16 singelmatcher spelades i går. I dag blott fyra.

Herrarna har ledigt, men för damerna är det dags för kvartsfinaler.

Vi tar en titt:

* * *

√ AGNIESZKA RADWANSKA (4) – LI NA (6)

Det är svårt att inte tycka lite synd om Radwanska. Hon är den enda av toppkvartetten som presterat, och som belöning får hon möta den högst seedade kvarvarande spelaren i turneringen (bortsett från henne själv) redan i kvartsfinalen.

Att det dessutom råkar vara en spelare som vunnit fyra av deras fem senaste möten och därmed har det mentala övertaget gör inte saken bättre.

Radwanska har visserligen 2-1 på gräs, men i en av matcherna var Li Na skadad och tvingades kasta in handduken efter blott fyra game (Eastbourne 2009) och deras senaste möte på underlaget var i Wimbledon 2010 (seger för världssexan).

Två diametralt olika spelare som möts: sluggern Li Na mot taktiska counterpunchern Agnieszka Radwanska.

Radwanska har svajat lite i sina senaste matcher och hennes motståndare har visat att det på intet sätt är omöjligt att slå igenom hennes försvarsmur. Det öppnar så klart för Na, som får väldigt hög utdelning på sitt aggressiva spel på snabba underlag.

Därför inte särskilt konstigt att världssexan är favorit hos oddssättarna. Men Radwanska är en oerhört knepig spelare med väldigt komplett slagregister (egentligen bara kraften och tyngden som saknas).

Den här matchen har verkligen potential att bli en rafflande tresetsrysare. Li Na har en förmåga att höja sig i Grand Slam-sammanhang, men Wimbledon känns som Radwanskas hemmaplan. Tror därför på världsfyran i den här matchen.

* * *

√ SABINE LISICKI (24) – KAIA KANEPI (46)

Kanske lite mer öppen match än oddsen gör gällande (Lisicki står i runt 1,30 – Kanepi i cirka 3,50).

Den stora frågan är förstås om Lisicki har hunnit ladda om mentalt efter skrällen mot Serena Williams i går. Rent spelmässigt ska hon nämligen inte ha några större problem mot Kanepi. Hon är helt enkelt både starkare och mer dynamisk på gräs.

Men om det blir en mental kamp, då kan Kanepi mycket väl knipa en semifinalbiljett. Hon är underdog och har ingenting att förlora – medan all press ligger på Lisicki. Som alltid efter en skräll av gårdagens magnitud.

Tror nog att Lisicki är väl förberedd inför den här matchen. Skulle inte förvåna mig om hon tar det här i raka set.

* * *

MARION BARTOLI (15) – √ SLOANE STEPHENS (17)

Bartoli gick till final i Wimbledon 2007 (förlust mot Venus Williams), men efter det har det varit ganska skralt med framgångar.

I år har hon haft en busenkel resa fram till kvartsfinalen. Egentligen ganska svårt att utläsa så överdrivet mycket i fråga om form baserat på de matcherna. Att hon är knapp favorit på bettingsajterna beror förmodligen delvis på gamla meriter.

Stephens har imponerat mycket mer. Kämpat sig förbi två ganska knepiga matcher (Petra Cetkovska i tredje omgången och Monica Puig i åttondelsfinalen). Det har inte varit särskilt vackra segrar, men ändå segrar. Och de har troligen stärkt hennes självförtroende ordentligt.

De båda har mötts en gång tidigare, på hardcourt i New Haven förra året. Den gången blev det tresetsseger för Bartoli (6-1, 0-6, 6-3).

Spelmässigt är Bartoli den aggressivare av de båda. Hon är en offensiv baslinjeslugger med ganska begränsad rörlighet och inte speciellt mycket variation i slagen, vilket så klart är en nackdel på gräs. Till sin fördel har hon i stället en imponerande frenesi – hon liksom bara bombarderar sina motståndare i duell efter duell, till synes outtröttligt.

Stephens är mer balanserad. Om hon bara inte blir för passiv och låter Bartoli diktera spelet så ska hon kunna utmanövrera henne förhållandevis enkelt med sitt tålamod och sin speluppfattning.

Det som talar emot Stephens är dock hennes brist på erfarenhet. När hon gick till semifinal i Australiska öppna i början av året var det första gången någonsin hon tog sig förbi första omgången i Grand Slam-sammanhang – Bartoli har spelat tre kvartsfinaler (Australiska öppna 2009, Wimbledon 2011, US Open 2013), en semifinal (Franska öppna 2011) och en final (Wimbledon 2007).

Jag tror ändå på Stephens i den här matchen. Hon är helt enkelt den bättre spelaren och borde inte vika ner sig mentalt efter sina senaste tresetssegrar.

* * *

√ PETRA KVITOVÁ (8) – KIRSTEN FLIPKENS (20)

Kvitová är den på papperet starkare av de båda, men Flipkens leder med 2-1 i inbördes möten. Vann deras senaste möte övertygande, i Miami tidigare i år (6-0, 4-6, 6-1).

Det här är dock hennes första Grand Slam-kvartsfinal i karriären – Kvitová vann som bekant Wimbledon så sent som för två år sedan.

Bortsett från den höjdpunkten i karriären har hon tagit sig till fyra raka kvartsfinaler i Wimbledon, semifinal i Franska öppna Australiska öppna 2012, och kvartsfinal i Australiska öppna 2011.

Som alltid är det vanskligt att tippa Kvitová som solklar segrare oavsett sammanhang, men detta facit i kombination med att hon faktiskt har imponerat hittills i turneringen gör det ändå svårt att hävda något annat.

Tanken var ju att åttondelsfinalen mellan Novak Djokovic och Tommy Haas skulle bli dagens drabbning.

Så kändes det i alla fall på förhand.

Men nej.

I stället blev det ytterligare en tung skräll som kom att sätta sin prägel på den här tävlingsdagen – och den innebär att Serena Williams har spelat klart i Wimbledon.

Serena Williams.

Utslagen.

I åttondelsfinal.

Efter en veckas spel har alltså båda regerande mästarna och totalt åtta kvartsfinalseedade spelare åkt ut med huvudena före (fem på damsidan, tre på herrsidan). WTA:s topptrio Williams-Victoria Azarenka–Maria Sjarapova har åkt ut i första, andra respektive fjärde omgången. Vem hade trott det inför turneringen?

All heder åt Sabine Lisicki, men det är inte utan att man undrar vad Williams sysslade med. Ett break upp i avgörande set, ledning 4-2. Fyra breakbollar vid 4-3. Förlust med 4-6. Setsiffrorna: 6-2, 1-6, 6-4.

– Det kändes som att jag var på väg att vinna. Då var jag bara fysiskt oförmögen att hålla min serve. Man måste vara redo och villig att hålla serve. Jag var inte villig eller förmögen, jag ville förmodligen inte ens hålla min serve i dag.

Så förklarar hon alltså det där tredje setet, när hon torskade fyra raka game och lät matchen rinna henne ur händerna.

Märkligt. Oerhört märkligt.

Det där blev också dagens enda skräll.

Övriga matcher på damsidan flöt på smärtfritt. Raka set för Petra Kvitová, Li Na, Kaia Kanepi, Marion Bartoli och Kirsten Flipkens. Lite förvånande att inte Roberta Vinci bjöd på mer motstånd. 6-2, 6-0 till Li Na där.

Sloane Stephens fick som väntat slita för segern, men är nu alltså klar för sin andra Grand Slam-kvartsfinal i karriären: 4-6, 7-5, 6-1 mot Monica Puig. För första gången på 101 år tog sig ingen amerikansk herrspelare ens till tredje omgången och på damsidan är alltså Stephens the last american standing.

Även världsfyran Agnieszka Radwanska behövde tre set på sig att kämpa ner Tsvetana Pironkova: 4-6, 6-3, 6-3. Kan bli en riktigt intressant kvartsfinal mellan henne och Li Na. Den på förhand mest intressanta, skulle jag vilja påstå.

* * *

Och herrarna då?

Om vi börjar med Novak Djokovic så kan vi konstatera att han är i omänskligt bra form. Han fullkomligt krossade Tommy Haas i första set. I andra set slog han, inte alls överraskande, av på takten och bjöd bort ett servegame. Vann setet ändå utan att överanstränga sig.

Haas vann bara 44 procent i sin förstaserve i första set – 17 procent i andraserve. Det är helt sinnessjukt svagt, men också ett kvitto på Djokovics snudd på perfekta returnerande. Tog Haas helt på sängen.

