Den gångna kvällen och natten bjöd inte på överdrivet heta matcher. Novak Djokovic gjorde slarvsylta av Julien Benneteau: 6-3, 6-2, 6-2.

Inte för att Benneteau är en speciellt fantastisk spelare, men han är knepig. Särskilt på snabba underlag, eftersom han har en bra serve och giftig volley.

Novak såg lika bekväm ut som vanligt och behövde inte direkt ta ut sig för att sätta stopp för Benneteaus framfart.

Vad beträffar matchtempo var det som två olika världar att zappa mellan Djokovic-Benneteau och David Ferrer–Lleyton Hewitt.

* * *

… och just den matchen hade faktiskt kunnat sluta illa för fjärdeseedade spanjoren. Hewitt var het och satte press på Ferrer, särskilt i egen serve. Hade dock inte orken att stå emot tillräckligt länge och föll slutligen i fyra set: 7-6(9), 4-6, 6-3, 6-0.

Egentligen inga skamliga siffror för Ferrer – Hewitt skakade som bekant Djokovic i London-OS i somras. Hade den här matchen varit en tresetare hade det kunnat sluta annorlunda. Blev pyspunka för forne världsettan efter tredje set.

* * *

Maria Sjarapova darrade mot Nadia Petrova, men grejade en kvartsfinalplats efter seger i tre set: 6-1, 4-6, 6-4. Petrova hade verkligen världstrean i brygga med ledning i tredje set, men Sjarapova kom tillbaka efter regnuppehållet pånyttfödd.

Styrkebesked inför kvarten? Kanske. Samtidigt kändes inte insatsen i åttondelen så stabil som vi velat.

* * *

18-åriga Laura Robsons sagolika äventyr i US Open är, tyvärr, över. Titelförsvararen Samantha Stosur visade sig vara ett omöjligt uppdrag: 6-4, 6-4 till världssjuan.

Stosur har sett riktigt stark ut hittills. Blir en riktigt intressant kvartsfinal mot Victoria Azarenka.

* * *

… som slog 73-rankade Anna Tatishvili enkelt: 6-2, 6-2.

* * *

Alexandr Dolgopolov hade inte mycket att säga till om i åttondelsfinalen mot Stanislas Wawrinka: 6-4, 6-4, 6-2. Lite synd. Gillar verkligen Dolgopolov, men Wawrinka var helt enkelt den bättre spelaren.

* * *

Marion Bartoli red på kvällens skräll. 1-6, 6-2, 6-0 mot Petra Kvitová var verkligen inte vad jag hade väntat mig. Visst, Bartoli är en väldigt avig spelare som har en förmåga att värdera situationen och anpassa sitt spel därefter.

Världselvan tog effektivt udden av Kvitovás ilskna offensiv. Blir spännande att se hur hon hanterar Sjarapova i kvartsfinalen.

* * *

Juan Martín del Potro imponerade inte direkt mot 63-rankade landsmannen Leonardo Mayer, men tog en hyfsat stabil pinne: 6-3, 7-5, 7-6(9). Måste dock höja sig om han ska kunna rubba Djokovic i kvartsfinalen.

För visst tar han väl Andy Roddick (som slog Fabio Fognini i fyra set: 7-5, 7-6(1), 4-6, 6-4? Jo, det borde han ju. Men kan likväl bli en intressant match.

* * *

John Isner har vi redan pratat om.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Rafael Nadal meddelar alltså att han tvingas vila i ytterligare två månader på grund av sin knäskada.

– Jag vill verkligen komma tillbaka och spela och njuta av tennistouren, men jag har många år framför mig och mitt knä behöver vila, säger han.

Vilket alltså kan innebära att vi inte ser honom mer i år. Vansinnigt olyckligt, naturligtvis – men det kommer inte som någon överraskning. Att Nadal skulle komma tillbaka för att spela Davis Cup och riskera att göra sin comeback under fel förutsättningar (huruvida det skulle förvärra skadan eller inte är ju omöjligt att spekulera om) har aldrig varit särskilt troligt.

Inte heller att han ska välja att återvända under höstens hardcourt-säsong, som dels sliter på knäna mer än de andra underlagen och dels i regel är Nadals svagaste tid på året, var särskilt troligt. Jag kan möjligen se att han gör storstilad comeback i World Tour Masters, men det blir mer och mer sannolikt att han väntar till inledningen av säsongen 2013.

För vad har han egentligen att förlora på det? Inte mycket. De 6,840 poäng han redan spelat in under det här året garanterar honom en plats inom topp 4 (Andy Murray har i skrivande stund 4,730 så chansen att han till och med avslutar säsongen som världstrea trots skadefrånvaron finns fortfarande).

