Det bara bubblar i hela kroppen nu. Så uppspelt är jag inför bröllopet Christian ska ta med mig på i Göteborg i morgon. Jag kan liksom inte riktigt sitta på min plats och avsluta det jobb jag ska göra, för tåget går klockan 14.10 och allt jag kan tänka på är hur jag ska hinna köpa strumpbyxor och vad jag ska äta på tåget och hur jag ska hälsa på alla Christians vänner jag inte träffat än (Handslag? Kram? Stryk?).

JISSES!

Till på alltihopa är jag ju väldigt kär. Väldigt, väldigt. Jag känner så mycket just nu att jag håller på att krypa ur kroppen.

Tänk att jag för ett halvår sedan satt och stirrade på datorn och trodde att jag aldrig mer skulle träffa någon någonsin.

Och så springer jag in i den mest godhjärtade fantastiska människan. Ok ”springer in” är väl en överdrift med tanke på att han sitter mitt emot mig på jobbet men.

Svamlar så mycket nu, känner mig typ full redan.

Gud hjälp om jag blir för full. Denna ständiga oro.

Skitsamma.

(Så länge jag inte rasar in i något större bakverk är det väl lugnt tänker jag).