I tredje set servade Djokovic för matchen vid 5-3 men tappade. Hans enda riktigt dåliga insats i matchen (och en av Haas bästa). Tysken räddade totalt fyra matchbollar; en i egen serve vid 6-5 och tre i tiebreak – efter underläge 1-6. Starkt gjort. Går tack vare det ut med flaggan i topp, trots att han var så utspelad genom i stort sett hela matchen.

Djokovic vidare efter 6-1, 6-4, 7-6(4), alltså. Riktigt stark insats. Väldigt svårt att se vem som ska kunna stoppa honom.

Tomás Berdych?

Tja, han har ju gjort det förr i Wimbledon (kvartsfinalen 2010). Vilket han var snabb med att påpeka efter sin seger över Bernard Tomic: 7-6(4), 6-7(5), 6-4, 6-4.

Blev en mycket intressant match, det där. Betydligt högre underhållningsvärde än Djokovic-Haas. Tomic är verkligen en fantastiskt intelligent tennisspelare när allting klaffar. Förlitar sig på variation, placering och taktik framför ren kraft – men kan ta fram även de tunga slagen när det lämpar sig för situationen.

Ovanligt med så hög spelförståelse bland unga spelare. Han är inte långt efter en viss Andy Murray på det taktiska planet, sett till kapacitet och potential.

Problemet är att det kräver enorm fokus och är mentalt dränerande. Taktiskt störde han Berdych så mycket att han lyckades plocka ett set (var nära redan i första och höll jämna steg i tredje), men tjecken lät sig inte kuvas mentalt. Han bara fortsatte att dundra på från baslinjen, med sina blytunga servar och grundslag.

Ju längre matchen led, desto hårdare, djupare och mer precisa tycktes Berdychs missiler bli. Han har en förmåga att visa upp det tålamodet mot spelare som han själv tycker att han ska besegra. Mot de som i hans ögon är bättre eller jämbördiga tenderar han att krampa ihop totalt när hans matchrytm saboteras med taktiskt kunnande.

Den här gången orkade inte Tomic stå emot. Jag tycker att han vek ner sig i tredje set. Fick tidigt break emot sig men borde ha kunnat störa världssexan lite mer i hans serve.

Finns inte så mycket att säga om övriga matcher. Andy Murray, Juan Martín del Potro och Fernando Verdasco vann i raka set. David Ferrer tappade första set mot Ivan Dodig och pressades till tiebreak i andra, men säkrade kvartsfinalplatsen i fyra set. 130-rankade Lukasz Kubot vann en femsetare mot 111-rankade Adrian Mannarino. Hej och hå.

Jerzy Janowicz var inledningsvis riktigt risig mot Jürgen Melzer. Servade inte alls lika bra som mot Nicolás Almagro, satte typ ingen press alls på österrikaren i dennes serve och halkade omkring som en fyrfotad Disneyfigur på fruset underlag (förmodligen på grund av det torra gräset). Spelade upp sig i andra men behövde ändå tiebreak för att utjämna, efter att Melzer förhållandevis komfortabelt bärgat första set.

Kändes som att vändningen kom i början av andra set, när Janowicz räddade fyra breakbollar (från 0-40). Det satte liksom lite fart på maskineriet. Han kom visserligen sällan upp i samma nivå som mot Almagro, och Melzer spelade väldigt bra, men det är också just det som var imponerande.

Forne världsåttan är verkligen ingen dålig spelare. Att slå honom utan att göra en särskilt bra match, det är tecken på kapacitet. 3-6, 7-6(1), 6-4, 4-6, 6-4 blev matchsiffrorna till slut.

Har ju dessutom världens chans att nå semifinal nu. Möter Kubot i nästa omgång. Ingen direkt omöjlig uppgift.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT:

Vi gick igenom herrarnas åttondelsfinaler i går.

Dags nu för damernas, alltså.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – SABINE LISICKI (24)

I tredje omgången bärgade Serena Williams sin 600:e seger i karriären – och 70:e i Wimbledon. Hon har 34 raka segrar. Sist hon bet i nederlagets sura äpple var mot Victoria Azarenka i Doha – för nästan fem månader sedan.

Inte speciellt konstigt att typ hela tennisvärlden pekat ut henne som självklar Wimbledonsegrare långt innan turneringen startade.

Så, vad har vi för matchup i dag? Turneringens tyngsta servare (Williams) mot turneringens näst tyngsta (Lisicki, som slog ut turneringens tredje tyngsta servare Samantha Stosur i tredjerundan).

Med tanke på att Lisicki och inte bara världsettan inte är rädd för att sätta fart på bollen lär det här bli en intensiv och kraftfull uppgörelse. Lisicki är dessutom en dynamisk grässpelare som underlaget utgör ett ungefär lika stort hot mot Williams som Svetlana Kuznetsova på grus.

Williams har bara tappat totalt fyra game på deras två enda möten (i Charleston förra året tvingades dock Lisicki bryta vid ställning 4-1 till Williams) men de matcherna var på hardourt och grus.

Jag tror inte att Lisicki kommer kunna rå på Williams i det långa loppet, men eftersom hon brukar höja sin nivå när det vankas riktigt tufft motstånd tvekar jag inte en sekund på att hon kan bjuda upp till kamp, om hon har en bra dag.

* * *

LAURA ROBSON (38) – √ KAIA KANEPI (46)

Riktigt kul att se Kanepi prestera så bra efter sin långa skadefrånvaro. Hennes offensiva kvaliteter kommer verkligen till sin rätt på gräset, och hon gjorde en riktigt bra match mot Angelique Kerber i andra omgången.

Även Robson har imponerat. Hemmahoppet har bara förlorat ett set, mot Marina Erakovic i tredjerundan. Slog som bekant ut Maria Kirilenko redan i öppningsmatchen.

Även den här matchen har potential att bli en sluggerfest. Båda förlitar sig generellt på hård serve och tungt grundspel, men Kanepi har även ypperliga defensiva egenskaper som kan plockas fram vid behov. Hon får nog räkna med att dra nytta av dem i dag, för Robson lär försöka diktera spelet och pressa henne bakåt i banan.

Oddssättarna håller faktiskt Kanepi som favorit. Är benägen att hålla med. Hon har erfarenheten av de här lite större matcherna. Pressen på Robson har ökat i takt med att resultaten gått hennes väg, och förväntansfulla hemmafans är inte alltid en fördel.

Hoppas på en jämn match, men tror att Kanepi tar hem det här i slutänden.

* * *

√ SLOANE STEPHENS (17) – MONICA PUIG (65)

Lite svårtippat, ändå. Stephens var långa stunder inte bra alls mot Petra Cetkovska i tredje omgången (skyllde på att hon inte såg något på grund av det intågande mörkret när hon blev nollad i andra set). Hon vann matchen till slut men det var ingen vacker seger.

Puig å sin sida har ångat på efter skrällen mot Sara Errani i öppningsmatchen. Det är inga skräckinjagande spelare hon mött och hon har pressats till tre set i både andra och tredje omgången, men hon har tagit sig vidare till sin första Grand Slam-åttondelsfinal i karriären.

Det stärker givetvis självförtroendet.

På papperet är det här Stephens match to lose, ingen tvekan om den saken. Tror ändå att Puig kan störa och tycker inte att det på förhand känns som en solklar seger för amerikanen.

* * *

√ PETRA KVITOVÁ (8) – CARLA SUAREZ NAVARRO (18)

4-1 i inbördes möten för Kvitová. Alla matcher har spelats på hardcourt utom en (Fed Cup på carpet 2009).

Suarez Navarro är känd som grusspecialist som också gör sig bra på hardcourt och har aldrig tidigare tagit sig förbi andra omgången i Wimbledon. Har haft väldigt enkel lottning i år, vilket är stor del av anledningen till att hon nu är klar för åttondelsfinal.

Kvitová är visserligen en obotlig humörspelare och som sådan extremt opålitlig, men höll känslorna i styr mot Ekaterina Makarova.

För Suarez Navarros del är det här första matchen där hon stöter på riktigt tufft motstånd, och då är det så klart ingen direkt fördel att det råkar vara just Kvitová med tanke på tjeckens enorma kapacitet.

Borde bli seger i raka set för världsåttan, om hon inte krampar och låter det gå till tre.

* * *

√ LI NA (6) – ROBERTA VINCI (11)

Bra lottning för Vinci. Första riktiga hotet kom i tredjerundan, och där blev det förkrossande tresetsseger mot Dominika Cibulkova (6-1, 6-4).

Samtidigt har Li Na imponerat. Nollade Simona Halep i avgörande set i andra omgången och kämpade ner Klara Zakopalova i förrgår.

Hennes aggressiva och offensiva spel kan med andra ord bädda för framgångar även på gräs, men hennes plötsliga formdippar blir ett större och större problem ju längre in i turneringarna hon tar sig.

