Jag noterar att de börjat låsa in mina krönikör i Plus, men nu tänker jag vara en rebell och lägga ut den här ändå. Jag får väl sätta in några kronor på Jan Helins konto som kompensation för en eventuell intäktsförlust.
Den här krönikan var inte helt självklar att häva ur mig.
För ett år sedan, för kanske bara ett halvt år sedan hade det känts helt omöjligt att någonsin skriva den. Jag har gått med en helvetisk skam över alltihop. Någon dag ska jag skriva mer om operation och allt. Men inte i dag. Jag är alldeles för trött efter gårdagens stök i det åländska nattlivet.
Jennifer Aniston gick ut häromveckan och berättade att hon är besatt av laserporr.
(Tid för eftertanke och reflektion.)
Jepp.
Precis exakt så uttryckte hon sig.
Laserporr kanske behöver en mer ingående förklaring för den som inte redan hunnit bekanta sig med ordet.
Jag lämnar över orden åt skådespelerskan herself:
– Det är en otroligt intensiv behandling och du ser ut som ett misshandlat brännskadeoffer i en vecka innan huden ramlar av.
I samma veva berättar hon också att hon är öppen för att spruta in ett och annat både här och där. Sammanlagt pungar hon ut över en miljon på sitt utseende om året.
(Tid för eftertanke och reflektion.)
Har man någon liten gen i sig som gillar att gå i taket så kan man lätt göra det av sådana här uttalanden.
För att inte tala om Heidi Montags 780 operationer, Lara Flynn Boyles deformerade nuna eller Michael Jacksons näsa (RIP).
Någon liten del av mig gör också det, paradoxalt nog.
Trots att jag öser pengar på skönhet varje månad. Det är hårrötter som ska färgas och ögonfransar som ska böjas och fötter som ska vårdas.
Så tänker jag på alternativen:
1. Att kändisarna skulle vandra omkring totalt osminkade och ofixade. Det vore … säkert bra. Men ändå rätt trist.
2. Att de skulle göra laserporr, hårförlängningar och fettsugningar men förneka allt. Det vore ju hyckleri! Där står de och ser så jävla smashing ut på röda mattan och när någon frågar hur de lyckas så bara ”nej alltså”, tittar ner på sin kropp, ”det här är bara resultatet av väldigt bra gener och en fantastisk hårborste”.
Egentligen, om man kokar ner alltihop, är ju det kändisarna gör det mest ärliga.
De hymlar inte!
JAG är ju fan mer hycklare än vad Jennifer Aniston är. För drygt två år sedan lade jag 60 000 spänn på en bröstoperation. Till saken hör att jag hade tubulära bröst. Det innebär kort sagt att mina bröst inte såg kloka ut.
Jag har knappt berättat det för någon.
Första året fick inte ens vännerna veta något.
Mest för att jag ansett att jag inte har någon redovisningsplikt.
Samtidigt.
Vad spelar det för roll om folk – nu blir det ju av förekommen anledning en mycket mindre skara än i Anistons fall men ändå – vet?
Om jag samtidigt berättar baksidorna: att resultatet inte alls blev så bra som jag önskat, att nervtrådarna fortfarande inte hittat tillbaka till varandra så att jag inte har någon känsel kvar, att jag troligtvis aldrig kommer att kunna amma mina eventuella barn?
Om Jennifer Aniston berättar att hon är besatt av laserporr, och samtidigt lägger till att hon utsätter sig för den här behandlingen, i jakten på skönhet, som gör att man ser ut som ett misshandlat brännskadeoffer.
Ja, då är det i alla fall inget jävla hymlande.
(Tid för eftertanke och reflektion.)
