Dagens/veckans/livets mantra:

”Kroppen vill röra på sig, sinnet vill vara stilla och känslorna vill ut”. 

Din kropp vill röra på sig, inte sitta still och förtvinas.

Ditt sinne vill vara still, så stilla det går!

Dina känslor vill ut, no drama needed. Och med det menar jag att vi inte behöver agera varje sekund som om vi söker in på Teaterhögskolan, men din röst vill bli hörd, du vill uttrycka dig och inte lägga locket på.

En tanke att bära med sig i yoga, för alla- nybörjare som erfaren, är:

Det inte handlar om att kunna sätta huvudet på tårna. Det handlar om vad du lär dig på vägen dit.

Ordet yoga betyder att förena. Ordet kommer från sanskrits” yuj”, vilket betyder förening.

Kroppen lever ofta i dåtiden. Alltså, kroppen är ständigt ett resultat av vad du gjort med den, vad du ätit, vad du druckit, vad du har tänkt (dåliga, negativa och självhatande tankar påverkar oss negativt fysiskt), vad du har tränat eller inte tränat, om du har blivit på smällen :-), blivit utnyttjad fysiskt, eller har blåmärken efter att ha gått in i en dörr.

Allt detta lagras i kroppen.

Sinnet, däremot lever ofta i framtiden. ”Hur ska det gå med det här”, ”när kommer detta att hända”, ”vem ska hämta barnen på tisdag”, ”kommer han ringa igen?”.

Kroppen lever i dåtiden, sinnet i framtiden. I yoga kommer de samman i en förening, blir närvarande här och nu, blir ett.

Magi!

Ta en minut (eller tre eller vad det är) och se den här!

Så vackert.

Jag är sedan ca ett år tillbaka en student av den fantastiska kursen ”A course in miracles”. En kurs som leder studenten genom en spirituell transformation.

Du är redan med på resan om du läser här inne, och idag vill jag dela något som tog en stund för mig att fatta, men som när jag gjorde det blev till aha:ernas Aha!

A course in miracles lär bland annat ut att vi är en dödlig kropp, och en spirituell kropp. Att vi har ett mänskligt liv här på jorden, men också ett andligt liv, där vi alla är ett.

När vi tar oss fram i livet upplever vi ofta blockeringar av olika slag, poängen är inte att ”skapa” mod och kraft, utan att hitta verktygen att forcera bort blockeringarna i dig som döljer den kraft, det mod och den kärlek som du faktiskt har inom dig, från födseln.

Något som många ser som en blockering är arvet vi har från våra föräldrar. ”Min mamma lärde mig så här”, ”vi har alltid haft dåligt med pengar”, ”min pappa var frånvarande” osv, och vi låter dessa våra ”sanningar” ligga djupt inom oss och faktiskt skapa blockeringar för oss.

Hur galna saker dina föräldrar än gjorde så trodde de nog att de gjorde det bästa för just dig. Även om vissa saker kan få dig att höja på ögonbrynen.. Men, no shame, no blame, bara förlåtelse, acceptans och förståelse kommer att segra i slutändan.

Här är en tanke för dig, om du känner igen dig: Du har inte bara din mamma och pappa, du har även din andliga härkomst- kalla det Gud, Universum, Det Oändliga, vad du vill.

Du är så mycket mer än dina föräldrar, du kommer från en plats av oändliga möjligheter, kärlek, kraft och mod. Tänk på det när du fastnar i hopplösa tankar som t.ex ”Jag är sådan, det är mitt arv”, eller ”Jag kan inte, har aldrig varit en sån som vågar”. 

Wooops, flum flum, men ack så krfaftgivande tanke när du väl låter den gro! Testa!

ps, är du över 30 och kvinna, så har du med säkerhet antagligen börjat analysera din barndom och kan se klara och tydliga mönster som aningen irriterar dig eller ser med stor tacksamhet på dina föräldrar. Det är väldigt vanligt 30-års åldern bland kvinnor!

Med vår kommer vårkänslor, pirr och sol, och även en mängd tränings- och hälso tips! Som, jag är innerligt glad över själv, uppskattar och många gånger följer.

Men ibland är det skönt med en avstickare i roséromantikens beach-prep. Ni vet den där härliga känslan av att man inte är ett freak som har svårt att hålla tassarna borta från kak, smör, chips, godis, socker och ostkroks-skålen…

Vill helt enkelt lämna dig med en tisdagsfeeling om att du är helt normal 🙂

Att våga betyder… just vad det betyder för dig. Alla som vågar behöver inte vara Rihanna eller Madonna. Man behöver inte heller `säga upp sig och starta företag´(kan till och med vara bra att jobba kvar ett tag inom sin organisation för att lära sig mer), eller ha den vassaste pennan i kolumnvärlden.

Våget ser olika ut för alla, men vilken situation det än är du behöver våga i, så behöver du antagligen stå ut lite grand. Och det är där vi ofta faller som plattfiskar, för att stå ut innebär också att behöva stå ut… med kritik.

Är du redo att acceptera att inte alla kan gilla dig? Tänk på dig själv som två sorters glass. Vanilj och pistage. Alla gillar vanilj, pistage har färre men trognare fans. De som gillar pistage älskar det, smaken är svår och distingt, det går inte att bara halvgilla den.

Är du vanilj, en som alla gillar men som lika gärna kan ersättas mot något med mer smak?

Eller är du pistage- älskad av kanske en inte lika bred skala, men verkligen uppskattad för just din smak, din personlighet och ditt speciella koncept- helt enkelt just den du är?

Denna tanke kan du ta fram var sig det gäller att våga stå upp för något inom din familj, när du startar ditt företag, eller din speciella stil med vilken du förmedlar ett budskap.

Have a pick!

Vi tror oftast att ”alla andra”…… Nej jag glömde inte att avsluta meningen, jag ger dig fortsättningen- fyll i med det första som kommer upp i ditt huvud.

Jag vet med mig själv, att om jag helt släppte den tanken, att ”alla andra” gör nog si, så, det, osv, så skulle jag slippa såååå många små vardagsångestar där jag sågar mig själv av olika anledningar.

Alla andra gör varken bu eller bä, och ju fler människor jag träffar och som öppnar sig för mig, detso mer vet jag att ”alla andra-grejen” inte existerar.

När jag i mina klasser ser ögon som sneglar åt grannen, brukar jag uppmuntra till att inte titta åt sidan, utan att bara lyssna på mig!

Och vips, när den psykologiska pressen som kan skapas av att titta på grannen och jämföra sig är borta, så går det genast så mycket bättre.

Vi gör alla samma sak i Bikrams serie, men vi ser alla olika ut. Försöker man på rätt sätt så får vi alla ut samma fördelar av posen, oavsett hur vi ser ut i den. Vi har alla olika ryggradsstrukturer, varför vi ser olika ut i poserna.

Same goes in life, eller hur? Att titta på vad grannen gör är spännande, men blir man för initierad är risken att man börjar döma sig själv stor, och i stället för att göra allt det där man skulle vilja, så stannar man istället upp eftersom man anser att grannen ändå gör det så mycket bättre.

Low point! Titta gärna, men behåll ditt fokus, behåll blicken på ditt mål, och ha som mantra att vägen dit ter sig olika för oss alla.

En trixig pose, (Bow pose) men alla kan göra den. Bara det att vi närmar oss den på olika sätt, med våra olika förutsättningar.

En mening jag ofta använder mig av när jag undervisar, är `jobba där det känns´.

Två saker finns att tänka på vad det gäller det: Strunta i vad grannen gör/ser ut/lyckas med, samt jobba utanför din bekväma zon. För, din granne kanske bänder och vrider sig som vore hen slajm, medans du kanske är lika vig som ett kylskåp.

Spelar ingen roll. Huvudsaken är att du jobbar utanför din bekväma zon, och om det är blood sweat and tears för dig att slå upp dörren på glänt på din kylskpåslekamen så är det bra nog!

Det handlar om att s t r ä c k a sig utanför det man är bekväm i för att nå resultat.

Undrar du vad just din stretch är? Föreställ dig ett scenario eller tänk dig in i en situation där du gör något som du länge tvekat inför, som du är rädd för att göra, men som du vet skulle få dig ett steg längre. T.ex gå ner fem kilo. Vi säger så för att göra det enkelt.

Tanken att gå ner är lockande. Att sätta igång det hela går bra, du har köpt träningskläder, gymkort och läser inspirerande bloggar och ser bilder på glada, nytränade bloggerskor. So far so good! Du har tagit steg no 1, nämligen fått upp flåset lite grand!

Steg no 2, du är peppad och glad! Det tredje passet är avklarat och du känner dig inne på rätt stig. Dags alltså för steg no3; det är dags att börja stretcha.

Vad är stretchen? Jo, att bibehålla träningen, och att inte äta som du gjort innan. Det är först nu du verkligen börjar hamna utanför bekväma zon. När det börjar bli tråkigt, när det börjar bli trist att inte få äta precis som innan. När de nya träningskläderna inte ser så nya ut längre. När bloggerskan du följer själv skriver om att hon har haft en `skitdag´.

Det är nu du fortätter ändå, gör det ändå. Det är din verkliga stretch!

Stretcha dig ut från din bekväma zon- det är där miraklerna väntar på dig.