Efter fjolårets SUPERsuccé ordnades det ännu en Sofis Mode-resa till New York. Jag kan inte gå i god för om den pågår just nu eller om den just har avklarats – säkert finns det någon app där man kan se den här gruppen av människor förflytta sig mellan klädbutikerna.

Jag fattar bara inte den här grejen. Varför? VARFÖR är det här resan en succé? Jag förstår att barn gillar att umgås i grupp, att det finns någon trygghet i läger av olika slag där man sjunger i stämmor och borstar tänderna tillsammans. Jag förstår också att pensionärer samlas i stekhet buss för att äta bruna bananer och titta på tulpanerna i Holland. Förr eller senare ska man väl återigen uppskatta den typen av aktiviteter i grupp.

Men sedan inbillar jag mig att det ska finnas några år mellan barndom och ålderdom där man vill släppa sargen! Man vill inte gå i grupp, man vill gå på egen hand. Det är ett sundhetstecken att man inte väljer en bussresa eller åker på läger när man är 27. VARFÖR vill man då åka till New York, gå i en 60 personer stor flock och shoppa?

För mig är det här orimligt.