddhågsen skolpojke med dåligt självförtroende och vått knallpulver i bössan.

Men det tog sig.

I tredje set fick han faktiskt ordentlig fart på bollen och lyckades sätta press på världsfemman, både i egen serve och i returnerandet. Hade faktiskt varit välförtjänt om han plockat det setet i tiebreak, men Ferrer var helt enkelt mer rutinerad och kyligare i de där viktiga lägena. 6-2, 6-3, 7-6(12) känns ändå som hyfsat snygga siffror för Sijsling, givet matchbilden i inledningen av matchen.

Ferrer möter veteranen Lleyton Hewitt, som knäckte Gilles Müller i en ganska avslagen femsetare (3-6, 7-6, 6-7, 7-5, 6-4), i tredje omgången. Överkomligt? Ja, det kan man lugnt säga.

* * *

Trots att Ferrer spelade bra mot Sijsling kändes det ändå som natt och dag att zappa över till Novak Djokovics match mot Rogerio Dutra Silva. Trots att ”Djoker” i ärlighetens namn inte såg jätteintresserad ut satt nästan varenda slag som ett smäck (ja, dem han inte skickade i nät eller över linjerna, alltså). Djupt, hårt, svårt. Precis som vi är vana att se honom.

Och trots att han som sagt inte såg ut att vara så speciellt exalterad över att spela tennis just denna dag, så avfärdade han 112-rankade 28-åringen superenkelt: 6-2, 6-1, 6-2 på drygt en och en halv timme.

Min enda farhåga är att den enkla lottningen kan ställa till det för honom lite längre fram, när han riskerar att stöta på lite ”riktigt” motstånd. Julien Benneteau eller kvalspelaren Dennis Novikov är inte precis skräckinjagande spelare att möta i en tredjerunda.

Hoppas därför att hans åttondelsmotståndare blir Alexandr Dolgopolov.

* * *

… som slog Marcos Baghdatis i fyra set: 6-4, 3-6, 6-0, 7-6(5).

Jag gillar verkligen Dolgopolov – och fullkomligt älskar att se honom spela tennis. Rent estetiskt är han en riktigt udda fågel med sin snabba serverörelse och svårlästa sving. Det ser nästan lite fel ut när han spelar. Så där fel så att det blir vackert.

Det känns till exempel ofta som att han kommer helt fel till bollen, får den alldeles för nära inpå kroppen, men lyckas ändå på något märkligt sätt få kraft i slaget och fart på bollen. Hans slice, både backhand och forehand, är riktigt giftig. Dessutom är han väldigt snabb och kan plocka fram de galnaste slagen i de konstigaste, mest omöjliga lägen.

Synd att han är så ojämn bara. Man får ofta hjärtsnörp när man tittar på honom. Lite som när Djokovic möter toppspelarna och hamnar i skitjobbiga lägen, bara för att just precis då plocka fram sin mest magiska tennis.

Dolgopolov skulle verkligen behöva Djokovis stabilitet, och om han bara hade den så skulle han vara en av de farligaste spelarna på touren. Så stor kapacitet har han. Hans bästa tennis är verkligen riktigt riktigt bra. Hans sämsta tennis dock, den är… ja, rätt usel, tyvärr.

I dag hade han dessutom lite flyt eftersom Baghdatis krampade på grund av dålig rygg i tredje set. Svårt att veta om det är på allvar med Baghdatis, eftersom det i princip alltid tycks vara någonting kroppsligt som stör honom (lite som med Andy Murray), men han såg faktiskt inte lika alert och rörlig ut som han brukar.

Hur som haver. Dolgopolov möter Stanislas Wawrinka, som slog Steve Darcis i en femsetare (6-7, 6-3, 4-6, 6-1, 7-5), i tredje omgången. De båda har bara mötts en gång, på gruset i Acapulco förra året, och då vann Dolgopolov i raka set: 6-4, 7-6(6).

