Jon och Niklas, mina två kollegor valde att ta avgångsvederlag när det var kristider i höstas.

I går lämnade de Aftonbladet.

Jag kan inte bunta ihop de här två människorna för de är två helt vitt skilda personligheter, men en sak har de gemensamt och det är skrivandet. De besitter båda två en fantastisk förmåga att rada ord efter varandra.

Vissa är jävlar på att flyga flygplan, andra kan lära ut geografi på bästa sätt, nån är ledande i landet på hudvård. Niklas och Jon kan skriva så att det berör.

Jag jobbade drygt två år med de här människorna och det är jag stolt och tacksam över. Även om många dagar är gråa och det känns som allt handlar om att lunka till kaffeautomaten och i bästa fall dra loss Pernilla Wahlgrens nya husköp så har det känts fint att jag fått göra det med två som är jävligt bra, bland Sveriges bästa, på vad de gör.

Sedan är de fina människor också, men det pallar jag inte ens gå in på för det blir bara en känslosam sörja av alltihop.

Här är två texter som jag tycker att ni ska läsa:

Jon intervjuar Jonas Inde om alkoholism, självmordsförsök och psykiska problem (tyvärr plusinlåst, men skaffa plus. Det är bra).

Niklas gör den första intervjun på åtta år med rapparen Ayo.