Mot spelare som Vinci kan de bli väldigt kostsamma. Dock svårt att komma ifrån att Li Na är klar favorit i denna matchup. 3-0 i inbördes möten, det senaste på gruset i Madrid (Vincis favoritunderlag) för två år sedan (2-6, 6-2, 6-1).

Slänger in en liten skrällvarning på Vinci, men tror världssexan grejar det här i tre set.

* * *

Övriga:

√ Agnieszka Radwanska–Tsvetana Pironkova
√ Kirsten Flipkens–Flavia Pennetta
√ Marion Bartoli–Karen Knapp

Första tävlingsveckan i Wimbledon – med alla dess skrällar, skador och walk overs – är alltså över och i morgon är det dags för åttondelsfinaler.

Låt oss ta en titt på vad som erbjuds:

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – TOMMY HAAS (13)

Känns på förhand som dagens match. Djokovic har sett ruggigt stark ut och hittills inte tappat set. Även Haas har imponerat.

Och det är det som gör den här matchen så intressant. Haas är nämligen en väldigt skicklig grässpelare. Det är Djokovic också, men inte riktigt på samma sätt – världsettan lever på sin enormt höga kapacitet men är inte helt bekväm på underlaget. Haas är en mer ”naturlig” grässpelare, om man uttrycker sig på det viset.

Nole leder som bekant med 5-3 i inbördes möten, men Haas har 2-0 på gräs (finalen i Halle 2009 och kvartsfinalen i Wimbledon samma år).

Med tanke på att 13-rankade tysken spelar sin bästa tennis på många år och dessutom är formtoppad inför åttondelsfinalen tror jag absolut att han kan störa Djokovic. Men vinna? Nej, det ska väldigt mycket till nu när världsettan ser ut att ha bestämt sig för att vinna hela turneringen.

* * *

√ JERZY JANOWICZ (22) – JÜRGEN MELZER (37)

Har potential att bli dagens näst mest intressanta match. Janowicz har imponerat oerhört i Wimbledon och är klar favorit enligt oddssättarna.

Inga konstigheter. Underlaget ger honom en enorm fördel och har högre kapacitet än Melzer på gräset. Att han dessutom spelar med samma självförtroende och självklarhet som i Paris Masters i höstas gör ju inte saken sämre, direkt.

Problemet för Melzer är inte bara att Janowicz är en servekanon (österrikaren själv hävdar att han aldrig ”haft något emot” att spela mot servekanoner, men det är nog en sanning med modifikation) utan att han kompletterar med aggressivt returnerande, solitt försvarsspel och framför allt ett visst mått av irrationalitet. 

Det kommer därmed att bli svårt för Melzer att rubba Janowicz matchrytm, eftersom den på sätt och vis redan är rubbad. Om ni förstår vad jag menar.

Nyckeln för Janowicz blir hur som helst att fortsätta serva så kassaskåpssäkert som han gjorde mot Nicolás Almagro i tredjerundan. Det är en direkt nödvändighet eftersom Melzer är en betydligt bättre returtagare än spanjoren.

För Melzers del gäller det att returnera gudomligt. Hela tiden få bollen tillbaka i spel och tvinga polacken att slita för varenda poäng. Hoppas att på så sätt få honom att börja vackla.

Krävs dock att Melzer höjer sig avsevärt om Janowicz är på samma nivå som mot Almagro om han ska ha minsta tillstymmelse till chans.

* * *

√ ANDY MURRAY (2) – MIKHAIL JUZJNYJ (26)

Juzjnyj är en ytterst kompetent grässpelare. Det bevisade han inte minst i Halle för två veckor sedan, där han tog sig hela vägen till final (förlust mot Roger Federer).

Såg loj ut mot 103-rankade Vasek Pospisil i andra omgången, men följde upp med att krossa 44-rankade Viktor Troicki i tredje.

Juzjnyj har vapnen och kapaciteten för att störa Murray, men det här är en match som hemmahoppet bara ska vinna. Särskilt med tanke på hans fantastiska form.

Om Juzjnyj går ut stenhårt har han chans att få med sig första eller andra set, annars är risken stor att det blir en tresetare. Något annat än seger för världstvåan inför hemmafansen är dock svårt att se.

* * *

√ TOMÁS BERDYCH (6) – BERNARD TOMIC (59)

Tomic har enorm potential men Berdych är i dagsläget en väsentligt mycket bättre spelare. Båda trivs dessutom ypperligt på gräs, så han får inget övertag tack vare underlaget.

Men.

Även Richard Gasquet är generellt en bättre och stabilare spelare än Tomic och dessutom en mycket skicklig grässpelare – ändå vann 20-åringen i fyra set (trots att han vann 13 poäng färre än världsnian).

Tomic kommer inte att vara chanslös mot Berdych. I matchen mot Querrey och Gasquet gick strategin i mångt och mycket ut på att rubba motståndarens matchrytm med tät defensiv, snabba tempoväxlingar och omställningar, samt oförutsägbarhet.

Det är en strategi som är väldigt effektiv mot Berdych, om den utförs på rätt sätt.

Tror visserligen att Berdych ror det här i land till slut, men slänger in en skrällvarning på Tomic.

* * *

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (8) – ANDREAS SEPPI (28)

del Potro leder med 3-0 i inbördes möten (Seppi bröt dock matchen i Cincinnati 2011 på grund av skada). Argentinaren vann deras enda möte på gräs i raka set, i andra omgången i London-OS förra sommaren.

del Potro är egentligen inte en bländande grässpelare, men får hög utdelning på sin serve och sitt tunga grundspel.

Tycker dessutom att han hunnit bli ordentligt varm i kläderna under Wimbledon.

Det finns dock ett orosmoln, och det är den befarade knäskadan han ådrog sig mot Grega Zemlja i tredjerundan.

Hämmas han av den har Seppi en riktigt god chans att skrälla. Annars tycker jag att del Potro är klar favorit inför den här åttondelen.

* * *

√ FERNANDO VERDASCO (54) – KENNY DE SCHEPPER (80)

Verdasco hittade formen som från ingenstans och körde över talangen Ernests Gulbis.

Visserligen imponerande att slå en seedad spelare i raka set i en Grand Slam-tredjerunda, men Juan Mónaco är inte en speciellt bra grässpelare. de Schepper vann en hel del poäng på Mónacos osäkerhet.

Mot Verdasco kommer han inte att få det i närheten av lika lätt. Faktum är att han nog måste spela sitt livs match för att hänga med.

Gulbis servade överlag inte lika bra som man är van vid i går, men när han gjorde det var det ändå som om Verdascos racket sökte sig som en magnet till bollen. de Schepper kommer att få svettas i egen serve och i spelet är han helt underlägsen spanjoren.

Kan säkert räcka med ett break per set för att Verdasco ska ro hem det här. Spelar han som han gjort hittills i turneringen kommer han inte bjuda på något i egen serve.

* * *

√ DAVID FERRER (4) – IVAN DODIG (49)

David Ferrer. Vilken kämpe. Många hade nog vikt ner sig mot Alexandr Dolgopolov i går, men inte Ferrer. Nej, han gnetar på. Krigar vidare. Och vinner matcher. Otroligt egentligen. När det inte är Big Four som står på andra sidan nätet har han en ryslig vinnarskalle.

1-0 i inbördes möten för Ferrer, men det var på hardcourt i Valencia förra året. Dodig är en helt annan spelare på gräs.

Han har imponerat, kroaten. Semifinal i Eastbourne och nu åttondel i Wimbledon. Kan absolut störa Ferrer, det har han kapaciteten till, men inte mer.

Om nu inte Ferrer har några fysiska besvär (hade ju en gigantisk blåsa på foten i går och gjorde illa vristen mot Martin Alund i första omgången).

* * *

ADRIAN MANNARINO (111) – √ LUKASZ KUBOT (130)

Dagens tveklöst svagaste matchup. Båda har halkat vidare på bananskal (Kubot skulle ha mött Rafael Nadal i andra omgången, Mannarino har haft en på papperet enklare resa än många andra oseedade).

Inte heller särskilt konstigt att Mannarino slog Lleyton Hewitts baneman Dustin Brown i sin tredjerunda.

Fransmannen hade två raka segrar och 4-0 i set mot honom inför den matchen (båda på Challenger-touren).

Kubot var stabil mot Benoit Paire, men det är ärligt talat inte överdrivet imponerande med tanke på vilken sävlig insats fransmannen svarade för.

Han har dock kapacitet och är trygg på gräset. Mannarino ska inte avfärdas helt och hållet, men tycker att Kubot är klar favorit inför den här matchen.