Jag tror att hans beslut att avvakta har lika mycket med skadan som att han helt enkelt vill förbereda sig minutiöst att göra. Det har vi ingenting emot. Nog för att vi saknar Nadal, men visst ser man hellre en helt återställd ”Rafa” i monstruös form än en trevande, försiktig?

Ännu en gång har vi bjudits på en maratonmatch – och ännu en gång är John Isner en av huvudrollsinnehavarna.

Matchtiden, tre timmar och 20 minuter, var visserligen inte överdrivet brutal, men eftersom mötet mellan hemmafavoriten och tyske Philipp Kohlschreiber påbörjades sent på grund av regnuppehåll var den inte över förrän runt 02.30 lokal tid (08.30 svensk tid).

Isner, som redan spelat fem femsetare i Grand Slam-sammanhang i år (två i Australiska öppna, en i Franska öppna, en i Wimbledon och efter i natt en i US Open), var den som drog kortaste strået, efter att ha tappat en ledning med 2-1 i set.

Annars var det Philipp Kohlschreiber som inledde bäst. Hans taktik – att fokusera på försvarsarbetet och invänta lägen i Isners mardrömslika serve, och tvinga amerikanen att springa sig trött i egen serve – visade sig väldigt effektiv. Tyckte att Kohlschreiber uppträdde nästan lika lugnt som Roger Federer gör mot servemonster. Federer har en osviklig förmåga att hålla sin serve bra och tålmodigt få bollen i spel i motståndarens serve och invänta de lägen som alltid uppstår.

I andra set var han desto mer darrig, samtidigt som Isner pangade på med lite större säkerhet och precision. Vid ställning 2-1 i set till amerikanen var tysken illa ute, men började återigen få utdelning på sitt smarta taktiska spel.

När Kohlschreiber sedan tog fjärde set kändes det faktiskt rätt så avgjort. Och mycket riktigt: efter stabilt servande från Kohlschreiber förlorade Isner sin fjärde Grand Slam-femsetare i år. Setsiffrorna blev 6-4, 3-6, 4-6, 6-3, 6-4.

Välförtjänt av Kohlschreiber, som gått från klarhet till klarhet under säsongen och visat att han har kapaciteten att vara en solid topp 20-spelare.

Isner, däremot – han går miste om 270 viktiga rankningspoäng då han inte lyckas försvara sin kvartsfinalplats från ifjol.

John Isners GS-femsetare i år:

David Nalbandian, Australiska öppna: 4-6, 6-3, 2-6, 7-6(5), 10-8
Feliciano López, Australiska öppna: 3-6, 7-6(3), 4-6, 7-6(0), 1-6
Paul-Henrik Mathieu, Franska öppna: 7-6(2), 4-6, 4-6, 6-3, 16-18
Alejandro Falla, Wimbledon: 4-6, 7-6(7), 6-3, 6-7(7), 5-7
Philipp Kohlschreiber, US Open: 4-6, 6-3, 6-4, 3-6, 4-6 

Jag tänker inleda detta inlägg i fel ände, nämligen med en förklaring:

Jag gillar tv-kommentatorer. Både engelska och svenska. De gör ofta klart godkända insatser, ibland snudd på fantastiska. (Givetvis med undantag för vissa.)

Jag har väldigt mycket respekt för tv-kommentatorer som kommenterar tennis, alltså som yrkesutövare. Ja, jag beundrar dem till och med. Det kan verkligen inte vara lätt att kommentera en tennismatch. Man ska inte prata för mycket. Inte för lite. Får inte ”favorisera” någon av spelarna. Måste helst ha stenkoll på spelarna i den match man kommenterar och ge avancerade, ofta rent speltekniska, analyser.

Allt i realtid. Kan verkligen inte vara lätt.

Trots detta störs jag ibland av att tvingas lyssna på kommentatorer under en tennismatch. Oerhört sällan för att jag tycker att de är dåliga, utan för att jag bara vill njuta av matchen och inte låta min upplevelse av den färgas av någon annans åsikter.

Därför har jag en idé: varför inte införa en funktion i Play-tjänsten som gör det möjligt att stänga av kommentatorspåret? Kanske skulle man till och med kunna ta lite extra betalt, typ tio kronor i månaden, för den funktionen? Ljudfeeden från banan får väl de svenska kanalerna ändå levererad från ett externt bolag och sedan lägger på eget kommentatorspår över den ljudkanalen.

