I går var det ondagsmiddag med Malin och vi satt på Ljunggrens och fibblade med menyerna och jag sa att jag ville testa på något annat än spicy tuna för en gångs skull. Gör det sa Malin, och stärkt av min våghalsighet började jag mumla om någon laxhistoria med glasnudlar.

Men nej.

Varför testa något nytt när man redan hittat det bästa? Friterad sushi med chilimajonnäs. Det låter inte mycket för världen men det är väldigt, väldigt gott. Vissa människor går ju igång på att testa nytt. Jag inbillar mig ibland att jag också är en sån, men innerst inne vill jag bara äta samma saker, lyssna på samma låtar, klä mig i samma kläder.

När jag mådde som sämst förra vintern sa mamma åt mig att det var viktigt att bryta mönster. ”Om det så handlar om att gå en annan väg hem från jobbet eller ringa ett samtal du inte tänkt ringa”. Jag tänker på det där ibland, att mamma har rätt, det nog är bra att avvika från sina invanda spår, ibland.

Men hon kan ju för guds skull inte mena att det gäller spicy tuna.