Tydligen, i någon efter-två-öls-dimma i går, glömde jag ställa väckarklockan.

Så jag vaknade prick sju och insåg att jag skulle sitta kammad och klar på tunnelbanan klockan 07.17.

Lätt panik.

MEN jag kom att tänka på när jag var yngre och läste en artikel i Illustrerad vetenskap om att det finns en ”naturlig väckarklocka” i kroppen. Det här var jag ju så klart tvungen att testa, så jag struntade i väckarklockan och använde mig av tricket att tänka väldigt intensivt på klockslaget jag skulle vakna.

Och det funkade – ibland. Ibland fick mamma storma in och slita upp mig.

Inget att rekommendera om man har ett flyg att passa kanske.