* * *

Genomgång av damernas åttondelar kommer under morgondagen.

333-rankade Jamie Baker lägger racketen på hyllan – blott 26 år gammal.

Baker nådde som högst plats 186 på rankningen (i juni förra året) men har sedan dess tappat nästan 150 placeringar. Han lyckades inte kvalificera sig för huvudturneringen i singel i årets Wimbledon och spelade sin sista match på touren i herrdubbeln i par med Kyle Edmund. Matchen slutade med förslut i raka set mot Anderas Seppi och David Marrero.

Skotten har tagit beslutet att pensionera sig från den professionella tennisen efter att ha ”förlorat kärleken till det dagliga livet på touren”.

– De senaste tolv månaderna har min glädje i tennisens vardagliga livsstil försvagats, men samtidigt har min vilja att utveckla de egenskaper jag fått genom tennisen i en annan karriär stärkts, säger han.

Baker har tampats med skador och sjukdomar genom hela tenniskarriären och tillbringade tre dagar på intensivvård 2008 efter att ha drabbats av en livshotande blodsjukdom.

Han har spelat första omgången i Wimbledon vid fem tillfällen (2006-2008, 2010, 2012).

På frågan om vilken som är hans höjdpunkt i karriären svarar han:

– Förmodligen när jag kvalificerade mig till Australiska öppna två gånger (2008, 2013) och min match mot Andy Roddick här i Wimbledon inför fulla läktare. Att möta en före detta världsetta och sättet jag spelade i den matchen är något jag kommer minnas för evigt.

Alexandr Dolgopolov.

Trots att man redan sett så många matcher med honom att man tappat räkningen för länge sedan är det omöjligt att inte låta sig bländas av hans spel.

Hans irrationalitet.

Hans explosiva forehand med den där nästan sladdriga men samtidigt snärtiga svingen.

Hans giftiga slice.

Hans svårlästa serverörelse.

Hans Sonic the Hedgehog-snabba fötter.

Men lika mycket som de där fantastiska slagkombinationerna, tempoväxlingarna och extremt snabba förflyttningarna i banan ger upphov till tenniseufori och jag-kan-inte-tro-att-det-är-sant-känslor för åskådaren, lika frustrerande är alla de missar som är ett direkt resultat av dem.

Han spelar liksom en omvänd version av percentage tennis – i stället för att välja det enklast möjliga av de bästa alternativen väljer han det svårast möjliga när det egentligen inte behövs. Low percentage tennis kanske vi kan kalla det.

Likt exempelvis Gaël Monfils eller Jo-Wilfried Tsonga känns det ofta som att underhållningsvärdet i det spel som tittarna bjuds på är viktigare än segern. Hellre förlora roligt än att vinna tråkigt, typ.

I dag förlorade Dolgopolov tråkigt. Trots att han låg under med break (och sedan dubbelbreak) i avgörande set hade han genuint roligt när han spelade. Interagerade med den hänförda publiken och kunde inte hålla sig för skratt när han lyckades vinna två utmaningar med en hårsmån (båda gångerna hade hans slag dömts ut men nuddat linjen med någon ynka millimeter).

Mot Ferrer funkar det dock inte att spela som Dolgopolov gör i längden. Ukrainaren kopplade visserligen greppet och hade avgörandet i egna händer när han tog ledningen med 2-1 i set. Men det är i sådana lägen som Ferrer biter ihop, gnetar vidare med ännu större beslutsamhet och spelar ännu mer stringent.

Ferrers i sammanhanget monotona bollande besegrade Dolgopolovs underhållande men riskfyllda oförutsägbarhet. Ferrer såg helt vilsen ut ibland och när allt klaffade var Dolgopolov överlägsen, men sådant rinner av honom som vatten på en gås. Det är oerhört svårt att störa spanjorens matchrytm, så man måste helt enkelt av egen kraft utmanövrera honom. Då funkar det inte att bjuda på så många gratispoäng som ukrainaren gör.

Ferrer möter hur som helst Ivan Dodig i åttondelen. Igor Sijsling låg under med 0-6, 1-6, 0-1 mot Dodig när han tvingades kasta in handduken. Synd. Den matchen var på papperet väldigt intressant.

Dodig är som jag tidigare sagt en skicklig grässpelare och är på intet sätt chanslös mot Ferrer, men visst är världsfemman förhandsfavorit även i den matchen.

* * *

Tävlingsdagen inleddes med ett gäng segrar i raka set. Fernando Verdasco var helt överlägsen Ernests Gulbis: 6-2, 6-4, 6-4. Spanjoren hade en enda breakboll emot sig, i tredje set. Räddade den – och förvaltade själv totalt fyra av sju.

Gulbis svarade för en oerhört dålig insats. För att nöta ner en redan sliten klyscha var det som att han bara ställde ut sina bortskämda skor på banan och lät Verdasco göra allt jobb.

Det var liksom ingenting som riktigt funkade för honom. Inte serven, inte forehanden, inte backhanden, inte returerna. Hittade inga alternativa lösningar utan körde på med sin fruktlöst aggressiva taktik.

Verdasco behövde faktiskt inte ens spela bättre än han gjort tidigare i den här turneringen. Med den här formtoppen räckte det med att bara göra en habil insats för att köra över Gulbis.

Lite tråkigt. Hade hoppats på en något jämnare match än så här.

Vägen ligger nu vidöppen för Verdasco att nå sin första Grand Slam-kvartsfinal sedan US Open 2010. Möter 80-rankade och tungt servande Kenny de Schepper i åttondelen. de Schepper slog Juan Mónaco i raka set: 6-4, 7-6(8), 6-4.

Inte särskilt oväntat det heller. Flaggade som bekant för honom, Verdasco och några till inför dagens drabbningar i Wimbledon. Mónaco är inte en särskilt bra grässpelare och är sårbar mot både servekanoner, offensiva brunkare och bollsäkra försvarsspecialister.

Såg ändå ut som att han skulle kunna utjämna efter en svag matchinledning. Räddade fem setbollar i tiebreak och hade själv setboll vid 7-6, men vek ner sig. Starkt av fransmannen att hålla sig desto kyligare i de där lägena. Särskilt med tanke på att argentinaren räddat en av de där setbollarna med en helt makalös passering (räddade först smash och sprang sedan ikapp de volleyn framme vid nät, när de Schepper bara behövde lägga undan bollen för att bärga setet).

Blir intressant att se vad han kan åstadkomma mot Verdasco. Tror dock att hans skrällpotential i den matchupen är mycket mycket mindre än mot Mónaco.

* * *

Viktor Trocki hade som väntat inte mycket att sätta emot Mikhail Juzjnyj: 6-3, 6-4, 7-5. Serben stretade emot bra i tredje set och lyckades till och med bryta ryssen för första gången i matchen genom att förvalta den enda breakbollen han fick i det setet (missade övriga tre i andra set).

Bra insats av Juzjnyj. Kan förhoppningsvis utmana Andy Murray på allvar i åttondelsfinalen, så skotten inte får en alldeles för enkel resa mot finalen.

* * *

Lukasz Kubot slog framtidslöftet Benoit Paire till synes enkelt: 6-1, 6-3, 6-4. När Paire faktiskt bemödade sig att spela tennis och kämpa en aning hade Kubot det svettigt. Låg under med break i tredje set och man kan aldrig ta ut segern i förskott mot talangfulla spelare som Paire.

Men nej. Paire vaknade aldrig ur sin koma. Oerhört loj insats från fransmannen. Många obegripligt svaga servegame (blev bruten sex gånger i matchen) och enkla misstag.

Kubot möter Adrian Mannarino. Paires landsman slog Dustin Brown (som ju svarade för en strålande insats mot Lleyton Hewitt i andra omgången) enkelt i går (6-4, 6-2, 7-5).

Det här är så klart en av nackdelarna med att vi bjuds på många tunga skrällar i inledningen av turneringen. Att spelare som Mannarino eller Kubot kommer att gå till kvartsfinal i en Grand Slam känns inte överdrivet hett.

* * *

Bernard Tomic slog Richard Gasquet! Mycket bra insats av 20-åringen, och en taktiskt väldigt underhållande match.

7-6(7), 5-7, 7-5, 7-6(0) speglar matchen ganska bra, men Tomic hade mycket väl kunnat vinna i raka. Trots att världsnian faktiskt vann fler poäng totalt (160-147).

Tomic bjöd på många enkla men betydelselösa poäng och var samtidigt som bäst när det verkligen gällde. Av de totalt sju breakbollar han hade i matchen brände han tre (dessutom setbollar) i Gasquets serve i andra set, och blev sedan i stället själv bruten i nästkommande game.

