Det har hänt något allvarligt den senaste veckan. Inte för att jag brukar ha så vansinnigt med energi annars, man är ju ingen chihuahua direkt, men de senaste sju dagarna har jag knappt orkat vända mig i sängen.

Hasar omkring som en 98-åring med försvagat skelett och stark dödslängtan här på jobbet. Fattas bara en droppställning som jag kan stöda mig på.

Så var jag på fest i helgen och känner mig som en tant. Jag sitter där på en sängkant och orkar knappt hälla i mig det jag har i glaset och inbillar mig att de festglada människor omkring mig väser ”ska inte dinosaourien gå hem snart?”.

Anna som är Malins glada syster fyllde år dådå.

Och ja. Med systrana Collin nyss hemkommna från Spanien fanns det en hel del koreograferade danser att visa upp. Så det var ju tacksamt för en annan 98-åring att vila ögonen på.