* * *

Juan Martín del Potro ångar på i New York. Slog Ryan Harrison i fyra set: 6-2, 6-3, 2-6, 6-2.

Tycker dock att Harrison börjar komma i gång ordentligt nu. Har varit lite bergochdalbana över honom den här säsongen. 20-åringen har helt klart potential att gå långt, om han bara får fason på det där hetsiga humöret.

* * *

Samantha Stosur ser fortsatt riktigt stark ut. Hade visserligen problem mot Varvara Leptjenko men slog henne i raka set efter ett tufft tiebreak i första: 7-6(5), 6-2.

Kan hon höja sig ytterligare har världssjuan absolut chansen att ta sig till en ny final här i US Open.

* * *

Maria Sjarapova enkelt vidare efter att ha detroniserat 252-rankade Mallory Burdette: 6-1, 6-1. Inte mycket att orda om där.

* * *

Laura Robsons US Open-saga fortsätter. Satte som bekant punkt för Kim Clijsters karriär i andra omgången – och utmanövrerade världsåttan Li Na i kväll: 6-4, 6-7(5), 6-2. Möter Stosur i åttondelsfinalen.

* * *

Richard Gasquet fick en enkel resa till tredje omgången: 6-3, 6-3, 6-1 mot 489-rankade Bradley Klahn. Möter Steve Johnson, som slog ut Ernests Gulbis (6-7, 7-6, 6-3, 6-4). Borde rimligtvis bli ett möte mellan honom och Ferrer i åttondelsfinalen, alltså. Steve Johnson har ju förvisso sett bra ut, men om Gasquet kan hålla motivationen uppe så borde han bara vinna den matchen.

Andy Roddick stal som bekant alla rubriker när han sent i går kväll svensk tid meddelade att han lägger av efter US Open. Tycker som sagt att det var rätt så oväntat.

Inte själva beskedet i sig – det har snackats hela säsongen om hans pensioneringen – men personligen trodde jag att han skulle vänta till efter säsongen med att kasta in handduken. Kanske till och med spela Australiska öppna.

Men men.

Det hände ju lite annat också. Som att världssexan Jo-Wilfried Tsonga åkte på en stjärnsmäll redan i andra omgången mot 52-rankade Martin Klizan. Turneringens första stora skräll. Får se om vi bjuds på några fler i kväll.

Förvisso ganska tveksamt. David Ferrer och Tomás Berdych visar god form (den senare efter djup formsvacka). Janko Tipsarevic har inte imponerat alls, så det är ingen direkt chock om han ryker tidigt. Juan Martín del Potro har sett stabil ut hittills. Hoppas nu bara att han är helt återställd från den där handledsskadan. Vill verkligen se honom gå långt i turneringen, då kan han bli riktigt farlig.

* * *

Matchen mellan Nicólas Almagro och Philipp Petzschner var den hittills tveklöst tråkigaste jag sett i US Open. Almagro såg stundtals helt omotiverad ut, typ som att han inte brydde sig om han förlorade, och jag finner inte Petzschners spel särskilt roande.

Det där att han aldrig slår riktiga slag med sin backhand utan bara slicar är till exempel riktigt irriterande. Det värsta med matchen i går var att det var sällsynt effektivt mot Almagro. Spanjoren backade tillbaka och fick inte ordentlig fart på sin forehand när han skulle returnera dem, som att han inte riktigt visste vad eller hur han skulle göra.

Kändes väl kanske aldrig på allvar som att en skräll låg i luften, en spelare som Almagro kan faktiskt komma undan med att spela så där otroligt lojt mot en spelare som Petzschner. Det räckte med att han klev fram lite då och då för att neutralisera 106-rankade tysken.

6-3, 5-7, 5-7, 6-4, 6-4 känns inte på något sätt missvisande. Lämnar stora frågetecken runt Almagro dock. Så där ofokuserat kan han inte fortsätta spela om han vill bli långvarig i den här turneringen.

