I går kväll, gick på en förhandsvisning, ensam med en mäklare i en etta på Söder.

Jag var ytterst tveksam till toan som var minimal, alltså nu pratar vi klaustrovibbar deluxe.

Det var just och just så att man stod på toan och duschade, men mäklaren ville gärna påvisa att det ÄNDÅ inte var en Stockholmsdusch fullt ut:

– Gå in och ställ dig där i duschen och känn av.

Jag löd och gick in.

Mäklaren: – Testa att stänga duschdraperiet också!!

Här kände jag instinktivt att min gräns gick, jag VILLE INTE stå där och leka koja med honom i ett minimalt badrum så jag bara stod och såg obekväm ut.

Mäklaren (kommer in i badrummet, börjar dra för duschdraperiet): – Så här vet du, det här känns väl okej? Känns det okej där inne? Hoho!

Jag stod alltså inne på en klaustrotoa, instängd i en dusch av en mäklare som stod och ropade ”HOHO” och jag tänkte: nu orkar jag inte mer, nu flyttar jag tillbaka till Åland.