Det finns ett tillstånd av förfall då man inte alls är medveten om förfallet.

En fulsvacka.

Det krävs en förändring av något slag för att man ska inse hur illa det är.

En sådan förändring kan till exempel vara att man går och klipper sig och helt plötsligt inser man att man gått med flottigt, risigt, ojämnt färgat hår i över två månader och liksom bara förbisett hur illa det faktiskt varit.

En förändring kan också vara att man köper ett nytt plagg som får en att steppa upp lite när det kommer till klädstilen, vilket får en att inse att man gått klädd i urtvättade noppiga koftor och jeans som är så nötta att de börjat ludda.

Jag minns att jag hade en sådan period i gymnasiet när jag verkligen tappade ALLT. Jag hasade runt i mjukisbyxor, yllesockor, vindjacka och snowjoggers.

Och vet ni vad det värsta är? Det värsta är att jag anar att jag befinner mig i en sådana där fulsvacka just nu.