Mycket mer än så bjöd han dock inte på i de där viktiga lägena. Räddade sex breakbollar (tre av dem i andra set).

Oerhört kul att se honom spela när han spelar så här smart och får resultaten med sig. Har goda chanser att slå Tomás Berdych, som besegrade Kevin Anderson i en fyrsetare (3-6, 6-3, 6-4, 7-5 – första gången på de senaste fem mötena som Kevin tar set mot världssexan) i åttondelsfinalen.

Berdych påminner mer om Sam Querrey och James Blake än om Gasquet (men är givetvis mycket bättre än de två förstnämnda), och Blake vann han enkelt över.

Querrey var knepigare, men så var det också första omgången. Har potential att bli en riktigt intressant match, den åttondelsfinalen.

* * *

Andreas Seppi slog Kei Nishikori i en tajt femsetare: 3-6, 6-2, 6-7(4), 6-1, 6-4. I åttondelen möter italienaren världsåttan Juan Martín del Potro, som trots skada slog Grega Zemlja i raka set: 7-5, 7-6(3), 6-0.

Argentinaren gjorde illa knäet när han jagade en stoppboll från Zemlja.

– Det var riktigt smärtsamt. Jag blev lite rädd. Jag avslutade matchen väldigt snabbt. Nu börjar det kännas i knäet och även vristen. Jag ska låta det undersökas av läkare omgående, säger han efter matchen.

Vore riktigt trist om det visar sig vara en allvarlig skada. Han har sett stabil ut i Wimbledon hittills och Seppi är ett överkomligt hot för världsåttan i åttondelsfinalen. Dessutom har vi väl redan fått vår beskärda del walk overs, don’t ya think?

* * *

Novak Djokovic fullkomligt detroniserade Jeremy Chardy: 6-3, 6-2, 6-2. Världsettan har därmed fortsatt clean sheet mot fransmannen: 7-0 i inbördes möten och 17-0 i set.

Möter Tommy Haas i åttondelsfinalen. Haas slog Feliciano Lopez i fyra set: 4-6, 6-2, 7-5, 6-4. Lite otippade matchsiffror. Såg Lopez som knapp favorit inför den matchen, men Haas är som bekant i fenomenalt bra form så inte överraskande att han vann.

* * *

På damsidan vann Sabine Lisicki över Samantha Stosur i en tresetare: 4-6, 6-2, 6-1. Total överhalning i sista två seten, alltså. Det var oväntat, för egen del. Trodde verkligen att Stosur skulle ta det.

Lisickis belöning: Serena Williams i åttondelen. Världsettan körde över veteranen Kimiko Date-Krumm fullständigt i sin trejderunda: 6-2, 6-0.

* * *

Madison Keys lyckades plocka ett set mot Agnieszka Radwanska, men världsfyran drog till slut det längre strået: 7-5, 4-6, 6-3. Bra insats av Keys. Hon går stärkt ur den här turneringen.

I åttondelen väntar Tsvetana Pironkova, som slog Petra Martic: 6-1, 4-6, 6-2.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

Många bra matcher i dag. Delvis på grund av det sabbade spelschemat, till följd av det engelska regnet (och mörkrets inbrott) under gårdagen.

Blir således många russin att plocka ur kakan. Håll till godo!

* * *

DAVID FERRER (4) – √ ALEXANDR DOLGOPOLOV (24)

Ferrer har verkligen inte imponerat. Tappade set mot både Martin Alund (som spelar Wimbledon för första gången i karriären) och Roberto Bautista-Agut. Skadade visserligen vristen mot Alund i andra set.

Enligt egen utsago var vristen ”svullen men okej” efter matchen. Insatsen mot Bautista-Agut kan dock tyda på att han fortfarande hämmas.

Lägg därtill att gräs normalt är Ferrers svagaste underlag och den hör matchen känns plötsligt helt öppen.

Apropå Dolgopolov har han alla förutsättningar att bli en riktigt bra grässpelare: bra (och framför allt svårläst) serve, explosiv forehand, grym slice, kvick svingrörelse, bra returnerande och framför allt extremt snabba fötter. Dolgopolov är tveklöst en av tourens absolut snabbaste spelare.

Anledningen till att han aldrig riktigt fått till det på gräs tror jag beror på att hans tajming blir lidande av det snabba underlaget och den låga, oförutsägbara studsen. Dolgopolovs snärtiga sving förutsätter nämligen väldigt god tajming, vilket gör att han inte hinner justera om han missbedömer studsen. Addera hans benägenhet att spela väldigt offensivt svårt med små marginaler och mönstret blir genast väldigt tydligt.

Nu tycks det dock som att han börjat hitta matchrytmen och är klar för sin första tredjerunda i Wimbledon i karriären. Visserligen enkel lottning fram till mötet med Ferrer, men jag tycker att han sett bra ut hittills.

Givet Ferrers svaga insatser hittills och dessutom potentiella skadekänningar tycker jag därför att 24-åringen har en riktigt god chans att skrälla i dag.

* * *

√ AGNIESZKA RADWANSKA (4) – MADISON KEYS (52)

Keys har imponerat hittills i Wimbledon och många experter (särskilt amerikaner) tror faktiskt att hon kan rubba fjolårsfinalisten Radwanska.

Det tror inte jag. Segrarna över Heather Watson och Mona Barthel var visserligen imponerande insatser i sig, men ingen av dem är ens i närheten av Radwanskas nivå på gräs.

Dessutom har världsfyran varit kassaskåpssäker och bara släppt totalt sex game på sina två matcher. Likt Andy Murray kommer verkligen Radwanska till sin rätt på de snabbare underlagen. Rör sig oerhört bra och är överlägsen Keys i spelet.

Om inte annat så vore det kul för matchen om Keys plockar ett set, men tror att Radwanska tar det här i raka.

* * *

√ RICHARD GASQUET (9) – BERNARD TOMIC (59)

Riktigt intressant möte. Tomics ”skada” var inte särskilt allvarlig och 20-åringen har äntligen börjat hitta formen igen efter en tids ordentlig svacka.

Känns som att vi kan få bevittna ett gäng riktigt trevliga backhanddueller i den här matchen: Gasquets explosiva enhandsfattade och Tomics flacka tvåhandsfattade (plus den giftiga slicen).

Gasquet är generellt den bättre grässpelaren av de båda. Rör sig otroligt bra och hittar ständigt vinklar som på underlaget är snudd på omöjliga.

Fransmannen är tveklöst favorit i den här matchupen, men Tomic är knappast ofarlig. Hans flacka slag genererar en låg och knepig studs, hans kickserve biter riktigt bra på gräs och mot både Sam Querrey och James Blake (seger i raka set i går) visade han prov på ett tålmodigt och välavvägt försvarsarbete.

Om Tomic kan pressa fram ett avgörande set har han goda chanser att skrälla. Gasquet är inte den starkaste spelaren vare sig fysiskt eller mentalt när matchen går till fem set och världsnian har svaga 5-12 i femsetsfacit.

Hoppas på rafflande femsetare, men tror Gasquet tar det i fyra.

* * *

√ SAMANTHA STOSUR (13) – SABINE LISICKI (24)

På papperet hyfsat jämbördiga spelare. Båda har bra serve och dikterar spelet med tunga grundslag från baslinjen, men har dessutom goda allround-egenskaper.

Lisickis stora problem är taktiskt: hon lider brist på tålamod när det gäller att konstruera poäng och slår ofta bort sig i de lite längre duellerna. När hon pressas blir hon ofta impulsiv och spelar då med väldigt små marginaler – vilket ofta är till hennes absoluta nackdel mot tuffare motståndare.

Stosur är normalt inte en överdrivet bra grässpelare men har verkligen övertygat hittills. Det som imponerar mest är hennes spel framme vid nät. Vann poängen 19 av de 26 tillfällen hon sökte sig fram till nät i första omgången – 12 av 12 i andra.

Hennes variation och tempoväxlingar har dessutom pressat fram misstag från Lisicki förr, och på gräs har Stosur 2-0 i inbördes möten (4-1 totalt).

Mycket talar för en ny seger i raka set för Stosur.

* * *

Dagen bjuder på fler godbitar: Igor Sijsling mot Ivan Dodig. Oddsen där är riktigt jämna. 1,90 på både på Bet365, medan Unibet ger Sijsling 2,05. Till exempel.

Tror på Sijsling där. Har sett enormt bra ut hittills under grässäsongen (det vill säga i Queen’s Club Championship förrförra veckan och här i Wimbledon). Dodig är visserligen en skicklig grässpelare, men tycker att Sijsling är favorit på förhand. Riktigt god chans för holländaren att ta sig till sin första Grand Slam-åttondelsfinal i karriären.

