Just den här veckan har jag lagt träningen lite på is. I stället har jag fokuserat på matlagning (sitcomskratt).

I går till exempel. Ett rätt talande sådant. Jag skulle laga müsli. Ett recept från min kompis blogg där man bara joxar ihop några grejer, på med lite olja och in i ugnen några minuter. Så enkelt att till och med Christer Pettersson hade klarat det efter en hård vodkafylla.

Mixa sesamfrön och linfrön, hacka nötter och blanda. Så långt var jag med. Men när det kom till oljan överskattade jag visst mängden en aning. Eller jag vet inte riktigt vad som hände – om jag kom att tänka på hur konstigt det vore att ha en pappa som heter ”Prins Daniel” eller varför finska män i 9 fall av 10 har acne – men helt plötsligt hade min tidigare torra blandning klumpat ihop sig till små öar i ett hav av rapsolja.

Envis som jag är gav jag inte upp där utan tänkte: om jag kör det i ugnen tillräckligt länge så kanske oljan på något märkligt kemikaliskt vis bara dunstar bort.

Det gjorde den inte. I stället började oljemassan bubbla ilsket.

Jag tog ut plåten och lät allting torka.

När jag efter tio minuter gick in i köket för att inspektera mitt müsliförsök fanns det bara någonting som påminde om en nedbrunnen förstamajbrasa kvar på plåten.

Så här var det meningen att det skulle ha sett ut. Från Minnas blogg.

Kvällens projekt: blåbärssylt.

Skam den som ger sig.