Jag skulle garanterat uppskatta, och vid väl valda tillfällen också nyttja, en sådan funktion.

Jag har bara väntat på att de ska komma i gång på allvar – ryktena om och kring Rafael Nadals skada.

Eller ska jag skriva ”skada”?

Många gör just det.

Försöker att inte ägna konspirationsteorier kring skador så mycket uppmärksamhet, men det är onekligen roande att vada i ryktesträsket ibland (om det görs med måtta och framför allt en gnutta distans).

Det var bara en tidsfråga innan konspirationerna om Nadal skulle börja bubbla.

Gruskungen har alltså, efter fiaskot i Wimbledon mot Lukas Rosol, valt att ta timeout för att behandla en knäskada. Enligt Nadal själv lider han av Hoffa’s syndrome, en väldigt smärtsam åkomma som dock inte är särskilt komplicerad att behandla.

Och det är just det som är kruxet. Eftersom flera läkare, även Nadals, poängterat att det inte rör sig om en allvarlig skada har man börjat se den som ”mystisk”. Varför är Nadal borta så länge när det enda som krävs är en förhållandevis enkel operation och några veckors vila?

Saken blir så klart inte bättre av att spanjoren i detta nu deltar i en golfturnering för amatörer på Balearerna.

”Men golf sliter ju jättemycket på knäna!”, skriker konspirationsteoretikerna.

”Nadal har en högerhänt golfsving, vilket belastar vänster knä. Han utsätter alltså sitt skadade knä för tung belastning och riskerar att förvärra den så kallade skadan ytterligare!”, ropar skeptikerna.

Som grädde på moset meddelade Nadal nyligen att han är klar för en uppvisningsturnering i New York i mars nästa år (och får tio miljoner kronor för besväret).

Allt detta har givetvis lett till att det spekuleras hej vilt om att Nadals skada i själva verket är en dopningsavstängning. Att han fastnat i en kontroll men av ATP fått chansen att frivilligt ta en timeout och på så vis mörka skandalen.

Jag tycker i regel att det är nyttigt med en smula skepsis, att det i grunden är viktigt att ifrågasätta auktoriteter och inte ta saker och ting för givet – men det får ju vara någon måtta på dumheterna.

Är det till exempel så mycket mindre sannolikt att han väljer att ta en timeout från den tuffa tenniscirkusen för att vila de trasiga knän som gått som en röd tråd genom hela hans karriär i stället för att riskera mer smärta och värre skador under hardcourt-säsongen, än att han är delaktig i en dopnings-cover-up?

Nej, givetvis inte.

Problemet är att ATP, WTA och ITF mer eller mindre på egen hand svärtat ner tennisens rykte med idiotiska mörkningar av dopningsskandaler för att inte ”skada sportens anseende”. Lite ironiskt att det haft precis motsatt effekt, och att frukterna av de fatala misstagen nu skördas.

Huruvida mörkandet av dopningsskandaler fortfarande är utbrett lär vi inte få veta förrän tennisstjärnorna själva avslöjar dem i diverse självbiografier eller de stora tennisförbunden sätter punkt för alla spekulationer med införandet av en transparent kontrollapparat.

Men denna enorma skepsis och totala brist på förtroende för våra toppspelare, den är faktiskt inte hälsosam. Själv försöker jag i möjligaste mån hedra divisen ”oskyldig tills motsatsen är bevisad”.

Därför önskar jag att vi omgående fick ett stopp på dessa amatörmässiga spekulationer och konspirationsteorier. Om all den tid och engagemang som läggs ned på att gräva fram ”bevis” för att den ena eller andra skadade toppspelaren i själva verket är dopad i stället skulle läggas på att lobba för en mer öppen hantering av dopningsärenden och en ökad satsning på att få bukt med den förmodade dopningen, ja då kanske vi faktiskt skulle komma någon vart i den här frågan.

För denna konstanta och illa underbyggda misstro mot alla spelare med lång skadefrånvaro, den riskerar att skada vår älskade sport lika mycket som ITF:s, ATP:s och WTA:s bristfälliga hantering av frågan.

Det största problemet, vid sidan av tennisförbundens fyrkantighet och slutna hantering, tror jag är att media inte ställer de ansvariga (det vill säga ovan nämnda förbund) till svars, bombarderar dem med frågor, kräver transparens. När man får standardiserade, säkert automatiserade, svar på helt legitima journalistiska frågor anar man så klart ugglor i mossen, trots att inga fjädrar syns till. Man hade enkelt kunnat visa upp sitt rena mjöl i påsen om det inte vore för att påsen är förseglad och inlåst i ett bombsäkert kassaskåp.

