Det här då: vi festade av Niklas och Jon i går. Jag drack väl 76 glas vin, stapplade till en taxi, hade 12-centimetersklackar och orkade inte gå från Clarion hotell till Slussen vid tretiden.

Det var en känslosam dag i går och jag la ut texten för taxichauffören. Berättade osammanhängande om allt och alla. Jag kan tillägga att han såg ut lite som Breivik, chaffisen. Tror jag, jag var rätt full så kan ha fel.

Ok, han släpper av mig kanske 300 meter från mitt hem eftersom min gata är enkelriktad och det är ett helvete att ratta runt alla kvarter.

Jag går och när jag står vid min dörr har han ändå kört runt, vevar ner rutan och frågar om han ska komma med upp.

Allvarligt talat, jag brukar vara öppen för det mesta. Tänker att livet ändå är över om tre minuter så man kan lika bra göra allting som faller en in. Men börja dra med nån okänd taxichaffis upp på häng vid 03 på natten?? Nej.

Å andra sidan kan jag i dag tänka att han kunde ha varit mannen i mitt liv.

Men han kunde också varit psykopat.

Högst troligen var han det sistnämnda.