Även Mikhail Juzjnyj mot Viktor Troicki är hyfsat intressant. Normalt ska Troicki vara chanslös mot Juzjnyj på gräs, men ryssen har inte övertag hittills.

Även Juan Mónaco mot Kenny de Schepper har potential. Matchen i sig blir förmodligen inte så mycket att hänga i julgranen, men tycker att de Schepper har skrällpotential.

Mónaco imponerade inte mot Rajeev Ram i andrarundan. de Schepper halkade visserligen vidare på ett bananskal i och med Marin Cilics walk over, men det är å andra sidan en chans som han säkerligen vill ta vara på. Särskilt med tanke på att Mónaco inte direkt är någon grässpelare av rang.

Vidare har vi Feliciano Lopez mot Tommy Haas. Den unge veteranen mot den gamle. Haas leder med 2-0 i inbördes möten, 1-0 på gräs, men de har inte mötts sedan Halle 2004. Nästan tio år sedan.

Lopez är alltid ett hot på gräs och har sett enormt stabil ut hittills. Bärgade som bekant titeln i Eastbourne förra veckan och slog sedan finalisten Gilles Simon igen i första omgången (den här gången i raka set). Paul-Henri Mathieu bröt dock i andra set i omgång två på grund av skada.

Känns som en väldigt öppen match. Haas är en grymt bra grässpelare, som dock inte fått resultaten med sig i Wimbledon de senaste åren. 2,75 i odds på Lopez tycker jag dock är i högsta laget. Kan mycket väl bli en femsetsrysare det här.

I övriga matcher bedömer jag skrällchanserna som små. 3,25 i odds på Andreas Seppi mot Kei Nishikori är visserligen rätt så lockande. Seppi har presterat överraskande bra på gräs de senaste åren och Nishikoris enkla segrar har mycket med enkel lottning att göra. Han är inte en så bra grässpelare som det där oddset låter påskina. Och Lukasz Kubot är knappast chanslös mot Benoit Paire. Skrällvarning där.

Ernests Gulbis mot Fernando Verdasco gick jag igenom i går. Tror fortfarande på seger för Verdasco men hoppas på Gulbis. Vore kul om fler ynglingar tar sig långt i årets Wimbledon.

På damsidan tycker jag att Klara Zakopalova har en liten chans att skrälla mot Li Na. Världssexan har imponerat hittills, men svackorna kan komma plötsligt. Zakopalova har kapacitet att både hänga med i spelet och stressa henne till misstag.

Överlag kvalitativ matchdag, med andra ord.

Vädret fortsätter sätta sin prägel på årets tredje Grand Slam-turnering.

Precis som i går tvingades ett gäng matcher avbrytas – men en hel del även avslutas.

Jerzy Janowicz var överlägsen Nicolás Almagro. Det började visserligen inte så bra för polacken, som blev bruten i sitt allra första servegame – men därifrån ångade han på som en ostoppbar bulldozer genom resten av matchen.

Slog andraservar i 200 km/h, pressade Almagro flera meter bakom baslinjer med välriktade projektiler och lurade honom ner på nät med sina patenterat irrationella stoppbollar.

Att serva så hårt, precist och oförutsägbart som Janowicz gör är givetvis imponerande, men allra mest imponerande var hans sätt att dra nytta av Almagros begränsade rörlighet på underlaget med balanserad defensiv och skoningslös offensiv.

Så pass att tvivlen började ploppa upp som små svampar i huvudet på spanjoren. Det räckte med att han svajade i totalt tre servegame (ett per set) för att Janowicz skulle bärga den här tillställningen i raka set: 7-6(6), 6-3, 6-4. Dessutom efter att först ha vänt 1-4 i första set och sedan 3-5 i tiebreaket.

När 22-åringen servar så här extremt bra, som han gjorde i Paris Masters i höstas, är han livsfarlig på gräs, eftersom han dessutom rör sig väldigt fritt och smidigt på gräset. De där stoppbollarna är dessutom smärtsamt effektiva mot spelare som är betydligt mer obekväma på underlaget.

Almagro är dessutom inte den snabbaste på touren och har stora problem när han inte får tillräckligt med tid att förbereda sig.

Fortsätter Janowicz prestera på den här nivån kan han nå långt i den här turneringen.

Men Jürgen Melzer står i hans väg i åttondelsfinalen. På sätt och vis en svårare prövning än dagens mot Almagro. Spanjoren behövde han främst besegra på det mentala planet – det spelmässiga övertaget hade han redan.

Mot Melzer är oddsen något jämnare. Österrikaren är en grymt mycket bättre returnerare och är bra på att förstöra sin motståndares matchrytm.

Blev som väntat en förhållandevis enkel seger för honom mot Roger Federers baneman Sergej Stakhovskij. Blev lite förvånad över att Stakhovskij spelade så mycket serve & volley som han gjorde. Lika effektiv som den taktiken är mot svaga returtagare, lika ineffektiv är den mot skickliga returtagare som Melzer.

Han vann ändå ett set, Stakhovskij: 6-2, 2-6, 7-5, 6-3. Tycker att Melzer själv summerade matchen väldigt bra:

– Jag gick ut där och visade för honom att jag inte är Roger Federer, att jag kan returnera hans servar och tvinga honom att spela svåra volleyslag. Det var mitt mål. I seten jag vann utförde jag den bra; i setet jag förlorade returnerade jag fruktansvärt. Jag tänkte inte så mycket på vem han slog i förra rundan. Jag spelade mot honom och inte Roger.

Han fortsätter med att utmejsla strategin mot Janowicz, vilket även den bygger på returtagandet – försöka hitta ett mönster och få så många bollar som möjligt i spel.

– Vanligtvis har jag ingenting emot att spela mot servekanoner, säger han.

Kanske inte helt sant. Lyckades bara ta tre set mot Andy Roddick på tio matcher (10-0 i inbördes möten för Roddick, 23-3 i set). Har plusstatistik på till exempel Milos Raonic, Ivo Karlovic och John Isner, men inte förkrossande.

Janowicz kommer att bli en riktigt svår nöt för Melzer att knäcka, men det lär inte bli någon promenadseger för polacken.

* * *

Tommy Robredo kämpade på riktigt bra, det måste man ge honom. Inte förrän i matchens allra sista game, när Andy Murray servade för matchen, insåg spanjoren att loppet var kört.

Den där kämpasegern ska han ha all cred för, men jisses vad stabil Murray är nu. Robredo ska så klart inte utgöra något hot mot världstvåan på gräs, men ändå. Det är inte bara det rent spelmässiga som imponerar (han är helt sanslöst balanserad, perfekt avvägning mellan taktiskt minutiös percentage tennis och offensiv press) utan även hans fokus.

Tycker att han har haft grymt fokus under hela Wimbledon. Blev bara bruten en gång i kväll, och hade endast totalt tre breakbollar mot sig.

6-2, 6-4, 7-5 känns i underkant, men Robredo slet verkligen hund i tredje set. Blott fem poängs marginal i det setet: 32-27 till Murray.

Murray möter hur som helst Mikhail Juzjnyj eller Viktor Troicki i åttondelsfinalen. Troligen Juzjnyj. Har svårt att se Troicki rubba Juzjnyj på gräs. Ryssen svajade visserligen ordentligt mot Vasek Pospisil i andra omgången (låg under med 2-4 i femte set innan han vaknade till liv och körde över 103-rankade kanadensaren), men borde ha återhämtat sig efter den dippen.

Kan bli en riktigt intressant match – och Murrays första riktiga utmaning.

* * *

David Ferrers tredjerunda var inte helt smärtfri. Tappade andra set mot Roberto Bautista-Agut och pressades till tiebreak i tredje: 6-3, 3-6, 7-6(4), 7-5.

* * *

Fler toppseedade spelare faller som äpplen ur turneringsträdet. I dag var det världssjuan Angelique Kerbers tur att åka på en stjärnsmäll mot Kaia Kanepi: 3-6, 7-6(6), 6-3.

Kanepi är visserligen allsidig vad gäller underlag, men har hämmats oerhört av skador det senaste året. Tvingades stå över Wimbledon och US Open 2012 och årets Australiska öppna. I Franska öppna nådde hon andra omgången.

Lite överraskande, måste jag säga. Hade högre förväntningar på Kerber, men hon verkar inte riktigt kunna hitta tillbaka till storformen från förra säsongen.

Bara fyra av de topp 10-seedade spelarna på damsidan har tagit sig till tredje omgången. Det sämsta Grand Slam-resultatet för topp 10-spelare under hela Öppna eran.

