Just i dag blir jag glad av tanken på att Twilight-ungarna Kristen Stewart och Rob Pattinsson faktiskt blev kära i varandra på riktigt. Jag älskar sånt!

(Kanske inte så passligt just i dag när det ryktas om att hon varit otrogen men men).

Hur jag än försöker vända och vrida på det så är kärlek det vackraste som finns. Tänk vad fantastiskt det är egentligen: att man träffar en människa och plötsligt behöver man just den personen i sitt liv för att må bra.

Det är ju helt sinnessjukt när man tänker på det. Man kan gå 20 eller 80 år utan en människa och så möts man och vill vara så nära den här personen som det bara går. Och tänk hur mycket folk det passerar i livet som man INTE blir kär i – begrunda då det faktum vilket FENOMEN det är att när man hittar någon som man känner för. Och som, om man har tur, känner samma sak tillbaka.