Sverige har en ny sexsymbol.

En egen George Clooney.

Och han är barfota.

Jag levde länge i villfarelsen att Ernst Kirchsteiger bara var en vanlig TV4-profil som ­struttar runt i lusetröja och hets­spikar altaner och kladdar ihop en äppelpaj av bara farten.

Det är han inte, har jag fått berättat för mig.

För medan jag trott att han har samma grådaskiga tisdagstrista snickarbyxestatus som Martin Timell, har det tydligen bubblat helt andra känslor gentemot Kirchsteiger ute i stugorna.

Allt började med att en vän ­berättade att Ernst ägnar ­vintern åt att kuska mellan svenska städer på någon typ av snöflingig bjällerklangkling­ande mysturné.

Vad han gör på scenen, om han sjunger rock­covers, slukar eld med Tobbe Trollkarl eller bygger trädäck i lärkträ för­täljer inte ­historien. Däremot fick jag information om att, och det här är ett citat, ­kåta medelålders kvinnor på blågula gator och torg flockas kring hans ­uppenbarelse, slutcitat.

Han ska enligt uppgift osa sex och jag vet inte med er men sist jag hörde talas om någon som osade sex syftade man på ­Patrick Swayze och hans juckparty i vattenmelonscenen i ”Dirty dancing”.

Jag är inte dum. Jag klarar mig åtminstone på någon slags medelsvensson-­nivå när det kommer till intelligens­prövningar i olika former, men när det kommer till Ernst Kirchsteiger och att han blivit utsedd till en sexsymbol, Sveriges George Clooney om man så vill, i just det fallet får man faktiskt kalla mig blåst, korkad, bäng eller bakom flötet.

Jag hade verkligen ingen ­susning.

Här har jag, blåögt, gått och trott att det finns en direkt ­parallell mellan benämningen folkkär och ordet osexig, eller nej, inte osexig, snarare totalt avsexulaiserad. Bara som ett exempel tar jag mig friheten att nämna några namn för att se hur mycket du förknippar dessa personer med sex: Lasse Berghagen, Siw Malmkvist, Loa Falkman, Lasse Kronér, ­Lill-Babs, Annika Lantz.

Folkkära, goa, härliga, visst. Men det poppar ju inte upp samma bilder i huvudet som om man ser ett avsnitt ”Baywatch” med Pamela Anderson, direkt.

Jag får ytterligare Kirschsteigerinfo från en källa som mött honom in person och får en ingående förklaring om vad det är som gör honom till en sexsymbol och inte bara en barfota­snickare:

”För det första är han lång, väldigt lång. För det andra så TAR han IN en på ett fantastiskt vis. Han lyssnar intresserat utan att vara det minsta ­gåpåig. Han har en karisma, ett sug som ja… han OSAR sex helt enkelt.”

Så jag slår på ”Sommar med Ernst” och ser honom hamra ihop spaljeer och smeka ­betonggolv och jag tänker att ja, man kan ju vara rätt säker på att han inte är någon som har strumporna på under sexakten i alla fall.