Vi är uppe lite tidigare än vanligt för att hinna vakna och äta frukost innan en lång dag på Allt för hälsan-mässan/skola/förskola. Typiskt nog är Jonas bortrest just idag så jag får både lämna och hämta barnen, och jag är glad att alla är friska. Någon back up-plan finns inte.

Och själv känner jag mig enormt taggad inför dagen. Focuserade hela dagen igår (därför tyst i bloggen) och sov hårt i natt med ett lyckat föredrag på näthinnan. När det väl gäller brukar jag gå in i ”prestations-rollen” och leverera – löplopp, yoga på konvent eller föreläsning – same same.

Det sägs att kokosfett hjälper hjärnan att tänka klart så två proteinbollar innehållande detta mirakelfett + grönt te har jag avslutat frukosten med. Hoppas det hjälper 🙂

Ha en trevlig torsdag! Hoppas vi ses på Älvsjömässan.

Jag har alltid varit bra på att planera men sen jag blev 4-barnsmamma är jag expert. Visst hade jag kunnat leva mer i nuet, men då hade jag fått gå upp en halvtimme tidigare på morgonen (en viktig halvtimme för kropp och själ), inte fått samma tid att träna och hade inte kunnat servera så vällagad mat som jag gör. För att inte tala om våra mornar när Hugo ska vara på skolan 8.15 – stress och kaos utan förberedelser!

Nu är tvillingarna lagda och jag har ätit en gudomlig middag med kyckling + grönsaker i ugn, fetaostsallad med ceasardressing – ja du vet. Allt förberett tidigare under kvällen liksom morgondagens frukost med välling som får stå i kylen, mackor att grilla i våffelgärnet och småbitar till tvillingarna (översta bilden). På så sätt hinner även jag dricka en kopp kaffe på morgonen (såklart förberett med vatten och bönor i bryggaren ;)).

Och träningskläderna ligger framlagda att hoppa i, men oftast känner jag för något helt annat och byter. Kläder återspeglar liksom dagens humör. Barnens kläder också framlagda (utan utrymme för att ändra sig ;)) och allas väskor packade. Är en strumpa borta på morgonen kan hela tidsschemat spricka.

Låter det trist och inrutat? Visst, men man väljer ju själv och jag trivs med struktur och speciellt de minsta mår bra av rutiner. Och en vacker dag sköter barnen sig själva och jag har all tid i världen att ligga i soffan framför TVn. Om nu det är något att sträva efter?  

Känner mig som en ny människa efter att tvillingarna sov ändå till 7.30 idag. 9 timmars sömn – rena mirakelkuren för energin och humöret.

Liksom påfyllda järndepåer. Det finns så mycket vi själva inte ser men som påverkar kroppen enormt. Jag äter normalt inte mycket kött, men den här helgen har jag verkligen frossat i det och kanske kan även järnbrist vara en anledning till tröttheten jag haft.

Och nu är frysen full av kött från föräldrarnas gård (något som jag gärna äter – kräsen med köpt kött), så jag ska nog kunna underhålla järnhalten i kroppen. Mina föräldrar är däremot inte kvar utan sitter i bilen med en lång resa till Jämtland framför sig. Tråkigt att vi ska bo så långt ifrån varandra, men det går fort till jul då vi ses igen.

Själv laddar jag för ett ryggpass. Är det något som är kul när energin är på topp så är det att träna – dumt att slösa bort. Jag ser redan framför mig hur jag med lätthet drar upp mig i chinsen. Visualisering är grymt. Testa det inför nästa pass!

Träning och mat – två av livets njutningar på samma kväll. Perfekt dejt enligt mig och Jonas. Vi inledde med ett pass på SATS Spårvagnshallarna. Jag hade ju redan svettats ut med löpning på morgonen och höll mig på ”spännis-sidan” av betongväggen med ett beachpass a´la bröst/axlar/biceps.

Jonas och paret vi mötte upp tränade däremot hårt och mer funktionellt på andra sidan väggen. Spårvagnshallarna är drömmen för dig som gillar fuktionell träning och det var full action även en fredagkväll.

Sen uppladdning. Maten på resturangen Supper i Vasastan var RIKTIGT bra. Jag åt friterade fiskkakor, pata negra-skinka, kött med blomkålspuré och en del av Jonas snigelliknande chokladtryffel. Till och med vi gourmander till träningsmänniskor blev mätta och belåtna.

En kväll jag kan leva på ett år till eller två 😉

..i barnlunden för vår Jonna och Hampus. Det gör vi varje Alla helgons helg – en fin tradition och ett sätt att göra barnen medvetna om sina änglasyskon.

”What doesn’t kill you makes you stronger” – stämmer både fysiskt och psykiskt. Och tack vare tvillingarna är jag inte bitter längre, men kan ibland undra hur våra två ängla-trillingar skulle se ut om de fått leva? Vilka små personer skulle de vara? Hugo och jag brukar fantisera om det.