Det är så klart en resursfråga, och om tidningsdöden fortsätter i samma takt lär inget mediakonglomerat tycka sig ha råd att gräva efter skatter (i form av smaskiga skandalrubriker och avslöjanden) i betong.

Tills vidare får vi nöja oss med bloggen Tennis Has A Steroid Problem. Visserligen en hög grad konspirationsteorier även här, men grundtanken – som mer ofta än sällan också efterlevs – är just att ställa ansvariga till svars och lägga bevisbördan på förbunden. Bloggen är oftast saklig och retorisk, och ställer de relevanta frågorna i stället för att försöka ge ofullständiga, faktafattiga svar.

Trefaldiga US Open-vinnaren Kim Clijsters slog sin allra sista boll i nät.

Hon log hela vägen in i mål inför drygt 3,000 jublande fans på Flushing Meadows i den match som skulle komma att bli hennes allra sista.

Hon och dubbelpartnern Bob Bryan i US Opens mixade dubbelturnering föll i en jämn match mot Ekaterina Makarova och Bruno Soares efter fyra räddade matchbollar: 6-2, 3-6, 12-10.

– Det var överraskande torrt, jag har inte gråtit. Jag tror att det är ännu ett tecken på att det här är rätt beslut, säger en gladlynt Clijsters efter karriärens sista match.

Toppseedade Agnieszka Radwanska visade återigen prov på sitt stora tålamod och smarta spel. 6-3, 7-5 mot forna världsettan Jelena Jankovic kändes precis lagom övertygande.

Även världsfyran Serena Williams såg övertygande ut mot 42-rankade Ekaterina Makarova, som var överraskande bra i egen serve. I alla fall i första set, där hon tappade serven först vid ställning 4-4 och satte ordentlig press i Williams serve med sitt stabila försvarsspel. Klappade ihop i andra set, vilket var synd. 6-4, 6-0 känns nästan lite orättvist, givet hur bra hon faktiskt spelade i första set.

Matchbilden visar ändå hur extremt bra Williams är när hon är fokuserad. Trots att hon inte fick lika hög utdelning på sin serve på grund av Makarovas ilskna defensiv så pangade hon in sina servess och var egentligen aldrig hotad på allvar. Starkt.

* * *

Andy Murray hade större bekymmer mot 31-rankade Feliciano López än jag väntat mig. Nu är ju visserligen spanjoren farlig på hardcourt, och framför allt gräs, med sitt solida baslinjespel och giftiga volley, men tycker att det var lite överraskande att han satte så stor press på världsfyran.

Matchsiffrorna 7-6(5), 7-6(5), 4-6, 7-6(4) visar dock två saker: att Murray är typiskt Big Four-kylig i viktiga lägen (låg under med 3-5 i första sets tiebreak men samlade ihop sig bra) och att López största egenskap inte är just stabilitet i viktiga lägen – särskilt inte i tiebreak.

Positivt att Murray sattes på prov ordentligt och fick kämpa för den här segern. Det blir nyttigt inför åttondelsfinalen mot 16-rankade Milos Raonic.

* * *

… som enkelt servade veteranen James Blake av banan: 6-3, 6-0, 7-6(3). Skönt att 21-årige kanadensaren hittat formen efter den där riktigt undermåliga insatsen mot Santiago Giraldo i öppningsmatchen.

Men kan han rubba Andy Murray? Inte helt omöjligt, om än inte sannolikt. Murray är både revanschsugen efter förlusten mot just Raonic på gruset i Barcelona och i bra form. Dessutom gav som bekant OS-guldet en välbehövlig självförtroendeboost.

Om Raonic ska vinna måste han inte bara lyckas penetrera Murrays vattentäta defensiv – han måste också göra det genom hela matchen. Att börja svaja i egen serve och darra i viktiga lägen, som mot Stanislas Wawrinka i Cincinnati, det håller så klart inte mot en spelare av Murrays kaliber.

Blir hur som helst en otroligt intressant match att se. Den mest intressanta hittills i turneringen, skulle jag vilja påstå.

* * *

Angelique Kerber hade inga som helst problem mot 67-rankade Olga Govortsova: 6-1, 6-2. Inte det minsta oväntat, men skönt att se att formen håller i sig.

* * *

Matchen mellan Nicolás Almagro och hemmafavoriten Jack Sock var riktigt underhållande. Almagro såg inte alls lika loj ut som mot Philipp Petzschner.

Och tur var väl det. För Almagro, alltså.

