Det finns ett sånt mörker i att jag i natt när jag raglade innanför dörren efter ett vindränkt nyårsfirande öppnar det här alkohol/blomjordsfyllda skåpet ovanför kylen, tar ner whiskeyflaskan och häller upp typ två centiliter i ett glas. Att jag någonstans där i min fylla inbillar mig att jag är sofistikerad som tar en sängfösare när det egentligen bara är outgrundligt sorgligt.

Ordet sängfösare förresten, jag har inte vågat använda det ordet tidigare eftersom jag har trott att det är en stark drink en man ger en kvinna för att hon ska vilja ligga med honom. Som en lightversion av att sätta piller i ett drinkglas på krogen.