Det här utspelade sig på den gamla goda tiden när Ninna fortfarande jobbade på Aftonbladet. Vi hade bevakat fredagsfinalen av ”Let’s dance” tillsammans och satt nu i baksätet på fotografens bil på väg från tv-studion till redaktionen.

Vi pratar om hur vissa människor blir till sig när de ser kändisar. Ninna berättade om sina föräldrar som blir i smärre chocktillstånd när de kommer upp till Stockholm och ser, säg, David Hellenius, på gatan.

– Jag var också så där i början, det tar ju ett tag innan man vänjer sig, men sedan skiter man ju i om man så möter Kungen på stan, konstaterar jag.

Hur som helst, vi börjar prata om något helt annat när Ninna utbrister ”Åh, Rebecca och Fiona” varpå jag ropar ”VAR DÅ!????” och vrider huvudet halvt ur led för att på syn på dem.

Ninna: Alltså deras nya låt spelas på radion nu…

Lite generande med tanke på vad vi nyss diskuterat, men vi skrattar åt saken och forsätter prata om annat. När vi passerar Hamngatan en bit efter NK får jag syn på ett bekant ansikte. I extas hojtar jag ”KOLLA!!!!!!!!!! DET ÄR JU HAN, HAN DEN DÄR SNUBBEN SOM SPELADE FOTBOLL – FCZ-TORE!!!!!!”.

När jag ser Ninnas blick och jag inser vad jag gjort vill jag bara dö. Eller kanske inte dö, men åtminstone åka till Kos och jobba som bartender i sisådär tio år.