I lördags drack jag och Malin wine på Urban Deli och när jag ramlar ut från toan sitter hon (Malin asså) och pratar med några aspackade börsmäklarsnubbar.

Han ena gubben bara (till mig): – Prata! Säg någonting! Din dialekt påminner mig om en åländsk kvinna jag hade en kärleksaffär med för 20 år sedan.

Man bara: Eh nej, tänker inte stå här och prata på beställning för att du vill nära dina gamla Ålandserotiska fantasier.

Ok. Nån minut senare: Malin pratar med dem om konjunkturen när en Elizabeth Arden-tub trillar ur hennes väska.

Den mest packade mannen (han med Ålandskvinnan) frågar om han får låna lite till läpparna. Malin sträcker fram tuben till honom och mannen fyllesmetar på krämen med TVÅ FINGRAR! Han har läppglans hela vägen ner till hakan och upp till näsan. 

Så står han där – alldeles glansig runt mun – och starkölssluddrar om att det ekonomiska läget är precis lika illa som vid Wallstreetkraschen på 20-talet och att det är dags att stoppa pengarna i madrassen.

Man ba: – Malin jag tror bestämt att vi går nu.