* * *

Hemmahoppet Laura Robson fick som väntat inga större problem mot 117-rankade Mariana Duque-Marino efter sin skrällseger över Maria Kirilenko i första omgången: 6-4, 6-1.

* * *

Matchen mellan framtidslöftet Grigor Dimitrov och 55-rankade Grega Zemlja bröts i går, vid ställning 6-3, 6-7(4), 6-3, 4-6, 8-9.

Dimitrov höll sin serve med enorma bekymmer (låg först under med 0-30 och tvingades sedan rädda tre matchbollar) till 10-10. I nästa servegame lyckades dock Zemlja förvalta sin totalt sjätte matchboll.

Inte särskilt förvånande att Dimitrov var bäst både spelmässigt och poängmässigt (195-183 i poäng totalt, till exempel) men aldrig när det poängen hade som allra störst betydelse. Förvaltade bara två av 18 breakbollar (mot Zemljas 2-10). Oerhört svagt.

Precis som i Queen’s Club Championships för ett par veckor sedan tryckte han dessutom ofta till för hårt i sin forehand, särskilt i slutet av seten. Backhanden har blivit bättre på sistone men är fortfarande ganska opålitlig. Mycket han behöver jobba på: backhanden, kylan, vinnarinstinkten, men framför allt – det taktiska. Han är så ofattbart ensidig och lättläst i sitt taktiska spel. Måste åtgärdas.

Zemlja möter Juan Martín del Potro i tredje omgången. Argentinaren har sett stark ut hittills, så slovenen borde inte utgöra ett särskilt stort hot mot honom.

* * *

Alexandr Dolgopolov smyger fram under radarn. Nu är inte Santiago Giraldo särskilt skräckinjagande på gräs, men 6-4, 7-5, 6-3 är ett bra resultat för 24-åringen – som äntligen börjar hitta formen på gräs.

Har tveklöst skrällpotential mot David Ferrer i tredje omgången.

* * *

Tommy Haas är klar för tredjerundan efter två raka respass redan i första omgången i Wimbledon (2012 och 2011, stod över 2010 och gick till semifinal 2009). Slog 151-rankade Jimmy Wang i raka set: 6-3, 6-2, 7-5. Kan bli en riktigt intressant match mot Feliciano Lopez.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR DU HÄR

Hände inte så jättemycket i går. 19 av totalt 28 singelmatcher (både herr och dam) slutade med seger i raka set. Två matcher avbröts på grund av skada (Michael Llodra bröt mot Andreas Seppi efter ett set, Paul-Henri Mathieu kastade in handduken efter nästan två set mot Feliciano Lopez).

Enda riktiga ”skrällen” var att Igor Sijsling besegrade Milos Raonic i raka set: 7-5, 6-4, 7-6(4). Ingen vidare skräll, dock. Höll Sijsling som klar favorit i den matchen. Mycket bättre på gräs och har presterat bra i år. Var giftig redan i Queen’s Club Championships för ett par veckor sedan.

Med andra ord: Seger i raka set för Novak Djokovic, Juan Martín del Potro, Richard Gasquet, Kei Nishikori och Kevin Anderson. Bland andra.

I dag har vi däremot en del potentiellt intressanta matcher att se fram emot. Låt oss ta en titt:

* * *

NICOLÁS ALMAGRO (15) – √ JERZY JANOWICZ (22)

Almagro är faktiskt högoddsaren i den här matchen, enligt oddssättarna. Inte speciellt konstigt. Janowicz har verkligen sett grym ut här i Wimbledon. Almagro har dansat vidare lite under radarn, utan att imponera.

I Australiska öppna tidigare i år blev det seger i raka set (två i tiebreak) för Almagro. I dag är förutsättningarna annorlunda.

Dels tycker jag att underlaget gynnar Janowicz och missgynnar Almagro. Spanjoren får visserligen hög utdelning på sin serve, men har mycket svårare att hänga med i spelet än på grus och hardcourt.

Att säga att serven blir nyckeln för båda vore årets underdrift. Lär bli minst en eller ett par tiebreaks även i den här matchen, och där kan vad som helst hända. Tycker att polacken borde kunna utnyttja Almagros svaga psyke bättre den här gången. Hade han inte vikt ner sig totalt i tredje set i Melbourne så hade spanjoren mycket väl kunnat bjuda på en del förödande formdippar och på så vis släppt in Janowicz i matchen.

Tycker att Janowicz har en riktigt god chans att ta sig vidare till åttondelsfinal. Att han inte fick fullfölja matchen mot Radek Stepanek (bröt efter bara ett set på grund av skada) kan ligga honom i fatet, men borde inte spela så överdrivet stor roll. Känns som att han är tillräckligt inspelad på gräset.

* * *

√ PETRA KVITOVÁ (8) – EKATERINA MAKAROVA (25)

Två talangfulla ”leftys” med imponerande triumfer i bagaget. Kvitová vann som bekant Wimbledon 2011, och trots att Makarova aldrig vunnit några av de finaste titlarna så har hon besegrat toppnamn i de stora turneringarna (slog Serena Williams i Australiska öppna 2012, nådde kvarten i Melbourne i år och är en av blott tre spelare som slagit Victoria Azarenka i år).

Makarova brukar helt enkelt spela som bäst när det vankas tufft motstånd.

Båda har vapnen för att dominera i egen serve och kan döda poäng framme vid nät. Kvitová är dock känd för sina plötsliga och obegripliga fromsvackor, som gett både henne och experterna huvudvärk genom åren.

2-1 i inbördes möten till Kvitová. 1-1 på gräs, båda i Eastbourne. Om Kvitová spelar på topp håller jag henne som klar favorit, men har hon en dålig dag på jobbet hänger hon löst. Makarova är inte en spelare man kan underprestera mot och ändå vinna.

Tror på en jämn match, potentiell tresetare. Alltid riskfyllt att tippa Kvitová, men det går inte att blunda för att hon borde vinna den här matchen – om hon bara inte glömmer huvudet i omklädningsrummet.

* * *

√ JÜRGEN MELZER (37) – SERGEJ STAKHOVSKIJ (116)

Roger Federers baneman Stakhovskij mot irrationella – och ofta underskattade – Melzer.

Forna världsåttan Melzer är en ganska allsidig spelare. Har skördat flest framgångar på hardcourt och grus, men är också en kompetent grässpelare. Slog ut gräsräven Feliciano Lopez i tredjerundan i Wimbledon 2010 och har två Wimbledontitlar i dubbel (2010-2011, den ena i mixed).

Spelar oftast från baslinjen men är inte främmande för att söka nätet. Har väl inte den tyngsta serven på touren direkt, men hans sliceserve är effektiv på gräs. Även backhandslicen biter bra på underlaget.

Blir intressant att se vad Stakhovskij kan åstadkomma. Inte så säker på att han kommer spela lika mycket serve & volley som mot Federer, och det gör han i så fall rätt i – Melzer är en skicklig returtagare som nog kan ställa till det ordentligt för ukrainaren om han svajar i egen serve.

Ser ut som att Stakhovskij är knapp favorit enligt oddssättarna. Inte så konstigt efter skrällen mot Federer, men själv tror jag Melzer tar hem det här. Nu var det visserligen så att Fabio Fognini inte direkt imponerade i första omgången, men österrikaren var solid både mot honom och Julien Reister i andrarundan (seger i fyra set mot båda).

Melzer har dessutom större erfarenhet. Lägg därtill att Stakhovskij förmodligen inte riktigt landat efter skrällen i onsdags och sannolikt kommer känna en viss press på sig att inte låta sig bli överkörd direkt i omgången därpå, som så många andra före honom (Lukas Rosol blev till exempel krossad av Philipp Kohlschreiber i Wimbledon 2012, efter att ha chockbesegrat Rafael Nadal).

Så, i den här matchen tror jag på Melzer.

* * *

ERNESTS GULBIS (39) – √ FERNANDO VERDASCO (54)

Precis när man trodde att Verdasco gjort sitt på touren efter en nästan årslång och avgrundsdjup svacka går han som från ingenstans och hittar formen. Såg riktigt bra ut i Eastbourne där han slog Alexandr Dolgopolov och Albert Ramos innan det blev torsk mot landsmannen Feliciano Lopez.

Har dessutom slagit Xavier Malisse och Julien Benneteau i Wimbledon. Det är imponerande, trots att Benneteau inte riktigt hittat formen igen efter skadan i Franska öppna.

Gulbis hann aldrig riktigt imponera mot Jo-Wilfried Tsonga innan fransmannen tvingades kasta in handduken och jag tycker ärligt talat att det är svårt att bedöma hans form. Segern i raka set mot Edouard Roger-Vasselin i öppningsmatchen var på sätt och vis övertygande, eftersom R-V är en kompetent grässpelare.