Sock matade på med stenhårda, platta grundslag och tvingade ofta ut spanjoren i hörnen. Hans välplacerade stoppbollar är dessutom oerhört giftiga, när de sitter. Var lite si och så med träffsäkerheten på den punkten i första set. Synd att han inte fick med sig tredje set, då hade matchbilden kunnat bli helt annorlunda. Kändes som att luften gick helt ur amerikanen efter det där tiebreaket.

7-6(3), 6-7(4), 7-6(2), 6-1 är ändå finfina siffror för 19-årige Sock, som har enorm potential. Kan vara en toppspelare redan inom två-tre år.

* * *

82-rankade Andrea Hlavackova slog OS-sensationen Maria Kirilenko: 5-7, 6-4, 6-4. Didn’t see that one coming. Kirilenko har ju sett oerhört stark ut under sommaren.

Lär dock ta stopp i åttondelsfinalen, där hon möter Serena Williams.

* * *

Mötet mellan Ana Ivanovic och Sloane Stephens blev en nagelbitare: 6-7(4), 6-4, 6-2.

Matchen bjöd på totalt 87 oprovocerade misstag, 15 dubbelfel och elva servegenombrott. Inte mycket percentage tennis där inte. Och inte särskilt oväntat med tanke på att båda spelar ett offensivt högriskspel.

Ivanovic möter 55-rankade Tsvetana Pironkova i åttondelen. Personligt rekord för Pironkova, som aldrig tagit sig förbi andra omgången tidigare. Har en Wimbledon-semifinal (2010) och -kvartsfinal (2011) på meritlistan. Hon har dessutom slagit ut Venus Williams i tre Grand Slam-turneringar (Australiska öppna 2006, Wimbledon 2010 och 2011), så helt ofarlig är hon inte – men på US Opens snabba hardcourt borde så klart Ivanovic vinna.

* * *

Roger Federer slog Fernando Verdasco utan större ansträngning: 6-3, 6-4, 6-4. Nästan alltid kul att se Federer (eller någon annan av de stora spelarna för den delen) men i övrigt en inte speciellt underhållande match.

Fortsätter han spela så stabilt lär inte världsettan ha några problem med Mardy Fish.

* * *

… som hade vissa bekymmer mot Gilles Simon: 6-1, 5-7, 7-6(5), 6-3. Fish har nu nått åttondelsfinal i US Open för tredje året i rad.

Belöningen: 17-faldige Grand Slam-vinnaren Roger Federer.

På frågan vad som krävs för att han ska ta sig förbi världsettan svarade han med brutal ärlighet:

– Jag har ingen aning just nu, ärligt talat. Väldigt mycket mer än i dag. Men vi försöker vila så gott vi kan och se vad vi kan göra.

* * *

Sam Querrey gjorde ett helhjärtat försök, men när marginalerna inte var på hans sida och till synes enkla vidöppna lägen gled honom ur händerna vek amerikanen ner sig mot Tomás Berdych: 6-7(8), 6-4, 6-3, 6-2.

Givetvis trist för Querrey, som visat riktigt god form under sommaren, men samtidigt skönt att se att Berdych klättrat upp ur gruvan.

* * *

Marin Cilic slog Kei Nishikori: 6-3, 6-4, 6-7(3), 6-3. Trodde faktiskt inte det, givet Cilics allt annat än övertygande form. Möter Martin Klizan, som slog Jeremy Chardy i raka set (6-4, 6-4, 6-4). Även det oväntat, tycker jag. Blir en riktigt intressant åttondel mellan Cilic och Klizan.

Riktigt bra läge för Cilic att tangera sitt personbästa i US Open (kvartsfinal 2009). Samtidigt har ju Klizan ingenting att förlora, och spelar han så smart som hittills har 23-åringen absolut chans att ta sig till sin första Grand Slam-kvart i karriären.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vi är alltså framme vid US Opens sjätte dag. Det börjar snart dra ihop sig, och det är nu matcherna så smått börjar bli riktigt intressanta.

Noterar att Andy Roddick vann sin match mot Bernard Tomic i natt: 6-3, 6-4, 6-0. Inte helt oväntat, men trodde kanske inte att han skulle greja det så pass enkelt och i raka set dessutom. Får se hur långt han tar sig. Vore kanske inte helt värdigt att avsluta karriären med en förlust mot Fabio Fognini på hemmaplan.

