Jag vet att min chef inte är speciellt förtjust i den här typen av blogginlägg, men ja. Ibland – inte så ofta – så är det ett helvete att jobba som journalist. Speciellt när man får skrivkramp.

Då.

Då brukar jag fantisera om andra jobb.

 

– En dröm jag närt i många många år: sälja räkmackor på Ålandsbåt. Myterna kring hur vilt de går till bland personalen på de här båtarna är många. På nätterna röks det och dansas på borden i cafeterior och efter en utdragen spritorgie med 17 kallskänkor och nån fartygselektriker inklämda i en liten hytt raglar personalen omkring ombord i arla morgonstund och sköter sina sysslor så gott det går mellan kaskadspyorna. Eller så går folk bara till sina hytter och läser Mari Ljungstedt efter avslutat arbetspass. Fan vet jag. Obekymrat verkar det i alla fall.

– Psykolog. Sitta och mysa förnöjt över hur eländigt alla andra har det.

– Receptionist. Inte så mycket för arbetsuppgifterna utan mer för att man får ha dräkt. Kanske kinapinnar i håret. Låga pumps som ändå klapprar.

 

Saker jag absolut inte skulle vilja jobba med:

– Bonde. Slafsa runt i stövlar och bemöta grisarna professionellt, asså nej.

– Sjuksköterska. Har absolut ingen vårdarpersonlighet i mig över huvud taget. Orkar knappt ta en panadol när jag har feber.

– Träslöjdslärare. Hatar känslan av torrt trä mot hud. Fy fan, gå och ha massor med stickor i händerna och hyvla bort någon tumme. Nej.