Söndagar är ett kapitel för sig. Ett tag botade jag söndagsångesten med att baka. Ju mer ångest desto mer komplicerat bakverk. Någon gång fick jag för mig att jag skulle fixa en bröllopstårta. Haha, stod där med min ångest och vispade i tre olika skålar på samma gång. Ett tag gick jag planlöst omkring. Det viktiga var bara att få omge mig av människor. Inte prata, inte se i ögonen bara vara omkring.

Nu städar jag. Dammsuger maniskt för tredje gången den här veckan, funderar på folk och deras relationer. Färjan-Håkan har tydligen hittat någon ny tjej. Vackert så. Nu ska de väl flytta ihop i någon tvåa i Abrahemsberg och hon ska känna den där varma känslan som man känner när hon för första gången tvättar hans tryck-t-shirts. Sedan ska de gå långpromenader, somna i soffan till någon dålig film på fyran och gå ut och festa ihop ibland, men vara så upptagna av varandra att man lika bra kunde ha stannat hemma.

Folk kämpar så mycket.

Jag också.

Kanske därför jag har ångest.