Hur som helst. Här är några matcher som jag tycker att ni borde hålla ett extra öga på:

Sloane Stephens – √ Ana Ivanovic
Den här matchen har onekligen potential att bli en härlig sluggerfest. Båda har riktigt effektiva offensiva vapen när allt klaffar, och 19-åriga Stephens forehand är brutalt tung emellanåt. Ivanovic har genom karriären brottats med sina inre demoner, men när hon hittar matchrytmen är hon livsfarlig. Tror dock att Stephens, som med sin snabbhet har ett rätt stabilt försvarsspel, kan ställa till besvär för forna världsettan. Tror att det blir viktigt för Ivanovic att tidigt få hög utdelning på sin serve och snabbt hitta matchrytmen. Håller Ivanovic, som förutom att hon har rutinen dessutom sett självsäker ut så här långt i turneringen, men tycker kanske att över 3,00 (3,25 på Bet365) gånger pengarna på Stephens är lite i högsta laget.

Sam Querrey – √ Tomás Berdych
Världssjuan Berdych har verkligen inte fått en lätt lottning i US Open: David Goffin i öppningsmatchen och nu servekanonen Querrey redan i tredje omgången. Querrey har ju sett bra ut under sommaren, särskilt sedan USA-säsongen drog i gång med seger i Los Angeles och semifinaler i Washington och Winston-Salem. Berdychs seger i Winston-Salem-semin (i raka set) ger honom ett psykologiskt övertag, men räcker det? Ja, i slutänden tror jag det. Berdych verkar ha hittat tillbaka till sitt rätta jag och såg stabil ut både mot Goffin och mot Jürgen Zopp i andrarundan.

√ Nicólas Almagro – Jack Sock
Almagro spelade som bekant riktigt uselt mot tråkige Philipp Petzschner i förrgår. Spelar han så i kväll lär han få stora problem mot hemmahoppet Jack Sock. 19-åringen har imponerat så här långt. Nu är förvisso inte 85-rankade Flavio Cipolla någon direkt skräckinjagande spelare att möta i en andrarunda, men han slog honom ändå i raka set – och dessförinnan Florian Mayer, som tvingades ge upp på grund av skada. Svårt ändå att inte hålla Almagro som favorit, men blir inte förvånad om 243-rankade Sock grejar en praktskräll i kväll.

James Blake – √ Milos Raonic
Blake har sett bättre ut än på mycket mycket längre inför hemmafansen i New York. Raonic började svajigt, var nära att förlora öppningsmatchen mot Santiago Giraldo, men ryckte upp sig mot Paul-Henri Mathieu. Tror kanadensaren servar hem det här. Lär dock få jobba för det, om vi känner evige kämpen Blake rätt.

Marin Cilic – √ Kei Nishikori
Cilic kämpar med dålig form och har spelat två femsetare hittills. Nishikori har ännu inte tappat ett set, men utan att riktigt imponera. Har liksom inte riktigt behövt glänsa. Tror dock att det finns mycket mer att ta av för Nishikori, medan Cilic inte bara måste hitta matchrytmen utan dessutom höja sig ett par snäpp för att kunna hota Nishikori. Givet detta har jag svårt att se japanen förlora det här. Skönt om Cilic bjuder upp till ordentlig kamp, så Nishikori får slåss lite för segern. Blir nyttigt inför åttondelsfinalen mot Jeremy Chardy/Martin Klizan (tror för övrigt inte att Klizan kan följa upp skrällen mot Jo-Wilfried Tsonga, Chardy har sett rätt stark ut hittills).

David Ferrer ser ut att trivas på tennisbanan igen, efter formdippen i OS och Cincinnati.

Nu var ju visserligen Igor Sijsling riktigt usel i de första två seten. Uppträdde som en räddhågsen skolpojke med dåligt självförtroende och vått knallpulver i bössan.

Men det tog sig.

I tredje set fick han faktiskt ordentlig fart på bollen och lyckades sätta press på världsfemman, både i egen serve och i returnerandet. Hade faktiskt varit välförtjänt om han plockat det setet i tiebreak, men Ferrer var helt enkelt mer rutinerad och kyligare i de där viktiga lägena. 6-2, 6-3, 7-6(12) känns ändå som hyfsat snygga siffror för Sijsling, givet matchbilden i inledningen av matchen.

Ferrer möter veteranen Lleyton Hewitt, som knäckte Gilles Müller i en ganska avslagen femsetare (3-6, 7-6, 6-7, 7-5, 6-4), i tredje omgången. Överkomligt? Ja, det kan man lugnt säga.

