Jag tränar inte med min Gladiator-PT (Micke) längre. Han har flyttat till LA och lever glada dagar där. Tränar på det klassiska bodybuildergymmet Golds i Venice, käkar absurda mängder kött och sliter som ett djur på gymmet, om man får tro hans blogg.

I alla fulla fall, jag har ingen ny tränare. Ibland tänker jag att jag skulle skaffa en, oftast tänker jag att det vore vansinne att låta någon annan SATS-mupp gå in och peta i den träningsfilosofin Micke gav mig.

Vi tränade ihop i cirka ett halvt år, en till två gånger i veckan. (Resten av veckan tränade jag på egen hand, 3-4 gånger).

Under den tiden fick jag ett helt nytt tänk när det gäller styrketräning. Innan jag började med honom hade jag haft fyra olika PT:s som på olika sätt krånglat till min träning rätt rejält. Det var balansövningar hit och rörlighetsövningar dit, och det är väl säkert bra det också, men jag ville bli STARK.

Och för att bli stark gäller basövningar, bra teknik och sedan är det bara att börja lassa på vikter. Squats, marklyft, frontsquats, overheadsquats, bänkpress, latsdrag, rodd, dips, chins, pullups. TUNGA LYFT!

Sedan känner man sig stark, och stark är den bästa känslan jag vet.

Det här är alltså min form efter drygt sex månader med gladiator-pt. Hade jag skött kosten och vindrickandet ordentligt hade det sett lite mer ”rippat” ut, men man ska ju leva också, ni vet.

(Och här skulle jag även inserta en bild från när jag bara gymmat något år så ni skulle få se skillnaden, men jag hittar inte bilderna nu).

Och här, ett litet kul minne från i våras då jag sattes på prov av Gladiatorutmanaren och fysikundret Emelie (som förövrigt i dag är ihop med Micke!).