Via sitt jobb har min kompis träffat en kille som:

1. Ser bra ut

2. Är rolig

3. Verkar allmänt vettig

Han är inte perfekt på något vis, bara en helt vanlig kille med en sund inställning till sig själv och livet. Ingen ängslighet, ingen jävla Oskar Linnros-frisyr, inga svartsjuketendenser.

Nu har hon har redan en handfull singelkompisar som hon vill para ihop den här killen med. Och till saken hör att flera av hennes kvinnliga kollegor OCKSÅ tänker att de ska para ihop den här snubben med massvis av singelväninnor hit och dit.

Den här storyn bekräftar bara mina misstankar om det tragiskt tunna utbudet av normala män i Stockholm.

Jag orkar knappt tänka på det.

Min styvpappa Janne och mina yngsta syskon var i Stockholm i går.

Det var vilda västern.

Han kör mot enkelriktat, parkerar framför garageportar och mumlar bara ”jag är från Åland, jag förstår inte bättre”.

På kvällen fikade vi på ett ställe nära mig. Beställning blev rätt lång. Kladdkakor, muffins, mozzarellamackor, apelsinjucier och hej och hå. Jannes kaffebeställning drog ut på tiden och det var först när han ätit färdigt som cafétjejen kom och ställde ner koppen på bordet.

Då var klockan så pass mycket att Janne och mina syskon var tvungna att börja åka till färjan.

Vad min styvpappa gör?

Han tar med sig kaffekoppen ut på gatan och går längs Götgatan och sörplar.

Haha!

”De får skylla sig själva när det tog så lång tid”.

Jag klarar en del. Idioter i vardagen, kärleksproblem (har haft kärleksproblem sedan jag var 12 herregud), Ranelid i Melodifestivalen osv. Men jag PALLAR fan inte det här att inte ha ett fungerande hem. Efter tio (10) veckor inkvarterad i Hornstull, Årsta och Zinkensdamm var jag tvungen att flytta hem. Jag orkar helt enkelt inte tränga mig på hos andra. 

Det betyder inte att min lägenhet är färdig. Nej.

Jag bor nu mitt i en helvetesrenovering. Det är oerhört påfrestande, främst för att:

1. Hantverkarna ramlar in klockan sju på morgonen. Sedan dräller de kring bena på mig när jag ska sköta mina morgonsysslor.

2. Jag sover mitt i det här. Jag har ingen golvyta att stå på, så när jag ska dra på mig kläderna på morgonen måste jag stå och balansera i sängen.

3. Ja. Det här är mitt vardagsrum. Bilden ger inte riktigt rättvisa i hur oehört dammigt det är. Ett par millimeters tjockt lager överallt. Hej mitt vinterland osv.

4. Det här är mitt kök/badrum/städskåp.

5. Uppsvullna ögon på grund av byggdamm.

6. När jag ska gå på toa måste jag gå ner för trappan, ut på gården och ner i tvättstugan. Samma procedur när det gäller duschning.

Gud ge mig styrka och kraft.

Hamnade i ett samtal med en journalist på Svenska dagbladet i går.

Jag MÅSTE lära mig att jag inte ska prata med människor.

Hon: – Så vad jobbar du med?

Jag: – Är någon typ av reporter och krönikör och hit och dit på Aftonbladet. HAHAH JÄTTEKONSTIGT faktiskt för jag kan ingenting om nöje! Jag har ingen aning om när det kommer en ny film eller när något band släpper nån skiva. Men men. Där kämpar jag på i alla fall.

Hon: – Du skriver alltså krönikor varje dag då eller?

Jag: – Nej nej nej HERREGUD nej. Varje lördag. Du vet jag bara svamlar ju ihop något om någonting.

Hon: – Men du skriver alltså om nöje?

Jag: – Det är lite svårt att förklara vad jag skriver om. Det är liksom blandad kompott om man säger så. Som de där ”höstgrytorna” i skolan som kokades ihop på rester ungefär. Men (nervöst skratt) HAHAHA ja. Något måste jag ju göra rätt för jag har ju lön varje månad! HAHAHA (nervöst skratt). Eh ja … vad gör du själv?

Det här pressmeddelandet damp ner i mejlen nyss och fick mig att tänka på en av mina favoritanekdoter.

Jag var väl åtta år och via någon reklambroschyr kunde man tävla om att hitta på en slogan till Birka, kryssningsfartyget. Minns inte vad man vann, men ett knippe gratis kryssningar känns ju inte helt orimligt.

Hur som helst rev jag loss talongen och plitade ner:

Birka, Birka

billigt som Pirkka*

När jag sedan gick och la förslaget på lådan var jag fullt övertygad – jag var 110 procent – på att jag skulle vinna.

Haha.

Värdelös anekdot egentligen. Vet inte varför jag envisas med att älta den om och om och om igen.

Kanske för att jag knappt minns något av resten av min barndom.

Tävlingen då? Nej den vann jag inte.

Klart jag inte gjorde.

*Pirkka är ett finskt lågprismärke. Typ Eldorado.

Alltså jag orkar inte.

Du kan vara skild utan att veta om det.

Du kan vara ha friat till Fadde via en löpsedel utan att veta om det.

Du kan jobba på vägverket utan att veta om det.

Du kan vara allergisk mot sparris utan att veta om det.

Du kan ha en 100 miljarder på kontot utan att veta om det.

Du kan lyssna på schlager utan att veta om det.

Du kan vara Lasse Holms okända barn utan att veta om det.

Du kan ha badat i samma simhall som Laleh utan att veta om det.

Du kan vara på fyllan utan att veta om det.

Osv osv osv i all evighet amen.