* * *

Trots att Ferrer spelade bra mot Sijsling kändes det ändå som natt och dag att zappa över till Novak Djokovics match mot Rogerio Dutra Silva. Trots att ”Djoker” i ärlighetens namn inte såg jätteintresserad ut satt nästan varenda slag som ett smäck (ja, dem han inte skickade i nät eller över linjerna, alltså). Djupt, hårt, svårt. Precis som vi är vana att se honom.

Och trots att han som sagt inte såg ut att vara så speciellt exalterad över att spela tennis just denna dag, så avfärdade han 112-rankade 28-åringen superenkelt: 6-2, 6-1, 6-2 på drygt en och en halv timme.

Min enda farhåga är att den enkla lottningen kan ställa till det för honom lite längre fram, när han riskerar att stöta på lite ”riktigt” motstånd. Julien Benneteau eller kvalspelaren Dennis Novikov är inte precis skräckinjagande spelare att möta i en tredjerunda.

Hoppas därför att hans åttondelsmotståndare blir Alexandr Dolgopolov.

* * *

… som slog Marcos Baghdatis i fyra set: 6-4, 3-6, 6-0, 7-6(5).

Jag gillar verkligen Dolgopolov – och fullkomligt älskar att se honom spela tennis. Rent estetiskt är han en riktigt udda fågel med sin snabba serverörelse och svårlästa sving. Det ser nästan lite fel ut när han spelar. Så där fel så att det blir vackert.

Det känns till exempel ofta som att han kommer helt fel till bollen, får den alldeles för nära inpå kroppen, men lyckas ändå på något märkligt sätt få kraft i slaget och fart på bollen. Hans slice, både backhand och forehand, är riktigt giftig. Dessutom är han väldigt snabb och kan plocka fram de galnaste slagen i de konstigaste, mest omöjliga lägen.

Synd att han är så ojämn bara. Man får ofta hjärtsnörp när man tittar på honom. Lite som när Djokovic möter toppspelarna och hamnar i skitjobbiga lägen, bara för att just precis då plocka fram sin mest magiska tennis.

Dolgopolov skulle verkligen behöva Djokovis stabilitet, och om han bara hade den så skulle han vara en av de farligaste spelarna på touren. Så stor kapacitet har han. Hans bästa tennis är verkligen riktigt riktigt bra. Hans sämsta tennis dock, den är… ja, rätt usel, tyvärr.

I dag hade han dessutom lite flyt eftersom Baghdatis krampade på grund av dålig rygg i tredje set. Svårt att veta om det är på allvar med Baghdatis, eftersom det i princip alltid tycks vara någonting kroppsligt som stör honom (lite som med Andy Murray), men han såg faktiskt inte lika alert och rörlig ut som han brukar.

Hur som haver. Dolgopolov möter Stanislas Wawrinka, som slog Steve Darcis i en femsetare (6-7, 6-3, 4-6, 6-1, 7-5), i tredje omgången. De båda har bara mötts en gång, på gruset i Acapulco förra året, och då vann Dolgopolov i raka set: 6-4, 7-6(6).

* * *

Juan Martín del Potro ångar på i New York. Slog Ryan Harrison i fyra set: 6-2, 6-3, 2-6, 6-2.

Tycker dock att Harrison börjar komma i gång ordentligt nu. Har varit lite bergochdalbana över honom den här säsongen. 20-åringen har helt klart potential att gå långt, om han bara får fason på det där hetsiga humöret.

* * *

Samantha Stosur ser fortsatt riktigt stark ut. Hade visserligen problem mot Varvara Leptjenko men slog henne i raka set efter ett tufft tiebreak i första: 7-6(5), 6-2.

Kan hon höja sig ytterligare har världssjuan absolut chansen att ta sig till en ny final här i US Open.

* * *

Maria Sjarapova enkelt vidare efter att ha detroniserat 252-rankade Mallory Burdette: 6-1, 6-1. Inte mycket att orda om där.

* * *

Laura Robsons US Open-saga fortsätter. Satte som bekant punkt för Kim Clijsters karriär i andra omgången – och utmanövrerade världsåttan Li Na i kväll: 6-4, 6-7(5), 6-2. Möter Stosur i åttondelsfinalen.

* * *

Richard Gasquet fick en enkel resa till tredje omgången: 6-3, 6-3, 6-1 mot 489-rankade Bradley Klahn. Möter Steve Johnson, som slog ut Ernests Gulbis (6-7, 7-6, 6-3, 6-4). Borde rimligtvis bli ett möte mellan honom och Ferrer i åttondelsfinalen, alltså. Steve Johnson har ju förvisso sett bra ut, men om Gasquet kan hålla motivationen uppe så borde han bara vinna den matchen.