Inledningsvis, så att du förstår varför detta djupa inlägg – i detta nu är jag trött. Jag är stressad över saker jag aldrig får gjort och nya saker som dyker upp i dess väg. Tvillingarna är också trötta och gnälliga. Snabbt vill jag få ner några tankar för att sen återgå till det som rullar på utanför min skalle – livet.

Nu när focus gått från min egen träning till jobb har jag inte samma motivation att pressa mig lika hårt fysiskt längre. Istället pressar jag mig hårt psykiskt. Sover för lite, grubblar för mycket över livets stora frågor och den glada tjejen på bilderna i bloggen ÄR glad men skulle behöva relaxa lite mer. Jag har allt jag kan önska mig men vill ändå ha mer och det ogillar jag med mig själv. Visst ska man ha drömmar, visst ska man ha mål, men det gäller att stanna upp och inse att ”jag faktiskt är jäkligt bra som jag är. Jag behöver inte bevisa det för er eller någon annan.”

Det var några av tankarna som bearbetades under morgonens löprunda. Jag måste inse att jag inte är Superwoman men ändå klarar av ett liv med 4 små barn, driva en välbesökt blogg, hålla kroppen i form och vågar satsa på eget företag. Men i ryggen har jag ju också en underbar familj. Och man som jag faktiskt ska gå ut och käka med ikväll. Det har inte hänt sen vår bröllopsdag 2011. Säger en hel del om hur min vardag ser ut.

P.S. Känns redan bra efter att få skriva av sig här och med detta fiskar jag inte efter hejjarop. Vänd det jag skrivit till dig själv istället – du är också bra. SJUKT bra! 🙂 D.S.

Låt mig frestas med en läcker rödingmiddag. Mina föräldrar fick hela 130 fiskar (!!) sist de la ut nät i lilla Jormsjön, och en stor av dem ligger nu i min mage. Känns alltid extra bra med mat man vet var den kommer ifrån och även mandelpotatisen och morötterna var egenodlade (liksom allt nötkött från föräldrarnas kor som nu ligger i vår frysbox). Äkta liksom.

Och gott. Och trevligt med hela familjen på plats. Både syster Mia, bror Jonas (hade inte kommit när bilden togs) och mina föräldrar..

+ alla barn förståss. Kusinerna runt barnbordet blev ännu coolare med glass till efterrätt. Mormor och morfar rockar fett tycker the gangstá kids (och deras mamma :))

Mina föräldrar är här ett par dagar så alla barnen är hemma på höstlov nu, men själv är jag uppe tidigt. Laddar med gröt för att först jobba med huvudet och träna en ny PT-kund på Rosa Skrot, sen själv slippa tänka men låta kroppen köra hårt efter PT-Hans upplägg.

Det är alltid lika roligt att träffa nya klienter och jag älskar utmaningen att snickra ihop personanpassade träningsprogram. Jag använder mig av vår iPad och programmet ExorLife där jag kan skapa fina program med bilder och filmklipp på övningarna, som även går att maila till kunderna sen. Papper och penna är ute 😉

Nu – ut i mörkret, upp på cykeln, mot Söders höjder!

Tänk att det finns så mycket att lära, trots 34 års livserfarenhet. Att göra en sak i taget t.ex. Jag bollar Powerpointpresentation, blogg, mail och layoutjobb till KTH-Hallen samtidigt som jag äter och försöker bortse från disk, barnens kläder och leksaker som ligger utspridda. Måste bli bättre på att lägga all focus på det som är viktigast just nu.

Och just idag är mina äldsta barn viktigast. Eftersom det är höstlov från skolan har jag lovat hämta dem tidigt på fritids och gå på bio. Bara vi tre med tvillingarna kvar på förskolan. Jobbet kommer bli gjort, om jag så får sitta uppe på nätterna, men chansen att umgås med bara mina storkillar finns inte varje dag. Oftast blir det Jonas som hittar på saker med dem och jag tvillingarna, eftersom jag fortfarande inte klippt navelsträngen till dem helt.

P.S. Det börjar bli fler deltagare på min morgonyoga på KTH-Hallen nu vilket känns superkul. Där fladdrar jag i alla fall inte runt och gör annat än att leverera en skön yogastund 🙂 D.S.

Känns som att jag går runt med ett konstant högt stresspåslag just nu, och har så gjort sen tvillingarna kom. Som småbarnsmamma är man alltid på tå, alltid redo att ta hand om de små liven samtidigt som det är så mycket jag vill själv. Hade jag inte tränat skulle jag nog inte orka med det liv jag lever på samma nivå.

Men så vet jag att det är en kort period – har ju varit med förr, och att min tid för annat kommer. Menar inte att jag går på sparlåga just nu (LÅNGT ifrån – jag lever fullt ut), men att vissa saker jag vill göra stoppas i bakfickan till senare. Försöker coola ner, idag med löpning och att leda yoga. Även om deltagarna är i focus kommer jag själv också in i samma lugna känsla.

Sammanfattningsvis – ju mer stressad du är, ju viktigare är att du tar dig tid att träna. Ta hand om dig!