http://www.youtube.com/watch?v=xsa3644P7hc

Skrällarna (och ”skrällarna”) har duggat relativt tätt i Indian Wells under slutet av veckan. Vi kastar oss över dem utan vidare omsvep.

* * *

37-rankade Kevin Anderson bärgade turneringens första stora skräll när han i går skickade ut världsfyran David Ferrer: 3-6, 6-4, 6-3.

En smula överdrivet att påstå att det var väntat, men särskilt överraskande var det verkligen inte. Ferrer såg inte alls bra ut på favoritunderlaget grus i Acapulco i förra veckan, finalplatsen till trots (där han blev överkörd av Rafael Nadal).

Börjar han till sist bli lite sliten efter det hårda matchandet de senaste åren? Ja, det verkar onekligen så. Ganska logisk formdipp där, kan tyckas, med tanke på hans makalösa 2012.

Ferrer är för övrigt den tredje topp 5-spelaren Anderson besegrat under sin karriär. Han slog Novak Djokovic i Miami 2008 och Andy Murray i Toronto 2011. Inför matchen hade han elva raka förluster mot topp 10-spelare (den senaste mot Tomás Berdych i Australiska öppna).

– Det var fantastiskt. Att slå en av världens fem bästa spelare är alltid en underbar känsla, och speciellt en spelare som David som aldrig ger upp. Jag menar, han springer på allt och ger dig ingenting. Jag känner att jag förtjänade segern i dag, säger Anderson efter triumfen.

* * *

Forne världsettan Lleyton Hewitt tvingade den under säsongsinledningen så skadehämmade 15-rankade John Isner till tre set – och gick segrande ur striden: 6-7(6), 6-3, 6-4.

Det var alltså Hewitt och inte Isner som tappade noll (0) servegame under den drygt två och en halv timme långa matchen. 18 servess räckte därför inte för Isner, som själv blev bruten två gånger (men räddade sju breakbollar, mot Hewitts fyra).

Isner tappar nu många dyrbara rankningspoäng (nådde finalen förra året, bland annat efter seger över Novak Djokovic).

* * *

Pånyttfödde 67-rankade Ernests Gulbis ångar på i ATP-sammanhang. Mot världsnian Janko Tipsarevic blev det total kross: 6-2, 6-0. Matchen var över efter blott 48 minuter.

20-rankade Andreas Seppi, som slog 74-rankade Daniel Brands (7-5, 6-4), borde därför bli en munsbit för lettländaren. Att inte ge Gulbis wildcard, trots titeln i Delray Beach förra veckan, och i stället tvinga honom att kvala var måhända en miss från arrangören – men skönt att se att formen (och framför allt motivationen) håller i sig.

Inget jättestort tapp för Tipsarevic, som bara nådde tredjerundan förra året – men det kan räcka för att världstian Richard Gasquet (som slog Bernard Tomic: 7-6, 6-2) ska gå om på rankningen. Skiljer knappt 250 poäng mellan dem. Gasquet har redan försvarat sina poäng från ifjol och har goda chanser att höja potten.

Gasquet möter 24-rankade Jerzy Janowicz i nästa omgång. Janowicz bärgade en miniskräll mot David Nalbandian: 7-6(4), 4-6, 6-3. Inte särskilt oväntat.

* * *

57-rankade Jarkko Nieminen krossade forne världssjuan Fernando Verdasco fullständigt i sin andrarunda: 6-1, 6-0.

Att Verdasco passerat zenit i karriären är ingen hemlighet, men det här magplasket var kanske lite i värsta laget.

* * *

Gårdagens tveklöst märkligaste tillställning var den mellan 13-rankade Gilles Simon och 49-rankade Paolo Lorenzi.

Att Lorenzi brände tre matchbollar är kanske inte så uppseendeväckande. Däremot att han missade samtliga chanser att bärga seger från 5-1 i skiljeset, där han i praktiskt taget varenda game hade lägen att stänga matchen, det skulle jag nog vilja kalla en smula anmärkningsvärt.

Trots att man är en 31-åring som kanske inte lagt ner riktigt många timmar på träning som Djokovic, Nadal, Roger Federer eller Andy Murray. Nej, så många lägen får man bara inte bränna.

Simon ställs hur som helst mot landsmannen Benoit Paire, som besegrade 21-rankade Philipp Kohlschreiber: 6-4, 6-2. Blir intressant att se om Simon kan få revansch för förlusten i Montpellier. Paire leder med 2-0 i inbördes möten inför matchen.

* * *

64-rankade Leonardo Mayer fixade även han en miniskräll: 6-2, 6-3 mot 30-rankade Mikhail Jyzjnyj.

* * *

På damsidan har alla de högre seedade spelarna tagit sig vidare hittills. Svenska Sofia Arvidsson lyckades dock tyvärr inte följa upp sin seger i förstarundan (mot Laura Robson). Förlust mot Julia Görges: 6-3, 6-3.

* * *

19-åriga Sloane Stephens föll mot 37-rankade Urszula Radwanska. Det var oväntat, kan jag tycka. Och således gårdagens största skräll, tillsammans med 55-rankade Magdalena Rybakovas seger över 16-seedade Lucie Safarova: 6-2, 4-6, 6-4.

* * *

Vi behöver jag förresten nämna att Federer och Nadal vann sina respektive öppningsmatcher? Ja, okej då. Federer bärgade en enkel seger över Denis Istomin (6-2, 6-3) medan Nadal fick slita i första set mot amerikanske framtidslöftet Ryan Harrison (7-6, 6-2).

Lite synd att Istomin fick en så tuff öppningsmatch, kan jag tycka. Han har ju tillryggalagt en väldigt stark säsongsinledning. Hade varit kul att se honom någon eller några rundor till i Indian Wells.

Julien Benneteau för övrigt i raka set mot Ivan Dodig: 6-4, 6-2. Det ser nog Federer som lite av en lättnad.

* * *

Minns ni förresten den här tweeten som jag slängde ur mig i går, strax före läggdags?

(Kommer säkert vakna upp till en ny flopp från Goffin, som salt i såren.)

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) March 10, 2013

Tja, det blev mycket riktigt så. 4-6, 2-6 mot Florian Mayer. Vilket innebär att 54-rankade 22-åringen nu har 3-8 i matchfacit så här långt i år.

Han kan ju bättre än så, det borde vi vara överens om. Men det är samtidigt inte speciellt konstigt att det går trögt i början när man lämnar Challenger-touren och försöker satsa uteslutande på ATP.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Den åttafaldige Grand Slam-vinnaren Jimmy Connors, 60, har lanserats som det stora dragplåstret inför årets Kings of Tennis, tillsammans med landsmannen och forne rivalen John McEnroe, 54.

Men legendaren tvingas nu lämna dystra besked till sina svenska fans: Han kommer inte.

Anledningen är att han fått känningar i sin tidigare opererade höft, skriver arrangören av Kings of Tennis (som drar i gång tisdagen den 12 mars i Stockholm Waterfront Congress Center) i ett pressmeddelande.

”– Det är naturligtvis väldigt tråkigt eftersom så många hade sett fram emot att se honom här i Stockholm, säger turneringschefen Thomas Enqvist. Han försökte in i det sista, men eftersom han har en så professionell inställning, ville han inte komma hit utan att vara 100% redo för matchspel, fortsätter han.

– Jag såg verkligen fram emot att komma tillbaks till Stockholm och Sverige och visa upp att jag forfarande är i god form, säger den forna världsettan Jimmy Connors, som så sent som 1991 var i semifinal i US Open”, skriver arrangören i pressmeddelandet.

Fransmannen Henri Leconte, 49, eller australiern Pat Cash, 47, kommer att ersätta Connors. Besked kommer att meddelas under söndagen.

Sedan tidigare klara spelare är John McEnroe, Stefan Edberg, Mats Wilander, Magnus Larsson och Mikael Pernfors.

Vi tog en titt på herrarnas lottning i Indian Wells Masters i går. I kväll är det således dags för damernas.

ÖVRE HALVAN

Ingen överdrivet läskig lottning för förstaseedade världstvåan Victoria Azarenka, får man lov att säga. Vägen till först och främst åttondelsfinal ligger vidöppen, och väl där möter hon förhoppningsvis Sloane Stephens. Nu ska vi inte ha alldeles för höga förväntningar på den talangfulla 19-åringen, men det vore onekligen den mest intressanta matchupen.

Och i kvarten då? Caroline Wozniacki, Nadia Petrova? Troligtvis, och framför allt Wozniacki har ingenting att sätta emot Azarenka i dagsläget. Möjligen Petrova, beroende på vilken form hon visar upp i Indian Wells.

I semin hoppas i alla fall jag se Angelique Kerber, men det är inte helt troligt med tanke på hennes usla form så här långt i år. Hon tog sig till semifinal förra året och borde på papperet göra det igen med tanke på den relativt enkla lottningen, men som sagt – hon har inte direkt övertygat under säsongsinledningen och har dessutom plågats av skada.

På den här sidan blir det intressant att se vad Mona Barthel kan ställa till med. Eller 21-åriga Bojana Jovanovskij. Blev visserligen respass i första omgången förra året, men visst borde hon kunna ta sig förbi 95-rankade 19-åringen Garbine Muguruzu i årets öppningsmatch.

I semifinalen kan Azarenka mycket väl ställas mot Ana Ivanovic, som trivs i Indian Wells. Hon har spelat två finaler här (seger 2008, förlust 2009) och var framme i semifinalen så sent som förra året.

Mona Barthel hade oturen att möta Azarenka redan i andra omgången förra året, men i och med sin betydligt mer gynnsamma i år tycker jag att åtminstone en kvartsfinal inte är för mycket begärt.

I skrivande stund vann dessutom allas vår Sofia Arvidsson sin öppningsmatch mot Laura Robson: 2-6, 7-6(2), 6-1. Mycket glädjande! Hon borde nu ha en god chans att slå Julia Görges i nästa runda, trots att hon har 0-2 i inbördes möten – och lär vid seger där ställas mot Petrova. Kan bli intressant.

De går vidare till semifinal: Victoria Azarenka, Ana Ivanovic.
Skrällvarning: Mona Barthel, Sloane Stephens.
Bubblare: Nadia Petrova.

Hon går vidare till final: Victoria Azarenka.

UNDRE HALVAN

Här har vi ett riktigt getingbo. På ena sidan världsfyran Agnieszka Radwanska, världssjuan Petra Kvitová, 14-rankade Dominika Cibulkova och 15-rankade Maria Kirilenko.

På den andra världstrean Maria Sjarapova, världsåttan Sara Errani och världselvan Marion Bartoli.

Däremellan ett knippe spelare med skrällpotential: Jelena Jankovic, Svetlana Kuznetsova, Roberta Vinci, Sorana Cirstea och Lesia Tsurenko.

På ena sidan ställs sannolikt formstarka Kvitová mot Radwanska, med chans för repris på deras drabbning i Dubai (6-2, 6-4 till Kvitová). Om nu inte Kvitová tappar huvudet på vägen mot, säg, Cibulkova. Som i Sydney (1-6, 1-6).

På andra sidan lär Sjarapova med största säkerhet knipa semifinalplatsen. Efter en kvartsfinal mot Sara Errani. Eller varför inte Jelena Jankovic? Har visserligen inte presterat här de senaste två åren, men vann här så sent som 2010.

Johanna Larsson vann sin öppningsmatch mot Timea Babos och möter Anastasia Pavlytjenkova i nästa runda. Där tar det troligtvis stopp för Sverigetvåan.

De går vidare till semifinal: Petra Kvitová, Maria Sjarapova.
Skrällvarning: Dominika Cibulkova, Maria Kirilenko, Marion Bartoli.
Bubblare: Sara Errani, Jelena Jankovic.

Hon går vidare till final: Maria Sjarapova.

FINALEN: Sjarapova besegrar Azarenka.

Riktigt svårt att tippa en eventuell final mellan Azarenka och Sjarapova, tycker jag. Framför allt för att Sjarapovas dagsform spelar en så oerhört stor roll i allmänhet – och mot Azarenka i synnerhet.

Tycker ändå att hon överlag sett stark ut i år, och Indian Wells/Miami är två turneringar där hon åtminstone brukar gå långt (och då krävs bara det där lilla extra för att gå hela vägen, vilket Sjarapova inte alltid men stundtals har).

Måste jag välja en spelare som mest troligt åker ut före finalen av dessa båda måste jag å andra sidan säga Sjarapova. Lite märkligt kan tyckas, men jag tror helt enkelt att världstrean ror titeln i land om hon bara tar sig till final.

Hon måste bara passa sig för speed bumps på vägen dit.

Och förresten: Serena Williams har ju bojkottat Indian Wells sedan 2001, då systern Venus Williams drog sig ur deras semifinal fyra minuter före matchen – och Serena därefter buades ut i finalen mot Kim Clijsters – men det visste ni väl redan.

De har inte mötts i en kvartsfinal (eller tidigare) på nio år.

Men nu kan det alltså vara dags igen.

Vi pratar förstås om rivalerna Roger Federer och Rafael Nadal.

Nadal som pulvriserade landsmannen David Ferrer i finalen i Acapulco förra veckan (6-0, 6-2), Federer som förlorade mot Tomás Berdych i Dubai-semifinalen.

Att Nadal bestämt sig för att ställa upp i Indian Wells Master beror enligt egen utsaga på att knäna känns tillräckligt rehabiliterade för att kunna testas på hardcourt. Sanningen är förmodligen att det har en hel del att göra med det jippo han just nu deltar i, tillsammans med bland andra Juan Martín del Potro och legendaren Pete Sampras, i New York.

Men, det är givetvis glädjande att äntligen se hans namn i startfältet i en större turnering. Nu hoppas vi bara att han faktiskt spelar också. Vilket han sannolikt gör (men jag förvånas inte om han hoppar av under resans gång, som i Miami Masters förra året).

Med det sagt: Låt oss nu i vanlig ordning ta en titt på nämnda startfält (Indian Wells Masters har en draw på 128, by the way):

ÖVRE HALVAN

Novak Djokovic har väl fått en glidarlottning, om man nu vill svänga sig med sådana ord. Ställs inte för något överdrivet stort hot förrän i kvartsfinalen, där Jo-Wilfried Tsonga eller Milos Raonic kan vänta. Tsonga har han sju raka segrar mot (9-5 totalt i inbördes möten) och Raonics form har verkligen inte varit att lita på hittills under året.

Marin Cilic huserar också i Djokovics sektion, men inte heller han har hittat formen ordentligt.

Några skrällvarningar? Nja. Grigor Dimitrov får tack vare lottningens omfång en bye till andrarunda, vilket är trevligt, men längre än till en tredjerunda tar han sig så klart inte. Personligen hoppas jag att Jack Sock besegrar den kvalspelare (ännu inte klart vem) han möter i första omgången, för en batalj mot landsmannen i Sam Querrey i andra. Ska också bli intressant att se vad Marinko Matosevic har att komma med, om han nu lyckats skaka av sig skadan han ådrog sig i Memphis.

Värt att notera är också att Mardy Fish gör sin comeback i Indian Wells, på den här halvan, efter sin långa sjukfrånvaro.

På andra sidan av halvan bär givetvis Andy Murray favoritskapet, och han är också den enda spelare som kan betraktas som en nitlott för Djokovic i lottningen. Har svårt att se hur del Potro ska kunna rubba någon av dessa båda herrar i nuläget, men en kvart mellan argentinaren och Murray kan bli intressant.

I övrigt är det Kei Nishikori jag tänker hålla ett extra öga på. Är ju som bekant rysligt farlig när han är i form, som i Memphis för ett par veckor sedan, men går tyvärr sönder titt som tätt. Vore intressant att se vad han kan ställa till med mot Murray i en eventuell åttondelsfinal. En tredjerunda mellan Nishikori och Dolgopolov tackar jag inte heller nej till, trots att Dolgopolov varit i katastrofalt dålig form på sistone.

Andra spelare som möjligen kan ställa till besvär är Nicolás Almagro, Tommy Haas och Jeremy Chardy, men jag håller det inte för troligt i dagsläget.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Andy Murray.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro, Kei Nishikori.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

Han går vidare till final: Novak Djokovic.

* * *

UNDRE HALVAN

Okej, det är alltså här det blir riktigt intressant. För första gången sedan Miami 2004 kan alltså Federer och Nadal mötas före en semifinal i dessa sammanhang (World Tour Finals ej inkluderat). Den gången, för nio år sedan, vann Nadal i raka set redan i tredje omgången (6-3, 6-3).

Repris i år? Knappast, men jag är övertygad om att Federer är ruskigt missnöjd med hur lotten fallit för hans del.

Om Nadals knä håller och han inte drar sig ur har han ytterst få potentiellt farliga hinder på sin väg. Marcos Baghdatis är ett av dem. Cyprioten har visserligen 1-7 i inbördes mot Nadal, men brukar kunna pressa spanjoren. Särskilt på hardcourt.

Den andra är Janko Tipsarevic. Serben har dock aldrig lyckats ta set mot honom på tre försök och har dessutom visat prov på bedrövlig form efter Australiska öppna.

Federer har en lite knepigare väg att vandra. Kan möta Julien Benneteau redan i tredje omgången och därefter fjolårsfinalisten John Isner. Sistnämnda är dock tveksamt. Tror inte att han tar sig förbi Stanislas Wawrinka, och i så fall är Federers biljett till kvarten säkrad.

Så, det stora numret är givetvis den eventuella kvartsfinalen mellan Federer och Nadal. Vem som skulle vinna den står skrivet i stjärnorna. Vi vet att Nadals formkurva är stigande – han rörde sig otroligt mycket bättre i Acapulco än Sao Paolo och Vina del Mar, var orubblig mot Ferrer i finalen och har den senaste tiden haft en bollträff som gör att han teoretiskt borde klara sig rätt bra på hardcourt – medan Federer haft något av en formsvacka sedan Australiska öppna.

Jag är ändå beredd att satsa mina slantar på att Federer kniper semifinalplatsen. Dels för att jag inte är säker på att Nadal faktiskt fullföljer sitt engagemang i Indian Wells, dels för att Federer faktiskt prioriterar den här turneringen. En motiverad Federer borde helt enkelt slå en ännu inte fullt återställd Nadal på hardcourt, lyder mitt enkla resonemang.

På andra sidan tycker jag att formstarke Tomás Berdych är solklar favorit. Ferrer hade varit det om det inte vore för att han faktiskt inte var överdrivet bra i Acapulco, finalplatsen till trots. Vissa frågetecken kring hans form just nu.

Richard Gasquet borde bli Berdychs kvartsfinalmotståndare.

Måste slänga in en brasklapp på båda halvor också: Eftersom kvalspelet pågår för fullt vet vi ännu inte vilka spelare som åker på jokrar som Ernests Gulbis (slog Edouard Roger-Vasselin i Delray Beach-finalen i söndags), Daniel Brands eller Ivo Karlovic.

Okej, inte överdrivet skräckinjagande kanske, men framför allt Gulbis har kapaciteten att göra lite skada på sin halva.

De går vidare till semifinal: Roger Federer, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Richard Gasquet, Julien Benneteau.
Bubblare: David Ferrer, Rafael Nadal.

Han går vidare till final: Roger Federer.

FINALEN: Djokovic besegrar Federer.

Damernas lottning tar vi en titt på i morgon!

16-årige Elias Ymer har vunnit sina 6 första rankningspoäng. Detta efter en imponerande insats i en Future-turnering (tennisens division tre) i portugisiska Faro.

Ymer inledde med att slå 350-rankade, femteseedade Enrique Lopez-Perez i tre set (4-6, 6-3, 6-2), och följde upp den segern med två i raka set: 7-5, 6-3 mot 912-rankade Andre Gaspar Murta och 6-1, 6-2 mot 311-rankade, tredjeseedade Steven Moneke.

I semifinalen blev rutinerade 231-rankade Pedro Sousa, som spelat drygt sju ATP-matcher under sin karriär, för svår: 1-6, 2-6.

Riktigt imponerande från en av Sveriges absolut mest lovande spelare (lillebror Mikael hör också till den kategorin). För att ge er lite perspektiv på exakt hur imponerande det här är så kan vi väl säga som så, att det här är segrar som skulle göra Sveriges just nu högst rankade spelare, Patrik Rosenholm, avundsjuk.

Och att göra det i sin blott andra proffsturnering (den första var Challengern i Eckental förra året; förlust mot Grega Zemlja) är så klart makalöst – och ger oss ytterligare ett kvitto på Elias Ymers enorma potential.

Nu hoppas vi att Elias lägger juniortouren bakom sig snart och börjar fokusera helhjärtat på Futures – och kanske Challengers. Där han hör hemma.

FOTNOT: Jag skrev av misstag att Elias mötte Rui Machado i semifinalen. Detta var felaktigt, då Machado spelade mot Niels Desein. Elias mötte alltså Pedro Sousa. Ber om ursäkt för missförståndet.

Han erbjöd tuggmotstånd, Tomás Berdych.

Men i slutänden stod Novak Djokovic där igen, med ännu en titel i packningen (fjärde i Dubai) – och 18 raka tävlingssegrar.

Berdych var den som inledde klart bäst och tog rättvist ledningen med 3-2 efter att ha förvaltat sin dittills enda breakboll.

Han kan vara otäckt bra när han spelar på topp, Berdych. Betydligt bättre än vad det svaga matchfacit mot Djokovic (1-13 efter dagens final) vittnar om.

Vid en helhetsbedömning är Djokovic väsentligt bättre på alla spelmässiga punkter utom en: serven. Visst, Berdych har också generellt ett tyngre grundspel, men det är inte nödvändigtvis ett övertag mot världsettan. Det är helt enkelt för svårt att slå igenom hans försvarsmur och på så vis slugga hem en seger.

Men han är också väldigt smidig och snabb för sin längd, och besitter ett stabilt försvarsspel. På senare år har han blivit betydligt rappare i löpningarna, särskilt i djupled (bortsett från när han måste backa tillbaka, det har han fortfarande stora bekymmer med). Han returnerar också helt okej, särskilt mot spelare som Djokovic, vars huvudsakliga styrka inte sitter i just serven.

Kombinera detta med en precision värdig en solid topp 10-spelare och ni förstår varför han varit världssexa/sjua under drygt två års tid.

När han spelar på topp har han den enormt fördelaktiga förmågan att kunna leverera stenhårda kontringsslag även från någon meter bakom baslinjen, vilket ger honom lägen att vända försvar till attack. Inte helt olikt Djokovic själv.

Det imponerande i dag var att han vårdade bollen så pass bra att han ofta fick chansen att gasa på och förvandla långa malande dueller till sluggerfester. Och det är i sluggandet som Berdych vinner många av sina poäng.

Problemet är bara att det är svårt att vinna tillräckligt många poäng på det viset mot en spelare som Djokovic. Det är ett slitsamt sätt att vinna. Kräver enorm fokus och fysisk styrka/uthållighet att i stort sett hela tiden ligga och pressa så där.

För det krävs nämligen tryck om man ska kunna rubba Djokovic från en passiv position. Det funkar liksom inte att bara fjösa över bollen och sedan stå två meter bakom baslinjen och vänta på nästa slag (jo, om man är snabb som en vessla, likt Andy Murray, men till och med han måste trycka till när han möter Djokovic).

Att Djokovic bröt tillbaka redan vid 4-3 handlade mest om slarv från Berdychs sida. Eller vad sägs om en helt horribel volley i nät? Kan noteras att han stod ungefär en halv meter från nätet… Det märktes hur som helst att Berdych redan då var aningen trött efter ett par långa dueller i gamet.

Han hängde sedan med fram till 6-5, 15-40 i egen serve, då han bjuder bort setet med ett dubbelfel. 7-5 och slagläge för Djokovic.

Vid 3-3 i andra set räddar sedan världsettan tre breakbollar, vilket Berdych uppenbarligen låter sig nedslås av. Han krånglar sig visserligen ur ett par svåra lägen men bjuder sedan på en ny totalt hårresande tabbe – när Djokovic har breakboll. Smashen går utanför. Ridå.

Djokovic svajar visserligen i nästa game, har både 0-30 och 30-40, men rider sin vana trogen ut stormen och bärgar sin totalt 37:e titel i karriären. Superserben har nu 13 raka tävlingssegrar i år (förlorade visserligen mot Bernard Tomic i Hopman Cup i januari, men det är ju något av en plojturnering).

I dessa sammanhang har han dessutom inte förlorat en match sedan Paris Masters i höstas, där han föll mot Sam Querrey i andra omgången.

Frågan är vem som ska stoppa honom i Indian Wells som drar i gång nästa vecka, med tanke på Roger Federers sviktande form, Andy Murrays sparsmakade schema (kan i och för sig vara ett genidrag att hoppa över Dubai, återstår att se) och Nadals tvekan om han över huvud taget kommer till start (troligen inte).

Det är givetvis för tidigt att spekulera i huruvida 2013 blir en repris av Djokovics magiska 2011, men det har onekligen börjat bra för världsettan i det avseendet. Inte bara på utan även utanför banan ser han hittills mycket mer ut som Novak anno 2011 än 2012.

Och inte är väl det särskilt konstigt. Med alla frågetecken runt Nadal hägrar ju hans efterlängtade Franska öppna-buckla i horisonten.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=ESVOTyHSEQM

Apopå Nadal så gjorde världsfemman en riktigt bra match mot vilt kämpande landsmannen Nicolás Almagro i nattens semifinaldrabbning i Acapulco: 7-5, 6-4.

Väldigt jämnt var det. Särskilt om man ser till statistiken. Siffrorna är nästan identiska.

• Försvaservar (i procent): 66-65.
• Vunna förstaservar (i procent): 73-73.
• Vunna andraservar (i procent): 50-50.
• Vunna poäng i servegame (i procent): 65-65.
• Vunna poäng i returgame (i procent): 35-35.

Det enda som skiljde, rent siffermässigt alltså, var breakstatistiken. Nadal räddade nämligen samtliga fyra breakbollar han hade mot sig och förvaltade själv två av sex. Nadal vann totalt 78 poäng – Almagro 73. En marginal på blott fem poäng, trots seger i raka set.

Samtidigt krigade Fabio Fognini till sig ett set mot David Ferrer: 6-3, 6-7(5), 6-1. Fognini är ju som bekant något av en bollkonstnär och borde egentligen kunna slå nästan vem som helst om han bara ville. Problemet är att han har ungefär samma arbetsmoral som Richard Gasquet och Ernests Gulbis hade för några år sedan. Bland annat.

Ferrer har inte sett helt klockren ut i Acapulco men borde rimligtvis ses som knapp favorit i finalen. Bettingfirmorna håller inte med och ger drygt 2,75 gånger pengarna på Ferrer.

Nu tycker jag visserligen att Nadal sett tillräckligt bra ut hittills i turneringen för att kunna bokföra sin 17:e seger över landsmannen. I Acapulco har han glidit på gruset på ett helt annat sätt än i Vina del Mar och Sao Paolo, och har därtill betydligt mer tryck i sina kontringsslag.

Men med tanke på att han är långt ifrån sin verkliga toppform, medan Ferrer överlag inlett säsongen nästan lika övertygande som han avslutade 2012, borde världsfyran i alla fall på papperet anses ha ett litet övertag.

* * *

I Delray Beach blev 102-rankade Ernests Gulbis i dag klar för sin första ATP-final sedan Los Angeles 2011, efter seger över veteranen Tommy Haas: 6-3, 4-6, 7-6(2).

I finalen väntar vinnaren i mötet mellan toppseedade John Isner och 105-rankade Edouard Roger-Vasselin. Isner, sin risiga form under säsongsinledningen till trots, tog en imponerande skalp mot formstarke titelförsvararen Kevin Anderson i kvartsfinalen natten till lördag: 6-2, 7-6(1).

Nej, det blir ingen drömfinal i Dubai. Okej, det där med ”drömfinal” är ju ett jäkla slitet uttryck, men ni fattar.

Det blir inte världsettan mot världstvåan. Det blir inte Novak Djokovic mot Roger Federer.

Det blir Novak Djokovic mot Tomás Berdych. Världssexan.

Detta sedan schweizaren tappat överläge med 1-0 i set och bränt tre matchbollar mot den respektlöse tjecken. Kunde tyvärr bara följa matchen sporadiskt och trodde väl i ärlighetens namn att det var klappat och klart när Federer förhållandevis enkelt bärgade första set, 6-4.

I andra set hamnade han dock tidigt ur fas, blev bruten vid 2-3 och gav således Berdych chansen att serva hem setet vid 5-3. Det misslyckades han dock med och det hela fick avgöras i tiebreak.

Och det var alltså här som Federer brände sina tre matchbollar, den ena i egen serve. Slutade så småningom 10-8 till Berdych, vilket gav världssexan ordentlig vind i seglen.

Han bröt schweizaren vid 2-2 i tredje set och höll fokus uppe ända in i mål. Han kunde till och med kosta på sig att bränna några break- och matchbollar på vägen. För när han skulle serva för matchen vid 5-4 var han kassaskåpssäker – och nollade världstvåan.

Berdych har nu vunnit fem av sina senaste åtta matcher mot Federer (Fed har 11-6 totalt).

– Han har ett väldigt tungt spel, en stor serve som kanske gör det svårare att spela mot honom på de snabba banorna än de långsammare. Man kanske kan flytta runt honom lite mer, men samtidigt har han mer tid på sig inför slagen och han har anpassat sig väl efter hur spelet utvecklats, säger en besviken Federer efter nederlaget.

– Jag lämnar så klart den här matchen med mycket ånger. Jag servade för matchen, hade chanser i början av andra set när han inte riktigt kommit in i matchen än. Det var några poäng där saker bara inte hände för mig, tillägger han.

Ja, att han nu misslyckats med att försvara sina titlar i både Rotterdam och Dubai borde oroa schweizaren en smula. De förlorade poängen innebär nämligen att världstrean Andy Murray plötsligt har läge att ta över hans plats som tvåa på rankningen redan i Indian Wells (men mest troligt sker skiftet i så fall i Miami).

Om Murray vinner Indian Wells, eller går till final medan Federer åker ur tidigt, är saken klar. Detta eftersom Murray fick respass redan i andra omgången förra året, vilket gav blygsamma 25 poäng – medan Federer, återigen, har en titel att försvara.

I Miami är förutsättningarna de omvända (Murray finalist förra året, Federer åkte ut i tredje omgången), men skotten har ändå goda chanser att gå om på rankningen om han misslyckas i Indian Wells.

På den övre halvan gick det lite lättare för Djokovic. Andra set blev visserligen en prövning på flera sätt. Först tog del Potro ledningen med 3-0 efter ett tidigt break, sedan bärgade Djokovic fem raka game – för att sedan bli bruten när han servade för matchen vid 5-3.

I efterföljande tiebreak visade dock Djokovic varför han är världsetta – och varför han inte förlorat en ATP-match sedan Paris Masters (mot Sam Querrey). Han har nu 27 segrar på sina 30 senaste matcher, och är hittills obesegrad i år.

I Dubai gick kvartsfinalerna precis som väntat. Busenkla segrar för samtliga seedade spelare:

• Roger Federer-Nikolaj Davydenko 6-2, 6-2
• Novak Djokovic-Andreas Seppi 6-0, 6-3
• Juan Martín del Potro-Daniel Brands 6-4, 6-2
• Tomás Berdych-Dmitry Tursunov 6-3, 6-2

Så har vi då två rafflande semifinaler att se fram emot: Federer-Berdych och Djokovic-del Potro.

En väldigt ofördelaktig matchup för Federer. Trots att han har två raka förluster mot del Potro tror jag faktiskt att han hellre mött honom. Berdych är helt enkelt överlag en jobbigare motståndare för schweizaren. Delvis för att världssexan inte har någon som helst respekt för världstvåan och dels för att han är jämnare i sitt spel.

del Potro måste liksom spela på sin absoluta topp under ganska stora delar av matchen för att kunna slå Federer, och ändå beror Federers förluster mot argentinaren ofta på att han själv slarvar och tappar fokus.

Berdych har måhända en något lägre högstanivå än del Potro, men betydligt högre lägstanivå, och han gör inte längre grova misstag på regelbunden basis (när han väl gör det kan det gå illa, som mot Jo-Wilfried Tsonga i Marseille, men det kräver också att motståndaren har tungan rätt i mun typ hela tiden). Det där stressar Federer.

Givet schweizarens stabilitet efter den nonchalanta öppningsmatchen mot Malek Jaziri – samt det faktum att Berdych rimligtvis borde vara sliten efter sitt tuffa spelschema – tror jag att Federer går vinnande ur den här bataljen. Han behöver ju egentligen bara hålla sig på en lagom hög nivå genom hela matchen och trötta ut Berdych.

Djokovic är nog mer nöjd med sin matchup. Han hade visserligen inte sett Berdych heller som något överdrivet stort hot, sluggers får sällan serben ur balans. Djokovic har hur som helst 7-2 i inbördes möten mot del Potro. Senaste förlusten kom i bronsmatchen i London-OS, där Novak uppträdde märkligt omotiverat (dessutom spelades ju OS på gräs, världsettans sämsta underlag).

Att del Potro enligt uppgift har skadekänningar i handleden gör inte heller saken särskilt bättre för argentinaren. Han kan möjligen plocka ett set, om i World Tour Finals, men mer än så bör det inte bli. Inte på hardcourt utomhus, mot världens just nu bästa tennisspelare.

Mycket talar alltså för en drömfinal mellan Djokovic och Federer i Dubai.

* * *

Inte heller i Acapulco bjöds vi på några skrällar: David Ferrer slog Paolo Lorenzi (6-3, 6-1), Nicolás Almagro slog Horacio Zeballos (6-3, 6-4), Rafael Nadal slog Leonardo Mayer (6-1, 7-5) och Fabio Fognini slog Santiago Giraldo (7-5, 6-4). Endast Fognini var knapp favorit i sin kvart, övriga tre var så stora favoriter att de inte kan ha inbringat många bettingslantar.

Nu ställs alltså Nadal mot sitt första riktigt potenta hot sedan comebacken drog i gång i början av februari. Kan inte påstå att jag låtit mig imponeras av gruskungen än, men visst har han sett klart bättre ut än i Vina del Mar och Sao Paolo.

Tillräckligt bra för att slå Almagro? Ja, förmodligen. Särskilt med tanke på att Almagro med största sannolikhet kommer att underprestera. Han är inte bra på att hantera press, världstolvan.

Till synes formstarke (och evigt oförutsägbare) Fabio kanske kan stressa Ferrer en smula. Om ens det. Han har vunnit blott ett set mot Ferrer på fyra matcher. Så sent som i förra veckan åkte han på en rejäl torsk mot spanjoren i kvarten (6-2, 6-1). Allt annat än seger för världsfyran är att betrakta som en skräll av sensationella mått.

* * *

Samtliga resultat:

Okej vänner, nu måste vi orera lite om Rafael Nadal och hans knän. Igen.

Det har säkert inte undgått de flesta av er att spansk media, närmare bestämt tidningen Marca, för några dagar sedan basunerade ut nyheten om att världsfemman står över både Indian Wells och Miami – årets två första Masters, som spelas på hardcourt.

Efter Marcas avslöjande har Nadal sedan gått ut och dementerat uppgifterna. Han säger att han ”älskar turneringen” men måste ”skydda sina knän och hålla sig frisk inför den europeiska grussäsongen”.

– Min ambition är att åka till Indian Wells. Det är sanningen för jag älskar turneringen och prioriterar att spela den. Men om jag inte känner mig bekväm i mitt spel och bestämmer mig för att vänta med hardcourts, så blir det så och då vilar jag inför resten av grussäsongen. Men i dag kan jag inte ge något svar, sade han under en presskonferens i Acapulco i tisdags.

Trots det sju månader långa uppehållet krånglar knäet fortfarande, enligt spanjoren.

– Även när knäet är perfekt så har jag dagar som är bättre än andra. Just nu har jag haft tre dagar då det känts bra och det gör mig glad, säger han.

Så, vad tror vi då?

Till att börja med kan det mycket väl vara så att Nadals dementi är helt korrekt. Kanske vill han spela både Indian Wells och Miami, men vet inte om han kan. Att han inte bestämt sig än.

Fine.

Men hur stor är chansen att han faktiskt gör det? Att han spelar båda är försvinnande liten. Ja, så liten att den är i det närmaste obefintlig.

Chansen att han spelar Indian Wells är faktiskt inte överdrivet mycket större. Trots finalen i Vina del Mar, titeln i Sao Paolo och några enkla segrar i Acapulco har Nadal sett långt ifrån återställd ut. Alltså långt ifrån. Att han ställer sig på Indian Wells hardcourt-bana under sådana förutsättningar är knappast troligt.

Och om han inte kommer till Indian Wells, då lär han inte heller åka till Miami. Delvis för att det bara skiljer två veckor mellan turneringarna.

Det enda vi egentligen hör Nadal prata om så att säga frivilligt, utan att få en konkret fråga om det, är att han siktar mot den europeiska grussäsongen och Franska öppna.

Den lilla konspiratorikern i mig börjar genast ana ett mönster och lägga pussel av de bitar som Nadal delar ut lite pö om pö.

Denne lilla konspiratoriker tror att säsongen 2013 kan gå till historien som säsongen då världens genom tiderna största grusspelare lade skorna och racketen på hyllan. Det känns helt enkelt som att Nadal och hans team har insett att det här inte håller längre. Att hans absolut bästa chans var att skippa operation och jobba mot en snabb återhämtning – för att han åtminstone ska kunna göra ett tappert försök att bärga sin åttonde titel på Roland Garros.

Möjligen lyckas han bita ihop och uthärdar ett år till (det vill säga ett Franskt mästerskap till). Och kanske försöker han sig också på att vinna Wimbledon igen.

Men att han över huvud taget ens kommer till start i US Open, det blir jag mer och mer tveksam till.

Nåväl. Timmen är sen och vi vet egentligen inte mer nu än för någon vecka sedan. Ett första elddop kommer som sagt i en eventuell semifinal i Nicolás Almagro, den riktiga prövningen först i den förmodade finalen mot David Ferrer.

Men inte ens om det håller hela vägen kommer det att tysta den lilla konspiratorikern. Väljer han att faktiskt hoppa över Indian Wells och Miami, ja då är ju oron där igen.

Oron över att Nadal tänker ägna sina sista, eller kanske sitt allra sista, år på touren med att enbart jaga triumfer i Europa.

Världssexan Tomás Berdych är inget stort fan av 25-sekundersregeln, som under den här säsongen enligt nya riktlinjer till domarna ska efterföljas striktare. Regeln innebär att det inte får ta mer än 25 sekunder mellan poängen i ett game.

Om en servande spelare bryter mot regeln får han först en varning, sedan straffas han med ett ”fault”. Som returtagare får man först en varning, sedan förlorar man automatiskt poängen.

– Jag gillar det inte. Jag är inte ett fan av regeln, dundrar Berdych. Jag ser inte ett enda skäl till att ha den här regeln. Vad är det positiva med det här? Om de vill fortsätta med det här så tycker jag att det borde vara större tydlighet kring vad som händer, för nu har domaren för mycket makt. Han kan göra som han vill. Han har en dålig dag, eller gillar dig inte, så går det 24 sekunder och du får en varning. Ställ ut en klocka (på banan) och så får alla rätta sig efter klockan. Så enkelt är det om de vill göra det på riktigt.

Berdych fick en varning i sin andrarunda mot Tobias Kamke i onsdags. Enligt världssexan är det inte alltid spelarens fel att det tar tid mellan poängen.

– Det är väldigt ojämnt. Det handlar inte bara om min serve. Jag menar, vad ska jag göra med bollkallen? Borde jag springa och plocka upp bollen i stället för honom eller vad ska jag göra? Man bara står där och väntar på bollen, väntar på snubben. Vad kan man göra? Tiden går. Och så säger domaren: ”Vi ska snacka med dem, de är långsamma. Men först måste jag ge dig en varning.” Hur bra funkar det? Först borde de prata med bollkallarna att skynda på och sen berätta för mig att jag tar för lång tid på mig, fortsätter han.

Personligen är jag en förespråkare av 25-sekundersregeln och de striktare rutinerna kring hur den efterföljs. Tennis är överlag en långsam sport, ja. Men det betyder inte att det är särskilt kul att se en spelare torka sig i pannan i en halv minut, välja bollar i ytterligare en halv och sedan stå och studsa bolljäveln under resten av kvällen.

De här extremt utdragna ritualerna mellan poängen som bland andra Novak Djokovic och Rafael Nadal gjort sig ökända för är dessutom inte bara ett sätt att återhämta sig efter en lång duell, utan också ett störningsmoment för motståndaren.

Och klocka på banan? Tja, varför inte. Tillför det något, så visst. Men Berdych har också en väldigt vettig poäng. Som domare måste man nämligen kunna se skillnad på maskning och yttre störande omständigheter. Långsamma bollkallar, till exempel.

Regeln ska undanröja bland annat det psykologiska övertag en medveten maskning kan medföra – inte bara straffa för straffandets skull.