Men Verdasco i så här bra form är något helt annat.

Det lär bli en jämn tillställning. Båda har ett stort spel i sig men brukar hämmas av mentala härdsmältor. Om Gulbis kan hålla känslorna i styr tycker jag ändå att han borde hållas som favorit. Han har så sjukt hög kapacitet när han inte underpresterar.

Vanskligt att tippa vinnare, och runt 2,10 på Verdasco är onekligen lockande. Men någonstans vill jag nog se att Gulbis och ett gäng andra ynglingar tar klivet in i hetluften på allvar och går långt i en Grand Slam.

Det säger hjärtat. Hjärnan? Att Verdasco är svårslagen när han är i bra form och att det är alldeles för lätt att få Gulbis i gungning på det mentala planet.

Tolvfaldiga Grand Slam-mästaren Rafael Nadal föll mot 135-rankade Steve Darcis i första omgången.

Världssjuan Jo-Wilfried Tsonga tvingades bryta sin match mot 39-rankade Ernests Gulbis på grund av skada efter tre set.

Knäskadan som Victoria Azarenka ådrog sig i måndags var värre än befarat och världstvåan lämnade walkover mot 166-rankade Flavia Pennetta.

Världstrean Maria Sjarapova halkade och snubblade och förbannade gräset – sedan föll hon i raka set mot 131-rankade doldisen Michelle Larcher de Brito.

Men den riktigt stora skrällen kom nu på kvällen: 116-rankade Sergej Stakhovskij skickade ut regerande mästaren Roger Federer i fyra set – redan i andra omgången: 6-7(5), 7-6(5), 7-5, 7-6(5). I samma veva kom Federers svit på 36 raka Grand Slam-kvartsfinaler till ända.

Att Stakhovskij slog Federer med en befarat utdöd serve & volley-strategi var en ironisk twist som racketkonstnären lär drömma mardrömmar om.

Schweizaren spelade inte ens särskilt dåligt. 57 winners, bara 13 oprovocerade misstag, 80 procent vunna poäng i förstaserve, 50 procent bakom andraserve och 162-161 i poäng totalt (sett till enbart poängen vann Federer två set, Stakhovskij ett och ett slutade oavgjort) är verkligen inga dåliga siffror för världstrean.

Problemet för honom var att han inte hittade något effektivt sätt att komma åt Stakhovskijs serve. Federer är som bekant ingen stor returtagare, och det blev smärtsamt tydligt i dag. Hans chippar på backhandsidan var kanonmat för den vilt volleysluggande Stakhovskij, och att placera returnerna i mitten av banan var bara stundtals fruktsamt.

Matchen bjöd på blott tre servegenombrott. Två för Stakhovskij (det första i tredje set, det andra i fjärde) och en för Federer (i fjärde set).

När Stakhovskij tappade break och 3-1-ledning i det där fjärde setet kändes det som att meste mästaren skulle kunna dra nytta av den nervositet som smugit sig in under ukrainarens skinn och inleda en federersk upphämtning, men det här var helt enkelt inte schweizarens dag.

I tiebreak fick Stakhovskij minibreak med sig. Brände visserligen sin första matchboll i egen serve vid 6-4, men var sedan den kyligare av de båda i en lång duell i Federers serve.

Det var symptomatiskt för hela matchen: Stakhovskij var helt enkelt klart bättre i de mest avgörande lägena. Tappade räkningen på hur många gånger han räddade breakboll med antingen ess eller klockren volley.

Det här innebär att Federer är världsfemma när den nya världsrankningen släpps måndagen den 8 juli. Han tappar nämligen 1,955 poäng och landar på 5,785 totalt – färre än både Nadal och David Ferrer, oavsett hur Ferrer presterar i turneringen härifrån.

Sist världstrean åkte ut tidigare än kvartsfinal i en Grand Slam-turnering var i Franska öppna 2004, då han föll mot Gustavo Kuerten i tredje omgången.

Sist han åkte ut före kvartsfinalen i just Wimbledon var 2002, då Mario Ancic (efter matchen kallad ”Super-Mario”) skrällslog honom redan i första omgången. Sedan dess har han nått åtta finaler och två kvartar (vunnit totalt sju titlar).

Och nu föll han alltså mot en lirare som aldrig tidigare slagit en topp 10-spelare och som har 1-15 i matchfacit mot spelare rankade inom topp 25 under 2012 och 2013. Den högst rankade spelare han någonsin besegrat inför dagens match var då 18-rankade Marcos Baghdatis i New Haven 2010 (har också 2-0 i inbördes möten mot Janko Tipsarevic, men serben var som bäst rankad 50 vid dessa tillfällen).

Detta öppnar så klart för fjolårsfinalisten och hemmafavoriten Andy Murray, som på förhand hade en kvartsfinal mot Tsonga och en semi mot Nadal eller Federer att se fram emot. Efter dagens skrällar är den högst seedade spelaren på hans semifinalhalva 16-rankade Nicolás Almagro.

Och det gör det svårt att inte se Murray mot Novak Djokovic i finalen nästa söndag, men bollen är som bekant rund. Stakhovskijs seger, bland andra, bevisar för andra spelare att det faktiskt går att besegra de stora stjärnorna – särskilt i Wimbledon. Det har ett antal spelare lyckats visa prov på redan under Wimbledons tre inledande speldagar.

Eller vad sägs om de här skrällarna:

• 189-rankade Challenger-spelaren, och grymt underhållande, Dustin Brown slog ut forne världsettan och 2002 års Wimbledonmästare Lleyton Hewitt i fyra set: 6-4, 6-4, 6-7(3), 6-2. Spelade även han serve & volley, för övrigt.

• Talangen Ernests Gulbis ledde med 3-6, 6-3, 6-3 över Jo-Wilfried Tsonga när världssjuan tvingades kasta in handduken på grund av knäskada.

• 86-rankade Kenny de Schepper är klar för tredje omgången efter att världstolvan Marin Cilic tvingats lämna walkover med känningar i vänstra knäet.

• Veteranen Tommy Robredo slog ut gräsräven Nicolas Mahut (som bärgade sin första ATP-titel i karriären efter finalseger över världstian Stanislas Wawrinka i s’-Hertogenbosch i söndags) i raka set: 7-6(3), 6-1, 7-6(5).

• 196-rankade Petra Cetkovska krossade forna världsettan Caroline Wozniacki i raka set: 6-2, 6-2.

• Doldisen Michelle Larcher de Brito slog världstrean Maria Sjarapova i raka set: 6-3, 6-4.

Och detta är alltså endast onsdagens skrällar.

Tittar vi på lite fler siffror kan vi konstatera att Wimbledons två första omgångar har bjudit på inte mindre än tio skadeavhopp (tre i första omgången, sju i andra) – sju på herrsidan, tre på damsidan.

Av dagens totalt 32 matcher ställdes sju in, det vill säga 21 procent (tre walkovers, fyra brutna under spelets gång). Värst var det på herrsidan, där 31 procent av matcherna aldrig fullbordades (två walkovers).

Många skyller på att gräset är alldeles för halt (den kalla engelska våren har lyfts fram som en potentiell orsak), men det förnekar arrangörerna bestämt:

”Det har varit ett stort antal skadeavhopp under The Championships i dag och vi lider med alla spelare som drabbats. Det finns flera orsaker till avhoppen och det finns de som hävdar att det är på grund av banorna. Vi har ingen anledning att tro att så är fallet. Många spelare har tvärtom berömt oss för banornas goda skicka”, säger turneringsdirektören Richard Lewis.

Han fortsätter:

”Förberedelserna har genomförts med samma pedantiska noggrannhet som föregående år och det är vida känt att gräsunderlag tenderar att vara mer frodig i början av tävlingen. De faktiska bevisen, som kontrolleras av utomstående, pekar på att banorna är nästan identiska i jämförelse med förra året och så torra och fasta som de ska vara.”

Det är möjligt, och arrangörerna ska givetvis ges the benefit of the doubt tills motsatsen bevisats, men visst är det väldigt märkligt att fler skadat sig under Wimbledons tre första dagar i år än under hela turneringen förra året?

Konkreta siffror:

• Wimbledon 2012: Totalt sju skador (fem på herrsidan, två på damsidan). Fem av dem i första omgången (fyra herrar, en dam), en i andra (herr) och en i tredje (dam).

• Wimbledon 2013: Totalt tio skador (sju på herrsidan, en på damsidan). Tre i första omgången (två herrar, en dam) och sju i andra (fem herrar, två damer).

Något står inte rätt till i Bumbledon.

Förlåt, Wimbledon.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR