Det finns inte en dag då jag inte tar mig en banana. Emellanåt försöker jag att motivera mitt missbruk med fina bilder och info om hur hälsosamt det är. Funkar varje gång!

                 Veckans yogi: Madonna

Världens största kvinnliga artist började med yoga efter att hon blivit mamma, och som med allt annat som hon tagit sig för så var världen (västvärlden i det här fallet) inte sen med att haka på. Jag bodde i Hollywood runt den tiden och visst började jag yoga, jag med! Madonna var (är fortfarande) en av mina största idoler, och musikskolan jag gick på var av det finare slaget som självklart fnös åt popartister av Madonnas kaliber (det skulle vara jazz och djupare grejer), vilket givetvis eldade på min Madonna-eld och jag lät mig förföras av hennes nya Newage stil, rullade ut min lilla matta och satte igång med stela solhälsnigar framför vhs-spelaren. Och tur var väl det!

Don't just stand there, let's get to it, strike a pose- there's nothing to it.

Att Madonna gav yogan ett ansikte gjorde att fler upptäckte yoga som träningsform. Mångas ögon öppnades upp för både det kroppsliga och själsliga som yogan ger, och oavsett om man gjorde det för att Madonna gjorde det eller inte, så är det oundvikligt att inte känna effekten av yogan. Så tack Madonna för det, du gjorde det coolt att yoga. 

På skivan "Ray of light" kan man b.la. höra "Shanti/Ashtangi".

Madonna har varit en student av många yogaskolor, haft flera gurus som privatlärare, som även har rest med henne världen runt för att ge henne hennes dagliga lektion, samt att hon i många olika konstnärliga projekt har både speglat och ifrågasatt kulturen som yogan härstammar ifrån.

"Yoga is a metaphor for life. You have to take it really slowly. You can’t rush. You can’t skip to the next position. You find yourself in very humiliating situations, but you can’t judge yourself. You just have to breathe, and let go. It is a workout for your mind, your body and your soul.” Madonna.

Men när Madonna ville ha Bikram Choudhury som privatlärare och bjöd in honom till sitt hem för att ge henne lektioner, blev det kalla handen. Bikram totalvägrade med argumentet att ville hon ta hans klass så fick hon komma till studion precis som alla andra. Vilket hon inte gjorde. Detta har det fnissats åt rätt så rejält inom ”bikramvärlden”. Men en av Bikrams teser som han håller starkt på är att i yogasalen är alla lika och egot bör lämnas utanför dörren. Jag skulle i och för sig kunna dra ca hundra anekdoter om hur denna ”regel” inte gäller gurun i fråga själv, men struntar i det och låter stjärnorna ha sin hyss för sig ifred 🙂

För er som är nyfikna på Madonnas filosofier och tankar om livet, se ”I am going to tell you a secret” (regisserad av Jonas Åkerlund). Den har inte så mycket med yoga att göra, men här blandar Madonna popkultur och antik filosofi på ett väldigt bra sätt.

Citat, quotes mm… de låter bättre på engelska. Är det för att de skapas av engelsktalande personer eller är det för att engelskan är ett språk med fler ”färger” än svenska?

Jag har nästan alltid tyckt att det är lättare att uttrycka mig på engelska än svenska. Funderar ofta på varför. Är ju ingen språkvetare så jag har ingen aning om varför. Men jag tror att citat och peppande meningar låter bättre på engelska därför att det ur en psykologisk synpunkt är mer legitimt.

Man kan ju säga att vi befinner oss i lite grann utav en new-age era, men att Sverige fortfarande är en aningens tillknäppt vad det gäller att lossa på de universiella tyglarna. USA är först, men ursprunget kommer inte därifrån. Många av de lite flummigare filosofierna är plockade från den österländska kulturen, men den amerikanska självsäkerheten har utan problem anammat dem och tillsammans skapar de ljuv musik om du frågar mig!

                              So, here it goes- lite härlig Söndags Lyrik!

att vi hörde så dåligt på just jobbet? Ät det därför kvinnor snittar lägre lön för samma jobb?