* * *

Roger Federer ångar på. 6-3, 6-2, 6-3 mot Björn Phau var helt enligt planen. Skönt att Federer börjat så bra. Gillar inte när han svajar i inledningen av turneringar. Känns som att han trivs riktigt bra på det snabba underlaget.

* * *

Angelique Kerber bar favoritskapet mot Venus Williams. Känns säkert lite konstigt för en 24-åring när man möter en sjufaldig Grand Slam-vinnare och en av WTA-tourens största superstjärnor (två i US Open).

Inte särskilt konstigt dock, givet Kerbers grymma form och Williams hälsotillstånd. Blev en jämn tillställning som Kerber slutligen vann i tre set: 6-2, 5-7, 7-5. Viktig skalp för Kerber i jakten på en semifinal. Lär gå stärkt ur den matchen.

* * *

Världstvåan Agnieszka Radwanska hade lite bekymmer mot 39-rankade Carla Suarez Navarro, men vann till slut i tre set: 4-6, 6-3, 6-0.

* * *

Kei Nishikori ångar på. Krossade 179-rankade Tim Smyczek: 6-2, 6-2, 6-4.

* * *

Milos Raonic studsade tillbaka snabbt efter sin skakiga insats mot Santiago Giraldo. 21-årige kanadensaren avfärdade fransmannen Paul-Henri Mathieu förhållandevis enkelt: 7-5, 6-4, 7-6(5).

Skönt att ynglingen samlat ihop sig igen. Vill gärna se honom gå långt i New York.

* * *

Marin Cilic visar fortsatt svajig form. Efter att ha tvingats vända ett 0-2-underläge mot Marinko Matosevic i öppningsmatchen höll han själv på att tappa en 2-0-ledning i andra omgången. Han lyckades till slut slå 123-rankade tysken Daniel Brands i fem set: 6-3, 6-2, 5-7, 4-6, 7-5.

Fortsätter det så här lär 13-rankade Cilic åka ut ganska snart.

* * *

Sofia Arvidsson åkte tyvärr på däng mot forna världsettan Ana Ivanovic: 6-2, 6-2. Inte särskilt oväntat, men alltid trist när svenskhoppen ryker tidigt (Johanna Larsson åkte ju ut redan i första omgången, efter förlust mot Dominika Cibulkova).

* * *

Alla gårdagens resultat:

BREAKING NEWS: Forne världsettan Andy Roddick kommer att sluta med tennisen efter US Open.

Roddick meddelade beslutet på en presskonferens i kväll.

– Jag vet inte om min kropp håller för att spela ett år till. Jag har bestämt mig för att detta blir min sista turnering, säger han under konferensen.

Ett ganska oväntat besked. Särskilt att det kommer så här mitt under pågående turnering. Ingen skräll att just US Open blir amerikanens sista turnering i karriären, dock – det var trots allt här, på hemmaplan, som han bärgade sin första och enda Grand Slam-titel 2003 efter finalseger över Juan Carlos Ferrero.

Rykten om Roddicks pensionering började florera redan efter Australiska öppna i år, där han tvingades avbryta matchen mot Lleyton Hewitt i tredje set på grund av skada.

Och de där skadorna har sedan kommit och gått under året. Efter chocksegern över rivalen Roger Federer i Miami Masters vann han inte en match på tre månader, och det var under den här enorma formsvackan som snacket om hans pensionering kom i gång på allvar.

Det spekulerades framför allt i att årets Wimbledon skulle bli hans sista i karriären, men få hade nog väntat sig att han skulle kasta in handduken mitt under pågående säsong. Kanske spela Australiska öppna 2013? Till och med Franska öppna? Så blev det alltså inte.

Men vad betyder Roddicks beslut att lägga racketen på hyllan för tennisen?

Rent sportsligt: inte särskilt mycket.

