Nu ska jag berätta om det största upphovet till gräl i vår etta i Enskede:

Christian jobbar skift, 15-01.30.

Det innebär att jag som har helgerna lediga hinner träffa honom lördag och söndag före jobbet. Säg att han vaknar 11-12 (han har rätt svårt att sova och brukar somna först vid 04-ish). Det innebär att vi har cirka tre till fyra timmar tillsammans. 

I stället för att vara lugn och harmonisk och njuta till fullo av hans närvaro så får jag fullständig PANIK inombords: okej nu har vi SKITLITE tid, vi måste upp ur sängen, äta frukost på två sekunder så att vi kan sitta kvar vid frukostbordet och ha det trevligt en liten stund, och sedan måste vi kasta ner träningskläder och stressa i väg till gymmet. Alternativt om vi inte ska träna, köpa frukost för att kunna hetsäta eländet och försöka klämma in något avsnitt, gärna två, av någon serie samtidigt som jag håller på att få magsår för att vi SKA HINNA med allting.

Mina KRAV på allt som ska klämmas in på de här futtiga timmarna, gör mig irriterad och frånvarande och allt annat är kärleksfull.

HAHAHA! Fattar ni vad sjukt? Jag kämpar för att allt ska vara perfekt så till den milda grad att allt blir pannkaka.

Idioti, är det ju. Fullständig idioti.