Har varit på vattengympa på Sturebadet nu på morgonen. Självklart hade jag velat fota det underbara badet osv, men jag är en alldeles för orutinerad bloggare än så länge att jag inte har vanan inne att fota jämt. Men behövs det sägas att det var jag och 20 tanter? Och två farbröder i och för sig.

Nu gillar jag inte att dra en ”tanter är så sööööta” floskel, men även mina regler mår bäst av undantag. De var nämligen så söööta!! Inte för att de inte var fokuserade på själva passet (nåja, de flesta i alla fall…) men det 45 min långa vattenpartyt förgylldes med kommentarer som: ”Det luktar kaffe”, (Ja, det är nog någon som kokar!” svarade en annan)  ”Ann, jag ska berätta något för dig efter lektionen. Det är något jag tycker att du bör köpa”, och ”Jag kvävs!” (det var ingen fara, dock.)

Jag är så van vid yoga där fokus är i fokus, det är knäpptyst och allt annat än mys-pysigt. Men det här var både ganska (i perioder) utmanande, mysig och roligt och jag fick energi av damerna och konstaterade med glädje att det där är jag när jag är gammal!

Så typiskt att jag var tvungen att stressa iväg, jag hade gärna varit med och smittats ännu mer av den lugna, humoristiska, trevliga och harmoniska stämningen i omklädningsrummen efteråt. 

Var på SATS Odengatan i går och körde min lilla runda. I omklädningsrummet fann jag mig själv bli störd över att en tjej stod och sminkad sig lite och borstade håret innan hon skulle ut och träna (inte en ovanlig syn). Jag irrade mig över hennes fåfänga och tyckte tyst för mig själv att ”snälla… lägg ner, du ska träna!”. 

Men så kom jag på bättre tankar. Nämligen att det är jag som är patetisk som ens bryr mig. Vaddå, hon kanske raggar på gymmet? Och? Ett gym är en stor samlingsplats och självklart raggas det. Vad är det för fel med det? Bara för att jag har mitt ”på det torra” just nu, så finns det ju tusentals människor som längtar efter att träffa någon. Gymmet är väl en bra plats?!

Jag ser inte klok ut när jag tränar. Men är jag bättre än någon annan för det? Nej. 

Man är så snabb att döma folk och tycka att man själv är så jäkla korrekt och bra, typ ”å jag är så bra som är naturlig när jag tränar…”. Hade jag varit singel och haft span på någon snygging på gymmet så hade jag med största säkerhet velat göra mig så fin som möjligt. Spela roll. 

Man vet så lite om andra, men är så snabb på att dra slutsatser om dem och det tar bara energi. Och i slutändan är det bara en själv som blir patetisk, för i och med dömandet av någon man inte vet det minsta om, så sätter man ju sig själv på någon slags duktighets-pedistal.  

                           I Kväll på TV 3

… kan ni se coola och inspirerande Erika Rosenbaum coacha och programleda i ”Aldrig mera fet” på TV 3 kl 20.00. Jag såg förra avsnittet och tycker verkligen att det var ett bra program, inte snaskigt och utseendefixerat, utan intressant att följa en människas resa till ett nytt liv. Hatten av för deltagarna!

                                   Här kan du läsa mer om Erika! 

                             Tips på livets väg

Och så något helt annat:

Önskar ju att jag fick se ett spöke någon gång. Har alltid varit fascinerad av det dära. Samtidigt vet jag att man ska vara försiktig med vad man önskar sig…

Så igår natt vaknade den lille. Jag gick upp, och genom korridoren som leder till hans rum, och ser då genom dörrspringan till vardagsrummet att det blinkar, samt hör ljud… Öppnar dörren och där står tv:n på i full kareta. Klockan var två. Vi gick och la oss vid elva och ja, stängde av tv:n. Annars hade vi ju hört den innan vi somnade… Oh vad spännande! Kittlande läskigt. Hade ett spöke varit där och satt på den? Antagligen inte, men tanken att det skulle vara så är enormt tillfredställande. 

