Söndagar är inte mina dagar riktigt. Humöret är så svajigt. Jag kan gråta åt det faktum att Dermot Clemenger känns så utfryst i ”Let’s dance”-juryn och emellanåt känner jag mig ensammast i världen trots att jag ändå inte vill träffa någon.

I dag råkar vara en gråtdag.

Funderar på i går och hur jävla lycklig jag är över att träffa människor jag tycker om. Att få vara full och VARA NÄRA folk som är vettiga i huvudet, det är fan det bästa. Helene svängde förbi mig i går i någon vardagsutstyrsel, ställde sig framför spegeln och bara ”så här kan jag ju inte gå ut!!”. Jag slängde fram andra kläder och rotade fram en kolsvart ögonskugga och bara ”här”. Efter middag gick vi vidare till nån bar och träffade Ålandskillar som lekte nån klappa-i-bordet-lek (?) jag var väl med och vann (?).

Sedan – och ungefär här börjar jag gråta just nu – skickar jag ett sms till Malin att det känns konstigt att vara utan henne och hon kastar sig i en taxi och kommer dit och Victor är där och spelar skivor och ungefär just då kommer man till en punkt av helgen (/livet) där det ENDA man eventuellt känner något som helst behov av är en öl till.

Och kanske en cigg.

Men sen – inget annat.