Roddick var länge en stabil topp 10-spelare men har inte varit en kraft att räkna med sedan den där svidande Wimbledon-finalen mot Federer 2009 (Federer vann med 16-14 i avgörande set). Det var runt 2009-2010 som Roddicks skadeproblem började accelerera, med ett crescendo i slutet av 2011/början av 2012.

Hans sätt att spela tennis är dessutom i ärlighetens namn hopplöst daterat. Han tillhör den sortens spelare som för det mesta blint förlitar sig på sin blytunga serve och som aldrig riktigt förstått att backhanden måste användas som ett vapen och inte som en spade att bara blocka slagen med för att nå framgång i dagens moderna spel. Försvarsspelet har dessutom aldrig varit hans paradgren, en aspekt i spelet som blir allt viktigare.

Det finns helt enkelt gott om aggressiva powerspelare som gör det mycket bättre än Roddick. Och det har därför inte känts relevant att följa honom där han skvalpat runt i topp 20-30-träsket.

På andra plan är det däremot givetvis en stor förlust. Roddick är populär, han är karismatisk och han är nästan alltid rolig att titta på. Liksom världssexan Jo-Wilfried Tsonga bjuder han sällan på det mest effektiva spelet på touren, men däremot ofta underhållande.

Inte för att det går att jämföra de båda på något sportsligt plan. Tsonga är en betydligt mer modern och relevant spelare än Roddick (och visst ligger väl Roddick i lä även vad gäller spexighet, men han är en expressiv person som dessutom också bjuder på sig själv under presskonferenser efter matcherna).

På det hela taget är det en stark karaktär, ja faktiskt en ikon, vi nu förlorar. En stjärna som släcks på tennisens himlavalv.

Personligen tycker jag att han gör helt rätt. Jag är av den åsikten att en spelare bör lägga av på topp, när zenit passerats men innan det stora – alltid lika ovärdiga – raset inträffar.

Andy Roddick är dessutom smart. På det här sättet kliver han av tennisbanan med en riktig jädra smäll, i stället för att, som många andra veteraner, fasa ut sig själv i skymundan. Just nu är Roddick fortfarande relevant, just i detta nu är han till och med den största nyheten i tennisvärlden.

Han gav helt enkelt sig själv chansen att en sista gång bada i strålkastarljusen och behandlas som den stjärna han en gång var.

Jag unnar honom det. För det är han värd.

Det har inte varit så många skrällar hittills, men US Open anno 2012 sticker ut på andra sätt. Mardy Fishs seger över Nikolaj Davydenko i kväll (4-6, 6-7, 6-2, 6-1, 6-2) var den tionde i turneringen där vinnaren vänt ett 0-2-underläge. Det är dubbelt så mycket som någon av de andra Grand Slam-turneringarna i år.

• I Australiska öppna var det fem.
• I Franska öppna ”bara” fyra.
• I Wimbledon fem.

Vadan detta? Svårt att svara på, men kanske tar det en stund (läs: två set) för vissa spelare att vänja sig vid det snabba underlaget. Fortsätter det i den här takten kommer vi hur som helst få se fler 0-2-vändningar än i de tre andra Grand Slam-turneringarna tillsammans.

Galet.

Här är alla matcher i år där vinnaren vänt ett 0-2-underläge:

Australiska öppna

Viktor Troicki-Juan Carlos Ferrero 4-6, 6-7(3), 6-2, 7-6(3), 6-2

Alexander Dolgopolov-Greg Jones 1-6, 4-6, 6-1, 6-1, 6-2

Bernard Tomic-Fernando Verdasco 4-6, 6-7(3), 6-4, 6-2, 7-5

Lukas Lacko-Ivan Ljubicic 3-6, 4-6, 6-3, 6-4, 6-4

Kei Nishikori-Matthew Ebden 3-6, 1-6, 6-4, 6-1, 6-1

Franska öppna

Michael Berrer-Jürgen Melzer 6-7(5), 4-6, 6-2, 6-2, 6-3

Paul-Henri Mathieu-Björn Phau 2-6, 4-6, 6-4, 6-3, 6-0

Novak Djokovic-Andreas Seppi (4-6, 6-7(5), 6-3, 7-5, 6-3

Roger Federer-Juan Martín del Potro 3-6, 6-7(4), 6-2, 6-0, 6-3

Wimbledon

Nicolas Almagro-Olivier Rochus 6-7(4), 3-6, 7-6(4), 6-2, 6-4

Inigo Cervantes Huegun-Flavio Cipolla 2-6, 6-7(4), 6-3, 6-2, 6-1

Malek Jaziri-Jurgen Zopp 4-6, 4-6, 6-3, 6-4, 9-7

Florian Mayer-Philipp Petzschner 3-6, 3-6, 6-4, 6-2, 6-4

Roger Federer-Julien Benneteau 4-6, 6-7(3), 6-2, 7-6(6), 6-1

US Open

Philipp Petzschner-Nicolas Mahut 1-6, 4-6, 6-4, 7-5, 7-6(3)

Paul-Henri Mathieu-Igor Andreev 2-6, 4-6, 7-6(1), 7-6(4), 6-1

Marin Cilic-Marinko Matosevic 5-7, 2-6, 6-4, 6-2, 6-4

Janko Tipsarevic-Guillaume Rufin 4-6, 3-6, 6-2, 6-3, 6-2

Ernests Gulbis-Tommy Haas 3-6, 4-6, 6-4, 7-5, 6-3

Gilles Muller-Mikhail Youzhny 2-6, 3-6, 7-5, 7-6(6), 7-6(6)

Fabio Fognini-Edouard Roger-Vasselin 3-6, 5-7, 6-4, 6-4, 7-5

Guillermo García-López-Juan Mónaco 3-6, 1-6, 6-4, 7-6(6), 7-6(3)

Alexandr Dolgopolov-Jesse Levine 3-6, 4-6, 6-4, 6-1, 6-2

Mardy Fish-Nikolaj Davydenko 4-6, 6-7(4), 6-2, 6-1, 6-2

Jag kan nästan svära på att beslutet att ställa upp i Winston-Salem Open veckan före årets sista Grand Slam-turnering var en bidragande orsak (någonting jag och Stefan Holm diskuterade i Sportbladets tennispodcast inför turneringen).

Oavsett vilket kvarstår faktum: femteseedade Jo-Wilfried Tsonga är utslagen ur årets US Open efter förlust mot 52-rankade Martin Klizan (6-4, 1-6, 6-1, 6-3).

Turneringens första stora skräll – och Klizans första seger mot en topp 10-spelare på blott andra försöket (förlorade mot världstian John Isner i Winston-Salem).

Helt rättvist, dessutom. Klizan gjorde mer eller mindre vad som förväntades av honom, medan världssexan Tsonga svarade för en helt horribel insats. Fem dubbelfel, 36 oprovocerade misstag och sju tappade servegame är helt enkelt alldeles för dåligt för en spelare av hans kaliber.

Det ska tilläggas att inte heller Klizans siffror är särskilt snygga (sju dubbelfel och 42 oprovocerade misstag, till exempel) och han bjöd i ärlighetens namn inte på bländande tennis, men han spelade precis tillräckligt stabilt och smart för att utnyttja alla luckor som Tsonga blottade.

Svajade visserligen i fjärde set då han var nära att tappa en 4-1-ledning, men det spelade inte så stor roll när Tsonga bjöd på vad som kan ha varit ett av turneringens absolut sämsta servegame vid ställning 5-3, när det gällde som allra mest.

