Det är söndagkväll och jag släpar mig iväg till Coop på Medborgarplatsen. Hasar fram i uggs och träningstajts.

Hamnar framför hyllan med bulgur och quinoa och mathavre och matvete och helvetesfrön hit och dit.

Jag är inte alls beredd på känslorna de bara svallar – väller – över mig.

Jag tänker: jag bestämmer över allt. Jag bestämmer vilken hårfärg jag har, vilka människor jag kramar, vilka böcker jag tragglar mig igenom, vad jag väljer att prata om. Lika mycket som jag styr och ställer över vilka korn jag stoppar i mig till middag, lika mycket styr jag över var jag bor eller vilken lottorad* jag lämnar in eller vilket material jag har på mina kläder. Jag kan ägna resten av livet åt att bara lyssna på musik som jag tycker är vacker och har jag lust kan jag bara umgås med människor som gör mig lycklig livet ut.

Jeeez.

Sedan gick jag hem och svor över att jag glömde köpa batterier till köksklockan.

*Har aldrig lämnat in en lottorad i mitt liv, men OM!