Hej så länge!

Så länge jag kan minnas har jag älskat badboys. När jag lekte med dockor, barbies och liknande, var de alltid ”ihop” med en riktigt äventyrlig/farlig/rockstar-badboy som fick dem att uppgivet skaka på huvudet åt sina sluskar, men ändå rysa av välbehag åt de galna upptågen som följde med relationen.

Idolerna efter det var Axl Rose, Slash och alla rockens riktiga cowboys som prydde mina väggar, och idag lever jag med en badboy (gone good, iof.) 🙂

                        Axl, en inspirerande galning

Så att mitt val av yoga föll på yogans badboy no1, Bikram Choudhury var nog ingen tillfällighet… Visst är han en renlevnadens man, men är otroligt kontroversiell och höjer ständigt kritikers ögonbryn.

 Bikram, kunnig och knasig.

Antar att jag attraheras av de som går mot strömmen och skulle nog fundera över mitt val av partner den dagen vi sitter och knaprar spenat och gojibär tillsammans… ha, ha.

Veckans yogi är en tjej som jag verkligen inspireras av. Tycker hon är cool i sin sköna och avslappnade stil, och hennes inställning till yoga delar jag. Inte med det sagt att jag inte uppskattar när yogastudios och lärare anammar den kultur som yoga härstammar ifrån- det älskar jag också – men jag har alltid haft svårt med människor som anser sig veta vad riktig yoga är, eller riktig musik, riktig kultur mm…  Här är Tara Stiles:

Tara Stiles  född 1981, är ex modellen som har blivit en yoga revolutionär i USA. Hon är grundare till den populära yogastudion Strala Yoga i New York, en studio där du inte hittar några gudabilder, ingen rökelse eller mantran skriven på väggarna. Hon anser att den ”yoga elit” som finns i New York, och även andra delar av världen, tror sig ha rätt att bestämma regler för vad som är riktig yoga. Deras attityd fick henne att starta sin studio, där hon medvetet skalat av mystiken och inte framhäver den österländska kulturen.

Hon höjer många ögonbryn genom att posera sexigt i yogakläder i olika media, framhäva yoga bland annat som ett sätt att bli smal, samt med hennes bok ”Slim Calm Sexy Yoga”. Hon använder heller inga sanskrit namn på positionerna hon instruerar, och undervisar gärna till modern musik. Hon har blivit ett nytt ansikte för yoga, men till skillnad från sina rivaler har hon inte patenterat sin yogaform. Hon kallas ”Yogarebellen som vägrar säga Om”. I motsats till vad hennes kritiker säger, så har hon studerat yoga i 12 år, och har både Deepak Chopra och Jane Fonda som sina elever.

                                              Helgens roligaste bild:

                                            Helgens bästa dag:

Lördagen var det seminarie med en veteran inom Bikramyoga, Lynn Whitlow. Hon har jobbat med Bikram sedan ca 20 år tillbaka och är en fantastisk lärare. Hon var med under min utbildning i Palm Desert och därför var det extra roligt att träffa henne i helgen, då hon var utanför sin roll som ledare för för 350 pers, och verkligen fick visa upp sin sanna och mycket professionella sida.

Den här bilden är från Lynn's sida lynnwhitlow.com

                                    Helgens godaste sallad: 

Spenat med fetaost, avocado och olivolja med citronsmak. 

Helgens ”hej vi är mysiga familjen-tilltag”: Farsdag tårtan. Vit chokladkladdis med grädde och bär…

Tårta bakad under stress fast med en massa kärlek till världens bästa pappa- pappan till min prins.

         Två grejer som kan vara lite svåra att kombinera…:

PMS…

Och motivation…

Ha, ha! Men man lär sig. Och när den där känslan börjar komma smygande… så kör man på ändå. För man vet att det inte är ”på riktigt”. Det bästa man kan göra (enligt mig) är faktiskt att gå och träna. Att ge efter för de negativa tankarna ger dem bara mer vatten på sin kvarn.