Jag minns faktiskt inte när jag sett Tsonga serva så ineffektivt som i den här matchen. Förmodligen i någon grusmatch förra eller förrförra året. Minns faktiskt inte ens när jag såg Tsonga göra en så usel match över huvud taget. Att han släpper servegame förhållandevis enkelt och till och med tappar set lite slentrianmässigt är inte så ovanligt, men det här… Nej, det här var en total genomklappning. Vi fick ju inte se tillstymmelsen till den där karakteristiska kampandan som alltid kickar in när han befinner sig i knepiga lägen. Och den evigt glada spexaren var ju som bortblåst.

Tycker förvisso inte att han rörde sig lika snabbt och mjukt (ja, han har faktiskt ett väldigt smidigt rörelseschema för att vara så stor) som han brukar, men tyckte mig samtidigt inte se några överdrivna krämpor. Det ligger annars nära till hands att anta att den där märkliga skadan han ådrog sig i Toronto fortfarande plågar honom.

Det är med stor sannolikhet en del av förklaringen. Samt att han slösade bort värdefull energi och tid till ordentliga förberedelser i Winston-Salem förra veckan.

Jag gillar i regel skrällar, men det är alltid tråkigt när orsaken till dem är att den spelare som bär favoritskapet gör en dålig match än att högoddsaren gör en magisk, vilket alltid borde krävas från de lägre rankade spelarna i en sådan här match.

Klizan spelade bra, absolut – men egentligen inte tillräckligt för att fälla en toppseedad spelare i en Grand Slam-turnering. Det kan rimligtvis inte råda någon som helst tvekan om den saken.

Riktigt kul för Klizan är det däremot, förstås. Och jag unnar honom faktiskt den här segern. Den vänsterhänte 52-rankade slovaken har med sitt tunga baslinjespel verkligen potential att gå långt. Har dessutom redan, blott 23 år gammal, en riktigt giftig backhand när den klaffar (vilket den ofta gör). Rätt ovanligt i dag, då många inte får fason på just backhanden förrän lite högre upp i åldrarna.

I nästa omgång möter han Jeremy Chardy eller Matthew Ebden. Ebden är inte särskilt skräckinjagande, men ett möte med Chardy kan bli tufft. Han har kapaciteten att slå även de högre rankade spelarna, men är rätt så ojämn. Hoppas hur som helst att han slår Ebden. Klizan-Chardy kan bli en riktigt intressant match.

Tsonga däremot, han får lämna Flushing Meadows med svansen mellan benen. Det här är hans sämsta resultat i en Grand Slam sedan Australiska öppna 2007 (förlust i första omgången mot Andy Roddick).

Därmed är således en av inte särskilt många semifinalkandidater blåst av banan.

Hans benprotes, inte helt olik dem ”Blade runner” Oscar Pistorius har, kan så klart vara uppseendeväckande.

Men själv hoppas Ryan McIntosh att tiden han tillbringar med att jaga bollar och överräcka vatten och handdukar till världens bästa tennisspelare ska gå obemärkt förbi.

McIntosh, en soldat i amerikanska armén som förlorade sitt vänstra ben när han trampade på en landmina i Afghanistan för två år sedan, fördriver tiden i slutet av sommaren med att jobba på Flushing Meadows för 7,75 dollar i timmen. Hans mål: att försöka vara hjälpsam och osynlig på samma gång – en inspiration för personer med liknande handikapp men inte en distraktion för dem han arbetar för.

– Jag är bara en bollkalle när jag är här. Det är samma sak när jag är i armén. Jag är bara en soldat. Jag är ingen speciell. Jag ser inte mig själv som en skadad krigare. När jag har min uniform på mig så syns inte det. Och det är mitt största mål även här, säger han till pressen på plats i New York.

– De frågade mig ”kan du kasta en tennisboll?”. Jag svarade ”jag har kastat handgranater, så jag tror att jag kan hantera en tennisboll”.

Om allt går som han hoppas så ska McIntosh ta en paus från sitt jobb – att hjälpa sårade soldater att sporta under tiden de återhämtar sig från sin skada – och börja hårdträna inför Paralympics 2016.