Andy Roddick stal som bekant alla rubriker när han sent i går kväll svensk tid meddelade att han lägger av efter US Open. Tycker som sagt att det var rätt så oväntat.

Inte själva beskedet i sig – det har snackats hela säsongen om hans pensioneringen – men personligen trodde jag att han skulle vänta till efter säsongen med att kasta in handduken. Kanske till och med spela Australiska öppna.

Men men.

Det hände ju lite annat också. Som att världssexan Jo-Wilfried Tsonga åkte på en stjärnsmäll redan i andra omgången mot 52-rankade Martin Klizan. Turneringens första stora skräll. Får se om vi bjuds på några fler i kväll.

Förvisso ganska tveksamt. David Ferrer och Tomás Berdych visar god form (den senare efter djup formsvacka). Janko Tipsarevic har inte imponerat alls, så det är ingen direkt chock om han ryker tidigt. Juan Martín del Potro har sett stabil ut hittills. Hoppas nu bara att han är helt återställd från den där handledsskadan. Vill verkligen se honom gå långt i turneringen, då kan han bli riktigt farlig.

* * *

Matchen mellan Nicólas Almagro och Philipp Petzschner var den hittills tveklöst tråkigaste jag sett i US Open. Almagro såg stundtals helt omotiverad ut, typ som att han inte brydde sig om han förlorade, och jag finner inte Petzschners spel särskilt roande.

Det där att han aldrig slår riktiga slag med sin backhand utan bara slicar är till exempel riktigt irriterande. Det värsta med matchen i går var att det var sällsynt effektivt mot Almagro. Spanjoren backade tillbaka och fick inte ordentlig fart på sin forehand när han skulle returnera dem, som att han inte riktigt visste vad eller hur han skulle göra.

Kändes väl kanske aldrig på allvar som att en skräll låg i luften, en spelare som Almagro kan faktiskt komma undan med att spela så där otroligt lojt mot en spelare som Petzschner. Det räckte med att han klev fram lite då och då för att neutralisera 106-rankade tysken.

6-3, 5-7, 5-7, 6-4, 6-4 känns inte på något sätt missvisande. Lämnar stora frågetecken runt Almagro dock. Så där ofokuserat kan han inte fortsätta spela om han vill bli långvarig i den här turneringen.

* * *

Roger Federer ångar på. 6-3, 6-2, 6-3 mot Björn Phau var helt enligt planen. Skönt att Federer börjat så bra. Gillar inte när han svajar i inledningen av turneringar. Känns som att han trivs riktigt bra på det snabba underlaget.

* * *

Angelique Kerber bar favoritskapet mot Venus Williams. Känns säkert lite konstigt för en 24-åring när man möter en sjufaldig Grand Slam-vinnare och en av WTA-tourens största superstjärnor (två i US Open).

Inte särskilt konstigt dock, givet Kerbers grymma form och Williams hälsotillstånd. Blev en jämn tillställning som Kerber slutligen vann i tre set: 6-2, 5-7, 7-5. Viktig skalp för Kerber i jakten på en semifinal. Lär gå stärkt ur den matchen.

* * *

Världstvåan Agnieszka Radwanska hade lite bekymmer mot 39-rankade Carla Suarez Navarro, men vann till slut i tre set: 4-6, 6-3, 6-0.

* * *

Kei Nishikori ångar på. Krossade 179-rankade Tim Smyczek: 6-2, 6-2, 6-4.

* * *

Milos Raonic studsade tillbaka snabbt efter sin skakiga insats mot Santiago Giraldo. 21-årige kanadensaren avfärdade fransmannen Paul-Henri Mathieu förhållandevis enkelt: 7-5, 6-4, 7-6(5).

Skönt att ynglingen samlat ihop sig igen. Vill gärna se honom gå långt i New York.

* * *

Marin Cilic visar fortsatt svajig form. Efter att ha tvingats vända ett 0-2-underläge mot Marinko Matosevic i öppningsmatchen höll han själv på att tappa en 2-0-ledning i andra omgången. Han lyckades till slut slå 123-rankade tysken Daniel Brands i fem set: 6-3, 6-2, 5-7, 4-6, 7-5.

Fortsätter det så här lär 13-rankade Cilic åka ut ganska snart.

* * *

Sofia Arvidsson åkte tyvärr på däng mot forna världsettan Ana Ivanovic: 6-2, 6-2. Inte särskilt oväntat, men alltid trist när svenskhoppen ryker tidigt (Johanna Larsson åkte ju ut redan i första omgången, efter förlust mot Dominika Cibulkova).

* * *

Alla gårdagens resultat: