Jag har ju misskött den här bloggen så till den milda grad att jag börjar oroa mig över att soc ska komma och ta den ifrån mig.

Förlåt. Vi har varit i Berlin på konferens med nöjesredaktionen.

Satt på flygplatsen i går och stirrade håglöst framför mig.

Allt det här tjatet om Terminal 5-män hit och dit. Jakten på en medelålders charmig berest man som kan rabbla italiens alla vingårdar, har seglat över Atlanten, har välstrukna skjortor och kan högläsa ur Hjalmar Söderberg-romaner i sängen på kvällarna.

Äh, jag vet inte.

Pekade på en resenär på flygplatsen i går och sa till min kollega Jocke:

– Jag håller på och tjatar om Terminal 5-män hit och dit. Ser du mannen under WC-skylten där? Det är ju så där de ser ut i verkligheten.

Han hade en kavaj som med råge hade klarat en 20-kilos viktuppgång, för korta byxor, bleka ben, urtvättade strumpor, eventuellt lite starkölslullig och såg allmänt bortkommen ut med sin ipad. Flygplatsrealism. Fy fan.